9789177410355 by Smakprov Media AB

SUSANNA HELI ,

tidigare undersköterska på förlossningen, sjuk gymnast med psykosomatik, graviditet och förlossning som spe cialitet. Författare till boken Föda utan rädsla, 2009.

LIISA SVENSSON ,

barnmorska och adjunkt på barnmorskepro grammet på Karolinska Institutet. Tidigare arbetat på Södra BB, med kontinuerligt stöd i födandet och sammanhållen vårdkedja.

TRYGG FÖRLOSSNING

Boken riktar sig till barnmorskestudenter, personal verksam inom förlossningsvården och Auroraverksamheter samt till barn morskor inom mödrahälsovården.

Susanna Heli & Liisa Svensson

Genom ett mångårigt samarbete med flera av landets barnmorske utbildningar, förlossningskliniker och barnmorskemottagningar har författarna tagit fram en modell, Trygghetsmodellen, för att minska och förebygga stress och rädsla inför och under födandet. Boken är skriven med stor värme och medkänsla, och ger stär kande inspiration till såväl det förlossningsförberedande arbetet som till omvårdnaden under själva förlossningen. Den består av tre delar: I den första delen får du teoretisk kunskap om födandets fysio logi och psykologi, hormoner och smärta samt hur känslorna påverkar kroppen i födandet. I bokens andra del beskrivs fyra verktyg från boken och meto den Föda utan rädsla – andning, avspänning, rösten och tankens kraft – och hur de används inför och under förlossningen. I den tredje delen får du tre konkreta steg – KUA – som du kan bygga stödet och den förlossningsspecifika omvårdnaden utifrån. I dessa steg skapar du kontakt, utvärderar och agerar för att bidra till att ge kvinnan och hennes partner en stärkande upplevelse av att föda.

