Den meningssokande pocket.indd 4
09-02-04 15.20.02
Innehåll
Förord . . . . . .
7
1. Program . . . . . .
9
2. Den unika människan . . . . . . 13
3. Att förstå är att se ett mönster . . . . . . 43
4. Kausaldriften . . . . . . 64
5. Orden fastnar som på flugpapper . . . . . . 83
6. Berättelsernas betydelse . . . . . . 108
7. Viljan till mening . . . . . . 125
Noter . . . . . . 157
Litteratur och referenser . . . . . . 165
Den meningssokande pocket.indd 5
09-02-04 15.20.02
Den meningssokande pocket.indd 6
09-02-04 15.20.02
Förord
Övertygelsen att livet har en mening är rotad i människans varje fiber, den är utmärkande för hennes väsen. De fria människorna ger denna mening många namn och de grubblar mycket över dess natur och diskuterar den. Primo Levi: Ur Är detta en människa? (övers. Ingrid Börge)
Människan är ständigt på jakt efter mening – inom livets alla områden. Mitt syfte med den här boken är att använda teorier och resultat från den moderna kognitionsvetenskapen och evolutionsteorin för att förklara varför människan är så besatt av mening. Jag fortsätter linjen från min tidigare bok Hur Homo blev sapiens. Även nu är mitt program, kanske alltför storvulet, att förstå vad en människa är. Ett problemområde som spänner över detta program är att avgöra vad biologin, hjärnforskningen och andra naturvetenskaper kan förklara och vad de inte kan täcka. Liksom i den tidigare boken är ett av mina mål att visa att det går att bygga broar mellan humaniora och en biologisk människosyn. På samma sätt som Paul Valéry fungerade som ett slags poetisk mentor i Hur Homo blev sapiens, använder jag nu ofta Friedrich Nietzsches aforismer som resonansbotten, framför allt från Den glada vetenskapen och Mänskligt, alltförmänskligt. Jag uppskattar hans sarkastiska formuleringar, även om jag inte alltid instämmer. Till min stora förnöjelse märker jag att jag omedvetet gav mitt alter Egon i förra boken en del av Nietzsches personlighetsdrag, om än naivare sådana. 7
Den meningssokande pocket.indd 7
09-02-04 15.20.02
Boken är skriven vid sidan om min ordinarie verksamhet, mest på kvällar och lediga dagar. Kollegiet för samhällsforskning i Uppsala försåg mig med en utmärkt arbetsmiljö läsåret 2003/2004 då jag samlade in en stor del av materialet till boken. Jag är, som alltid, mycket tacksam för den mangling som seminariet i kognitionsvetenskap i Lund utsätter mina manuskript för. Jag har också haft mycket god hjälp av kommentarer av allehanda slag från Lene Andersen, Meltem Düzakin, Elisabeth Gerle, Rebecca Gärdenfors, Dan Gärdenfors, Björn Larsson, Tommy Olofsson, Joanna Rose, Jimmy Silow, Peter Sylwan, Pia Tafdrup och Annika Wallin. Jag vill också tacka Lena Albihn, Anders Gustafson, Ulf Ivarsson och Rebecca Laserna för gott samarbete vid produktionen av boken.
