Tidigare utgivning: Karl Barth som den andre: En studie i den svenska teologins Barth-reception. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 1996. Kärlekens skillnad: Att gestalta kristen tro i vår tid. Verbum, 1998. Den lyckliga filosofin: Etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius. Brutus Östlings Bok förlag Symposion, 2000. Hungerns väg: Om Gud, kyrka och mångfald. Arcus, 2000. De prudentia: Om principer och personer i etiken. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2001. Ett djupare brus i tystnaden: Trettio texter om Gud och människan. Cordia, 2001. Den goda skolan: Om etik, läroplaner och skolans värdegrund. Studentlitteratur, 2002. Världen är en främmande plats: Essäer om religionens återkomst. Cordia, 2003. Himmelska kroppar: Inkarnation, blick, kroppslighet. Glänta produktion, 2006.
Är religion och modernitet varandras motsatser? Eller vilar moderniteten i själva verket på religiösa förutsättningar? I Det postsekulära tillståndet diskuterar Ola Sigurdson den politiska teologins återkomst och vilken roll religion spelar för moderna värden som frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättigheter. Tesen är att samtidens rädsla inför religionens politiska roll endast kan botas genom att relationen mellan religion, politik och sekularitet omförhandlas. När kyrka och stat skiljs åt i det samtida Europa kommer också religion och politik att få allt mer med varandra att göra. Om dess självkritiska potential tas på allvar och utvecklas utgör religion i Sigurdsons ögon inte ett hot, utan snarare en central resurs när det gäller att fördjupa de moderna politiska värdena.
OLA DET POSTSEKULÄRA SIGURDSON TILLSTÅNDET
Ola Sigurdson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet. Tidigare har han bl a varit Pro f utura-fellow vid S wedish Collegium of Advanced Study i Uppsala samt Visiting fellow vid University of Cambridge. S igurdson är även aktiv som kulturskribent.
DET OLA POSTSEKULÄRA SIGURDSON TILLSTÅNDET religion modernitet politik
»Sigurdson skriver kalejdoskopiskt. När man tror att man fått grepp om en frågeställning skakar författaren om materialet och nya perspektiv framträder. [ ... ] Boken förtjänar att bli en klassiker.« (KG Hammar, Göteborgs-Posten) »Det skall genast sägas att Sigurdson här åstadkommit ett storverk, utomordentligt lärt och eminent tillgängligt även för en icke-kristen läsare som jag själv.« (Anders Olsson, Annex) »I en tid där kristen fundamentalism förefaller vinna terräng inger därför Sigurdsons imponerande studie hopp om en framtida kyrka där det ’mänskligas mänsklighet’ verkligen kan få komma till sin rätt.” (Magnus Zetterholm, SvD)
ISBN 978-91-86133-08-5
9 789186 133085
GLÄNTA
Om Himmelska kroppar (Glänta produktion, 2006):
GLÄNTA PRODUKTION
Ola Sigurdson Det postsekulära tillståndet © Glänta produktion 2009 Grafisk form & sättning: Richard Lindmark Tryck: Munkreklam AB, Munkedal 2009 www.glanta.org isbn: 978-91-86133-08-5
1 P o s t sek u l ä r p o l i t isk t e o lo g i: in t ro d uk t io n En postsekulär modernitet Ett teologiskt perspektiv på religion Politisk teologi och teologisk politik
7 10 14 17
I . Rel igion 2 R el ig io n o c h s o c i a l k ro pp Religion och sekularisering Religionsfriheten, det civila samhället och staten Det filosofiska religionsbegreppet Fundamentalistisk religion Religion som förvandlingspraktik
25 28 40 47 58 65
3 R el ig io n o c h o f f en t l ig rö s t Historiens slut Ideologiernas död Civilisationernas kamp Den agonistiska politiken Religion mellan konsensus och konflikt
71 74 82 90 98 108
II . Moderni t e t 4 F rihe t Autonomi Skaparen och skapelsen Skapad frihet En kristen människas frihet Frihet och ångest
119 122 133 143 153 161
5 To l er a n s Tolerans och makt Monoteism och intolerans Monoteismen och den andre En konstantinsk intolerans? Tolerans, rivalitet och blindhet
171 173 183 190 199 204
6 Uni v er s a l i t e t Inkarnation och universalitet Uppståndelse och universalitet Universalitet, ideologi, mytologi Universalitet, transcendens och bön En partikulär universalism?
