Cecilia Nahnfeldt diskuterar lutherska tolkningar av kallelse i dialog med den vardagsutmaning som vi kallar »livspussel«. Kallelsen är en tolkningsnyckel som kan bidra till att män niskor mognar när livsfrågorna tas på allvar. Ett allvar som öppnar för handlingskraft och barmhärtighet.
cecilia nahnfeldt
luthersk kallelse
luthers kallelse
På vilka sätt är Martin Luthers syn på kallelse relevant i dagens samhälle? Kan en feministiskt kritisk analys hjälpa oss att omtolka den? Vad händer när föreställningar om kall else och livspussel möts?
Cecilia nahnfeldt
»Kallelse är en livshållning. En inställning till vad det är att vara människa – att finnas och leva på den plats och i det sammanhang där man råkar vara. Det är ett sätt att greppa tillvaron. Kallelse är sett på detta sätt inte en gudomlig order till en enskild, utan en teologisk grund för människosyn och etik.« – ur bokens inledning.
handlingskraft och barmhartighet
Cecilia Nahnfeldt är forskningschef vid Kyrkokansliet i Upp sala och docent i genusvetenskap. År 2006 disputerade hon i religionsvetenskap vid Karlstads universitet med avhand lingen Kallelse och kön – schabloner i läsning av Matteus evangeliets berättelser. luthersk i et te t
o
halle ISBN 978-91-526-3601-5
9
789152 636015
m sa
..
ch et gi o i k lo rkris te te t ef
Luthersk kallelse är den femte boken i serien Luthersk teologi och etik.
路2路
luthersk kallelse
路1路
路2路
cecilia nahnfeldt
Luthersk kallelse Handlingskraft och barmh盲rtighet
路3路
Boken ingår i serien Forskning för kyrkan samt är den femte titeln inom ramen för forskningsprojektet ”Luthersk teologi och etik – i ett efterkristet samhälle”.
utgiven med stöd från Samfundet Pro Fide et Christianismo (Kyrkoherde Nils Henrikssons Stiftelse) Svenska kyrkans forskningsenhet Vetenskapsrådet © 2016 Cecilia Nahnfeldt och Verbum Alla bibelcitat: Bibel 2000 omslag Benjamin Åkerlund grafisk form Magnus Åkerlund tryck Totem, Polen 2016 isbn 978–91–526–3601-5 issn 1652–8581 Forskning för kyrkan, Svenska kyrkan Verbum AB Box 22543 104 22 Stockholm Tel 08–743 65 00 www.verbum.se
·4·
Innehåll
förord
7
inledning
13
1 samhällsteologi
23
2 livspussel, kallelse och livsåskådning Livsfrågor 54 Modell för samhällsteologisk analys 59 Livsfrågor då och nu 67
51
3 schabloner, livstolkning och kallelse
71
4 livspussel
5 kallelse
87 111
6 dialog med martin luthers texter Heidelbergdisputationen 151 Om goda gärningar 159 Genesiskommentaren 167
141
7 livspusslets möten, en plats för kallelser 189 Vardagliga dilemman 191 Kallelse att möta 200 Handlingskraft och barmhärtighet 204 efterord litteratur
211 213
·5·
路6路
förord
Jag fick en fråga av en forskarkollega om jag var intresserad av att skriva mer om det lutherska. Jag tvekade. Men jag var osäker på av vilken anledning jag tvekade, så jag sa ja. Och här är min bok – ett bidrag i forskningsprojektet: ”Luthersk teologi och etik – i ett efterkristet samhälle.” Tack Elisabeth för att du ställde frågan, du har stor del i att jag trotsade min tvekan. Jag har tagit mig an utmaningen att skriva konstruktivt, som det uttrycks i projektbeskrivningen: ”… att diskutera hur en rimlig luthersk teologi och etik kan utformas i dagens efterkristna och mångkulturella samhälle.” Den konstruktiva ambitionen har också krävt en kritisk distans. Jag har gjort det, inte genom att granska hur teologer byggt