tomas andersson p e t e r s a n d b e rg
GÜteborgs historia Porten mot väst
Foto: Tomas Andersson
historiska media
histor isk a media box 1206 221 05 lund w w w.histor isk a media.se info@histor isk a media.se © histor isk a media, tom as andersson och peter sandberg 2018 omsl agsbild (fr a msida): stor a h a mnk analen. foto: tom as andersson omsl agsbild (baksida): saluh allen 1889. foto: göteborgs histor isk a museums bildsa mling omsl ag, k artor och for mgiv ning: lönegår d & co tryck: gps group, slovenien 2018 tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9 isbn: 978-91-7545-067-4
till mamma
L
aån jud
Gamla Lödöse
ÄLVSYSSEL
Göta älv
NORGE
Kungahälla
Bohus
INLAND
SKÅRDALS SKATE
rd re älv
Ragnhildsholmen
No
Säve Nya Lödöse
Lindholmen Karl IX:s Göteborg
Gullbergsklippan Gustav II Adolfs Göteborg
ån
SVERIGE
Mölndalsån
A
T
TE
GA
TT
Älvsborg
K
DANMARK 0
5
10 km
döse
K
Innehåll 11 Förord
15 De första städerna 15 Floder och städer 17 Kungahälla 21 Lödöse 23 Kalmarunionen
27 27 31 34 37
Städer vid älvmynningen Nya Lödöse Vasaätten och Älvsborgs stad Handel och räkenskaper Älvsborgs första lösen och Nya Lödöses renässans
43 Holländsk handelskoloni 43 Göteborg på Hisingen 47 Kalmarkriget 50 Älvsborgs andra lösen
53 Här skall staden ligga 53 Stormaktsambitioner 56 Projektet Göteborg i sin linda 59 Privilegiebrevet 1621 60 Flytten från Nya Lödöse 64 En stad av holländskt snitt 66 Den befästa staden – första skedet
70 Den befästa staden – andra skedet 75 Karl X och Göteborg 79 Gud med oss 79 En gosse vid makten 81 Göteborg kring mitten av 1600-talet 85 Stadens invånare 87 Borgare och handelsmän 92 Skånska kriget 1675–1679 93 Karl XI:s reformer 95 Den befästa staden – tredje skedet 97 Mot kungligt envälde 98 Sophantering och vattentillgång 100 Elden är lös 102 Guds rena ord 103 Karl XII:s tid 106 Laglöshet och kaperi 108 Pirater från Madagaskar 109 Kriget når Västkusten 113 Frihetstiden och Ostindiska kompaniet 113 Växande och minskande befolkning 115 Från envälde till ständervälde
Städerna längs Göta älv. Gränserna avser perioden före 1658.
8
116 Merkantilismen 118 Förödande utrikespolitik 119 Gothenburg 124 Sill, salt och Majorna 127 Svenska Ostindiska kompaniet 134 Kyrkogång och tro 137 Reformer och kungligt envälde
193 En modern stad i Göteborgstappning 194 Efter första världskriget 198 Efter andra världskriget 199 Näringsliv i förändring 203 Bryggeriindustrin under hundra år 206 En stad i ekonomisk tillväxt
139 Rikedom och lånta fjädrar 139 Teaterkungen 141 Judar 143 En sista stormaktsdröm 144 Mary Wollstonecrafts Göteborg 146 Kontinentalblockaden 147 Den briljanta tiden
211 Planering och sanering 217 Saneringen av Majorna 220 I Haga och Inom Vallgraven
153 155 160 161 166 168 171
Fabriker och boulevarder Murar rivs och staden växer Ett näringsliv i förändring Industrialister från väst En ny urban miljö Kultur och krogar In- och utflyttning
175 Industristaden tar form 177 Bryggare under industriell omvandling 180 Utbildning och folkrörelser 183 Att värna sina intressen 185 Längs stränder och räls 188 Vid älvar, åar och hav
229 Butiker och krogar i centrum 233 Restauranger och ölhallar 236 Kinarestaurangerna i Göteborg 241 Från Taube till Hellström 243 Popen kommer till stan 244 Proggmusiken 245 Bland klubbar och arenor 249 Jazzens Göteborg 253 Göteborg som regional nod 254 En stad i en global värld 260 Evenemangsstaden 271 Litteratur och lästips! 274 Bildförteckning 277 Kronologi 286 Register
