I serien Axels monsterjakt har utkommit: Vampyren Ödehuset Fy Farao Varulven Flyg och far Drakens håla
Johansson Drakens håla inl.indd 2
2012-06-20 10.24
Ewa Christina Johansson Illustrationer Johan Egerkrans
Johansson Drakens h책la inl.indd 3
2012-06-20 10.24
www.wahlstroms.se © Ewa Christina Johansson 2012 Utgiven 2012 av B. Wahlströms Bokförlag, Forma Books AB Forma Books AB är ett dotterbolag till Forma Publishing Group AB som är miljöcertifierat enligt SS-EN ISO 14001 Omslagsillustration Johan Egerkrans Inlageillustrationer Johan Egerkrans Omslagslayout Evelina Thörnberg Sättning B. Wahlströms Bokförlag Tryck ScandBook AB, Falun 2012 ISBN 978-91-32-16113-1
Johansson Drakens håla inl.indd 4
2012-06-20 10.24
1 En olycka kommer sa"llan ensam – Axel! Där är du ju! Axels hjärta hoppade till i bröstet. Fast på ett bra sätt. Det var ju söta Rut som ropade på honom. Då kändes det alltid bra i Axel. Lite varmt, så där. Eller också berodde det på att Axel hade en ny, extra varm jacka. Det blåste kallt, men han var varm ändå. – Hej Rut … och Pär. Rut åt på en chokladkaka och bredvid henne stod hennes lillebror Pär. Han hade en randig 5
Johansson Drakens håla inl.indd 5
2012-06-20 10.24
tröja och för stora skor. I handen höll han en liten neongrön spade i plast och ett stort papper. – Jag ska gräva efter skatter, sa Pär och plirade mot Axel. Jag kommer att hitta den största skatten i hela världen. En massa guld och diamanter och olja. – Eh, sa Axel. Rut torkade bort lite choklad från munnen och stoppade ned resten av godiset i fickan. Axel hade inte sagt nej till en bit. Men Rut tyckte så mycket om sitt godis att hon alltid behöll det för sig själv. – Ettorna ska ha skattjakt, sa hon. Den som hittar skatten får ett diplom och sedan delar de på skatten. Det är en massa guldpengar, har jag hört. – Guldpengar, ekade Pär och snurrade runt omkring Rut. Axel blev vindögd av att titta på honom. Pär viftade med sitt papper i luften. Axel kunde se ordet Skattkarta och några röda kryss. Det var nog där de skulle leta efter skatten. 6
Johansson Drakens håla inl.indd 6
2012-06-20 10.24
Johansson Drakens h책la inl.indd 7
2012-06-20 10.24
– Det är inte riktiga pengar, viskade Rut till Axel. Men säg inte det till Pär. Då blir han ledsen. – Jaha, sa Axel. – Pärs klass ska samlas här utanför gymnastiksalen efter lunch, sa Rut. Och jag lovade att hålla reda på honom tills de andra kommer. Om man inte håller ett öga på honom försvinner han, säger mamma. Jo, nog kunde man säga att Pär brukade försvinna. Så fort man tittade åt ett annat håll var den besvärliga ungen borta. Puts väck! Axel hade letat efter honom i källare, i ödehus och på museum. Han ville inte leta fler gånger. Axel huttrade till trots jackan. Solen lyste fint, men vinden var kall mot kinderna när den blåste runt gymnastikhuset. Här var det meningen att Axels klass skulle spela innebandy första lektionen i morgon. Axel ville inte! Han tyckte varken om fotbollar eller bandybollar. Han gillade faktiskt inget som var runt. 8
