9789113047300

E L James

Femtio nyanser av frihet Översättning: Milla Emrén

Böcker av E L James: Femtio nyanser av honom Femtio nyanser av mörker Femtio nyanser av frihet

ISBN 978-91-1-304730-0 © Fifty Shades Ltd 2011 The author published an earlier serialized version of this story online with different characters as Master of the Universe under the pseudonym Snowqueen’s Icedragon.

Norstedts, Stockholm 2012 Originalets titel: Fifty Shades Freed Översättning: Milla Emrén Omslag: Jennifer McGuire Omslagsbild: © E. Spek/Dreamstime.com Tryckt hos Bookwell AB, Finland 2012 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823

PROLOG

M

amma! Mamma! Mamma sover på golvet. Hon har sovit länge.

Jag borstar hennes hår för att hon tycker om det. Hon vaknar inte. Jag skakar henne. Mamma! Min mage gör ont. Den är hungrig.

Han är inte här. Jag är törstig. I köket drar jag en stol till diskbänken, och jag dricker. Vattnet stänker på min blå tröja. Mamma sover fortfarande. Vakna mamma! Hon ligger still. Hon är kall. Jag hämtar min filt och täcker över mamma, och jag lägger mig ner på den stickiga gröna mattan bredvid henne. Mamma sover fortfarande. Jag har två bilar. De kör i kapp på golvet där mamma sover. Jag tror att mamma är sjuk. Jag letar efter något att äta. I frysen hittar jag ärtor. De är kalla. Jag äter dem långsamt. De får min mage att göra ont. Jag sover bredvid mamma. Ärtorna är slut. I frysen ligger något.

Det luktar konstigt. Jag slickar på det och tungan fastnar. Jag äter det långsamt. Det smakar illa. Jag dricker lite vatten. Jag leker med mina bilar och jag sover bredvid mamma. Mamma är så kall och hon vaknar inte. Dörren smälls upp. Jag lägger filten över mamma. Han är här. Helvete. Vad fan har hänt? Den jävla kärringen. Fan. Helvete.

Flytta på dig, din lilla skit. Han sparkar till mig och jag slår huvudet i golvet. Huvudet gör ont. Han ringer någon och han går igen. Han låser dörren. Jag lägger mig ner bredvid mamma. Huvudet gör ont.

Den kvinnliga polisen är här. Nej. Nej. Nej. Rör mig inte. Rör mig inte. Rör mig inte. Jag stannar hos mamma. Nej. Låt mig vara. Den kvinnliga polisen har min filt och hon hugger tag i mig. Jag skriker.

Mamma! Mamma! Jag vill ha min mamma. Orden är borta. Jag kan inte säga orden. Mamma hör mig inte. Jag har inga ord. ”Christian! Christian!” Hennes enträgna röst väcker honom ur mardrömmens djup, hopplöshetens djup. ”Jag är här. Jag är här.”

Han vaknar och hon lutar sig över honom, håller honom i axlarna 7

och skakar honom. Hennes ansikte är fullt av ångest och de blå ögonen är uppspärrade och tårfyllda. ”Ana.” Hans röst är en andlös viskning och skräcken lämnar en obehaglig smak i hans mun. ”Du är här.” ”Det är klart att jag är här.” ”Jag drömde …” ”Jag vet. Jag är här, jag är här.” ”Ana.” Han viskar hennes namn och det är en talisman mot den svarta kvävande paniken som rusar genom hans kropp. ”Såja, jag är här.” Hon håller om honom så att hennes lemmar omsluter honom, och hennes värme smyger sig in i hans kropp och tvingar undan skuggorna, tvingar undan skräcken. Hon är solsken, hon är ljus … hon är hans. ”Snälla, vi behöver väl inte bråka.” Hans röst är hes när han omfamnar henne. ”Okej.” ”Löftena. Ingen lydnad. Jag klarar det. Vi löser det.” Orden forsar ur hans mun i ett virrvarr av känslor och förvirring och oro. ”Ja. Det gör vi. Vi kommer alltid att lösa det”, viskar hon och hennes läppar möter hans, tystar honom, för honom tillbaka till nuet.

8

KAPITEL ETT

J

ag stirrar upp genom springorna i sjögräsparasollet, upp på den blåaste av himlar, sommarblå, Medelhavsblå, och suckar förnöjt.

Christian ligger bredvid mig, utsträckt på en solsäng. Min man – min hete, vackre man, utan skjorta och i avklippta jeans – läser en bok som förutspår det västerländska banksystemets sammanbrott.

Det är en riktig bladvändare. Jag har aldrig sett honom sitta så stilla, någonsin. Han ser mer ut som en student än som en vd för ett av de främsta privatägda företagen i USA. Så här i slutet av smekmånaden latar vi oss i eftermiddagssolen på stranden som tillhör hotellet Beach Plaza Monte Carlo här i Monaco.

Fast egentligen bor vi inte här. Jag öppnar ögonen och betraktar Fair Lady som ligger förtöjd i hamnen. Vi bor förstås på en lyxig lustjakt.

Hon är byggd 1928 och flyter majestätiskt på vattnet, drottning över alla båtar i hamnen. Hon ser ut som ett barns uppdragbara leksak.

Christian älskar henne – jag tror att han gärna skulle köpa henne. Ärligt talat, pojkar och deras leksaker.

Jag lutar mig tillbaka och lyssnar på Christians blandning på min nya Ipod och slumrar i solen, medan jag lättjefullt minns hans frieri.

Det svärmiska frieriet i båthuset … Jag kan nästan känna doften av ängsblommorna …

• ”Kan vi gifta oss i morgon?” säger Christian mjukt i mitt öra. Jag ligger utsträckt på hans bröst i båthusets blomstrande gemak, fullkomligt tillfredsställd efter vår passionerade kärleksakt. ”Mm.” ”Är det ett ja?” Han låter hoppfullt förvånad.