Susanna Heli & Liisa Svensson

Trygg förlossning En omvårdnadsmodell för minskad stress och rädsla

ISBN 978-91-7741-035-5

789177 410355

Innehåll Inledning 11 DEL 1: Teoretisk

bakgrund till Trygghetsmodellen

Förlossningsrädsla 19 Brist på tillit

Förlossningsrädsla ökar

Auroramottagningar 24 Barnmorskemottagningen 25 Gradering av förlossningsrädsla

Förlossningsupplevelsen 30 Negativ förlossningsupplevelse

Positiv förlossningsupplevelse

Stödets betydelse

Stöd av partner

Kontinuerligt och intermittent stöd

Att erbjuda stöd

Barnmorskestundenten

Främja det normala

Salutogenes 43 Meningsfullhet 45 Förebygga posttraumatisk stress

Gasen och bromsen i födandet

Tryggheten är gasen

Motsatsen till stress är trygghet

Syntetiskt oxytocin

Rädslan är bromsen

En negativ spiral

När rädslan leder till trauma

Förlossningssmärta 59 Smärtupplevelsen 60 Smärthantering 62 Smärtlindring

Smärta och lidande

DEL 2: Verktyg

för att hantera värkarna

Att bryta stress och rädsla

69 71

Våga göra motsatsen

Andning – det första verktyget

Avspänning − det andra verktyget

Rösten − det tredje verktyget

Tankens kraft – det fjärde verktyget

Värkramen – värken och pausen Födandets rytm

98 99

De två V:na

100

Nuet 100 Tillgång till pausen

101

Födandets riktning

102

Fyren 102 Signal för början och slutet av värken

103

Oxytocinkranen 106 Stödjande beröring

107

Grundprinciper för att ge stöd

116

ROT-linjen

118

Förlossningsförberedelse

119

DEL 3: Förlossningsspecifik

omvårdnad

Steg 1. Kontakt

123 129

Kroppskontakt 130 Etablera kontakt

132

Närhet av partner

134

Etablera en allians

135

Du kan föda

138

Överlämning av stöd

141

Steg 2. Utvärdera

143

Titta, lyssna, känn och observera

143

Tre avläsningsområden

144

Avläsningsområde 1: Kroppen

145

Avläsningsområde 2: Partner

152

Avläsningsområde 3: Miljön

154

Steg 3. Agera

155

Känslan avgör stödinsatsen

159

Gör en actionplan

159

Partner och miljö

161

Erfarna kollegor

165

Efter förlossningen Utvärdera stödet

167 168

Referenser 171

Bilagor FOBS

175 175

ROT-linjen 176 Värkramen 176 FUR-verktygen

176

Checklista Actionplan

177

Checklista Förlossning

178

Checklista Mödrahälsovård

181

Frågeformulär 182

Inledning

Susanna Heli Allt började där den där dagen för 20 år sedan. Min första förlossning och mitt första möte med den intensitet och utmaning som födandet var för mig. Jag trodde att jag var förberedd och jag var inte alls rädd innan förlossningen. Jag kände att alla kvinnor gjort det innan mig och det borde inte vara så svårt. Det var bara att göra. Det skulle lösa sig. Jag kunde inte ha haft mer fel. Efter förlossningen med min son i mina armar insåg jag, att om inte hon, min barnmorska, hade förstått var jag befann mig känslomässigt, tyd ligt lett mig tillbaka till min kropp och visat min partner hur han kunde hjälpa mig, hade jag fött där – i det hemska, fruktansvärda, kaotiska, ensamma, utan att kunna hitta min väg tillbaka. Jag hade trott att det var att föda. Jag insåg då i den stunden, att det var att föda i rädsla och stress. Det är denna insikt hela mitt arbete med gravida, födande, metoden och boken Föda utan rädsla springer ur. Insikten om att det är rädslan som är hindret − inte smärtan eller förlossningen. Först tänkte jag bli barnmorska och arbetade i över åtta år som undersköterska på förlossningen för att lära mig mer. Jag såg kvinna efter kvinna, precis som jag, i totalt kaos, rädsla och ångest. Kroppen spänd, ögonen flackande, andningen forcerad, partner lika rädda och förvirrade. Jag började prova mig fram med hjälp av det jag själv lärt mig, det jag såg och lärde mig av olika barnmorskor och det jag såg hos de kvinnor som födde i trygghet. Jag lärde mig hur jag med hjälp av att vara på rummen, ge stöd och verktyg, kunde hjälpa dem som upplevde rädsla bort från den, mot mer trygghet. Hur jag kunde hjälpa kvinnorna under värken att bryta en negativ och stressfylld upplevelse genom att få dem att våga andas mjukt, bli tunga i kroppen, våga låta mörkt och säga ja istället för nej. Självklart var det inte alltid lätt att erbjuda stöd, det fungerade inte alltid heller, ibland fick jag inte ens ett tack. Det hände också att jag inte inledning ·

ens visste om de ville ha mig på rummet. Dock såg jag tillräckligt många gånger att det fungerade för att orka fortsätta. Jag mötte tyvärr också kvinnor som blev lämnade i stress, ångest och rädsla, och jag såg vilket trauma det skapade. Hur de blev bestulna på någonting som de hade svårt att sätta ord på. Istället för att bli stärkta bar de på en djup sorg och inre smärta. Jag bestämde mig då för att inte bli barnmorska utan för att enbart fokusera på den känslomässiga komponenten i födandet. Jag såg hur viktigt det var för den födande och hennes partner. Det finns redan så många fantastiska barnmorskor och vi har så mycket kunskap om det medicinska att vår förlossningsvård idag är en av världens säkraste. Det som fattades var kunskapen och värdet av den känslomässiga upplevelsen av födandet. Samt förståelsen för hur den påverkar både födandets fysiologi men också det fortsatt livet för den födande. Det var detta jag ville fördjupa mig inom och bidra med. Jag valde därför att bli sjukgymnast specialiserad på psykosomatik, förlossning och graviditet och behandling av förlossningsrädsla. Jag blev sjukgymnast just för att förstå mer av det jag såg där inne på förlossningsrummen genom alla de hundratals födslar jag fick äran att betrakta och delta under. Varför rädslan var så negativ. Varför tryggheten kunde både aktivera förmågan att föda och ge den där stärkande upplevelsen. Barnmorskeutbildningen kunde inte ge mig den fördjupade fysiologiska kunskap om rädsla och trygghet jag behövde för att kunna förstå detta och skapa metoden och skriva boken. Genom sjukgymnastutbildningen kunde jag lära om fysiologi, stressystemet, lugn och ro-systemet, andningsfysiologi, psykosomatik, musklerna, affekter, basalkroppskännedom med mera, för att kunna sätta ord på det jag redan sett. Hur tryggheten var gasen i födandet och varför rädsla och stress både kunde bromsa själva födandet och skapa djupa trauman som kvinnorna led av i år efteråt. Dock hoppas jag att jag också kommer att hinna utbilda mig till barnmorska innan jag är klar med denna resa. Under mer än tio år och medan jag utbildade mig skrev jag sedan boken och skapade profylaxmetoden Föda utan rädsla (Heli 2009). Föda utan rädsla har idag hjälpt tusentals kvinnor och partner att få mer stärkande och trygga förlossningsupplevelser. Dock har det hela tiden fattats en pusselbit, hur vi kan integrera detta i vården, tills nu. 12

