9789172058552 by Smakprov Media AB

Författarna är erfarna forskare och kliniker inom området. Redaktör Susanne Rolfner Suvanto är fil. mag. i vårdpedagogik och leg. sjuksköterska, specialiserad inom psykiatri. Hon har tidigare arbetat som utredare på Socialstyrelsen samt som vårdchef och kvalitetsuppföljare. Arvid Lagerkrantz har skrivit förordet.

ISBN 978-91-7205-855-2

789172 058552

hälsa och ohälsa

prevention, förhållningssätt och arbetsmetoder

susanne rolfner suvanto ( red. )

äldres psykiska hälsa och ohälsa susanne rolfner suvanto ( red. )

Denna antologi spänner över flera viktiga områden som berör äldres psykiska hälsa och ohälsa. Den är uppdelad i tre delar, där den första delen berör existentiella teman och preventiva insatser. Andra delen tar upp särskilda ohälsotillstånd såsom depressions- och psykossjukdomar, konfusion och adhd. Del tre är inriktad på hur man kan utveckla arbetet kring äldres psykiska ohälsa och tar upp framgångsrika exempel. Boken ger en övergripande och tydlig bild av detta komplexa ämne. Den innehåller såväl forskning som praktiska erfarenheter, och de äldre kommer också själva till tals genom berättelser och citat. Boken är användbar för sjuksköterskor, socionomer och andra yrkesverksamma inom vård och omsorg om äldre samt för studerande.

Äldres psykiska

© 2014 Författarna och Gothia Fortbildning AB ISBN 978-91-7205-855-2 Redaktör: Bibbi Fagerström Omslag: Catharina Ekström Grafisk form: Roger Johansson Första upplagan, första tryckningen Tryck: Ednas Print, Slovenien 2014 Kopieringsförbud! Mångfaldigande av innehållet i denna bok, helt eller delvis, är enligt lag om upphovsrätt förbjudet utan medgivande av förlaget, Gothia Fortbildning AB, Stockholm. Förbudet avser såväl text som illustrationer och gäller varje form av mångfaldigande.

Gothia Fortbildning Box 22543, 104 22 Stockholm Kundservice 08-462 26 70, fax 08-644 46 67 info@gothiafortbildning.se www.gothiafortbildning.se

Innehåll FÖRFATTARPRESENTATION

FÖRORD Arvid Lagercrantz

INLEDNING Susanne Rolfner Suvanto

DEL I KAPITEL 1 FRÄMJANDE AV PSYKISK HÄLSA OCH FÖREBYGGANDE AV PSYKISK OHÄLSA Anna K. Forsman

KAPITEL 2 BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG? EXISTENTIELL HÄLSA PÅ ÄLDRE DAR Cecilia Melder

KAPITEL 3 ATT MINNAS KRIGET − SVERIGEFINSKA ERFARENHETER 64 Anna-Liisa Suvanto och Kristiina Heikkilä

DEL II KAPITEL 4 ANHÖRIG TILL EN PERSON MED ALLVARLIG PSYKISK SJUKDOM Mats Ewertzon

KAPITEL 5 ATT LÅTA BEHOVEN STYRA ÖVER ORGANISATIONEN − ATT UTVECKLA RÄTT STÖD PÅ RÄTT PLATS Carina Lindkvist KAPITEL 6 TRYGGA MÖTEN Lena Strandberg

117

136

DEL III KAPITEL 7 ETT ÖGONBLICK I SÄNDER − ÄLDRE PERSONER OCH KONFUSION Ewa Stenwall

159

KAPITEL 8

ADHD OCH ÄLDRE Taina Guldberg-Kjär

177

KAPITEL 9

ÄLDRE OCH PSYKOSSJUKDOM Per Allard

195

KAPITEL 10 DEPRESSION HOS ÄLDRE – GÅR DET ATT FÖREBYGGA? 212 Ulla Peterson och Marie Åsberg