9

”Mm.” ”Ett nej?” ”Mm.” Jag känner på mig att han ler. ”Miss Steele, är ni motsägelsefull i dag?”

Jag ler. ”Mm.” Han skrattar och kramar mig hårt, och pussar mig på hjässan. ”Vegas i morgon, alltså.”

Sömnigt lyfter jag på huvudet. ”Jag tror inte att mina föräldrar skulle uppskatta det särskilt mycket.”

Han trummar med fingertopparna upp och ner längs min nakna rygg och smeker mig ömt. ”Hur vill du ha det, Anastasia? Vegas? Ett stort bröllop med allt som hör till? Berätta för mig.” ”Inte stort … Bara familj och vänner.” Jag tittar upp på honom, rörd av den bönfallande blicken i de lysande grå ögonen. Hur vill han ha det? ”Okej.” Han nickar. ”Var?” Jag rycker på axlarna. ”Skulle vi kunna ha det här?” frågar han trevande. ”Hos dina föräldrar? Skulle de vilja det?”

Han frustar till. ”Min mamma skulle vara i sjunde himlen.” ”Då så, här. Jag är säker på att mamma och pappa föredrar det.”

Han smeker mitt hår. Kan man bli lyckligare än så här? ”Då har vi bestämt var. Nu till när.” ”Visst borde du väl fråga din mamma om det?” ”Hmm.” Christian slutar le. ”Hon kan få en månad, det får räcka.

Jag vill ha dig alldeles för mycket för att vänta längre än så.” ”Christian, du har mig. Du har haft mig ett tag. Men visst, säg en månad.” Jag kysser honom mjukt på bröstkorgen och ler mot honom.

10

• ”Du kommer att brinna upp”, viskar Christian i mitt öra och väcker mig ur slummern. ”Jag brinner bara för dig.” Jag ger honom mitt allra sötaste leende.

Den sena eftermiddagssolen har flyttat sig och jag ligger mitt i det skarpa ljuset. Han flinar och med en enda snabb rörelse drar han in min solstol i skuggan från parasollet. ”Ut ur Medelhavssolen, mrs Grey.” ”Tack för er osjälviskhet, mr Grey.” ”Ett rent nöje, mrs Grey, och jag är inte alls osjälvisk. Om du bränner dig kan jag ju inte röra dig.” Han höjer ena ögonbrynet och hans ögon lyser av glädje så att jag blir varm inombords. ”Men jag misstänker att du vet det och att du skrattar åt mig.” ”Skulle jag?” flämtar jag och spelar oskyldig. ”Ja, det skulle du och det gör du. Ofta. Det är en av alla saker som jag älskar med dig.” Han lutar sig fram och kysser mig, samtidigt som han biter lekfullt i min underläpp. ”Jag hoppades att du skulle smörja in mig med mer solkräm.” Jag plutar med läppen mot honom. ”Mrs Grey, det är ett riktigt slavgöra … men ett erbjudande som jag inte kan motstå. Sätt dig upp”, beordrar han med hes röst. Jag gör som han säger och långsamt, noggrant, drar han sina starka och smidiga fingrar över mig och täcker mig med solkräm. ”Du är verkligen väldigt vacker. Jag är en lyckosam man”, säger han lågt, medan fingrarna glider fram över mina bröst och smetar ut solkrämen. ”Ja, det är ni, mr Grey.” Jag tittar upp på honom med en pryd blick genom mina ögonfransar. ”Blygsamhet klär er, mrs Grey. Vänd dig. Jag vill smörja in din rygg.”

Jag ler och rullar runt och han knyter upp rosetten bak på min ohyggligt dyra bikinitopp. ”Vad skulle du tycka om jag var topless, som de andra kvinnorna på stranden?” frågar jag.

11

”Jag skulle vara missnöjd”, svarar han utan att tveka. ”Jag är inte särskilt nöjd med att du har så lite på dig just nu.” Han lutar sig fram och viskar i mitt öra. ”Utmana inte ödet.” ”Är det en utmaning, mr Grey?” ”Nej. Det är ett konstaterande av fakta, mrs Grey.”

Jag suckar och skakar på huvudet. Åh Christian … min dominerande, svartsjuke, kontrollgalne Christian.

När han är klar daskar han till mig på rumpan. ”Det duger så, lilla gumman.”

Hans alltid närvarande, alltid aktiva Blackberry surrar. Jag rynkar pannan och han flinar. ”Det är bara jag som får se, mrs Grey.” Han höjer ögonbrynet i en lekfull varning, klappar till min rumpa ännu en gång och sätter sig på sin solsäng igen för att svara.

Min inre gudinna spinner. I kväll kanske vi kan ha något slags uppvisning enbart för honom. Hon flinar menande och blinkar med ena ögat. Jag ler åt tanken och återvänder till min siesta. ”Mam’selle? Un Perrier pour moi, un cola light pour ma femme, s’il vous plaît. Et quelque chose à manger … laissez-moi voir la carte.”

Jag väcks av att Christian pratar flytande franska. Mina ögonfransar fladdrar i solens skarpa strålar, och jag upptäcker att Christian tittar på mig medan en livréklädd ung kvinna går iväg med en bricka i sin uppåtsträckta hand och en hög, blond hästsvans som svänger utmanande. ”Törstig?” frågar han. ”Ja”, svarar jag sömnigt. ”Jag skulle kunna titta på dig hela dagen. Trött?”

