skriker han in i lägenheten. Han slänger igen dörren.
Torsten Bengtsson
– Jävla gubbe,
Torsten Bengtsson
FÖRSVUNNEN
Det ekar i hela trapphuset. springer ner för trapporna. Han har tårar i ögonen och tankarna rusar runt i skallen. Han kan inte stanna kvar hemma.
FÖRSVUNNEN
Hissen är upptagen så han
Han måste försvinna …
OPAL_LARSSON_FORSVUNNEN.indd Alla sidor
2013-05-13 15:42
Av Torsten Bengtsson har Opal tidigare utgivit: Instängd, 2012
www.opal.se © Torsten Bengtsson, 2013 Omslag: Niklas Lindblad/Mystical Garden Design Bokförlaget Opal AB, Bromma Printed by Greif, Estonia, 2013 ISBN: 978-91-7299-630-4
Försvunnen.indd 2
2013-05-14 08.51
Torsten Bengtsson
Fรถrsvunnen
Opal
Fรถrsvunnen.indd 3
2013-05-14 08.51
Fรถrsvunnen.indd 4
2013-05-14 08.51
På kvällen den 1 september
Prolog – en inledning
– Jävla gubbe! skriker han in i lägenheten. Han slänger igen dörren. Det ekar i hela trapphuset. Hissen är upptagen så han springer ner för trapporna. Han har tårar i ögonen och tankarna rusar runt i skallen. Han kan inte stanna kvar hemma. Han måste försvinna. Ute är det kväll och mörkt. På gården hittar han sin cykel. Han trampar iväg några meter men det går trögt. Då minns han. Det är punka på bakdäcket. Han hoppar av cykeln och i ren ilska kastar han in den i en buske. Istället springer han. Det är skönt att röra sig. Spänningen i kroppen börjar släppa. Men han känner ännu smärta i armarna och värk i nacken. Det är ändå inget mot känslan av att vara kränkt. Som att bli nertryckt i skit. Det är inte första gången men det måste bli den sista. 5
Försvunnen.indd 5
2013-05-14 08.51
Han springer genom en folktom park. Sedan sneddar han över en gräsmatta och vidare längs med en trafikerad gata. Vid ett övergångsställe blir det rött ljus. Men han vill inte vänta på grönt utan fortsätter. Då kommer det en bil i hög fart. Strålkastarna bländar honom. I sista stund kastar han sig åt sidan. – Se dig för! skriker bilföraren från ett öppet sidofönster. Han orkar inte svara. Han springer vidare in på en gata med äldre villor. Vid ett av husen stannar han och drar efter andan. På grinden har någon spikat upp en skylt. Det står att huset är till salu. Han öppnar grinden och går in i trädgården. Gräsmattan är som en äng och i rabatterna växer nästan bara ogräs. På framsidan finns en trappa upp till ytterdörren. En ruta i dörren är krossad och ersatt med en brun träskiva. Han stannar och ser sig omkring innan han går runt huset. Skönt att inga grannar är ute. Nu slipper han svara på en massa frågor. På baksidan finns det en trappa ner till en källare. Han går ner för de slitna trappstegen. Utanför dörren står ett par gamla gummistöv6
Försvunnen.indd 6
2013-05-14 08.51
lar. Han böjer sig ner och tar upp en nyckelknippa ur den ena stöveln. Med den längsta nyckeln låser han upp. Sedan lägger han tillbaka nycklarna. I källaren går det inte att tända. Elen är sedan länge avstängd. Nu står han ensam i mörkret. Han känner hjärtat slå i bröstet. Rädslan finns där trots att han hittar i varje vrå av huset. Han trevar sig fram till en hylla. Där ligger en ficklampa. Han tänder den och lyser framför sig. En trappa leder upp i huset. Han söker genom rummen mest för att veta att ingen annan är där. Överallt är det tomt på möbler och saker. I köket ställer han sig mitt på golvet. Här har han lekt som barn. I sina tankar kan han se mormor framför sig. Hon står där och knådar en deg. Från ugnen kommer doften av nybakat bröd. Han önskar att mormor var här igen. Men det är över ett år sedan hon flyttade. Nu är hon på ett hem för de som är dementa. Hennes minne är i en annan värld. Innan hon flyttade till hemmet kunde hon gå ut för att handla mitt i natten. Sedan virrade hon omkring på stan utan att hem. 7