Författarpresentation Per Allard är docent och överläkare vid Institutionen för klinisk vetenskap/enheten för psykiatri, Umeå universitet och Äldrepsykiatriska enheten, psykiatriska kliniken, NUS, Umeå. Mats Ewertzon är fil.dr/lektor vid Institutionen för vårdvetenskap, Ersta Sköndal Högskola, Stockholm och forskare/möjliggörare vid Nationellt kompetenscentrum anhöriga, Kalmar. Anna K. Forsman är doktor i folkhälksovetenskap och för närvarande postdoktoral forskare vid Institutet för hälsa och välfärd (THL) i Vasa, Finland. Undervisar även i social- och hälsovetenskapliga ämnen, bland annat vid Åbo Akademi i Vasa, Finland. Taina Guldberg-Kjär är fil.dr och leg. psykolog, specialist i neuro psykologi. Hon är för närvarande postdoktoral forskare på Gillbergcentret, Göteborgs universitet. Har även en privat psykologmottagning, Neuropsykologkonsult Taina Guldberg-Kjär samt är delägare på utbildningsföretaget Neuroutbildarna i Lund. Kristiina Heikkilä är med.dr, MA och lektor i vårdvetenskap vid Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet samt adjungerad till Sektionen för omvårdnad, NVS, vid Karo linska Institutet, undervisar främst i äldrevård. Carina Lindkvist är leg. sjuksköterska och arbetar på Kommunförbundet Skåne som avdelningschef vid avdelning socialtjänst, vård och omsorg. Var psykiatrisamordnare i Malmö stad när ka pitlet skrevs. 7

Cecilia Melder är teol.dr i religionspsykologi, inriktning existentiell folkhälsa vid Uppsala universitet och undervisar på Teologiska Högskolan i Stockholm. I dag arbetar hon med att utveckla existentiella hälsopromotioner och studerar hur dessa påverkar självskattad hälsa och livskvalitet. Ulla Peterson är leg. sjuksköterska, med.dr och lektor vid Institutionen för hälso- och vårdvetenskap, Linnéuniversitetet. Arbetar bland annat i projektet ”Hälsa och livskvalitet hos pensionärer” – ett samarbetsprojekt mellan Karolinska Institutet och Linnéuniversitetet. Susanne Rolfner Suvanto är fil.mag. och leg. sjuksköterska. Hon är vd vid Omvårdnadsinstitutet i Sverige AB. Ewa Stenwall är med.dr och universitetslektor vid Institutionen för Neurobiologi, Vårdvetenskap och Samhälle på Karolinska Institutet, Sektionen för omvårdnad. Lena Strandberg är beteendevetare och sektionschef vid Social psykiatriska enheten i Botkyrka kommun. Var projektledare för projektet ”Trygga möten – bemötande av äldre personer med psykiskfunktionsnedsättning” inom Psykiatri nordväst och FOU.nu, när kapitlet skrevs. Anna-Liisa Suvanto är leg. sjuksköterska, spec. i psykiatrisk vård och pol.mag., fil.mag. Hon är verksam som universitetsadjunkt på Karolinska Institutet, Institutionen för NVS, Sektionen för omvårdnad där hon undervisar på sjuksköterskeprogrammet samt inom specialistutbildningen Vård av äldre. Marie Åsberg är senior professor vid Stressrehab KIDS, Danderyds sjukhus.

