64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 6
07-01-26 09.17.52
Innehåll K är a småbarnsmamma! 9 1. Parliv med småbarn 13
Hur håller man kärleken vid liv och undviker skilsmässa? 2. Arbetsliv 37
Går det att göra karriär under småbarnsåren? 3. Dagis 58
Måste dagis bli ett dålig samvete? 4. Sl äk t och vänner 80
Hur behåller man vännerna och klarar av svärmor? 5. Famil jens mat 97
Är det så dåligt med pizza flera dagar i veckan? 6. Kroppen 114
Vart tog min gamla kropp vägen och hur får jag tillbaks den? 7. Egen tid 129
Behöver man verkligen det? Lit ter aturtips 138
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 7
07-01-26 09.17.52
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 8
07-01-26 09.17.52
Kära småbarnsmamma! Vi hoppas att du inte bara ska överleva dina småbarnsår utan också kunna njuta av livet lite grann under den här tiden. Därför har vi skrivit den här boken som förhoppningsvis ska kunna underlätta för dig i vardagen. När vi skrev tänkte vi att boken skulle bli som en liten överlevnadsguide som du kan ta fram när vardagen är tung och stressig, eller om du behöver lite uppmuntrande ord och råd, till exempel när det känns som om relationen håller på att haverera, eller när du har extremt dåligt samvete för att ditt barn var kvar sist på dagis, eller när du oroar dig över om det är farligt att ge barnen pizza tre dagar samma vecka. Det var nämligen ur sådana situationer som idén till den här boken föddes. Första gången Louise och jag träffades var 2002 i samband med en dokumentär som jag gjorde om psykopater. Louise var expert på området och jag intervjuade henne. Efter intervjun, när vi slagit av kameran, var jag yr och mådde illa. »Du är gravid«, sa Louise. Det visste jag inte själv då, men det visade sig efter ett graviditetstest att hon hade rätt – drygt åtta månader senare födde jag Lovisa. När det var som värst kaos i mitt liv våren 2005 arbetade jag som programledare på TV 4:s Nyhetsmorgon. En ny barn- och rela tionsexpert skulle in i programmet och jag föreslog Louise Hallin med hennes långa erfarenhet som barnmorska och leg. psykoterapeut. Hon hade dessutom vanan inne eftersom hon redan svarade på frågor i radions program Knattetimmen. Louise tackade ja och
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 9
07-01-26 09.17.52
det blev en enorm succé. Flera av mina egna väninnor med småbarn satt klistrade framför tv-apparaten och efterlyste en handbok där Louise svarade på frågor, en bok som man kunde slå upp och titta i när man hade tid mellan blöjbyten och dagishämtning. I den här boken har jag utgått från mitt eget liv med två småbarn och ställt frågor till Louise, frågor som jag hoppas också är dina. Eftersom jag var äldst i en syskonskara på sex barn tog jag ofta hand om mina småbröder och trodde att jag visste en hel del om småbarnsliv. Men det blev något helt annat när jag fick egna barn! 2000-talets mammor har det tuffare på flera sätt än tidigare generationer av mammor. Inte bara ska de vara perfekta i mammarollen, utan även göra en strålande karriär, vara vältränade och snygga och dessutom gärna ha ett fint hem. Dessa krav är omöjliga enligt Louise. Men det finns hjälp att få och det går att planera sig ur kaoset. Småbarnsmammans och småbarnspappans liv blir också lättare om man förstår hur våra barn fungerar de här första åren. Louise utgår från barnets perspektiv i sina svar och har barnets utveckling och mognad i fokus när hon besvarar mina frågor. Och glöm inte att det här ändå är en ganska kort period av livet, småbarnsåren, även om det känns som om det aldrig ska ta slut när man är mitt uppe i det. Det säger i alla fall Louise till mig när jag är som tröttast! I den här boken problematiserar vi mycket, det vill säga att vi – som föräldrar alltid gör – hittar på risker, oro, problem och faror för barnen. Det är en väldigt bra egenskap: oro. Genom att oroa sig ligger man steget före, tänker ut lösningar och skyddar sina barn. Naturligtvis innehåller livet med barn mängder av skratt och glädje, ja, av och till även ren och skär lycka. Om det behöver man inte skriva några böcker – möjligen poesi. Det behöver man bara upprepa så ofta det går. 10
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 10
07-01-26 09.17.52
Hoppas att ditt liv kommer att bli lite lättare och roligare med hjälp av Överlevnadstips för småbarnsmamman – som naturligtvis även kan läsas av småbarnspappor. Lycka till! … och glöm inte njuta av dina härliga barn! Varma hälsningar från Linda och Louise
11
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 11
07-01-26 09.17.52
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 12
07-01-26 09.17.52
1.