upp tankemodeller, utan genom att ställa ett lutherskt ”storord”, kallelse, i relation till ett aktuellt dilemma i 2000-talets samhälle, livspusslet. Kallelse och livspussel – hur går det ihop? Nej, det gör ju inte det. Det är oklart vad vi menar med dessa uttryck som jag kallar schabloner – förkortningar i språket. Spänningen mellan orden kan väldigt enkelt uttryckas som en spänning mellan Ja och Nej. Rätt svar på kallelse är: – Ja. Även när du inte vet vart detta ja kommer att leda. Att kraftfullt säga ett ja är svårt. Rätt hantering av livspusslet är att säga: – Nej. Med hjälp av gränser och tydlighet sägs det att vi kan klara av alla ansvar, uppgifter och åtaganden. Och ändå är erfarenheten att detta nej inte alltid är möjligt, tänkbart eller rimligt att säga. Att sammanföra kallelse och livspussel är att sammanföra en ja-kultur med en nej-kultur. Det kräver reflektion. Jag försöker resonera kring frågor om makt och demokrati kontra
·7·
lydnad gentemot överhet, om människosyn och feministisk kritik av lutherskt teologiska konstruktioner av män och kvinnor. Framför allt är min strävan att skriva fram tillvägagångssätt att med ett lutherskt arv, kritiskt och konstruktivt ta fram möjliga sätt att tänka, skriva och leva samhällsteologi i dag. Boken är finansierad av Vetenskapsrådet och samfundet Pro Fide et Christianismo. Svenska kyrkans forskningsenhet har finansierat textseminarier för projektet. Mitt sätt att arbeta är ett gränsöverskridande arbete mellan teologi och genusvetenskap. När jag har behandlat texterna i seminariet på Centrum för genusforskning vid Karlstads universitet har diskussionerna varit fokuserade på makt, när jag seminariebehandlat texterna i forskargruppen i Lutherprojektet eller högre seminariet i etik vid Uppsala universitet, har det mer fokuserat på behandlingen av det lutherska materialet. Att ställa sig i skärningspunkten har varit fruktbart, utmanande och frustrerande. Jag hoppas att jag har kunnat ta till vara era synpunkter på ett bra sätt. Tack till kollegorna på Centrum för genusforskning i Karlstad: Magnus Åberg, Ulrika Jansson, Sophie Linghag, Caroline Wamala, Erica Sandlund, Ulf Mellström, Kerstin Rosenberg, Magdalena Raivio, Marie Nordberg, Gerd Lindgren, Annika Jonsson och Maria Berglund. Tack för att ni gett er i kast med ett material som handlar om religion och känt att det inte varit så främmade trots allt. Ett särskilt tack till Liselotte Jakobsen som tittade på mig under ett seminarium och undrade hur jag tänkte när jag föreslog att jag inte skulle använda schablonbegreppet. Tack också till Lena Grip och Wilhelm Kardemark med vilka jag diskuterat schablon, situation och aktion. Och stort tack till vännerna i Lutherprojektet: Thomas Ekstrand, Elisabeth Gerle, Eva-Lotta Grantén, Carl-Henric Grenholm, Johanna Gustafsson-Lundberg, Karin Johannesson, Mattias Martinson och Cecilia Wejryd. Ett särskilt tack till Mattias för skarpa synpunkter i ett viktigt skede. Tack alla för givande samtal under workshopdagar, både de samtal som rört våra texter men också samtalen i mellanrummen före och efter seminariepassen. Mitt sätt att se på dessa mellansamtal är att de har varit viktiga för utformandet av temat i det jag skriver. Tack också till Göran Gunner som hjälpt mig göra texten mer läsbar och som väckt viktiga frågor om ord och nyanser.