Jag rodnar. ”Jag sov inte så mycket i natt.” ”Inte jag heller.” Christian ler, lägger ifrån sig sin Blackberry och reser sig upp. Shortsen hasar ner lite och hänger … på det där sättet så att badbyxorna syns under. Han tar av sig shortsen och kliver ur flipflopsandalerna. Mina tankar kommer av sig. ”Kom och simma med mig.” Han håller fram handen medan jag omtumlat tittar på honom. ”Simma?” säger han igen och lägger huvudet på sned med road min. När jag inte svarar skakar han lång12

samt på huvudet. ”Jag tror att du behöver väckas.” Plötsligt kastar han sig över mig och lyfter upp mig i famnen medan jag skriker, mer för att jag blir överraskad än av oro. ”Christian! Sätt ner mig!” tjuter jag.

Han småskrattar. ”Bara i havet, älskling.”

Medan Christian skrattande bär ner mig till havet och vadar i, står ett antal solbadare på stranden och ser på med det där förströdda ointresset som jag plötsligt inser är så typiskt för fransmännen.

Jag slår armarna runt hans hals. ”Du gör det inte”, säger jag andfått medan jag försöker kväva fnissningarna.

Han flinar. ”Ana, älskling, har du inte lärt dig nånting under den korta tid vi har känt varandra?” Han kysser mig, och jag tar chansen och drar fingrarna genom hans hår, griper tag med händerna medan min tunga tränger in i hans mun och återgäldar kyssen. Han andas hastigt in och lutar sig bakåt med en drömmande men vaksam blick. ”Jag vet vad du försöker göra”, viskar han samtidigt som han långsamt sjunker ner i det svala rena vattnet och tar mig med sig medan hans läppar ännu en gång hittar mina. När jag lindar mig runt min man är Medelhavets kyla snart glömd. ”Jag trodde att du ville simma”, mumlar jag mot hans mun. ”Du är väldigt distraherande.” Christian drar sina tänder mot min underläpp. ”Men jag är inte säker på att jag vill att hela Monte Carlo ska se min hustru mitt uppe i passionens hetta.”

Jag kysser honom längs hans käke så att skäggstubben kittlar mot tungan, och jag bryr mig inte ett dugg om folket i Monte Carlo. ”Ana”, stönar han. Han snurrar min hästsvans runt handleden och drar mjukt så att mitt huvud lutas bakåt och min hals blottas. Han lämnar ett spår av pussar från mitt öra ner till nacken. ”Ska jag ta dig i havet?” undrar han lågt. ”Ja”, viskar jag.

Christian drar sig undan och tittar ner på mig med varm, lustfylld och road blick. ”Mrs Grey, ni är omättlig och fullkomligt skamlös.

Vad är det för monster jag har skapat?”

13

”Ett monster som passar dig. Skulle du vilja ha mig på nåt annat sätt?” ”Jag tar dig på alla sätt som jag kan få dig, det vet du. Men inte just nu. Inte med publik.” Han knycker med huvudet mot stranden.

Va? Helt riktigt, ett antal solbadare på stranden har slutat vara likgiltiga och tittar nu intresserat på oss. Plötsligt hugger Christian tag i mig runt midjan och kastar upp mig i luften så att jag faller ner i vattnet och sjunker under vågorna till den mjuka sanden under. Jag kommer upp till ytan, hostande, spottande och fnittrande. ”Christian!” utbrister jag förebrående och blänger på honom. Jag trodde att vi skulle ha sex i havet … och bocka av ännu en första gång. Han biter sig i underläppen för att kväva munterheten. Jag stänker vatten på honom och han stänker genast tillbaka. ”Vi har hela natten på oss”, säger han och ler fånigt. ”Ses senare, baby.” Han dyker ner under ytan och kommer upp en meter ifrån mig, innan han mjukt och graciöst crawlar bort från stranden, bort från mig.

Ack! Lekfulle, retfulle Femti! Jag skuggar ögonen från solen medan jag ser honom simma iväg. Han är så retsam … vad kan jag göra för att få honom att komma tillbaka? Medan jag går upp ur vattnet funderar jag på vad jag ska göra. Våra glas står vid solstolarna och jag smuttar lite på colan. Christian syns som en otydlig fläck i fjärran.

Hmm … Jag lägger mig på mage, fumlar med banden på ryggen, tar av mig bikinitoppen och kastar den i förbigående på Christians solstol. Så där … titta vad skamlös jag kan vara, mr Grey. Smaka på den du. Jag blundar och låter solen värma huden … värma kroppen … och jag svävar bort i hettan och låter tankarna gå till min bröllopsdag.

• ”Nu får du kyssa bruden”, förkunnar pastor Walsh.

Jag strålar mot min man.

14

”Äntligen är du min”, viskar han och lägger armarna runt mig och kysser mig kyskt på läpparna.

Jag är gift. Jag är mrs Christian Grey. Jag är yr av lycka. ”Du är vacker, Ana”, viskar han och ler. Ögonen lyser av kärlek … och något mörkare, något hett. ”Låt ingen annan ta av dig den här klänningen, förstått?” När han drar sina fingertoppar längs min kind blir hans leende så hett att det får mitt blod att koka.

Herrejävlar … Hur lyckas han, till och med när alla de här människorna stirrar på oss?

Jag nickar stumt. Jag hoppas verkligen att ingen kan höra oss.

Som tur är har pastor Walsh diskret dragit sig tillbaka. Jag kastar en snabb blick på alla som har samlats till bröllopet i sina finkläder.

Min mamma, Ray, Bob och familjen Grey applåderar allihop – till och med Kate, min brudtärna, som ser fantastisk ut i sin blekrosa klänning där hon står bredvid Christians best man, hans bror Elliot.

Vem hade kunnat tro att till och med Elliot kunde klä sig så snyggt?

Allihop ler stort och strålande – förutom Grace, som sitter och gråter tyst i sin skira vita näsduk. ”Är ni redo för fest, mrs Grey?” säger Christian lågt och ler blygt mot mig. Jag smälter. Han ser gudomlig ut i en enkel svart smoking med silverfärgad väst och slips. Han är så … stilig. ”Jag blir nog inte mer redo än så här.” Jag flinar, med ett fullkomligt idiotiskt leende på läpparna.