Parliv med småbarn hur håller man k ärleken vid liv och undviker skilsmässa?
När vår dotter föddes 2003 stannade verkligen tiden och hon blev självklart jordens medelpunkt. Två blev tre med allt vad det innebar. Underbara timmar med lek och gos, men också sömnlösa nätter och diskussioner om vem som skulle lämna och hämta på dagis, vem som skulle tvätta, vem som skulle … När vår son föddes drygt två år senare var kaoset ett faktum. Den tid vi förut ägnat åt middagar med vänner, bio, teater och annat försvann. Plötsligt var vi 98 procent föräldrar och två procent ett par. Vad kan man göra för att förändra detta? Måste småbarnsåren betyda att man offrar parrelationen? Hur undviker man skilsmässa och går det att hålla glöden levande trots sömnbrist, dagishämtning, ögoninflammation och vattkoppor?
13
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 13
07-01-26 09.17.52
över levnadsti ps
Vad händer i en parrelation när det första barnet föds? Är det lika för alla?
L i n da :
Lo u i s e : föräldraskapet
Ja och nej. Ja, därför att det händer väldigt mycket på kort tid. Trots förberedelsetiden som graviditeten innebär, så kliver man över en natt in i föräldraskapet. Det realiserade föräldraskapet med tjusiga ord. Nu är jag mor, nu är jag far. När det gäller föräldraskapet kan man utan att blinka säga att när barn är på väg handlar det om vad jag har i bagaget, i ryggsäcken – om det är trygga eller otrygga förtecken, om det är tydliga eller otydliga roller beträffande föräldraskapet.
Bagaget – är det barndomen du tänker på? Spelar den så stor roll? L i n da :
Lo u i s e : barndom
ambitioner
Ja. Pappans barndom och mammans barndom är viktig, bland annat för deras förväntningar på föräldraskapet. Man kan ha haft en förskräcklig barndom med smärtsamma erfarenheter som gör att man tänker: »Jag ska minsann leva ett helt annat liv.« Lämnar man barndomens upplevelser obearbetade utan att reda ut dem kommer man med stor sannolikhet att leva ett liv som på många sätt liknar barndomens. Bearbetar man däremot sina erfaren heter kan man känna sorg över att det blev som det blev men tänka att »nu ska min bebis skyddas från sådant«, och ha egna ambitioner som går att genomföra. Har man bra relationer till sina egna föräldrar ger det höga och realistiska förväntningar inför ens eget föräldraskap. Det blir förhållandevis enkelt att möta en bebis – man ser fram emot det. Inom varje enskild person händer massor med saker, och ett föräldraskap innebär oftast att man är två olika personer som har det gemensamma projektet bebisen. När ungen kommer går vår biologi igång på högvarv. Det primära är att barnet ska överleva och mam14
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 14
07-01-26 09.17.53
pa r l i v m e d s m å ba r n
mans hela fokus ligger på det, och pappans fantastiska fokus ligger på att mamman och barnet ska överleva. Det är så intelligent organiserat biologiskt så att pappan har ett ambitionsläge och mamman ett annat. De slösar inte krafter och energi på att jobba med samma saker! Naturen är inte så korkad att den jobbar dubbelt, utan den ser till att alla har sitt område. Det som jag väldigt sällan uppfattar som ett problem hos män är förståelsen för mammans situation med bebisen. De förstår att mamman och barnet är en enhet i sig, en enhet som ska skyddas och stöttas och hjälpas och avlastas och hela tiden värnas om. De flesta pappor har under graviditeterna påbörjat något sorts projekt. Det byggs och flyttas ofta när det är ett par månader eller bara några veckor kvar till förlossningen. Aktivitetsnivån är hög. Ofta flyttar man till något totalt orenoverat katastrofobjekt där man bor i kartonger, men spjälsängen åker snabbt fram. Det är