9
Förord
stilla flyter säveån förbi Kvibergsnäs landeri, som har anor tillbaka till början av 1600-talet, då marken delades ut till holländska nybyggare. Bakom den lilla parkens höstfärgade löv syns åns blåsvarta vattenspegel. Om man förtränger stadens dova knappt hörbara tinnituslarm, stannar tiden upp i sitt lopp. Skuggorna är långa. Barnskratt hörs inifrån landeriets gulmålade huvudbyggnad. En man påtar i rabatten, förbereder jorden inför vintervilan. Vi stannar och börjar småprata. Det ena leder till det andra. Innan vi vet ordet av kliver vi in över tröskeln till Eduards och Peggys vackra hem i en av flyglarna. Eduard ställer fram kaffet. Vi talar lite om drycken som förr kallades ”java” på svenska; samma namn som på den ö i Indonesien där Eduard Boerenbeker föddes. Både på pappans och mammans sida härstammar han från holländska familjer som på 1750-talet lämnade nordsjökusten för att söka lyckan i Sydostasien. ”Pappa var ett slags landshövding [resident] över ett större distrikt på Java fram till 1942, då japanerna gick till anfall och han blev internerad. Tillsammans med mamma och min syster hölls vi inspärrade i ett koncentrationsläger för kvinnor och barn under resten kriget. Vart pappa tog vägen visste vi inte …”
Saluhallen på Kungstorget.
12
”Vad hände med din pappa?” ”Det var en märklig historia. Vi återförenades med honom på Suma tra under inbördeskriget. Vid hemkomsten till Holland slog vi oss ner i Haag.” Jämförelsen med holländarna som flyttade till Göteborg är hisnande. Så likt och ändå så väsensskilt. Handelsstationen Batavia, nuvarande Jakarta, grundades 1619 av Nederländska Ostindiska kompaniet, två år innan Göteborg fick sina stadsprivilegier. Båda städerna var ett led i holländarnas handelsambitioner. I Göteborg smälte holländarna snabbt samman med västgötar, skottar och tyskar. I de holländska kolonierna i Sydostasien förblev de genom århundraden en styrande elit. Det är väl just det senare som utmärker kolonialism i alla dess former. ”Hur hamnade du i Göteborg?” ”Jag kom hit 1965. Jag och en vän körde genom Tyskland och Danmark till Sverige. Vi hade tagit ledigt ett år för att resa runt i Skandinavien. I Göteborg krockade vi med en buss. Vänstertrafik var ingen lätt sak. Våra pengar räckte inte till att reparera skadorna på bilen. För att skaffa pengar började jag jobba som diskare på Grand Hotel Haglund och senare på Långedrags restaurang. Samma år träffade jag Peggy och drabbades av kärleken och bildade familj. Jag lärde mig svenska och började ta för mig av den svenska kulturen, läste Bellman och Dan Andersson, Taube och andra svenska klassiker.” ”Längtar du aldrig tillbaks till Indonesien?” ”Aldrig. Jag vet inte riktigt vad jag skulle längta tillbaka till. Jag känner mig som göteborgare, jag är göteborgare. Mina barn är födda här. De talar knappt någon holländska. Hela mitt vuxna liv har jag levt i den här staden … Jag är glad för att jag krockade med en buss 1965”, säger han och ler. Berättelsen om Eduard är ett av många sätt att spegla Göteborgs historia. För staden är ständigt i rörelse men ändå på något sätt stabil. En hamnstad, där handeln efter alla år fortfarande är ett påtagligt inslag i stadslivet. Människor söker sig både till och från staden. Inget konstigt med det. Vi, två bröder uppvuxna i Göteborg, har senare valt att hålla staden på visst avstånd. Kanske innebär det att vi ser på vår hemstad med andra ögon. Vi vet inte. Sedan vi under 1960- och 1970-talen växte upp i när-