217 219 224 231 240 251
7 M ä n sk l ig a r ät t ig he t er Guds avbild och människans värde Sekulariseringen och de mänskliga rättigheternas historia Individualism och sekularism i rättighetstänkandet Mänskliga rättigheter som ideologi Mänskliga rättigheter som erkännande
253 258 271 286 299 309
III . P ol i t ik 8 P o s t sek u l ä r p o l i t ik Ett postsekulärt tillstånd Modernitetens religiösa genealogi Religion, samhälle och stat Religion, politik och sårbarhet Till sist: tålamod och humor
319 322 334 345 358 373
N ot er 379 L i t t er at ur 425 F ö r fat ta r en s tac k 449 Ind e x 451
Kapitel 1
Postsekulär politisk teologi: introduktion
I Arthur Schopenhauers Moralens fundament från 1840 liknar den tyske filosofen sin föregångare Kant vid en man som flörtar med en maskerad skönhet på en maskeradbal. När den vackra kvinnan äntligen kastar av sig masken visar hon sig vara hans fru.1 För Schopenhauer blir detta en illustration av hur Kants moralfilosofi vilar på icke erkända teologiska förutsättningar. Men liknelsen kan också läsas som en fabel om det västerländska samhällets spänningsfyllda relation till religion under modern tid. Denna relation är en historia med många bottnar, en berättelse full av icke erkända och mindre välkända släktskap, överraskande återseenden och bortträngda barndomsminnen. Centrala moderna värden som frihet, tolerans och universella mänskliga rättigheter är delar av den kristna traditionens verkningshistoria.2 Historiska visioner om mänsklig värdighet är mer eller mindre tydliga versioner av den kristna läran om att människan är skapad till Guds avbild. Men samtidigt förvisas ofta den kristna traditionen från moderniteten av en mer sekulariserad tolkning av dess historia. Visserligen har en del aspekter av moderniteten hjälpt den kristna traditionen att övervinna vissa intoleranta drag hos sig själv, men detta kan lika väl tolkas som en rörelse inom den kristna traditionen och inte som resultatet av ett yttre tryck. Men både moderniteten och den kristna traditionen, i den mån de alls kan skiljas åt, är historiska och dynamiska rörelser som är
8
k a pi t e l 1
öppna för många tolkningar och tillägnelser, och deras gemensamma historia kan skildras som en serie ömsesidiga men ständigt varierade samlevnadsformer: gräl, avsked och återföreningar mellan religiösa och sekulära traditioner. Än mer komplicerad blir bilden om vi tar in judendom och islam i blickfånget. Även om den kristna kyrkan varit den dominerande religionen under den europeiska moderniteten vore det ett misstag att bortse från hur dessa andra religioner påverkat och sammanflätats inte bara med den europeiska moderniteten utan också med den kristna traditionen som sådan. Även i relationen mellan religionerna är det befogat att tala om släktskap, återseenden och barndomsminnen. Deras historia är inte alltid så entydig som den ibland framställs av deras kritiker liksom av deras apologeter. Det finns en ofta upprepad berättelse om hur västerlandet sekulariserades: en gång var västerländska människor så oupplysta att de tog sin tillflykt till religionen, både för tröst och för förklaring av naturfenomen. Tack vare ett antal tankens hjältar under upplysningstiden trädde den västerländska människan emellertid ut ur sitt omyndiga tillstånd och började tänka själv, utan religionernas – framför allt kristendomens – dogmatiska fördomar som hämmande faktorer. Detta ledde inte bara till medicinska och teknologiska framsteg utan också till personlig och politisk frihet och till tolerans. Religion kom att framstå som något förlegat. När den inte förblev en privatsak blev den i stället ett hot mot demokrati och upplysning. Men lyckligtvis skulle religionen försvinna ju mer samhället moderniserades. På sistone har det här sättet att berätta historien mist sin självklarhet. Det har visat sig att religion inte alls är någonting som är på väg att försvinna. Tvärtom verkar religionerna trivas rätt väl och till och med frodas i och med en modernisering av samhället. Det europeiska västerlandet framstår inte längre som modernitetens avantgarde utan mer som ett globalt undantag. Om standardberättelsen om västerlandets sekularisering inte längre är globalt giltig kan det tänkas att det finns andra sätt att vara modern på än vad som förutsätts av denna berättelse. Åsikten att religion hör till det privata och inte bör blandas samman med politik är då inte längre
