9789140691118

Page 1

Perspektiv på historien 1b

Perspektiv på historien 1b

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström Erik Hallberg

Perspektiv på historien 1b är ett läromedel i första hand tänkt för gymnasieskolans kurs 1b. Stor vikt har lagts vid att ge boken ett lättillgängligt språk och rikligt med pedagogiskt material i form av uppgifter och övningar. I denna nya upplaga har kronologin dragits fram till idag, den globala inramningen blivit tydligare och den genushistoriska tråden stärkts. Dessutom har ett en serie analyserande uppslag lagts till där grundläggande problemställningar i historien diskuteras utifrån skilda perspektiv och tolkningar. Boken är skriven av Hans Nyström, Lars Nyström, Örjan Nyström samt Erik Hallberg. Författargruppen har tillsammans lång erfarenhet av undervisning på gymnasieskola och universitet. De är även författare till flera historiska fackböcker. Serien Perspektiv på historien finns för alla historieämnets kurser. För kurs 1b finns även Perspektiv på historien Plus, som har samma struktur som Perspektiv på historien 1b men är en mer fyllig, kronologisk framställning från äldre tider till idag. I serien ingår även Perspektiv på historien 50p (för kurs 1a1), Perspektiv på historien 2-3 Historiebruk och historievetenskap (för kurs 2 och 3), Perspektiv på historien – Kulturhistoria (för kurs 2b) samt temaboken Perspektiv på historien – Socialhistoria. ISBN 978-91-40-69111-8

9

789140 691118

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström Erik Hallberg

Perspektiv 1b på historien



Innehåll

Vägar till historien

9

Antiken 47

Källövning: Historia på film Källövning: Historiebruk på bild

16 17

Grekland – Europas vagga 48 Romarriket 55 Kapitlet i korthet 64 Källövning: Akropolisklippan i Athen Källövning: Antikt klotter

Källkritik Källövning: Rapportering från oroshärdar Källövning: Att använda internetsidor som källor

65 66

19 28 29

Medeltiden 69 Äldre medeltid 70 Feodalsamhället 74 Högmedeltiden 79 Senmedeltiden 85 Svensk medeltid 90 Kapitlet i korthet 98

Forntiden

31

Människans ursprung Kapitlet i korthet

32 41

Analys – Olika perspektiv. Historiebruk: Var det bättre på stenåldern?

42

Källövning: Två bronsåldersmänniskor Källövning: Hammurabis lag

44 45

Analys – Då-nu-sedan. Olika perspektiv och tolkningar: Var finns kvinnorna? Analys – Kontinuitet och förändring. Då-nu-sedan.: Tjänster och gentjänster Källövning: Arn – korsriddaren Källövning: Religionsskifte i Skandinavien Källövning: Arboga stads dombok 1471

100 102 104 106 107

5


Nya tider, nya världar

109

Europa upptäcker världen 110 Renässans och reformation 117 Starkare stater, större krig 122 De nya stormakterna 126 Sverige blir ett enat rike 133 Stormaktstiden 138 Kapitlet i korthet 148 Analys – Kontinuitet och förändring. Orsak-verkan: Giftermål och familj förr och nu 150 Källövning: Columbus brev Källövning: Posten Källövning: Sägner om Karl XII

Ideologier och nationalism

Källövning: Det kommunistiska manifestet Källövning: Äktenskap och kärlek Källövning: Att gjuta en nation

157

Världen binds samman 158 Upplysningen 163 Den amerikanska revolutionen 167 Franska revolutionen 170 Napoleontiden 176 Den industriella revolutionen 181 Frihetstiden 188 Sverige under revolutionernas tid 194 Kapitlet i korthet 198 Analys – Långa linjer. Olika perspektiv och tolkningar: Varför Europa? Källövning:»Deklarationen om människans och medborgarens rättigheter« Källövning: Den industriella revolutionen i siffror Källövning: Den industriella revolutionen – på gott och ont Källövning: Gustav III och bruket av historia

6

240 242 243

152 154 155

Västerlandet erövrar världen Revolutionernas tidevarv

209

De politiska ideologierna 210 Utvecklingslinjer i 1800-talets Europa 214 Nationalismen 218 Sverige inför den nya tiden 224 Lika rättigheter – också för kvinnorna? 229 Kapitlet i korthet 238

200 204 205 206 207

Det moderna industrisamhället tar form Imperialismen Första världskriget Den ryska revolutionen Sverige kring sekelskiftet Det demokratiska genombrottet Kapitlet i korthet Analys – Historiebruk. Aktör-struktur: Vem bar skulden till första världskriget? Analys – Långa linjer. Olika perspektiv och tolkningar: Imperialismens följder Källövning: En utvandrare ger tillbaka Källövning: Velocipedsport och hjulryttarinnor Källövning: Kvinnlig rösträtt Källövning: Strejker och strejkbryteri

245 246 254 262 270 273 281 288 290 290 294 295 296 297


Från krig till krig Den nya stormakten Sovjet blir en stormakt Demokrati och diktatur i Europa Mot ett nytt världskrig Andra världskriget Förintelsen Sverige under mellankrigstiden Norden under andra världskriget Kapitlet i korthet Analys – Orsak-verkan. Historiebruk: Vägen till världskrig Analys – Historiebruk. Olika perspektiv och tolkningar: Steriliseringarna och folkhemmet

299

Efterkrigstiden 363

300 306 310 317 321 331 337 344 350

Det kalla kriget Välstånd i väst Östeuropa under kommunismen Alla folks lika rätt Kris och omvandling i väst och öst Det svenska välfärdsamhället Välfärdssamhället i kris och omvandling Kapitlet i korthet Analys – Historiebruk, Olika perspektiv och tolkningar: Folkhemmet tur och retur

420

352

Källövning: Ett land, två folk Källövning: Att försvara rasförtryck Källövning: Folkpartistisk valaffisch från 1948 Källövning: Sexuell frigörelse

422 424 426 427

354

Källövning: Valaffisch från 1934 Källövning:»Hårda tider« Källövning: GULAG

356 357 358

Källövning:»Lebensraum«– från Hitlers bordssamtal 1941–42 Källövning: Sanning och propaganda

360 361

Mot en ny världsordning Världen efter 1989 Mot en multipolär värld Historien går vidare

364 371 379 384 395 402 409 418

429 430 437 446

Analys – Långa linjer. Olika historiska förklaringar: Varför är det så oroligt i Mellanöstern? 452 Analys – Då-nu-sedan. Historiebruk: Hållbar utveckling? 456