Förord Arvid Lagercrantz

Den psykiska ohälsan hos en del av oss äldre beror på rädsla, befogad rädsla eller kalla det ångest. För det är inte alltid så kul att bli gammal. Som 71-åring ser jag lite sämre, jag kunde höra bättre, cykeln står oanvänd, liksom skidorna och skridskorna. Jag går upp flera gånger på natten. Nyligen ringde A som fått prostatacancer och B som fått bröstcancer. Vännerna dör. Min syster går allt sämre och har en neurologisk sjukdom. Kamrater har Parkinson. Blir deprimerade. Själv är jag frisk, men jag vet att sjukdomen kommer, men inte när. Ingenting blir bättre. Jag blir fråntagen allt mer. Jag kan känna rädsla. Jag har min livslånga bipolära sjukdom typ 1. Hur den påverkas av ökande ålder vet jag inte. Den var som värst när jag var ganska ung. Då togs jag in på kliniker vart och vartannat år. Det blev sammanlagt 12 inläggningar. Ofta fick jag elchocker för att få stopp på mina manier. Det betydde att de satte ett par elektroder på min panna och genom att sätta på strömmen framkallades ett epileptiskt anfall. I de flesta fall blev jag snabbt bättre. Jag fick också äta massor med psykofarmaka eller neuroleptika som psykosmedicinerna kallas. Av dem kände man sig ganska zombieartad. När jag blev som sjukast togs jag in på Beckomberga och fick ligga i bälte. Den bipolära sjukdomen har den egenskapen att den går i skov, vilket betydde att jag kunde vara helt frisk ibland i flera år. En medicin som räddat mig heter Litium, men efter flera decenniers behandling är mina njurvärden dåliga. Om jag hinner dö innan det händer något allvarligt med njurarna vet jag inte. Ganska säkert tror jag att mitt åldrande kommer att påverkas 9

arvid lagercrantz

av att jag har fått elchocker och ätit så mycket psykofarmaka. För många år sedan sade en sjuksköterska till min fru att jag såg fräsch ut med tanke att jag haft så många skov. Det var i och för sig roligt men hur länge fräschheten räcker vet jag inte. Jag tror att jag, liksom många andra, har svårt att acceptera mitt eget åldrande. I anden känner jag mig ju ungefär som när jag var ung eller medelålders. Vi som bär på psykiska sjukdomar får ändå vara beredda på att det kan bli extra besvärligt för oss. Då känns det bra att en rad experter i denna bok dels medger att den psykiska ohälsan hos äldre är eftersatt, dels att det behövs mer forskning. Vi får detaljerade beskrivningar av sjukdomar som inte alla känner till, som till exempel adhd hos äldre. Vi får lära oss att det är viktigt för äldre att få berätta om sitt liv. Och att krigsupplevelser kan dyka upp på ålderns höst. Vi får veta mer om vilken betydelse existentiell hälsa kan ha som friskfaktor. Vi får också läsa om hur anhöriga kan få merbelastning men också uppleva kärlek. Inför de svårigheter som väntar oss äldre, friska eller psykiskt sjuka, känns det bra att det finns människor som ägnar oss äldre intresse. Jag hoppas att du som läser boken, hela eller delar, också engagerar dig. Då kanske åldrandet blir ganska kul trots allt.

Inledning Susanne Rolfner Suvanto de flesta av oss tenderar att se den äldre som en ganska gammal kvinna, med rollator, fysiska krämpor men relativt glad. En mormor är en person som inte super eller har svåra vanföreställningar. Å andra sidan tänker vi oss att personen med psykisk sjukdom är en man, kring 40, som ser sliten ut och är påverkad av sin sjukdom. Två diametralt olika bilder som vi inte kan förena. Två bilder som också innehåller följande – att den som är över 65 år hänvisas till insatser inom äldreomsorgen, oavsett behov, och att den som har en psykisk sjukdom hänvisas till psykiatrin, oavsett om behoven för tillfället domineras av något annat. Kort och gott – förutom en ökad kunskap behöver också attityder förändras, 65-årsgränsen rivas och vård ges först efter att behovet fastställts ut ifrån ett personcentrerat och salutogent perspektiv.

Äldres psykiska hälsa och ohälsa har under lång tid ansetts vara ett eftersatt område. Socialstyrelsens rapporter, statliga utredningar och inte minst föreningar och organisationer har på olika sätt vidimerat detta. Vi ser emellertid en viss ljusning genom en ökad efterfrågan på kunskap och ökad medvetenhet om områdets be tydelse. I en befolkning som Sveriges, där snart 1,7 miljoner invånare är 65 år eller äldre och där depressions- och ångestsjukdomar får anses tillhöra gruppen folksjukdomar, vore det orimligt att förbise den psykiska hälsan hos äldre. Äldre med psykisk ohälsa kan beskrivas som dels äldre vilka drabbas av psykisk ohälsa i samband med åldrandet, framför allt depression och ångest, dels äldre som tidigt i livet drabbats av psykisk ohälsa, till exempel schizofreni eller bipolär sjukdom. I båda fallen ser vi att dessa inte alltid får sina behov tillgodosedda. Det handlar bland annat om att den fysiska hälsan oftast prioriteras, men också om att det krävs samverkan mellan många olika parter 11

