CARL OTTO MATTSON
Otto Julius
Svenskamerikanen som v채nde 책ter
Hemmet i början av 1910-talet. Runt Johannes och Kristina står Edit, som fått nya knäppkängor, Klas samt Hilda som nu är färdig lärare.
176
Nöden värre hemma i Sverige Även om kriget medförde restriktioner och ransoneringar så var tiderna här inte så svåra som hemma i Sverige. Alla syskonen i Amerika hade arbete och ingen led nöd. Förhållandena hemma i Sverige var betydligt värre. Sedan Edit som sista barnet lämnat hemmet och flyttat in till Skara 1916 där hon studerade vid seminariet, så fick Johannes och Kristina klara sig själva. Grannar och släktingar hjälpte till med jordbruket som låg mer eller mindre i träda. Johannes satsade på att föda upp hästar istället för att fortsätta med de arbetskrävande korna. Det fick räcka med att man hade mjölk och ägg och kött till husbehov. I städerna rådde på vissa håll stor matbrist. Edit fick med jämna mellanrum en kanna filbunke som Johannes sände till henne med tåget in till Skara. Ett brev från Edits seminariekamrat Anna Alde, som i juni 1917 var hemma i Södertälje på sommarferie, vittnar om de svåra tiderna… … Vet du här i Tälje har varit så gräsligt svårt efter mat i sommar så det är snart omöjligt att leva. Som du vet så är här rysligt mycket badgäster o. de tar matbitarna från folket så gott som. De har råd att betala vad som helst, så de köpa in stora partier av alla slag och pressa upp priserna på det lilla som finns. Södertäljeborna äro så förbittrade på badgästerna så det är väl ej långt från uppror. Det finns ju ej mat för staden, långt mindre alla främlingar. Ingen gammal potatis finns att köpa. Vi ha ej haft potatis på 14 dagar nu o. det är det värsta, för när man ej har potatis kan man ju aldrig känna sig mätt. Den färska kostar 1 kr litern, så den kan man ej köpa. Ej heller finns det något som kan ersätta den när man får så litet bröd, ej kål och morötter finns, ej makaroner o. sådant. Mamma har sådana matbekymmer så hon har aldrig haft det förr… 177
För att hjälpa stadsbefolkningen så fick landsbygden ta emot sommarbarn. Johannes och Kristina öppnade sitt hem för en göteborgsgrabb, Sven Melker, vilken kom att bli som ett barn i huset några somrar när de egna barnen flyttat hemifrån. Att behovet var stort framgår av en liten skrift som sändes till alla sommarföräldrar 1921 där man redogjorde för historien bakom Göteborgs Skolförenings Sommarbarnskommitté: …År 1917 på våren hade livsmedelsbristen börjat göra sig mycket kännbar i Göteborg. Vi lärare, som sågo våra elevers kinder alltmer blekna och ofta måste ge barnen lov från skolan för att de i timtal skulle stå i livsmedelskö, och som ofta sågo dem ute för att tigga, kände ett starkt behov av att på något sätt träda hjälpande emellan… … upprop sändes till våra kamrater på landsbygden och dessa förde dem vidare till lanthemmen. Så välvilligt upptogs vår vädjan, att redan första året 790 små göteborgsbarn genom vår förmedling kunde utsändas, och av dessa sluppo 500 medföra brödkort. Det blev således en dubbel hjälp, ty därigenom lindrades nöden i många hem. Och när barnen sedan återvände, hade de korgar fulla med matvaror med sig… I Amerika oroar man sig för att kriget kan bli långvarigt. Det går ju inte att resa hem så länge krigsfartyg patrullerar runt Europas kuster och flera av syskonen väntar intensivt på freden så att de kan göra ett besök i Sverige. Klas har fått anställning hos finansmannen Frank G Logan med huvudresidens på lyxgatan Lake Shore Drive i Chicago och en andra bostad i Hollywood, Kalifornien. När Otto kom till Chicago så fick han jobb på Kropp Forge Co. Selma hade gift sig och