ValMO-modellen
Ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi ValMO-modellen beskriver komplexiteten och de meningsskapande värdena i människans aktiviteter. Modellen kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå mänskligt handlande. Boken innehåller en beskrivning av ValMO-modellens olika perspektiv samt avsnitt om hälsa, att mäta aktiviteters värde och aktuell forskning. Modellen har uppdaterats och utökats med ett globalt hållbarhets- och rättviseperspektiv som relaterar till de utmaningar som vi människor i dag står inför.
Erlandsson Persson | ValMO-modellen
Lena-Karin Erlandsson och Dennis Persson är docenter i arbetsterapi och undervisar på grundnivå och avancerad nivå vid Lunds universitet.
ValMOmodellen Ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi
ValMO-modellen riktar sig främst till arbetsterapistuderande och arbetsterapeuter inom olika verksamheter där rehabiliterande och hälsoförebyggande insatser bedrivs, men boken vänder sig också till alla med intresse för hälsofrågor som integrerar humanistiska och medicinska perspektiv.
Art.nr 33691
www.studentlitteratur.se
978-91-44-05946-4_Cover.indd 1
Lena-Karin Erlandsson Dennis Persson 2014-02-19 11:39
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 33691 ISBN 978-91-44-05946-4 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Illustrationer: Ursula Wilby Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Omslagsbild: Shutterstock/Andrei Zveaghintev Printed by Holmbergs i Malmö AB, Sweden 2014
978-91-44-05946-4_book.indd 2
2014-03-20 09:21
Innehåll
Författarpresentation 7 Introduktion 9 Litteratur 11 Del I
Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
K apitel 1
Arbetsterapi i dag – en utmaning 15
Arbetsterapeutens dilemma 17 Arbetsterapi – en självklarhet 18 Aktivitetsbaserad arbetsterapi 19 Utmaningen för arbetsterapi 24 Litteratur 25 K apitel 2
Varför behövs en modell över människors aktivitet? 27
Hur ValMO-modellen blev till 27 Aktivitetsanalys 27 Kategorisering av aktiviteter 28 Mening i aktivitet 29 ValMO-modellen 32 Litteratur 33
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 3
3
2014-03-20 09:21
Innehåll K apitel 3
Aktivitets- och värdetriaden 35
Aktivitetstriaden 35 Aktivitet och värde 38 Litteratur 45 K apitel 4
Perspektivtriaden 47
Tre tidsperspektiv 47 Makroperspektivet 50 Mesoperspektivet 58 Mikroperspektivet 60 Samspel mellan de tre tidsperspektiven 62 Litteratur 63 K apitel 5
ValMO-modellen, hälsan och ohälsan 65
Balans i aktivitet och aktivitetsmönster 65 Aktiviteters värde, mening och hälsa 68 Litteratur 71 K apitel 6
Att mäta aspekter av ValMO-modellen 73
Att kartlägga mönster 73 Att mäta aktivitetsvärde 78 Litteratur 80 K apitel 7
Tillämpningar av ValMO-modellen 81
ValMO-modellen för arbetsterapeuten 81 ValMO-modellen för egenaktivitetsanalys 83 ValMO-modellen i arbete för aktivitetsrättvisa och hälsa i samhället 85 Litteratur 86
4
978-91-44-05946-4_book.indd 4
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
Innehåll Del II Aktiviteter, välbefinnande och hållbar utveckling K apitel 8
ValMO-modellen i ett globalt hållbarhetsperspektiv med etiska och existentiella konsekvenser 89
Hållbar utveckling 90 Vardagens yta och livets djup 91 Mening och förändring i ett individuellt perspektiv 92 En ny vardag 95 Människors görande som etiska uttrycksmedel 96 Litteratur 99 K apitel 9
Ecopation – en ekoetisk aktivitetsmedvetenhet 101
Maskinetiska aktiviteter 101 Ekoetiska aktiviteter 104 Litteratur 107 K apitel 10
Ecopation och begreppet glokalisering 109
Aktivitetsvärden i ekoaktivitet 110 Perspektivtriaden på den glokala nivån 116 Litteratur 120 K apitel 11
Sammanfattning 121
Arbetsterapi och aktivitetsperspektivet 122
Sakregister 125
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 5
5
2014-03-20 09:21
978-91-44-05946-4_book.indd 6
2014-03-20 09:21
Förfat tarpresentation
