Totalstopp 15 fรถrfattare - 16 noveller
Författare: Torsten Larsson Mi Tyler Annika Melin Birgitta Boo Emilie Eliasson Helena Grundström Helen Lindholm Jessika Lilja Johan Engman Johanna Vetander Wallmark Patrik Forsman Sissel Myrup Torbjörn Kjörk Isabelle Steineck Ralph Bretzer
© Författarna och förlaget 2017 ISBN: Omslagsfoto: Omslagsmodell: Grafisk form: Förlag: Tryck:
978-91-983213-9-5 Mi Tyler Isabelle Steineck Torsten Larsson Safaro förlag Print in Baltic, Litauen, 2017
TOTALSTOPP
Innehåll
Olyckan...................................................................................... 7 När livet håller andan............................................................. 13 Vardagens duster ................................................................... 23 Häxans juvel............................................................................ 33 Den bästa dagen..................................................................... 45 Tillbaka.................................................................................... 53 Rebecka.................................................................................... 63 Annikas nya vägar.................................................................. 73 Familjen är allt........................................................................ 87 Transportören......................................................................... 99 Håll käften.............................................................................109 Sanning och konsekvens......................................................123 Familjen Ericsson.................................................................133 Till havs..................................................................................143 Ambulansen..........................................................................163 Epilog.....................................................................................171
”I vanliga fall var han också ett jävla får.”
Olyckan
av Torsten Larsson
07:14 Jag kommer aldrig att hinna, tänkte han. Carstens morgon var stressad efter en sömnlös natt och han kände en förblindande irritation som han tryckte undan. Han skulle iväg och hämta två möjliga affärspartners från Kina på Kastrups flygplats. Han drog fingrarna genom håret och andades med djupa andetag för att lugna ner sig och för att låta känslorna svalna. Det kunde bli det verkliga lyftet för hans företag. Affären kunde förändra hela hans liv. Från att ha tjänat hyfsat kunde han bli rik. Han hade harvat runt i tio år med att bygga upp det lilla ingenjörsföretaget och hade äntligen lyckats hitta det gyllene ägget. Agneta, hans fru, och han skulle kunna njuta av livet på ett helt annat sätt. Men Agneta blev sjuk, hon fick cancer. Hon dog efter några månaders sjukdom. Han saknade henne varje sekund av varje minut av varje dag. Han levde nu ensam med sina barn på tio och tolv år. Naturligtvis gick just den här morgonen i krånglets tecken. Det var skridskor som inte hittades och mobiltelefoner som försvunnit. Ingenting funkade. Men han lyckades till slut lämna grabbarna på skolan och var nu på väg. Lite, lite sen men han räknade med att hinna i tid. Det kändes oerhört viktigt. Han hade mött Agneta under sin utbildning. Hon var lärare och han var elev. Hon var tio år äldre än honom men det spelade ingen roll alls. Det var kärlek vid blotta åsynen av henne. Först höll de sin relation hemlig eftersom hon var gift. Men hon a vslutade sitt barnlösa äktenskap ett år efter att de mötts. Då var hon redan gravid.
