william shakespeare Mycket väsen för ingenting
Mycket väsen fÜr ingenting Till svenska av harald leander
Atrium
www.atriumforlag.se Atrium Förlag, Umeå 2011 Originalets titel: Much Ado About Nothing Översättning © Harald Leander Sceniska rättigheter gällande denna översättning bevakas av Nordiska ApS, Köpenhamn. Förord © Lucy Pitman-Wallace respektive Harald Leander Omslag © Johan Sjövall Kostymskisser från Malmö Stadsteaters uppsättning © Jessica Curtis Utgiven i samarbete med Malmö Stadsteater Tryckt hos Bulls Graphics, Halmstad 2011 isbn 978-91-86095-14-7
innehåll
regissörens förord 7 översättarens förord 12 mycket väsen för ingenting 27 akt i 31 akt ii 53 akt iii 89 akt iv 120 akt v 142
personer
don pedro, prins av Aragonien leonato, guvernör i Messina don juan, oäkta bror till Don Pedro claudio, greve från Florens, i Don Pedros följe benedikt, adelsman från Padua, i Don Pedros följe antonio, Leonatos bror balthasar, musiker i Don Pedros tjänst borachio, Don Juans medhjälpare konrad, Don Juans medhjälpare kornell, konstapel i Messina gränsel, konstapel i Messina kolberg, äldre väktare förste väktaren andre väktaren en skrivare fader francis en budbärare, i Don Pedros tjänst en pojke, Benedikts tjänare
hero, Leonatos dotter beatrice, Leonatos systerdotter margareta, Heros kammarjungfru ursula, Heros kammarjungfru Soldater, tj채nare, musiker, s책ngare, v채ktare och annat tj채nstefolk.
Handlingen tilldrar sig i Messina.
Regissörens förord
akt i Scen 1 Utanför Leonatos hus leonato, hero, beatrice samt budbäraren kommer. leonato: Jag läser här i brevet att Don Pedro av Aragonien kommer hit till Messina i kväll. budbäraren: Han är alldeles i närheten: en dryg mil härifrån var han, när jag gav mig av. leonato: Hur många adelsmän miste ni i striden? budbäraren: Bara ett fåtal officerare och ingen alls av någon ryktbarhet. leonato: En seger är dubbelt värd när vinnarsidan kommer fulltalig tillbaka. Jag ser här att Don Pedro strör mycket beröm över en ung florentinare som heter Claudio. budbäraren: Det har denne väl förtjänat, så det är rätt och riktigt av Don Pedro; han skötte sig långt bättre än man kunnat kräva vid hans ålder, gav intryck av att vara ett lamm, men hade förmågor som ett lejon. Han har överträffat sin egen förträfflighet över förväntan, så vänta er inte ens att jag kan beskriva det.
31
Mycket väsen för ingenting
leonato: Han har en morbror här i Messina som blir överlycklig att få höra om det här. budbäraren: Till honom har jag redan lämnat brev, och han blev sannerligen mycket glad. Så mycket till och med att glädjen i ren ödmjukhet fick blandas med ett stänk av sorg. leonato: Så han brast i gråt? budbäraren: I strida strömmar. leonato: Ett sådant vänligt överflöd av vänlighet. Det finns ingen renare uppsyn än den som tårarna tvättat. Hur mycket bättre är det inte att gråta av glädje än att glädjas åt gråt! beatrice: Kan ni säga mig om Signor Riposte1 kom hem från striden eller inte? budbäraren: Jag känner ingen med det namnet, fröken, det fanns nog ingen sådan alls i hären. leonato: Vem är det du frågar efter, flickan min? hero: Min kusin menar signor Benedikt från Padua. budbäraren: Åh, han är med tillbaka. Och lika munter som någonsin. 1 I original ’Signor Mountanto’. Mountanto är en numera bortglömd fäktterm som betecknade en stöt som gick snett uppåt. Riposte är även det en fäktterm, kanske något mera känd även nu för tiden; termen betyder ’svarsstöt’.