Senare är bröllopsfesten i full gång. Carrick och Grace har verkligen ansträngt sig. Partytältet är på plats igen och vackert utsmyckat i ljusrosa, silver och elfenbensvitt, med öppna sidor och utsikt över bukten. Vi har välsignats med vackert väder och kvällssolen lyser på vattnet. Det finns ett dansgolv i ena änden av partytältet och en överdådig buffé i den andra.

Ray och min mamma dansar med varandra och skrattar. Det känns bitterljuvt att se dem tillsammans. Jag hoppas att Christian och jag håller ihop längre. Jag vet inte vad jag skulle göra om han lämnade mig. Gifta sig snabbt, ångra sig länge. Uttrycket hemsöker mig.

15

Kate står bredvid mig och är mycket vacker i sin långa sidenklänning. Hon kastar en blick på mig och rynkar pannan. ”Hallå där, det här ska vara den lyckligaste dagen i ditt liv”, säger hon förebrående. ”Det är det”, viskar jag. ”Men Ana, vad är det som är fel? Står du och tittar på din mamma och Ray?” Jag nickar sorgset. ”De är lyckliga.” ”Lyckligare isär.” ”Tvivlar du?” frågar Kate förskräckt. ”Nej, inte alls. Det är bara … Jag älskar honom så mycket.” Jag tystnar och varken kan eller vill säga det jag fruktar. ”Ana, det är uppenbart att han dyrkar dig. Jag vet att början av ert förhållande var ovanlig, men jag har sett hur lyckliga ni båda två har varit den senaste månaden.” Hon tar mina händer och kramar dem. ”Och nu är det ändå för sent”, fortsätter hon med ett flin.

Jag fnissar. Man kan lita på att Kate säger som det är. Hon ger mig en alldeles speciell Katherine Kavanagh-kram. ”Ana, det kommer att bli bra. Och om han skadar så mycket som ett hår på ditt huvud så får han stå till svars inför mig.” Hon släpper mig och ler mot någon som är bakom mig. ”Hej älskling.” Christian lägger armarna runt mig och pussar mig på tinningen. ”Kate”, säger han. Han är fortfarande kylig mot henne, trots att det har gått sex veckor sedan Kates konfrontation. ”Hej igen, Christian. Jag ska ge mig iväg och leta rätt på din best man, som även råkar vara min bäste man.” Med ett leende mot oss båda går hon bort till Elliot, som står och tar en drink med hennes bror Ethan och vår vän José. ”Dags att gå”, säger Christian tyst. ”Redan? Det här är den första fest jag har varit på där jag inte har något emot att vara medelpunkten.” Jag vänder mig om i hans famn så att vi står ansikte mot ansikte. ”Det förtjänar du. Du ser strålande ut, Anastasia.” ”Du med.”

16

Han ler och hans ansiktsuttryck blir varmare. ”Den här vackra klänningen klär dig.” ”Den här gamla trasan?” Jag rodnar blygt och drar i den eleganta spetsutsmyckningen på den enkla, skräddarsydda bröllopsklänningen som Kates mamma designat åt mig. Jag älskar att spetsen är just nedanför axeln – anständig men ändå förförisk, hoppas jag.

Han böjer sig fram och kysser mig. ”Kom så går vi. Jag vill inte dela dig med alla de här människorna längre.” ”Kan vi lämna vårt eget bröllop?” ”Älskling, det är vår fest, och vi kan göra vad vi vill. Vi har skurit tårtan. Och just nu skulle jag vilja svepa iväg dig och ha dig helt för mig själv.”

Jag fnissar. ”Ni har mig för resten av livet, mr Grey.” ”Det glädjer mig att höra, mrs Grey.” ”Där är ni ju! Vilka turturduvor.”

Jag stönar invärtes … Graces mamma har hittat oss. ”Christian, älskling. En dans till med din mormor?”

Christian snörper på munnen. ”Givetvis, mormor.” ”Och du, vackra Anastasia, gå och gör en gammal man lycklig … dansa med Theo.” ”Theo, mrs Trevelyan?” ”Christians morfar. Och jag tycker att du ska kalla mig mormor.

Nu så, ni två får verkligen sätta i gång och jobba på mina barnbarnsbarn. Jag håller inte ut så mycket längre.” Hon ler tillgjort mot oss.

Christian blinkar förfärat mot henne. ”Kom, mormor”, säger han, sedan tar han snabbt hennes hand och för bort henne till dansgolvet.

Han kastar en blick tillbaka på mig, plutar med läppen och himlar med ögonen. ”Ses senare, baby.”

När jag är på väg mot morfar Trevelyan kommer José fram till mig. ”Jag ska inte be om en dans till. Jag har redan tagit för mycket av din tid på dansgolvet. Jag är glad att du är lycklig, men jag menar allvar, Ana. Jag finns här … om du behöver mig.” ”José, tack. Du är en riktig vän.”

17

”Jag menar det.” Hans mörka ögon lyser av uppriktighet. ”Det vet jag att du gör. Tack, José. Om du ursäktar mig – jag har en dejt med en gammal man.”

Han rynkar förvirrat pannan. ”Christians morfar”, förklarar jag.

Han ler brett. ”Lycka till med det, Annie. Lycka till med allting.” ”Tack, José.”