flyttat till Chicago och hennes man Arthur Hellström var arbetande förman där. Otto bodde en tid hos ett av Chicagos större svenskoriginal, nämligen William Södergren. Södergren var socialistisk agitator och filosof. Hemma i Sverige hade han arbetat som tunnbindare, ett utdöende hantverk, varför han emigrerade i samband med storstrejken 1909. I Chicago försörjde han sig som fastighetsskötare och hade en lägenhet där han hyrde ut rum till hugade ungkarlar, ofta sådana som hade någon anknytning till det socialistiska kaféet Idrott. Otto bodde här en tid under det antagna namnet Albert Engström och fick vänner som han långt senare skulle återknyta kontakten med hemma i Sverige. Han bodde också sommartid i Viking, en enkel arbetarstadsdel vid stranden av Lake Michigan. Breven till Otto från kamrater i Amerika är adresserade med Engströms namn, men inne i breven kallas han omväxlande Engström, Albert och Otto och guldfisken, ett smeknamn han fått av Södergren. När Södergren i juli 1919 flyttat ut till Mc Henry i Illinois och arbetade som alltiallo för en miljonär skrev han till Otto som då bodde på North Clark Street i Chicago:
178
Vän och broder i oron …jaså Kalle har blivit Kär. Jo jo det är väl inte många som riktigt undgår den skärselden. För min del får jag erkänna att jag aldrig förr känt mig så fullkomligt fri från sinnliga spekulationer som sen jag kom hit ut, men gunås det kan ju komma igen så det är väl inte värt att göra sig för säker, jag är emellertid mycket tacksam så länge jag är fri eländet alldeles. Kanske det är Naturen som har åstadkommit den förändringen också. Att naturen verkar harmoniskt på alla djurarter är nog säkert, och följaktligen även på människodjuret. Men som menniskoanden inte är av naturen verkar den ingenting alls på den direkt, men indirekt leder den tanken på skaparen och uppehållaren av naturen som i sig är ande och liv. Och då kan värkligen en mäktig känsla av beundran ibland uppstå för det sköna i naturen, men närmare undersökt är det skaparen som man beundrar i det skapade… Brevet fortsätter med många sidor till, liksom alla hans bevarade brev är de svårlästa. Skrivna med spretig stil och blyertspenna. Han berättar att han bor i ett litet hus ute i en park, sover med öppna fönster på alla sidor och där ligger han och vaknar till fågelsång och andra naturens ljud. Och så börjar den gamle socialistiske agitatorn som en gång hemma i Sverige kämpade tillsammans med de radikala socialisterna (Ung-Hinkarna) att låta tanken bölja fritt i religiösa banor. Han tycker livet är härligt på landet, men han bekymrar sig över vännerna inne i Chicago som skingrats åt olika håll när han övergav dem.
179
Och i barndomshemmet satt skräddar Johannes med sin pipa och mor Kristina med sin postilla och gladdes över att det var fred igen så att barnen kunde komma hem på besök.
180
Full fart hemåt Efter att kriget tagit slut fanns ett uppdämt behov att resa hem till Sverige och hälsa på. Selma kom först iväg när båtarna åter gick fritt över Atlanten, redan våren 1919 for hon hem och några månader senare kom Arthur efter. Selma skrev långa brev till honom med förmaningar och förslag: …köp en stor trunk och samla med dej lite av varje du kan tänka på som ej är för dyrt, ty här är allting väldigt dyrt. Hur dyrt är målarfärg, om ej den är för dyr tag några burkar ”white enamel” med dej ty här finnes knappt ej något sådant att få. Även lite strumpband, du vet, sådana som vi titta på in ”the blue store” allt gummi är så dyrt, och inget finnes det heller. Cykelringar kosta nära kr 100 för en sats…
Gärna hjälpa till med skörden, men först skall det fotograferas!
