Issuu on Google+

Runåbergs fröer

G r ö n s a k e r , k r y d d o r o c h b lo m m o r f ö r n o r d i s k a t r ä d g å r da r

JOHNNY Andre asson

Hösten 1982 startade Johnny Andreasson och Barbro Adielsson Runåbergs Fröer på berget vid Runån i Ångermanland. 1987 gick flytten till Spekeröd på västkusten och namnet fick hänga med. De testar samtliga fröer för att gallra ut de bästa sorterna utifrån svenska odlingsförhållanden.

Runåbergs fröer

På Runåbergs Fröer är man övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens fortsatta fruktbarhet och överlevnad. Varje år testar de åtskilliga nya och gamla sorter, mer eller mindre okända och odlingsvärda. Den egna fröodlingen ökar för varje år och allt görs för att hitta fröproducenter runt om i världen med samma inställning. Här kan du läsa om vikten av ekologisk odling och biologiskt mångfald och hur du odlar grönsaker, kryddor och blommor på ett så miljövänligt och hållbart sätt som möjligt. Du får tips på gamla inhemska sorter som är värda att bevara och utländska alternativ som passar extra bra i vårt nordiska klimat. Dessutom får du lära dig att ta eget frö och att fröså steg för steg för att själv kunna odla och föröka de bästa varianterna. Huvuddelen av boken upptas av en faktadel med över 300 frösorter, uppdelade i grönsaker, kryddor och blommor. Här finns också information om ursprung, förkultivering, tid för sådd, odlingstid och användningsområde.

johnny andreasson


Runabergs_inlaga.indd 4

2013-03-05 15.04


innehåll Inledning 6

Kulturväxternas historia 8

Mångfald då och nu 10

Groning och sådd 11 Jord och gödsel 15

Besprutning och samodling 18

Sommar och höstsådd 21

Fröodling, tröskning och förvaring 23 Egna erfarenheter 29 familjerna

flockblommiga Apiaceae 31

gräsväxter Poaceae 45

gurkfamiljen Cucurbitaceae 49

korgblommiga Asteraceae 63

korsblommiga Brassicaceae 79 lökväxter Alliaceae 107

mållväxter Chenopodiaceae 115

potatisfamiljen Solanaceae 123 ärtfamiljen Fabaceae 137

Diverse grönsaksfamiljer 149

Kryddor och medicinalväxter 157 Blommor 179

Groddfrö 212 Register 214

Runabergs_inlaga.indd 5

2013-03-05 15.04


”Människan, trots sina konstnärliga anspråk, sitt raffinemang och många talanger, har ett tunt lager av mylla att tacka för sin existens – och det faktum att det regnar.”

Anonym

Snön faller igen, tyst och tungt. Det är slutet av oktober 1982 på Runåberg. En av de så kallade fjällbyarna på bergskedjan mellan Faxälven och Indalsälven i Ångermanland, med utsikt över till Jämtland. Vi har köpt en bit mark i den lilla byn och bor där tillsammans med gamla bekanta från Bohuslän och nya från Stockholmstrakten. Det är mycket självhushåll och långt till affärer och jobb. Snart ser vi inte hjulen på vår gula arbetarvagn längre – vår bostad och den nystartade firmans kontor. Vintern kommer tidigt här uppe, nästan mitt i Sverige, 450 meter över havet. Både Barbro och jag är arbetslösa, men inte sysslolösa, park- och trädgårdsarbetare utan någon möjlighet att hitta anställning vid den här tiden på året. För mig är det ok. Jag kan åka skidor i timmar varje dag och syssla med veden, läsa, skriva eller tälja på en pinne. Men Barbro börjar bli rastlös och tillsammans med vår granne Klas-Gunnar kommer idén upp. Varför inte köpa hem lite mer frö från främst USA och Japan och packa i småpåsar och sälja här i Sverige? Jag har redan under några år importerat frö från främst USA och England för eget och några vänners behov. Efter att under 10 år ha provat mig igenom de flesta sorter som stod till buds i Sverige, hittade jag av en slump en liten frö-

firma i Maine i nordöstra USA, Johnny’s Selected Seeds, som gärna ville skicka frö i lite större förpackningar till Sverige. Och som medlem i föreningen Nipodlarna med grönsaksodlare från trakterna kring Näsåker och Sollefteå ökade behovet av fröer. Billiga fröer av sorter som var bättre anpassade till vårt klimat i Ångermanland, jämfört med de fröer som de två ledande svenska fröfirmorna hade att erbjuda. Vi stannade på Runåberg i fem år. Byggde hus och fick Adam och Julia. Firman växte sakta år från år. Men utan våra grönsaksodlingar, både för att prova nya sorter från världens alla hörn och för att fylla jordkällare och skafferi, skulle vi knappast ha kunnat stanna kvar på berget. Men i ett slag kring valborg 1986 förändrades livet. Allt omkring oss blev förgiftat av en osynlig fara. Cesium från Tjernobyl regnade ner över oss. Inget från skogen, sjöarna eller landen gick att äta längre. Barnen fick inte leka i gräset eller i sandlådan. Alla befann sig i ett overkligt trauma för lång tid framöver. Dessutom hade Barbro börjat tröttna på isoleringen på berget och längtade till mer bebodda trakter. Det fanns en del skog på vår mark, så vi kunde sälja till våra grannar som jobbar med skogsbruk och flytta söderut till Barbros hemtrakter i Bohuslän. Men flera av våra vänner var tvungna att stanna kvar och bor där än idag, med ständigt återkommande rapporter om förhöjda cesiumvärden i kött och fisk. Väl på västkusten ökade intresset för vår lilla fröfirma snabbt. Trädgårdsskribenter hörde av sig, hälsade på och skrev artiklar. Att byta namn var för sent. Vi hade inte någon klar idé eller målsättning då vi blev med fröfirma. Odlingen har alltid kommit i första hand, och det var för att kunna få så bra frö som möjligt av de bästa sorterna för oss i Norden som vi började leta runt om i världen efter både nya och gamla sorter. Vårt intresse att hålla äldre, odlingsvärda sorter tillgängliga på

