Markus Arvidson & Sara Johansson
Roll och identitet EN SOCIALPSYKOLOGISK INTRODUKTION
Författare Markus Arvidson är lektor i sociologi och undervisar på fristående kurser i sociologi och socialpsykologi och på samhällsanalytikerprogrammet vid Karlstads universitet. Hans forskning rör mestadels teoretiska frågeställningar och begreppsutveckling inom sociologi och socialpsykologi med avstamp i fenomen som bedrägeri, lojalitet och social sammanhållning. För tillfället utforskar Arvidson sociologiska och socialpsykologiska aspekter av dans i det pågående projektet ”Dans sent i livet”. Sara Johansson är doktorand i socialt arbete vid Örebro universitet. Hon har tidigare undervisat i sociologi och socialpsykologi vid Karlstads universitet. Hennes forskning utgår från en svensk kontext och handlar om lokala konsekvenser av globala konflikter där våldets legitimitet hävdas genom teologiska och/eller politiska referenser, med Syrienkonflikten och utresandet till bland annat IS som ”case”.
Innehåll
1. Introduktion – Varför roll och identitet? Grundbetydelser av roll och identitet Gemeinschaft och Gesellschaft Roll och identitet – en socialpsykologisk modell Slutreflektion
2. Människobehandlande organisationer Subjekts- och objektspositionen Människosyn och värdighet Rollspelande inom människobehandlande organisationer Slutreflektion
3. Utträdesprocesser Utträdesprocesser Begynnande tvivel Sökande Vändpunkt och beslut Mitt nygamla jag
Möjligheter och problem med Ebaughs perspektiv Begreppsapparaten Fastänkandet
Åtskillnaden mellan rollutträden och identitetsutträden – och hur kunskapen kan komma till praktisk användning Slutreflektion
11 13 16 19 22
25 28 31 34 37
39 40 41 42 43 44 45 46 47 50 52
4. Kollektiv identitet och stereotyper Identitet och motidentitet Kollektiv identitet Nationell identitet och nationalism Kollektivets dragningskraft Stereotyper Slutreflektion
5. Interaktionsritualer och emotionell energi Interaktionsritualer Emotionell energi Olika typer av ritualer Känsloregler Slutreflektion
6. Rollinskränkning Totala institutioner Föräldraroll och funktionsnedsättning
55 56 57 59 61 62 66
69 74 77 80 81 83
87
Att inskränka sig själv – självbindning Slutreflektion
87 90 93 95 98
7. Att påverka situation och handling
101
Tre föräldrastrategier
Fängelseexperimentet i Stanford Regelbrottsexperimenten Gränsdragningen mellan ”friskt” och ”sjukt” Slutreflektion
101 104 107 111
8. Genus: kvinnligt, manligt och mänskligt Tre begrepp: kön, genus och queer Duckface och stoneface Transaktörernas socialpsykologi Slutreflektion
9. Inramning och inramningsarbete Kodnyckel Teamframträdande och lojalitet som gemensam kodnyckel Fabrikationer – välmenande Fabrikationer – exploaterande
Rambrott Slutreflektion
10. Avvikelser Föreställningar om normalitet och avvikelse Avvikelse som förklaring – fallet Breivik Självuppfyllande profetior Hur individer påverkar avvikelser i vardagen Avvikelse och samhällets förväntningar Slutreflektion
115 117 119 121 124
127 130 131 134 136 137 140
143 144 146 148 150 152 156
11. Avslutning
159
Referenser
165
Register
173