8
Den meningssokande pocket.indd 8
09-02-04 15.20.02
1. Program
Människan är det meningssökande djuret. Hon har en obändig lust att förstå hur världen hänger samman. I alla kulturer finns myter och berättelser om hur universum har skapats och vem som har makt över naturfenomenen. Alla människor funderar någon gång över meningen med livet. I vår moderna värld har vi också vetenskapliga teorier om vilka faktorer som styr olika typer av förlopp. Sökandet efter mening genomsyrar vår tillvaro. Mitt syfte med den här boken är att beskriva vad vetenskapen har att säga om människan som meningssökare. Låt mig säga det tydligt så att ingen läsare blir besviken längre fram: Jag är inte ute efter att ge ett svar på frågan om livets mening. Boken handlar om varför vi människor inte kan låta bli att sträva efter mening i praktiskt taget allt vi gör. En slutsats jag drar av de forskningsresultat som finns är att den mänskliga hjärnan är byggd för att söka efter betydelser och sammanhang överallt – i smått såväl som i stort och även i de mest slumpartade händelser. En grundläggande kontrast är att inga andra djur bekymrar sig om mening. Så varför måste människan göra det? Om man vill följa Darwin och se människan som en biologisk varelse och en produkt av evolutionen, 9
Den meningssokande pocket.indd 9
09-02-04 15.20.02
har förmodligen vårt behov av mening ökat våra chanser att överleva. En central fråga blir då vad människan har vunnit evolutionärt på sitt meningssökande. Det kan synas torftigt att reducera en av mänsklighetens mest fundamentala egenskaper till att räkna vinster i evolutionens lotteri. Faller inte frågor om mening utanför biologins domäner? Inte helt. I den moderna debatten finns en konflikt mellan å ena sidan ”biologister” som hävdar att orsakerna till mänskligt beteende ligger i det biologiska substratet, dvs. människans universella natur, och å andra sidan ”humanister” som argumenterar för att det är kulturen och sökandet efter mening inom kulturen som är de primära orsakerna till mänskligt handlande. Jag skall argumentera för att de båda positionerna inte är oförenliga, utan att de kompletterar varandra. Våra biologiska förutsättningar orsakar inte vad vi finner meningsfullt, men de påverkar hur vi söker mening. Det biologiska substratet bestämmer inte våra handlingar, men utgör ett villkor för dem. Det är märkligt att folk är rädda för att tron på att biologin har något att säga om vad det innebär att vara människa leder till att det inte finns någon mening med livet. Mitt mål är inte att bevisa att all mänsklig kultur kan reduceras till biologi eller att de existentiella frågorna kan besvaras av vetenskapen – vi kan aldrig uppnå fullständig kunskap om dessa. Jag vill i stället visa att de biologiska mekanismerna begränsar vad som är möjligt. Om vi kan beskriva de evolutionära krafter som har verkat under människans tillblivelse och som har gjort oss unika som tänkande varelser, kan vi bättre förstå vår tillvaro. Som Tjechov säger: ”Människan blir bättre när man visar henne hur hon verkligen är.” I korthet är min tes att människans unika position som meningssökande varelse beror på att hon är det enda djur som kan planera för framtiden och inte bara för de behov hon har här och nu. Och då behöver vi ett långsiktigt mål för att vara motiverade att tänka på framtida konsekvenser och inte bara leva för stunden. Livets mening blir det ultimata målet. Men för att förklara detta bättre skall jag i nästa kapitel gå igenom mer av människans evolutionära bakgrund. 10
Den meningssokande pocket.indd 10
09-02-04 15.20.02
Psykologerna talar om viljan till makt och viljan till lust. Men viljan till mening är minst lika stark. Läkaren och författaren Viktor Frankl skriver i Livet måste ha mening: ”Människans sökande efter mening utgör en primär kraft i hennes liv och inte en ’sekundär rationalisering’ av instinktmässiga drifter. Denna mening är unik och specifik på så sätt att den måste sökas av individen själv och förverkligas av honom. Endast då får den en betydelse som kommer att tillfredsställa hans egen vilja till mening.” Den primära betydelsen av ”mening” rör handlingar: det finns en mening med vad någon gör. Denna betydelse är nära besläktad med ”syfte”. I nästa kapitel skall jag visa att denna användning hänger samman med vår förmåga att söka avsikter – intentioner som filosoferna säger – bakom alla händelser. Den primära betydelsen har sedan utvidgats till en mängd andra domäner: mönster, orsaker, ord, berättelser … och livet självt. Var och en av dessa meningsdomäner kommer att ägnas ett kapitel i boken. Vad beträffar ”mening” i samband med ord och berättelser så är det i stort sett synonymt med ”betydelse”. Det kan tyckas som om de båda huvudanvändningarna av ”mening”, dvs. ”syfte” och ”betydelse”, står för olika kategorier. Men jag skall försöka visa att de olika betydelserna av meningsbegreppet hänger nära samman: Den språkliga användningen av ”mening” kan ses som härledd ur den som har med handlingar att göra. Min utgångspunkt är alltså att människan är djuret som söker mening. Genom att gå igenom olika kognitiva områden skall jag försöka förklara varför det har blivit så. Ur ett evolutionärt perspektiv bör vår strävan efter mening ge oss fördelar i kampen för tillvaron. Min analys skall visa att mening är det som krävs för att underlätta framtida planering och samarbete. Med andra ord, behovet av mening kommer från den unikt mänskliga förmågan till framförhållning. Våra existentiella frågor är utväxter av de mer allmänna drifterna att finna orsaker i vardagshändelser, att finna mönster i världen och att försöka förstå vad andra säger. Större delen av boken handlar om människans mångskiftande sätt att 11
Den meningssokande pocket.indd 11
09-02-04 15.20.03
söka mening. När jag skall beskriva vårt behov att se orsaker till allt, att se mönster överallt, att tolka språket och att skapa mening genom berättelser kommer jag att stödja mig på resultat från kognitionsvetenskap, psykologi, lingvistik och en del andra forskningsområden. De övergripande frågorna om livet, universum och religionen tar jag upp först i slutkapitlet. För dessa frågor räcker inte vetenskapen till, utan här kommer jag huvudsakligen att förlita mig på vad filosofer och författare har skrivit om problemen. Jag tar tjuren vid hornen och går igenom några av de dominerande uppfattningarna om livets mening. Mitt mål är att beskriva dessa på ett objektivt sätt, men det kommer att stå klart att jag har ett par favoriter bland teorierna. Jag är ingen guru och vill inte heller låtsas vara en sådan, så jag hävdar inte att det bara finns ett svar. Att göra det vore som om en schackmästare talade om vilket som är det bästa schackdraget. Var och en får komma fram till sin egen mening – utifrån sin egen position i livet.