· inledning

Liisa Svensson Redan under den allra första födsel jag var med på, lärde jag mig något viktigt. Kvinnan som skulle föda var en vän och jag skulle stötta henne. Hon var ensamstående och vi var båda 18 år. Min vän kände sig varken betrodd eller särskilt vänligt bemött av personalen inne på sjukhuset. När hon var öppen fem centimeter stannade plötsligt värkarna av helt efter att ha pågått i några timmar. Min vän med punkfrisyr klädde på sig och meddelade att nu tänkte hon åka hem. Till mig viskade hon: ”Jag kan inte föda med den där barnmorskan. Hon gillar inte mig.” Personalen tyckte förstås inte att det var någon bra idé att hon skulle åka hem, men hon hade inte längre några värkar och insisterade. Väl hemma gick vattnet och värkarna tog en väldig fart. Bara att vända tillbaka igen. I hissen upp till förlossningsavdelningen säger min vän till personalen att barnet kommer. Hon ligger på en brits och skriker att barnet är på väg. De klappar henne överseende på axeln och säger något i stil med att det är första barnet och då tar det tid. Inte heller nu blir min vän trodd. Först när de hjälpte henne av med kläderna och såg huvudet skymta insåg de hur rätt hon hade. Barnet var på väg. Det har gått 25 år sedan detta hände och jag kan konstatera att det jag lärde mig av denna erfarenhet har följt med mig genom åren. När den födande inte känner sig sedd och lyssnad på kan det påverka såväl förlossningsförloppet som upplevelsen av att föda. Jag lärde mig också att kvinnan som föder vet och känner sin egen kropp. Där och då visste jag redan att jag skulle bli barnmorska och jag förstod att inga skulle komma att lära mig mer om födandet än kvinnorna själva. I mer än halva mitt liv har jag sedan, utifrån olika roller, fortsatt att lära mig om födandet. Som vän, svägerska, doula, undersköterska och barnmorska. Genom åren har jag insett vilka möjligheter det finns i det trygga födandet. Under min tid som barnmorska på Södra BB, en sammanhållen vårdkedja med mödravård, födslar, eftervård och återbesök, hade jag även förmånen att få uppleva hur allt hänger ihop. Graviditet, födande, amning, anknytning och det nya familjelivet. Samtidigt var jag verksam som barnmorska vid planerade hemfödslar inom ramen för ett avtal med Stockholms läns landsting. Inom båda dessa vårdformer gavs kontinuerligt stöd av barnmorska till alla födande och en ny värld öppnade sig. Att under flera år ha fått arbeta på det sättet gjorde att jag inledning ·