1. Introduktion – Varför roll och identitet? I den här boken är syftet att socialpsykologiskt belysa och diskutera begreppen roll och identitet. Anledningen till att vi valt dessa begrepp är att det både i undervisnings- och forskningssammanhang, och också i vardagliga samtal, ofta dyker upp frågor och diskussioner kring hur dessa begrepp relaterar till varandra. På vilka olika sätt kan de användas för att förstå socialt samspel och det socialpsykologiska sättet att tänka? Vi tycker att begreppen fungerar som bra ”kick-starters” när man vill diskutera olika aspekter av individers samspel och interaktioner. I boken presenterar vi ett socialpsykologiskt betraktelsesätt där samhället och sociala sampel alltid finns närvarande, även under omständigheter som vi tror är väldigt privata eller personliga. Georg Simmel (1908/2009), en av de klassiska socialpsykologerna, är inne på detta spår när han liknar människans sociala liv vid en hand och dess fingrar. Fingrarna kan interagera både individuellt och tillsammans. När någon spelar piano har varje finger en individuell uppgift men samtidigt bildar de tillsammans en helhet, och det är samarbetet mellan fingrarna som skapar musikstycket. Ett annat exempel är att när man greppar något så måste fingrarna samarbeta, annars riskerar man att tappa taget. Sociala handlingar och socialt samspel kan ses i ljuset av Simmels metafor om handen och dess fingrar. Vi människor behöver utföra olika handlingar var för sig men vi är trots detta alltid bundna till varandra, precis som fingrarna sitter fast i handen. Även om vi har en stark personlig identitet eller utför individuella roller finns det alltid 11
ROLL OCH IDENTITET ett socialt sammanhang i vilket detta sker – fingrarna och handen förutsätter varandra. Filosofen Ludvig Wittgenstein menade att begrepp som liknar varandra kan sägas tillhöra samma familj, och han kallade detta ”familjelikhet” (Wittgenstein 1992). För oss tillhör begreppen roll och identitet samma familj och detta är något vi vill visa med denna bok. De två begreppen kan ses som syskon som ibland leker snällt med varandra, ibland bråkar och ibland behöver vistas i olika rum för att det ska bli lugn och ro. En annan tanke hos Wittgenstein är att olika ord och begrepp fungerar som verktyg i en verktygslåda, vilket vi tycker är en användbar metafor för hur vi arbetar i denna bok. Det socialpsykologiska språket med begrepp som roll och identitet, blir som verktyg i en verktygslåda, där olika verktyg passar olika situationer. Vi har följaktligen en praktisk syn på socialpsykologi, som är användbar för förståelsen av hur samspel och relationer fungerar. För övrigt kom även Wittgensteins begreppsutredande förmåga till praktisk användning när han deltog i ett forskningsprojekt tillsammans med läkare. Hans bidrag var att ifrågasätta terminologin för sjukdomstillståndet ”sårchock” och hans förmåga att vrida och vända på begrepp ledde till en ny syn på sjukdomen (Andersson 2012). För oss handlar socialpsykologi på ett liknande sätt om att göra omtolkningar och hitta nya begrepp på fenomen och därmed kasta nytt ljus över dem. Det finns ett spänningsförhållande mellan denna boks två centrala begrepp som är väl värt att utnyttja i en socialpsykologisk diskussion, då det inte alltid går att nagla fast exakt vad en roll eller en identitet är. Detta är också vinsten med socialpsykologin – insikten att våra föreställningar ofta beror på hur sociala sammanhang och situationer definieras. Boken kommer därför att ta upp olika perspektiv på roll och identitet i linje med det Michail Bachtin (1991) kallar för en polyfoni, från början en musikterm, som han använde för att analysera Dostojevskijs författarskap, där en mängd olika röster ges utrymme. Det polyfona, det vill säga de många olika rösterna, ska inte ses som något negativt, utan i stället som något som bidrar till en färgrikedom och till en dynamisk berättelse, vilket i vårt fall handlar om att ge olika perspektiv på begreppen roll och identitet inom det socialpsykologiska fältet. 12