Lena-Karin Erlandsson är docent i arbetsterapi och undervisar inom arbetsterapeutprogrammet på grund-, avancerad och forskarutbildningsnivå vid Lunds universitet. Hennes forskning fokuserar på samband mellan struktur, tid och upplevelser i vardagliga aktiviteter och hur dessa påverkar människors hälsa. Vardagliga aktiviteter kan vara svåra, otillgängliga eller för många, men de kan också vara en källa till energi och tillfrisknande och en förutsättning för hälsa. Komplexitet och upplevelser i vardagens aktivitetsmönster kan leda till att ohälsa utvecklas samtidigt som samma mönster kan justeras för att främja hälsa. Lena-Karin har studerat hur vardagen påverkar hälsa och vise versa: hur hälsa påverkar vardagen bland exempelvis kvinnor och män i arbetsför ålder, mammor och pappor med barn i förskoleåldern i familjer där ett barn diagnostiserats med diabetes samt i gruppen långtidssjukskrivna kvinnor. Hon har också utvecklat ett gruppbehandlingsprogram för människor som är i behov av att förändra sin vardag. Dennis Persson är docent i arbetsterapi och undervisar också han inom arbetsterapeutprogrammet på grund-, avancerad och forskarutbildningsnivå vid Lunds universitet. Hans forskningsfokus är främst riktat mot utveckling av aktivitetsvetenskapliga redskap, som ValMO-modellen, för att fördjupa förståelsen för människors görande och de förutsättningar och faktorer i vardagen som främjar ett gott och meningsfullt liv såväl generellt som vid aktivitetsbegränsningar och trauman. Exempel på forskningsområden är utveckling av metodik för mätning av aktivitetsvärden; flow-upplevelser och copingstrategier vid långvarig smärta; naturbaserade aktiviteter som intervention och daglig livsbalans hos personer med utmattningssymptom samt utveckling av ett aktivitetsbaserat koncept för ekoetisk medvetenhet och hållbarhet ur ett dagligt person-, närmiljö- och globalt perspektiv. © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 7
7
2014-03-20 09:21
978-91-44-05946-4_book.indd 8
2014-03-20 09:21
Introduk tion
Denna bok presenterar en aktivitetsbaserad begreppsmodell, förenklat kallad ValMO-modellen. Namnet är inte bara likt namnet på en vildväxande sommarblomma, det är i första hand en förkortning av den engelska benämningen på en modell: The Value and Meaning in Occupations (Persson, Erlandsson, Eklund & Iwarsson 2001). ValMO-modellen kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå människors görande: deras aktiviteter, hur de upplevs och den komplexitet som dessa utgör. Boken är indelad i två delar. Del 1 behandlar det sammanhang som modellen är utvecklad i samt presenterar dess grundläggande begrepp och dimensioner. Del 2 är en fördjupning som för första gången presenteras i denna bok och som behandlar aktiviteter utifrån ett ekoetiskt hållbarhetsperspektiv. Tanken är att den grundläggande modellen som presenteras i del 1 ska kunna användas oberoende av del 2. De perspektiv som introduceras i del 2 kan användas när en fördjupning med resonemang om hållbarhet är aktuell, när insatser för människors görande kan och behöver baseras på ekologiska och etiska överväganden till förmån för en hållbar värld och framtid. Till vår hjälp för att beskriva modellen har vi en fiktiv person som vi kallar Johan. Han är sedan en tid arbetsterapeut inom den kommunala äldreomsorgen och har även erfarenhet från rehabiliteringsklinik samt har arbetat en tid som arbetsterapeut på en vårdcentral. Johan har alltså lång arbetsterapeutisk erfarenhet, men han har alldeles nyligen fått höra talas om ValMO-modellen. Han är bitvis lite skeptisk till hur och om denna teoretiska modell verkligen kan användas i det han kallar ”verkligheten”, det vill säga i hans vardag där han möter kollegor som är arbetsterapeuter men också andra professioner och så klart människor som har olika svårigheter i sin vardag. Han ser också dagligen olika situationer där arbetsterapeuternas roll, ansvarsområde och uppgifter utmanas på olika sätt. Vi låter honom presentera sig själv. © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 9
9
2014-03-20 09:21
Introduktion
– Hej, det är jag som är Johan. Jag är arbetsterapeut i en kommun i södra Sverige men jag har flera års erfarenhet av att arbeta som arbetsterapeut inom olika verksamheter. Jag kommer att läsa den här boken tillsammans med dig och jag ska också försöka utmana författarna lite. Illustration: Ursula Wilby.
