SÖREN OLSSON ANDERS JACOBSSON ANNA-KARIN GARHAMN
Får Mann vara med? GALNA GATAN 4
I serien om Galna Gatan har tidigare utkommit: Galna Gatan 1, 2007 Galna Gatan 2 - V채rldens b채sta kompis, 2008 Galna Gatan 3 - Det 채r som det 채r, 2009
Sรถren Olsson
Anders Jacobsson
Anna-Karin Garhamn
Fร R MANN VARA MED? GALNA GATAN 4
Vill du veta mer om Sören och Anders och allt vad de håller på med? Skriv till: Sören & Anders Egmont 205 08 Malmö e-post: Sune.Bert@trollen.se www.soren-anders.se
Egmont Kärnan AB © Text: Sören Olsson och Anders Jacobsson 2010 Bild: Anna-Karin Garhamn Sättning & Layout: Grassman Ord&Bild Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN: 978-91-7405-402-6
1 Galen. Ja. Det är bra att den här gatan heter Galna Gatan. För det är precis vad den är. Helt galen! Jag bor tyvärr på den gatan. Just nu är jag arg. Och ledsen. Men jag är inte bara det. Jag är Jing Lo också. Det är så jag heter. Jag bor med min mamma, pappa, lillebror och mormor i ett gult hus med vita fönster. Vi har bott här i några år. Innan vi flyttade hit så bodde vi i en annan stad. Och innan vi bodde där så bodde vi i ett annat land. Men det minns inte jag. Jag var så liten 7
när vi flyttade till det här landet. Jag kommer inte ens ihåg om jag trivdes bättre i mitt gamla land. Troligen så gjorde jag det. För det kan i alla fall inte ha varit sämre än nu. Jag har många kompisar här på Galna Gatan. En heter Ljus. En annan heter Mörker. En tredje heter Blixten Henriksson. Jag ljuger. Jag har inga kompisar alls här. Noll stycken. Hela den här veckan har jag känt mig så sugen på kompisar att jag nästan har gått sönder i fyra, fem olika bitar. Jag har suckat och varit arg och sur hela tiden. Det hjälpte inte alls. Jag fick inga kompisar i alla fall. I dag tröttnade mamma på mitt gnäll. Hon sa att jag skulle gå ut och leka. – Med vem? suckade jag. – Du kanske kan gå över till Alva som bor på andra sidan gatan? föreslog mamma. Det var ett ganska bra förslag av min 8
mamma. Alva är intressant. Hon är nog ungefär lika gammal som jag. Och hon har också en lillebror. Precis som jag. Alva borde tycka att det skulle vara kul att leka med en jämnårig tjej. Det BORDE vara så! Men på den här galna gatan verkar ju ingenting vara som det ska.
9
Allt är fel och galet. Jag kände mig pirrig i magen när jag skulle gå och fråga Alva om vi kunde leka. Mamma såg det och frågade om hon skulle följa med mig och hjälpa till. Det var det dummaste jag hört. Hur skulle mamma kunna hjälpa mig att leka med Alva? Sådant har nog mammor glömt bort för länge sen. De slutar att leka när de blir vuxna och får arbete och så. Jag sa att jag klarade mig alldeles utmärkt på egen hand. Då klappade min mamma mig på skallen och sa att jag var hennes sötaste honungsblomma. Det brukar hon säga när hon vill grina lite. Och grinar gör hon alltid efter att hon känt sig så där stolt. Jag gick ut på gatan och mamma stod och grinade i dörröppningen. Det pirrade så mycket i magen att jag nästan trodde att jag höll på att bli magsjuk. 10
Tänk om Alva inte ville leka med mig? Tänk om hon inte alls var sugen på att leka med en jämnårig flicka? Jag gick upp mot Alvas hus. Mina ben skakade. Då såg jag en farlig sak. Alva var ute och lekte. Men hon var inte ensam. Hon lekte med en kille som jag tror heter Allan. Han bor också på Galna Gatan. Han har nyligen flyttat in. Men jag tänkte att jag skulle vara modig. Jag gick fram ändå. Alva och Allan tittade upp på mig. Alva såg glad ut på ögonen. Jag kände pirret ända ut i fingertopparna. – Jo, sa jag. – Ja? sa Alva. – Jag undrar en sak, sa jag. – Vad då? Alvas ögon glittrade och hon såg väldigt snäll ut. – Får man vara med? 11
Då hände det konstiga. Alva slutade se glad ut i ögonen. Allan tittade undrande på Alva. Hon viskade något i hans öra. Han suckade och skakade på huvudet. Och sen sa hon det. De där orden som gjorde så ont. – Nej. Mann får inte vara med. Alva såg inte alls så där glad och glittrig ut längre. 12
Jag kände hur allt det ledsna började rusa runt i min kropp. Jag ville egentligen grina på en gång. Men jag lät bli. Istället rusade jag hela vägen hem och slängde mig i min säng. Sen grät jag. Och kände mig som världens dummaste och ensammaste person. Dumma, dumma Alva! Varför får inte jag vara med? Vad är det för fel på mig?
13
I ett gult hus på Galna Gatan bor Jing Lo Wong, 7 år, med sin familj. De kommer från Taiwan. Jing Lo och hennes lillebror Mann Li har inte så många kompisar. Jing Lo vill gärna leka med Alva som bor på samma gata. Men Alva verkar inte vara något snällt barn. Hon säger nämligen alltid NEJ när Jing Lo frågar om hon får vara med och leka. Fast lite mystiskt är det allt. Alva ser nämligen alltid glad ut först och SEDAN suckar hon och säger nej. Kanske har Alva blivit drabbad av någon sorts förbannelse? Eller är det trolldom? Det tror i alla fall Jing Los mormor, som bor hemma hos dem och som mest kokar nudlar hela dagarna. Hon tror att Alva behöver rensas på onda andar …
EGMONTS LÄTTLÄSTA BÖCKER Korta kapitel Stor text Bilder
ISBN 978-91-7405-402-6
9 789174 054026