6 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 6

2013-03-05 15.04


marknaden är inte ett utslag av nostalgi. Snarare är det ett ansvar och en möjlighet att sprida frön av sorter som det många gånger tagit generationer att få fram, till så många som möjligt. Många äldre sorter som är anpassade till vårt klimat visar en större tolerans mot skiftande väder och odlingsförhållanden, som till exempel snabba temperaturväxlingar och svag gödsling, och har ibland visat en starkare motståndskraft mot olika insekts- och svampangrepp. Vi har alltid i första hand prioriterat utseende, smak och friskhet – inte ålder. Visst är det spännande med en gammal lokalsort från längesedan, men den måste också kunna försvara sin plats i konkurrensen med nyare sorter för att vi ska uppföröka den och ta in den i sortimentet. Föreningen Sesam (för bevarandet av äldre kulturväxter) och POM (Programmet för Odlad Mångfald) gör ett utmärkt arbete för att bevara äldre växtmaterial med en mera museal prägel. Förhoppningsvis kommer en del av deras samlade växtmaterial hitta vägar att nå ut till alla odlare. Idag finns det en stor variationsrikedom av de flesta av våra nyttoväxter. Men många av dem vilar på en allt smalare genetisk bas, baserad på förädling för största möjliga avkastning och inom yrkesodlingen är högavkastande hybrider helt dominerande inom de flesta växtfamiljer. Nästan till hundra procent när det gäller till exempel kål, paprika och gurka. Vi har från början tagit avstånd från hybriderna. De är frukten av en påtvingad korsning mellan hårt inavlade föräldrar och är helt enkelt inte livskraftiga, utan degenererar utan människans hjälp och skulle snabbt försvinna om vi slutade styra befruktningen. Det gör däremot inte de nya, transgena GMO-sorterna, som med sin egen unika genetiska kod för anlagen oförändrade vidare till nästa generation och nästa. Med okontrollerad spridning och genetisk nedsmutsning av naturen och med allvarliga negativa hälsoeffekter som följd. Därför har

vi valt att helt avstå från användandet av dessa. Att få med 40 års bökande i jorden och plöjande i odlingslitteratur och göra en heltäckande odlingsbok från frö till frö och till frö igen med historik och kommentarer skulle kräva massor med efterforskning, långa listor med källhänvisningar och flera hundra sidor till. Istället har vi valt att gå en helt annan väg och bygga så mycket som möjligt i boken på våra egna erfarenheter och de intryck vi tagit till oss inom odlingen under alla de år vi arbetat med jorden. Förhoppningsvis kan vi inspirera och hjälpa någon att själv i liten skala minska skadeverkningarna av den energislukande och miljöförstörande civilisation vi befinner oss i just nu, och finna glädje i att se det vi själva sått växa. Att med en kortfattad handbok kunna få hjälp att skörda godare mat och finare blommor och att ta hand om sina egna frön och föra de vackraste, största eller godaste anlagen vidare, är tanken med den här boken. Att själv kunna odla och föröka de bästa varianterna är bland det roligaste och mest värdefulla man kan göra som odlare. Vi vill också väcka debatt kring frågorna om hur vår livsmedelsförsörjning ska se ut i framtiden och belysa förhållanden som inte alltid får de största rubrikerna, trots att det handlar om vår överlevnad på planeten. Som en röd tråd genom boken går vår vördnad för allt levande. Synligt och osynligt. Och vår fascination över variationsrikedomen hos växer, djur och människor. Vi är övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens fortsatta fruktbarhet. En odling där balans är viktigare än maximal skörd. Vi vill passa på att tacka alla er som uppmuntrat och hjälpt oss att fortsätta erbjuda fröer för vårt nordiska klimat. Alla kunder, vänner och bekanta. Ingen nämnd och ingen glömd. God Odling! Varma hälsningar från Barbro och Johnny inledning 7

Runabergs_inlaga.indd 7

2013-03-05 15.04


Runabergs_inlaga.indd 23

2013-03-05 15.04


Fröodling, tröskning och förvaring ”Naturen har ingen brådska, ändå uppnås allt”. Lao Tzu, Tao

Odla ditt frö själv Det är inget mysterium att odla sitt eget frö. Växterna sköter det mesta själva. De vill inget hellre än att gå i blom, bilda frö och sprida sin avkomma i så stort antal som möjligt. Med enkla medel kan vi hjälpa de utvalda växterna och dessutom förbättra vårt utsäde genom selektion år efter år. I årtusenden har odlare samlat sitt utvalda frö, utan hjälp av vare sig syntetiska preparat eller genteknik. Utan våra förfäders nyfikenhet, insikt och drift att överleva och önskan att förändra och förbättra, skulle vi nu ha ytterst få av de sädesslag, grönsaker, frukter och blommor som vi idag tar för givna. Endast ett fåtal av de växter vi lever av är vildväxande. Vem som helst av oss, som har lite vana från odling, kan lätt få ihop sitt eget utsäde av flera arter. Fröodling behöver inte vara komplicerat. Men det kan också, om man vill, få växa till ett mycket invecklat och ständigt föränderligt uttryck för livets gestaltning. Varför ska vi odla frö själva? 1. Efter några generationer har vi en stam av sorten som är bättre anpassad till vårt klimat och vår jord.

2. Vi får ofta en jämnare och enhetligare skörd. Varje år har vi valt ut de bästa plantorna för fortplantning. Inom fröindustrin är detta ofta eliteller stamfrö, som aldrig kommer ut i handeln. 3. Allt för mycket av det vi betalar för fröet hamnar i ”fel” fickor. Fröhandeln styrs av multinationell ekonomi med stark koppling till kemi-, läkemedels- och oljebranschen. 4. I utsädesodlingen finns inga gränsvärden. Inga karensdagar. Och det krävs mycket gifter i den konventionella fröodlingen för att hålla stånd mot alla angrepp och allt ogräs i oftast långa kulturer. 5. Att se våra vanliga grönsaker i full blom är spännande. Många är vackra och ståtliga. Många doftar gott. Och alla ger de massor med frö. 6. Det hemmaodlade fröet är nästan gratis. 7. Av överskottet kan man dela med sig och kanske få någon annan sort i stället. 8. För möjligheten att kunna så ekologiskt odlat frö, odlat i Norden för nordliga förhållanden. 9. Att följa kretsloppet och delta på nära håll är en stor upplevelse. Förändringen och rörelsen är uppenbar för alla och vi mår bra av att odla och njuta av det vi odlar. 10. Vi bidrar var och en, om än i mycket liten skala, till att hjälpa kommande generationer att överleva på den här planeten. Vår sort, variant eller stam för med sig ”genetiskt material ” som kan bli värdefullt fortare än vi anar. 11. Många standardsorter försvinner nu varje år från de officiella sortlistorna och ersätts med ”patenterade” sorter. Fortsätter ingen att odla dem är de helt borta efter några år. För alltid fröodling, tröskning och förvaring 23

Runabergs_inlaga.indd 23

2013-03-05 15.04


Runabergs_inlaga.indd 30

2013-03-05 15.04


[Apiaceae]