Register 458 Bildförteckning 465

7



Källkritik

Historia handlar om vad som hänt i det förflutna. Men hur vet vi vad som hänt? Vi läser böcker förstås, eller söker information på Internet. Men innan någon kan skriva en bok måste han hitta källor att utgå från: intervjuer, brev eller dokument. Ofta finns flera versioner av en händelse. Ibland är det ingen som minns.   Men inte bara historikern ställs inför dessa problem. Domaren i en domstol måste avgöra om vittnena är trovärdiga. Journalisten måste skilja sanna uppgifter från osanna. I detta kapitel ska vi bekanta oss med en teknik att bedöma information: källkritiken. Grunderna följer vanligt sunt förnuft. Det rör sig om fyra huvudprinciper. 1. Äkthet. Är källan vad den utger sig för att vara? 2. Tid. Ju längre tid som gått innan någon berättar om en händelse, desto osäkrare blir uppgifterna. 3. Beroende. Bygger källan i själva verket på en annan källa? Har den påverkats på annat sätt? Också då bör vi vara försiktiga. 4. Tendens. Har en källa intressen att bevaka i det han eller hon berättar om? Då finns en risk att framställningen är felaktig eller vinklad. Allt detta anknyter till hur vi i vardagen hanterar information. Befinner sig två personer i konflikt vet vi att vi inte bara kan lyssna på den ena sidan om vi vill förstå vad som hänt. Vi måste höra båda parter och helst också en tredje neutral person. Det är tendenskritik. Och även om det finns en lockelse i rykten eller historier som går i omlopp är de flesta medvetna om att 19


vi i första hand bör lyssna på den som själv var med. Det är beroendekritik. Vi vet också att minnet ofta sviker och att gamla hågkomster ofta blir osäkra eller felaktiga. Det är tidskritik.   På detta sätt fungerar de flesta av oss redan som källkritiker. Det gäller bara att tänka på samma sätt när vi studerar samhället eller historien. Låt oss titta närmare på de fyra huvudkriterierna.

Äkthetskriteriet

På ön Måkholmen i Bohuslän ligger en labyrint, 500 år gammal enligt länsmuseets informations­skylt. Men ortsborna vet bättre: sommaren 1974 rullade två uttråkade elvaåringar ut stenarna sedan de blivit inspirerade av en labyrint på Skansen i Stockholm. Här ser vi en av dem, Thomas Kalmér, framför informa­ tions­­skylten 30 år senare.

20

Källkritik

År 1983 presenterades en världssensation. Genom kontakter i det kommunistiska Östtyskland hade tidningen Stern lyckats smuggla ut anteckningsböcker som kommit på avvägar efter en flygkrasch 1945. De innehöll Adolf Hitlers dagböcker. Upptäckten väckte en enorm uppmärksamhet. Flera forskare förklarade högtidligt att nu måste historien skrivas om – ända tills en labratorieanalys visade att dagböckerna var skrivna på ett papper som inte tillverkades förrän på 1950-talet.   Att källor är vad de utger sig för att vara är grundläggande för historikerns arbete. Någon enkel teknik att skilja äkta från falskt finns dock inte. Ofta krävs helt enkelt gedigna kunskaper om den aktuella tidsepoken för att historikern ska kunna ana sig till när något är galet. Här kan han också ha god hjälp av de andra källkritiska kriterierna.


Tidskriteriet En källa ska vara så samtida som möjligt med de händelser den behandlar. Orsaken är enkel: glömska.   Det finns idag mycket forskning om vårt minne. Den har visat att vi inte bara glömmer väldigt mycket. I det omedvetna bearbetar vi dessutom våra minnesbilder. Här kan nya samband uppkomma och många gånger blandas minnen som är nära i tid och rum. Om en människa varit med om två likartade händelser är det inte ovanligt att hon efter en tid har svårt att skilja dem åt. De glider ihop till en berättelse. Samtidigt bidrar livets gång till att bilden av det förflutna förändras. Har en person gått igenom en livskris eller blivit förälskad kan minnen få en ny innebörd och förändras.   Ju mer tiden går desto osäkrare blir alltså våra hågkomster. Därför vill historikern helst använda färska källor: dagböcker, intervjuer direkt efter en händelse eller brev. Men samtidigt visar forskningen att minnet under vissa omständigheter kan vara tillförlitligt. Vi kommer ihåg det vi behöver komma ihåg och vi kommer ihåg det vi är intresserade av. Vi har också lätt att minnas handlingar som upprepats ofta under lång tid. Berättelser om hur en syssla i hemmet eller arbetet gick till har således visat sig tillförlitliga.

Beroendekriteriet Var personen som berättar om ett mord själv med på brottsplatsen? Eller återger han bara vad andra berättat eller vad som stått på nätet? Beroendekriteriet handlar om att analysera hur information färdas och förändras. Grundprincipen är att vi bör använda oss av uppgifter som är så oberoende som möjligt, helst förstahandsuppgifter.   En vanlig missuppfattning är att en uppgift som återfinns i en mängd olika media skulle vara mer tillförlitlig än en uppgift som bara finns på ett ställe. Men så är det inte alltid. Det kanske står samma sak på hundratals webbsidor – men i själva verket går alla dessa uppgifter tillbaka på en enda ursprungskälla. Då är det i första hand den man ska söka upp. En tredjehandsuppgift kan aldrig styrka en andrahandsuppgift. Bara av varandra oberoende källor kan styrka varandra.   Ett typexempel på en källa med beroendeproblematik är ryktet: uppgifterna färdas från mun till mun, i varje led förändras informationen lite grann, till slut är det ingen som vet var uppgifterna kommer ifrån. I en serie böcker har folklivsforskaren Bengt af Klintberg kartlagt moderna vandringssägner som cirkulerat över landet. Ett exempel är historien om invandrarna som bryter upp golvplankorna i lägenheten för att odla potatis. Den har i tur och ordning berättats om landsbygdsbor som flyttat in till staden, om romer, finnar, turkar, bosnier och somalier.   Men inte heller förstahandskällor står alltid fria från beroende. Antag att flera personer på en arbetsplats eller en skola bevittnat en dramatisk händelse, till exempel ett rån. Eftersom de träffas varje dag talar de om vad

Det finns likheter mellan historikerns arbete och polisens. Bevismaterial kan vara förfalskade, vittnes­uppgifter mindre tillförlitliga. I värsta fall finns kanske andra motiv än att utröna sanningen bakom en utredning. På bilden ser vi polis­konstapel Tore Hedin undersöka ett dörrlås efter ett mord i Skåne i början på 1950-talet. En tid senare tog han livet av sig: det visade sig att det var han själv som var mördaren!

Källkritik

21


som hänt. Därigenom kommer deras minnen successivt att nötas mot varandra – och så småningom tar en gemensam berättelse form. Samtidigt står det kanske om saken i kvällstidningarna, vilket också påverkar deras minnesbilder. Denna typ av beroende brukar kallas för narrativ smitta och är ett vanligt problem i polisutredningar. Har vittnet läst om brottet är risken att hans berättelse försämras.   Vidgar vi perspektivet ytterligare finner vi att i stort sett alla källor har en beroendeproblematik. Vi är beroende av den tid vi lever i och dess sätt att se på saker och ting; av vad vi lärt i skolan; vad omgivningen förväntar sig av oss. Allt detta måste historikern ta hänsyn till.

Tendenskriteriet

I jakten på Olof Palmes mördare presenterade länspolismästare Hans Holmér en så kallad fantombild på gärningsmannen. Bilden byggde på några vittnens minnesbilder av mördaren och hade tagits fram med polisens datorer. Hur påverkar en sådan här bild vittnesmålens framtida värde?