heten av Dalaskolan inte långt från Kungssten har Göteborg förändrats. Den självklara kopplingen till havet finns inte längre. Den är åtminstone inte lika synlig som förut. Och staden har blivit tystare – om man bortser från det ständiga flödet av bilar förstås. Vi har som många andra göteborgare anor från det svenska jordbrukssamhället. Mormor Märtas pappa, Albin Sandberg, flyttade in från det närliggande Nol, medan hennes mamma Kajsa-Betty kom från jordbruksslätten i närheten av Vara. Morfar Gunnars föräldrar kom från det närliggande Torslanda på västra Hisingen. De flyttade ganska frekvent, men bodde under en period på Kvarnberget. Vår farfar Ernst Andersson kom från Svarteborg i norra Bohuslän, medan farmor Hilma flyttade in från Gällinge i norra Halland. Det gick bra för de nyinflyttade familjerna. Albin drev smörbutiker i Majorna och tillsammans med sin familj slog han sig först ned i de mer centrala delarna av Göteborg, för att kring sekelskiftet söka sig ut till Älvsborg. Där byggde de för en växande familj två hus vid Gnistängen i närheten av Nya Varvet. Ernst fann sin utkomst som timmerman vid Kvarnen Tre Lejon på norra älvstranden medan Hilma arbetade för Kooperationen. Tillsammans kunde de under 1920-talet flytta till ett nybyggt hus uppe i det bergiga Ekebäck. Vår berättelse om Göteborgs fyrahundraåriga historia är ett uttryck för våra speciella ingångar och perspektiv och blandar både högt och lågt. För hur man betraktar en stad är högst individuellt. Det kan handla om allt från barndomens lördagsbesök i Bazar Allians till perspektiv som vuxit fram genom resor eller litteraturen. Relationen till en plats förändras över tid som vilken relation som helst. Berättelsen hade säkert blivit annorlunda om den skrevs under en annan tid eller under andra förutsättningar. Men nu är vi där vi är och historien om Göteborg är vår historia. Sådan den nu är. Tomas Andersson & Peter Sandberg
14
De första städerna ca 1000–1473
Floder och städer det är något speciellt med floder. Den grekiska filosofen Herakleitos, som levde i staden Efesos i dagens västra Turkiet på 500-talet före Kristus, hävdade till och med att ”allt flyter” (panta rhei). Han menade att en människa inte kunde stiga ner i samma flod två gånger, eftersom vattnet inte var det samma vid de två tillfällena. Människor och platser förändras med tiden. I Mesopotamien växte för si så där 7 000 år sedan världens första städer fram utmed floderna Eufrat och Tigris när människan började reglera bevattningskanalerna på de bördiga slätterna. I dagens Irak verkar och lever inte människor i samma städer. Landskapet är inte längre det samma. Städerna Urs, Uruks och Maris tempel och hus av soltorkad eller bränd lera är försvunna sedan årtusenden. En liknande tidig stadsframväxt skedde också längs Nilens, Indus och Gula flodens stränder. Floden har alltid varit en oöverträffad transportled. Många av dagens storstäder ligger vid betydande floder. London, Paris och Kolkata växte fram i kraft av att vara både en geografisk merkantil knutpunkt och ett politiskt centrum. Under romersk tid utgjorde floderna Rhen och Donau gränsen mellan romerska riket och Germania Magna. Många romerska härläger och Ragnhildsholmens slottsruin vid Nordre älv.