Flockblommiga

det här är en ganska stor familj med cirka 3 000

arter, som främst växer på norra halvklotet. I Norden har vi omkring 50 av dessa arter. De flesta är kanske mer kända under sitt gamla namn Umbelliferae som mer beskriver formen på blomflockarna. (jfr eng umbrella – paraply). Flera av våra vanligaste rotfrukter och kryddor hör hemma i den här familjen. Morot, palsternacka, persilja och dill är några exempel. Men också vissa av de giftigaste som odört och sprängört. De flockblommiga är ett-, två- eller fleråriga och har små blommor som sitter samlade i en typisk flock. Alla är korsbefruktande och behöver hjälp av insekter. Det är framför allt bin och en del flugor som sköter om befruktningen. Vid fröodling måste olika sorter inom samma art växa ordentligt skilda från varandra. Om absolut renhet är ett måste och fröodlingen är stor, är 1 000 meter ett minimum. I en liten fröodling utan stränga renhetskrav, kan det räcka med några hundratal meter mellan sorterna. Fröerna, som egentligen är nötter, sitter tillsammans två och två (så kallade klyvfrukter) och blir bruna då de mognar. De mognar ojämnt och kan lätt falla av, så fröskörden måste ofta ske i omgångar. Stänglarna, speciellt på de tvåoch fleråriga, kan bli ordentligt höga och behöver ofta stöd för att inte falla omkull.

flockblommiga Apiaceae 31

Runabergs_inlaga.indd 31

2013-03-05 15.04


Morot

dock att en orange morot med små, täta blad omnämns redan vid 500-talet i Konstantinopel.

Moroten är en tvåårig växt och tillhör de flockblommiga växternas familj. Den är en mycket gammal kulturväxt, som från början kommer från Afghanistan. Roten var då kraftigt violett och grenig, men mycket uppskattad, också i Europa. Det är först på 900-talet i Mindre Asien som en samlad, konisk rot uppträder. Den tog sig till Europa via det moriska Spanien på 1100-talet och sedan dess har européerna dominerat morotsutvecklingen. Fram till 1500-talet var moroten violett, purpur, röd eller svart till färgen, men smakade lika bra som våra morötter gör idag. Då, genom en välsignad mutation, såg en blekgul morot för första gången dagens ljus i västra Europa. Hundra år senare hade holländarna fått fram den estetiska, orange morot vi är vana vid idag. I snabb följd kom nu allt ifrån små, tidiga och saftiga morötter till jättestora, kraftiga lagringsrötter för både människor och djur. Det är dessa 1700-talsmorötter som är den direkta källan till alla de sorter vi har idag. Vissa forskare hävdar

Moroten trivs bäst i en mullhaltig sandjord med ett balanserat pH-värde. Men även på andra jordar kan man få mycket bra skörd, bara man väljer rätt sort. Den är storförbrukare av kalium, så om jorden behöver gödslas, ge den väl brunnen naturgödsel, kompost, träaska och stenmjöl. Men gödsla inte för kraftigt. Mycket kväve försämrar hållbarheten och kan medföra att rötterna spricker och att blasten blir stor på bekostnad av roten. Oftare än vart fjärde, femte år bör man inte odla morötter på samma plats på grund av risken för rötsvampsmitta, insekts- och nematodangrepp. Morötterna angrips framför allt av morotsbladloppan och lusen, som orsakar krussjuka på bladen med små, oätliga rötter som följd och morotsflugans gulvita larver, som gör gångar i rötterna. Det är morotens tilltalande lukt som lockar och leder insekterna, så försök att sprida så lite doft som möjligt vid gallring och skörd. För att öka motståndskraften gäller det att ge plantorna en så bra start som möjligt med en ljus och luftig växtplats och en god, balanserad, fuktighetshållande jord. Nässelvattning stärker växten ytterligare. Samodling är ett sätt att försvåra för insekterna att hitta moroten och på samma gång öka trivseln för den. Svartrot, ärter, sallat, tomat, rädisa, rotpersilja, salvia och framför allt lökväxterna i närheten av morötterna kan förhindra eller dämpa angrepp. Men så inte dill intill morötterna. De är nära släkt, men gillar inte varandra. Upprepad pudring med träaska, kalk, algomin eller stenmjöl gör det otrevligt för flugan att lägga sina ägg och för lössen att suga på bladen. Också färska sågspån, barr, ormbunkseller renfaneblad, snus eller sot i raden kan hjälpa. Växtgifter, som pyrethrum och rotenon, kan användas vid kraftiga och envisa angrepp från loppan och lusen. Fiberduk är ett effektivt sätt

Daucus carota ssp. sativus

32 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 32

2013-03-05 15.04


att förhindra insektsangrepp. Den måste då ligga på från sådden till efter morotsflugans sista äggläggning i juli-augusti. Tyvärr får fiberduken morotsblasten att växa för kraftigt och gör klimatet fuktigt och lugnt, medan moroten föredrar en luftig och torrare miljö. Så det är inte så konstigt att många tycker, att morot under duk inte smakar lika bra. Ogräset blir lätt ett problem i morotsodlingen. Fröna tar lång tid på sig att gro och ger ogräset ett stort försprång. Att bränna med en ganska kraftig gasollåga strax innan morötterna spirar, är mycket enkelt och effektivt. Eller så morötterna efter en välrensad gröda, som till exempel lök. Under sommaren och hösten är kupningen, som man bör göra för att undvika missfärgning på nackarna, det bästa sättet att oskadliggöra ogräset. Men var försiktig. Morötterna är känsliga för skador och rubbas småplantan, får man greniga rötter. Sådd Så när tjälen gått ur jorden och värmen börjat tränga ner (ju varmare jord, desto snabbare groning, minst 7 °C). Eller mycket sent på hösten. Fröna ska inte gro då, utan ligga och vänta på vårvärmen och ljuset. Det går till och med att så dem direkt på tjälen och strö lite jord eller sand över dem så att de inte blåser bort. Då gror de innan man normalt kan göra någonting med jorden, det är alldeles för blött, och är igång flera veckor tidigare än vanlig vårsådd. Se bara till att så dem på en plats utan besvärliga fleråriga ogräs. Det går ju inte att göra någon kraftigare jordbearbetning på våren utan att störa groningen. Vid vårsådd kan fröna, som gror långsamt, förgros. Lägg dem i ljummet vatten ett dygn före sådd, torka av dem och så. Man kan också underlätta groningen genom att vattna i raden före sådd. Så 1 cm djupt, inte djupare och inte för tätt. Gallringen kan annars bli mycket arbetsam. Låt det inte bildas skorpa på jordytan. Groddplan-

tan har svårt att ta sig igenom. Vattna. Att dra upp plantor inomhus för utplantering är ingen bra idé. Rotspetsen blir lätt skadad eller böjd vid utplanteringen, vilket oftast ger greniga rötter. avStånd De tidiga morötterna behöver ett

plantavstånd på 1–3 cm, medan de sena höstoch vintersorterna vill ha 3–6 cm. Radavstånd 35–50 cm. I bäddar räcker det med 15–25 cm mellan raderna.