·8·
Så mitt tack till Magdalena och Jonatan som allt mer går era egna vägar och som jag får följa med blicken, lyssna till och på det sättet vara med er. Tack till Leif – dig som jag vandrar tillsammans med. Du med vilken samtalet aldrig avstannat. Du med vilken jag kan dela mitt bröd och smula ner. Jag inleder boken med en lånad dikt. Precis som i dikten, börjar jag inte med himlen i talet om livspussel, utan med en kantande ram och sen konkreta problem och gränser – spisar, tröjor och grindar. Och så det där att nicka till grannarna, det mellanmänskliga, det är viktigt! Jag förstår att grannarna har gjort som jag. De har börjat med sitt praktiska arbete. Ja – det kanske inte är tröjor och spisar, men blusar och mikrougnar kanske. Sedan alla de där som har gått före, försöker jag minnas, och tuppens uppmärksamhet och konstaterar att vissa saker kanske vi ska lämna och gräva ner. Låta det vara utan liv. Och så är det dags för himlen mitt i livet – en bön. Tack Lina, för din dikt! Karlstad och Uppsala – september 2015 cecilia nahnfeldt
·9·
路 10 路
Man börjar aldrig med himlen när man pusslar man börjar med kanterna sen spisen dom varma tröjorna och sen grinden där står man och nickar försiktigt till sina grannar till sina nya grannar Dom har också börjat med kanterna spisen dom varma tröjorna grinden Så tar man kyrkogården tuppen och dom bara gravarna sen ber man och börjar med himlen (Kriget är slut och alla har gått hem till sitt, ur diktsamlingen Nuförtiden, Lina Ekdahl)
· 11 ·
路 12 路
inledning
Vägar mellan hem och arbete I Sverige beräknas vi i snitt arbeta 80 000 timmar under ett arbetsliv. Det är en stor del av det vuxna livet. Tänk på en arbetsplats i Sverige – vilken som helst. Någon sätter på kaffe. Någon öppnar ett skåp. En byter kläder. Suckar eller skrattar. Går med rak rygg eller med försiktiga steg. En tvekar medan andra med självklarhet dundrar in. Någon ser fram emot en ensam dag, någon funderar över hur det ska gå. Någon har tankarna en helt annanstans. Flera har ätit frukost, andra gör det på jobbet. Många har lämnat barn till skola. Flera stannar hemma, för just den här dagen kunde de inte gå i väg. Någon sitter på tåget på väg till möten. Andra sitter i bilen, kanske ringer telefonen. Tjugotvåtusen bönder går till skog, åkrar, ladugårdar och djur. Knappt sjutusen barnmorskor bereder för nya liv, tretusen fyrahundra präster tolkar livets brytpunkter och ungefär niotusen officerare går till försvarsuppgifter. Dessa åtaganden fanns redan på medeltiden. I dag finns it-tekniker, controllers, jämställdhetsstrateger, civilingenjörer, förskollärare och logistikspecialister. Samhällen är föränderliga. Att välja ett enda typiskt ögonblick i arbetet är inte enkelt. Platserna är många. En jobbar i en kommun eller på ett dataföretag, på ett universitet eller en verkstadsindustri. Ett kontor är vanligt. Däremot är bilden av att gå till jobbet eller att inte ha ett jobb att gå till, en bild som många delar. I den meningen är bilden typisk. Detta att gå i väg för att arbeta, är en tidsbunden historisk förändring. Även när arbetets gränser är under upplösning med flexibla tider och platser, så är denna flexibilitet logiskt beroende av föreställningen om att arbete ofta är bundet i tid och rum
· 13 ·
och att arbetets plats ofta är skild från hemmet. På medeltiden var det annorlunda. Arbete och hem delade mer ofta tid och rum. Människor levde mitt i det och föreställningen om ”att gå till jobbet” var inte bara främmande, den fanns knappt. I dag finns mellanrum, avstånd och skarvar på ett helt annat sätt. Ett barn tillbringar drygt 1 200 timmar per år i förskola eller skola om man räknar på sex timmar i snitt, fem dagar i veckan. Det är en viktig del av barnets liv. Tänk på ett barn som vaknar – ensam i det egna rummet, eller så knackar det i våningssängen för att väcka ett syskon. Vad ska hända i dag? Frågan kan ställas med nyfikenhet eller oro. Det