32
Akt I
beatrice: Han lät sätta upp annonser här i Messina där han utmanade Cupido i bågskytte; och narren hos min morbror såg uppropet och skrev in sig i Cupidos namn och utmanade honom, fast med leksakspilar. Men säg mig, hur många har han avlivat och ätit upp2 under bataljen? Eller – hur många har han avlivat? För jag har lovat dyrt att äta upp allt han tagit livet av. leonato: Sannerligen, flickan min, du driver alltför hårt med signor Benedikt. Men han ger nog igen med samma mynt, skulle jag tro. budbäraren: Han har skött sig utmärkt under striderna, fröken. beatrice: Er proviant höll kanske på att mögla och så hjälpte han er göra slut på den. Han fäktar mycket väl med både kniv och gaffel och har så tapper aptit. budbäraren: Och är en modig soldat därtill, fröken. beatrice: En modig soldat till en fröken. Men vad är han då till en herre? budbäraren: En herre mot en herre och man mot en man. Han är fylld av hedervärda egenskaper. 2 Från ett talesätt. Någon som äter allt han dödar är en skrytsam frossare.
33
Mycket väsen för ingenting
beatrice: Så är det sannerligen: en mycket uppfylld man. Och vad fyllningen beträffar, tja ingen är ju mer än människa. leonato: Ni får inte missförstå min systerdotter. Det pågår ett slags muntert krig mellan signor Benedikt och henne. De träffas aldrig utan att munhuggas lite, sinsemellan. beatrice: Ack, det har han inget för. Sist vi drabbade samman fick fyra av hans fem sinnen halta därifrån, nu har han bara ett sinne kvar att lita till, stackars karl. Och räcker den sinnesnärvaron åt att hålla honom varm, så är det väl det enda som skiljer honom från hans häst. Han kan nätt och jämt betraktas som en förnuftig varelse. Men vem är han i lag med nu? Han byter stridskamrat en gång i månaden. budbäraren: Är det möjligt? beatrice: Det är helt och hållet möjligt. Sin trofasthet bär han som vore det en hatt, han stukar om den efter modets nyck. budbäraren: Jag kan ana, fröken, att i er bok står den herrn inte särskilt högt. beatrice: Nej, gjorde han det så eldade jag upp hela biblioteket. Men säg, vem har han närmast sig? Finns det ingen ung bråkstake som han är tillsammans med när det bär åt helvete?
34
Akt I
budbäraren: Mest är han i sällskap med den unge adelsmannen Claudio. beatrice: Ja herregud, han klibbar sig väl fast som en bacill. Han smittar lättare än själva pesten och den som drabbas blir ju tokig på ett kick. Gud hjälpe stackars Claudio! Om han har fått en släng av Benediktus kommer det kosta honom tusen pund om han vill bli frisk igen. budbäraren: Er bör man hålla sig väl med, fröken. beatrice: Ja, gör det, käre vän. leonato: Du blir väl aldrig tokig, flickan min? beatrice: Inte förrän vi får en kvalmig januari. budbäraren: Nu är Don Pedro här. don pedro, don juan, claudio, benedikt och balthasar kommer. don pedro: Min gode Signor Leonato, ni ryggar inte för besvär. När andra skulle snåla – då går ni utgifterna till mötes. leonato: Inte är det något besvär som kommer när ni är på besök, ers nåd. För när besvären är över brukar glädjen vara kvar – men när ni lämnar oss, blir sorgen kvar och lyckan far sin kos.