12
Den meningssokande pocket.indd 12
09-02-04 15.20.03
2. Den unika människan
Jag är rädd att djuren betraktar människan som en varelse av deras egen sort, som på ett ytterst farligt sätt förlorat sitt sunda djuriska förstånd – som det vanvettiga djuret, det skrattande djuret, det gråtande djuret, det olycksaliga djuret. Friedrich Nietzsche: Ur Den glada vetenskapen (övers. Carl-Henning Wijkmark)
Tomas Tranströmer säger i dikten ”Schubertiana” att ”Människohjärnans ändlösa vidder är hopskrynklade till en knytnäves storlek”. Vi har av någon anledning fått större tankevidder än andra djur. Detta kapitel skall ägnas åt varför människan är ensam om att kunna skapa en så vittfamnande inre värld. Målet är att förklara varför människan är den enda djurart som har språk, kultur, teknik och organiserade samhällen. Poeten Paul Valéry säger i en av sina aforismer att medvetandet har till uppgift att skapa en framtid. Mycket av analysen av djurs, barns och vuxna människors medvetande handlar just om hur rika deras bilder av framtiden är. Evolutionen har gett människan en allt rikare inre värld och alltfler kognitiva förmågor. Detta har i sin tur gjort det möjligt för människan att utveckla språket och därmed lett till en ökande förmåga att överföra kunskap mellan generationerna. Min tes är att det unikt mänskliga kan härledas från hur våra inre världar fungerar.1
13
Den meningssokande pocket.indd 13
09-02-04 15.20.03
Vår inre värld
Djur kan skaffa sig kunskap om världen genom trial and error – de prövar och ser vad som händer. En nackdel med denna inlärningsform är att den är tidskrävande – djuret måste oftast pröva många olika beteenden innan det hittar ett som lyckas. Trial and error är dessutom ofta direkt farligt för djuret. En älgkalv som försöker simma över en älv för att nå nya marker löper en stor risk att inte få göra ett försök till. Misslyckade satsningar elimineras blint av evolutionen. Om ett djur däremot kan representera världen i en inre värld, kan det föreställa sig konsekvenserna av olika handlingar. Djuret kan på detta sätt simulera konsekvenserna av olika beteenden. Den inre världen är en framspegel. I den kan man upptäcka de riskfyllda handlingsalternativen redan innan de utförs i verkligheten. Paul Valéry säger: ”Att tänka är att handla utan att handla.” Den evolutionära poängen med simuleringar i en sådan inre värld är att de kan befria djuret från det farofyllda trial and error-beteendet – djuret kan göra sina tester i den inre världen i stället. Med filosofen Karl Poppers ord kan vi säga att den inre världen tillåter våra hypoteser att dö i vårt ställe. Efter en sådan tankesimulering kan vi välja den väg som verkar mest lovande och utföra handlingen i den yttre världen. Om vi exempelvis i tanken går igenom de ärenden vi skall göra på stan och planerar en effektiv ordning, kan vi vinna mycket jämfört med att slumpartat gå från det ena stället till det andra. Det man inte har i huvudet får man ha i benen. Med utgångspunkt i Valérys idé att ett medvetande har till uppgift att skapa framtid kan man konstatera att den inre världen gör det möjligt att gå igenom en tänkt framtid innan den verkliga faller över en. I den mån en människa lyckas förutse konsekvenserna av sina val, får hon bättre möjligheter att styra framtiden. Vad vi nu kallar världen är resultatet av en mängd villfarelser och fantasier, som under loppet av de organiska väsendenas totala utveckling efterhand har uppkommit, vuxit in i varandra och nu som hela det förflutnas samlade skatt tas i arv av oss, som skatt: ty därpå bygger värdet av vår existens som människor. Från denna föreställningens värld kan den stränga vetenskapen faktiskt blott i ringa grad befria oss – något som ju inte heller är önsk-
14
Den meningssokande pocket.indd 14
09-02-04 15.20.03
värt – eftersom den inte i något väsentligt förmås bryta urgamla upplevelsevanors makt: men den kan så småningom och stegvis kasta ljus över historien om hur denna värld som föreställning blivit till – och åtminstone för något ögonblick höja oss över hela skeendet. Friedrich Nietzsche: Ur Mänskligt, alltförmänskligt, I (övers. Lars Bjurman)
