Kristoffer Gunnartz
Prata som folk, Einstein A t t b e r 채t t a b e g r i p l i g t o m v e t e n s k a p
n orsted ts
102103 Prata som folk_ORIG.indd 3
10-06-18 15.32.45
Detta verk är skyddat av lagen om upphovsrätt. Kopiering, utöver lärares rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias avtal, är förbjuden. Sådant avtal tecknas mellan upphovsrättsorganisationer och huvudman för utbildningsanordnare, t.ex. kommuner/universitet. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/rättsinnehavare.
© 2010, Kristoffer Gunnartz och Norstedts www.norstedts.se Omslag: Eric Thunfors
102103 Prata som folk_ORIG.indd 4
isbn 978-91-1-302588-9 Tryckt hos ScandBook i Falun, 2010 Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
10-06-21 07.13.25
i n n eh ål l
Förord
11 11
1. Tankar om kommunikation
13 13 15 16 18 19 21 24 27 30
2. Hur man berättar begripligt om vetenskap
32 32 33 34 37 39 41 43 47
3. Den intelligente mottagaren?
49 49 58 62
Ett roder till världens starkaste krafter Vill du bli förstådd? Den empatiske berättaren Dumma frågor och fördomar Bolibompakommunikation Terminologi – hjälpmedel eller hinder? Förenklat, tvetydigt eller fel? Modet att spekulera Berättarglädje Att läsa vidare eller inte? Den rätta vägen? Steg 1: Vem talar du till? Steg 2: Frågorna Steg 3: Det allra viktigaste Steg 4: Verkligheten Steg 5: Berättelsens kraft Steg 6: De expanderande cirklarnas princip Steg 7: Presentationen Det är hjärnan du talar till Kan alla förstå allt? Om fanatiker, tro och kritiskt tänkande
innehåll
102103 Prata som folk_ORIG.indd 5
|5
10-06-18 15.32.48
4. Att komma till tals
66 66 69 75 81 86
5. Vad ska samhället få veta?
92 92 99
Vem öppnar och stänger dörren? Den andra sidan Vem äger budskapet? Andra vägar Ska alla komma till tals? Forskning att tala tyst om Vem vill höra om misslyckanden?
6. Dialog – vägen mot framsteg
107 107 109 113
7. Att förändra världen
118 118 123 131 136
8. Det interna snacket
141 141 147 151
9. Tid, pengar och andra incitament
156 156 157 162 165 165 166 167 168 170
Konsten att inte snöa in Nyttan av att intressera sig för omvärlden Nyckeln till de viktiga upptäckterna Vetenskapens roll i politiken Fyra sätt att förbättra läget Hotet mot den fria forskningen Samhällsnytta – fara eller nödvändighet? Fikabordet som Nobelprisgenerator När isbjörnar löser oväntade problem Med okunskapen innanför dörrarna En faktor i en omöjlig ekvation? Tid och pengar Forskningskvaliteten För demokratin Moraliska skäl Trovärdigheten Återväxten Existentiellt och kulturellt Meritvärde?
6 | prata som folk, einstein
102103 Prata som folk_ORIG.indd 6
10-06-18 15.32.48
10. Om kommunikationen misslyckas
172 172 175 182
Tack
190
Källor
192
Register
200
En tanke om problemets omfattning Den fängslande okunnigheten Vad kostar det att prata över huvuden?
innehåll |
102103 Prata som folk_ORIG.indd 7
7
10-06-18 15.32.48
3
Den intelligente mottagaren?
»I’m always surprised how little people know about anything. I’m puzzled by it.« max perutz (1914–2002), österrikisk-brittisk molekylärbiolog och Nobelpristagare i kemi 1962.
Klarar »folk« verkligen av att förstå allt det som forskarvärlden kommit fram till? Finns det saker som inte är värda att ens försöka berätta om? Vill alla förstå allt? Och kan vi som kommunikatörer använda kunskaper om hur vår hjärna fungerar för att få omvärlden att vilja lyssna mer och förstå oss bättre?
Det är hjärnan du talar till Alla som varit väl insatta i något komplicerat ämne och stått inför uppgiften att sammanfatta det för någon som kan väldigt lite om det, vet hur frustrerande det kan vara. Ibland är det svårt att acceptera att det som är så lätt för mig att förstå kan vara så svårt för andra att begripa. För den som upplever att de själva bär ansvaret för att det ska lyckas kan det vara frestande att skylla på mottagarnas begränsningar. Som föreläsare kan jag exempelvis hävda att mina åhörare inte förstår 3. den intelligente mottagaren?