Försvunnen.indd 7
2013-05-14 08.51
– Hennes hjärna är som en rutten grönsak, brukar pappa säga. Nu är huset till salu men ingen vill köpa det. Under tiden förfaller det. Det regnar in på vinden från en läcka i taket. – Jävla råttbo, kallar pappa huset. Själv brukar han smyga hit. Här får han vara ifred. När han var liten bodde han ibland hos mormor. I hennes hus var det ingen som skrek eller bråkade. Han går vidare till ett annat rum. På golvet finns en madrass med en filt och en kudde. Bredvid står en ljusstake med fyra till hälften nerbrända stearinljus. Under kudden ligger tändstickor. Han sätter sig ner och tänder ljusen. Han lutar sig mot väggen. Han önskar att han hade sin mobil. Då kunde han lyssnat på musik eller spelat spel eller kollat på nätet. Nu vet han inte vad han ska göra. Men han tänker inte gå hem. Inte till den jävla gubben. Hellre svälter han ihjäl. – Det var väl inte mitt fel att mobilen försvann, viskar han tyst för sig själv. Han tar av sig jackan och tröjan. I skenet 8
Försvunnen.indd 8
2013-05-14 08.51
från ljusen ser han på sina överarmar. Det syns röda märken efter händer som tagit hårt i honom. Han vet att det kommer att bli blåmärken. Det är inte första gången han har blivit skakad fram och tillbaka. Nacken och huvudet värker. Ännu ekar hans pappas arga röst i skallen: – Du får väl hålla reda på dina grejor. Vet du vem som har betalat för mobilen? Vet du vad den kostade? Vet du det? Han blundar. Han känner varma tårar rinna nerför kinderna. Han vill inte ha det så här. Det måste bli ett slut. Men han vet inte hur.
9
Försvunnen.indd 9
2013-05-14 08.51
På morgonen den 1 september
1 På väg till match
– Olle! Klockan är över åtta! Det är pappa som väcker mig. Jag blir med ens klarvaken. Det är lördag. Men inte vilken lördag som helst. Idag är det match. Mitt fotbollslag ska spela semifinal i cupen. Vi kan gå till final om vi vinner. Och i kväll ska Vera och Elsa ha fest. Det är två tjejer i min klass. Nästan hela klassen ska hem till Vera. Jag blir varm i kroppen när jag tänker på henne. Jag misstänker att jag är kär. Men det är inget som jag vill berätta för någon annan. Det får vara min egen hemlighet. – Frukosten står på bordet. Jag måste åka nu, säger pappa. – Vart ska du? undrar jag och kliver ur sängen. 10
Försvunnen.indd 10
2013-05-14 08.51
– Jag jobbar helg. Pappa är sjuksköterska. Han jobbar ofta kvällar, helger och ibland även nätter på ett sjukhus i stan. – Var är mamma? frågar jag. – Ute och joggar en runda. Hon är nog strax tillbaka. Jag hör hur pappa ger sig av. Under tiden går jag på toa. Efter det går jag ut i köket för att äta en rejäl frukost. Det blir fil, flingor och ett par mackor. Jag behöver det. Matchen börjar klockan elva. Och jag brukar springa en hel del. Jag längtar till matchen. Tänk att få ta på vår matchtröja och springa ut på den gröna gräsmattan för att spela med mitt lag. Det blir en skön oro i magen av lycka. Nästan som när jag tänker på Vera. En liten stund senare kommer mamma hem. Hon är svettig efter löprundan. Hon tränar nästan jämt. Hon är idrottslärare på en skola. Flera kvällar i veckan leder hon grupper i gympa. Och sedan är hon tränare för vårt fotbollslag. Det är inte konstigt att hon är vältränad som få. 11
Försvunnen.indd 11
2013-05-14 08.51