Fantasin är den inre världens motor, som Nietzsche noterar. Det är fantasin som plockar fram olika möjligheter att fundera över – att bygga upp simuleringar kring. Ju rikare fantasi vi har, desto fler tänkbara möjligheter kan vi skapa oss och desto större chans att vi hittar en möjlighet som leder till ett gott beslut. Men fantasin kan också, i form av dagdrömmeri, lura tanken på villospår som verkar lockande, men som inte går att förverkliga. Det finns många datorprogram, framför allt många datorspel, som bygger på simuleringar i en virtuell värld. De strider man utkämpar eller de problem man löser i den virtuella världen ger en föreställning, om än inte helt sann, om hur den verkliga världen fungerar. Däggdjurs hjärnor (och de mänskliga i synnerhet) kan i sina inre världar simulera på ett till synes liknande sätt. Men även om funktionen är i stort densamma, bygger djurens och människornas tankesimuleringar på helt andra mekanismer än datorernas. Hur framgångsrika simuleringarna i den inre världen blir beror förstås på hur väl denna är anpassad till den yttre världens mekanismer. Om de konsekvenser som spelas upp i den inre världen stämmer tillräckligt väl överens med vad som skulle kunna hända i verkligheten, kommer individen att öka sina överlevnadsmöjligheter. Men en apa som hallucinerar en gren där det inte finns någon är snart en död apa. Så i det långa loppet sållas individer med en missanpassad inre värld bort av det naturliga urvalet. Den norske diktaren Olav Hauge skriver: ”Verkligheten är en hård strand för en havsdriven drömmare.”
15
Den meningssokande pocket.indd 15
09-02-04 15.20.03
Antecipatorisk planering Jag tror mig ha hittat den felande länken mellan djur och människor: det är vi. Konrad Lorenz
När man i sin inre värld kan representera olika handlingar, olika vägar som kan leda till målet, uppstår valmöjligheter. Förmågan till ett medvetet val förutsätter en väl utvecklad inre värld. Ett djur som ägnar sig åt trial and error väljer inte – den handling som utförs genereras omedvetet och i viss mån slumpmässigt, utan att först representeras i den inre världen. Avancerad planering omfattar inte bara enskilda handlingar, utan också sekvenser av handlingar: ”Först ska jag göra si, innan jag kan göra så.” I ett första steg representeras en handling i den inre världen, varefter konsekvenserna simuleras. Och i den nya miljö som uppstår på detta sätt representerar man en efterföljande handling och simulerar i sin tur nya konsekvenser osv. (Som vi skall se senare i boken bygger berättande på denna förmåga.) Det finns flera exempel på beteende hos däggdjur och fåglar, framför allt bland människoaporna, som måste tolkas som medveten planering. Råttor är exempelvis bra på att lära sig hitta i labyrinter. Psykologen Edward Tolman upptäckte redan på 1930-talet att om man ändrade en labyrint så att råttan kunde ta en genväg fram till målet, gjorde råttan detta omedelbart, utan att behöva någon inlärning. Tolman tolkar beteendet som att råttan har skaffat sig en inre karta över labyrinten som den kan utnyttja för att direkt hitta den närmaste vägen. En sådan karta är ett paradexempel på en inre värld där råttan kan simulera olika sekvenser av handlingar. Och planeringen är så effektiv att råttan nästan alltid lyckas ta den kortaste vägen fram till målet. Men alla kända exempel på planering bland djur rör planering för aktuella behov. Djur ägnar sig åt planering för att de är hungriga eller törstiga, trötta eller skrämda. Deras motivation kommer från det tillstånd kroppen befinner sig i för närvarande. Människan är annorlunda. Ett afrikanskt ordspråk lyder: ”Varje morgon i Afrika vaknar en antilop. Den vet att den måste springa fortare än 16
Den meningssokande pocket.indd 16
09-02-04 15.20.04