16
befästningar, som Colonia Agrippinensis (Köln), Bonna (Bonn), Castra Regina (Regensburg), Vinobona (Wien), Aquincum (Budapest) och Singidunum (Belgrad), utvecklades med tiden till betydande städer. Ingen stad har tillkommit av en slump. Det finns alltid en orsak till att en stad ligger där den ligger. * göta älv k an lite lekfullt betraktas som ett slags Nordens Mesopotamien, där städer vuxit fram, försvunnit och ersatts av nya. Före Nordens kristnande fanns inte begreppen ”dansk”, ”norsk” och ”svensk” inhamrade i folks hjärnor. På vilken sida av strömmen man bodde hade ingen betydelse. Det var först när kristendomen svepte in över Skandinavien som människors vardag började förändras i grunden. Plötsligt fanns det Nordre och Göta älv förgrenas vid dagens Kungälv och Bohus. Ända fram till 1906, då ett omfattande muddringsarbete av Göta älv inleddes, nådde merparten av vattnet havet via Nordre älv. Bortom Göta älv syns Göteborgsförorten Lövgärdet.
17
Än seglar tyska fartyg på Göta älv mellan Gamla Lödöse och havet. Idag reser sig ett höghus vid Gamlestads torg, den plats där Nya Lödöse en gång låg.
bara en gud. Denna enda gud hade mäktiga företrädare i kyrkan och dess gudomligt instiftade världsordning stod under ledning av en biskops smord kung. Denna kungavärdighet kom först att slå rot i danernas land, något senare bland fjordarnas folk och sist hos götar och svear. Inte att förglömma är att kungatiteln vandrade mellan några av Norden mäktiga släkter, vilket innebar att en ”norsk” kung kunde sitta på den ”svenska” tronen, för att avlösas av en ”dansk”. Slutpunkten för svenskt vidkommande, i denna till synes eviga kamp mellan stormannasläkter, kom först under 1500-talet när riket övergick från att vara ett valkungadöme till att bli ett arvrike. När Gustav Vasa kröntes till svensk kung 1523 lades grunden till det moderna Sverige.
Kungahälla Tillkomsten av städer utmed Göta älv och Nordre älv var i historien nära förknippade med olika kungars maktambitioner. Bara ett stenkast från varandra anlades Kungahälla och Lödöse någon gång under 1000-talet. I
18
båda fallen var det en strävan att få kontroll och utöka handeln västerut. Vattenleden gav goda möjligheter till transporter av varor från de rika jordbruksbygderna längre inåt land. Kungahälla är sannolikt något äldre än Lödöse. Initiativet togs av norska stormän. De omkringliggande fornlämningarna vittnar om platsens ökande betydelse under järnåldern och staden omnämns i den fornnordiska sagolitteraturen. Troligen var det en handelsplats redan under förhistorisk tid. Om vi skall tro den isländska stormannen och författaren Snorre Sturlasson (1179–1241) utspelades en rad viktiga kungamöten vid Kungahälla. Storheter som den svenske kung Olof Skötkonung och norrmännens helgonkung Olav den helige besökte staden under 1000-talets början. Vid Trekungamötet år 1101 hade Nordens tre kungar – Magnus Barfot från Norge, Inge den äldre från Sverige och Erik Ejegod från Danmark – stämt möte vid Kungahälla för att sluta fred. Kungahälla ruinkulle. I kyrkan Heliga korset i Kungahälla bevarades en flisa av det heliga kors som kung Sigurd av Norge fick i gåva av Jerusalems kung Balduin som tack för hjälpen att år 1110 erövra städerna Beirut och Sidon i dagens Libanon. Enligt Snorre Sturlasson fanns ingen mäktigare stad i Norge.
19
Kung Sigurd var den första europeiske kung som deltog i ett korståg. Mellan åren 1107 och 1110 ledde han en norsk korsfararflotta till Heliga landet.