har bråttom med föräldrar till förskola, skola, fritids. Eller inte. Klockan kan vara allt mellan sex och nio. Något barn har tid att göra allt i eget tempo. Ett annat fastnar i spelet som spelas med smörgås i hand. Ett annat barn längtar till gemenskapen, men får inte plats. Vad ska du bli när du blir stor? Hur länge ställs frågan – tills du är tjugofem? Vad ska du välja? Tillvalsämne, fritidsaktivitet, vän, maträtt. Alla dessa val. Alla dessa människor som passerar. Alla dessa möjligheter. Så få fotspår att självklart följa. Så mycket att göra, så lite tid att välja, så många förväntningar som läggs på barn som en framtidspotential. Det hände något med barnens livsvillkor när människor började ”gå till jobbet”. Ett avstånd i tid och rum öppnades. Vad görs i dessa mellanrum? En arena för ett ”mellanliv”. Där förhandlingar pågår, kompromisser uppstår, beslut och gränser sätts, upplöses eller diskuteras. Beskrivningar av utrymmet mellan hem och arbete är laddade med föreställningar och värderingar. Det går inte att förhålla sig enbart med distans. Objektivitet är inte en möjlig position, eftersom vi själva är indragna i beskrivningar av vardag. Genom att uppmärksamma ett barnperspektiv, vill jag inte ta barnet som förevändning för att driva ett synsätt. Genom att i en diskussion som i hög grad rör arbete tydligt lyfta in barn/hem/omsorg som lika viktigt och självklart inkluderat i centrum av livet, vidgas bilden av ansvar och uppgifter. Betalt arbete separeras inte från övrigt liv. Den särhållande synen på betalt arbete som en gemensam angelägenhet och det övriga livet som en privat angelägenhet avvisar jag genom det valet. Utgångspunkten, att studera skärningsområden mellan
· 14 ·
arbete och övrigt liv, är i den meningen en uppmärksamhet på att förutsättningarna i respektive arbete eller hem spelar avgörande roll för den enskilda personen. Det finns en ömsesidig påverkan, som jag menar inte kan förbises. Jag kommer att säga en hel del om vikten av det liv som inte är betalt och som handlar om omsorg om barn, äldre, sociala relationer, nätverk och vänner. Jag vill också vara tydlig med att jag samtidigt inte fråntar arbetet det värde som det kan ha av att vara meningsskapande. Jag vill inte låta arbete och övrigt liv spelas ut mot varandra, även om jag är medveten om att det görs. Det jag vill fästa uppmärksamhet på är vad som händer i utrymmet mellan arbete och hem. I förflyttningar och avstånd. Det som är mellanrum där det vardagligaste i livet formas och villkoras. Det är inte i sig ett feministiskt positionsval, men det är nödvändigt för feministiska maktanalyser av arbete och vardagsliv att inkludera relationen och påverkan av de båda aspekterna. Rätten till ”… makt att forma samhället och det egna livet” förhandlas i gränslandet mellan arbete och övriga livsansvar. Föreställningen om ”att gå till jobbet” synliggör mellanrum i det som ibland benämns som livspussel. Det synliggör att tid, rum och kroppar berörs av dessa mellanrum. Föreställningen och dess konsekvenser i levd praktik (som på många sätt uppfattas självklara och därför i någon mån oreflekterade) påverkar synen på arbete men också synen på hur liv levs eller bör levas. Hur kan kallelse vara en tolkningsnyckel i vardagens skärningspunkter då olika ansvar nöter mot varandra eller kolliderar? Det är en nyckel som både riskerar att fastna i baklås, men menar jag, den kan också ge oväntade öppningar. Mellanrummet mellan hem och arbete, betalda och obetalda sysslor, privat och offentligt, individ/familj/kollegor är det fokus jag väljer för en samhällsteologisk reflektion av luthersk kallelse i ett efterkristet samhälle. Ibland hanteras det genom särhållande, ibland i en strävan att förena. Jag skriver om föreställningar som kan synas vara inrotade men som faktiskt kan vara mer öppna för förändring än man först tror. Jag skriver om: kallelse och livspussel i dialog med ett lutherskt arv.