lejonet för att inte dödas. Varje morgon i Afrika vaknar ett lejon. Det vet att det måste springa fortare än antilopen för att inte dö av svält. Det spelar ingen roll om du är antilop eller lejon. När du vaknar om morgonen, måste du springa.” Det spelar inte heller någon roll om du är människa. När vi vaknar om morgonen måste vi springa, åtminstone några av oss. En bushman i södra Afrika kan springa i timmar för att fånga en antilop. Jakten verkar till en början hopplös för människan. Antiloper hör till jordens snabbaste djur och en del av dem når upp i en hastighet av 100 km/tim. De springer med lätthet undan en förföljande människa. Men bushmannen är uthållig och närmar sig snart djuret på nytt, som springer undan en gång till … Så pågår det timtals. Antilopen flämtar alltmer och blir allt varmare. Dess päls gör att den inte blir av med kroppsvärmen. Bushmannen däremot svettas rejält vilket tillsammans med hans nakna hud gör att han kan hålla sig relativt sval. (Människan har betydligt effektivare svettkörtlar än andra djur.) Till slut är antilopen utmattad. Den orkar inte springa undan längre och blir då ett lätt byte för bushmannen. För att fånga antilopen räcker det emellertid inte med att kunna springa länge; man måste också kunna se på avstånd – och då inte enbart på avstånd i rummet utan i tiden. Jägaren som förföljer antilopen måste hela tiden mentalt kunna se när han hinner ifatt det uttröttade djuret. Denna föreställning är vad som driver honom vidare. När jägaren-löparen förnimmer tröttheten och värken i benen stannar han inte eftersom hans dröm bär honom längre. Människan är, så vitt man vet, det enda djur som kan planera för framtida behov. Vi kan förutse att vi kommer att bli hungriga i morgon och gömma undan en del av födan; vi inser att det blir kallt och blåsigt till vintern och bygger oss ett skydd i god tid. Vi sår och vi skördar. Denna form av framförhållning kallas antecipatorisk planering.2 Framtiden visar sig för människans inre syn som ett öppet fält av möjligheter och vi kan därför, till skillnad från andra djur, långt i förväg välja vilken riktning vi vill gå. Detta är en grundläggande skillnad mellan människan och andra djur. Antilopen lever för ögonblicket, reagerar 17
Den meningssokande pocket.indd 17
09-02-04 15.20.04
på det som händer här och nu. Den kan inte planera för framtiden. Den spanske filosofen Ortega y Gasset har formulerat det så att skillnaden mellan en människa och en schimpans är att schimpansen varje morgon vaknar som om ingen schimpans någonsin existerat före honom. Människan lever i sina drömmar och planer – föreställningar som bär henne bort, men som också ger henne uthållighet. Vi handlar efter det som finns i våra huvuden, inte bara efter det som omger oss. Detta gäller inte bara löpning utan alla typer av avlägsna mål: att klara en examen, att bygga ett hus, att skriva en bok, att få den man älskar … Fantasin är vår starkaste motor. Som Albert Camus skriver: ”En människas tanke är framför allt hennes längtan.” Mycket av vad djuren gör verkar ändå innebära planering för framtiden: fåglar som bygger bon, ekorrar som samlar mat för vintern osv. Men dessa beteenden är instinktiva. Djuren har ingen föreställning om framtiden – de följer bara sina drifter. Ett något bisarrt exempel på detta är att om man ger en ekorre i bur en hasselnöt och ett upprättstående rör med ett hål i botten, kommer ekorren att vara strängt upptagen med att stoppa nöten i röret. När nöten faller ut där nere plockar ekorren upp den igen och stoppar tillbaka den i röret osv. 3 Vad är det som gör att det är svårare att planera för framtida behov än för de nuvarande? Svaret är att de båda typerna av planering bygger på olika nivåer av föreställningsförmåga. När man planerar för att tillfredsställa ett aktuellt behov bestäms värdet av konsekvenserna i förhållande till vad man har lust till just nu. Men det krävs ingen medveten tanke på behovet. För att planera för framtida behov måste man däremot dock kunna föreställa sig och värdera dessa potentiella behov, eftersom man inte upplever dem nu. Vi, men förmodligen inga andra djur, kan föreställa oss själva som annorlunda än nu. Denna föreställning förutsätter att vi kan reflektera över våra egna känslor och behov och inse att de inte alltid är desamma. Denna förmåga till självreflektion är en av människans karakteristiska egenskaper. Ett exempel på hur svårt djur har att föreställa sig vara annorlunda än nu exemplifieras av hur man fångar apor i Asien. Man letar upp ett hål 18