Genom att låta Johan följa oss igenom boken hoppas vi att det som i ett första skede kan verka komplicerat eller svårt att knyta till arbetsterapeutens vardagliga utmaningar ska förtydligas. Fördjupningen sker genom att vi försöker att besvara Johans frågor utifrån de bärande tankar och begrepp som ValMO-modellen är uppbyggd kring. Vi menar att den bäst förstås i det sammanhang där den är tänkt att kunna användas aktivt, det vill säga där arbetsterapeuter verkar, och som ett redskap för att förstå vardagen. Johans funderingar och erfarenheter, som kommer att dyka upp lite då och då i bokens olika kapitel, baseras på erfarenheter och frågor från verksamma arbetsterapeuter, forskare och studenter som vi mött i vårt arbete med att presentera modellen i olika sammanhang. Dessutom präglas Johans inlägg av vår egen yrkes- och forskarerfarenhet. Denna strategi innebär därmed att perspektivet i boken ur en synvinkel i hög grad blir präglat av den nuvarande svenska hälso- och sjukvården och vårt organisationspolitiska system. Samtidigt är vår strävan att också kunna koppla resonemanget om ValMO-modellen till ett bredare, mer globalt sammanhang, framför allt i bokens andra del. Vi som skrivit boken är legitimerade arbetsterapeuter med erfarenhet från bland annat psykiatri, primärvård, äldreomsorg och arbetsrehabi litering och vi är också lärare och forskare. Vi har ett gemensamt intresse i teoriutveckling inom arbetsterapi och har också en gemensam forskningslinje i arbetet med utvecklingen av ValMO-modellen. 10
978-91-44-05946-4_book.indd 10
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
Introduktion
Vi har också i den forskargrupp vi tillhör flera medarbetare som på olika sätt forskar i aspekter som är relevanta för ValMO-modellen. Vi refererar genomgående till resultat också från deras forskningsarbete och därigenom är det betydligt fler än vi författare som bidragit till denna boks innehåll. Framför allt vill vi nämna professor Mona Eklund som i hög grad bidrar till att beforska aspekter av ValMO-modellen. ValMO -modellens Facebooksida
Gå gärna in på Facebook för att utforska ValMO-modellen ytterligare. På denna sida kan du också komma i kontakt med bokens författare och delta i den fortsatta utvecklingen av modellen och tillhörande redskap. Adress: www.facebook.com/AktivitetsbaseradAT
Litteratur Persson, D., Erlandsson, L-K., Eklund, M. & Iwarsson, S. (2001). Value dimensions, meaning, and complexity in human occupation – A tentative structure for analysis. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 8(1), s. 7–18.
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 11
11
2014-03-20 09:21
978-91-44-05946-4_book.indd 12
2014-03-20 09:21
Kapitel 3
Aktivitets- och värdetriaden
I detta kapitel presenterar vi de två första av de tre triaderna: aktivitets- respektive värdetriaden. De beskriver dels hur en aktivitet är uppbyggd och verkar, dels ett sätt att förklara upplevelser av att göra.
Aktivitetstriaden En aktivitet
Inom aktivitetsvetenskap och arbetsterapiteori beskrivs aktivitet (eng. occupation) ofta med hjälp av dynamisk systemteori som inbegriper de tre fenomenen människa, omgivning och utförande av aktivitet. Varje människa lever och formar sitt liv genom ett komplext samspel av valda eller av nödvändighet påkallade aktiviteter. Om man använder ett systemteoretiskt resonemang innebär det att individens görande styrs i en dynamisk process av hennes unika förutsättningar, preferenser, erfarenheter och beteenden. Detta sker samtidigt som omgivningen där individen befinner sig ständigt erbjuder nya möjligheter, krav, begränsningar och utmaningar. Det ständigt pågående samspelet mellan individen och utförandet av aktiviteter i omgivningen innebär att varje gång någonting utförs ger det individen en upplevelse och en erfarenhet samtidigt som omgivningen reagerar på utförandet. Beroende på upplevelsen och reaktionerna präglas individens nästa val av aktivitet och också nästa utförande. På så sätt menar man att systemet är självorganiserande. Det sker hela tiden en utveckling och en förändring. Med utgångspunkt i detta resonemang har vi i ValMO-modellen föreslagit att det finns olika ”uppgifter”, det vill säga sådant man kan göra. Uppgifter finns ständigt i den miljö vi befinner oss. De kan variera i karaktär och antal
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 35
35
2014-03-20 09:21
Del 1 Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
och kan precis som den övriga miljön tjäna som stimuli såväl som krav i vardagen. Om vi till exempel tänker oss att vi kommer till en bensinstation, finns där massor med uppgifter. Det första man kanske tänker på är att man kan tanka bilen men kommer man dit per cykel kan man faktiskt på de flesta stationer också pumpa sina däck. Man kan också handla godis eller en tidning. På många stationer kan man också handla mat. Det finns allmänt sett många uppgifter kopplade till denna miljö som att tvätta rutorna på bilen, städa bilen, tvätta hela bilen, köpa en kopp kaffe och vila lite och så klart betala i kassan. Nu brukar man inte göra allt detta på en gång utan beroende på vad syftet är med att ta sig till bensinstationen och vilka behov individen har, väljer denne att utföra några av alla dessa uppgifter, att göra något av det som erbjuds på platsen. Det är först i och med att en individ väljer att utföra en specifik uppgift som den blir personlig, både vad gäller motiv, utförande och upplevelse. Samspelet