När jag har dansat med Christians alltid lika charmerande morfar står jag vid de franska fönstren och tittar på solen som långsamt går ner över Seattle och kastar skarpa orange och blågröna skuggor över bukten. ”Kom så går vi”, säger Christian uppmanande. ”Jag måste byta om.” Jag tar hans hand och försöker dra med honom in genom de franska fönstren och upp till övervåningen. Han rynkar oförstående pannan och håller mjukt kvar min hand för att hejda mig. ”Jag trodde att du ville ta av mig den här klänningen”, förklarar jag. Hans uppsyn ljusnar. ”Alldeles riktigt.” Han tittar glupskt på mig. ”Men jag tänkte inte klä av dig här. Då skulle vi inte komma härifrån förrän … Jag vet inte …” Han viftar med de långa fingrarna och avslutar inte meningen, men innebörden är tydlig.

Jag rodnar och släpper hans hand. ”Och släpp inte ner håret heller”, säger han barskt. ”Men …” ”Inga men, Anastasia. Du är vacker. Och jag vill vara den som klär av dig.” Åh. Jag rynkar pannan. ”Taylor har packat din stora resväska”, upplyser han. ”Du kommer att behöva ombyte.” ”Okej.” Vad har han planerat? Han har inte berättat för mig vart vi ska åka. Jag tror faktiskt inte att någon vet vart vi ska åka. Varken Mia eller Kate har lyckats locka det ur honom. Jag går fram till min mamma och Kate som väntar i närheten.

18

”Jag byter inte om.” ”Va?” säger min mamma. ”Christian vill inte att jag gör det.” Jag rycker på axlarna som om det skulle förklara allting. Hon rynkar pannan. ”Du lovade inte att lyda honom”, påminner hon mig taktfullt. Kate försöker dölja ett gapskratt genom att hosta. Jag blänger på henne.

Varken hon eller mamma har en aning om vilket gräl Christian och jag hade om det. Jag vill inte tänka på bråket igen. Min Femti kan verkligen tjura … och drömma mardrömmar. Jag blir allvarlig när jag tänker på det. ”Jag vet, mamma, men han tycker om den här klänningen, och jag vill göra honom lycklig.”

Hennes ansikte mjuknar. Kate himlar med ögonen och går taktfullt iväg för att lämna oss ensamma. ”Du är så vacker, raring.” Carla drar varsamt loss en slinga av mitt hår och smeker mig över kinden. ”Jag är så stolt över dig, gumman.

Du kommer att göra Christian till en mycket lycklig man.” Hon kramar om mig. Åh, mamma! ”Jag kan inte begripa att du ser så vuxen ut just nu. Att börja ett nytt liv … Kom bara ihåg att män är från en annan planet, så klarar du dig fint.”

Jag fnissar. Om hon bara visste. Christian är från ett annat universum. ”Tack, mamma.”

Ray kommer fram till oss och ler ömt mot både mamma och mig. ”Du har skapat en vacker liten flicka, Carla”, säger han, med ögon som lyser av stolthet. Han ser väldigt prydlig ut i sin svarta smoking och ljusrosa väst. Mina ögon tåras. Åh nej … hittills har jag lyckats låta bli att gråta. ”Och du vakade över henne och hjälpte henne växa upp, Ray.” Carlas röst är längtansfull. ”Och jag älskade varenda minut. Du är en fantastisk brud, Annie.”

Ray stoppar tillbaka hårslingan bakom mitt öra.

19

”Åh, pappa …” Jag kväver en snyftning och han ger mig en kram på sitt snabba, klumpiga sätt. ”Du kommer att bli en fantastisk hustru också”, viskar han med hes röst.

När han släpper mig står Christian vid min sida igen.

Ray skakar varmt hans hand. ”Ta hand om min flicka, Christian.” ”Det tänker jag verkligen göra, Ray. Carla.” Han nickar mot min styvpappa och ger min mamma en puss.

Resten av bröllopsgästerna har bildat en lång mänsklig båge som vi ska gå igenom, runt till framsidan av huset. ”Beredd?” frågar Christian. ”Ja.” Han tar min hand och leder mig under de uppsträckta armarna medan våra gäster ropar lyckönskningar och låter riset regna över oss. I slutet av bågen väntar Grace och Garrick med kramar och leenden. De omfamnar och pussar oss båda två i tur och ordning.

Grace är tårögd igen och vi säger hastigt farväl.

Taylor är redo att köra iväg oss i stadsjeepen, en Audi. Medan Christian håller upp bildörren åt mig vänder jag mig om och kastar buketten med vita och rosa rosor mot skocken av unga kvinnor som har samlats en bit bort. Mia håller triumferande upp den och ler med hela ansiktet.

Medan jag glider in i stadsjeepen och skrattar åt hur djärvt Mia fångade buketten, böjer sig Christian ner och samlar ihop klänningsfållen. När jag väl är inne tar han farväl av den väntande folksamlingen.

Taylor håller upp bildörren åt honom. ”Mina lyckönskningar, sir.” ”Tack, Taylor”, svarar Christian och sätter sig bredvid mig.

När Taylor kör iväg kastar våra bröllopsgäster ris över bilen. Christian tar mina händer och kysser knogarna. ”Allt väl så långt, mrs Grey?” ”Helt underbart så här långt, mr Grey. Vart ska vi?” ”Sea-Tac”, säger han bara och ler hemlighetsfullt.

Hmm … vad har han för planer?

20

Taylor åker inte mot avgångshallen som jag förväntade mig, utan genom en säkerhetsgrind och direkt ut mot flygplanen. Vad nu? Och sedan ser jag henne, Christians jet … Det står GREY ENTERPRISES HOLDINGS, INC. med stora blå bokstäver tvärs över flygplanskroppen. ”Säg inte att du missbrukar företagets ägodelar igen!” ”Det hoppas jag verkligen, Anastasia.” Christian ler brett.

Taylor stannar vid trappan som leder upp till planet och hoppar ut ur Audin för att öppna Christians dörr. De växlar några ord innan Christian öppnar min dörr, och i stället för att backa så att jag kan stiga ut, lutar han sig framåt och lyfter upp mig.