· 15 ·
Livspussel Livspussel är inte neutralt område. Villkoren för män och kvinnor är olika. Förväntningar ser olika ut. Ekonomiska förutsättningar skiljer sig åt såväl på individuell nivå, till exempel inkomster, som på strukturell nivå, till exempel pensionsregler och skatte- och avgiftssystem. Synen på ansvar för familjens vardag och ansvar för arbete och försörjning har en historia som präglas av könssegregerande föreställningar. En vanlig beskrivning är att kvinnor i högre grad håller i ett övergripande planerande och fördelande av ansvar för arbete i hemmet, medan män och kvinnor i ökande utsträckning (dock långsamt) delar på arbetsuppgifterna. Som föreställning är livspussel underordnat föreställningar om det betalda arbetets höga värde. Yrkestillhörighet påverkar också den sociala gemenskapen. Förväntningar finns kring pizzabagarens, bilförsäljarens, kommunpolitikerns och lärarens barn, boende och samhällsengagemang. Beroende på vad en person försörjer sig som, finns det föreställningar om det liv som levs som helhet. Det liv som ordnas, påverkas och formas kring arbetet. Vardagen i Sverige rymmer en hög värdering av det betalda arbetets betydelse. Det är en värdering som sträcker ut sig och påverkar också synen på människan som utför arbetet. Den som gör ett hederligt jobb har haft hög status i livet som helhet. De senaste årens politiska betoning av arbetslinjen har förstärkt det betalda arbetets höga värde. Arbete färgar all vardag. Erfarenheter av vad det innebär att inte självklart kunna lösa sin försörjning hamnar i skuggan. Ibland som praktiskt bekymmer, ibland också laddat med skam. Andra värden som handlar om relationer, fostran och omsorgsgivande samvaro står i skuggan och uttalas ofta som beroende av arbetets inkomster och status. I skuggan av arbetet pågår mer av liv. Vardagslivets livspussel beskrivs ofta med exempel från lämning och hämtning av barn på förskola. Det är oftare kvinnor det berättas om. Ibland en pappa (inte en man), men detta mer för att variera berättelser och ge genusmedvetna bilder. Skärningspunkten mellan arbete och övrigt liv handlar ofta om barn, om separation, om flerdubbelt ansvar, om
· 16 ·
att stå ut och att hitta sätt att dela upp tid på smarta vis. Exempelbeskrivningar är en sak. Att vara och leva i verkligheten en annan. Kvinnor och män lever med olika förväntningar på vad de borde eller inte borde göra. Sociala relationer som ett kvinnligt ansvar, är en könskodad föreställning, som vi å ena sidan är medvetna om inte är ensidigt kvinnors ansvar, och å andra sidan ändå återupprepar genom att vi beter oss som om det var så. Föreställningar om mäns och kvinnors uppgifter är seglivade. Varje gång vi förvånas över att det kommer en kvinna från rörfirman för att fixa avloppet, varje gång vi skrattar till åt flickan som säger sig vilja bli brandflicka, eller blir generade när pojken ber om en pojkdoktor, varje gång vi suckar över stereotypa val av yrkesprogram så lever vi mitt bland schabloner som vi själva inte ens vill ha. Förvåning, skratt, generad rodnad och vår trötthet påminner oss om vår livsvärld. Samtidigt är det en värld som vi väljer. Vi kan välja att låta det vara och att låta det rulla på. Vi kan välja att försöka förändra, åtminstone något. Att välja livspusslet som en utgångspunkt i en samtida teologisk tolkning av kallelse är riskabelt. Å ena sidan riskerar det att skriva in, som en förutsättning i diskussionen, att arbete styr så mycket av våra vardagsliv och att familjeliv oavsett form är underordnat arbete. Å andra sidan ger betoningen av gränssnittet arbete/liv en möjlighet att kritiskt diskutera andra livsvärden än det betalda arbetet, eftersom diskussionen inkluderar det obetalda liv som inte bara tas för givet utan ofta blivit bagatelliserat, marginaliserat, nedvärderat och underskattat.