jättegulligt mitt i allt kaos. Vid jobberbjudanden säger män nästan aldrig nej till en högre befattning om de väntar barn. Mer »ben i frysen«! Det är det som de är ute efter – mera mat till familjen. En ny »åker« att lägga under sig och säkra vintern för familjen. Män har inte samma självklara manliga områden idag, men de har oftast sitt jobb. Och sedan byter de bil och ingen byter till mindre bil, vill jag då påpeka, utan det blir en större bil – hur gulligt är inte det? En del börjar bygga kroppen, motionera mer och äter bättre och slutar röka, och ambitionen är framför allt att skapa ett skydd runt bebisar och mammor. De flesta män gör något för att förbättra situationen för familjen. L i n da : Vad
n ya p r o j e k t
är då mammans naturliga uppgift, som du ser det?
Lo u i s e :
Mamman har ett annat perspektiv. För henne gäller bebisen dygnet runt: »Andas du lille vän? Äter du? Jättebra, du andas, jättebra. Då kan jag titta bort en liten stund men sen måste jag kolla att
mammans p e r s p e k t i v
15
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 15
07-01-26 09.17.53
Ofta flyttar man till ÂnĂĽgot totalt orenoverat katastrofobjekt.
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 16
07-01-26 09.17.53
pa r l i v m e d s m å ba r n
du andas igen. Andas du igen? Nu gick det fyra sekunder här, jamen nu ser jag att du andas, bra, då mår jag bra.« Det här är inte medvetna tankar hos mamman, men hon tänker så utan avbrott. Hennes tjänstgöring pågår dygnets alla timmar och minuter. Fysiskt känner hon i huden eller någon annanstans om bebisen har det bra eller inte. Egentligen går det inte att sätta ord på det, det är en väldigt stark upplevelse mamman har. Vi lever i en så krass och konkret tid nu att det krävs att man alltid ska kunna förklara sig eller verbalisera det overbaliserbara, och det går inte alltid. Att mitt barn har det bra, det är något som jag som mamma uppfattar med tusen olika fasetter. Pappan behöver inte ha den mikrokollen som mamman har. Mamman kan titta på färgen på ögonlocken och då förstå hur djupt barnet sover: »Hon sover djupt, då får hon vara blek och lite blå på ögonlocken. Men nu ska hon snart vakna, då ska hon bli rosigare.« De här tankarna uttalas inte fast mamman känner det så. Sammanfattningsvis kan man säga att mamman och pappan har väldigt olika arbetsuppgifter i den första tiden av föräldraskapet. Pappan strukturerar mer och ser allt i ett lite större perspektiv, och det som händer när föräldrarna är tillsammans är att de strävar mot samma mål: att barnet ska klara sig och att föräldrar och barn ska lära känna varandra, att de ska få till det och få något flyt i verkligheten. För de flesta föräldrar i nutid kommer det som en big surprise att det tar ungefär två månader bara att få ordning på det allra mest akut nya som till exempel amningen, och ta reda på vem är bebisen, vad vill han eller hon? Två månader minst tar det.
mammans m i k r o ko l l
L i n da : Men kan du verkligen säga att nio av tio män och nio av tio kvinnor fungerar på det här sättet? Lo u i s e :
Nej. Tio av tio män och tio kvinnor av tio fungerar på det här sättet, mer eller mindre. Sedan finns det störningar. Då är vi till17
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 17
07-01-26 09.17.54
över levnadsti ps
föräldrarnas b a kg r u n d
baka till föräldrarnas bakgrund igen. Det kan finnas väldiga störningar i utövandet av moderskapet och faderskapet, och de är nästan alltid socialt betingade, alltså: ett socialt arv som har gått snett. En del personligheter kan ha låg självkänsla, men att båda föräldrarna skulle ha det är mycket ovanligt. De allra flesta har dock inte dessa hinder. L i n da :
Kan du beskriva en sådan störning?