35
Mycket väsen för ingenting
don pedro: Ni utför era plikter mycket älskvärt. Jag tror minsann att detta är er dotter. leonato: Hennes mor har alltid påstått det för mig. benedikt: Och ni, signor, har tvivlat eftersom ni frågat henne? leonato: Nej, signor Benedikt, för då var ni ju bara barnet. don pedro: Rätt åt dig, Benedikt. Då kan vi lista ut vad du är nu, sedan du blivit man. Den unga damen är sannerligen far sin upp i dagen. Gläd er, fröken, åt att likna en så ädel far. benedikt: Även om signor Leonato är hennes far, skulle hon nog inte vilja ha hans huvud på sina axlar, om hon så fick hela Messina - hur lik hon än är. beatrice: Det är konstigt att ni bara pratar på, signor Benedikt, fast ingen bryr sig om er. benedikt: Nej men, kära fröken föraktfull! Är ni alltjämt vid liv? beatrice: Hur skulle föraktet kunna dö när hon har ett sådant skrovmål som signor Benedikt att kalasa på? Artigheten själv blir ju förvandlad till förakt när ni kommer i närheten. benedikt: Då vänder artigheten kappan efter vinden. Säkert är att alla damer älskar
36
Akt I
mig, och ni är enda undantaget. Jag önskar hjärtligt att jag kunde säga att mitt hjärta inte var av sten, men faktum är – jag älskar ingen. beatrice: En sådan lättnad för kvinnorna, då slipper de en ödesdiger friare. Jag tackar Gud för mitt kalla blod, på den punkten är jag som ni. Jag hör hellre på min hund som skäller efter kråkor än på en man som bedyrar mig sin kärlek. benedikt: Måtte Gud för alltid låta fröken tycka så! Då slipper både den ene och den andre herrn bli klöst i ansiktet. beatrice: Sådana skråmor gjorde knappast saken värre, om det var ett ansikte som ert. benedikt: Ni skulle bli en utmärkt papegojdressör. beatrice: En fåglalåt som min är bättre än ett buffelbröl som ert. benedikt: Tänk om min häst var lika snabb som er tunga, och höll ut lika länge. Men trava på bara, för Guds skull, jag klarar inte mer. beatrice: Ni stannar alltid som en gammal spattig krake, det känner man ju till från förr. don pedro: Då är det hela klart, Leonato. Signor Claudio och signor Benedikt, den käre Leonato har bjudit in er alla. Jag sa att vi blir tvungna stanna minst en månad, då sa han
37
Mycket väsen för ingenting
älskvärt att han hoppas något kan försena oss. Och jag törs lova att han inte hycklar utan menar vad han säger. leonato: Lovar ni det, ers nåd, så har ni inte lovat för mycket. (till don juan) Låt mig hälsa också er välkommen, ers nåd. När ni nu förenats med er broder prinsen, står jag fullständigt till er tjänst. don juan: Jag tackar er. Jag är inte lagd för långa tal, men jag tackar er. leonato: Vill inte ers nåd ta ledningen? don pedro: Räck mig handen, Leonato! Vi går tillsammans. Alla går utom claudio och benedikt. claudio: Benedikt, la du märke till signor Leonatos dotter? benedikt: La inte märke till precis, men jag såg henne. claudio: Är hon inte en förtjusande, blyg fröken? benedikt: Frågar du mig, som en ärlig människa borde, efter min enkla och uppriktiga åsikt? Eller vill du att jag ska prata som jag brukar, jag – det täcka könets svurne fiende? claudio: Nej, jag ber dig säga lugnt och sansat vad du tycker.