1. INTRODUKTION – VARFÖR ROLL OCH IDENTITET?
Grundbetydelser av roll och identitet Enligt Svenska Akademiens ordbok bygger ordet roll på det rollhäfte skådespelare hade som hjälp för att spela upp en pjäs. Det var ett häfte eller en rulle som skådespelaren läste från – därav likheten mellan rulle och roll. Även i dag finns rollhäften eller manuskript vi behöver rätta oss efter för att smälta in i sociala sammanhang, för att kunna gå in i vissa roller och leva upp till en publiks förväntningar i olika sociala sammanhang. Svenska Akademiens ordbok (1959) ger följande förklaring när det gäller roll: Om den (an)del i ett arbete eller en värksamhet eller en utveckling eller ett skeende eller ett system och dylikt, som någon eller något har eller som tillfaller någon eller något; uppgift, funktion; värv; ställning position; ofta om den betydelse eller det inflytande som någon eller något har genom sin plats i ett visst sammanhang eller genom sitt deltagande i en viss värksamhet och dylikt; särskilt i sådana uttryck som spela (en) stor (eller liten) roll, ha stor (resp. liten) betydelse. (Svenska Akademien 1959, spalt R2389)
I beskrivningen framgår att roll också används i andra sammanhang än på teatern eller inom skådespelaryrket. Det finns en rad olika situationer i vilka rollbegreppet kan användas. I en text från 1823 kommer en mer generell betydelse av roll fram i följande uttryck: ”Han uppträdde som jultomte men föll ur rollen, när hans barn kände igen hans skor” (Svenska Akademien 1959, spalt R2389). Det handlar i dag alltså inte bara om skådespelaryrket, utan vi måste alla vara bra skådespelare, till exempel i vår yrkesutövning, men även i privatlivet – till exempel i rollen som jultomte. I citatet visas en misslyckad roll. Det är inte alltid vi lyckas spela rollen bra och då blir vi avslöjade och föreställningen misslyckas. Sådant som att göra ett bra framträdande, det vill säga att klara av sin roll, och de konsekvenser som kan uppstå när vi inte lyckas, är saker som socialpsykologen Erving Goffman ägnat mycket studier åt. Han har byggt upp en hel teoretisk ram kring begrepp som roll, fasad, framträdande, rollkonflikt och rollomkastning. En viktig 13
ROLL OCH IDENTITET poäng i hans arbete är också vad som händer på scenen och bakom scenen, det han kallar främre regionen (front stage) och bakre regionen (back stage). I olika yrken finns en front stage, en ”scen”, att agera på. Det kan vara restaurangen där gästerna äter, lektionssalen där eleverna finns och mottagningsrummet där patienterna får vård. På dessa respektive scener förväntas restaurangpersonalen, läraren och läkaren framträda på förväntade sätt. Efter framträdandet finns möjlighet att koppla av och vila sig back stage, vilket för restaurangpersonalen kan vara köket, för läraren lärarrummet och för läkaren personalrummet. Goffman, som anses vara en socialpsykologisk klassiker, återkommer vi till på flera ställen i boken. När det gäller begreppet identitet kommer detta ursprungligen från latinet med betydelsen ”densamma”. Svenska Akademiens ordbok anger att identitet i fackspråk betyder något som är ”densamma eller detsamma vid olika tillfällen och under växlande omständigheter” (Svenska Akademien 1933, spalt 180). En annan förklaring lyder ”egenskapen att vara ett och detsamma eller fullt lika” (Östergren 1981, spalt 641–642). Identitet används också i betydelsen ”ådagalägga sin identitet”, det vill säga ”att man är den man ger sig ut för” (a.a. spalt 641). Det sistnämnda kan kopplas till det anonyma livet i de framväxande storstäder, där det inte gick att veta ifall personerna verkligen var de som de utgav sig för: detta på grund av att människor inte kände varandra och var främlingar inför varandra. Idéhistorikern Karin Johannisson (2004) menar att vid tiden kring 1700-talets slut och 1800-talets början, då storstäderna började växa fram, fanns ett stort intresse för att identifiera och tolka människor när det gällde vad de hade för uppsåt och om de kunde bedömas som pålitliga. Denna kunskap var intressant, bland annat för institutioner som försäkringsbolag och banker. Ett särskilt studium kallat gelatoskopi ägnades åt människans leende, vilket kunde tolkas på olika sätt, som till exempel sardoniskt, insmickrande eller lömskt. Även i dag är liknande institutioner måna om att människor ska kunna bevisa sin identitet, inte minst på internet, som likt storstäderna också innebär en anonymitet där det kan vara svårt att bedöma om en människa är den som den utger sig för att vara. Detta är något banker och andra myndigheter försöker lösa med hjälp av BankID och liknande tjänster. 14