7
Olyckan av Torsten Larsson Hade hon varit här idag hade allt varit annorlunda. Hon hade lugnat honom. Efter hennes död hade han begravt sig i sitt jobb och levt för sina barn. Det skulle inte finnas någon tid att tänka och känna. Det var för smärtsamt. Han behövde svimma av trötthet på kvällarna, annars gick det inte. Hon hade varit allt. Han kände henne vid sin sida ibland, men mer och mer sällan. Men han visste att hon vakade över honom och barnen. Någon annan tanke gick inte att tänka. Påfarten vid TetraPak. Han kände sig lugnare nu. Jaguaren var hans sommarbil men han ville inte möta upp affärsmännen i sin Prius. Det kändes helt enkelt rätt med en bil med personlig karaktär, han ville inte uppfattas som en i m ängden idag. De skulle möta hans personlighet. Jaggan från 1978 var lyxigare och i perfekt skick. Den var hans stolthet. Det enda problemet med bilen var att säkerhetsbältet inte alltid låste men det hade funkat varje gång han besiktigade den. Det var som om den skärpte till sig just vid besiktningarna. Trafiken tjocknade snabbt och det gick långsammare. Stressen kom tillbaka. ”Flytta dig din jävla idiot!” sa han högt för sig själv. Han sträckte upp ett finger men ångrade sig igen. Han använde vanligtvis inte såna gester och hoppades att ingen hade sett honom. Radion spelade den där nya versionen av The sound of silence med sångaren som hade en röst som lät som han kände sig. Rå liksom. Luttrad. Han funderade över texten. Hans t olkning hade alltid varit att folk var får som bara följde s trömmen. Som gjorde det de blev tillsagda och inget annat. Det stämde, tänkte han. Folk är får. Men inte han. Han var sångaren som ihärdigt b erättade att man inte behövde vara ett får. Han såg det fåren inte såg. Just nu åtminstone. Nu när irritationen var tydlig. I vanliga fall var han också ett jävla får. Han kände sig trängd i bilen. Det blev nästan klaustrofobiskt med alla bilarna runt om som blockerade alla möjligheter att röra sig på annat vis än att följa strömmen. Situationen blev till en illustration av sången som hade nått sitt crescendo. Sångarens raspiga röst höjdes till ett ursinnigt vrål: “Fools” said I, “You do not know that 8
Olyckan av Torsten Larsson Silence like a cancer grows. Känslorna sköljde över honom, han tänkte på Agneta när han hörde orden. Han orkade inte hålla emot. ”För helvete!” skrek han rakt ut. 07:18 ...
9
”Hanna grodor, brukar jag kalla dem.”
När livet håller andan av Mi Tyler
När livet håller andan av Mi Tyler
07.30 ”Gud, vad du är hemlighetsfull, Linnea. Har du fått klamydia? Eller ska vi äntligen ta tag i dina tvångstankar?” Det är så hon är Hanna: charmigt direkt; rakt på sak. H annagrodor, brukar jag kalla dem. De där meningarna som vi andra tänker men iltrerar bort innan de lämnar munnen. Det finns något tryggt med Hannagrodorna. Man vet alltid var hon står. Om hon säger att man har en fin klänning så vet man att hon tycker det och om man skulle presentera en ny potentiell pojkvän för henne så kan man lita på att det kommer ett ärligt omdöme. Hon är inte typen som säger ”Åh vad fin du är!” och sedan himlar med ögonen bakom ens rygg. Novemberregnet dansar ned över vindrutan framför oss. Torkarbladen slår takten men det är ändå knappt att man ser vind möllan, bara några hundra meter bort. ”Jag lägger jackan i baksätet. Vi kommer att sitta här i hundra år”, säger jag. Hanna ler. Hon har ett sådant där filmstjärneleende som trots allt inte ser det minsta tillgjort ut, utan är betagande till och med denna regniga och mörka förmiddag när vi sitter fast i en ändlös bilkö som inte rör sig en millimeter. ”Jag hoppas det är tvångstankarna vi ska ta tag i. Det är ju helt orimligt att du ska gå omkring och vara rädd för att du plötsligt ska dra upp tröjan och visa brösten ute på stan.” Jag skrattar åt bilden. Kanske har jag en del tvångstankar men
11
När livet håller andan av Mi Tyler just den drabbas jag inte av – så ofta. ”Hur lyckas du se så glamorös ut i det här eländiga vädret?” frågar jag, mest för att leda bort samtalsämnet från resans mål och mina eventuella tvångstankar. Jag borde ha förstått att det inte skulle gå så lätt. Hanna är inte lättdribblad. Och hon är inte den som låter saker hänga i luften, outtalade. ”Kom igen nu. Berätta. Vad är det du ska göra på sjukhuset som är så omtumlande att du inte kan köra själv?” 07.45 ...
12
”En quick-fix på ett komplext problem.”