38
Akt I
benedikt: Tja, ärligt tycker jag hon är för kort för längre hyllningar, för mörk för lysande hyllningar och för liten för stora hyllningar. Här är det enda beröm jag kan spilla på henne: vore hon annorlunda än hon var, vore hon anskrämlig, och när hon nu inte är annorlunda än hon är – gillar jag henne inte. claudio: Du tror jag skämtar. Jag ber dig, tala uppriktigt om vad du tycker om henne. benedikt: Ska du köpa henne, eftersom du synar henne så? claudio: Kan en sådan juvel kanske köpas för pengar? benedikt: Visst, och ett etui att ha den i också. Men undrar du det här på allvar? Eller gör du dig till spelevink och påstår att Cupido är mästare på kaninjakt och smeden Vulcanus är en utmärkt snickare? Hör du, i vilken tonart sjunger du, om man vill stämma in i visan? claudio: I mina ögon är hon den vackraste fröken jag någonsin sett. benedikt: Än ser jag utan brillor och jag ser inte skymten av det där. Då är hennes kusin, om hon bara inte var så full i fan, så mycket vackrare som första maj är jämfört med sista
39
Mycket väsen för ingenting
december. Du har väl inte tänkt att stadga dig, i all sin dar? claudio: Fast jag har svurit på motsatsen, vågade jag knappt lita på mig själv om Hero ville bli min fru. benedikt: Har det gått så långt? Finns det då ingen man i hela världen som anar oråd när hatten börjar sitta illa 3? Ska jag aldrig mer få se en ungkarl som är sextio fyllda? Men visst, gå på! Det blir att kröka nacken under oket, och får du skavsår kan du sucka hela söndan. Se, här kommer Don Pedro hit igen och letar efter dig. don pedro kommer tillbaka. don pedro: Vad har ni för hemligheter här, eftersom ni inte kom med in till Leonato? benedikt: Om ers nåd ändå ville tvinga det ur mig. don pedro: Jag befaller dig, vid din plikt som undersåte. benedikt: Där hör ni, greve Claudio. Jag kan tiga som en dövstum, det kan ni vara säker på men – min plikt som undersåte, hörde ni? 3 Hatten sitter illa på den man som får horn, dvs blir bedragen. Se även översättarens förord.
40
Akt I
Min plikt som undersåte! Han är kär. ”I vem?”, det ska ni fråga då, ers nåd. Och hör så kort han svarar: ”I Hero, Leonatos korta dotter”. claudio: Och var det sant, så var det sagt nu. benedikt: Det är som i den gamla ramsan, ers nåd: så är det inte och så var det inte och Gud give att det inte blir så heller. claudio: Om inte mina känslor plötsligt ändrar sig så give Gud att det inte blir annorlunda. don pedro: Amen! Om du nu älskar henne. Det är den unga damen väl värd. claudio: Så säger ni bara för att driva med mig, ers nåd. don pedro: På hedersord, jag menar vad jag säger. claudio: På min ära, ers nåd, det gör jag också. benedikt: Och jag –på både ära och hedersord – gör också det, ers nåd. claudio: Jag älskar henne, det känner jag. don pedro: Det är hon värd, det vet jag. benedikt: Jag varken känner hur man kan älska henne eller vet vad hon kan vara värd. Jag kan gå genom eld för den åsikten, så nu får jag väl brännas på bål. don pedro: Du har alltid varit en oresonlig hädare, du med ditt förakt för skönhet.
41
Mycket väsen för ingenting
claudio: Och den rollen kan han inte hålla sig till om han inte tar i allt vad han kan. benedikt: Det var en kvinna som födde mig och jag tackar henne. För att hon uppfostrade mig tackar jag henne också ödmjukast. Men att jag skulle tvingas ge hornsignaler med pannan eller att min trumpet skulle dingla i ett osynligt koppel, det kan alla damer glömma. Det vore orättvist att misstro någon av dem, så jag tar mig rätten att inte tro på en enda. För att avsluta: om allt ska sluta lyckligt tänker jag förbli ungkarl. don pedro: Jag får nog se dig blekna av kärlek innan jag dör. benedikt: Av ilska, av sjukdom eller svält, ers nåd, men inte av kärlek. Skulle jag någonsin blöda mer av kärlek än vad jag kan reparera med ett rejält glas, får ni sticka ut ögonen på mig med serenadpoetens penna och hänga upp mig utanför ingången till ett horhus, som en skylt av den blinde Cupido. don pedro: Jaha, men skulle du någonsin ändra åsikt får du räkna med att bli till avsevärt åtlöje. benedikt: Gör jag det får ni hissa upp mig som en katt i en tunna och så skjuta prick. Den som träffar kan ni hylla som skarpskytt sedan.