4. Kollektiv identitet och stereotyper Ingen människa är en ö, hel och fullständig i sig; varje människa är ett stycke av fastlandet, en del av det hela. (Ur ”Meditation XVII” av John Donne 1623)
Det sägs ibland att vi blir ett mellanting av de personer vi tillbringar mest tid med. Det sägs även att ingen människa är en ö som i citatet ovan. Dessa talesätt signalerar vikten av sociala relationer och andra människors betydelse för den enskilda individen. En av de stora identitetsfrågorna handlar om huruvida vår identitet är något vi skapar själva eller något som konstrueras genom våra sociala relationer med andra. Hur mycket av ”oss” finns i oss från början och hur mycket mejslas fram allteftersom, genom samspelet med andra och inom ramarna för kulturella normer och värderingar? Sociologer och socialpsykologer betonar den betydelse som samhälleliga aspekter och samspelet mellan individen och gruppen har för utvecklandet av den personliga identiteten. Även om det är det unika och det särskilda som framstår som centralt när vi talar om vår identitet, så handlar vår identitet lika mycket om vad vi inte är, som om vad vi är; lika mycket om andra som om oss själva. Det är därför inte särskilt konstigt att vi tycks ha ett sådant våldsamt behov av att tillhöra och vara en del av något större, att riva ner murarna kring våra ”jag” för att etablera ett ”vi”, om vi för en stund betraktar kopplingarna mellan individen och det omgivande samhället. Hur den personliga identiteten utvecklas villkoras på oändligt många sätt av sociala sammanhang, det kollektiva. George 55
ROLL OCH IDENTITET Herbert Mead (1934) menade att individens medvetenhet om sig själv växer fram ur interaktionen med andra och är resultatet av ett speglande av sig själv i de andras blickar. Dagisbarnet som plötsligt en dag inte längre vill pussa mamma eller pappa hejdå inför de andra barnen har utvecklat en förmåga att göra ett rollövertagande och betrakta och värdera sig själv utifrån andras perspektiv. Begreppet socialisationsprocess syftar på det förlopp som förvisso pågår hela livet, men är särskilt intensivt under de tidiga barnaåren och består av en process där det lilla, hjälplösa barnet av omgivningen formas till en individ som allteftersom kommer underfund med samhällets normer och genom att överta omgivningens värderingar och perspektiv blir en allt skickligare och mer kompetent social varelse. I denna socialisationsprocess spelar så kallade socialisationsagenter, såsom föräldrar, syskon, kamrater, lärare och media, en stor roll i formandet av den enskilda individen. På så vis kan vi se att det sociala och det gemensamma har en bärande betydelse för det individuella och ”unika”.
Identitet och motidentitet Den egna identiteten, vem jag är, rymmer såväl inkluderande som exkluderande aspekter, och såväl igenkänning (jag är som andra) som särskildhet (jag är den enda som är som jag) är viktiga komponenter. Identiteter är relationella och kopplade till andra identiteter. Att ringa in en identitet handlar därför om att lokalisera såväl likheter som olikheter i förhållande till andra identiteter. Motpolen, den så kallade motidentiteten, behövs för att man ska kunna skapa sig en identitet som svensk, som kvinna, som arbetarklass eller som transsexuell. Precis som många roller får sin mening genom relationen till sina motroller – läraren till studenterna och barnen till föräldrarna – får identiteter sin mening i relation till motidentiteter (Burke 1980). Det blir relevant att tala om unga först när vi talar om gamla, om män när vi talar om kvinnor, och om överklass i förhållande till underklass. Detta kallas standardiserade relationella par, motsatser som förutsätter och får betydelse genom varandra (Jonsson 2009). Att slå fast den egna identiteten handlar således om att hitta sig själv i relation till andra, vilket innebär 56
4. KOLLEKTIV IDENTITET OCH STEREOTYPER ett slags gränsarbete där inkludering och exkludering samverkar och gränser mellan olika grupper konstrueras och reproduceras. Ur den ovan beskrivna gränsdragningen mellan likheter och skillnader mellan olika identiteter kan vi sortera ut den kollektiva identiteten, som vi tar upp i nästa avsnitt.