Kallelse Kallelse är i luthersk teologi benämningen för det av Gud givna uppdrag till människor att ta ansvar för varandra. Ansvaret grundas i en uppfattning om människans medskapande uppgifter och tillför en helig dimension och etiskt värde till mellanmänskliga möten och praktiker. Det är centralt i luthersk människosyn att bära ansvar för medmänniskan. Inte främst som ett handlande i tro eller för att uppfylla eller realisera tro. Detta att vara medmänniska, att vara kallad, är konstituerande för vad det är att vara människa. Kallelse har
· 17 ·
traditionellt ofta använts på ett könsbundet sätt genom att särskilja kvinnors och mäns kallelser och med en överordning av mannens kallelse över kvinnans. Samtidigt finns exempel där kallelse använts i emancipatoriska tolkningar av kvinnors livsuppgifter. Kallelse är i kristen tradition ett centralt begrepp om människors handlande, och hur detta handlande är förknippat med Gud. Ordet kallelse förutsätter ett religiöst eller existentiellt tilltal – en röst eller ett rop.1 Människan blir ropad på för att finna mening, riktning och mål för livet. Martin Luthers tolkning av kallelse som Beruf, understryker ansvaret att vara uppmärksam på en annan människas nöd och behov och att dessa handlingar för varandra är det vi är skapade att göra som människor. I alla relationer med medmänniskor står den kristna människan också i en kallelserelation. I hemmet, arbetet, det offentliga livet, till föräldrar och barn, arbetsgivare och arbetstagare.2 Det innebär att kallelse i luthersk mening primärt handlar om människors mellanmänskliga relationer, inte människans gudsrelation. Däremot är gudsrelationen utgångspunkten för kallelse. Gustaf Wingren menar att kallelse ”är en produkt av den mognande Luthers reformatoriska huvudtes”.3 Gudsrelationen som rättfärdiggörelse av nåd utgör fonden till kallelsetanken. Kallelse levs bland annat genom arbete, något som har betonats i protestantiska kallelseläror. Men med stöd i synen på samhället som indelat i tre stånd familia/oekonomia, politia och ecclesia, har luthersk teologi tenderat att skilja kallelserna åt och ibland också ansett stånden vara hierarkiskt ordnade i relation till varandra. Det är inte en nödvändig syn. Elisabeth Gerle benämner dessa tre som löftessfärer, där löftet om upprättelse och befrielse finns i alla sfärerna.4 Kallelse är mer än arbetsetik, eftersom det innefattar så stora delar av människors liv, samhällsliv och kyrkoliv. Samtidigt är Luthers ord Beruf fokuserat på mellanmänskliga relationer där arbete, avlönat eller inte, är en central del. Att tala om kallelse hör till en livshållning. En inställning till vad det är att vara 1 Vocation, Encyklopedie du protestantisme, 1995, s 1627–1628. 2 Wingren, Gustaf, 1993, Luthers lära om kallelsen, Skellefteå, Artos, s 18. 3 Ibid., s 10. 4 Gerle, Elisabeth, 2015, Sinnlighetens närvaro. Luther mellan kroppskult och kroppsförakt, Stockholm, Verbum, s 267, samt not 78.