verkligen fick uppleva det normala och trygga födandet. Genom dessa erfarenheter har jag också lagt märke till att de förutsättningar födandet ges får stor betydelse för hur processen förlöper. Det handlar sällan om slumpen. Enbart hög medicinsk säkerhet räcker varken för att skapa trygghet eller för att främja den normala fysiologin i födandet. Ett alltför stort fokus på risker tenderar snarare att generera rädsla och bristande tilltro till kvinnas förmåga att föda. Hos personalen kan då rädslan att göra fel blir starkare än viljan att göra rätt. När rädsla styr arbetet får de psykologiska och känslomässiga aspekterna av födandet för litet utrymme och barnmorskan kan inte fungera utifrån sin fulla potential. Att skapa trygghet ser jag idag som min främsta uppgift när jag bistår en födande. Detta oavsett om föderskan är frisk eller sjuk, om hon råkar ut för medicinska komplikationer eller inte. Där är jag själv mitt eget viktigaste redskap. Det finns inget mer betydelsefullt jag kan utgå från som barnmorska än att bidra till ökad trygghet. Sedan kommer några föderskor även att behöva min medicinska kompetens och förmåga att ingripa – men alla kommer att behöva mitt trygghets skapande stöd.

Trygghetsmodellen Efter tio års arbete tillsammans har Trygghetsmodellen, en omvårdnadsmodell för tryggare förlossning, vuxit fram. Målet med modellen är att tillsammans med alla som arbetar med gravida och födande optimera förutsättningarna så att kvinnor och deras partner får en mer stärkande och trygg upplevelse av att föda och bli föräldrar. Vi fokuserar framför allt på två känslor i den här modellen: rädsla och trygghet. Anledningen är att båda dessa känslor har en stark inverkan på födandets fysiologi, men också på upplevelsen av att föda och att bli förälder. Kunskapen om och erfarenheten av att stress och rädsla kan påverka födandet negativt har länge funnits inom mödra- och förlossningsvården. Samtidigt saknar personalen effektiva verktyg och en tydlig gemensam strategi för att minska rädsla, stress och ångest hos den gravida och födande kvinnan och hennes partner. För att möta detta behov har vi tillsammans, genom ett tvärprofessio14

· inledning

nellt samarbete, tagit fram en omvårdnadsmodell med målet att minska och förebygga stress och rädsla inför och under födandet. Trygghetsmodellen ämnar att fungera som en gemensam plattform för personalen att tillsammans med partner stärka den födandes förmåga att möta de utmaningar en förlossning kan innebära. Modellen har vuxit fram genom mångårig egen klinisk erfarenhet och i samarbete med flera av landets barnmorskeutbildningar, förlossningskliniker och barnmorskemottagningar. Den används i undervisning av barnmorskestudenter och för fortbildning av personal verksam inom mödra- och förlossningsvården. Delar av teorin, del två och de stödprinciper som presenteras kan ses som en vårdanpassad och fördjupad form av boken och metoden Föda utan rädsla (Heli 2009) och dess verktyg. På engelska heter Föda utan rädsla Confident birth (Heli 2012). Föda utan rädsla (FUR) är en svensk profylaxmetod och finns även presenterad i boken Att stödja och stärka – vårdande vid barnafödande (Berg 2010). Trygghetsmodellen kan med fördel användas under hela förloss ningen för att minska inflytande av stress och rädsla samt öka känslan av trygghet. Den kan också användas för att möta den ökande andelen förlossningsrädda blivande föräldrar inom mödrahälsovården och förbereda dem inför födandets utmaningar. Modellen erbjuder även kunskap och inspiration för dem som arbetar inom Auroraverksamheter eller håller förlossningsförberedande kurser. Trygghetsmodellen skapar en röd tråd från mödravården in på förlossningsrummet. Tillsammans kan mödrahälsovården och förlossningsvården göra mycket för att öka förutsättningarna för en stärkande och trygg förlossningsupplevelse för den födande, hennes partner och barnet. Vi ser fram emot att fortsätta detta viktiga arbete tillsammans med er. Med tacksamhet Susanna Heli & Liisa Svensson

inledning ·

Teoretisk bakgrund till Trygghets modellen D E L 1:

KAPITELRUBRIK Â·

· TRYGG FÖRLOSSNING

Förlossningsrädsla

SVERIGE ÄR ETT land där mödra- och barnadödligheten är bland de lägsta i världen. Barnmorskors och läkares kompetens, en god grundhälsa samt vårdens resurser bidrar till detta. Samtidigt upplever många blivande föräldrar oro och rädsla både inför och under själva födandet. Trots att det är så säkert att föda barn, tycks rädslan ha tagit ett allt starkare grepp om födandet. Det tyder på att det finns ett glapp att fylla mellan den medicinska säkerheten och den känslomässiga upplevelsen av att föda. När förlossningsutfall och risker i samband med födandet redovisas handlar det ofta om de rent medicinska, så som andelen kejsarsnitt, stora blödningar och bristningar. En känslomässigt traumatisk förlossnings upplevelse syns inte alltid i statistiken. Trygghet och säkerhet, precis som risk, har kommit att begränsas till det fysiskt mätbara. Detta trots att det idag finns kunskap om att även den känslomässiga upplevelsen av att föda har stor betydelse för kvinnans, barnets och parrelationens fortsatta mående, på såväl kortare som på längre sikt. Förlossningen bör därför inte bara ses som en medicinsk händelse, utan även som en psykologisk. Förlossningsvården behöver i ännu större utsträckning än idag även bestå av känslomässigt stöd och trygghetsskapande omvårdnad. En viktig del i arbetet med att öka och förbättra det förlossningsspecifika stödet är att förstå de allvarliga konsekvenser som stark och långvarig stress och rädsla kan skapa. Känslor som rädsla, panik och ångest under förlossningen kan göra födandet till en skrämmande upplevelse som den födande och hennes partner kanske aldrig helt återhämtar sig ifrån. Det kan även leda till direkt påverkan på det faktiska förlossningsförloppet, en negativ förlossningsupplevelse, mardrömmar, förlossningsrädsla, depression, posttraumatisk stress och svårigheter med amning och att knyta an till det nyfödda barnet. Med tanke på dessa konsekvenser behöver stark rädsla och panik under födandet ses som ett allvarligt tillstånd, till och med som en kom

FÖRLOSSNINGSRÄDSLA

plikation. Alla nödvändiga stödinsatser behöver sättas in för att förebygga och undvika att dessa känslor tar över och helt dominerar upplevelsen av att föda. Det är med andra ord otroligt viktigt att den födande tas om hand även känslomässigt, ända fram tills barnet är fött. Kvinnor som upplever stress och rädsla under förlossningen behöver erbjudas mer än bara smärtlindring. Idag är det vanligt på flera av landets kvinnokliniker att be kvinnan som fött skatta sin förlossningsupplevelse. Detta görs under vårdtiden på BB och det är en skattning av helhetsupplevelsen som efterfrågas. Syf te är att fånga upp de kvinnor som skattar en negativ upplevelse, för att kunna erbjuda dem någon form av uppföljning med målet att minska uppkomsten av framtida förlossningsrädsla, posttraumatisk stress eller annan psykisk ohälsa. Även om det fortsatt är viktigt att fånga upp en nega tiv förlossningsupplevelse, ämnar trygghetsmodellen framför allt att bidra med kunskap och verktyg för att förebygga och minska risken för att en negativ eller traumatisk förlossningsupplevelse uppstår. Prevention är av stort värde. Genom ökade stödinsatser innan traumat är ett faktum, under graviditeten och medan födandet pågår, kan såväl vårdkostnader som personligt lidande minskas. Målet bör vara att öka tilliten och tryggheten. Den medicinska säkerheten är idag hög inom svensk förlossningsvård, men när det gäller de psykologiska och känslomässiga aspekterna av barnafödandet har vi ännu stora möjligheter att utveckla och förbättra vården. Vi kan påverka kvinnors upplevelse av att föda genom att utöver den medicinska säkerheten även erbjuda dem stöd och tydliga strategier och verktyg för att möta och hantera rädsla och smärta. Stödet till den födande kvinnan behöver inriktas på att stärka hennes självtillit, hanteringsförmåga och minska känslor av oro, rädsla och stress. Omvårdnad och stöd under födandet kan ges av en eller flera personer − barnmorska, undersköterska, barnmorskestudent, doula, läkare, partner eller annan stödperson − samtidigt eller växelvis, med utgångs punkt från de behov den födande har. Tillsammans kan de bli ett starkt team, som gemensamt tillgodoser kvinnans behov av stöd och omvårdnad. Om alla omkring den födande kan läsa av var hon befinner sig känslomässigt, partnerns förmåga att ge stöd och vilka resurser de har för att hantera födandets utmaningar, kan stödinsatserna optimeras. För detta ämnar denna modell erbjuda gemensamma mål, strategier och verktyg. 20

