Stina Jonsson
www.norddalen.se
Andra barnböcker av Stina Jonsson: Signe – kakor och kameler Signe – bönor och blåbärspaj Signe – berg och bergisar Signe – myggnät och maränger Världens första lingon
FALK OCH DRAKPROVET Stina Jonsson Lix:14 Copyright © 2016 Stina Jonsson och Norddalen förlag Kållandsö Norddalen, 531 99 Lidköping Formgivning: Rebecka Appelfeldt, Appelfeldt Design Illustrationer: Stina Jonsson Tryck: DotGain, Litauern 2016 ISBN: 978-91-983012-0-5
Till Mose och Josua
3
Min drake hette Kargo. Han hade varit en bra jaktdrake. Men Kargo var över hundra år. Han hade bruna fläckar i ögonen. Svansen släpade i marken när han inte trodde att någon såg. Ibland gick han inte ens ut. Kargo orkade inte flyga med mig på ryggen längre. Det var hög tid att byta drake. Mina föräldrar hade dött i gröna febern när jag var liten.
5
Därför bodde jag hos farfar. Farfar var nästan blind. Ändå var han duktig med sin kniv. Han täljde slevar som vi bytte mot kött. Farfar band också rep. Men det var jag som måste hitta draken. Jag måste klara Drakprovet. Farfar hade berättat om de vilda drakarna för mig. Hans pappa hade berättat samma sak för honom. De vilda drakarna levde i Det stora blå. Där kunde man se hur långt som helst. Det var allt han visste. Jag förstod att drakarna bodde i bergen.
6
2 Vi satt ute i solen. Det var jag, Kargo och Vine. Vine var min bästa vän. Jag delade en persika och matade Kargo. Han hade svår kramp i benen. Frukten verkade hjälpa. – Men Falk, sa Vine. Kargo tål ju inte persika! – Krampen är värre, sa jag. Kargo fick knöliga utslag över hela kroppen. Vine gned honom över nacken. – Det känns snart bättre, sa jag.
7
Kargo släppte ut ett svart moln. Det var hans sätt att be mig sluta ljuga. Kargo var gammal, och han visste. Precis som jag. Det var dags för en ny drake. – Jag följer med dig, sa Vine. Jag förstod att han menade allvar. Vine var galen i drakar. Vines familj hade Flamma. Flamma var en pigg drake som älskade att jaga. Och att retas med Kargo. Flamma brukade smyga på Kargo när han sov. Hon rökte svarta mönster på hans mage. Ibland vände hon på hans favoritsten, så att den svala och
8
kantiga sidan kom upp. Förut hade Kargo gett igen. Han brukade sätta sig på Flamma. Hon var mindre och väldigt kittlig. Men nu brydde sig Kargo inte längre. Han ville bara sova.
9
10