102103 Prata som folk_ORIG.indd 49
| 49
10-06-18 15.32.55
därför att de är tröga. Men kommunikation misslyckas sällan därför att folk saknar intelligens. Jag har nu ägnat två kapitel åt att argumentera för att det nästan alltid är någon annanstans skon klämmer. Det som ofta saknas är snarare de rätta kunskapsbrickorna, svaren på de frågor som till och med den mest intelligente åhörare, läsare eller tittare behöver ha för att förstå det man pratar om. Det viktiga är att vi som kommunikatörer förstår att det ansvaret ligger på oss. Det är vi som måste presentera informationen på rätt sätt. Förhoppningsvis på ett sätt som jobbar med och inte mot det organ som vi talar till – vår hjärna! Den internationella ekonomiska samarbetsorganisationen OECD publicerade under andra halvan av 2000-talet rapportserien Understanding the Brain, som jag nämnt tidigare. I den andra rapporten med undertiteln The Birth of a Learning Science, konstaterade man att forskarnas kunskap om hur våra hjärnor fungerar nu blivit så stor att den borde kunna användas för att hitta effektivare sätt att lära ut nya kunskaper. Kort sagt, den borde räcka för att hitta bättre metoder att få folk att begripa nya och svåra saker. Som vetenskapsjournalist kan jag konstatera att det är en slutsats som inte alla delar. Debatten om hur vår hjärna fungerar är fylld av experter med olika åsikter. Pedagoger, lingvister, filosofer, kognitionsforskare, psykologer, neurovetare, fysiologer och molekylärbiologer – alla har de angripit ämnet från olika håll. Men en sak är i alla fall säker, de senaste decennierna har det gjorts massor av spännande upptäckter kring vårt kanske allra mest komplicerade organ. Studier inom vitt skilda områden har visat att vår hjärna har en oerhörd potential men att den också har sina svaga punkter – sina flaskhalsar – som avgör hur mycket ny information vi är kapabla att ta in och förstå. En sådan flaskhals tycks vara vårt arbetsminne. Det är den 50 | prata som folk, einstein
102103 Prata som folk_ORIG.indd 50
10-06-18 15.32.55
8
Det interna snacket
»Erfarenheten har lärt mig att laboratorier ofta misslyckas därför att deras forskare aldrig pratar med varandra.« max perutz (1914–2002), österrikisk-brittisk molekylärbiolog och Nobelpristagare i kemi 1962.
Ofta är det forskarvärldens förmåga att kommunicera med omvärlden som kritiseras för att vara bristfällig. En kanske lika viktig fråga är hur det står till med forskarnas förmåga att kommunicera med varandra? Vad händer om kollegor inom närliggande discipliner inte pratar samma språk eller inte pratar alls med varandra? Vilka blir konsekvenserna om dagens studenter inte förstår vad deras lärare säger? Hur påverkar det kvaliteten på morgondagens forskning och sannolikheten att den leder till de riktigt stora upptäckterna?
Fikabordet som Nobelprisgenerator På Cavendishlaboratoriet i Cambridge i Storbritannien har man lyckats med något som borde få varenda forskningsinstitution i världen att bli grön av avund. Under de senaste femtio åren (1958–2009) har fjorton av labbets forskare 8. det interna snacket
102103 Prata som folk_ORIG.indd 141
| 141
10-06-18 15.33.10
kammat hem ett Nobelpris i antingen kemi eller medicin. I genomsnitt blir det ett pris vart fjärde år om man skulle sprida utmärkelserna jämnt över tiden. Oavsett vad man anser om Nobelprisets betydelse för forskningen har det onekligen kläckts en del klipska idéer här som ibland bidragit till att revolutionera hela forskningsområden. Det var till exempel i de här världsberömda korridorerna som fysikern Ernest Rutherford i början av 1900-talet gjorde den första skissen över hur atomen – en av vårt universums kanske viktigaste byggstenar – hänger ihop och fungerar. Prestationen blev delvis möjlig tack vare kollegan J. J. Thomsons upptäckt av elektronen i samma labb några år tidigare. Det var också här som de blivande Nobelpristagarna James Watson och Francis Crick knäckte gåtan kring DNA-spiralens struktur i början på 1950-talet – en upptäckt som öppnade dörren till den moderna molekylärbiologin och till dagens genteknik. Förklaringarna till att så många geniala idéer och snilleblixtar kunnat födas på ett och samma ställe är säkert många. Men en av hemligheterna bakom framgångarna på Cavendishlaboratoriet, hävdar labbets egna forskare, har handlat om deras syn på en mycket intressant fråga i kommunikationssammanhang. Hur får man människor på en arbetsplats att prata med varandra? Hur gör man för att stimulera konkurrerande kollegor att dela med sig av sina egna upptäckter och idéer i stället för att stänga in sig på sina rum och hålla tyst? I vilken sorts miljö sker det mest naturligt? Kan en sådan kultur lockas fram på beställning eller kanske rent av byggas fram? Enligt en av labbets centralfigurer, molekylärbiologen Max Perutz, var det just den sortens funderingar som han och flera av hans föregångare började laborera med i sin arbetsvardag redan på 1930-talet. Till en början kunde det handla om ganska enkla saker, som att få forska142 | prata som folk, einstein