SKörd Morötterna kan skördas så snart de fått tydlig orange färg. Då har också smaken utvecklats. Tidiga sorter bör inte stå skördemogna i mer än 3 veckor. De spricker lätt, i synnerhet om det finns ett överskott på näring och vatten. Så snabbväxande sorter i omgångar istället. De senare morötterna växer som bäst på hösten. Om de ska förvaras, skörda så sent som möjligt, men inte så sent att de blir övermogna. Blasten ska fortfarande vara friskt grön och inte ha börjat vissna eller missfärgas. Morötterna tål flera graders frost, men låt dem tina upp helt innan upptagningen. Täck med växtavfall om du vill kunna skörda färska rötter en bra bit in på vintern. Lämna kvar någon cm av blasten och var varsam med rötterna vid skörden. Stötar försämrar hållbarheten betydligt. De läggs i sand, torra löv, torv eller sågspån i källare. I bra lagringsutrymmen håller de sig endast lagda i säckar eller lådor. Morötterna klarar vintern bäst vid en temperatur på 0–1°C och en hög luftfuktighet. FröodLing Moroten är tvåårig och kan korsa sig med andra morotssorter, likväl som med vildmorot. Gräv upp vildmoroten eller klipp av blommorna innan de slår ut, om de finns i närheten. Välj ut de finaste rötterna vid skörden på hösten och förvara dem för sig under vintern. Var försiktig med tillväxtpunkten då moroten blastas. Skadas den blir det ingen vidare växt på den roten nästa år. För att finna ut vilka rötter flockblommiga Apiaceae 33

Runabergs_inlaga.indd 33

2013-03-05 15.04


som smakar bäst, kan man skära av en del av spetsen utan att roten skadas. Låt bara snittytan torka före lagringen. Plantera ut minst 15 friska rötter tidigt på våren med tillväxtpunkten strax under jordytan. Vattna om det behövs och skydda mot stark vårfrost. Växten blir lätt meterhög och är yvig, ge dem därför ordentliga avstånd. Traditionellt ges 30–40 cm mellan plantorna och minst 60 cm, gärna 1 meter, mellan raderna. Senare försök har dock visat att tätare plantering ger färre sidogrenar, som oftast har sämre frökvalitet, och en större skörd av livskraftigt frö. Plocka bort plantor som avviker, till exempel korta och greniga, blågröna eller med kraftigt håriga blad. Det är ett tecken på en tidigare oönskad korsning. Fröet mognar i september när både stjälkarna och fröerna övergår i gråbrunt. Fröet släpper då lätt när man gnider flocken mellan fingrarna. Blomflocken i mitten (eng. King’s Head), är alltid först. Den har också oftast det kraftigaste och bästa fröet. Sedan följer de andra flockarna under 2–3 veckor. För att få finast möjliga kvalitet på fröet, måste man skörda i omgångar, efterhand som det mognar. Låt fröet eftertorka inomhus innan det tröskas och rensas. I stora odlingar skärs alla stjälkarna av samtidigt när de flesta flockarna är mogna och hängs sedan upp på tork. Det är lätt att tröska små mängder genom att gnida två flockar mot varandra eller gnugga dem mellan händerna. Större mängd, eventuellt i en säck, kan tröskas med slaga. Skräpet rensas bort med omväxlande sållning och vanning. De små ”vingarna”, som varje frö har, kan ställa till problem i en såmaskin. Gnugga bort dem med händerna. Förvara fröer torrt och helst svalt. Väl moget, fint frö behåller bra grobarhet i 3–4 år. Frö 1 g är 600–1 000 frön. För 100 sträckmeter sommarmorötter behövs 10–20 g, beroende på såmetod (200–300 g/1 000 m²) och till 100

meter lagringsmorötter behövs 5–10 g (ca 100 g/1000 m²).

Våra favoriter ’Amsterdam’ är den snabba, söta och spröda sommarmoroten som är först färdig av alla. Det är en delikat skillnad på de långa, smala, släta och cylindriska rötterna jämfört med de sista grova lagringmorötterna, som vid det här laget börjat växa med gul blast i källaren och förlorat mycket av sin smak. Vårsådd ’Amsterdam’ är inget för långlagring. Den har växt färdigt och är skördemogen alltför tidigt. Får den stå kvar i jorden till hösten är risken stor att den spricker. Om den däremot sås i juni-juli ger den fina rötter på senhösten som kan sparas över hela vintern. För att få en ännu tidigare skörd på sommaren passar ’Amsterdam’ utmärkt att så sent på hösten. ’Amsterdam’ är en gammal holländsk sort som idag finns i ett flertal varianter. De kan växa ganska tätt (2 cm) och är mycket lämpliga att odla i olika former av behållare som till exempel drivbänkar, pallkragar, lådor och stora krukor. ’Early Nantes’ vill vi inte vara utan. Den introducerades som namnsort redan 1885 i Frankrike och är fortfarande en av de mest odlade Nantessorterna. Som namnet antyder är den tidig och har de typiska Nantesrötterna. Jämnt cylindriska med trubbig spets och en liten välfärgad märg. Spröda och saftiga. Nu för tiden finns det en massa moderna Nantessorter på marknaden. De flesta är hybrider med större och enhetligare skörd som främsta försäljningsargument. Trots det föredrar vi gamla ’Early Nantes’ som visat sig stå längre i vår lerjord utan att spricka och som smakar bäst. För att vara en så pass tidig morot går ’Early Nantes’ bra att lagra. Kanske inte ända till nästa sommar, men en bra bit in på våren. I synnerhet om den blivit sådd under juni och inte

34 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 34

2013-03-05 15.04


Kalebass

Lagenaria siceraria vulgaris

Bryt av hanblomman på förmiddagen då pollenet är som mest fruktsamt och gnid den mot honblommans märke på pistillen för att säkra pollineringen om det är dåligt med insekter, speciellt i växthus. avStånd Ca 40 cm mellan plantorna. Revor som kommer i bladvecken kan beskäras över ett blad eller två om det inte finns plats för dem att utvecklas.