Lo u i s e :
s tö r n i n ga r
Om en liten bebis föds till en deprimerad, frånvänd och avståndstagande mamma som i sin tur haft en sådan mamma när hon var liten, då har mamman en svag eller dålig bild av moderskapet. Hon har inte glömt en minut i sitt liv, även om hon inte kan plocka fram det till medvetandet, hon kan inte verbalisera det för det inträffade innan hon hade ett språk. Men att vara mentalt frånvarande innebär att man inte svarar adekvat på barnets signaler, att man inte sköter om barnet mentalt, utan bara byter blöjor och kläder och fixar med det praktiska. Upp till tio procent av alla barn föds till den situa tionen, dock inte alla till svåra sådana situationer, så visst finns de där störningarna. Mammor och pappor som haft psykiskt sjuka föräldrar kan ha en störning. Mammor och pappor vars föräldrar plötsligt försvunnit – för att de dog, blev sjuka eller av någon annan anledning inte fanns närvarande i barnets liv – kan också ha störningar. De utgör en mindre del av befolkningen, men de finns. Kan man förändra mannens och kvinnans roller i det ti diga föräldraskapet? Kan en pappa stoppas i sin iver att renovera huset och istället bli den som tittar på ögonlocken? L i n da :
Lo u i s e :
Det finns – vad vi nu ska definiera det som – väldigt feminina kvinnor och väldigt manliga kvinnor. Om vi använder de här 18
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 18
07-01-26 09.17.54
pa r l i v m e d s m å ba r n
schablonbegreppen vet de flesta vad man menar. Och det finns väldigt manliga män, och mindre manliga män. De är inte könsförvirrade på något sätt, de är fortfarande män och kvinnor, men de kan ha mer eller mindre uttalade drag. Vid det här laget tror jag det framgått vad jag menar med att den grundläggande förprogrammerade biologiska instinkten hos mammor och pappor har ett väldigt starkt genomslag. Även om både män och kvinnor kan ha mer eller mindre utpräglade feminina respektive maskulina drag.
b i o lo g i s k a instinkten
När de första månadernas kaos har lagt sig, är det då dags för de nyblivna föräldrarna att tänka »han och jag« – vi som par? L i n da :
Lo u i s e : L i n da :
Nej, det måste man inte alls tänka.
Måste man inte?
Lo u i s e :
Jag skulle säga att biologiskt finns det i princip inget utrymme för det under de första tre–fem månaderna, annat än på samarbetsnivå.
L i n da :
Det är bara att glömma alltså?