Johansson Drakens håla inl.indd 8
2012-06-20 10.24
Och gymnastikhuset var det värsta hus han visste! Rut tindrade med ögonen. – Men jag ska träffa min kompis vid gungorna nu, sa hon. Det är jätteviktigt. Vi har en hemlighet att prata om. Axel? – Ja, sa Axel misstänksamt. Rut tänkte väl inte be honom att passa Pär? Det tänkte hon. – Snälla, Axel, du kan väl vara här med Pär tills hans klass kommer? Snälla! Du är så söt, Axel. Sötare än Loke. Axel ville inte passa Pär. Ville faktiskt inte. Han kunde inte tänka sig något värre. Kanske att gå till tandläkaren, då? Fast när han tänkte på det, var det nog ännu värre att hålla reda på Pär. Men sedan var det ju det där med att han var sötare än Loke. Det var han ju, faktiskt. Loke såg inget vidare ut i sin gamla m össa. Rut log och blinkade med sina stora, blå ögon. Och utan att Axel visste hur det gick till, hörde han sig själv säga: 9
Johansson Drakens håla inl.indd 9
2012-06-20 10.24
– Okej då. Rösten lät lite skrovlig, som om han hade något i halsen. Men det var hans röst. – Men bara tills hans klass kommer hit, sa han och harklade sig. – Du är så snäll, Axel, sa Rut. Hon sprang iväg och försvann snabbt bort. Axel tittade efter henne så länge det gick. Axel tänkte att hon var väldigt gullig, men sedan hann han inte tänka mer. En boll kom farande från ingenstans och träffade honom hårt på benet. Det fanns bara en som brukade sparka bollar på Axel. Loke. Ärkefienden kom springande mot honom. Han flinade lite under mösskanten när han såg att bollen hade träffat Axel. Loke sprang alltid omkring med en boll. Trots att det faktiskt nästan var vinter. För en gångs skull blev inte Axel sur. Han visste ju något som Loke inte visste. Att det var just honom, Axel, som Rut hade bett om hjälp.
Johansson Drakens håla inl.indd 10
2012-06-20 10.24
Hur bra var det på en skala? Väldigt bra, tyckte Axel. – Vad ville Rut? undrade Loke och plockade upp bollen i famnen. – Inget, sa Axel och myste lite. Loke ryckte på axlarna. Han försökte se ut som om han inte brydde sig. Men Axel kunde se att han var så nyfiken att han höll på att spricka. – Då får jag väl fråga henne, sa Loke. – Gör det, sa Axel och flinade från öra till öra. Loke muttrade något. Han lade ned bollen och sparkade till den. Den for rakt på Axel igen. – Aj! Loke flinade. Det skulle han inte ha gjort, för då blev ju Axel tvungen att jaga Loke. Loke sprang före och Axel efter. Runt hela gymnastik huset. Men eftersom Loke och Axel var ungefär lika snabba blev avståndet aldrig kortare. De blev bara flåsiga. Axel stannade efter en stund, men Loke fortsatte att springa bort mot skolgården. – Ärkefåne, muttrade Axel. 11
Johansson Drakens håla inl.indd 11
2012-06-20 10.24
Och det var först då han kom på vad han hade glömt. Pär! Han hade ju sprungit ifrån Pär! Han hade varit borta en lång stund och Ruts lillebror behövde inte många minuter på sig för att försvinna. Framför gymnastikhuset var det tomt. Axel snurrade runt, runt och såg sig om åt alla håll. Pär var försvunnen. Igen.