Den meningssokande pocket.indd 18
09-02-04 15.20.04
i en trädstam som är precis så stort att en apa kan få in handen. I hålet lägger man kokt ris, vilket apor är mycket förtjusta i. När en apa upptäcker riset sticker den in handen och griper om riset. Men då blir handen för stor för att kunna dras ut ur hålet igen. Det märkliga är att apan blir sittande där, med handen i ett krampaktigt grepp om riset. Den kan inte koppla loss tanken på närvaron av det ljuvliga riset och se sig själv som en fri apa, bara den släpper riset. Apans antecipatoriska planering verkar vara helt obefintlig. Skillnaden mellan omedelbar och antecipatorisk planering visar sig även i hur man använder verktyg. Apor och en del andra djur tillverkar verktyg, men bara för sina aktuella behov. En människa kan däremot inse att hon kommer att behöva verktyget i morgon också och därmed bära det med sig till en ny boplats. Tecken på att man bär med sig sina verktyg blir därför ett intressant test på om man använder sig av antecipatorisk planering eller ej. I Kenya och Tanzania har man funnit cirka 2,5 miljoner år gamla stenverktyg från den så kallade oldowanska kulturen. Arkeologer har kunnat visa att många av fynden har transporterats över flera kilometer.4 Även råmaterialet till verktygen har flyttats över långa avstånd, vilket tyder på att man planerat att tillverka verktyget senare vid en annan plats. I kontrast till detta har studier av schimpansers användning av verktyg visat att de som mest bär sina verktyg ett par hundra meter. Tidsmässigt har det som längst gått 17 minuter från det att en schimpans tillverkat ett verktyg till att den har använt det. Det finns alltså inga tecken på att schimpanserna använder antecipatorisk planering i förhållande till sina verktyg, medan mycket tyder på att redan vår förfader Homo habilis hade denna förmåga för 2,5 miljoner år sedan. Man har inte bara transporterat redskap utan också byten till samlingsplatser där man förmodligen delat dem inom flocken.5 Här finns alltså en markant skillnad i kognitiv förmåga mellan aporna och de tidiga människorna. En annan evolutionärt viktig framförhållning följer ur att människan svettas mycket ymnigare än andra apor. Svetten hjälper till att reglera kroppstemperaturen. Den gör människan till ett törstigt djur som blir 19
Den meningssokande pocket.indd 19
09-02-04 15.20.04
beroende av närhet till vatten. När människan lär sig hur man kan bära med sig vattnet, blir hon mycket friare att röra sig över längre avstånd. Det vore intressant att veta när de första vattenkärlen eller korgarna tillverkades. Eftersom de användes för att bära saker från en plats till en annan skulle fynd av dessa föremål ge mer kunskap om när förmågan till antecipatorisk planering har uppstått. Sådana artefakter lämnar dock inte tillräckliga arkeologiska spår, så vi vet tyvärr inte när detta inträffade. Det är dock tydligt att människans framförhållning med tiden har blivit alltmer omfattande och numera kånkar vi ständigt runt på framtiden. Vi bär inte bara vattenflaskor utan också biljetter, almanackor, manuskript, mobiltelefoner, handdatorer osv. När de tidiga människorna lärde sig bära vatten i ämbar, blev deras frihet att utforska världen mycket större och de områden de kunde bebo utvidgades väsentligt. Därför kunde människorna spridas över världen. I analogi med detta blev människans frihet ytterligare utvidgad när de lärde sig bära med omgivningen i sina inre världar. Med hjälp av den antecipatoriska planeringen kunde de, i allt större grad, bebygga framtiden. Men, som Rüdiger Safranski noterar i sin bok Det onda, detta leder till komplikationer i människans förhållande till världen. Medvetandet störtar människan in i tiden: in i en förfluten tid som ansätter henne, in i en nutid som är undflyende och in i en framtid som kan bli hotfull och väcker farhågor. Allt vore enklare om det att vara medveten bara vore att medvetet vara.