susanne rolfner suvanto

förutom mellan de båda huvudmännen – kommuner och landsting. Men det som kanske är det främsta skälet till områdets eftersatthet, och svårigheten för den enskilda att få sina behov tillgodosedda, är synen på åldrandet respektive på psykiska sjukdomar. För att kunna möta behoven hos äldre som mår psykiskt dåligt behövs det kunskap och utifrån kunskap även konkreta redskap. Eftersom området är eftersatt saknas det litteratur på området och mot den bakgrunden har denna antologi tagits fram. Syftet med antologin är att visa olika aspekter av psykisk hälsa och ohälsa hos äldre. Vi har tagit fasta i första hand på svensk forskning och på praktisk erfarenhet av att ha arbetat med att utveckla insatser på området psykisk ohälsa hos äldre. Det har inte varit möjligt att ta med alla olika ohälsotillstånd eller aspekter då antologin skulle ha blivit för otymplig, men vi hoppas på en fortsatt produktion av litteratur och kunskapssammanställningar och detta är ett led i det arbetet. Antologin består av tre delar där del I innehåller tre kapitel som berör existentiella teman och preventiva insatser inom områdetäldres psykiska ohälsa. Kapitel 1 handlar om de psykosociala insatser som visat sig kunna förebygga psykisk ohälsa hos äldre och även stärka den psykiska hälsan. Kapitlet innehåller också en genomgång av aktuell forskning inom området och beskriver begreppen promotion och prevention. Kapitel 2 uppmärksammar den existentiella dimensionen av hälsa och hur viktigt det är att tala om och belysa människors tankar kring meningen med livet, synen på sjukdom och lidande samt möjligheten att, inte minst då tiden framför blir kortare, också kunna tala om döden. Kapitel 3 berör ett område som är ganska lite beforskat, nämligen vad som händer i samband med åldrandet hos personer som upplevt trauman som krig, tortyr och förföljelse. I detta kapitel belyses detta genom ett antal intervjuer med äldre Sverigefinska migranter med erfarenhet av krig. För många är kriget något som livet har relaterats till och påverkats av och i samband med åldrandet förstärks dessa upplevelser hos vissa. Del II består av tre kapitel. I kapitel 4 ligger fokus på anhöri ga. Vi saknar även här forskning som direkt fokuserar på äldre anhöriga, men den forskning som finns är fullt applicerbar oavsett ålder. Ingen människa lever för sig själv, vilket vi också återfinner 12

inledning

i de tidigare kapitlen om att förebygga psykisk ohälsa, existentiell hälsa och påverkan efter att ha upplevt trauman. Det senare något som också återverkar på efterföljande generationer. Kapitel 5 och 6 utgör exempel på större satsningar för att utveckla området äldres psykiska ohälsa. Dessa berör projekt som genomförts i Malmö stad och i norrkommuner till Stockholm i samverkan med landstinget. Projekten ger en översikt av den erfarenhetsbaserade kunskap som utvecklats i projekten och som kan ge stöd för det egna utvecklingsarbetet. I båda projekten har det handlat mycket om bemötande, attityder, organisering och samverkan. De knyter också an till de övriga kapitlen, då de avspeglar de olika behov som personalen framför allt inom äldreomsorgen möter. Del III har inriktningen mot särskilda ohälsotillstånd. Vi har här fokuserat på de två största grupperna – depressionssjukdomar och psykossjukdomar samt på tillstånden konfusion och adhd. De två senare har varit viktiga att lyfta, utifrån att konfusion är ett mycket vanligt tillstånd som inte sällan förväxlas med psykotiska symtom och som dessutom kan ge den äldre och dennas anhöri ga omskakande upplevelser som behöver beaktas. Konfusion och upplevelsen av denna väcker också existentiella frågor, inte minst hos anhöriga till den drabbade. Adhd kan av många uppfattas som ett tillstånd vilket bara berör barn och unga, men då detta är ett livslångt tillstånd finns det självklart också äldre som är berörda och som ofta saknar diagnos. Även här är forskningen om äldre med adhd tämligen begränsad och därför är vi särskilt glada att kunna lyfta nypublicerad svensk forskning inom detta område. Depression är det klart vanligaste tillståndet och som hos äldre ökar risken för annan somatisk sjuklighet och försämrad prognos vid somatisk sjukdom. Andelen suicid är också högre bland äldre än bland yngre, oftast till följd av depression, framför allt hos män över 85 år. Vi möter i depressionskapitlet exempel på en lyckad intervention med reminiscensgrupper. En intervention som också anges som en av de insatser som i tidigare forskning gett lovande resultat för att förebygga depression. Reminiscensgrupper och deras innehåll tangerar också det som berörs i det existentiella samtalet. Psykoser och psykossjukdomar är kanske de tillstånd 13