12
Johansson Drakens håla inl.indd 12
2012-06-20 10.24
:
2 Titta aldrig for djupt i en plint
Det kunde inte vara sant! – Pär? ropade Axel. Pär, är du där? Visst är du här? Eller där? Eller någonstans? Han såg sig om. Det fanns inget att gömma sig bakom. Ett staket och några buskar utan blad. Om han kikade runt husknuten kunde han se skolgården på håll. Det var ganska tomt där. De flesta var och åt. Men inte Rut. Han kunde se hennes gula jacka långt där borta. Snart skulle hon komma hit igen. Och fråga var Pär var! 13
Johansson Drakens håla inl.indd 13
2012-06-20 10.24
Något prasslade till bakom Axel. När han vände sig om fick han syn på ett skrynkligt papper. Skattkartan. Den som Pär hade hållit i. Nu blåste den runt för sig själv på marken. Axel tog upp kartan och borstade bort sand och grus. Kartan hade blivit lite smutsig, men det gick att se vad den visade. Det fanns en bild på skolgården, skolhuset och gymnastikhuset. På fyra olika ställen fanns det stora, röda kryss. Det var där de skulle leta efter skatten. Ett av kryssen var nästan precis på det ställe där Axel stod nu. Precis bredvid gymnastikhuset. Axel tittade på gymnastikhuset. Dörren till rummet där de klädde om stod öppen. Det hade han inte sett förut. Ett rött kryss på skattkartan. En öppen dörr. En försvunnen Pär. Så klart var Pär där inne och letade efter skatten. Han hade väl inte kunnat vänta på sina klasskamrater. Det var ju typiskt! 14
Johansson Drakens håla inl.indd 14
2012-06-20 10.24
Axel släppte kartan och sprang in. I farten råkade han knuffa till dörren och den gick igen bakom honom med en smäll som ekade i hela huset. Det gjorde inte så mycket. Nu hade han ju räknat ut var ungen fanns. Det var bara att hämta honom. Rut behövde inte ens få veta att han hade varit försvunnen. Kanon, tyckte Axel. Det var mörkt i omklädningsrummet. Axel brydde sig inte om att tända lampan. Han visste hur det såg ut ändå. Han hade varit där så många gånger. För många gånger, enligt Axel. Det fanns bänkar och skåp och krokar att hänga kläder och gymnastikpåsar på. Axel drog upp den tunga dörren till gymnastiksalen och gick in. Det luktade dammigt. Fönstren satt högt uppe vid taket, så det var lite halvmörkt. På väggarna fanns ribbstolar och i taket hängde bommar som gick att hissa ned. En studsmatta stod mitt på golvet i salen. 15
Johansson Drakens håla inl.indd 15
2012-06-20 10.24
Axel tyckte väldigt illa om bommar. Och rep. Han trillade jämt ned. Vid bortre väggen fanns det redskap. Där stod plintar att hoppa bock över, bollar till basket och handboll och gymnastikmattor. Men det var också allt. Ingen Pär. – Pär? frågade Axel försiktigt. Det var så tyst i salen att man kunde höra en knappnål falla i golvet. Om nu någon skulle ha kommit på idén att tappa en nål. – Är du här? Det raspade till vid redskapen. Ett litet, ganska tyst raspande, och kanske ett litet klirrande, men Axel hörde det. Han hörde ju ovanligt bra, faktiskt. Så Pär försökte gömma sig? Det skulle de allt bli två om! Axel började smyga utefter väggen. Han trippade fram lätt på tå. Det läbbiga, gröna golvet var knottrigt under hans skosulor. Han försökte hålla andan när han kikade in bland redskapen. Längst in i hörnet stod en plint. Det fanns en 16
Johansson Drakens håla inl.indd 16
2012-06-20 10.24
springa mellan väggen och redskapet. Det var inte mycket, men om man inte var stor fanns det nog lite plats där bakom. Kanske tillräckligt med plats för en Pär att gömma sig? Axel hoppades det. Han hoppades verkligen, verkligen det. Axel smög hukande fram mot plinten. Han funderade på om han skulle försöka skrämma Pär, men man ska nog inte skrämma slag på folk. Om de inte är ärkefiender, förstås. Då är det helt okej. Axel stannade. Var det inte något som klirrade? Det lät som om det kom inifrån plinten. Han tittade på den. Ramarna låg inte ordenligt på plats. Det blev små springor som man kunde kika in igenom. Om man nu skulle vilja kika in i en plint. De brukar ju inte innehålla något speciellt. Det ska nog egentligen vara tomt i dem. Axel kikade in. Och det … skulle han inte ha gjort.
17
Johansson Drakens håla inl.indd 17
2012-06-20 10.24
Johansson Drakens h책la inl.indd 18
2012-06-20 10.24