Människans unika förmåga till framförhållning får också konsekvenser för vår samarbetsförmåga. Olika djurarter kan samarbeta på många sätt. Så till synes enkla djur som myror och bin bygger komplexa samhällen med hjälp av kollektiva insatser. Men djurens samarbete är instinktivt – de har inga föreställningar om de mål som arbetet leder fram till. De kan därför inte heller skapa nya mål att samarbeta kring. Som jag skall argumentera för senare har människan utvecklat språket som ett kraftfullt verktyg för att kunna få till stånd samarbete om de framtida målen. Förmågan till framförhållning ger upphov till ett grundläggande predikament. Dilemmat är att de handlingar som krävs för att uppfylla 20
Den meningssokande pocket.indd 20
09-02-04 15.20.04
framtida behov ofta står i konflikt med dem som tillfredsställer de nuvarande lustarna. Om jag inte vill frysa senare i natt, måste jag ge mig iväg och leta ved, men just nu är jag varm och trött och har ingen lust att lämna brasan. Vi måste välja mellan att handla för nuet eller för framtiden. Det finns stora individuella skillnader mellan hur vi hanterar konflikten mellan våra nuvarande lustar och de framtida behov vi kan förutse. Skillnaderna illustreras väl av Aisopos fabel om myran och syrsan. En del människor har, liksom myran i fabeln, svårt att leva i nuet och får störst tillfredsställelse av att planera för framtiden. De skaffar sig pensionsförsäkringar vid tjugofem års ålder. Andra människor har knappast någon framförhållning alls. I likhet med fabelns syrsa lever de ur hand i mun och bekymrar sig inte om morgondagen. Ja, mitt hjerta tillhör det förflutna mitt hufvud det tillkommande, och det som man kallar närvaro är, för mig, egentligen icke till … Per Daniel Amadeus Atterbom: Ur Reseminnen och brev (1929)
Konflikten mellan nuets och framtidens jag är nära besläktad med vad Søren Kierkegaard, i skriften Sjukdomen till döds, kallar förtvivlan. Förtvivlan innebär att vi inte har någon möjlighet att ta oss ur konflikten mellan att leva i nuet och att tänka framåt, men det är just detta som gör oss till människor. Kierkegaard påpekar också att den form av ”sjukdom” som förtvivlan utgör är unik för människan: Möjligheten till denna sjukdom är människans företräde framför djuret, och detta företräde utmärker henne på ett helt annat sätt än den upprätta gången, ty det tyder på den oändliga upprättheten eller upphöjdheten att hon är ande.
När människan får förmågan att själv välja sina mål och att planera och drömma därefter blir hon en flexiblare varelse, men det är samtidigt slut med hennes paradisiska oskuld. Hon blir en dubbelnatur som lever både i en verklig och i en tänkt värld. Den tänkta världen kan lätt bli en förfö21
Den meningssokande pocket.indd 21
09-02-04 15.20.05
risk tillflyktsort – ett himmelrike av fantasier – som överglänser den grå, oftast mödosamma vardagen. Det blir frestande att låta bli att knyta ihop de båda världarna – att låta fantasin galoppera utan krav på handling i den verkliga världen. Den inre världen blir till en gnagande längtan, och oförmågan att förverkliga den leder till ständig frustration. På detta sätt har människans rika inre värld blivit en belastning för henne – ungefär som påfågelhannen nödgas släpa runt på sin granna stjärt för att attrahera honorna. Det är kanske bättre att besinna sig, överge de mest lockande luftslotten och sträva efter att förankra sina tankar i den verklighet man befinner sig i, även om den är betydligt mindre frestande. Att ”besinna sig” innebär ju att motstå de förföriska känslorna och låta sinnena vara det som styr. Uppfattningar om andras inre världar