FÖRLOSSNINGSRÄDSLA

Brist på tillit Svaret på frågan varför rädslan och stressen ökar under födandet är mångbottnat och komplext. En viktig faktor är att emotionell stabilitet och uthållighet testas vid stark stress och för den födande kan förlossningen vara en av de mest stressfyllda upplevelserna under en livstid. Det enorma fysiska arbete som kroppen måste göra kan upplevas överväldigande och ibland finns små eller inga resurser för att hantera detta. Vi är helt enkelt ganska svagt rustade för den sortens utmaningar idag. Framför allt är många av oss ovana vid att behöva hantera smärta. En annan viktig faktor är att för att kunna föda i trygghet behövs ett visst mått av tillit. Tillit till sig själv, tillit till födandet och till kroppens förmåga, både hos den födande men också hos personalen inom förlossningsvården. Istället ser vi i samhället en generell utveckling där vi kommer längre och längre bort ifrån den egna kroppen och förståelsen för dess signaler. Helt vanliga känslor och normala skeenden i livet, så som att föda, kan idag upplevas förvirrande och stressande för den mo derna människan. Kroppen blir ett främmande objekt och kan upplevas som om den lever ett eget liv med hotfulla och främmande egenskaper. När tilliten till den egna förmågan försvagas blir det svårare att hantera livets risker och osäkerheter, då tillitens funktion är att skydda oss från oro och ångest inför det oförutsägbara. När vi förlorar känslan av tillit kan det få konsekvenser som vi inte anar. Alla känslor är viktiga och har en uppgift. Tillitens uppgift är att skydda oss från rädsla, oro och stress kopplat till det som vi inte kan kontrollera. När tillitens be skyddande effekt försvinner, får rädslan fritt spelrum in i våra kroppar, med både mentala och fysiologiska konsekvenser. Tilltron till den egna kroppen har ersatts av en övertro till det medicinska etablissemanget och systemet. Systemet i detta sammanhang är förlossningsvården och många kvinnor upplever idag att det snarare är personalen som ”kan” födandet. En förväntan kan därför vara att läkaren eller barnmorskan ska ta över kroppen, födandet och lösa problemet. Detta leder till en sorts överlämnande, en övertygelse om att någon annan kan födandet bättre än den egna kroppen. Samhällsutvecklingen försvårar vår förmåga att känna tillit till oss själva. Men också förlossningsvårdens tillit till den födande och hennes förmåga att föda av egen kraft har försvagats. Inom förlossningsvården FÖRLOSSNINGSRÄDSLA

hotas tilliten av en överanvändning av medicinsk teknik, ett stort fokus på risker och det som avviker samt en ökande andel interventioner. Konsekvensen av den minskade tilliten till våra kroppar och övertron på det medicinska, leder till en bristande tillhörighetskänsla med den egna kroppen och dess signaler. Helt normala signaler som värkar under en förlossning kan väcka oro och rädsla för den födande. Rädslan fyller snabbt upp hela upplevelsen av att föda och en kraftfull stressreaktion för överlevnad dras igång. Om inget aktivt görs för att bryta denna, kommer födandet att påverkas. Den kraft som kroppen behöver för att föda, går istället åt till den energikrävande stressreaktionen. Detta ökar ytterligare känslan av avstånd till den egna kroppen. Ett avståndstagande och en tillitsbrist som även kan följa med in i föräldraskapet. Tilliten till kroppen som fungerande och meningsbärande har sakta suddats ut. De som arbetar inom mödra- och förlossningsvården har unika möjligheter att öka känslan av trygghet och tillit hos den födande och hennes partner. Trygghet och tillit uppnås tillsammans med den stödjande vårdpersonalen, när de kan knyta an, se det unika med just den kvinnan och det paret, vara lyhörda och närvarande för deras behov, ha konkreta strategier för att lotsa dem genom födandet och hanterandet av värkarna. För att återskapa tillit är det också viktigt att personalen verkligen tror på den födande och överför sin övertygelse om att hon kan föda, när hennes egen tillit till sin förmåga sviktar. Alla dessa saker kommer att minska rädslan, stressen och dess negativa konsekvenser.