mellan delarna i aktivitetstriaden: personen, omgivningen/miljön och uppgiften transformerar den opersonliga uppgiften till en unik aktivitet. Det vill säga endast och inte förrän en uppgift väljs och utförs av en unik person blir uppgiften i ValMO-modellens begreppsvärld en aktivitet. Enligt detta resonemang blir också upplevelsen i utförandet av varje enskild aktivitet alltid unik. Vi tar ett nytt exempel. Att kamma håret. För de flesta människor är detta en känd uppgift. Vi antar omedelbart vilka redskap som används: en kam och kanske en spegel. Vi anar också olika anledningar till varför personen har detta behov och kan även gissa eller anta vilken upplevelse som hör ihop med uppgiften. Men vi kan aldrig säkert veta, då det beror på vem som väljer uppgiften, var den görs, tillsammans med vem, när och hur länge. De redskap som används, miljön, tiden när den utförs och troligtvis upplevelsen är olika. I våra exempel lägger vi nu in några personer: en tonårstjej i badrummet på morgonen, en frisör, en man som fixar till håret före en anställningsintervju eller en man inom hemtjänsten som hjälper en äldre kvinna att göra sig fin. Den unga kvinnan i badrummet kan lägga mycket av både tid och omsorg i sin aktivitet med kam och spegel, en frisör kammar andras hår under huvuddelen av sin arbetstid och använder flera olika redskap. Mannen som fixar till håret innan han möter en framtida arbetsgivare kammar igenom det med fingrarna och ser till att det blir någorlunda rätt genom att spegla sig i ett skyltfönster. Den manlige undersköterskan som hjälper den äldre 36
978-91-44-05946-4_book.indd 36
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
3 Aktivitets- och värdetriaden
damen i hennes hem, kammar en för honom ovan frisyr i en lite besvärlig arbetsställning på en liten, trång toalett och han känner sig kanske både lite fumlig och otillräcklig.
– Ja, jag tror att jag förstår. Klart det är skillnad på om man gör aktiviteten professionellt eller bara för sig själv. Men jag tänker också att det finns massor av uppgifter som man inte kan veta så mycket om. Illustration: Ursula Wilby.
Just det! Att modellen skiljer på uppgift och aktivitet har stor betydelse i arbetsterapeutens bedömningar och får konsekvenser för hur och vilka åtgärder som fokuseras i behandling. Vi kan nämna två olika konsekvenser här. Dels är det så att det inte går att utgå från att man vet hur en aktivitet utförs, var eller hur den upplevs bara för att en person talar om ”namnet på en uppgift”. En arbetsterapeut som använder resonemanget i ValMOmodellen utgår från att varje namngiven uppgift inte är samma aktivitet som det kanske är för klienten. Om klienten vill kunna duscha, måste arbets terapeuten ta reda på hur denna uppgift ter sig när den utförs som en aktivitet i det unika fallet. För det andra kan arbetsterapeuten råka ut för att klienten talar om en för henne angelägen aktivitet som är helt okänd för arbetsterapeuten. För arbetsterapeuten finns då inte ens en kulturellt, kollektivt präglad uppfattning om vad denna uppgift skulle kunna innebära. Det blir en sådan situation som du kanske tänker på, Johan, då det först är helt nödvändigt att ta reda på uppgiftens karaktär och i ett nästa steg undersöka klientens specifika sätt att göra aktiviteten på. För att en arbetsterapeut ska kunna bistå en person i att göra sådant som hon eller han önskar, vill eller behöver kunna göra, måste de uppgifter man talar om vara kända för båda.
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 37
37
2014-03-20 09:21
Del 1 Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
Aktivitet och värde Tack vare att begreppen uppgift och aktivitet hålls isär, kan en unik värdeupplevelse beskrivas och förstås. I bilden nedan har vi försökt att beskriva det. I varje unikt utförande av en aktivitet uppstår en upplevelse som vi valt att beskriva som tre värdedimensioner: konkret, sociosymboliskt och självbelönande värde. Upplevelsen av mening i livet kan enligt Frankl (1968) uppstå på tre olika sätt: i utförande av handlingar, i upplevelsen av värde och genom smärta och lidande. Aktivitet har definierats ungefär som ett mönster av handlingar vilkas värde inte begränsas av det yttre resultatet. På så sätt utförs aktiviteter aldrig endast för att uppnå någon form av produkt/resultat. Frankl var en av de författare som ursprungligen inspirerade oss till att i ValMO-modellens andra triad introducera begreppet aktivitetsvärde som en viktig förutsättning för att uppleva mening i livet. En grundläggande anledning till att inom arbetsterapi använda klienternas eget görande i interventioner är, menar vi, just att människor tillskriver det som de tycker om att göra ett starkt personligt värde som i sin tur bidrar till att ge deras liv en övergripande upplevelse av mening. För att tolka hur en individ värderar en specifik aktivitet är det därför viktigt att förstå motivet och de positiva eller negativa effekter på
Person
Uppgift
Omgivning
Aktivitetsvärde
– potentiellt närvarande i varje aktivitet Konkret
Sociosymboliskt
Självbelönande
PÅTAG L IG HE T Produkter Kapaciteter Förmågor
IN N E BÖR D – personlig – kulturell – universell Kommunikation Identifikation Katharsis
LU ST Transcendens Njutning
Figur 3.1 Aktivitetstriaden illustrerar en aktivitet. Den upplevelse som uppstår i varje unikt utförande av en aktivitet kan beskrivas som en funktion av tre aktivitetsvärdedimensioner. Illustration: Ursula Wilby.