22

Källkritik

Finns det ekonomiska, politiska eller andra intressen bakom en källa? Då måste vi vara på vår vakt. Den misstänkte mördaren vill gå fri inför domstolen, telefonförsäljaren vill sälja telefonabonnemang, den otrogna maken vill bevara äktenskapet – i alla dessa fall kan vi räkna med att källan har tendens som vi måste ta hänsyn till när vi bedömer dess information. Grundregeln är enkel: vi bör inte lita på tendentiösa källor som står för sig själva. De måste kompletteras: genom källor utan eller med annan tendens.   Inom den politiska historieskrivningen är tendentiösa källor ett ständigt gissel – så finns det knappast ett krig i världshistorien som startat utan att motståndarlandet fått skulden. Men också ett på ytan tillförlitligt material som statistik kan dölja tendensproblem. Så har exempelvis all jordbruksstatistik i Sverige fram till slutet av 1800-talet dömts ut som oanvändbar. Eftersom staten saknade resurser att gå ut och kontrollera hur mycket spannmål som odlades på varje gård i riket måste man ta hjälp av bönderna. De var rädda att skatten skulle höjas om staten fick reda på hur mycket de odlade. Därför uppgav de för låga siffror. Kanske saknas en tredjedel av produktionen, kanske hälften.   Viktigt att komma ihåg när man arbetar med tendentiösa källor är att vara uppmärksam på nyanserna i framställningen. Det är långt ifrån alltid som en tendentiös källa talar direkt osanning – ofta är det tvärtom mer


Ikea:s grundare Ingvar Kamprad personifierar hjältebilden av entreprenören som en gång startade med två tomma händer. När företag skriver sin egen historia är det ibland svårt att skilja historie­skrivningen från en reklam­broschyr. Det samma gäller när politiska partier eller andra organisationer ger ut böcker om sig själva.

effektivt att påverka läsaren med så små medel som möjligt. En vanlig teknik är det skeva faktaurvalet: att lyfta fram de fakta som talar för den egna saken och förtiga de som talar emot. Då kan det mycket väl vara så att alla uppgifter i källan är riktiga – samtidigt som helheten är helt förvrängd.   Många företag har en berättelse om sin egen historia på sin hemsida. Ofta handlar den om en stark entreprenör som med »två tomma händer« byggde upp företaget. Men det står ingenting om företagets utsläpp av farliga ämnen i naturen eller om strejker och konflikter bland de anställda. Bland tyska storföretag var det vanligt att man samarbetade med Hitler under kriget och använde sig av slavarbetskraft från koncentrationslägren. Det brukar inte heller nämnas på hemsidan.

Ett källkritiskt exempel Vi har därmed gått igenom de fyra källkritiska kriterierna. Låt oss nu titta på ett exempel på hur de kan kombineras!   År 2003 gick USA med flera stater i krig mot Irak. Inför resten av världen motiverades kriget med att Iraks diktator Saddam Hussein hade massförstörelsevapen: främst biologiska och kemiska vapen. Det visste man genom underrättelsearbete. Men när Irak ockuperats hittade man inga vapen. Hur kunde det bli så fel?   Svaret är att man bedrivit dålig källkritik. Spionerna ute på fältet hade bara fått fram få och osäkra uppgifter. Dessa uppgifter ställdes samman i rapporter som gav ett säkrare intryck. På högre nivå i byråkratin sammanställdes dessa rapporter i sin tur i nya rapporter som var ännu säkrare. När president Bush sedan vände sig till världen fanns inget tvivel: Saddam Hussein hade massförstörelsevapen.   Kanske var presidenten övertygad om att vapnen fanns. Men han ville också ha argument att kriga mot Irak. Därför efterfrågade han i första hand Källkritik

23


information om att landet hade massförstörelsevapen. Spionerna gav honom vad han ville ha. Längst ned i kedjan var man beroende av irakiska informanter. De betalades i pengar eller tjänster. Bäst betalt fick de för information om massförstörelsevapen som egentligen inte fanns.   Exemplet visar på vad som kan hända med uppgifter som färdas i flera led. Men också hur det kan gå om man redan från början bestämt sig för vad man ska komma fram till, och hur bilden av verkligheten är beroende av makt och pengar. När framtidens historiker ska skriva om händelseförloppet tillkommer ytterligare problem: personer som intervjuas kan ha glömt bort eller förträngt viktiga omständigheter. Dokument från de irakiska spionerna som letats fram i arkiven kan vara förfalskningar.

Kvarlevor och berättande källor En viktig skiljelinje inom källkritiken går mellan berättande källor och kvarlevor. Hittills har vi sysselsatt oss med berättande källor. Dessa är, precis som det låter, berättelser om vad som hänt. Kvarlevor däremot, är direkta spår eller lämningar av det som hänt. Vid en mordrättegång är vittnesmålen berättande källor. Upphittade kulor eller fingeravtryck är kvarlevor från brottet. Studerar vi medeltida krigsteknik utgör ruinerna efter befästningar exempel på kvarlevor, liksom bevarade vapen eller skeletten på slagfältet. En berättande källa är medeltida kungakrönikor där samma strider behandlas.   Som regel litar vi mer på kvarlevor än på berättande källor. Det spelar ingen roll om den misstänkte mördarens mor ger honom alibi. Hittas hans fingeravtryck på den blodiga kniven intill offrets kropp är sannolikheten att han döms stor ändå. På samma sätt förhåller det sig med det medeltida kriget. Det kanske står i en kungakrönika att tio tusen motståndare stupade i ett slag. Men när arkeologerna gräver på platsen hittar de bara hundra skelett, och detta trots att jordförhållandena är sådana att benen borde ha bevarats. Då har sannolikt kungakrönikan överdrivit kungens seger.   När man studerar kvarlevor gäller andra regler än när man studerar berättande källor. En kvarleva har ju inga egna intressen att bevaka och kan således aldrig vara tendentiös. På motsvarande sätt är beroende- eller tidskriteriet irrelevant. Däremot är äkthetskriteriet fortfarande aktuellt. Kniven med fingeravtrycken kan mycket väl lagts dit i efterhand.

Berättelser som kvarlevor När man talar om kvarlevor tänker man kanske i första hand på exempelvis skelett eller ruiner. Men faktum är att också en berättelse kan vara en kvarleva!   Antag att vi skriver en bok om den politiska propagandan under medeltiden. På vilka sätt försökte kungen övertyga folket om att han var en duglig regent? Med denna frågeställning kan vi faktiskt använda en berättelse som kungakrönikan som en kvarleva. De bevarade krönikorna där kungen 24

Källkritik


framställs som en hjälte är ju en direkt rest av hans propaganda. Det som i den ena stunden är en berättande källa kan i nästa stund fungera som en kvarleva. Det beror på vilka frågor vi ställer. Man brukar säga att varje källa har en berättande- och en kvarlevoaspekt.   När man använder berättelser som kvarlevor aktualiseras andra frågor än de vi diskuterat tidigare. Det viktigaste är inte att bestämma vad i berättelsen som är sant. Snarare handlar det om att använda den för att förstå hur man tänkte och tyckte i det samhälle där berättelsen uppkom. Detta innebär också att i sig mycket otillförlitliga källor kan fungera utmärkt som kvarlevor. Kungakrönikan visade sig inte vara så trovärdig när det gäller hur många som dog på slagfältet. Men det gör den inte mindre intressant som ett exempel på kungens propaganda. Historien om invandrarna som odlade potatis under parketten är helt oanvändbar om vi vill kartlägga invandrarnas levnadsmönster. Desto mer säger den om attityder till invandrare i det svenska samhället.