Hallå där! ”Vad gör du?” piper jag. ”Bär dig över tröskeln”, säger han. ”Åh.” Ska man inte göra det hemma?

Han bär mig utan ansträngning uppför trappan, och Taylor följer efter med min resväska. Han lämnar den i planets dörröppning innan han går tillbaka till Audin. Inuti kabinen känner jag igen Stephan, Christians pilot, i sin uniform. ”Välkomna ombord, mr Grey. Mrs Grey.” Han ler.

Christian sätter ner mig och skakar Stephans hand. Bredvid Stephan står en mörkhårig kvinna som är ungefär vad? Drygt trettio? Hon bär också uniform. ”Lyckönskningar till er båda”, fortsätter Stephan. ”Tack, Stephan. Anastasia, du känner Stephan. Han är vår kapten i dag, och det här är andrepilot Beighley.”

Hon rodnar och blinkar snabbt när Christian presenterar henne.

Jag vill himla med ögonen. Ännu en kvinna som är helt fängslad av min man som är för snygg för sitt eget bästa. ”Trevligt att träffas”, säger hon översvallande. Jag ler vänligt mot henne. Han är ju trots allt min. ”Är alla förberedelser klara?” frågar Christian dem båda medan jag ser mig om i kabinen. Inredningen är helt i ljust lönnträ och blekt gräddfärgat läder. Det är underbart. En annan ung kvinna i uniform står i andra änden av kabinen – en mycket söt brunett. ”Vi har fått klartecken. Vädret är bra härifrån till Boston.”

21

Boston? ”Turbulens?” ”Inte innan Boston. Det är en väderfront över Shannon som kan göra det lite obekvämt.”

Shannon? Irland? ”Jag förstår. Nåja, jag hoppas på att sova genom alltihop”, säger Christian lugnt.

Sova? ”Vi ska komma iväg, sir”, säger Stephan. ”Vi lämnar er i er flygvärdinna Natalias kompetenta händer.” Christian sneglar i hennes riktning och rynkar pannan, innan han ler mot Stephan. ”Utmärkt”, säger han. Han tar min hand och leder mig till en av de överdådiga läderfåtöljerna. Det måste vara ungefär tolv säten totalt. ”Sätt dig”, säger han medan han tar av sig smokingjackan och knäpper upp den fina silverbrokadvästen. Vi sitter mitt emot varandra med ett litet blankpolerat bord mellan oss. ”Välkomna ombord, sir, mrs Grey, och jag ber att få gratulera.”

Natalia står bredvid oss och erbjuder oss varsitt glas rosa champagne. ”Tack”, säger Christian, och hon ler artigt mot oss och går tillbaka till pentryt. ”Skål för ett lyckligt äktenskap, Anastasia.” Christian höjer sitt glas mot mitt och vi skålar. Champagnen smakar utsökt. ”Bollinger?” frågar jag. ”Just det.” ”Första gången jag drack den här var det ur tekoppar.” Jag ler. ”Jag minns den dagen väl. Din examensdag.” ”Vart ska vi?” Jag kan inte hejda nyfikenheten längre. ”Shannon”, svarar Christian, hans ögon lyser av spänning. Han ser ut som en liten pojke. ”På Irland?” Vi ska till Irland! ”För att fylla på bränsle”, tillägger han retsamt. ”Och sen?” undrar jag snabbt.

Leendet blir större och han skakar på huvudet. ”Christian!”

22

”London”, säger han och tittar noga på mig för att försöka se vad jag tycker.

Jag flämtar till. Du milde. Jag trodde att vi kanske skulle till New York eller Aspen eller kanske Karibien. Jag kan knappt tro det. Jag har alltid velat resa till England. Jag lyser upp inifrån, glöder av lycka. ”Sen Paris.”

Va? ”Sen södra Frankrike.”

Sluta! ”Jag vet att du alltid har drömt om att åka till Europa”, säger han mjukt. ”Jag vill få dina drömmar att slå in, Anastasia.” ”Du är mina drömmar som slår in, Christian.” ”Detsamma, mrs Grey”, viskar han.

Oj … ”Spänn fast dig.”

Jag ler och gör som jag blir tillsagd.

Medan planet åker ut på startbanan smuttar vi på champagnen och ler fånigt mot varandra. Jag kan inte tro att det är sant. Vid tjugotvå års ålder ska jag äntligen lämna USA och åka till Europa – till London dessutom.

När vi är i luften fyller Natalia på champagnen och förbereder vår bröllopsmiddag. Och vilken måltid det är: rökt lax följd av stekt rapphöna med en grön bönsallad och potatisgratäng, alltihop tillagat och serverat av den otroligt effektiva Natalia. ”Efterrätt, mr Grey?” frågar hon.

Han skakar på huvudet och drar fingret över underläppen medan han tittar frågande på mig med en mörk och otydbar blick. ”Nej tack”, mumlar jag, utan att kunna släppa hans blick. Han ler lite hemlighetsfullt och Natalia drar sig tillbaka. ”Bra”, säger han lågmält. ”Jag hade faktiskt tänkt ta dig till efterrätt.”

Va? … här? ”Kom”, säger han och reser sig från bordet med en framsträckt hand. Han leder mig till den bakre delen av kabinen. ”Här finns det ett badrum.” Han pekar på en liten dörr och leder 23

mig sedan vidare längs en kort korridor och in genom en dörr längst bort.

Herregud … ett sovrum. Kabinen är inredd i gräddfärg och lönnträ och den smala dubbelsängen täcks av guldfärgade och mullvadsgrå kuddar. Den ser mycket bekväm ut.