38
978-91-44-05946-4_book.indd 38
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
3 Aktivitets- och värdetriaden
välbefinnandet som aktiviteten ger. Vi menar därför att arbetsterapeuter behöver verktyg för att kunna identifiera och belysa det spektrum av terapeutiska värden som en aktivitet kan ge. I ValMO-modellen beskrivs ett sådant spektrum med hjälp av tre värdedimensioner: konkret, sociosymbolisk och självbelönande värdedimension. De är potentiellt närvarande i allt görande, i alla aktiviteter. Dess intensitet kan dock variera. Vissa aktiviteter domineras av en värdedimension, vissa görs utan större uppmärksamhet och då är värdeupplevelsen låg i alla dimensionerna, andra aktiviteter har starkt och varierat aktivitetsvärde där alla tre dimensionerna upplevs närvarande. Konkret värde
Denna dimension beskriver det konkreta, synliga utfallet eller resultatet av görandet eller aktiviteten och karakteriseras därmed av påtaglighet. Om en aktivitet har ett konkret värde kan resultatet till exempel bli en tillfredsställande produkt som förbättrar eller utvecklar en ny förmåga. Att dammsuga är ett bra exempel på en rutinaktivitet som ofta ger ett starkt och tydligt konkret värde vilket är påtagligt genom att det blir synligt renare från dammråttor, sand och smulor på golven. Aktiviteten upprätthåller eller förbättrar möjligen konditionen något också då hela kroppen och många muskelgrupper används. Ett annat konkret värde är den ytterligare finslipning av förmågan att dammsuga som blir följden. En annan viktig aspekt av den konkreta värdedimensionen är en aktivitet som innebär att en negativ konsekvens undviks. En person som inte mår bra i en tät folkmassa kan till exempel medvetet undvika att ta bussen. Genom att cykla eller gå hem, undviker hon trängseln bland andra och just undvikandet av detta kan upplevas som ett konkret värde i det lilla perspektivet. Dessutom är ju motionen och den friska luften konkreta värden som är kopplade till promenaden eller cykelturen jämfört med att ta bussen. Till saken hör att det konkreta värdet sett i ett större perspektiv kanske inte tillför värde utan i värsta fall bidrar till ett undvikande som kan begränsa personens sociala liv. Det konkreta resultatet av att utföra aktiviteter på ett sätt som gör att man undviker en i stunden obehaglig upplevelse, men med framtida negativa konsekvenser, skulle därför kunna betecknas som ett på lång sikt ”falskt
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 39
39
2014-03-20 09:21
Del 1 Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
värde”. Det är därför viktigt att betrakta aktivitetsvärden även med ett större perspektiv, vilket vi återkommer till. Sociosymboliskt värde
Aktiviteter kan även ha ett mindre uppenbart eller mer indirekt värde vilket vi kallar en sociosymbolisk värdedimension. För den som känner till ValMOmodellen sedan tidigare är detta ett delvis nytt begrepp. Fram till nu har denna dimension benämnts symbolisk värdedimension. På senare år har dock den sociala betydelsen av aktivitet lyfts fram allt mer i den vetenskapliga litteraturen generellt och i forskning specifikt om ValMO- modellen. Betydelsen av att kunna göra för att vara delaktig i olika sociala sammanhang är också framträdande i vår dialog med arbetsterapeuter som möter människor med olika aktivitetsproblem. Vi har därför valt att döpa om dimensionen till sociosymboliskt värde så att den sociala aspekten av en symbolisk värdedimension ska bli tydligare. Den sociosymboliska värdedimensionen kan förstås som en kombination av tre samspelande nivåer: personlig, sociokulturell och universell nivå. Den symboliska upplevelsen på personlig nivå är unik för varje enskild person och baseras på hans eller hennes unika erfarenhet och bakgrund. Den sociokulturella nivån beskriver aktivitetens betydelse i ett specifikt socialt sammanhang eller kultur (till exempel västvärlden eller Asien) eller i en subkultur (till exempel hiphopungdomar, flyktinggrupper från samma kultursfär eller djurrättsaktivister). Den tredje nivån kallas den universella nivån och relaterar till sådana sociosymboliska värden som anses ha samma innebörd för människor tvärs över olika kulturer och nationaliteter (jämför Jungs [1964] arketyper). Aktiviteten att dela ett bröd symboliserar till exempel vänskap och samhörighet i många olika kulturer. Universella aktiviteter som sång och dans är andra exempel som ger kraftfulla sociosymboliska värden av samhörighet och gemensam kreativitet i de flesta kulturer, till exempel i samband med ritualer och traditioner. Den sociosymboliska värdedimensionen är även en kanal för ickeverbal kommunikation med omgivningen. Genom det specifika valet av en aktivitet och känslan i upplevelsen av denna kommunicerar människor någon form av budskap till sin omgivning utan ord. Att utföra aktiviteten är en möjlig40