p ostse k u l ä r p ol i t isk t e ol o gi
9
lika självklar. Inom akademisk forskning såväl som inom media och politik talar man därför nu allmänt om »religionens återkomst« eller kanske ännu bättre om religionens »nya synlighet«.3 Frågan är i så fall vad det är som kommer tillbaka. Att det vi kallar religion har fått en större synlighet i media är ett faktum, inte minst vad beträffar mer politiska företeelser som har med sambandet mellan religion och offentlighet att göra: förbud mot att bära huvudduk i skolan i Frankrike, karikatyrer av profeten Muhammed i Danmark och Sverige, kreationistisk skolundervisning i USA (exemplen hämtas oftast från väst). Likaså finns det en tydlig trend bland filosofer, historiker och sociologer att ta fenomenet religion mer på allvar och inte längre förutsätta att religionen är på väg att försvinna. Men dessa företeelser betyder inte i sig att människor i Europa vid millennieskiftet plötsligt blivit mer religiösa eller ens att religionen tidigare varit frånvarande där. Snarare verkar det troligt att det handlar om en förändrad uppfattning om religionens betydelse i väst liksom i övriga världen. Religionen kanske fanns där hela tiden, men av olika orsaker blev detta inte särskilt synligt för dem som formulerade tolkningarna av samtiden, särskilt med tanke på tesen att religion oundvikligen tillhörde det förflutna. Inte sällan handlar religionens nya synlighet om en förändrad självförståelse där det kritiska intellektet gjort upp med en fördomsfull förståelse av religion som blott en nostalgisk rest från förr. Så menar till exempel den tyske sociologen Ulrich Beck självkritiskt att sekulariseringstesen har dolt viktiga skeenden i samtiden för sociologens blick, bland annat hur religion kan vara en viktig medkonstruktör av moderniteten och inte bara ett passivt och stumt föremål för modernisering.4 Men vare sig vi kallar denna förändrade situation för religionens återkomst eller dess nya synlighet, kan sådana benämningar ge intryck av att religion är ett entydigt fenomen som klart och tydligt går att urskilja från andra företeelser som ekonomi, kultur eller politik. Risken med detta är att man försöker lägga till rätta religionen för att lättare kunna hantera den som ett samhälleligt fenomen, men därmed kommer man lika mycket som om man skriver in den i en försvinnandets historia att tränga bort religionernas
10
k a pi t e l 1
mångfald och också väsentliga delar av deras bidrag till samhället på gott och ont. Särskilt fatalt blir det när religion per definition associeras med förtryck och godtyckliga våldshandlingar; därmed konserverar man en bild av religion som exkluderar de kritiker som inom olika religioner kämpar just mot förtryck och våld i den egna religionens namn. Lika missvisande blir det när religion förstås som ett fenomen som fråntas allt ansvar för förtryck och våld genom att dessa företeelser tillskrivs andra faktorer. När den ansedda liberala tidskriften The Economist hösten 2007 presenterade en 18-sidig specialbilaga om relationen mellan religion och politik – om något ett säkert tecken på betydelsen av religionens nya synlighet också för ekonomer och politiker – hävdade man att religion kommer att spela en stor roll för seklets politik. Artikelförfattaren John Micklethwait kände sig därvidlag föranledd att avsluta introduktionen till ämnet med en varning: »med tanke på de känslor ämnet väcker, kan något av vad som följer komma att väcka anstöt hos dig«.5 Samma risk att förarga någon löper förmodligen även den här boken. Själv vill jag nämligen hävda att den politiska teologins tid är allt annat än över.6 Diskussionen om förhållandet mellan religion och politik är knappast en strid mellan religiösa mörkermän och demokratins upplysta tänkare, utan en historia som oundvikligen hör samman med moderniteten och dess (ibland högst tvetydiga) strävan efter frihet, tolerans och mänskliga rättigheter. Detta kan förvisso verka anstötligt för den som är övertygad om boskillnaden mellan religion och politik. För mig är den avgörande frågan emellertid inte om religion och politik hör ihop utan snarare hur; vilken religion och vilken politik bestämmer vår samtid? I den mån jag lyckas sätta några samtida religiösa eller politiska självklarheter ur spel – eller åtminstone rubba dem – har jag således uppnått ett av mina mål.