susanne rolfner suvanto

som väcker mest oro hos äldreomsorgens personal. Det är också den grupp som ofta drabbas hårt av 65-årsgränsen, vilket knyter an till de två sista kapitlen i antologin. På Gothia Fortbildning har det redan producerats ett antal skrifter inom det här området och dessa, tillsammans med denna antologi, utgör en kedja av kunskap som du som läsare kan ha användning för. Den första produkten som togs fram var ett häfte om äldres psykiska ohälsa. Häftet består av intervjuer med enskilda, med verksamheter och med företrädare för olika projekt. Det är ett häfte som med fördel kan användas som diskussionsunderlag på arbetsplatser och i studiecirklar. Övriga produkter som tagits fram är Mellan äldreomsorg och psykiatri, som är en bok vilken lämpar sig utmärkt till omvårdnadspersonal inom äldreomsorgen och till den som vill orientera sig inom området. Vidare finns sedan 2013 kliniska riktlinjer för äldrepsykiatri, vilka är en värdefull kunskapskälla för de verksamheter som specifikt arbetar med psykiatriska sjukdomar och funktionsnedsättningar hos äldre, framför allt läkare och sjuksköterskor. Även dessa riktlinjer finns utgivna hos Gothia Fortbildning. Denna antologi utgör ett komplement till ovanstående och riktar sig framför allt till sjuksköterskor, socionomer och andra med motsvarande utbildningar. Det gemensamma för alla produkter är att de tillsammans kan vara till stor nytta för planering och utveckling av området äldres psykiska ohälsa. Det viktigaste av allt är trots allt att antologin i stor utsträckning lyfter de röster som tillhör dem vi talar om – de äldre själva. Vi har därför använt berättelser och citat från dem vi mött som forskare, kliniker och medmänniskor. Den djupaste kunskapen och insikten besitts av den som själv är drabbad och berörd. Vi kan i olika vårdsituationer vara en medskapare i det arbete som krävs för att varje människa ska kunna ges möjlighet att uppnå sin fulla potential och finna vägen till ett meningsfullt liv. Livet kan vara meningsfullt trots lidande även om vi så klart aldrig önskar någon en sådan erfarenhet. Vi kan då tillsammans och med för enade krafter och våra olika kompetenser stå för ett hopp bortom det som känns svårt och outhärdligt. 14

DEL I

K A P I T EL 1

Främjande av psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa Anna K. Forsman

en man vandrade längs havsstranden då han fick se en pojke som gick där och plockade upp någonting och slängde det försiktigt ut i vattnet. Mannen gick fram till pojken och frågade: ”Vad gör du?” Pojken svarade: ”Jag kastar tillbaka sjöstjärnor i havet, vattnet är på väg ut och om jag inte slänger tillbaka dem i vattnet kommer de att torka och dö.” ”Men kära barn”, sa mannen, ”inser du inte att det finns mil efter mil med strand och tusentals sjöstjärnor? Du kan inte göra någon skillnad för dem.” Pojken lyssnade artigt men böjde sig ned och plockade upp ytterligare en sjöstjärna och kastade den i vågorna. Han log och sa: ”Men för den här sjöstjärnan gör det skillnad” (källa: okänd).