978-91-44-05946-4_book.indd 40
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
3 Aktivitets- och värdetriaden
het att synliggöra, ge uttryck för den egna personen och hennes eller hans relation till omvärlden. Genom att andra i omgivningen kan tolka aktivitetsutförandet på såväl personlig som kulturell och universell nivå har den utförande individen lämnat ett budskap till omgivningen. På samma sätt kommunicerar den sociala omgivningen genom att reagera på det utförda, till exempel genom att uttrycka huruvida den valda aktiviteten är accepterad eller inte i förhållande till de kulturella normer och ideologier som råder. Omgivningen kan alltså både stimulera och uppmuntra till fortsatt aktivitet liksom den kan hindra eller dämpa utförandet. Olika personer med olika val av aktiviteter länkas på så sätt till olika grupper eller subgrupperingar där vissa aktiviteter uppmuntras och andra nervärderas. I och med detta framstår ytterligare en aspekt av den sociosymboliska dimensionen nämligen upplevelsen av tillhörighet och identifikation med en subgrupp, kultur eller ideologi. Ett exempel kopplat till subkultur kan vara en person som tillhör en gatukonstgrupp som skapar gatukonst/graffitti på lämpliga platser i den offentliga stadsmiljön. Aktiviteten ger möjlighet till sociosymboliska värden som kommunicerar något för personen viktigt till omgivningen och ger honom eller henne en förstärkt känsla av tillhörighet till sin subgrupp.
– Detta var svårt. Jag förstår att vi kan använda aktiviteter för att symbolisera vem vi är och vad vi vill. Vi går med i demonstrationer, deltar i protestmöten och ger pengar till Amnesty men är det verkligen sådant ni menar? Illustration: Ursula Wilby.
Det är bra exempel som Johan ger, och man kan även hitta andra exempel i vardagen som är vanligare. Den sociosymboliska värdedimensionen finns ju som sagt i alla aktiviteter även om den kan vara starkare i vissa än i andra. Johans exempel innebär säkert upplevelser som kan relateras till en sociosymbolisk värdedimension men de förekommer kanske inte så ofta © F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 41
41
2014-03-20 09:21
Del 1 Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
för majoriteten. Ett lite mer vardagsnära exempel kan vara att äta middag tillsammans med familjen på fredagskvällen. Den sociosymboliska värdedimensionen på personnivå för ett barn i Sverige i dag är kanske att det är lite extra mysigt för att det är just fredag. Det kan vara något man ser fram emot under veckan och kanske just därför något man kommer att föra vidare till sina egna barn. På kulturell nivå finns i Sverige numera till och med ett etablerat begrepp för just denna måltid nämligen ”fredagsmys”. För många barnfamiljer innebär fredagsmiddagen extra god mat och kanske till och med särskild barnlyxmat såsom pizza eller tacos. Denna aktivitet görs av många familjer i vårt land, ungefär vid samma tid och på liknande sätt. Den sociosymboliska aktivitetsdimensionen på universell nivå i denna aktivitet är kanske inte förknippad precis med fredagen eller maträtten utan mer till betydelsen av att dela en måltid tillsammans med familjen. Som nämnts blir vårt samhälle alltmer mångkulturellt genom en ökande migration och kunskapen om människors vardagsliv i andra, kanske av krig, förtryck och fattigdom utsatta delar av vår värld ökar också till följd av globalisering och en exploderande utveckling inom elektronisk informations- och kommunikationsteknik. Det är därför viktigt att öka kunskapen om vilka värden eller brist på värden som är förknippade med aktiviteter i andra kulturer än den egna. Vi menar att ValMO-modellens perspektiv på värdedimensioner i aktiviteter är formulerade så att de är känsliga för olika kulturers och subkulturers särskilda perspektiv, då