Arthur kom med de begärda sakerna och tillbringade några veckor i Selmas hem. Man gjorde långa cykelutflykter, plockade körsbär och hjälpte till i bärgningen. Efter ett besök i sina hemtrakter i Eskilstuna reste Arthur tillbaka, men Selma var kvar i Edsvära när Otto återvände i februari 1920. Lite längre fram på året kom Klas och när Selma vänt tillbaka till Chicago, så reste Karl med familj hem till Edsvära i juni med avsikt att bosätta sig hemma för gott. Karl 181
hade svårt att bestämma sig för vad han skulle göra med sitt liv. Gården hemma var kanske alltför liten att överta. Han var ett tag intresserad av att köpa Backgården i Edsvärabyn, där ägaren råkat på obestånd, men Tora var föga road av lantlivet. Selma försökte i brev från Chicago få henne på andra tankar: Chicago Ill aug 3rd 1920
Kära Tora och allesammans derhemma Hjärtligt tack Tora för brevet vi bekom för ett par dagar sedan, roligt höra det du trivs och tycker bra om det derhemma. Ser att ni äro ute och bese Sverige ett tag, ja visst är Sverige fint, särskilt på våren och sommaren… har du inte lärt dig cykla än? Det får du väl göra, så du kan gå med för små cykelturer, ty det tyckte jag var riktigt skojigt, men ni får väl åka på Göta annars, ty det går nog finare. Det är ju lagom att ni, du Carl Hjalmar och far och mor får plats i vagnen så kan de andra cykla… känner du inte att du blir starkare och mår bättre allaredan. Ja lite omväxling är ju alltid nyttigt. Jag vet då att det året i Sverige gjorde mig en hel del gott. Tack vare vår kära lilla mamma som pyssla om mig så duktigt…
Karls bil 1918. Han leker med tanken att sadla om och bli bilförsäljare.
Till sist bestäms att Karl reser ensam tillbaka till Kansas City för att avveckla de sista husaffärerna och samtidigt återupptar han arbetet som bilförsäljare, vilket han börjat med redan innan familjen reste hem till Sverige. Han tar anställning hos O´Maley, en firma som säljer Fordbilar och Fordson traktorer. Efter hand funderar han på att etablera sig som bilförsäljare även hemma i 182
Karls USA-inspirerade villa med tillhörande ladugård. En jordnära svensk variant av trädgårdsstaden.
Sverige. Så sker också, han återvänder hem till familjen efter ett drygt år och efter ett mellanspel i Gräfsnäs hamnar familjen i Alingsås där Karl bygger en villa i amerikansk stil och han skaffar sig en Fordagentur. Inte dåligt för en som köpte sin första bil några år tidigare (1918). Bondeintresset bevarar han dock genom att på tomten i Alingsås bygga en liten ladugård med plats för ett par kor. I Amerika blir tiderna inte bättre bara för att kriget tar slut, arbetslösheten ökar, hyrorna stiger och många emigranter återvänder hem till Sverige under de här åren. Otto tvekar länge hur han skall göra, men bestämmer sig till sist 183
Flera tusen brev och vykort låg samlade och glömda på en vind i Västergötland. De flesta av breven kom från sex syskon som utvandrat till Amerika och i breven hem får vi följa deras olika öden. En av dem hamnar till exempel som fikonfarmare i Kalifornien och en annan blir butler i Chicagos verkliga lyxkvarter. Brevfyndet sporrade Carl Otto Mattson att leta vidare bland fotoalbum och dokument. Ett av de sex syskonen var nämligen hans far Otto Julius och första delen av boken handlar om dennes tio år i Amerika och om återtågets svåra konst. I andra delen lär vi känna alla syskonen, vi tar del av deras drömmar och motgångar. Det handlar om rotlöshet och hemlängtan och om vardagen bland svenskamerikanarna i det stora landet i väster.
ISBN 978-91-639-0735-7