Sassa brassa Mandel-Kakan
Tidigare böcker av Karin Jacov: Malte Modig, 2014 Malte Modig och Glitterhästen, 2015 Malte Modig och Arga tanten, 2015
Sassa brassa Mandel-Kakan Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Karin Jacov © Bild: Kajsa Lind Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Riga, 2016 ISBN: 978-91-7577-337-7
Kapitel 1 Fredag är min bästa dag. För efter skolan är det handbollsträning, och jag älskar verkligen att spela handboll. Jag har spelat nästan alltid, eller i alla fall i nästan två år. Mitt lag heter Älvbäckens BK och när vi spelar match har vi glansiga tröjor som är gröna som sommargräs. Min tröja har nummer 8. Det är mitt turnummer, jag tycker att den är så rund och fin. Efter handbollsträningen äter vi middag i vardagsrummet framför tv:n. Mamma, pappa, Moa och jag. Hela familjen. De andra dagarna äter vi i köket. Det är inte alls lika mysigt, bara helt vanligt.
5
Oftast blir det pizza på fredagar. Jag älskar pizza också, nästan lika mycket som handboll. Men bara nästan.
6
Jag heter Katja. Men det är ingen som säger så till mig. För när jag var en liten plutt och skulle försöka säga mitt eget namn så blev det ”Kaka” istället för Katja. Så alla började kalla mig för Kakan. Då, när jag var en liten plutt, tyckte jag bara om kanterna på pizzan. Resten ville jag inte ha. Jag brukade få mammas och pappas kanter med massor av smör på. Men nu är jag ingen liten plutt längre. Nu är jag faktiskt nio år snart, och beställer alltid Capriciosa. När jag har sprungit och sprungit och sprungit på handbollsplanen blir jag alldeles darrig i benen och rödflammig i ansiktet. Då är det extra skönt sen, att sitta nyduschad i soffan med allihop. Håret luktar schampo, kroppen känns alldeles mosig och pizzan och läsken smakar supergott. På fredagar är det nästan alltid något roligt tv-program också. Ibland är det om kändisar som ska dansa, ibland är det om kändisar som ska klara en massa kluriga hinderbanor på en stor borg mitt ute i havet och ibland är det inte
7
om kändisar alls utan helt vanliga killar och tjejer som tävlar i att sjunga. Det programmet tycker jag bäst om. Moa, min storasyster, brukar låtsas att hon tycker att våra fredagsmys är töntiga. Moa är tolv år och när man är tolv år tycker man att nästan allting är töntigt verkar det som. Men jag märker nog att Moa gillar pizzan och läsken och tv-programmen precis lika mycket som jag, egentligen. Det enda som inte är särskilt bra med fredagar är att det kommer en lördag efteråt. Och ganska ofta är det matchdag på lördagar. Jag vet inte varför det är så, men att spela match gör mig så nervös att jag mår illa. Innan det är dags att åka måste jag gå på toaletten hela tiden och kan nästan inte prata med någon. Jag tänker på alla mammor, pappor, syskon och andra människor som kommer sitta där och titta på. Och så tänker jag på att jag skulle kunna tappa bollen, eller snubbla och ramla. Eller ännu värre ändå, skjuta och så blir det ett jättedåligt skott. Jag ryser när jag tänker på hur pinsamt det skulle vara. 8
Men det finns ju så väldigt mycket som jag tycker om med att spela handboll också. Lukten i idrottshallen till exempel. Den är så speciell. Det luktar gummigolv och lite svett, fast liksom gott ändå. Och så blir det så härligt ljud av alla gympadojjorna mot gummigolvet. Fast det kan göra väldigt ont också det där golvet, när man ramlar och glider på det med bara ben. Oj vad det bränner! Man kan säga att det är med gummigolv som med handboll. Det är härligt ibland och bränner ibland.
9
Kakan är snart nio år. Hon älskar handbollsträningar och att ha fredagsmys med pizza. Men hon älskar inte att spela match. För då sitter en massa mammor, pappor och syskon på läktaren och tittar. Nervöst! Om bara Kakans bästis också hade varit med i laget, då hade det känts mycket bättre. Men hur ska det gå till? Helin gillar ju inte ens bollar, hon älskar dans. ISBN 978-91-7577-337-7
www.idusforlag.se
9 789175 773377