Kalebass är en ettårig slingerväxt som odlats i tusentals år. Den har troligen sitt ursprung i norra Indien och har fortfarande stor betydelse både för de omogna, ätliga frukternas skull och för de mycket användbara och dekorativa, torkade skalen från mogna frukter. Den frukt som romarna åt mycket av, var av allt att döma just omogna lagenariafrukter. Idag odlas kalebass allmänt i stora delar av Asien, Afrika och Sydamerika. Flera varianter finns med mer eller mindre goda frukter och varierande utseende. De torkade frukterna i varierande storlek och form används bland annat till instrument, husgeråd som tallrikar, skålar, koppar eller till lampor, vaser, fågelholkar, leksaker, prydnader etc. (Läs under gurkväxter och squash för fler odlingsråd.) Sådd Så 3 cm djupt inomhus i början av maj

och plantera ut i varm, mullrik jord när frostrisken är över. Bäst resultat får man i växthus, men plantan kan också bindas upp mot en solig vägg i södra hälften av landet.

SKörd För att påskynda mognaden beskär man revorna över ett blad ovanför frukten när plantan har 3–4 frukter. Låt dem sitta kvar så länge som möjligt utan att bli skadade av frosten. De torkas inomhus och töms på sitt torra innehåll. För att förhindra att de drabbas av mögel under torkningen är det en god idé att torka av frukterna då och då med till exempel ättiksprit. FröodLing För att få moget frö krävs en

lång säsong och hos oss är det bara i växthus frukten hinner mogna. Då har den ljusgröna färgen övergått till blekgul. Låt frukterna eftermogna inomhus och torka i flera veckor innan du gör hål på skalet för att få ut fröerna. Oftast kan man höra fröerna rassla där inne när man skakar den torra frukten. Eftertorka fröerna före förvaring. Mogna kalebassfrön behåller sin grobarhet i många år. (Läs mer om fröodling under gurkor.) Frö 1 g är 4–5 frön.

Våra favoriter Vi odlar oftast den traditionella kalebassen med sina vita blommor och typiska, vasformade frukter. De små omogna frukterna går utmärkt att äta.

gurkfamiljen Cucurbitaceae 53

Runabergs_inlaga.indd 53

2013-03-05 15.05


Kardon

Cynara cardunculus

de yttersta stjälkarna bort. Resten av stjälkarna kokas mjuka och befrias ev från sina tydliga strängar. Njut dem som de är med smör och salt eller använd dem istället för fänkål eller bladselleri i olika recept. De kan också ätas råa efter att strängarna dragits bort. FröodLing Blommar andra året med sto-

Kardon är en flerårig växt i den korgblommiga familjen och är en nära släkting till kronärtskockan. De har båda sitt gemensamma vilda ursprung i Sydeuropa. Odlas som ettårig hos oss. Kardon odlas för sina ätliga bladstjälkar. Men även det inre av roten används. Plantan kan bli riktigt stor och är mycket dekorativ i trädgården med sina kraftiga, silvergröna, djupt skurna blad med vit undersida. Den vill ha en välgödslad, väldränerad jord och får inte torka ut. Sådd Kardon behöver en ganska lång säsong och måste därför förkultiveras. Så inomhus eller i bänk, 1–2 cm djupt, 6–8 veckor innan utplanteringen då jorden blivit lite uppvärmd. Den växer snabbt och tål några graders frost på hösten.

ra, öppna, blå-violetta tistelbollar. Plantan måste övervintras i det närmaste frostfritt, på plats på friland under täckmaterial eller jordslagen i växthus och utplanterad så tidigt som möjligt med 70 cm till närmaste granne. Kardonblomman innehåller mycket nektar och bin och humlor flyger lång väg för att hitta dem. Minst 500 meter, gärna en kilometers avstånd behövs till andra kardonsorter och även till kronärtskocka, som gärna korsar sig med kardonen. Blommorna har både hon- och hananlag, men ståndarna ger inte pollen samtidigt som pistillen är mottaglig. Det skiljer ca 5 dagar. För att hålla sorten helt ren kan individuella blommor bindas över med fiberduk för att förhindra befruktning. Varje förmiddag måste duken tas av och pollen från andra blommor föras över med en mjuk pensel och därefter bindas om igen. När de duniga, vita tofsarna visar sig är det dags att klippa av blomman och låta den eftertorka inomhus. Bra fröer behåller skaplig grobarhet i upp till 6–7 år. (Läs mer under Fröodling kardborrerot på sidan 75.) Frö 1 g är 25 frön.

avStånd Ge plantorna bra plats. Minst 60 cm till närmsta granne. SKörd För att få den eftertraktade, milda

smaken måste stjälkarna blekas i 3–4 veckor innan de ska skördas. Knyt om papp, kraftigt papper eller en säck. Eller kupa upp jord eller hö runt stjälkarna. Vid skörden putsas bladen och

Vår favorit Den sort vi odlar kommer från Italien och heter ’Bianco Avorio’. En storväxt och ståtlig, ljusgrönt silverfärgad kardon med långa och breda vita stjälkar och flikiga blad.

72 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 72

2013-03-05 15.05


Kronärtskocka Cynara scolymus

Sådd Så inomhus 8–10 veckor före utplan-

tering. Gärna tidigare om du har bra belysning. Läs mer under kardon. avStånd Minst 60 cm till närmsta granne. SKörd Blomknopparna skördas efter hand strax innan de öppnar sig och kokas i lättsaltat vatten 20 min. De tål lite lätt nattfrost på hösten. FröodLing Läs under kardon. Frö 1 g är 25–35 frön.

Våra favoriter

Kronärtskockan tillhör liksom kardon den korgblommiga familjen och har också sitt vilda ursprung i Sydeuropa där den har selekterats i många hundra år. Den är egentligen flerårig, men odlas oftast som ettårig hos oss. Det är bara i de södra delarna av landet som den har en chans att övervintra, skyddad mot stark kyla av ett tjockt täckmaterial. Kronärtskocka odlas för sina stora outslagna blommor. Växten är imponerande och vacker med sina stora silvergröna blad och sina kraftiga blomstjälkar som lätt blir mer än meterhöga. Oskördade utslagna blommor används torkade i blomsterarrangemang. Den vill ha en välgödslad, väldränerad djup jord och får inte torka ut.