Källkritik och historiebruk Källkritiken är idag ett viktigt verktyg när vi arbetar med historia. Men så har det inte alltid varit. Länge var de flesta historiker maktens redskap. De skrev den historia som passade exempelvis kungarna bäst – det var så kungakrönikorna uppkom. När historia under 1800-talet blev ett skolämne var man inte alltid så kritisk mot dessa berättelser. Vid denna tid fyllde historieskrivningen ett nationalistiskt syfte. Man ville få människorna att känna sig stolta över sitt land och över dess historia. Då passade historier om forna kungars äventyr bra – även om de egentligen inte var så trovärdiga.   Källkritikens genombrott kom runt sekelskiftet 1900. Det var nu historia etablerade sig som en vetenskap. Liksom fysik eller kemi strävade man efter att nå fram till så exakta arbetsmetoder som möjligt. Källkritiken blev tekniken att ta reda på »vad som verkligen hänt«. Många trodde att man härigenom skulle nå fram till en slutgiltig version av historien.

2008 upptäckte arkeologerna Stor­ britanniens äldsta kända hus – 11 500 år gammalt – nära Scarborough i Yorkshire. Här hittade man också kluvet timmer, ett av de tidigaste fynden av mer utvecklat snickeri­ arbete i Europa. På bilden undersöker en av arkeologerna resterna av en björk på platsen.

Källkritik

25


Det finns otaliga sådana här bataljmålningar av slaget vid Lützen, där den svenske hjältekonungen Gustav II Adolf dödades. En liknande bild av historien dominerade länge i skolundervisningen. I förgrunden stod kungarna och krigen. Vanliga människor och deras vardag kunde knappt ens urskiljas i bakgrunden.

26

Källkritik

Dagens historiker är mer försiktiga. Källkritiken är fortfarande grundläggande i varje historiskt arbete. Men samtidigt har medvetenheten vuxit om att de svar historikern får i sin forskning också i hög grad styrs av de frågor han eller hon ställer till dokumenten. Historien är full av händelser, episoder och potentiella frågeställningar. Vad i allt detta är egentligen intressant och relevant att skriva om? Här ger källkritiken ingen vägledning. Avgörande blir istället vårt val av perspektiv. Skriver vi t.ex. de stora männens historia kommer vissa saker i förgrunden, försöker vi förstå det förflutna underifrån, utifrån de vanliga människorna och deras vardag, andra. I detta arbete påverkas historikern också i hög grad av vilka frågor som är aktuella i deras egen samtid. Historieskrivningen blir på detta sätt också en tidsspegel – präglad lika mycket av samtidens perspektiv och idéströmningar som av det förflutna i sig.   Detta resonemang gäller förstås också den framställning av världshistorien som du just nu håller i handen. Faktum är att just läroböcker i historia inom de senaste decenniernas diskussion om historiebruk blivit ett allt mer intressant material att arbeta med för forskarna. Vad det uppväxande släktet förväntas lära sig om förflutna tider säger mycket om historiesynen i samhället. Skolhistorien har dessutom ofta varit under politisk debatt, vilket kan visa på motsättningarna i samtidens diskussion om historien. Böckerna blir på detta sätt ett slags kvarleva av olika tiders förhållande till det förflutna. Läser man exempelvis läroböcker från tidigt 1900-tal ser man hur framställ-


ningen präglas av tidens nationalistiska strömningar. Men under intryck av såväl andra världskrigets fasor som demokratins och källkritikens genombrott kom så småningom perspektivet att skifta. Mer än att fostra eleverna till goda nationalister blev med tiden ett syfte med historieämnet att fostra dem till goda demokrater. På motsvarande sätt ställer förstås dagens samhällsomvandling nya krav på vad en historiebok ska innehålla.   Med denna utgångspunkt kan en lärobok som denna förstås som del i en ständigt pågående dialog mellan då och nu. Vad såväl vi författare, som lärare och elever måste vara medvetna om är att det också finns andra sätt att framställa historien, varvid andra perspektiv, händelser och skeenden hamnar i fokus.   Likväl är det knappast något fullkomligt godtycke som råder. Tack vare källkritisk forskning, där olika tolkningar brutits mot varandra, vet vi idag väldigt mycket mer om flydda tider än för hundra år sedan. Nya fält som genus- och globalhistoria har samtidigt breddat vårt synfält in på områden där vi tidigare bara hade diffusa aningar. Nya metoder inom arkeologi och naturvetenskap gör att den äldre historien kan tecknas med allt större säkerhet. Någon slutversion av historien kommer vi aldrig att nå fram till, men vi kan ändå successivt bli allt bättre på att orientera oss i det som än gång var.   Med allt detta i åtanke ska vi i nästa kapitel påbörja den kronologiska genomgången av världshistorien. 1. Sammanfatta kort de fyra källkritiska huvudprinciperna: äkthetskriteriet, tidskriteriet, beroendekriteriet och tendenskriteriet. 2. Källor som tillkommit långt efter en händelse betraktas i de flesta fall som mindre trovärdiga. Men ibland kan faktiskt äldre minnesbilder vara tillförlitliga. Ge exempel! 3. Vad menar vi med begreppet narrativ smitta? 4. Förklara begreppet tendens. 5. Fundera över följande källor: a) en nyhetsartikel i en dagstidning; b) den förre statsministerns memoarer; c) hans dagbok; d) ett examensbevis; e) en politisk broschyr; f) interna handlingar från ett politiskt parti, exempelvis e-post mellan två av dess företrädare. Vilka källkritiska problem kan källorna aktualisera? Anknyt till de fyra huvudkriterierna. 6. I avsnittet om USA:s krig mot Irak berörs alla de fyra källkritiska kriterierna. Ge utifrån texten exempel på vart och ett av dem. 7. Vad är en berättande källa? Vad är en kvarleva? Hur kan en källa på en och samma gång vara en berättelse och en kvarleva?

8. Fundera över följande källor. På vilket sätt kan de vara berättande källor? På vilket sätt är de kvarlevor? a) en medeltida kungakrönika; b) en broschyr från ett politiskt parti; c) bibeln; d) ett slutbetyg från gymnasiet. 9. Gör nu en liknande analys av någon av bilderna i boken, exempelvis någon av bilderna på följande sidor: 108, 127, 139, 161 (övre), 266, 309, 387 eller 493. 10. I det moderna samhället har informationsmängden ökat kraftigt. Hur tror du nyheterna förmedlades innan förekomsten av radio, TV, tidningar och Internet? Fundera över möjliga vägar! Vilka käll­kritiska problem kan människorna ställts inför? Hur hanterade de dessa? 11. En lärobok som Perspektiv på historien 1b kan studeras som en kvarleva av vår tids förhållande till det förflutna. Förklara! Fundera också över vilka tendenser i vår egen samtid som sätter spår i läroböckerna. 12. I slutavsnittet konstateras att vi aldrig kommer att nå fram till en slutgiltig historia, att historieskrivningen präglas av samtiden och dess frågor – men att vi likväl successivt blir allt bättre på att orientera oss i det som en gång var. Resonera utifrån diskussionen kring möjligheter och begränsningar. Jämför gärna med andra vetenskaper som exempelvis fysik eller biologi.