· 18 ·
människa i sina uppgifter – att finnas och leva på den plats och i det sammanhang man råkar vara. Det är ett sätt att greppa tillvaron – kallelse sedd på detta sätt, inte en gudomlig order till en enskild, utan en del i teologisk människosyn och etik. Det har med handlingsinriktning att göra och med tankar om att vi är skapade för att gemensamt bidra till att människor ska kunna leva ett någorlunda gott eller åtminstone drägligt liv. Kallelse är till ”för ett oss”. Bokens syfte är att diskutera vardagsliv och tro. Med avstamp i kallelse och i livspusslet – en vardaglig situation där människor utmanas att få livet att hänga ihop. Det teologiska anspråket är att visa att livspussel inte endast är en fråga om logistik och planering, om tid och ekonomi. Där ryms också frågor om människorna i livspusslet och om makt, livsvillkor och värderingar. Det teologiska anspråket är en vilja att delta i samtal om en viktig vardagsverklighet, inte att ha alla svar men att ha ett bidrag. Boken innehåller en reflektion kring lutherska tankar i samhället både som kulturell företeelse och som levande teologiskt idéarv. Hur kan man förstå Martin Luther i dag – på vilket sätt kan det vara meningsfullt? Här förs en dialog med ett urval av Martin Luthers texter utifrån vår samtids frågor som har beröring med kallelsetanken. Samtalspunkten är livspusslet som en vardagens utmaning både praktiskt, etiskt och existentiellt och är en del i det ojämställda samhället. Hur förhåller sig kallelse som livstolkande ord till detta – är det en orsak, en komplikation eller ett öppnande perspektiv? I den här boken uppmärksammas kallelse också på en mellanmänsklig nivå. Jag gör en feministiskt kritisk analys och omtolkning av kallelse. Jag visar också på att det finns en kritisk potential för till exempel sociala arbetsmiljöfrågor som rör konflikten arbete/ familj och andra livsåtaganden. Den som söker mer samlade forskningsöversikter hänvisar jag, vad gäller kallelse, till Carl-Henric Grenholms bok Arbetets mening; till den intressanta textsamlingen med väl skrivna introducerande kapitel av William C. Placher som redaktör: Callings. Twenty centuries of Christian Wisdom on Vocation; till Douglas J. Schuurmans Vocation. Discerning our Callings in Life.5 5 Grenholm, Carl-Henric, 1988, Arbetets mening: en analys av sex teorier om arbetets
· 19 ·
Vad gäller forskning kring frågor som rör livspusslet ger jag en överblick över fältet. En översiktlig och uppdaterad introduktion finns också i boken Glimtar av jämställdhet med Lena Abrahamsson och Anne Grönlund som redaktörer.6 Boken vänder sig inte endast till forskare i teologi utan har en flerdisciplinär ansats. Det innebär att jag försöker göra reda både så att teologiska ansatser blir tydliga och genusvetenskapliga. Jag hoppas att det som för någon kan te sig som en förenkling för en annan kan vara en förklaring. Min förhoppning är att ha skrivit begripligt så att flerdisciplinär kommunikation kan vara möjlig. Jag hoppas att även andra än forskare kan ha glädje av boken. Läsarna är det som kan kallas reflekterande praktiker. Boken är disponerad på följande sätt: det första kapitlet handlar om samhällsteologi och beskriver var den här boken hör hemma i gränssnittet mellan teologi och samhällsvetenskap. Här diskuterar jag frågan om hur kallelse kan vara del i en samhällsteologisk diskussion om arbetsetik sett i relation till arbete, familj och andra livsansvar. Det andra kapitlet är ett teoretiskt kapitel där de analytiska begreppen schablon, situation och aktion presenteras. Där skriver jag fram en förståelse av livfrågor, deras funktion och hur de uppstår. Även det mellanmänskliga utrymmet mellan människor beskrivs. Det tredje kapitlet ger en sammanfattande bild av hur schabloner och livstolkning samverkar. Jag använder här kallelse som exempel på hur ordet fungerar som schablon och diskuterar hur kallelse uppfattas som allmänkulturellt ord i Sverige. Jag knyter an till detta i senare kapitel. Det fjärde kapitlet introducerar livspussel närmare. Här hanteras frågan om hur ordet livspussel uppfattas beskriva vardagserfarenheter i Sverige. Mot bakgrund av forskning bearbetas olika aspekter av livspussel och två schabloner presenteras. Det femte kapitlet ger en presentation av kallelse så som det har använts i historien och diskuterats syfte och värde, Uppsala, Uppsala universitet; Placher, William C., 2005, Callings. Twenty Centuries of Christian Wisdom on Vocation, Grand Rapids /Cambridge, Eerdmans; Schuurman, Douglas J., 2004, Vocation. Discerning our callings in life, Grand Rapids/Cambridge, Eerdmans. 6 Abrahamsson, Lena; Grönlund, Anne, 2014, Glimtar av jämställdhet, Umeå, Boréa.