Vi odlar varje år minst två sorters kronärtskocka för att se vilka som hinner ge skörd i vårt klimat. ’Imperial Star’ och ’Green Globe’ är pålitliga år efter år. Eftersom de ruttnar i blötan under vintern, odlar vi alltid kronärtskockan som ettårig och det fungerar alldeles utmärkt. ’Imperial Star’ är en modern sort och en av de snabbaste kronärtskockorna, utvecklad för att ge skörd redan första året. De kraftiga plantorna blir drygt en meter höga och ger 5–8 något högbyggda, täta skockor med en diameter på 7–10 cm. ’Green Globe’ å andra sidan är en gammal (1863), välkänd och pålitlig sort som ger ganska tunga, 8–12 cm stora, runda till plattrunda skockor på plantor som blir 1–1,5 meter höga. Den är snabb nog att ge fina skockor redan första året här i Mellansverige.

korgblommiga Asteraceae 73

Runabergs_inlaga.indd 73

2013-03-05 15.05


Runabergs_inlaga.indd 122

2013-03-05 15.06


[Solanaceae]

Potatisfamiljen potatisfamiljen har cirka 2 800 arter och är särskilt vanlig i Syd- och Mellanamerika, där de flesta har sitt ursprung. Några arter anses komma från Australien. De uppträder både som örter, buskar och träd och är ett- eller fleråriga. Blommorna är alltid fyr- eller femtaliga och har fem ståndare och en pistill. Flera arter har odlats av människan i över 10 000 år och är mycket vanliga i våra trädgårdar idag. Familjen är en av de ekonomiskt viktigaste bland våra kulturväxter med potatis, tomat, paprika och tobak som några av de mest kända. Familjen innehåller också ett flertal prydnadsväxter, bland annat petunia och även många ökända och starkt giftiga arter, som belladonna, spikklubba och bolmört. De är egentligen självbefruktande, men både humlor och bin blandar ibland de olika sorternas anlag. Så för att få riktigt sortrent frö vid fröodling, måste sorterna skiljas åt med 100–500 meter. Fröerna, som oftast finns inuti en frukt, ett bär, måste få mogna riktigt innan frukten skördas för att få bästa kvalitet och grobarhet.

potatisfamiljen Solanaceace 123

Runabergs_inlaga.indd 123

2013-03-05 15.06


Paprika

Capsicum annuum

Odla helst paprika och chili under skydd i drivbänkar eller växthus. Frilandsodling kan gå om vädret är bra och läget är gynnsamt. Den är frostkänslig och kräver värme för att bli välutvecklad. Men vid temperaturer över 30 °C blir befruktningen dålig och plantan kan tappa blommorna. Lufta och skugga i växthuset om det är för varmt. Paprikan växer bäst i varm och mullrik jord med god tillgång på kväve och fosfor. Gärna tillsammans med basilika och lökfamiljen. Låt plantan få utveckla 3–4 grenar. I växthus kan paprikan också bindas upp som tomat och faktiskt bli 2–3 meter hög om den sås riktigt tidigt. Beskär till 2–3 grenar och fäst upp dem längs hängande trådar. Skörda kontinuerligt. Sådd Så inomhus 8–10 veckor före utplan-

Paprika och chili är fleråriga och tillhör samma familj, Solanaceae, som potatis och tomat. Paprikasläktet Capsicum omfattar ett tjugotal arter, alla hemmahörande i Sydamerika, där de odlats mycket länge. Namnet Capsicum kommer från grekiskans kapto och betyder ”bett”. Ursprunget till dessa 20 arter var en enda växt i bergen i centrala Bolivia. Redan 7 500 f Kr fanns ättlingar till den över stora delar av Sydoch Mellanamerika. 2 000 år senare odlades både storfruktiga paprikor och chilipeppar i stor omfattning. Columbus anses av en del forskare inte längre vara den som förde paprikan och chilin till den Gamla Världen. Den odlades i stora delar av Asien för flera tusen år sedan och har troligen kommit över Stilla Oceanen på ett eller annat sätt. Till Europa kom den tidigt från Mellanöstern. Fynd i ruinerna efter ett nunnekloster i Lund visar att det fanns Capsicum i Sverige redan på 1200-talet. Den tjockväggiga och mildare paprikan kom hit något senare och fick sitt namn i Ungern 1569.

tering, knappt 1 cm djupt. I februari-mars för plantor till kallväxthus och i mars-april för frilandsplantor. Bästa groningstemperatur är 24– 27 °C. Låt plantorna stå ljust och luftigt efter uppkomsten, helst vid en temperatur på 18 °C. När de fått några riktiga blad planteras de om i krukor. Nu kan temperaturen sänkas något. Avhärda plantorna successivt före plantering. Sätt inte ut paprikorna på friland förrän risken för nattfrost är helt förbi och nattemperaturen håller sig över 10 °C. Några svalare nätter under avhärdningen, aldrig under 7–8 °C, gynnar förgreningen och ger en tätare och kraftigare planta. Plantera dem något djupare än vad de stått i krukorna och låt dem aldrig torka ut. Ha inte för bråttom med sådden om du inte har en riktigt bra ”barnkammare”, helst med tillskottsbelysning. Gängliga plantor blir ofta störda i tillväxten vid utplantering och ger dålig skörd. avStånd 30–50 cm mellan plantorna. SKörd Frukterna skördas ibland gröna, men

är inte helt mogna förrän färgen skiftat till rött.

124 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 124

2013-03-05 15.06


Eller till gult, orange och brunt för en del sorter. Plantan sätter ny frukt så länge den skördas. Chilipeppar kan också skördas omogen, men utvecklar sin smak alltmer ju mognare den blir. Även sol och värme är viktigt för att få en riktigt stark chilipeppar. FröodLing Paprika och chili är lätta att frö-

odla, bara de får tid att mogna riktigt. De är ettåriga hos oss, fleråriga i tropikerna och i grunden självbefruktande. Men bin gillar ibland blommorna och kan orsaka en del korspollinering. Därför behövs flera hundra meter till andra sorter för att få helt rent frö. Eller att man täcker de plantor som ska ge frö med fiberduk för att hålla insekterna borta. Åtminstone tills blomningen är över. Odla paprikan som vanligt och gallra bort plantor som inte är sorttypiska eller angripna. När frukten är mogen och oftast mörkröd, är fröna också mogna. Låt gärna frukterna sitta kvar tills de är nästan övermogna om det är möjligt, fröet blir bäst då. Men även frukter som inte hunnit mogna riktigt på plantan, kan ge hyggligt frö efter att ha eftermognat inomhus. Dela frukten och skrapa ut fröna. Bred ut dem på nät och låt dem torka. Gnugga fröerna för att skilja dem åt. Ev skräp kan sållas eller vannas bort. Normalt behåller fröna sin grobarhet i 4 år. Men det dubbla är inget ovanligt för bra frö. Var försiktig då du skördar chilifrön. Den mesta styrkan sitter just i fröfästena och att klia sig i ögat svider rejält. Använd gärna handskar för att slippa få chilisaft på fingrarna. Frö 1 g är 100–150 frön. Till 1 000 plantor behövs ca 10 g.