Förlossningsrädsla ökar Känslan inför att föda kan variera från ingen rädsla alls, till en förlamande fobisk rädsla. Graden av rädsla avgör i vilken utsträckning den påverkar den gravida kvinnan. När rädslan inför att föda blir så stark att den tar över och påverkar den gravida kvinnans vardagsliv, sömn, arbetsliv och relationer, så påverkar den hennes psykiska hälsa och välbefinnande negativt. Bidragande faktorer för att utveckla förlossningsrädsla är bland annat:

FÖRLOSSNINGSRÄDSLA

• • • • • • •

Psykosocial ohälsa Tidigare svåra livserfarenheter Lågt självförtroende Bristande nätverk Dålig relation till partner Tidigare medicinskt komplicerad födsel Tidigare negativ förlossningsupplevelse

Omkring en femtedel av alla gravida i Sverige upplever stark eller mycket stark förlossningsrädsla. Detta stämmer väl överens med färska siffror ur graviditetsregistret, som visar att samma andel gravida får vård eller insat ser för sin förlossningsrädsla, utöver extra samtal hos sin barnmorska på mödravården. Siffror från graviditetsregistret visar att andelen kvinnor som får vård för förlossningsrädsla ökar. Vad kvinnorna är rädda för varierar: • Smärta • Obstetrisk skada • Bristande tillit till sig själv och/eller vården • Att barnet ska skadas eller dö • Att själv skadas eller dö • Kontrollförlust • Att få panik • Inte kunna föda/samarbeta • Sjukhus, stick, blod Förlossningsrädsla kan vara primär eller sekundär. Den primära är förstföderskans rädsla inför något nytt och okänt som hon aldrig tidigare upplevt, medan omföderskans rädsla benämns sekundär och är kopp lad till en tidigare erfarenhet av att föda. Hon har fött en eller flera gånger förut och det har gjort henne rädd för att föda igen. Det är den sekundära förlossningsrädslan som ökar mest. Ökningen är något högre i Stockholm jämfört med resten av landet. Det är alltså fler och fler gra vida kvinnor som söker och får särskild vård för sin förlossningsrädsla och den största ökningen ses bland dem med sekundär förlossningsrädsla. Nästan alla förlossningsrädda omföderskor uppger att de haft en eller flera traumatiska upplevelser av att föda. Det är vanligare att kvinnor med sekundär förlossningsrädsla ber om kejsarsnitt. FÖRLOSSNINGSRÄDSLA

SUSANNA HELI ,

tidigare undersköterska på förlossningen, sjuk gymnast med psykosomatik, graviditet och förlossning som spe cialitet. Författare till boken Föda utan rädsla, 2009.

LIISA SVENSSON ,

barnmorska och adjunkt på barnmorskepro grammet på Karolinska Institutet. Tidigare arbetat på Södra BB, med kontinuerligt stöd i födandet och sammanhållen vårdkedja.

TRYGG FÖRLOSSNING

Boken riktar sig till barnmorskestudenter, personal verksam inom förlossningsvården och Auroraverksamheter samt till barn morskor inom mödrahälsovården.

Susanna Heli & Liisa Svensson

Trygg förlossning En omvårdnadsmodell för minskad stress och rädsla

ISBN 978-91-7741-035-5

789177 410355