42
Akt I
don pedro: Tja, vi får se med tiden om inte ”till sist en vildtjur också bär sitt ok”4. benedikt: En vildtjur kanske, men om den förståndige Benedikt någonsin gör det, får ni såga hornen av tjuren och trycka i pannan på mig. Måla sedan en usel karikatyr och med så stora bokstäver som man brukar skriva ”utmärkt häst att hyra”, låt det under bilden av mig stå: ”Här kan man se den gifte mannen Benedikt”. claudio: Om det någonsin händer blev du väl tokig, din tjurskalle. don pedro: Åh nej, om inte Cupido tömt hela kogret i Venedig5 kommer han snart att få dig att darra. benedikt: Kunde det inte lika gärna bli jordbävning då? Ungefär lika troligt. don pedro: Du mjuknar nog med tiden. Så länge, min käre signor Benedikt, får du gå till Leonato. Framför min hälsning och säg att jag inte sviker utan kommer till middagen. Han har verkligen gjort ståtliga förberedelser. 4 Ett citat ur The Spanish Tragedy av Thomas Kyd (1587). 5 Venedig hade rykte om sig att vara en plats där en man lätt förälskade sig, eftersom det fanns så gott om libertiner där.
43
Mycket väsen för ingenting
benedikt: Ett sådant ärende kan jag väl nätt och jämt orka med. Och därmed får jag önska… claudio: … att Gud beskyddar eder. Undertecknat i mitt slott, om jag hade något… don pedro: … den sjätte juli. Eder tillgivne vän, Benedikt. benedikt: Se så, se så, skämta lagom. Era haranger är som ett lapptäcke, kantat med gamla trasor och alltihopa ganska uselt tråcklat. Innan ni skräddar vidare borde ni syna er själva i sömmarna. Nu går jag. benedikt går. claudio: Ers nåd, nu kunde jag ha hjälp av er. don pedro: Min vänskap har du. Undervisa den! Hur svår lektionen än må vara lär den sin läxa lätt, om det kan få dig glad. claudio: Har Leonato någon son, ers nåd? don pedro: Nej, enda barnet Hero ärver allt. Du älskar henne, Claudio? claudio: Ers nåd, när ni drog ut i striden vi nu vunnit,
44
Akt I
då såg jag gillande på henne, men soldaten har ju andra mål för ögat och det hann inte bli till kärlek då. Nu är jag här igen och alla tankar på krig har bleknat bort, istället fylls mitt inre med så ljuva, ömma känslor som viskar: vackra Hero! Jag var kär i henne redan när vi drog i fält. don pedro: Snart blir du som varenda älskare och tröttar oss med en kaskad av ord. Älskar du Hero – håll då fast vid det, så talar jag med henne och med fadern, och sedan blir hon din. Det var väl det som var refrängen i din långa visa? claudio: Så fint ni kan behandla kärleken, och ställa diagnos på kärlekssorg! Jag tyckte min förälskelse kom plötsligt och ville lindra det med många ord. don pedro: Ska bron då vara bredare än floden? Man ska väl inte gå till överdrift? Jag vet vad som behövs: du älskar henne och jag ska skriva ut en medicin. Det blir ju maskerad ikväll, jag ska
45
Mycket väsen för ingenting
klä ut mig så jag liknar dig, och sedan så säger jag till Hero: jag är Claudio! Jag lättar hjärtat i förtroende, och fängslar hennes öra med den kraft som kärlek har när den får gå till anfall. Jag kommer överens med fadern sedan, och så är saken klar och hon blir din. Kom med, nu sätter vi vår plan i verket. De går. Scen 2 En sal hos Leonato leonato och antonio kommer. leonato: Se där, min broder! Var har vi min lille kusin, din son? Har han sett till att musikerna är på plats? antonio: Han ligger i för fullt med det. Men jag har nyheter, min bror, så märkliga att du inte kunnat drömma om det. leonato: Är de goda? antonio: Det får man döma efteråt. På ytan ser de goda ut, de är rätt lockande. När prinsen gick med greve Claudio genom en tät allé i trädgården så hörde en av mina tjänare
46
budbäraren:
Ers nåd, er bror Don Juan är gripen nu och förd under bevakning till Messina.
benedikt: Tänk inte på honom förrän imorgon. Då ska jag råda dig om vilket straff han borde få. Kläm i nu, spelemän! Dans. Alla går.