Med denna kända liknelse vill jag visa på att även småskaliga insatser är viktiga och ger mer effekt än inga alls. Främjande och förebyggande – båda är centrala begrepp som i dag flitigt används när man talar om vår hälsa och vårt välbefinnande. Men vad innebär dessa begrepp egentligen? Och är det någon skillnad mellan ett främjande och ett förebyggande arbetssätt? För att belysa begreppen hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande kan vi tänka på livet som en flod som strömmar. För att alla ska få bästa möjliga förutsättningar till ett hälsosamt liv bör alla individer ges kunskaper i att simma. Men även om man går ut på bred front för att lära ut simfärdigheter till alla, kommer det att finnas en del som inte nås av informationen eller kan ta till sig dessa färdigheter. Dessa individer löper då stor risk för ohälsa i och med att de inte på egen hand och utan hjälp kan simma längs livets flod. För att förebygga 17

anna k. forsman

ohälsa och lidande hos dessa individer, erbjuds förebyggande stöd och åtgärder, som att dela ut flytvästar till de icke-simkunniga. Denna liknelse (Eriksson & Lindström, 2008) visar på de principskillnader som finns mellan de båda begreppen i teorin och mellan de båda arbetssätten i praktiken. Att främja den psykiska hälsan och förebygga den psykiska ohälsan bland äldre är en angelägen folkhälsofråga i dag, detta eftersom psykisk funktionsnedsättning är vanligt bland de äldre. Dessutom är den äldre befolkningen den snabbast växande i befolkningsgruppen i såväl Norden som i västvärlden. Det finns därmed ett påtagligt behov av att skifta fokus från en strävan efter att enbart öka livslängden till att i stället fokusera på att bibehålla och främja en god hälsa och ett gott välbefinnande högt upp i åldrarna – så att de äldre kan vara aktiva och delaktiga i samhället så länge som möjligt. Syftet med detta kapitel är att visa att olika psykosociala faktorer och insatser (det vill säga icke-medicinska arbetssätt med fokus på de psykologiska eller sociala aspekterna av hälsan) kan ha avgörande betydelse i folkhälsoarbetet för att främja den psykiska hälsan och förebygga den psykiska ohälsan hos äldre.

Interventioner som en del av folkhälsoarbetet Folkhälsoarbetet har som yttersta mål att förbättra och upprätthålla befolkningens hälsa och hälsointerventioner är viktiga byggstenar i detta arbete (WHO, 1998). Interventioner är i detta sammanhang verktyg som används för att antingen på ett direkt eller ett indirekt sätt främja hälsa eller förebygga ohälsa. Dessa åtgärder eller initiativ kan delas in i olika grupper beroende på vilken nivå interventionen utförs på (vem står bakom interventionen) samt beroende på vilken målgruppen för interventionen är (vem ska dra nytta av interventionens effekt). Interventioner kan utföras i olika kontexter på makronivå (till exempel nationellt tillämpade initiativ), mesonivå (till exempel interventioner som utförs i begränsad skala, exempelvis i en viss region) eller på mikronivå (till exempel interventioner som skräddarsytts för individer). Vidare kan interventionerna katego18

främjande av psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa

riseras enligt vilken målgruppen är. Interventioner på makronivå har ofta ett brett fokus och bred spridning, vilket i sin tur gör att också målgruppen blir större och bredare än för de initiativ som har begränsad utbredning. Om interventionen i stället är riktad till en specifik grupp i befolkningen har den ofta också ett snävare fokus. Här kan man tänka på en hälsointervention som utförs inom ramen för en nations hälsopolitik (makronivå) och vars övergripande mål är att förbättra funktionsförmågan hos den äldre befolkningen i stort. Denna intervention är uttalat inriktad på den äldre befolkningen, en väldigt bred målgrupp, och även målet för interventionen är brett formulerat. Jämför den här typen av intervention med ett initiativ på till exempel kommunnivå som har som mål att förbättra funktionsförmågan hos äldre med fysisk funktionsnedsättning genom ökad hälsoinformation och större utbud av motionsformer anpassade för denna riskgrupp. Denna typ av intervention är då riktad till en specifik grupp av individer med särskilda behov, i stället för till alla äldre i befolkningen och därmed har den ett snävare fokus. När det gäller interventioner inom området psykisk hälsa kan man dra paralleller mellan indelningen av interventionstyper baserade på målgrupp och begreppen främjande (promotion på engelska) och förebyggande (prevention på engelska). Dessa två begrepp definieras och beskrivs nedan.

