9789176790496

”Men herregud, det är ju Johan”, sa Jan och bleknade. ”Känner du honom?” sa Ragnar förvånat. ”Jag vet vem han är. Det är Johan Ekblad, han är fågelskådare”, sa Jan och fumlade med mobiltelefonen. ”Jag ringer polisen.” ”Vad bra, gör det”, sa Ragnar och tände med darrande händer ännu en cigarill.

Egon tog några kliv bort och fällde bestämt upp bordet och tryckte ner det i gräset framför sig. ”Vad håller du på med?” sa Jan och tittade överraskat på Egon. ”Förbereder för fågelbingo och fikaförsäljning”, svarade Egon beslutsamt. ”Du kan inte mena allvar, Egon. Är du helt från vettet? ” Ragnar tog ett stadigt grepp och ryckte i stegen till fågeltornet som knakade betänkligt. ”Här ligger en död man som förmodligen trillat på vägen upp eller ner från det här skrangelverket.” ”Det är ett fågeltorn, byggt för att man ska kunna vara uppe i det”, sa Egon bestämt och började lasta ur barnvagnen. ”Jag ringer polisen nu”, inflikade Jan och höll upp sin telefon. Egon klev raskt fram och ryckte telefonen ur handen på Jan. Han stoppade resolut ner den i tweedkavajens innerficka och ställde sig med armarna i sidorna framför Ragnar och Jan. ”Jag har tränat varje dag i fem månader och lärt mig att härma fåglar som jag inte ens visste existerade, än mindre visste hur de lät. Detta är en av de största och viktigaste dagarna i mitt liv. Jag håller med er, vi ska ringa till polisen, men inte än.” Egon tittade beklagande på den döde Johan Ekblad och fortsatte: ”Det här är nog det mest osannolika som kunde inträffa. Det är nästan som om någon på rent jäkelskap lagt en kropp här, men det får inte stoppa oss.”

20