Källkritik

27


Rapportering från oroshärdar Dagens journalister har i allmänhet en god skolning i källkritik. Samtidigt tvingas de ofta arbeta under hård tidspress med osäkra uppgifter. Inte minst gäller detta i samband med rapportering från oroshärdar runt om i världen. Vi ska nu titta på ett exempel ur svensk press. I oktober 2007 utbröt strider i Waziristan i norra Pakistan på gränsen mot Afghanistan. Området har allt sedan kolonialtiden haft en självständig ställning som så kallat

Stockholm. Hårda strider och attacker från stridsplan har de senaste dagarna skördat hundratals dödsoffer i Norra Waziristan, på gränsen mellan Pakistan och Afghanistan. Tiotusentals civila uppges nu ha flytt staden Mir Ali. Striderna började i helgen då lokala rebeller angrep en armékonvoj nära Mir Ali, och eskalerade när den pakistanska militären på tisdagen tog det ovanliga steget att kalla in stridsflyg för att bomba vad den

ser som ställningar under kontroll av talibaner och al-Qaida.   Enligt uppgifter från den pakistanska regeringssidan hade före flygattacken uppemot 200 människor dödats i tre dagars strider, där 150 av dem ska ha varit talibantrogna rebel�ler.   En pakistansk militärtalesman, generalmajor Waheed Arshad, sade till internationella nyhetsbyråer att han inte visste hur många som dödats i flygattacken, som riktades mot en by nära Mir Ali där de hårdaste

1. Sammanfatta kort innehållet i notisen. 2. Försök rekonstruera hur journalisten har arbetat. Har han själv varit på plats? Hur har han annars samlat in informationen? Vilka steg har uppgifterna gått igenom innan den når läsaren? 3. Fundera också över journalistens sätt att skriva och presentera sina källor. Hur gör han för att undvika att skriva något som kanske inte är sant? Kunde han ha varit ännu mer tydlig?

28

Källkritik

»klanområde« och centralmaktens kontroll har varit svag. Som en följd av kriget i Afghanistan beslutade emellertid regimen att koppla ett hårdare grepp om området, eftersom man menade att det utgjorde en bas för talibankrigare.   Följande TT-artikel infördes i svenska tidningar den 10 oktober 2007. Till artikeln fanns också en bild över människor som flydde från området.

striderna utspelats. Lokala invånare och andra säkerhetskällor uppgav dock att ytterligare 50 ska ha dödats, många av dem civila, när hus bombades sönder.  Efter flyganfallet uppges tusentals familjer ha lämnat Mir Ali till fots, på traktorer och i bilar. Staden har 50 000 invånare ska nära nog ha tömts på folk, undantaget några få män som lämnats att vakta tillhörigheter.  TT

4. Gör en sammanställning av de ursprungskällor (den militära talesmannen etc) som förekommer i materialet. Vem säger vad? Vilka intressen har de? Varför går t.ex. militären ut och berättar om flyganfallet? Saknar vi någon källa? 5. Försök nu resonera dig fram till vad vi kan veta om striderna i Waziristan, deras bakgrund och följder. Går det att säga något säkert? Vad är mer oklart?


Att använda internetsidor som källor Många skolarbeten bygger på uppgifter från nätet. Men kan man använda vilka webbsidor som helst som källa? På sidor som Mimers brunn kan man hitta en mängd inlämningsuppgifter som elever laddat upp. Exemplen nedan bygger på källförteckningarna i fyra skolarbeten som behandlar konflikten mellan israeler och palestinier. Observera att

ett par av länkarna i övningen är fejkade. Det är heller inte tanken att det ska vara nödvändigt att gå ut på nätet och kontrollera sidorna – läs istället avsnittet längst ned på sidan där några av webbplatserna presenteras. Gå igenom förteckningarna och fundera över följande frågor:

1. Framgår det för läsaren vad det är för typ av hemsida? 3. Spelar det någon roll i sammanhanget vad skolarbetet Går det att göra presentationen bättre och tydligare? har för frågeställning eller hur källorna används? 2. Ser du några problem med att använda sidan som källa i ett skolarbete? Anknyt gärna till de källkritiska kriterierna, exempelvis tendens- eller beroendekriteriet.

4. Ge exempel på frågeställning/ar där man kan använda de tendentiösa webbsidorna som källa.

Arbete 1 Fakta hämtad från bl.a. Bonniers Stora Lexikon och från internet (Fakta centrum). Arbete 2 www.mimersbrunn.se/arbeten/1288.asp* www.mimersbrunn.se/arbeten/1969.asp* Arbete 3 http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/israel-palestina-frågan https://sv.wikipedia.org/wiki/Israel-Palestina-konflikten http://www.si-info.org/ Arbete 4 http://www.palestinagrupperna.se/ http://www.dn.se/debatt/darfor-erkanner-sverige-i-dag-staten-palestina/ (Dagens Nyheter 2014-10-30. Därför erkänner Sverige idag staten Palestina), också tillgänglig via www.mediearkivet.se Anmärkning: Bakom www.si-info.org står Svensk Israelinformation som är en ideell förening som enligt uppgifterna på sidan syftar till att »bidra till en mer balanserad bild av Israel i Sverige« eftersom landet »ofta behandlas orättvist i t.ex. media«. Palestinagrupperna är en organisation som enligt hemsidan »tydligt tar ställning för den svagare parten i Palestinakonflikten och stöder det palestinska folkets strävanden efter nationellt oberoende och bildandet av en palestinsk stat.« Debattartikeln som används i Arbete 4 är skriven av Sveriges utrikesminister Margot Wallström (S) och presenterar regeringens argumentation för att erkänna Palestina som en stat. *länken är fingerad av integritetsskäl och fungerar inte

Övningar

29


Analys: Då-nu-sedan. Olika perspektiv och tolkningar.

Var finns kvinnorna? Var finns kvinnorna i den äldre historien? Hur såg deras villkor ut och hur påverkade de samhället? Det är frågor som pockar på svar i vår tid av växande krav på jämställdhet. I de flesta historiska skildringar är det de stora männen som dominerar, medan hela den kvinnliga delen av befolkningen knappt nämns alls. Ett sätt att åtgärda detta är att lyfta fram de kvinnor som trots alla hinder ändå lyckades nå en framstående ställning. Flera sådana kvinnor presenteras i denna bok, drottningar som Margareta eller Kristina, religiösa frontfigurer som den heliga Birgitta eller ledare i krig som Jeanne d´Arc. Men det finns ett problem med det sättet att göra historieskrivningen mer jämställd. Att göra för stor sak av enstaka kvinnor som i vissa situationer kunde få en framskjuten position kan ge en falsk bild av förhållandena mellan könen. Det riskerar att skymma det grundläggande mönstret, den rådande könsmaktsordningen. Såväl under medeltiden som senare var kvinnorna generellt sett underordnade männen, och vad kvinnor gjorde ansågs mindre värt. Nästan alla personer med framstående positioner i samhället var män. Ett annat sätt att ge kvinnorna en mer rättmätig plats i historieskrivningen handlar inte så mycket om att lyfta fram enstaka kvinnor med makt. Istället handlar det om att skildra och diskutera det grundläggande förhållandet mellan man och kvinna genom historien, något som brukar kallas för genushistoria. Studerar vi med denna utgångspunkt det äldre samhället ser vi att det var uppdelat i sfärer med olika spelregler, förhållningssätt och maktförhållanden. En grundläggande sådan uppdelning kan göras mellan offentlighetens sfär, där de som styr och ställer i samhället uppträder, och hushållets sfär, som är scenen för människornas vardagsliv. Till såväl medeltidens som senare tiders könsmaktordning hör att kvinnorna generellt varit utestängda från