Kollektiv identitet En kollektiv identitet kan förstås som en föreställd gemenskap. Denna bygger på föreställningar om gemenskap och likhet inom en specifik grupp och skillnader i relation till en annan grupp. Individuella olikheter inom den egna gruppen suddas därmed ut till förmån för föreställningen om kollektiv likhet (Anderson 1993). Vidare menar vi att en kollektiv identitet innebär att vara en del av en grupp med tydligt innehåll, och att gruppen är någorlunda beständig över tid. Precis som med den individuella identiteten som vi beskrev i introduktionskapitlet som något mer konstant och stabilt än en roll, ser vi också den kollektiva identiteten som något förhållandevis konstant och stabilt över tid. En grupp ska alltså ha funnits ett tag för att kunna etablera en kollektiv identitet, och känslan av en sådan identitet underlättas ofta av att gruppen eller organisationen funnits under lång tid. Då finns också en tradition och en historia att falla tillbaka på, och då kan upplevelsen av en gemensam identitet bli starkare. Ett exempel är Frimurarorden, ett mytomspunnet hemligt sällskap med anor från 1600-talet där det för medlemmarna är förbjudet att berätta om de hemliga ritualer som förekommer i verksamheten (Svahn 2012). Att medlemmarna har hemligheter tillsammans som de inte delar med andra förstärker den sociala sammanhållningen och den kollektiva identiteten. De som ingår i ett hemligt sällskap utgör en särskild interaktionsform, menar Simmel (1964). De får ett särskilt sätt att förhålla sig både till varandra och till utomstående. För medlemmarna blir egenskaper som lojalitet och diskretion viktiga i syfte att inte avslöja hemligheter för andra. Hemligheter, initiationsriter och traditioner kan bidra till att stärka en individs kollektiva identitet i en mängd olika kontexter. Att tillhöra 57
7. Att påverka situation och handling I detta kapitel kommer vi med hjälp av tre exempel på klassiskt socialpsykologiskt experimenterande att illustrera några viktiga lärdomar kring roller och identiteter och hur dessa är möjliga att på olika sätt påverka och manipulera utifrån, till exempel hur tilldelandet av en roll kan komma att påverka inte bara det sociala samspelet ”här och nu” utan också förvandla det som inledningsvis är en lek till att mer och mer dominera de deltagande individernas syn på sig själva. Experimenten förenas av att de på olika sätt syftar till att belysa, utmana och analysera gränserna för våra handlingar samt vilka effekter som kan uppstå till följd av olika förändringar av premisserna för dessa handlingar.
Fängelseexperimentet i Stanford Philip Zimbardo, som är personen bakom det berömda ”Stanford prison experiment”, intresserade sig för hur sociala influenser av olika slag kan bidra till uppkomsten av extrema handlingar. På senare år har Zimbardo även resonerat kring Abu Ghraib, det amerikanska fängelse utanför Bagdad i Irak där amerikaner begick fruktansvärda handlingar mot de tillfångatagna internerna (se Zimbardo 2007), men vi kommer i det följande att fokusera hans experiment vid fängelset i Stanford år 1971 (Haslam & Reicher 2012). Zimbardo inrättade ett fängelse i källaren tillhörande universitetet i Stanford där han var verksam, och rekryterade tjugofyra manliga studenter som frivilligt ställde upp 101
ROLL OCH IDENTITET på att delta i ett experiment som gick ut på att studera hur sociala roller påverkar människors handlingar. Deltagarna tilldelades roller som antingen fångar eller vakter, och experimentet inleddes. Efter bara några dagar kunde Zimbardo och hans kollegor iaktta hur mänskliga värden övergavs och hur de tilldelade rollerna kom att omfamnas så extremt att det faktum att det rörde sig om en iscensatt experimentsituation tycktes falla deltagarna helt i glömska. Både ”fångar” och ”vakter” anpassade sig, och medan vakterna blev alltmer grymma i sin behandling av fångarna – och dessutom tycktes finna njutning i sina grymma praktiker – så blev fångarna i sin tur alltmer passiva och undfallande. Experimentet var planerat att pågå i två veckors tid, men fick avbrytas efter endast sex dagar då det bedömdes ha spårat ur och blivit ohanterligt. Fem av deltagarna hade rentav börjat uppvisa psykopatiska drag. Stanford prison-experimentet utgjorde en viktig vattendelare. Tidigare hade brutala och förtryckande praktiker och handlingar förståtts utifrån en hypotes om personlig läggning, som ett förhållningssätt och ett resultat av individens personliga egenskaper. Detta