Vardagens duster av Jessika Lilja
07:36 Jag ser bromsljusen och pressar ner bromspedalen. Svettas. Jag har inte tid med mer krångel idag. Skönt att barnen är lämnade. Olle vägrade att ta av sig vargpyjamasen i morse så jag ligger efter tidsschemat och jag behöver hinna till mötet. Jag hissar ner sidorutan och försöker se vad som hänt. Sval morgonluft sipprar in i bilen och ger mig svalka. Just ja, Per har lånat min bil, det är därför jag plötsligt sitter i en bastu med vinterkappa på mig. Jag kollar av mittkonsollen och konstaterar att det är 25 grader. Låter sidorutan stå öppen. Just snyggt att jag kommer fram med stora svettringar på den vita blusen till mötet med arbetsgivaren. Det skulle garanterat göra Anneli ännu mer nervös än vad hon redan är inför det hon kallar för ”domedagsmötet” med chefen på äldreboendet. Jag korrigerar temperaturen till mer humana 20 grader och knäpper upp säkerhetsbältet. Ålar mig ur den gråa vinterkappan och lyfter på rumpan för att lirka bort den, lägger den på passagerarsätet och trycker fast säkerhetsbältet igen. Nu får de skynda sig att lösa trafikstoppet. Fler bilar ansluter sig till kön. Tittar på klockan, jag k ommer försent och Anneli behöver mig på mötet. Som facklig är det min uppgift att stå upp för den 19 åriga tjejen som utsatts för m obbing. Konstiga kommentarer från kollegor som att hon ”matar de ä ldre för långsamt” och handledarens konstiga knep för att försöka få henne att säga upp sig själv. Jag märker att mina fingrar har vitnat och jag släpper greppet om ratten. Jag sticker ut huvudet igen och det är skönt att få lite svalka i ansiktet. Jag ser inget annat än en lång rad med bilar. Blickar på
15
Vardagens duster av Jessika Lilja den snygga svarta Toyota Rav4an framför mig och konstaterar att det var en sådan som jag önskade mig när jag skulle byta bil. Jag hade spanat in bilen i blåmetallic. Per ville självklart att jag skulle ha en bil som inte kostade lika mycket att försäkra och som inte slurpade i sig lika mycket soppa när jag skjutsar barnen så det blev en mer familjevänlig hybridbil från Toyota istället. Hm … vad tusan heter modellen jag kör? Nåja, min silvermetallic Toyota var billigast, fanns redan inne på bilfirman och fälgarna ingick. Helrätt enligt Per och en bra deal. Jag tycker fortfarande att det är en skit trist familjebil men jag får väl räkna med det några år medan barnen är små, och visst den är mer praktisk eftersom Olle kan klättra in själv och sätta sig. Lite synd är det att silvermetallic är så ljus att den nästan alltid ser skitig ut. Jag lutar mig framåt i sätet och tittar över ratten på huven och konstaterar att den behöver tvättas nu igen. Tankarna går till Anneli. Kön står still och jag gräver runt efter handväskan som ligger under vinterkappan. Jag lägger handväskan överst för att komma åt bättre och efter att ha krafsat runt en stund får jag fram min Samsung och sladden som trasslat in sig i något. Jag meddelar Anneli att jag är sen och att jag står i bilkö utanför Malmö. Oklart när jag kommer fram. Annelis röst låter idag stadig men hon har tidigare berättat med gråten i halsen att hon inte ville behöva vara själv med sin chef och prata kring mobbingen på arbetsplatsen. Det är helt galet att både handledaren och chefen uppmuntrat tjejen att säga upp sig själv om du inte trivs med kollegorna. Ännu mer vrickat nu när chefen vill omplacera henne till ett annat boende där det är ännu värre problem med arbets miljön. En quick-fix på ett komplext problem med mobbing, stress och ständig underbemanning. Jag lugnar Anneli med att jag förhoppningsvis bara kommer lite sent till mötet och att allt kommer att gå bra. Jag biter ihop käkarna bara jag tänker på hennes situation och jag skiftar fokus när Wordfeud lyser på mobilen. Jag petar in ytterligare 16
Vardagens duster av Jessika Lilja ett ord i matchen. Ett ord på 32 poäng, nu leder jag mot kollegan igen med tio poäng. Jag ler för mig själv. Linda är en riktigt dålig förlorare, så dålig att det faktiskt blir lite pinsamt. Därför är det extra kul att vinna mot henne. Hon kommer alltid med mängder med bortförklaringar om att jag fått bättre bokstäver, att jag fuskat eller något annat. Hennes absolut lustigaste förklaring var att hennes app hängde sig och att hon därför omöjligt kunde lägga ut något ord, intressant med tanke på att jag i den matchen just då ledde med 231 poäng. Jag undrar hur matchen med Annelis chef kommer att sluta. Chefen har en förmåga att slingra sig som en orm och han är snabbtänkt, jag vill inte förlora fler matcher mot honom. 07:43 ...
17