100

Medeltiden

offentlighetens sfär. Men det betyder inte att kvinnorna var maktlösa i samhällets som helhet, eller att deras insatser var mindre betydelsefulla. Flyttar vi oss till hushållets sfär ser det nämligen lite annorlunda ut, inte minst under medeltiden. I flera medeltida bilder ser vi hur kvinnan är avbildad med en nyckelknippa fästad vi kjolfållen. Tolkningen ligger nära till hands att hon hade ansvaret för hushållets förråd, och som sådan besatt en maktställning i vardagen som ofta undgått de historiker som haft sin uppmärksamhet riktad mot offentligheten. Detta återspeglas intressant nog också genom arkeologiska lämningar där kvinnor oftare än män haft nycklar med sig in i döden. I medeltidens bonde- och hantverkshem var hushållet en produktionsenhet där alla familjemedlemmar måste delta i arbetet. Hur sysslorna fördelades var strikt könsbundet. På kvinnornas lott föll inte bara husets göromål, såsom att baka, brygga, spinna, väva, sy och laga mat och ta hand om barn, sjuka och gamla. Också mycket av jordbruksarbetet föll på hennes ansvar. Hon hade hand om korna, gav dem foder, mjölkade dem och framställde ost och smör, och skötte även får, grisar, höns och ankor (dragdjuren var däremot mannens domän). Hon ansvarade för trädgårdens kålgård och vid såväl höoch sädesskörd måste såväl kvinnor som barn delta (medan det var mannens uppgift att plöja). Slakt var ett gränsfall, och här kunde sederna vara mycket detaljerade: mannen tog hand om köttet, kvinnan ansvarade för blod och korv. I städernas hantverk var hustrun vanligen sedan barnsben upplärd i yrket. Hon deltog i arbetet och måste kunna ta över helt och hållet när mannen dog eller var frånvarande. Den rådande arbetsfördelningen var alltså i vissa fall flexibel. Men den patriarkaliska könsmaktsordningen tog sig uttryck i att den bara kunde ruckas på


i en riktning: kvinnan kunde ta över mannen sysslor, men mannen kunde inte ta över kvinnans annat än i yttersta nödfall. För en man var det ovärdigt och skamligt att exempelvis mjölka korna eller utfodra hönsen. Att driva en bondgård eller hantverksverkstad utan kvinnor i hushållet var således helt omöjligt. Att kvinnorna likväl varit osynliga i historieskrivningen bottnar i att den nästan uteslutande uppehållit sig i den offentliga sfär där kvinnorna normalt var utestängda, medan hushållssfären förblivit relativt osynlig i historieböckerna. Ett problem för historiker som velat bryta detta mönster är att de har rikliga källor till det offentliga livet, men mindre att stödja sig på om de vill skildra människors vardag. Särskilt svårt är det förstås att analysera förändringar. En fråga som ofta kommit upp är om kvinnans villkor förbättrades eller försämrades under medeltidens lopp och i övergången till den nya tiden. Ledde exempelvis kristnandet till att kvinnornas ställning förstärktes? Betydde 1500talets reformation till att den försvagades? Där har olika forskare kommit fram till olika slutsatser, eller fått nöja sig med att svara »både och«. En sak som är slående är hur seg den arbetsfördelning är, som vi sett formades i det medeltida samhället. Tvärs igenom historiens alla skiftningar och stormar har den levt vidare, om än i ändrade former. I tanke och ord kan vi avvisa att vissa sysslor skulle vara kvinnliga och andra manliga, och att de »manliga« verksamhetsområdena skulle vara viktigare än de »kvinnliga«. Men i praktiken lever resterna av en urgammal arbetsfördelning mellan

1. Förklara följande begrepp a) könsmaktsordning, b) genushistoria, c) offentlig sfär, d) hushållssfär. 2. Den könsmaktsordningen där männen styr har två utmärkande drag – vilka?

Medeltida slåtter. Männen slår gräset med lie och kvinnorna räfsar ihop det. En bild från svenskt 1900-tal skulle visa samma arbetsfördelning. Föreställningar om vilka arbeten som är manliga respektive kvinnliga har varit extremt seg­ livade genom historien.

könen kvar än idag. Det är ett exempel på hur vissa historiskt framvuxna föreställningar och förhållanden går på djupet i samhället, och inte ändras så lätt genom enkla politiska beslut eller nya idéer. En avgörande förändring har dock skett: vi tror inte längre att den traditionella arbetsfördelningen mellan könen beror på biologiska skillnader. Den kommer därmed inte nödvändigtvis att bestå.

4. Ge exempel på rester av den urgamla arbetsfördelningen mellan män och kvinnor som finns i dagens samhälle. Resonera också kring hur du tror arbetsfördelningen kommer att se ut i framtiden.

3. I texten redovisas två olika sätt att stärka kvinnornas plats i historieskrivningen. Diskutera fördelar och nackdelar med de olika metoderna.

Medeltiden

101


Analys: Kontinuitet och förändring. Då-nu-sedan.

Tjänster och gentjänster I samhällskunskapen beskrivs olika sätt att styra ett samhälle. Demokrati och diktatur, envälde och adelsvälde, oligarki och tyranni – sådana system har avlöst varandra genom tiderna. Men tittar man närmare på hur de fungerat finns det en underliggande ordning som återkommer som ett informellt komplement till den formella statsordningen, nämligen olika former av klientsystem. Det finns en engelsk term som uttrycker ett ideal för hur samhället bör styras – the rule of law. Vad man får göra i samhället ska bestämmas av lagar och staten ska vara stark nog att upprätthålla dem överallt i samhället. Lagarna ska tillämpas på ett opartiskt sätt av en omutlig ämbetsmannakår, poliser och domstolar. Ingen ska vare sig gynnas eller missgynnas. Alla medborgare ska ha lika rättigheter och skyldigheter under lagen. Men ideal är en sak – verkligheten en annan. Inget samhälle i historien har styrts helt och hållet under the rule of law, och de flesta har befunnit sig långt från det idealet. Vad gör man då om man inte kan lita på lag och medborgerliga rättigheter? Jo, då får man söka sig andra vägar att uppnå säkerhet till liv och lem, lösa problem eller förbättra sina villkor. Då blir personliga förbindelser avgörande för framgång. Först söker man kanske stöd hos de närmaste – familjen, släkten eller byn. Men för det mesta krävs det kontakter högre upp i samhället, hos rikare och mäktigare personer, som i sin tur har goda kontakter med de styrande ännu högre upp. Men de kräver trohet, lojalitet och tjänster i gengäld. Det är så klientsystemet byggs upp: den svagare försätter sig i skuld hos den starkare, och ju fler sådana klienter en herreman har, desto mäktigare blir han. I romarriket var alla mer eller mindre invävda i sådana personliga beroendeförhållanden till en patronus (av latinets pater = fader). En vardaglig scen i Rom var hur klienterna på morgonen samlades utanför någon mäktig mans hus för att be om