Christian vänder sig om, tar mig i sin famn och tittar ner på mig. ”Jag tänkte att vi skulle tillbringa bröllopsnatten på tiotusen meters höjd. Det är nåt jag aldrig har gjort förut.” Ännu en första gång. Jag gapar mot honom med bultande hjärta … tiotusenmetersklubben. Jag har hört talas om den. ”Men först måste jag få av dig den här fantastiska klänningen.” Ögonen lyser av kärlek och någonting mörkare, någonting jag älskar … någonting som väcker min inre gudinna. Han får mig att tappa andan. ”Vänd dig om.” Rösten är låg, auktoritär och jävligt sexig. Hur gör han för att få tre små ord att bli så löftesrika? Jag lyder villigt och han flyttar händerna till mitt hår. Försiktigt tar han ur en hårnål i taget. Hans skickliga fingrar klarar uppgiften snabbt. Håret faller i sjok över axlarna på mig, en lock åt gången, tills det täcker ryggen och når ner till brösten. Jag försöker stå still och inte röra på mig, men jag längtar efter hans beröring. Efter vår långa och utmattande men spännande dag vill jag ha honom – hela honom. ”Du har så vackert hår, Ana.” Hans mun är nära mitt öra och jag känner hur han andas, trots att läpparna inte nuddar mig. När håret är fritt från hårnålar drar han fingrarna genom det och masserar mjukt min hårbotten … Oj … Jag blundar och njuter av upplevelsen.

Hans fingrar rör sig vidare nedåt och han drar, så att mitt huvud lutas bakåt och halsen blottas. ”Du är min”, flämtar han och nafsar i min örsnibb.

Jag stönar. ”Tyst nu”, förebrår han mig. Han lyfter mitt hår över ena axeln och drar ett finger längs överdelen av ryggen från sida till sida, längs med klänningens spetskant. Jag ryser av förväntan. Han kysser ömt min rygg ovanför den översta knappen på klänningen.

24

”Så vacker”, säger han medan han flinkt knäpper upp den första knappen. ”I dag har du gjort mig till världens lyckligaste man.”

Oändligt långsamt knäpper han upp de andra knapparna, hela vägen nedför min rygg. ”Jag älskar dig så mycket.” Han kysser mig längs nacken ner på axlarna. Mellan varje kyss viskar han: ”Jag. Vill. Ha. Dig. Så. Mycket. Jag. Vill. Vara. Inuti. Dig. Du. Är. Min.” Varje ord är berusande. Jag blundar och lägger huvudet på sned för att göra det lättare för honom att komma åt halsen, och jag faller djupare under den förtrollning som är Christian Grey, min äkta man. ”Min”, viskar han igen. Han drar klänningen nedåt längs mina armar så att den faller runt fötterna i ett moln av elfenbensfärgat siden och spets. ”Vänd dig om”, viskar han, med en röst som plötsligt är hes. Jag gör som han säger och han flämtar till.

Jag har på mig en åtsittande rosa sidenkorsett med strumpeband, matchande spetstrosor och vita silkesstrumpor. Christians blick rör sig girigt över min kropp, men han säger ingenting. Han bara tittar på mig med stora lustfyllda ögon. ”Gillar du den?” viskar jag, medveten om den blyga rodnad som kryper över mina kinder. ”Mer än gillar, älskling. Du ser fantastisk ut. Här.” Han räcker fram handen och jag tar den och kliver ur klänningen. ”Stå still”, säger han lågt och utan att ta sin allt mörkare blick från mig drar han långfingret över mina bröst, längs med korsettens skärning. Jag andas ytligare och han för handen över mina bröst igen.

Det gäckande fingret ger mig rysningar längs ryggraden. Han slutar och roterar med pekfingret i luften för att visa att jag ska snurra runt.

För honom, just nu, skulle jag göra vad som helst. ”Stopp”, säger han. Jag står vänd mot sängen, bort från honom.

Han lägger armen runt min midja och drar mig närmare, och sedan trycker han ansiktet mot min hals. Mjukt kupar han händerna runt mina bröst och låter tummarna lekfullt cirkla över mina bröstvårtor så att de trycker mot tyget i korsetten.

25

”Mina”, säger han tyst. ”Dina”, flämtar jag.

Han överger brösten och för händerna nedåt över magen och ner till låren så att tummarna nuddar vid mitt kön. Jag kväver ett stön.

Fingrarna följer strumpebanden och med sin vanliga smidighet hakar han loss båda från strumporna. Han flyttar sina händer till min rumpa. ”Mina”, viskar han medan händerna griper runt mina skinkor. ”Åh …” ”Schh.” Hans händer rör sig nedför baksidan av mina lår och ännu en gång knäpper han loss strumpebanden.

Han böjer sig fram och drar undan sängöverkastet. ”Sätt dig.”

Jag gör förhäxat som jag blir tillsagd, och han knäböjer vid mina fötter och drar försiktigt av mig bröllopsskorna, mina vita Jimmy Choo. Han tar tag upptill på den vänstra strumpan och skalar långsamt av den genom att dra tummarna nedför benet … Han gör likadant med den andra strumpan. ”Det här är som att öppna julklappar.” Han ler mot mig genom sina långa mörka ögonfransar. ”En julklapp som du redan har fått …”

Han rynkar förmanande pannan. ”Nej, älskling. Den här gången är den verkligen min.” ”Christian, jag har varit din sen jag sa ja.” Jag tar hastigt hans älskade ansikte i händerna. ”Jag är din. Jag kommer alltid att vara din, min käre make. Förresten tycker jag att du har för mycket kläder på dig.” Jag böjer mig fram för att kyssa honom och plötsligt sträcker han sig uppåt och kysser mina läppar, samtidigt som han tar mitt huvud i händerna och sticker in fingrarna i mitt hår. ”Ana”, flämtar han. ”Min Ana.” Läpparna möter mina igen, och hans tunga tränger övertygande in. ”Kläder”, viskar jag. Våra andetag blandas när jag drar hans väst bakåt. Han släpper mig för en stund medan han krånglar sig ur den. Han hejdar sig och ser på mig med uppspärrade ögon, fyllda av åtrå.