· 20 ·
av teologer och relaterar detta till begreppet schabloner som jag tidigare diskuterat. I det sjätte kapitlet går jag i kritisk läsning med några valda texter av Martin Luther och avslutar kapitlet med att föreslå en tredje kallelseschablon. Här gör jag också en feministisk läsning i syfte att bidra till konstruktiv omtolkning av kallelse. Det sjunde kapitlet ställer så livspussel och kallelse i relation till två berättelser om livspussel i samtiden. Det besvarar en fråga om hur kallelse och livspussel skulle kunna ställas i en ömsesidigt kritisk och konstruktiv dialog. Det utgör också en reflekterande modell för samtal. Exempel som presenteras visar på hur man konstruktivt kan arbeta med reflektioner om kallelse och livspussel utifrån vardagliga dilemman. Detta kapitel avslutar boken och sammanfattar den med ett förslag: att vi bör tänka om kallelse som en uppmaning att möta och en reflektion kring hur kallelse rymmer både handlingskraft och barmhärtighet.
· 21 ·
路 22 路
1 samhällsteologi
I detta kapitel introducerar jag en förståelse av samhällsteologi och på vilket sätt den här boken är ett samhällsteologiskt bidrag. Här diskuteras det historiska avståndet mellan reformationstid, då lärorna började ta form, och vår tid. Ett avstånd som består i förändrade samhällsordningar och lagstiftning men också ett förändrat vardagsliv för individen och när det gäller sociala interaktioner. Det demokratiska samhället är organiserat på ett helt annat sätt än det feodala. Demokratin tar som utgångspunkt människors lika medborgerliga rättigheter och skyldigheter. Den avvisar också teokratisk organisering av samhället som helhet, samtidigt som den slår vakt om människors tros- och övertygelsefrihet. De jämställdhetspolitiska målen är ett erkännande av det pågående arbetet för alla människors lika värde levd i en samhällelig praktik. Arbetslivets förändringar är också en viktig del för denna studie, såväl dess organisering som praktiker. Dessa förändringar utgör en historisk och samhällelig bakgrund till livspussel och kallelse. Det utgör ett kulturellt arv som formar våra föreställningar, som påverkar våra val både i samhällspolitik och dagligt liv. Det utgör en bakgrund till hur vardagsliv formas och levs individuellt och i gemenskap.
· 23 ·
Cecilia Nahnfeldt diskuterar lutherska tolkningar av kallelse i dialog med den vardagsutmaning som vi kallar »livspussel«. Kallelsen är en tolkningsnyckel som kan bidra till att män niskor mognar när livsfrågorna tas på allvar. Ett allvar som öppnar för handlingskraft och barmhärtighet.
cecilia nahnfeldt
luthersk kallelse
luthers kallelse
På vilka sätt är Martin Luthers syn på kallelse relevant i dagens samhälle? Kan en feministiskt kritisk analys hjälpa oss att omtolka den? Vad händer när föreställningar om kall else och livspussel möts?
Cecilia nahnfeldt
»Kallelse är en livshållning. En inställning till vad det är att vara människa – att finnas och leva på den plats och i det sammanhang där man råkar vara. Det är ett sätt att greppa tillvaron. Kallelse är sett på detta sätt inte en gudomlig order till en enskild, utan en teologisk grund för människosyn och etik.« – ur bokens inledning.
handlingskraft och barmhartighet
Cecilia Nahnfeldt är forskningschef vid Kyrkokansliet i Upp sala och docent i genusvetenskap. År 2006 disputerade hon i religionsvetenskap vid Karlstads universitet med avhand lingen Kallelse och kön – schabloner i läsning av Matteus evangeliets berättelser. luthersk i et te t
o
halle ISBN 978-91-526-3601-5
9
789152 636015
m sa
..
ch et gi o i k lo rkris te te t ef
Luthersk kallelse är den femte boken i serien Luthersk teologi och etik.