102

Medeltiden

hjälp med det ena eller andra, och ibland kunde man få se hur en sådan patronus vandrade genom gatorna med ett följe av klienter för att visa upp sin makt. Medeltidens vasallsystem byggde på samma princip om tjänster och gentjänster inom hierarkin av vasaller, med kungen i toppen. Men också i det medeltida bysamhällets värld utvecklades klientsystem. Närhelst bönderna måste ha med överheten att göra, antingen det nu handlade om rättstvister eller om att skaffa sig någon förmån, så beträdde de farlig mark där de kunde råka illa ut. De behövde stöd, en mellanhand som kunde läsa och skriva och hade värdefulla kontakter. Ur det behovet växte lokala »bypampar« fram, som byborna var beroende av som förbindelselänk med »storsamhället«. I en berömd bok om den medeltida byn Montaillou berättar exempelvis den franske historikern Le Roy Ladurie om bröderna Clergue, som i kraft av sina positioner som kyrkoherde och godsförvaltare kände både den lokale adelsmannen och biskopen och blev en slags mäklare mellan byn och makthavarna. Systemet höll samman hög och låg i samhället, men vittrade sönder då en religiös kättarrörelse bredde ut sig i trakten och inkvisitionen grep in för att återställa ordningen. Nu bröt byborna sin trohetsed, och huset Clergue förlorade sitt stöd hos greven och biskopen. Bilden av det medeltida klientsystemet leder tankarna till uppkomsten av maffian i Syditalien flera hundra år senare. Också den växte fram ur ett slags klientsystem. Sedan 1500-talet lydde denna landsända under Spanien. Men statsmakten var svag och avlägsen och utan folklig förankring. Ordning och skatteuppbörd var delegerad till hårdhänta och självsvåldiga baroner i städerna. Här fanns ett utrymme för samma slag av lokala makthavare som i medeltidens Montaillou. I byarna fanns överallt någon lokal fixare som med hjälp av personliga förbindelser kunde lösa problem, ordna förmåner, mäkla fred och erbjuda skydd, om nödvändigt med våld. Deras makt byggde på att bybornas var obrottsligt


I inledningsscen till filmen Gudfadern 1 (1972) närmar sig flera ur grannskapets italienska invånare maffiabossen för att be om tjänster och beskydd. Liknande system av tjänster och gentjänster och patroner och klienter finner vi i en mängd samhällen genom historien.

lojala och höll tyst när samhällets formella överhet – skatteindrivare, poliser och domstolar – försökte ta kontroll över lokalsamhället. På så sätt växte maffian fram som en slags informell samhällsordning inuti den formella. Att maffiasystem sedan återuppstod bland de europeiska migranterna i USA är inte konstigt. Också där handlade det ju om att man i brist på tilltro till överheten hellre förlitade sig på personliga band till inflytelserika landsmän än på the rule of law. Liknande tendenser möter man idag i de förortsområden i Europa där invandrare försatts i ett tillstånd av socialt utanförskap. Också i spåren av avkolonise-

ringen, där starka offentliga institutioner saknades då kolonialmakten störtades, har klientsystem vuxit fram, byggda på tjänster och gentjänster, kedjor av personliga beroendeförhållanden eller stam- och klanlojaliteter. Vi talar ofta om klientsystem som ett utslag av korruption, men samtidigt har de djupa historiska rötter. I inget samhälle i historien har det helt och hållet saknats en informell ordning, byggd på en hierarki av personliga beroendeförhålladen, tjänster och gentjänster. Nog finns det inslag av sådant också hos oss!

1. Vad är ett klientsystem? Ge exempel ur historien.

4. Tjänster och gentjänster är ett exempel på kontinuitet genom historien. Resonera kring vilka skillnader som likväl finns mellan olika tider och samhällssystem. Fundera också över möjliga scenarier inför framtiden!

2. Resonera kring vilka fördelar respektive nackdelar klientsystemet har jämfört med the rule of law. Vilka är vinnare och vilka är förlorare med ett klientsystem? 3. Finns det samhällen i dagens värld där olika slag av klientsystem har stor betydelse? Finns det inslag av klientsystem också hos oss här i Sverige? Ge exempel.

Medeltiden

103


Arn – korsriddaren »Gud vill det!« ropade åhörarna när påven Urban II år 1095 proklamerade det första korståget för att ta tillbaka Det Heliga landet från muslimerna. Krigen pågick sedan i 200 år innan de kristna slutligen besegrades.   700 år senare skrev den svenske författaren Jan Guillou en serie böcker om denna epok i historien. Huvudpersonen är en stormannason från Västra Götaland, Arn Magnusson, som uppfostras till

tempelriddare och far till Jerusalem för att strida mot muslimerna. Böckerna blev en stor succé och har även filmatiserats.   Varför valde Guillou att skriva om korstågen? Det var världspolitiken som drev honom att starta projektet, berättar han i sina memoarer, nämligen hur man i väst efter kommunismens fall började se sig om efter en ny motståndare:

1995 … såg jag … att det var allvar. Tevenyheterna … började fyllas av en konsekvent demonisering av muslimer. Jag hade en skakande upplevelse när jag satt fast framför en teve i Centralasien och bara kunde se CNN under fyrtioåtta timmar. Där paraderade de onda andarna timme ut och timme in. Muslimer som piskade sig själva blodiga, kastade stenar, sköt med automatvapen i luften, brände dockor som föreställde Uncle Sam eller israeliska flaggor, alltid vrålande oartikulerat och oöversatt. Aldrig någon enda för dessa över en miljard människor som … uttryckte en tanke eller svarade på en fråga. …   Det var alltså sant. De menade allvar. De var på väg att upprepa det Heliga Kriget från korstiden. … Det Heliga kriget skulle förstås komma att dominera min tillvaro som kolumnist i Aftonbladet när de liberala ledarskribenterna började hamra på krigstrummorna … Men hade jag någon uppgift som romanförfattare?   Jo, det fanns en självklar sak att skriva, berättelsen om det Heliga Kriget I, korstågen, nu när vi var inne i det Heliga Kriget II, kampen mot islam. … Vad var likt och vad var olikt om man skulle jämföra de två heliga krigen…? Den gången överföll vi en kultur som var överlägsen vår egen, idag är det tvärtom. … Då förlorade vi militärt men vann en enorm kunskapsskatt genom ett par hundra års friktion mot våra besegrare. Förlorarna bar hem vetenskap och konst som blev starten på en blomstrande period i Europas historia.

104

Medeltiden


Möte mellan Arn och Saladin i den första filmen om den västgötske korsfararen.

I böckerna om korsfararen vinner hjälten med tiden en stor respekt för muslimernas kultur och blir själv god vän med huvudmotståndaren, kurden Saladin som leder de muslimska styrkorna. När han beger sig hem till Västra Götaland igen tar han med sig mycket av motståndarnas kunskaper, bland annat ny krigsteknik. Detta blir sedan en viktig resurs när Arn och hans sonson Birger Jarl i de avslutande böckerna leder skapandet av kungariket Sverige.   Böckerna och filmerna om Arn ledde till en våg av historievurm i Västergötland, inte minst då de bekräftade en vanlig föreställning i landskapet, nämligen att »Svea rikes vagga« stod just här. En annan effekt var nya turistströmmar. Vid Västergötlands museum tog man fram konceptet »I Arns fotspår« för att leda besökarna till platser i böckerna, bland annat de båda klosterruinerna i Varnhem och Gudhem. Götene kommun byggde

upp ett slags sommarland med kulisser från filmerna där man kunde skjuta pilbåge eller delta i medeltidslekar. Det togs fram Arnsmycken och Arnmuggar – men konstaterade en kritiker: inga muggar med Saladins motiv på.   Ett intressant drag i Arnfebern var att gränsen mellan fiktion och verklighet tenderade att lösas upp. Flera platser, händelser och personer i böckerna är historiska – men Arn har förstås aldrig funnits. Likväl började många att betrakta honom som vore han verklig. Också Jan Guillous inställning tycktes glidande: i en serie tv-dokumentärer argumenterade han för att även om Arn var uppdiktad, så måste det ha funnits någon som han. Tv-serien blev ett försök att genom arkeologiska lämningar, medeltida kungakrönikor och intervjuavsnitt med historiker visa att grund­ historien i böckerna verkligen var sann!