Våra favoriter Vi är ständigt på jakt efter snabba paprikor som passar i vårt klimat. Inte bara i växthus utan ock-

så på friland. ’Ferenc Tender’ är en av de bästa vi hittat än så länge. Den är en mycket tidig och tålig paprika från Ungern och ger en stor skörd av köttiga och sött saftiga, lite spetsiga frukter som kan bli riktigt stora. Skördas både som ljusgul, orange och fullmogen röd. Plantan är kompakt och stadig och blir ca 40 cm hög. En annan snabb paprika som varit med oss sedan starten är ’Lipstick’. Tidigt mognande med vackra, blanka och koniska frukter. De är tunga, ca 12 cm långa, mörkt gröna och övergår till en skinande, kraftigt röd färg. ’Lipstick’ är en tjockväggig, saftig och god paprika för växthus och bra lägen utomhus. Den ger en bra skörd även under mindre idealiska förhållanden. Man kan äta ’Klari Baby Cheese’ som ett äpple. Det är en ovanlig ungersk paprika med plattrunda, svagt åsade frukter, s k paradis- eller tomatpaprika. Frukterna blir 6–7 cm i diameter och 3–4 cm höga och njuts i alla stadier från ljusgula till orange och mörkt röda. Köttet är mycket tjockt, sprött och saftigt sött. Plantan är stadig och blir kring 40 cm hög. En lite udda sort är ’Yesil Tatli’, som är en långsmal, vacker och mycket god paprika från Turkiet. Frukterna är koniska och blir lätt 18–20 cm långa och ca 5 cm över nacken. De skiftar i färg från gulgrön som omogen över orange till mörkröd. Köttet är medeltjockt och har en rik paprikasmak. Plantan kan bli ganska stor även på friland, upp till 1 meter hög, och ger en stor skörd. Det är en ståtlig planta med sina långa, hängande frukter. ’Yesil Tatli’ är en gammal lokalsort som kommer från Arch Noahs sortarkiv i Österrike. Typisk köpepaprika för växthus med breda, trubbiga frukter. ’Yolo Wonder’ är en förbättring av den välkända ’California Wonder’ från flockblommiga Apiaceae 125

Runabergs_inlaga.indd 125

2013-03-05 15.06


Bönor

Phaseolus vulgaris

Trädgårdsbönan, P. vulgaris, har sitt ursprung i Sydamerika, där den odlats i minst 8 000 år. Troligen härstammar den från en vildväxande baljväxt, P. aborigineus, som ännu finns i Argentina och Brasilien. De skilda arter av bönor som odlats i Asien i tusentals år har ett dolt förflutet i Indien och bortre Asien. Spanjorerna förde med sig bönan till Europa i början av 1500-talet, då som klättrande prydnadsväxt. Inte förrän på 1820-talet fanns lågväxande bönor i handeln, trots att Nordamerikas indianer odlat låga bönor hundratals år tidigare. Bönornas baljor var gröna och ofta violettfläckiga, ända fram till 1830 då den första gula vaxbönan kom. De hade också trådar och det dröjde ända till 1894 innan trådlösa baljor introducerades. Bönor har, liksom andra baljväxter, förmåga att tillgodogöra sig luftens kväve genom att de lever i symbios med vissa kvävesamlande organismer i jorden, som får kolhydrater i utbyte. Tack vare denna samlevnad kan man odla baljväxter även på kvävefattigare jordar, om bara rätt bakterie finns. Har det inte odlats bönor under många år, hjälper det att ympa utsädet med en bakteriekultur.

Bäst trivs bönorna i en mullhaltig, vattenhållande, lite lättare jord. Kupa gärna upp lite jord kring plantorna. En del låga sorter står ostadigt. Alla former av bönor, förutom bondbönan som egentligen är närmare släkt med ärtorna, kräver ganska mycket värme och tål inte frost. Välj därför ett varmt och skyddat läge för dem. De angrips framför allt av olika svampar och virus. Strö ut algomin, kalk eller stenmjöl och bespruta jorden med starkt fräkenspad och algextrakt före sådd och bönorna strax efter uppkomst för att förhindra eller dämpa angreppen. Ta bort smittade växter omedelbart och elda upp dem. Bekämpa bladlöss som sprider virus med renfane- eller malörtste. Även rabarberbladspad och såpvatten används. Om inget annat hjälper vid allvarliga angrepp, så tar växtgifter som pyrethrum eller rotenon definitivt död på lössen. Samplantering stärker motståndskraften och förvillar en del insekter. Så därför bönorna tillsammans med morot, potatis, selleri, kålfamiljen, gurka, majs och kyndel. Men aldrig i närheten av lökfamiljen eller fänkål. För att ytterligare minska smittorisken, ska man låta bli att röra bönorna när de är blöta eller fuktiga. Trädgårdsbönorna brukar indelas efter sin höjd i buskbönor (var. nanus) och störbönor (var. vulgaris). Dessa båda grupper delas sedan upp i bryt-, vax- och skärbönor för färskkonsumtion och sprit- eller kokbönor, som oftast får mogna före skörd. Men gränserna är lite flytande. Bryt-, vax- och skärbönor kan få mogna och används torkade som spritbönor. Likväl som spritbönor kan njutas färska. Unga hela baljor eller spritade halvmogna frön. Brytbönan och vaxbönan, som har slanka, mjälla och trinda baljor, skördas innan fröna hunnit utvecklas. Medan skärbönans långa, breda och platta baljor delvis kan få utveckla små frön. Purpurbönor med violetta baljor och flageoletbönor brukar placeras under brytbönor.

138 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 138

2013-03-05 15.06


Runabergs_inlaga.indd 139

2013-03-05 15.06


Nattljus

Oenothera biennis

Tillhör dunörtsväxterna och har använts länge i matlagningen och som medicin. Blad, stjälk och rot äts som grönsak. Roten påminner om palsternacka. Avkok på blad och stjälk används i hudkräm och som te mot hosta. Nattljus var förr mycket vanlig hos Nordamerikas indianer. Fröna innehåller en olja som används framgångsrikt mot så skilda besvär som akne, reumatism, PMS, hyperaktivitet och blodpropp. Plantan blir kring 1 meter hög och buskig. Den blommar hela sommaren med fosforiserande pastellgula, 5 cm stora blommor, som lyser i skymningen. Fröet sitter i avlånga kapslar som blir mörkbruna då de är mogna. Plocka kapslarna och låt dem torka inomhus. Sedan är det lätt att hälla ur fröerna. Rena och fina. Nattljuset kan direktsås, men blir bäst om den dras upp inomhus och planteras ut på 25 cm avstånd efter frosten. 1 g är ca 2 500 frön.