varje kultur rimligen har lite olika exempel på aktiviteter med olika prägling av värdedimensioner. Att följa med sina barn på skolavslutning är ett annat exempel. Även om det inte är mamma eller pappa som har ett långt sommarlov framför sig, ger denna aktivitet för många föräldrar, mor- och farföräldrar sociosymboliskt aktivitetsvärde på personnivå genom minnen från de egna skolavslutningarna. Ett sociosymboliskt värde på kulturell nivå kan vara att man deltar i en aktivitet som under en viss tid på året sker i så gott som alla skolor i Sverige. Den universella värdedimensionen i aktiviteten kan i vårt land med stor variation i årstider, vara ritualer som frammanar löftet om sommar, doften av syren och jordgubbssaft. I den sociosymboliska dimensionen av aktiviteters värde finns också något som i psykologilitteratur brukar kallas katarsis (Yalom 1975). Detta begrepp relaterar till den tillfälliga inre lättnad från krav eller press som kan upplevas när man till exempel ser en sorglig film och får en anledning 42
978-91-44-05946-4_book.indd 42
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
3 Aktivitets- och värdetriaden
att gråta eller när man får tillfälle att skrika högt tillsammans med andra i en stor publik som hejar på sitt favoritfotbollslag. Exemplen illustrerar hur aktiviteter med starkt sociosymboliskt aktivitetsvärde kan vara kanaliserande, det vill säga de ger en möjlighet att uttrycka känslor som kan vara svåra att uttrycka i andra sammanhang. Ibland kan det vara viktigt att få den möjligheten genom aktivitet. Självbelönande värde
Värdedimensionen fokuserar på den omedelbara belöning som att utföra en aktivitet i sig själv kan ge. Aktiviteter med självbelönande värde ger glädje och njutning, och att människor väljer att återkomma till utförandet av en sådan aktivitet motiveras starkt av att han eller hon vill återvända till det självbelönande värde som aktiviteten ger. Upplevelse av glädje att göra och skapa är alltså det främsta kännetecknet för denna värdedimension. Dessutom kan man när man utför aktiviteter som har starkt självbelönande värde i optimala fall uppleva att man glömmer sig själv, tid och rum, ofta kallat flow (Csikszentmihalyi 1975). Utförandet och den som utför smälter samman till en enhet (Csikszentmihalyi & Csikszentmihalyi 1988; Persson Eklund & Isacsson 1999). Självbelöning i aktivitet framstår i studier ofta som det påtagligaste aktivitetsvärdet (Erlandsson Eklund & Persson 2011; Palsdottir Grahn & Persson 2013) och denna genomgripande positiva upplevelse har främst tillskrivits engagemanget och det i aktiviteten uppslukande tillstånd som förstärker livskänslan i nuet och gör att vi upplever att vi överskrider (transcendens) vardagens bekymmer. Ändå går det inte att likställa det självbelönande aktivitetsvärdet med flowupplevelsen, då denna förutsätter ett högt utnyttjande av sina förmågor i en aktivitet med motsvarande hög utmaning. Självbelöning kan till exempel upplevas när man kopplar av i ett varmt bad eller tar en stilla promenad vid havet i solnedgången, det vill säga i aktiviteter som varken är så utmanande eller kräver särskilt mycket användning av förmågor. Flow har även beskrivits som en upplevelse som kan ”missbrukas” och leda till obalans i aktivitetsrepertoaren och i förlängningen till utmattningssymptom och sjukdom (Jonsson & Persson 2006).
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 43
43
2014-03-20 09:21
Del 1 Sammanhang, grundläggande begrepp och dimensioner
– Jag kan tycka att det finns en tendens bland kollegorna att man lite automatiskt ser skapande aktiviteter, det vill säga aktiviteter som traditionellt använts av arbetsterapeuter i behandling, som aktiviteter med starka självbelönande värden. Men här vill jag ta tillfället i akt och poängtera att det finns många patienter som inte alls tycker att vävning, måla, trycka på tröjor, arbeta i lera är speciellt meningsfullt. De upplever inget eller lågt självbelönande värde i sådana aktiviteter. De kan till och med känna sig kränkta över att bli föreslagna sådant ”barnsligt pyssel”. Andra patienter kan samtidigt uppleva samma aktiviteter som väldigt värdefulla, roliga och engagerande. Det är väl inte så att man kan veta hur aktiviteten upplevs bara för att den innebär ett skapande eller är kreativ? Illustration: Ursula Wilby.