En p os t sekul ä r moderni t e t Jag skall i den här boken återberätta delar av historien om religionens och modernitetens ömsesidiga avhängighet och påverkan
p ostse k u l ä r p ol i t isk t e ol o gi
11
som ett bidrag till större självinsikt vad beträffar relationen mellan religion och politik både historiskt och i samtiden. Min övergripande tes är att vår tid kan karaktäriseras som ett postsekulärt tillstånd, dvs ett tillstånd som varken går att identifiera med ett mer entydigt religiöst eller ett sekulärt samhälle.7 Tesen skiljer sig från varje bestämning av vår tid som postreligiös genom att ta hänsyn till den roll som religion faktiskt spelar även i samtiden – men erkänner samtidigt att moderniteten inneburit en förändrad roll för religionerna och att allt inte fortsätter som förut. Det postsekulära tillståndet är ett begrepp som jag använder mer som en beteckning för en förändrad självförståelse än som en historisk periodisering. Min tes är att religionens nya synlighet innebär att också modernitetens religiösa dimensioner kommer att bli synliga på ett nytt sätt och dessutom innebära en omförhandling av relationen mellan religion och politik i samtiden. Genom att beskriva modernitetens religiösa genealogi vill jag lämna ett bidrag till en ny politisk teologi. Förhoppningen är att detta också skall leda till en mer nyanserad och därmed, med tanke på den roll religion fortfarande spelar för politiken, en mer relevant förståelse av politik i det samtida världsläget.8 Att visa att frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättig heter är omhuldade värden under moderniteten anser jag knappast vara nödvändigt. Inte heller utger jag mig för att vara den förste som påpekar det historiska sambandet mellan religion och dessa värden.9 Syftet är snarare att visa hur den kristna traditionen – och i förlängningen också andra religioner – kan spela en viktig politisk roll i samtiden och i framtiden i relation till dessa centrala moderna värden. Att diskutera just frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättigheter ur ett teologiskt perspektiv blir därför ett sätt att argumentera för ett mer nyanserat och förhoppningsvis mer fruktbart sätt att förstå dessa värden såväl som den mer allmänna relationen mellan religion och politik – mer nyanserat och fruktbart än de perspektiv som helt enkelt förutsätter att religion och modernitet respektive religion och politik tillhör och bör tillhöra separata dimensioner av människans existens och därmed inte har med varandra att göra.
Tidigare utgivning: Karl Barth som den andre: En studie i den svenska teologins Barth-reception. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 1996. Kärlekens skillnad: Att gestalta kristen tro i vår tid. Verbum, 1998. Den lyckliga filosofin: Etik och politik hos Hägerström, Tingsten, makarna Myrdal och Hedenius. Brutus Östlings Bok förlag Symposion, 2000. Hungerns väg: Om Gud, kyrka och mångfald. Arcus, 2000. De prudentia: Om principer och personer i etiken. Brutus Östlings Bokförlag Symposion, 2001. Ett djupare brus i tystnaden: Trettio texter om Gud och människan. Cordia, 2001. Den goda skolan: Om etik, läroplaner och skolans värdegrund. Studentlitteratur, 2002. Världen är en främmande plats: Essäer om religionens återkomst. Cordia, 2003. Himmelska kroppar: Inkarnation, blick, kroppslighet. Glänta produktion, 2006.
Är religion och modernitet varandras motsatser? Eller vilar moderniteten i själva verket på religiösa förutsättningar? I Det postsekulära tillståndet diskuterar Ola Sigurdson den politiska teologins återkomst och vilken roll religion spelar för moderna värden som frihet, tolerans, universalitet och mänskliga rättigheter. Tesen är att samtidens rädsla inför religionens politiska roll endast kan botas genom att relationen mellan religion, politik och sekularitet omförhandlas. När kyrka och stat skiljs åt i det samtida Europa kommer också religion och politik att få allt mer med varandra att göra. Om dess självkritiska potential tas på allvar och utvecklas utgör religion i Sigurdsons ögon inte ett hot, utan snarare en central resurs när det gäller att fördjupa de moderna politiska värdena.
OLA DET POSTSEKULÄRA SIGURDSON TILLSTÅNDET
Ola Sigurdson är professor i tros- och livsåskådningsvetenskap vid Göteborgs universitet. Tidigare har han bl a varit Pro f utura-fellow vid S wedish Collegium of Advanced Study i Uppsala samt Visiting fellow vid University of Cambridge. S igurdson är även aktiv som kulturskribent.
DET OLA POSTSEKULÄRA SIGURDSON TILLSTÅNDET religion modernitet politik
»Sigurdson skriver kalejdoskopiskt. När man tror att man fått grepp om en frågeställning skakar författaren om materialet och nya perspektiv framträder. [ ... ] Boken förtjänar att bli en klassiker.« (KG Hammar, Göteborgs-Posten) »Det skall genast sägas att Sigurdson här åstadkommit ett storverk, utomordentligt lärt och eminent tillgängligt även för en icke-kristen läsare som jag själv.« (Anders Olsson, Annex) »I en tid där kristen fundamentalism förefaller vinna terräng inger därför Sigurdsons imponerande studie hopp om en framtida kyrka där det ’mänskligas mänsklighet’ verkligen kan få komma till sin rätt.” (Magnus Zetterholm, SvD)
ISBN 978-91-86133-08-5
9 789186 133085
GLÄNTA
Om Himmelska kroppar (Glänta produktion, 2006):
GLÄNTA PRODUKTION