102103 Prata som folk_ORIG.indd 142
10-06-18 15.33.11
re inom olika projekt att prata mer med varandra genom att tvinga dem att dela på arbetsinstrumenten. Man beslutade också att avstå lås på kontorsdörrarna för att skapa en känsla av en arbetsplats utan hemligheter. Praktiskt nog var det här dessutom åtgärder som sparade pengar åt labbet i kristider. Men det har under åren också handlat om mer kostsamma satsningar. I början av sextiotalet började man i enlighet med labbets kommunikationsfilosofi att bygga en ny matsal för labbets personal. Med gemytlig miljö och vällagad mat skulle matsalen bli en centralpunkt som skulle locka labbets medarbetare att träffas, dricka morgonkaffe, äta lunch och middag. Framför allt ville man skapa en miljö som skulle få alla att vilja sitta kvar och prata med varandra. Max Perutz, som fick Nobelpriset i kemi samma år som matsalen byggdes, ansåg sig redan vid det laget ganska övertygad om två saker. För det första att bristen på internkommunikation var ett av skälen till att så många forskningsinstitutioner misslyckades med att få fram banbrytande idéer. För det andra att det är just i de avslappnade samtal som kommer till över en kopp te eller en lunchtallrik, som de verkligt revolutionerande idéerna föds. I en kultur där man dag efter dag »stimuleras« att prata om sitt eget arbete, vädra sina mest aktuella yrkesproblem och funderingar med kollegor från andra forskningsfält ställs plötsligt de där oväntade och klargörande frågorna som kan leda till de riktigt stora genombrotten. Tron på det informella »fikabordssamtalet« som kreativ kraftkälla är något som utvecklats parallellt i flera andra forskarmiljöer. Idag har idén spridit sig till många universitet och institutioner världen över, till exempel via SIAS76, ett internationellt nätverk av forskningsinstitut som siktar 76
SIAS står för Some Institutes for Advanced Study.
8. det interna snacket
102103 Prata som folk_ORIG.indd 143
| 143
10-06-18 15.33.11
på att få fram världsledande forskning inom främst humaniora och samhällsvetenskap. Här finns idag institut knutna till världsberömda universitetsorter som Princeton, Harvard, Stanford, Berlin, Wien, Jerusalem och Uppsala. På den sistnämnda SIAS-orten77 tillmäter man lunchsamtalen sådan betydelse att ett löfte om daglig närvaro i den gemensamma matsalen står inskrivet i forskarnas anställningskontrakt. Försök att locka fram kreativa tankar genom att få människor att prata mer med varandra har även testats i helt andra branscher där kommunikation och nytänkande kan vara lika avgörande för framgång som i forskarvärlden. En bekant berättade för mig om webbyrån Doberman i Stockholm som byggt sig ett helt nytt kontor med förhoppning om att gynna den interna kommunikationen och det kreativa tänkandet. Behöver jag tillägga att jag fick tipset över en lunch? Precis som på Cavendishlaboratoriet i Cambridge hade medarbetarna på webbyrån insett att det finns lösningar i den fysiska arbetsmiljön som kan stimulera de anställda att prata med varandra och att dela med sig av sina idéer. På Doberman hade man byggt kontoret i en öppen lokal där i princip alla delar var synliga var man än befann sig. Det gemensamma mötesrummet hade utformats som en transparent glaskub som svävade ovanför den stora centraltrappa som förband det övre mötes- och lunchplanet med undervåningens öppna kontorslandskap. För att stimulera människor att passera så många kollegors bord som möjligt hade den gemensamma kaffeautomaten placerats längst in i ett hörn av kontoret. Överallt hade man byggt med tanken att medarbetare som stötte på varandra skulle kunna sätta igång ett kreativt samtal där de stod – på fläcken. Som på många andra kontor hade 77
Swedish Collegium for Advanced Study i Uppsala.
144 | prata som folk, einstein
102103 Prata som folk_ORIG.indd 144
10-06-18 15.33.11