T I DLÖ SA B E RÄT T E L S E R
Det går an CARL JONAS LOVE ALMQVIST
VILJA
Titel: Det går an Författare: Carl Jonas Love Almqvist Utgiven första gången 1839 Bearbetning: Hans Peterson Omslag: Madleen Nilsson Sättning: Alltext © 2015 Vilja förlag Första upplagan 2015 ISBN 978-91-87831-33-1 Sidantal: 112 Lättlästnivå: 4 av 4 (X-Large) Lix: 16 Vilja förlag – en del av Nypon förlag AB info@viljaforlag.se www.viljaforlag.se www.facebook.com/viljaforlag På vår hemsida finns gratis arbetsmaterial.
CARL JONAS LOVE ALMQVIST
Det gรฅr an
Bearbetning: Hans Peterson
Vilja fรถrlag
Carl Jonas Love Almqvist
Carl Jonas Love Almqvist levde 1793–1866. Han är en av Sveriges mest kända författare och har skrivit många böcker, bland annat en roman om mordet på Gustav III. Den heter Drottningens juvelsmycke och utkom 1834. Boken Det går an kom ut 1839 och blev mycket uppmärksammad för att den stödde de fria kvinnorna och kritiserade klassamhället.
4
Personer i boken
Sara Videbeck: ung kvinna som arbetar i sin döde fars glasmästeri Albert: ung officer som är på resa för att inspektera stora gårdar i Sverige
5
1
Det var en vacker morgon i juli 1830. Många var på väg ner mot kajen i Stockholm. Där låg ångbåtarna och väntade på dem som skulle resa. Nu skyndade sig flera att gå ombord på ångbåten Yngve Frej. Den var strax klar att köra ut från kajen. Landgången drogs in. Båten gled ut. Snart var den långt ute på vattnet. 7
Då kom en äldre kvinna rusande nerför backen. Hon viftade med en näsduk för att visa att hon skulle med. Från ångbåtens däck ropade en kvinna: – Moster, moster! Men det var för sent. Båten vände inte. Nu fick den unga kvinnan resa utan sin moster. Ombord på ångbåten fanns det fint folk som hade satt sig nere i matsalen. Där var också pigor som arbetade hos de fina familjerna. Sedan fanns det enkelt folk som stannade kvar uppe på däck. Bland dem stod en ung och snygg militär. Han hette Albert. 8
De fina familjerna tyckte att Albert var trevlig. De pratade lite med honom innan de gick ner i matsalen. De lade märke till hans vackra uniform och hans prydliga mustascher. Albert hade sett när den unga kvinnan hade ropat till sin moster. Kvinnan hade en hatt på huvudet. Nu tog hon försiktigt av sig den och satte istället en tunn sjalett om håret. På så sätt visade hon att hon inte var en fin fröken, utan lik de pigor som hade familjen under däck. Det passade sig inte att en fin fröken reste ensam och pratade med unga män. Nu kunde hon resa med båten utan att någon såg ner på henne. 9
Även om hennes moster inte var med. Albert tyckte att han förstod henne. Han gick ner till kaptenen för att fråga vad hon hette. Kaptenen berättade att hon hette Sara Videbeck. Hon var dotter till en glasmästare i Lidköping. Albert satte sig i matsalen och funderade. Lidköping var en liten vacker stad. Den låg vid Vänern. Men dit var det långt, minst sex dagars resa. En dag med ångbåt, sedan flera dagar med häst och vagn. Albert gick upp på däck igen. 10
Han tänkte bjuda Sara Videbeck på ett glas vin för att bli bekant med henne. När han kom upp på däck fick han syn på några unga kvinnor. De sålde ringar gjorda av hästtagel. De gick runt bland kvinnorna och kom nu fram till Sara. Hon såg noga på ringarna och valde ut en. Men när hon skulle betala hade den som sålde ringar ingen växel. Och Sara hade inga små mynt. Så kvinnan fick inte sålt något. Albert gick fram till henne och köpte två ringar. Så gick han bort till Sara Videbeck och bugade. 11
Sara såg lite förvånat på honom, men log. – Var det inte en sådan ring som fröken Videbeck ville ha? sa han och höll fram den ena ringen. Hon tog emot ringen. Sedan gick hon sakta fram till relingen och släppte ringen i vattnet. Albert blev förvånad och lite arg. Han gick till andra sidan av däcket. Där släppte han ner den andra ringen i vattnet. Så gick han tillbaka till Sara. – Ser du. Jag har också kastat min ring i sjön, sa han. Sara såg noga på honom. Så log hon lite. 12
– Så även den ringen är i sjön, sa hon. – Jag hoppas att en gädda har slukat den, sa han. – Min tog en abborre, sa hon och log. – Om gäddan slukar abborren så kommer väl båda ringarna att ligga under samma hjärta, sa han lågt. Hon vände sig genast om. Så gick hon bort till de andra unga kvinnorna. Albert stod kvar en stund. Sedan gick han ner i matsalen. Där köpte han en cigarr och satte sig medan han funderade. 13
Jag gjorde bort mig, tänkte han. Det var rätt åt mig. Sara Videbeck är ingen vanlig flicka. Någon frågade vart han som militär skulle resa. Han svarade att han var ledig från det militära i tre månader. Han hade fått ett ganska bra betalt arbete. Han skulle resa runt och inspektera stora gårdar åt en rik man i Stockholm. När han såg genom fönstret att de närmade sig land, skyndade han upp på däck.
14