9789175865959

Knivmästarnas

3

Knivar Knivar Knivmästarnas

med tips, råd och knivskola

med tips, råd och knivskola

Samuel Karlsson BOKFÖRLAGET SETTERN

Samuel Karlsson

4

Tidigare utgivna böcker av Samuel Karlsson: Historiska hantverk Byggförlaget 2003 Svenska knivar och knivmakare Settern 2004 Levande industriminnen Bilda 2005

© Samuel Karlsson, text och foto 2006 Utgiven av Bokförlaget Settern, 286 92 Örkelljunga Tel 0435-800 50 Fax 0435-804 00 info@settern.se www.settern.se Tryckt vid Kristianstads Boktryckeri AB i Kristianstad, 2006 ISBN: 91-7586-595-5

5

Förord 7 I lejonets skugga 10 Extrema färger och former 16 Med erfarenhet och kunskap 22 Stor konst på liten yta 30 Smed, knivmakare och kvinna 36 En händig sjöman på torra land 40 Ett alternativt liv med kniv 46 Så skimrande... 50 En stolt och levande knivtradition 56 En stigfinnare i knivmakarland 60 Knivar med rötter i samurajernas tidsålder 64 I knivmakarens himmelrike 70 En konstnärssjäl 76 I hjärtat av Hälsingland 80 Sameslöjd med historiska anor 86 Riktiga skönheter 90 En norsk knivmakare med egen stil 96 Knivar med form och funktion 100 I mästergravörens verkstad 106 Knivar med känsla för jakt 110 Han värnar om hantverket 116 Konst och bruksföremål 120 Gör din egen kniv 126 Gör din egen knivslida 136

Samuel Karlsson Michael Almqvist André Andersson Jan-Erik Bergstrand Ulf Brandt Yvonne Carlzon Yngve Edell Maihkel Eklund Johan Gustafsson Jan-Peter Hammar Henry Hildén Anders Högström Jan-Ove Andersson Jan Jonsson Sven-Eric Loodh Lars-Erik Marsja Peter Johnsson Harald Sellevold Peter Swing Knut-Örjan Södergren Lars Utterström Owe Wallin Juha Vartiainen Jan-Erik Bergstrand Jan-Erik Bergstrand

6

7

Förord Snön ligger som ett bedövande täcke över landskapet och jag kör mil efter mil genom det vita vinterlandet. Jag är på väg norrut. Den här resan är slutspurten på nästan två års arbete då jag åkt land och rike runt för att besöka olika knivmakare i deras verkstäder. Jag låter landskapet passera och i tanken återkommer till alla människor som jag träffat och lärt känna under den här tiden. Generösa och inspirerande människor som alla har egna tankar och idéer om hur man bäst bygger en kniv, och kanske är det mångfalden som är det mest intressanta och spännande med det här hant-

verket. Även om de yttre förutsättningarna kan verka begränsande, en kniv är ju ändå alltid en kniv, så finns det alltid nya saker att upptäcka. Nya material, former och lösningar.

När jag kommer fram till Husum svänger jag av från E4:an och letar mig fram till det lilla samhällets skola.

Där i den gamla tekniksalen huserar Grundsunda knivgille. Det är en ovanligt aktiv förening med medlemmar som sporrar varandra till att göra allt bättre och snyggare knivar. En av dem är Ulf Brandt. Han dekorerar sina knivar med bilder i scrimshawteknik. Ulf visar hur han arbetar som en frimärksgravör med motivet under ett mikroskop. Bilderna byggs upp med små punkter. Det är ett tidsödande arbete, men resultatet blir mycket vackert.

Ulf representerar de knivmakare som är inriktade mot jakt och fiske. Även en vacker kniv kan användas, menar han.

Efter några timmar i Husum fortsätter jag norrut.

Det finns mer att se i knivmakar­landet Sverige, och när dagen börjar lida mot sitt slut har jag kommit fram till Näsmark utanför Bjurholm. Här bor och arbetar materialförsäljaren och knivmakaren

12

I lejonets skugga hur Michaels uppväxt har format och påverkat honom.

Och kanske ska man vara försiktig med att dra alltför stora växlar på kulturernas möte i det han uttrycker i sitt knivmakeri. Kanske räcker det med att konstatera att Michael har ett friare förhållningssätt till sitt skapande än många andra och att en bidragande orsak till det kan vara att han också har en lite annorlunda uppväxt.