Precis som Johan påpekar, kan självbelönande aktivitetsvärde upplevas i alla aktiviteter, beroende på personens fallenhet, inställning och förmåga. Inte desto mindre är det mycket som tyder på att aktiviteter med stort utrymme för självstyrt inflytande och kreativitet har stor självbelöningspotential. Men det är också så att uppgifter som kanske kan förväntas vara roliga att göra eller som ska engagera utföraren inte alls behöver ge dessa upplevelser i det unika utförandet. Att hoppa fallskärm upplevs av de sanna entusiasterna som underbart, fantastiskt och nästan beroendeframkallande. Det är inte svårt att föreställa sig att självbelöningen inte ens behöver vara mätbar för en person som i stället tvingas att hoppa. Det är inte alls ovanligt att vi hamnar i situationer där vi förväntas njuta eller glädjas i aktiviteter som får helt motsatt resultat. Samtidigt finns det som nämnts forskning som visar på betydelsen av att göra aktiviteter som ger högt självbelönande värde. Det är alltså oerhört motiverande att försöka hitta dessa aktiviteter i klienternas och så klart i sin egen vardag. 44
978-91-44-05946-4_book.indd 44
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
2014-03-20 09:21
3 Aktivitets- och värdetriaden
Det är inte lätt eller självklart vilka uppgifter som för den enskilde individen kommer att ha ett starkt självbelönande värde. Forskningsresultat har visat att när en aktivitet upplevs som självbelönande innebär den ofta lite utöver det normala av utmaning för den som utför aktiviteten men matchar ändå personens förmåga. Det är därmed en viktig uppgift för arbetsterapeuter att tillsammans med klienten undersöka om det redan i hennes vardagsrepertoar finns dolt självbelönande aktiviteter, eller aktiviteter med potential att bli självbelönande. Eller, om sådana saknas, kanske försöka införa eller kanske i samverkan med klienten rent av specialutforma aktiviteter som den unika personen kan uppleva som självbelönande.
Litteratur Csikszentmihalyi, M. (1975). Beyond boredom and anxiety. San Francisco: Jossey-Bass. Csikszentmihalyi, M. & Csikszentmihalyi, I.S. (red.) (1988). Optimal experience. Psychological studies of flow in consciousness. New York: Cambridge University Press. s. 251–65. Erlandsson, L-K., Eklund, M. & Persson, D. (2011). Occupational value and relationships to perceived meaning and subjective health – Elaborations of the ValMO-model. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 18, s. 72–80. Frankl, V.E. (1968). Man’s Search for Meaning. New York: Washington Square Press. Jonsson, H. & Persson, D. (2006). Towards an Experiential Model of Occupational Balance: an Alternative Perspective on Flow Theory Analysis. Journal of Occupational Science, 13(1), s. 62–73. Jung, C.G. (1964). Man and His Symbols. London: Aldus Books. Pálsdóttir, A-M., Grahn, P. & Persson, D. (2014). Changes in experienced value of everyday occupations after nature-based, vocational rehabilitation. Scandinavian Journal of Occupational Therapy, 21(1), s. 58–68. Persson, D., Eklund, M. & Isacsson, Å. (1999) The Experience of Everyday Occupations and its Relation to Sense of Coherence – A Methodological Study. Journal of Occupational Science, 6(1), s. 13–26. Yalom, I.D. (1975). The theory and practice of group psychotherapy (2 uppl.). New York: Basic Books.
© F ö r fat ta r na och S t ud e n t li t t e r at u r
978-91-44-05946-4_book.indd 45
45
2014-03-20 09:21
ValMO-modellen
Ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi ValMO-modellen beskriver komplexiteten och de meningsskapande värdena i människans aktiviteter. Modellen kan användas som ett redskap för att beskriva och förstå mänskligt handlande. Boken innehåller en beskrivning av ValMO-modellens olika perspektiv samt avsnitt om hälsa, att mäta aktiviteters värde och aktuell forskning. Modellen har uppdaterats och utökats med ett globalt hållbarhets- och rättviseperspektiv som relaterar till de utmaningar som vi människor i dag står inför.
Erlandsson Persson | ValMO-modellen
Lena-Karin Erlandsson och Dennis Persson är docenter i arbetsterapi och undervisar på grundnivå och avancerad nivå vid Lunds universitet.
ValMOmodellen Ett redskap för aktivitetsbaserad arbetsterapi
ValMO-modellen riktar sig främst till arbetsterapistuderande och arbetsterapeuter inom olika verksamheter där rehabiliterande och hälsoförebyggande insatser bedrivs, men boken vänder sig också till alla med intresse för hälsofrågor som integrerar humanistiska och medicinska perspektiv.
Art.nr 33691
www.studentlitteratur.se
978-91-44-05946-4_Cover.indd 1
Lena-Karin Erlandsson Dennis Persson 2014-02-19 11:39