Oregano, grekisk

Origanum heracleoticum ssp. hirtum Kransblommig. Har sina förfäder i Indien, men har främst uppskattats i Sydeuropa där den växer vild i många varianter sedan flera tusen år. Namnet har den fått från grekiskans ”bergens glädje”. Det råder en del förvirring om den botaniska klassificeringen av oregano. Den vi kallar grekisk med artnamnet heracleoticum växer framför allt i Italien, på södra Balkan och i västra Asien. I Grekland och Mellanöstern växer oftast Origanum onites, som inte har samma eftertraktade arom. Oregano används inte bara kulinariskt, utan har också lindrande effekt på reumatism och astma, besvärliga förkylningar och sjösjuka. Det är en flerårig, halvhög buske med ljuslila blommor. Den här varianten är den överlägset godaste av de oregano vi provat. Trivs bäst på en torr och solig plats. Skyddas för säker övervintring. Plocka bladen unga, strax före blomning, till pizza, tomaträtter mm. I en alltför näringsrik jord förlorar oreganon mycket av sin fina smak. Bör förkultiveras och planteras ut. Så mycket grunt 6–8 veckor före utplantering efter frostrisken. Plantavstånd 15–25 cm. 1 g är ca 11 000 frön. Kungsmynta, vanlig oregano Origanum vulgare. Kallas även vildmejram. Den kommer också ursprungligen från Indien, men det är Afrodite som gett kungsmyntan dess doft till vår fröjd. Den är en flerårig, mycket väldoftande, 50 cm hög halvbuske med ljuslila blommor. Betydligt härdigare än den grekiska oreganon. De äggformade bladen kan ibland anta en violett ton. Kungsmyntan är mycket användbar, men har inte samma fina oreganosmak som den grekiska. 1 g är 18 000 frön.

170 runåbergs fröer – Grönsaker, kryddor och blommor för nordiska trädgårdar

Runabergs_inlaga.indd 170

2013-03-05 15.07


Klint

Centaurea cyanus

ber kan den övervintra och ge extra tidig blomning. Höjden är 60–80 cm. 1 g är 220 frön. Två odlade varianter är vanligast. Den blåblommiga ’Blue Boy’ och en mix med Blandade färger i vitt, rosa, blått och violett.

Gyllenlack

Har fått sitt namn som en hyllning till de grekiska centaurerna. Är en välkänd korgblommig ettåring, som förr var ett mycket vanligt åkerogräs. En utmärkt snitt- och rabattblomma som växer vild över stora delar av världen. Den är anspråkslös och trivs i de flesta jordar i soligt läge. En av de bästa på att tåla torka och klarar även av lite frost på hösten. Pollineringen sköts av insekter och minst 500 meter till annan klintsort behövs. Fröna dröser lätt, så skörda blomman strax efter att den blommat över och börjar övergå i brunt. Eftertorka inomhus. Få fröet rent efter tröskningen med hjälp av såll och vanning. Så 1 cm djupt på växtplatsen i april-maj och gallra till 10 cm avstånd. Sådd i september-okto-

Cheiranthus cheiri Gyllenlack är en tacksam liten växt i den korsblommiga familjen. Den är tvåårig och kommer troligen från östra Medelhavsländerna. Föredrar lätt jord i full sol. Skydda helst med täckmaterial över vintern. Gyllenlack blommar hela försommaren ända fram till juli med mängder av små enkla blommor i varma färger. Plantan är buskig och blir ca 40 cm hög och vacker även utan blommor med sina lansettlika, mörkgröna blad som sitter kvar länge. Fröbaljorna är 5–7 cm långa och blir gulbruna vid mognad. Så 1 cm djupt på växtplatsen i juni. Gallra till 15 cm plantavstånd. 1 g är ca 450 frön. Vi odlar två varianter – ’Vild’ med enkla, gula blommor i mängd och extra lång blomningstid och en variant med Blandade färger i gult, orange, rött och brunt.

Prästkrage

Chrysanthemum leucanthemum maximum En välkänd korgblommig och flerårig prydnadsväxt. Den härstammar från östra Europa över Kaukasus till Altaibergen. Det är en kraftigväxande blomma för rabatt och snitt, som växer bra i de flesta jordar i sol–halvskugga. Övervintrar i nästan hela landet. De pollineras av insekter och behöver ett långt säkerhetsavstånd mellan sorter av samma art. De mogna fröna dröser lätt av, så klipp försiktigt av blommor 185

Runabergs_inlaga.indd 185

2013-03-05 15.07


Runåbergs fröer

G r ö n s a k e r , k r y d d o r o c h b lo m m o r f ö r n o r d i s k a t r ä d g å r da r

JOHNNY Andre asson

Hösten 1982 startade Johnny Andreasson och Barbro Adielsson Runåbergs Fröer på berget vid Runån i Ångermanland. 1987 gick flytten till Spekeröd på västkusten och namnet fick hänga med. De testar samtliga fröer för att gallra ut de bästa sorterna utifrån svenska odlingsförhållanden.

Runåbergs fröer

På Runåbergs Fröer är man övertygade om att ekologisk odling i olika former är en förutsättning för jordens fortsatta fruktbarhet och överlevnad. Varje år testar de åtskilliga nya och gamla sorter, mer eller mindre okända och odlingsvärda. Den egna fröodlingen ökar för varje år och allt görs för att hitta fröproducenter runt om i världen med samma inställning. Här kan du läsa om vikten av ekologisk odling och biologiskt mångfald och hur du odlar grönsaker, kryddor och blommor på ett så miljövänligt och hållbart sätt som möjligt. Du får tips på gamla inhemska sorter som är värda att bevara och utländska alternativ som passar extra bra i vårt nordiska klimat. Dessutom får du lära dig att ta eget frö och att fröså steg för steg för att själv kunna odla och föröka de bästa varianterna. Huvuddelen av boken upptas av en faktadel med över 300 frösorter, uppdelade i grönsaker, kryddor och blommor. Här finns också information om ursprung, förkultivering, tid för sådd, odlingstid och användningsområde.

johnny andreasson


9789127134638