Tro p책 tomten
,/44! /,33/. s "%.*!-). #(!5$
Lotta Olsson & Benjamin Chaud
Tro p책 tomten
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm rabensjogren.se © Text: Lotta Olsson 2013 © Bild: Benjamin Chaud 2013 Redaktion: Suzanne Öhman och Annika Meijer Formgivare: Pia Hinnerud Tryckt i EU 2013 ISBN 978-91-29-68819-1 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
6
1 Det är den första december, första advent.
”Jag vill bara inte att du ska bränna dig”,
Första dagen på den långa väntan på julen.
säger mamma och skakar tändstickan i luften så att den slocknar. Sedan lovar hon att nästa
Första dagen – i människornas värld.
ljus, det andra ljuset, ska Tilda få tända helt på
I barnens och de vuxnas och hamstrarnas
egen hand.
och alla hundarnas värld. I den värld som inte är människornas?
Men det är först om en vecka.
Vi kommer till den! Men inte riktigt än.
”Tända kan hon ju få göra”, säger någon och skrattar. ”Men frågan är ju hur länge det
Än är det bara den första dagen.
brinner.”
Och i fönstret, två trappor upp, i det gröna huset på Vidargatan i Stockholm, lyser
Sedan skrattar han igen, och om Tilda och
redan adventsstjärnan. Precis som den lyser
hennes mamma hade kunnat höra honom,
i alla andra köksfönster i Tildas gröna hus,
hade de hört att det inte är något elakt skratt,
och i husen bredvid och mittemot och i alla
men inte heller lyckligt. Det är nog faktiskt ett
hus på alla gator i hela staden.
mycket sorgset skratt, om man nu kan tänka
Och i hela Stockholm och i hela landet och
sig ett sådant. Ett sådant där skratt som man
i hela världen – eller i alla fall i nästan hela
ibland skrattar när man nog vill gråta, men
världen, kanske – tänder människorna det
inte riktigt förmår erkänna det för sig själv. ”När ska vi packa upp resten av julpyntet?”
första ljuset i sina adventsljusstakar.
undrar Tilda, som längtar, längtar, längtar
Tilda också, fast hon får lite hjälp av mam-
efter att det ska bli jul på riktigt.
ma, trots att hon egentligen kan alldeles själv.
7
”Du får vänta ett tag till”, säger pappa och
Men det kan de inte. Och nu suckar han
skrattar han också. Men hans skratt är annor-
i stället, och någon annan lägger en hand,
lunda: varmt och vänligt.
en liten hårig hand, på hans axel till tröst. Men hjälper det? Nej.
Ett sådant där nu-rufsar-jag-dig-i-håret-
Nu suckar han igen, och nu skriker han
din-lilla-toka-skratt. Inte alls som den där
”Aj!” för det är inte bara en hårig liten hand,
andres, om de nu hade kunnat höra honom.
8
det är också en hand med mycket långa fing-
Men inte nu. Nu är det den första decem-
rar och ännu längre klor.
ber, första advent.
”Aj!” skriker han och kanske, kanske vajade
Adventsstjärnan lyser.
den stora spegeln i Tildas hall? Ibland tycker
Och i världen, den vanliga världen där
Tilda att den gör det, den liksom rister till.
hundarna och hamstrarna och Tilda bor, anar
Darrar som av ett plötsligt jordskalv.
ingen ännu något.
9
10
2 På morgonen den andra dagen vaknar män-
Bara att köpa en ny.
niskorna på Vidargatan och Norrtullsgatan
Så ordnar det sig.
och Upplandsgatan och på alla andra gator
De föreställer sig ju gärna det, människorna.
i Stockholm och Sverige och världen.
Eller: än så länge gör de det.
Först vaknar de riktigt små barnen och sedan de lite större och deras hundar, om de har några (men har de hamstrar så sover
”Vad mörkt det är”, säger Tilda när hon och
hamstrarna, för de är vakna på natten).
mamma en stund senare jäktar ut genom porten.
Därefter vaknar mammorna och pappor-
”Det är ju december”, säger mamma. ”Då
na och farmödrarna och morfäderna, och går
är det mörkt på morgonen. Men det blir
för att tända sina adventsstjärnor.
bättre när snön kommer. Raska på nu!” Om det nu kommer någon snö, det kan
”Vad konstigt!” säger de på Norrtullsgatan.
ingen veta.
”Typiskt!” säger de i Årjäng och Mölndal
Eller?
och Abbekås. ”Hjälp!” säger Tildas pappa i det gröna
Kanske kan någon det ändå, och denne
huset på Vidargatan, för där blixtrar glöd-
någon vet dessutom att alla önskar sig snö på
lampan till innan den slocknar.
julen.
Men mamma säger att det är väl bara att
”En vit jul!” muttrar han. ”Det är vad alla
köpa en ny lampa i eftermiddag, så ordnar
drömmer om, och det lär de få fortsätta göra:
det sig ju.
drömma. För här ska inte bli någon snö.”
11
12
Tilda låter blicken vandra till husen på
”Det kanske du inte kan bestämma själv!”
andra sidan gatan i stället.
säger hon som alla har fått för sig är en han, och just då snubblar Tilda till och mamma
Husen är så höga där.
rycker lite för hårt i hennes arm och säger att
Som branta klippor reser de sig mot den
de måste skynda sig så att de inte kommer för
svarta decemberhimlen, högt över de kala
sent.
träden. Stora och mörka vakar de vid trottoaren.
En stund senare blir de ändå stående vid
Stora och mörka?
rödljuset på Sveavägen. Mammas röda stövlar trampar irriterat på
Och då, precis då, när ljuset äntligen slår
stället och hon trycker energiskt på knappen
om och mamma sliter med sig Tilda över
som ska göra att det slår om till grönt.
övergångsstället, precis då ser hon: inte en enda adventsstjärna lyser.
”Piiip!” skriker det ilsket varje gång, och
I alla fönster hänger de, slocknade och
Tilda drar i henne för att hon ska låta bli. De
vassa.
vet ju båda att det inte hjälper att trycka flera gånger. Men det bryr sig mamma inte om. Inte nu, när hon är stressad. Hon trycker och trycker och tittar hela tiden intensivt på trafikljusets röda gubbe, som om hon annars skulle riskera att missa när den gröna tar över.
13