innebär kort och gott att patologiska situationer och system antogs vara producerade av individer som i sig själva redan var ”patologiska” i något avseende. Zimbardo kom i stället att argumentera för en hypotes om situationens påverkan, som bygger på antagandet att människors handlingar bestäms främst av den sociala kontext i vilken de befinner sig. Hans Stanford prison-argument talade också för detta, då det visade hur ”helt vanliga” manliga studenter, som handplockats just med anledning av att de bedömdes mogna, emotionellt stabila och ”normalintelligenta”, utifrån de i experimentet anvisade sociala, och situationella, förutsättningarna, kom att utveckla personlighetsdrag som de tidigare inte uppvisat. Med hjälp av fyra aspekter av hur experimentet genomförts backade Zimbardo upp sin slutsats om att det är det situationella – de i situationen föreliggande sociala krafterna – som är avgörande för individens handlingar. Den första aspekten handlade just om deltagarnas ”vanlighet”. Den andra aspekten var den slumpmässighet med vilken deltagarna sorterades in i de två kategorierna ”fångar” och ”vakter”, utan att individu102
7. ATT PÅVERKA SITUATION OCH HANDLING ella val eller erfarenheter på något sätt låg till grund för utfallet. Den tredje aspekten utgjordes av den exakthet med vilken experimentet efterliknade verkligheten, både vad gällde utformandet av den fysiska fängelsemiljön och det sätt på vilket ”fångarna” arresterades och transporterades till fängelset av riktiga poliser. Den fjärde aspekt som talar för experimentets giltighet är det faktum att deltagarna inte på förhand hade någon information om experimentets innehåll och därför inte visste vilka olika roller som skulle fördelas mellan dem. Det går vidare att urskilja tre faser i experimentets genomförande. Den första fasen kan beskrivas som en invänjningsfas i vilken deltagarna anpassade sig till den nya situationen och sina tilldelade roller. I denna fas fanns en viss distans mellan deltagarna och deras roller och därmed ett visst främmandeskap inför situationen, vilket också tog sig uttryck i hur rollerna spelades. Fångarna upplevde ännu sin undergivenhet som spelad, och vakterna förhöll sig fortfarande tveksamma kring hur de skulle utföra sina roller och disciplinera sina fångar. I takt med att vakterna utvecklade olika disciplineringsåtgärder kom en kollektiv identitet att växa fram bland fångarna och de började uppleva en stark känsla av att de delade en gemensam situation. Detta ledde till experimentets andra fas, upprorsfasen. Här började fångar gå samman för att planera och genomföra upproriska praktiker och motståndsstrategier, vilka kunde handla om ordervägran, att svära åt vakterna och uppmuntra varandra till revolt. Samtidigt som upproret tjänade till att organisera och ingjuta mod i fångarna, bidrog det även till en förändrad hållning från vakternas sida, och detta föranledde den tredje fasen, tyranniets fas. Här slog vakterna tillbaka fångarnas uppror med full kraft, dels genom att öka sina trakasserier av dem, dels genom att skapa en inre hierarki och motsättningar genom att favorisera och gynna några av de fångar som inte deltagit i upproret. Nämnas bör att inte alla vakter kom att utveckla sitt rollspelande i samma bestialiska riktning. Zimbardo uppskattade att ungefär en tredjedel gick i denna riktning, medan de resterande försökte vara antingen ”hårda men rättvisa” eller ”snälla” vakter. Det är emellertid den tredjedel som gick den första vägen som gjort experimentet så om103
ROLL OCH IDENTITET talat. Stanford prison-experimentet lämnade ett viktigt bidrag genom att det klarlade hur situationella och sociala faktorer kan förvandla människors personligheter och handlingar. Detta illustrerar hur det är möjligt att manipulera människor och åstadkomma förändringar i deras tankemönster och ageranden, hur det är möjligt att genom tilldelandet av tydliga roller påverka situationers utfall, och hur lek kan övergå i allvar. Detta kan kopplas till figur 2 i kapitel 1, som visar hur externa krafter påverkar och formar den roll individen utför, och också över tid kan komma att alltmer påverka individens syn på sig själv för att kanske rentav komma att införlivas i dennes identitet. Utöver de faktiska resultat som experimentet genererade gav det även upphov till omfattande forskningsetiska diskussioner som handlade om att reglera forskares möjligheter att utföra experiment som på olika sätt kan skada eller orsaka obehag hos de deltagande.