– God morgon. Laddad inför matchen? frågar hon. – Helt klart, svarar jag och skrapar tallriken ren. Medan mamma duschar packar jag min väska med ombyte, handduk och mina nya fotbollsskor. Sedan bär jag ut lagets resväska till bilen. I den har vi våra nytvättade tröjor, byxor och strumpor. När mamma är klar tar hon vattenflaskorna och sjukvårdsväskan. Nu är vi redo att åka. Då ringer min mobil. Det är Adam, min bästa kompis. Han bor på andra sidan vägen i ett område med höghus. Det är punka på hans cykel. – Kan vi hämta Adam? frågar jag mamma. Hon nickar till svar. Vi är vana vid att hjälpa Adam. Han har det lite struligt hemma med sin pappa. Sedan har han småsyskon. Det är tvillingar som är fyra år. Både Adam och jag tycker att de är gulliga men rätt jobbiga. Vi får inte vara ifred. Därför är vi ofta hemma hos mig. På lov och helger brukar Adam till och med sova över. Vi har en extra säng som han brukar låna. Vi har blivit som bröder fast vi är väldigt olika både till utseende och till 12
Försvunnen.indd 12
2013-05-14 08.51
sättet att vara. Jag är mer lugn och stillsam medan Adam ofta brusar upp och blir arg för småsaker. En stund senare är jag och mamma på väg. Adam står ute på gatan och väntar på oss. Han är rätt lång för sin ålder. Hans hår är kortklippt och hyn blek med fräknar över näsan. I handen håller han en svart sportväska. Jag har en precis likadan. Vi hejar och han hoppar in i baksätet bredvid mig. – Är du i form, frågar mamma och ler mot oss i backspegeln. – Tror det, svarar han. – Du blir extra viktig idag. Vi möter ett bra lag, säger mamma och stannar vid en korsning med rött ljus. Adam spelar back. Han är tuff i sitt spel. Han går inte undan. Ibland blir han arg på planen. Nästan helt tokig. Det har hänt att han har blivit utvisad. Vi kör förbi en bensinmack innan mamma svänger in på en mindre gata med gamla villor. Adam tittar ut genom fönstret. Han vän-
13
Försvunnen.indd 13
2013-05-14 08.51
der sig om. Det är som om han följer ett visst hus med blicken. – Vad är det? undrar jag. – I det huset bodde min mormor, säger han och pekar på ett gammalt hus med en illa skött trädgård. Vi kör vidare mot idrottsplatsen. När vi nästan är framme ser vi Adams pappa. Han är nästan två meter lång och brukar se på när vi spelar match. Då tycker jag att han är pinsam. Han skriker jämt på Adam vad han ska göra och inte göra på planen. Och så klagar han på domaren. Det är inga snälla ord som han vräker ur sig. Idag är han klädd i shorts och T-shirt och har sitt långa hår uppsatt i en hästsvans. Det verkar som om han har varit nere på stan och handlat. I handen bär han en kasse med öl. Mamma saktar ner farten, stannar och öppnar en sidoruta. – Ska du se matchen? frågar hon. – Helt klart, svarar Adams pappa och vinkar till oss i baksätet. – Hoppa in då! säger mamma. En gång i tiden var Adams pappa en duk14
Försvunnen.indd 14
2013-05-14 08.51
tig fotbollsspelare. Han spelade med IFK i stan. Då var han specialist på att nicka bollen i mål. Tidningarna skrev ofta om honom. Adam har visat mig flera gamla urklipp. Men efter en svår knäskada var det slutspelat. Själv påstår han att han var mogen för landslaget och proffsspel vilken dag som helst. I bilen skjuter Adams pappa bak framsätet för att få plats med sina långa ben. Sedan vänder han sig mot oss, skrattar och säger: – Idag jävlar så tar ni dom. – Vi får försöka, svarar jag. Adam vänder bort huvudet, tittar ut och säger ingenting.
15
Försvunnen.indd 15
2013-05-14 08.51
skriker han in i lägenheten. Han slänger igen dörren.
Torsten Bengtsson
– Jävla gubbe,
Torsten Bengtsson
FÖRSVUNNEN
Det ekar i hela trapphuset. springer ner för trapporna. Han har tårar i ögonen och tankarna rusar runt i skallen. Han kan inte stanna kvar hemma.
FÖRSVUNNEN
Hissen är upptagen så han
Han måste försvinna …
OPAL_LARSSON_FORSVUNNEN.indd Alla sidor
2013-05-13 15:42