En annan unikt mänsklig förmåga är att vi kan föreställa oss vad andra tänker på – vi kan nå gemenskap med andra. Ett socialt djur som agerar måste ta hänsyn till hur andra individer i gruppen kommer att reagera. Om vi i vår planering kan utnyttja vad de andra i gruppen tänker på, kommer vi att bli mer framgångsrika än om vi bara tar hänsyn till deras direkta beteende. Så länge vi inte har ett språk kan det vara svårt att få reda på andras tankar. Men om vi kan föreställa oss de andras inre världar och de känslor som är förknippade med dem, har vi nått en god bit på vägen. Det har visat sig att apor och andra djur har en mycket begränsad förmåga att föreställa sig vad som händer i andras huvuden. På engelska säger man att de inte har någon theory of mind. Frasen är hopplös att översätta, men på svenska kan vi lika gärna säga ”inlevelseförmåga” eller ”uppfattning om en annans medvetande”. Mycket av debatten kring djurens förmåga att tänka har gällt huruvida de har inlevelseförmåga. En sådan förutsätter att man har föreställningar om andra individers inre världar, vad de tror och vad de vill. Men frågan huruvida ett djur eller ett barn har någon uppfattning om andras medvetande har inte ett enkelt ja- eller nej-svar. Tillgången till 22
Den meningssokande pocket.indd 22
09-02-04 15.20.05
andras tankar och känslor kommer gradvis och består av olika komponenter. För att få en mer precis förståelse av djurs och barns tankevärldar och känslor är det nödvändigt att införa fler nivåer av mentala föreställningar. Jag kommer att skilja mellan följande fem förmågor: 6 1. En uppfattning om andras känslor. På denna nivå kan man exempelvis förstå att någon annan har ont. Detta är vad som brukar menas med medkänsla. Även om man kan förstå andras känslor, innebär det inte att man förstår vad de tror eller vill. 2. En uppfattning om andras uppmärksamhet. Detta betyder att man exempelvis kan förstå vad någon annan fokuserar på, men denna förmåga förutsätter inte någon föreställning om deras inre värld. 3. En uppfattning om andras avsikter. En sådan uppfattning innebär framför allt att man kan förstå vilket mål en annan individ har med sitt beteende. 4. En uppfattning om andras kunskap. Denna förmåga innefattar att man kan föreställa sig vad andra individer vet eller tror. 5. Självmedvetande. För denna nivå krävs att man kan reflektera över sin egen inre värld, dvs. att man kan tänka på vad man själv tror eller vill. Ett specialfall är förmågan till antecipatorisk planering som förutsätter att man kan föreställa sig sina egna framtida behov. Att dela andras känslor Den mest grundläggande formen av inlevelseförmåga är att kunna dela någon annans känslor.7 Denna förmåga, som man kan kalla medkänsla eller empati, innebär exempelvis att vi kan uppleva att någon annan har ont. Men det finns ett mer avancerat sätt att sätta sig in i andras känslor, nämligen att känna kognitiv medkänsla, vilket förutsätter att vi kan föreställa oss den andres känslor utan att själv ha dem.8 För att kunna känna kognitiv medkänsla måste vi således kunna skilja våra egna känslor från den andres. 23
Den meningssokande pocket.indd 23
09-02-04 15.20.05
”Gärdenfors är generös med sin stora kunskap … en bok som för samman forskningsresultat på ett sällsynt och spännande sätt …” Svenska Dagbladet
Varför söker vi hela tiden efter en mening i tillvaron? Varför vill vi hela tiden se mönster, hitta orsaker och betydelser, även i rent slumpartade händelser? Inom alla kulturer finns myter om hur universum har skapats och vem som har makt över naturfenomenen. Men hur kommer det sig att människan så gärna skapar berättelser? Och är det vår unika förmåga till framförhållning och samarbete som har gjort oss till vinnare i kampen för överlevnad? Vi antar ofta att orsakerna till det mänskliga beteendet framför allt står att finna i vår biologiska natur. I Den meningssökande människan argumenterar Peter Gärdenfors i stället för att nyckeln till vårt beteende finns att hämta inom kulturen. Han resonerar utifrån ett underhållande tvärvetenskapligt perspektiv – med rön från bland annat kognitionsforskning, psykologi, antropologi, litteratur och filosofi. Peter Gärdenfors är kognitionsforskare och en av våra internationellt mest uppmärksammade filosofer. Han är professor i kognitionsvetenskap vid Lunds universitet och författare till bland annat Fängslande information (2003) samt Hur Homo blev sapiens (2000). Den meningssökande människan utkom första gången 2006, denna nya pocketutgåva har reviderats av författaren.
Omslag: Niklas Lindblad, Mystical Garden Design Omslagsfoto: Eva Lindblad, 1001bild.se
PRISGRUPP
G
POCKETSTANDARD
ISBN 978-91-27-11963-5