Regelbrottsexperimenten Harold Garfinkel, förgrundsgestalt inom den gren av sociologin som kallas etnometodologi, intresserade sig för hur olika aktörer samverkar för att tillsammans skapa ordning. Hela vår sociala värld är enligt det etnometodologiska och garfinkelska synsättet en produkt av mänskligt handlande, och existerar endast i själva görandets ögonblick (Kim 2003). Etnometodologin betraktar nämligen inte social ordning som färdigpaketerad och oberoende av aktörernas medverkan, utan som något som aktörerna själva producerar genom att iscensätta observerbara och meningsskapande praktiker i ”sociala sammanhang”, så kallade situationer i vilka aktörerna är medlemmar. Tillsammans skapar de mening, förståelse och rationalitet. Även om världen enligt det etnometodologiska synsättet alltså måste produceras på nytt i varje givet ögonblick ter den sig inte ofullbordad för individen, menar Jonsson (2009). Tholander (2013, s. 14) beskriver Garfinkels aktörer som ”förståelsemaskiner som i princip inte accepterar obegripligheter eller motstridigheter”. Inom Garfinkels teoretiska ramar ses aktörerna således som skickliga improvisatörer och förhandlare snarare än normstyrda regelföljare. Regler och normer finns förvisso i varje situation, men 104
7. ATT PÅVERKA SITUATION OCH HANDLING de är av tvetydig karaktär och aktörerna bör ses som regelanvändare snarare än regelföljare, och de är dessutom kapabla att böja och bända på regler för att kunna använda dem i ordningsskapandet (Kim 2003). Något som är viktigt i interaktion och meningsskapande är ”the practices of passing” (Kim 2003, s. 102), det vill säga aktörens förmåga att passera som någonting, att upprätthålla den identitet eller roll som den aktuella situationen fordrar. Detta kan handla om att vara förtrogen med hur ”en god vän”, ”en normativ kvinnlighet” eller ”en kompetent läkare” bäst iscensätts – och eftersom olika situationer medför olika förutsättningar så kan detta passerande göras på olika, situationsbundna sätt. Detta är ett argument för att fokusera situationen som sådan, snarare än att stirra sig blind på de aktörer som befolkar den. Enligt det garfinkelska synsättet ska vi till exempel förstå bakgrundsförväntningar, som vi ofta betraktar som en del av individens personliga bagage, som något som i stället tillhör situationen. Även om de olika aktörerna kan bytas ut bibehåller många situationer sin grundläggande mening, menar Jonsson (2009). Även om studenterna varierar bibehåller klassrumssituationen som regel sina grundläggande drag mellan olika föreläsningar, terminer och läsår. Ordning och mening produceras alltså i varje situation, enligt Garfinkel och etnometodologin, av människorna själva. Genom en serie regelbrottsexperiment visar Garfinkel vad som händer när individer inte längre bidrar till det ständiga ordningsskapandet. Normer synliggörs som tydligast när de inte följs, och detta var grunden för de uppdrag Garfinkel gav sina studenter när de skickades ut från klassrummet för att på olika sätt bryta mot sociala regler och uppförandekoder. Det kan handla om att spela främling i sitt eget hem, att ställa problematiserande frågor som svar på högst begripliga yttranden eller att föra sitt ansikte allt närmre sin sampalspartners, så att näsorna nästan snuddar varandra. Dessa brott mot social ordning möts av mycket starka reaktioner – tillrättavisningar, förbannelser, idiotförklaringar, och så vidare – vilka synliggör de ”osynliga” reglerna. Samtidigt visar också reaktionerna på det arbete som utförs för att återställa ordningen och ånyo göra världen begriplig. (Tholander 2013, s. 6)
105
Roll och identitet En socialpsykologisk introduktion Markus Arvidson & Sara Johansson Roll och identitet är två begrepp som vi ständigt stöter på i vardagliga samtal, när vi slår upp en tidning, tittar på tv eller använder nätet. Men vad betyder de egentligen och vad är skillnaden mellan dem? I den här boken använder författarna ett socialpsykologiskt förhållningssätt för att diskutera begreppen roll och identitet utifrån olika infallsvinklar och aspekter, som avvikelser, genus, människobehandlande organisationer, kollektiv identitet, emotioner och avhopp från gemenskaper. Det mänskliga samspelet är bokens fokus. Med hjälp av författarnas grundliga analys av begreppen förmedlas ett socialpsykologiskt perspektiv på världen där begreppens betydelse inte tas för given, utan definieras genom sin användning och av sammanhanget. Vad som är roll respektive identitet beror ofta på situationen och på sociala överenskommelser. Boken vänder sig till högskolestudenter med intresse för socialpsykologi, till dem som läser program inom samhällsanalys, socialt arbete, psykologi och arbetsvetenskap, till lärarstudenter och blivande poliser samt till andra som i sin yrkesverksamhet stöter på frågor kring roll och identitet.
Markus Arvidson är universitetslektor i sociologi vid Karlstads universitet. Sara Johansson är doktorand i socialt arbete vid Örebro universitet.
ISBN 978-91-40-69114-9
9 789140 691149