Semlor och knivar

När vi avnjutit Karins underbara hembakade semlor slår vi oss ner i vardagsrummets omfamnade skinnfåtöljer för att studera Michaels knivar lite närmare. Hur tänker han när han sätter igång med en ny kniv? Vad är det som avgör valet av form och material? Vilka svårigheter brukar han brottas med?

– Jag har allt mer börjat arbeta efter teman. Jag ger kniven ett arbetsnamn och det i sin tur styr valet av material och utförande.

Han plockar fram en vacker kniv med ett skaft som liknar ett rymdlandskap med svävande planeter. Kniven har fått namnet nebulosa. På slidan framträder några ljusa grå punkter som svarar upp mot mönstret i skaftet.

– De här punkterna kom egentligen till av misstag vid färgningen. Avsikten var att den skulle bli något ljusare grå än den blev. Men den råkade bli så pass mörk att i det mörka framträdde ljusa punkter. När färgen torkade fick jag se de här punkterna och då kändes de helt rätt.

Michael plockar fram en annan smäcker kniv med en halvslida i trä. Mönstret i färgningen får mig att genast tänka på leopardpälsens fläckar. Men det är inte riktigt vad han har haft i åtanke. Kniven kallar han för kobra och fläckarna ska likna mönstret i ormens skinn. Vi tittar på en tredje kniv. Den är inte helt klar men arbetsnamnet är Shadow of a Lion. Bladet har ett rutformat mönster i damask, skaftet är av mammutbete och som kronan på verket ska det sitta en lejonklo i bakkanten av skaftet. Han har också tänkt göra ett lejonmotiv i scrimshawteknik där man anar ögon, nos och mun. Lejonets skugga.

Michael Almqvist

13

18

Extrema färger och former

Mycket mammut

I utrymmet där de arbetar med slipningen av skaftämnen vilar det en skarp doft av slipdamm från mammutbete.

Det är en doft som inte känns helt hälsosam. Man blir lätt lite yr och får ont i huvudet när man slipar på en bit fossilt elfenben från mammut. André är noga med skyddsutrustningen när han arbetar med de giftiga bitarna. I hans knivmakeri är de fossila materialen centrala.

– Jag använder nästan alltid betar från mammut eller valross till skaften i mina knivar. Det finns inget annat material som fungerar lika bra helt enkelt, säger han.

Den mammut som André använder hämtas nästan uteslutande från Nordsjön. Det är bitar som fastnat i fiskarnas trålar. De har legat på havets botten i flera tusen år. Under tidens lopp har betarna spruckit och missfärgats och det är den påverkan från havet som André vill ha i sina knivar.

Många andra knivmakare köper mammutbetar som hämtas från Sibiriens vidsträckta landskap. Där trycker tjälen hela tiden upp nya betar som bärgas av lokalbefolkningen och säljs vidare till hela världen. Men de har inte samma färgskala som fynden från Nordsjöns botten.

– Första prioritet i knivmakeriet är att få tag i bra material. Det tillför så mycket till utseendet på kniven.

Och allt är en fråga om pengar. Det är svårt att hitta bra mammut till rimliga priser, säger han.

På en av väggarna i knivverkstaden har André hängt upp en imponerande bete, som är lite över en meter lång och säkert 20 centimeter i omkrets. Plötsligt blir dessa mytiska bestar påtagliga och närvarande. Tanken svindlar och tidsperspektiven är svåra att greppa. Lika fullt hänger beten där på väggen som ett tumavtryck från forntiden.

Det känns helt rätt att de här bitarna inlemmas i de vackra konstverk som André skapar. Kniven är ju kanske ett av människans äldsta och viktigaste redskap. Historien knyts samman i materialen och knivarna får dimensioner som är svåra att överblicka. De är inte bara vackra att se på. De är också kulturbärare av människans överlevnadsförmåga och skaparkraft.

19

30

Stor konst på liten yta

Blicken är det viktigaste. Den svarta pupillen, reflexen och färgnyanserna på iris är kärnan i Ulf Brandts fantastiska knivar med djurmotiv i scrimshawteknik.

– Jag börjar alltid med ögat. Får jag inte blicken rätt är det lika bra att börja om, säger han.

P

av tjädrar, lodjur, vargar, älgar och andra naturmotiv.