Kung Magnus Barfots son Sigurd skall ha fått Kungahälla att blomstra. Att Snorre Sturlassons beskrivning av Sigurds bedrifter innehåller en historisk kärna råder det ingen tvekan om. Sigurd är en av de första nordiska kungarna som tar klivet fullt ut ur sagans töcken. Mellan åren 1107 och 1110 leder han en norsk korsfararflotta till Heliga landet, i efterdyningarna av det första korståget 1096–1102. Antiochia, i nuvarande Syrien, hade erövrats efter åtta månaders belägring. Jerusalem var intaget och stadens muslimska och judiska befolkning mördad eller fördriven. Detta var tiden då Balduin av Boulogne var kung över kungadömet Jerusalem, innan korsriddarstaterna fått en fastare form, innan Johanniterordens och Tempelherrarnas korsprydda stridsmän gjort entré, innan romanfiguren Arn från Västergötland träffade sultanen Saladin. Den norska flottan under ledning av Sigurd Jorsalafarare, som eftervärlden kom att kalla honom, hjälpte de frankiska trupperna och kung Balduin att år 1110 erövra städerna Beirut och Sidon i nuvarande Libanon. Som tack fick kung Sigurd den finaste av alla tänkbara gåvor: en flisa av det heliga kors på vilket vår herre Jesus Kristus blivit uppspikad (en klenod som Konstantin den stores mor Helena lär ha funnit på sin pilgrimsresa till Heliga landet under mitten av 300-talet).
20
Och tillbaka vid Nordre älvs strand tog kung Sigurd säte i Kungahälla år 1117. Han lät uppföra ett kastell av trä med vallgravar. Den heliga reliken förvarades i den nyuppförda kyrkan Heliga korset. Enligt Snorre fanns det ingen mäktigare stad i hela Norge. Men redan några år efter Sigurds död 1130 plundrades och brändes staden av venderna och den heliga reliken gick förlorad. Men staden återuppbyggdes och var under medeltiden en av de viktigaste handelsplatserna längs kusten även om Kungahälla aldrig blev residensstad igen. Staden hyste flera kyrkor och både ett augustiner- och ett franciskanerkloster. Under 1200-talets mitt var Kungahälla konungariket Norges sydligaste utpost. För att ytterligare stärka greppet om platsen uppfördes Ragnhildsholmens slott på motsatta stranden. Därmed skapade norrmännen ett effektivt lås för all trafik på Nordre älv, som under denna tid var den bäst farbara älvgrenen av de två och kort och gott kal�lades för Älven. Att Nordre älv plötsligt blev den farbara älvgrenen berodde på jordskredet som skedde någon gång under tidig medeltid, strax söder om Kungälv, vid den trafikplats på E6:an som fått namnet Jordfallsmotet, precis
Då slottet på Ragnhildsholmen uppfördes på 1250-talet var havsnivån två meter högre än idag och holmen omslöts av vatten. På andra sidan Nordre älv låg staden Kungahälla.
21
där älven förgrenar sig. Liknande det jordras som skedde i Surte 1950, några stenkast längre nerströms, gled stora massor av jord- och blålera ut i älven och blockerade farleden. Detta resulterade i att nästan all trafik fick gå via Nordre älv. Jordfallet var så magnifikt att nästan 90 procent av vattenmassorna fortsatte strömma ut mot havet i den norra älvfåran ända fram till 1906, när man påbörjade ett omfattande muddringsarbete.
Lödöse Lödöse är med sina anor från 1000-talet en av det framväxande svenska rikets äldsta städer. Kungamakten ville här stärka sina positioner västerut. Till sin hjälp hade den i Skara kyrkans mäktige man, eftersom Sveriges första biskopssäte grundats där år 1014. Men älvmynningen och kusten utanför nuvarande Göteborg var under tidig medeltid delad mellan danska och norska intressen. Det finns inget som tyder på att svensk kungamakt kunde införliva en svensk västkustkorridor ut till Nordsjön förrän under mitten 1200-talet.
Gamla Lödöse var med sina anor från 1000-talet en av det framväxande svenska rikets viktigaste städer.