Begreppen främjande och förebyggande – likheter och skillnader Med begreppet främjande i hälsosammanhang menar man att fokus läggs på att förbättra hälsotillståndet hos målgruppen som initiativet riktar sig till. När man talar om hälsofrämjande interventioner med fokus på den psykiska hälsan brukar man hänvisa till initiativ eller åtgärder som fokuserar på att ta tillvara på och upprätthålla de hälsoresurser som deltagarna har (Cattan & Tilford,2006; Jané-Llopis m.fl., 2007). Hälsofrämjande initiativ riktar sig även ofta till en bred målgrupp. Som jämförelse kan man se på förebyggande interventioner, som i stället fokuserar på att 19

anna k. forsman

förhindra antingen uppkomsten, förekomsten eller återuppkomsten av psykisk ohälsa. I och med att fokus här ligger på förebyggande av ohälsa, riktar sig ofta de preventiva hälsointerventionerna till individer som befinner sig i olika riskgrupper – och därmed har dessa initiativ en snävare utgångspunkt jämfört med de rent främjande initiativen. Vidare kan förebyggande interventioner delas in enligt följande tre preventionsformer: Primärprevention, sekundärprevention och tertiärprevention ( Jané-Llopis m.fl., 2007; WHO, 2004). Med primärprevention menas att man strävar efter att sätta in förebyggande åtgärder innan den psykiska ohälsan har drabbat interventionens målgrupp. Interventionsdeltagarna befinner sig kanske i en riskgrupp för att drabbas av psykisk ohälsa eller uppvisar kanske tidiga symtom för ett psykiskt hälsoproblem som man vill förebygga och genom att sätta in en primärpreventiv intervention försöker man undvika att ohälsan drabbar målgruppen. Om målgruppen för interventionen i stället redan har drabbats av psykisk ohälsa kan man sätta in sekundärpreventiva åtgärder som gör att man tidigt kan upptäcka den och därmed minska utbredningen av hälsoproblemen bland målgruppen. Interventioner med fokus på tertiärprevention riktar sig i stället till individer som redan lider av psykisk ohälsa och syftar till att lindra de negativa effekter som kan uppkomma som följd av hälsoproblemen. Det är viktigt att lyfta fram att även om begreppen främjande och förebyggande hälsointerventioner i teorin skiljer sig åt kan de i praktiken anses överlappa varandra ( Jané-Llopis m.fl., 2007; WHO, 2005). Detta i och med att de initiativ som har som mål att främja hälsa och välbefinnande även indirekt bör förebygga risken att drabbas av ohälsa och vise versa. Det är ändå viktigt att vara medveten om de teoretiska ansatser som ligger till grund för hälsofrämjande och ohälsoförebyggande, speciellt eftersom det är av yttersta vikt i planeringen av hälsointerventioner att noggrant definiera interventionens syfte, målgrupp och önskad effekt (Barry & Jenkins, 2007).