Det blir vackra inlägg i skaften på hans knivar. Bilderna byggs upp av tusentals punkter. Kanske kan man likna det vid frimärksgravörens precisionsarbete. Punkt för punkt skapas motiven med hjälp av en väl vässad nål. Konturer, skuggor och linjer växer sakta fram när Ulf arbetar med nålen. Med en tunn pensel lägger han därefter på oljefärg som han sedan torkar bort med en trasa. Kvar blir färgen som fastnat i spåren efter nålens arbete. Tätheten på punkterna avgör hur mörk färgen blir.

– Det är väldigt lätt att sticka för hårt med nålen. Då får man ett för stort hål som förstör mönstret. Man måste jobba med lätt hand och hela tiden se till att vässa nålen, säger han.

När jag tittar på knivarna med blotta ögat är det nästan omöjligt att urskilja de enstaka punkterna. De bildar en helhet av ljus och skugga som känns självklar och fulländad. Nyligen gjorde Ulf en kniv med ett lite annorlunda motiv. Den skulle bli en 50-års present och man beställde en bild på en Honda Goldwing på ena sidan av skaftet och en midjestyrd traktor på den andra.

– Jag brukar aldrig fundera på hur många punkter det är i ett motiv. Men när jag gjorde bakhjulet till traktorn passade jag på att räkna hur många nålstick det behövdes bara för att få fram däcket. Det hade en diameter på unge­ fär sju millimeter och för att skapa den lilla detaljen av traktorn fick jag göra 2000 punkter, säger han.

Jag tittar på en av hans knivar där motivet är en katt med gröngula ögon. Hur många nålstick behövdes för att skapa ett sådant litet mästerverk? Det är kanske lika bra att inte räkna efter.

Rysk optik

När Ulf jobbar med scrimshaw sitter han i en liten skrubb hemma i villan i Husum. Det kan bli många timmar innan en kniv är klar. Ofta lyssnar han på en talbok samtidigt som han jobbar med nålen. Da Vinci-koden av Dan Brown är en favorit som han passat på att lyssna igenom under sina

Ulf Brandt

31

114

Knivar med känsla för jakt

Vill du göra ett snyggt inlägg till din kniv? Lars Utterström bjuder på en av sina egna lösningar. Allt du behöver är en träplatta av ett hårdare träslag, som är 3x3 cm stor och 4 mm bred, en remsa av tennplåt, som är 1 mm bred, och två tennplattor, som är 3x3 cm och 2 mm tjocka, samt en remsa vulkanfiber.

Börja med att rita ut och såga åtta spår jämt fördelade i träplattan. Såga ca 1 cm in i träplattan. Spåren får inte gå in hela vägen till mitten. Använd ett blad som är 1 mm brett.

Klipp små bitar av tennremsan, kleta på lite vitlim och stick in

Lars Utterström

115

bitarna i de uppsågade spåren. Låt det torka.

Slipa ner alla tennbitar, så att du får jämna kanter och yta på träplattan.

Rita ut bredden på tången, markera uttaget som behövs i mitten av träplattan och fräs eller borra och fila ett hål som passar tångens bredd och tjocklek.

Lägg tennplattorna mot träplattan och rita ut uttaget för

tången och fräs eller borra och fila upp hålet.

Klipp till och gör hål i vulkanfibern.

Slipa ytorna. Montera och limma ihop inlägget tillsammans med de övriga delarna i skaftet. Därefter återstår att slipa och forma skaftet.

128

Knivskola

Allting börjar vid ritbordet. Du behöver ett rutat papper, radergummi, linjal, karbonpapper och sax. Syftet är att göra en skiss, som du sedan för över på en mall. Du utgår från knivbladets form och ritar upp stödlinjer, som markerar de yttre konturerna, som också blir ramarna för skaftet. Allt för att få harmoniska proportioner på kniven.

Börja med att lägga ditt knivblad på ett rutat papper. Rita av konturerna på blad och tånge (den smala del som är fäst i skaftet). Lägg sedan linjalen utefter linjen för bladryggen och förläng strecket bakåt (linje 1). Gör likadant på eggsidan (linje 2). Därefter mäter du bladets längd och bredd och markerar mittpunkten. Placera linjalen vid mittpunkten och ca 5 mm under bladets spets och dra en mittlinje (linje 3). Gör en markering på mittlinjen, som visar hur långt skaftet ska bli.

Normallängd brukar vara 10-12 cm.

Därefter ska du markera gränsen mellan blad och skaft.

Lägg linjalen i linje med övergången från blad till tånge och dra ett streck neråt (linje 4). Dra ytterligare en linje parallellt med denna ca 2 cm in på skaftet (linje 5). Denna linje markerar frambiten på skaftet. Lägg nu linjalen i linje med de första 5 mm av bladets spets och dra ett streck som korsar linje 4 (linje 6). Rita ett streck från markeringen av bladets längd och ner till krysset med linje 4 och 6 (linje7).