Lo u i s e :
Ja, och det är heller inte något problem, men det blir ett problem om man läser veckotidningar som skriker att man ska ta hand om sin parrelation när man har en sex månaders bebis hemma. Man måste vara på det klara med att barn och barnafödande är en oerhörd belastning på parrelationen. Det är tufft de första småbarnsåren, men de varar inte för evigt. Sedan kommer en lite lättare period då de flesta har det bättre i parrelationen. Så småningom kommer perioden som tonårsföräldrar – all time low. När man har mätt hur nöjda folk är med sin partner har man sett att tillfredsställelsen kan vara 100 procent när man är nyförälskad, förstås, men i samband med att
småbarnsåren = tuff tid
19
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 19
07-01-26 09.17.54
över levnadsti ps
pa r r e l at i o n e n
ammande mamman
man får barn nummer ett och perioden upp till barnets första två och ett halvt år, så sjunker denna känsla och bara omkring 30–35 procent fortsätter att vara helt nöjda med sin partner. Sedan börjar det dock bli lite bättre, och så stiger den här kurvan igen tills barnen är tio, elva, tolv år gamla. Då är upp till 75 procent nöjda med sin partner igen och tillståndet tycks hålla i sig tills man får tonåringar i huset då det alltså är bottennotering. Därvid förblir det tills sista barnet flyttat hemifrån. Och då är man uppe i nästan 100 procent igen. Flera undersökningar som jag läst stöder tesen att det är så det ser ut i västvärldens strukturer. Av detta går att dra två slutsatser: Det ena är att barn är en ruskig belastning på parrelationen, därför att vårt självupptagna fokus då inte längre kan riktas enbart på parrelationen. Det andra är att kloka människor i nedgångsperioderna ser till att ta hand om sig själva. Det sistnämnda är inte aktuellt de första månaderna med en nyfödd bebis. Under den perioden visar oftast heller inte föräldrarna bristande tillfredsställelse med parrelationen. Det verkar som om föräldrar i allmänhet har lätt att hitta sina olika arbetsuppgifter under de första månaderna med sitt barn. Jag träffar ofta i mitt yrke på män som berättar att de inte alls har svårt att ligga lågt med behovet av utövad sexualitet till exempel. Män känner ofta en fantastisk ömhet inför den här situationen. Den ammande mamman talar till deras känslor på ett annat plan och de tycker att det är okej och att det får ta lite tid, den här omställningen. Och det är okej ett tag eftersom föräldrarna båda är utmattade när de har fått sin nya bebis. I det läget kommer sexualitet och idrott och annat långt ner på listan för först kommer sömn, mat och överlevnad. Menar du att nyblivna föräldrar redan har rimliga för väntningar på relationen i samband med att barnet föds?
L i n da :
Lo u i s e :
Ja, i viss mån den första tiden. Efter ungefär fyra–sex må20
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 20
07-01-26 09.17.54
pa r l i v m e d s m å ba r n
nader när bebisen växer, blir större och till och med sitter upp och börjar visa de första tecknen på att kunna hanka sig fram i världen, då känns det tryggare och tryggare för mamman. Då blir det en annan sak. Då kan man titta ut ur denna lilla hermetiskt tillslutna primära värld och börja upptäcka andra saker. Och det är då risken för plötslig spädbarnsdöd inte hel ler är så stor längre?
L i n da :
Lo u i s e :
Nej, den risken har i stort sett gått över när barnen börjar bli rörliga, och det är de ju efter tre månader ungefär. Även om det kan hända i enstaka fall fram till sex månader. För föräldrarna är läget ett helt annat när bebisen blivit lite större, då handlar det mer om att passa på att få tid tillsammans när ungarna sover eller när mormor kanske går en sväng i parken en timme eller två. För då kan man vara med sin man, och mannen får vara med mig, och vi gör någonting tillsammans; går på bio, eller promenerar, eller bara äter en bit mat ihop hemma. Det det handlar om mest i den här perioden är att få lite guldkant på vardagen: att mormor sov över hos oss i natt och därför tog hand om bebisen efter amningen på morgonen och gick ut fyra timmar på promenad. Och då fick vi ligga kvar i sängen – det är lyxens lyx, eller hur? Man behöver inte en helgresa till Madrid, man kan faktiskt gulla till det lite på ett annat plan.
l äg r e r i s k
g u l d k a n t på va r dag e n
L i n da :
»I viss mån rimliga förväntningar« säger du, vad menar du med det?
Lo u i s e :
I flera avseenden har ni, dagens föräldrageneration, helt orimliga förväntningar på föräldraskapet. Ett nutidsproblem, i synnerhet för familjer i storstaden, är att förväntningarna är artificiella och tyder på okunnighet. Det i sin tur antar jag beror på stor okun-
o r i m l i ga f ö r vä n t n i n ga r
21
64703_Overlevnadstips_ORIG.indd 21
07-01-26 09.17.54