främjande av psykisk hälsa och förebyggande av psykisk ohälsa

Exempel på främjande och förebyggande interventioner med fokus på äldres psykiska hälsa Socialt kapital som teoretisk utgångspunkt i folkhälsoarbetet Det övergripande målet för den folkhälsopolitik som förs i de nordiska länderna är att skapa samhälleligt goda och jämlika förutsättningar för främjandet och upprätthållandet av en god hälsa för befolkningen. För att detta huvudmål ska kunna uppnås krävs det att samhällsmedborgarna är delaktiga i samhället och känner tillhörighet till kollektivet. Detta är förutsättningar som det teoretiska begreppet socialt kapital ringar in. Begreppet socialt kapital används ofta som en paraplyterm som innefattar olika sociala aspekter av vår interaktion med omgivningen (till exempel sociala kontakter, nätverk, socialt deltagande, känsla av tillit och samhörighet). Det sociala kapitalet har också beskrivits som kittet i olika grupperingar och i samhället, en så kal lad vi-anda inom gruppen (Hyyppä, 2010). Teoretikerna Bourdieu (1986), Coleman (1988) och Putnam (1993; 2000) är förknippade med begreppet socialt kapital och har alla bidragit till utvecklingen av teorin som det baserar sig på. Inom folkhälsovetenskapen och den tillhörande hälsoforskningen är det dock främst statsvetaren Robert Putnams teori som har använts när man velat förklara sambandet mellan sociala resurser och olika hälsoskillnader i befolkningen (Kawachi m.fl., 2008; Nyqvist, 2009). Putnam (1993; 2000) definierar socialt kapital som egenskaper hos sociala organisationer, som nätverk, normer och tillit, vilka möjliggör samverkan (till exempel mellan individer) för ömsesidig nytta. Man skiljer ofta mellan det strukturella och kognitiva sociala kapitalet (Islam m.fl., 2006). Den strukturella aspekten av be greppet innebär att vara delaktig i olika socialasammanhang och mäts ofta med frågor om sociala kontakter och deltagande på olika nivåer. Den kognitiva aspekten av socialt kapital fokuserar i stället på upplevd tillit, förtroende och ömsesidighet och beskriver de sociala relationernas kvalitet. Förenklat kan man säga att det strukturella och kognitiva skiljer sig åt beträffande vad människor 21

anna k. forsman

gör och vad de upplever inom sina sociala nätverk. En annan viktig begreppsindelning görs mellan det sammanbindande (bonding på engelska), överbryggande (bridging på engelska) och nivålänkan de (linking på engelska) sociala kapitalet. Det sammanbindande sociala kapitalet hittas främst mellan individer som står varandra nära (till exempel inom familjen) och här kan det vara svårt som utomstående att komma in. Det överbryggande sociala kapitalet finns däremot i relationer mellan individer med blandad bakgrund och har därmed en mer inkluderande karaktär, medan det nivålänkande sociala kapitalet hittas bland annat mellan aktörer eller grupper med olika maktpositioner i samhället. Socialt kapital har sedan 2000-talet blivit ett allt mer populärt begrepp som används interdisciplinärt inom bland annat stats-, social-, vård- och hälsovetenskaper och kopplingen till hälsa och välbefinnande i befolkningen har varit ett forskningsintresse som rönt mycket uppmärksamhet. När det gäller den psykiska hälsan och sambandet till individens sociala resurser finns det en växande samling av forskning som pekar på att individens sociala nätverk och relationer är viktiga hälsofrämjande faktorer som bör tas i beaktande när man planerar hälsostrategier och -interventioner (t.ex. York Cornwell & Waite, 2009; De Silva m.fl., 2005; Forsman m.fl., 2011a; Murayama, Kondo & Fuijiwara, 2013). De Silva m.fl. och Almedom (2005) har båda gjort systematiska litteraturöversikter av forskningen om socialt kapital och psykisk hälsa. Båda visar att speciellt det kognitiva (upplevelsemässiga) sociala kapitalet har en starkt positiv effekt på den psykiska hälsan i den generella befolkningen. Studier som fokuserar på enbart den äldre befolkningen är dock väldigt få och här behövs mera forskning. Nedan kommer några exempel på studier. Dessa visar hur den psykiska hälsan hos de äldre kan främjas och den psykiska ohälsan förebyggas med hjälp av sociala resurser och initiativ.

ISBN 978-91-7205-855-2

789172 058552

hälsa och ohälsa

prevention, förhållningssätt och arbetsmetoder

susanne rolfner suvanto ( red. )

äldres psykiska hälsa och ohälsa susanne rolfner suvanto ( red. )

Äldres psykiska