26

”Snälla, låt mig.” Min röst är mjuk och övertalande. Jag vill klä av min man, min Femti.

Han sätter sig på huk och jag lutar mig fram och tar tag i hans slips – hans silvergrå slips, min favoritslips – och knyter långsamt upp och drar loss den. Han lyfter på hakan för att låta mig ta mig an den översta knappen på den vita skjortan, och när den är uppknäppt fortsätter jag med manschettknapparna. Han har på sig manschettknappar av platina som han fick i bröllopsgåva av mig, graverade med våra initialer A och C sammanflätade. När jag har tagit av dem tar han dem ifrån mig och knyter handen runt dem. Sedan kysser han sin knutna näve och stoppar dem i byxfickan. ”Vad romantiskt, mr Grey.” ”För er, mrs Grey – idel romantik. Alltid.”

Jag tar hans hand, och medan jag sneglar upp genom ögonfransarna kysser jag hans släta vigselring av platina. Han stönar och blundar. ”Ana”, viskar han och mitt namn är en bön.

Jag sträcker mig efter hans andra skjortknapp och precis som han gjorde tidigare kysser jag bröstkorgen mjukt efter varje uppknäppt knapp och viskar mellan varje kyss: ”Du. Gör. Mig. Så. Lycklig. Jag. Älskar. Dig.” Christian stönar och i en snabb rörelse tar han mig runt midjan, lyfter upp mig i sängen och följer med mig ner på den. Hans läppar möter mina och han håller fast mitt huvud med händerna så att jag inte kan röra mig, medan våra tungor slingrar sig runt varandra. Hastigt ställer han sig på knä och lämnar mig andlös och längtande efter mer. ”Du är så vacker … min hustru.” Han för händerna längs mina ben och tar sedan tag i min vänstra fot. ”Du har så vackra ben. Jag vill kyssa varenda millimeter av dem. Härifrån.” Han trycker läpparna mot min stortå och skrapar sedan med tänderna mot undersidan av foten. Jag darrar från midjan och nedåt. Tungan glider ner mot min hålfot och tänderna stryker över hälen och vidare upp mot fotleden. Han kysser sig fram uppför insidan av min vad: mjuka, blöta pussar. Jag vrider mig under honom.

27

”Stilla, mrs Grey”, varnar han mig och plötsligt vänder han mig på mage och fortsätter sin makliga resa med munnen uppför baksidan av benen, till låren, rumpan, och sedan slutar han plötsligt. Jag stönar. ”Snälla …” ”Jag vill att du ska vara naken”, viskar han och knäpper långsamt upp korsetten, en hyska i taget. När den ligger platt på sängen bredvid mig drar han tungan hela vägen uppför min ryggrad. ”Christian, snälla.” ”Vad vill ni ha, mrs Grey?” Orden är mjuka och nära mitt öra.

Han ligger nästan på mig … Jag känner hur hård han är mot min rumpa. ”Dig.” ”Och jag dig, min älskling, mitt liv …”, viskar han och innan jag vet ordet av har han vänt mig på rygg. Han reser sig hastigt och drar snabbt av sig både byxor och boxershorts så att han är naken och praktfull, varpå han lutar sig över mig, stor och redo. Den lilla kabinen fördunklas av hans strålande skönhet och hans åtrå och längtan efter mig. Han böjer sig fram och drar av mig trosorna innan han tittar ner på mig. ”Min”, mimar han. ”Snälla”, ber jag och han ler stort … ett liderligt, retsamt, frestande, helt Christian-aktigt flin.

Han kryper upp i sängen igen och kysser sig uppför mitt högra ben den här gången … tills han når toppen av mina lår. Han skjuter isär mina ben mer. ”Åh … min hustru”, säger han lågt och sedan är hans mun där. Jag blundar och ger mig hän åt hans skickliga tunga. Mina händer tar tag i hans hår medan mina höfter vickar och svänger, förslavade av rytmen, innan de studsar av den smala sängen. Han tar tag i höfterna för att hålla mig stilla … men slutar inte med den härliga pinan. Jag är så nära, så nära. ”Christian”, stönar jag. ”Inte än”, flämtar han och rör sig uppför min kropp och sticker ner tungan i min navel.

28

”Nej!” Fan! Jag känner hur han ler mot min mage när resan norrut fortsätter. ”Värst vad ni är otålig, mrs Grey. Vi har ända tills vi landar på Smaragdön på oss.” Vördnadsfullt kysser han mina bröst och drar den vänstra bröstvårtan mellan sina läppar. Han tittar upp på mig och ögonen är lika mörka som en tropisk storm när han retas med mig.

Oj … det hade jag glömt. Europa. ”Make, jag vill ha dig. Snälla.”

Han tornar upp sig över mig med tyngden på armbågarna så att hans kropp täcker hela min. Han drar näsan längs min och jag flyttar händerna nedför hans starka, smidiga rygg till den mycket fina rumpan. ”Mrs Grey … hustru. Vi försöker vara till lags.” Läpparna snuddar vid mig. ”Jag älskar dig.” ”Jag älskar dig också.” ”Öpnna ögonen. Jag vill se dig.” ”Christian … åh …”, ropar jag när han långsamt glider in i mig. ”Ana, åh Ana”, flämtar han och börjar röra sig. ”Vad i helvete tror du att du håller på med?” skriker Christian och väcker mig från min mycket behagliga dröm. Han står alldeles våt och vacker vid fotänden av min solstol och blänger ner på mig.

Vad har jag gjort? Åh nej … jag ligger på rygg … Skit, skit, skit, och han är arg. Skit också. Han är riktigt arg.

29