Du kan nu utforma ditt skaft med stöd av de linjer som du ritat upp. Viktigt är att strecket för skaftets undersida ligger någon millimeter under linje 2. Övriga konturer ritar du innanför markeringarna.

Låter det krångligt? Titta på bilden så tror jag du förstår hur det ska göras.

Nästa steg är att skapa en mall. Du för över skaftet och bladets form med hjälp av karbonpapper till ett hårdare papper.

Du kan också välja att rita upp kniven direkt på det hårdare papperet. Skär eller klipp ut mallen. Den här mallen kan du sedan ha med dig när du ska välja skaftämne.

Genom att lägga den tilltänkta träbiten under mallen ser du om den räcker till och hur ådringen passar.

När du hittat ett lämpligt skaftämne ritar du med hjälp av mallen upp konturerna för skaft och frambit. Såga av fram­ biten och slipa sågytorna jämna och raka.

Knivskola

129

Nästa moment är något av det knepigaste i arbetet med kniven. Vi ska utforma hålet för bladets tånge i frambiten. Det är viktigt att det inte blir några springor eller glapp i infästningen, då det kan samlas smuts eller fukt där. Innan du börjar jobba med bladet är det bra om du skyddar den vässade delen med maskeringstejp. Annars är det stor risk att du skär dig. Det underlättar också om du markerar med ett kryss på ovansidan av bitarna. Då undviker du att blanda ihop vad som är upp och ner under arbetets gång.

Mät bladets tjocklek med ett skjutmått och rita tre linjer som visar tångens mitt- och ytterlinjer mitt på frambiten. Lägg sedan bladet så att övergången mellan blad och tånge hamnar på en av sidolinjerna som du just ritat. Markera tångens bredd.

Borra sedan upp hålet för tången med ett borr som är något mindre än bredden på bladet. Därefter är det dags att såga och fila. Det gäller nu att vara försiktig och mycket noggrann så att du inte tar för mycket. Det är meningen att frambiten ska slås och pressas på tången. Det gör inte så mycket om hålet är något bredare på baksidan in mot skaftet.

144

Knivskola

Sista momentet i vår knivskola är färgningen av knivslidan och

upphängaren. använder två nyanser En kniv är mer än bara ettVibruksföremål.

Denav vanlig narvsvärta som läggs på med pensel. Du kan också dutta på den med är ett av mänsklighetens äldsta verktyg och en liten svamp.

Nyansen väljer du själv. Ta ur kniven innan du börjar färga och sätt dit lästen istället. den äger något svårfångat som lockat och Börja med den ljusare av de två färgerna fascinerat i alla tider.

Kanske är det steget från och fortsätt därefter med den mörka. Tänk på att även färga upphängarens insida. rå metall till blänkande verktyg som fängslar.

Närgenom du färgat smedens klart är det dags sätta fast upphängaren.

Förvandlingen går glödatttill Vi har valt att använda en nit som skruvas fast. En liten klick knivmakarens precisionsarbete. vackra epoxylim gör att nitenI denna inte lossnar.

Nu återstår bara att låta lädret torka och att bearbeta ytan med falsben. Annars kan och välillustrerade bok får du följa med i hela lädret få ”apelsinhud”. Tänk på att lädret fortsätter att krympa i 4-5gränserna dagar. kedjan och se hur tänjs vad gäller Låt kniven sitta i med plasten kvar på skaftet, men se upp design och funktion. finns Byt alltibland fråntillden så denHär inte fastnar. lästen. Efter några dagar kan du polera knivslidan med ofärgat skoputsmedel. Efter det är välformade jaktkniven till rena konst­föremål. din första kniv klar att använda.

Författaren Samuel Karlsson har träffat 22 olika knivmakare runt om i vårt land. I boken får du möta bland andra Anders Högström som använder en teknik med rötter i samurajernas Japan, Lar-Erik Marsja som är en mästare på att göra sameknivar och Michael Almqvist som tagit med sig influenser från sin uppväxt i Etiopien.

Knivmästarnas Knivar är rik på inspiration, kunskap och konkreta tips. Boken avslutas med en knivskola där du steg för steg får lära dig att göra en egen vacker brukskniv med tillhörande slida.

BOKFÖRLAGET SETTERN ISBN 91-7586-595-5