1. Jan Guillou hade ett politiskt syfte med sina böcker om Arn. Vilket? Hur använde han sig av historien för att uppnå detta syfte?

gång? Vad tror du de som läste böckerna, såg filmerna och besökte platserna fascinerades av? Uppfattade de Guillous politiska budskap?

2. Vilka andra typer av historiebruk finner du i exemplet 4. Många Arnfantaster tycktes närmast betrakta Arn Arn? som en verklig person. Spelar det någon roll att han var uppdiktad? 3. Hur kunde berättelsen om Arn bli en så stor fram-

Övningar

105


Religionsskifte i Skandinavien Vid flera tillfällen från 700-talet och framåt besökte kristna missionärer Skandinavien. Under medel­ tidens tillkomst av de skandinaviska länderna spelade religionsskiftet en viktig roll. Vid tiden runt 960 lät exempelvis Harald Blåtand döpa sig. Han uppförde en runsten vid Jelling i Danmark. Runorna berättar att han kristnat danerna. Detta är ett exempel på hur religionen användes som redskap för att göra anspråk på att härska över ett helt folk och dess land.   Hur människor ändrade sin tro var olika. Vi vet

1. Vad säger det om tiden för religionsskiftet att båda symbolerna kunde gjutas samtidigt i en och samma form? 2. Fundera över personen som gjort eller använt gjutformen. Vilken relation till de olika troslärorna kan denne ha haft? 3. Fundera över vem i samhället som kristnades och varför. Vem drev på religionsskiftet? Fundera också över andra religionsskiften i andra tider. När har det

106

Medeltiden

att vissa kristnades under tvång, medan andra var fanatiskt hängivna den nya läran och att andra förblev trogna de fornnordiska gudarna. Det var inte hela Skandinavien som kristnades. I norr levde den fornnordiska religionen länge kvar.   Fotot visar en gjutform för guld- och silversmide. Den hittades i Danmark år 1941. Gjutformen är från 900-talet. I den har man på samma gång kunnat gjuta en torshammare och två kristna kors. Torshammaren är en avbildning av Mjölner, åskguden Tors hammare.

genom människans långa historia skett religionsskiften? 4. Diskutera vad ett religionsskifte innebar för samhället. Betydde det samma saker för människor som levt i olika sociala miljöer? Jämför gärna med människor idag. Finns det något exempel från vår tid då symboler från olika trosläror kombineras på ett liknande sätt som de gör i gjutformen?


Arboga stads dombok 1471 Domböcker, det vill säga protokoll från rättegångar, hör till det tidigaste skriftliga materialet som finns bevarat i Sverige. Tidigare än 1400-talet finns bara enstaka dokument kvar t.ex. brev från kungar, skattelängder och lagtexter.   I såväl lagtexter som domböcker speglas samhällets syn på brott och straff. Skillnaden är att lagarna säger mer om hur man ville att samhället

(…) [18 november] Birgitha Andirsdottir stod inför rätten och sa att galna Katrin kom till henne och bad att få ett katthuvud och ett oxhorn. – Jag vill se till att jag kan skilja Pedhir Betare och hans fästmö åt. Då sa Birgitta – Jag fruktar för att du förgör dem. – Nej, sa Katrin, jag vill göra det så att han skal överge flickan och ha kärlek till dig.

skulle se ut medan domböckerna berättar mer om hur det verkligen var. I rättegångsprotokollen beskrivs människors liv och agerande, men även deras förhållningssätt till samhällets normer och värderingar.   I domstolsprotokollet från Arboga år 1471 refereras en rättegång mot Birgitta.   Nedan finns ett förenklat utdrag.

Då erkände Birgitta att hon högg huvudet av en katt och gav henne, och dessutom ett oxhorn. Katrin hade sagt till Birgitta – Jag ger dig hornet fullt med vatten, slå det på hans dörr och se dig inte om när du går bort. ... Andirs Ingemarsson och unge Bengt lovade inför rätten att Birgitta Andirsdotter aldrig mer skall använda sig av trollkonst eller försöka förhindra deras äktenskap.

KÄLLA: Arboga Rådhusrätt och magistrat A1:1, Landsarkivet i Uppsala

1. Försök att beskriva bakgrunden till det som har hänt. 2. Vad var det Birgitta ville och vilken roll hade Katrine i sammanhanget? 3. Unge Bengt var Birgittas bror, men vem var Andirs Ingemarsson? Vad var det männen skulle lova rätten

och varför? Vad säger det om samhällsordningen vid denna tid? 4. Hur såg samhället på det brott som Birgitta anklagades för och hur ser vi på det idag?

Övningar

107


Stormaktstiden I början av 1600-talet etablerade sig Sverige som den ledande militärmakten i norra Europa. Genom en rad krig erövrades stora delar av Östersjöområdet. Samtidigt blev tidigare danska och norska landskap som Skåne, Bohuslän och Jämtland svenska provinser. I historieundervisningen sågs detta länge som den ärorikaste epoken i Sveriges historia, omsjungen i nationalsången som, »fornstora dar«. Numera intar historikerna en mer distanserad hållning och framhåller det lidande befolkningen utsattes för, både på hemmaplan och i de områden som härjades av de svenska trupperna. Svenska flottan bevakar en tull­ station vid inloppet till en av de östersjöhamnar som Sverige erövrade i början av 1600-talet. Bilden är den äldsta kända avbildningen av den svenska flaggan i färg.

138

Nya tider, nya världar

Svenska erövringar i öster och söder Den svenska expansionen riktade sig till en början österut. Genom krig mot Ryssland och Polen byggde Sverige upp ett herravälde runt Finska viken och i Baltikum. Här blev bland annat Estland en svensk provins.   I Tyskland inleddes samtidigt det trettioåriga kriget mellan den katolske


kejsaren i Wien och de protestantiska furstarna. I slutet av 1620-talet behärskade kejsaren större delen av den nordtyska kusten. Den svenske kungen Gustav II Adolf ville hejda denna framryckning. Genom att utnyttja splittringen i Tyskland skulle Sverige dessutom göra nya erövringar. År 1630 landsteg Gustav Adolf i spetsen för sin armé på den tyska kusten. I propagandan framställde han sig som protestanternas räddare och utan tvekan var trosfrågan viktig för att få stöd för de svenska krigsinsatserna. Men starkast stöd fick Sverige från det katolska Frankrike, som också ville hejda den tyske kejsarens frammarsch.   Inledningsvis vann de svenska trupperna stora segrar. Efter kungens död i novemberdimman vid Lützen 1632 blev krigslyckan mer skiftande. Som helhet ledde emellertid kriget till att stormaktsväldet stärktes. Vid fredsslutet i Westfalen 1648 fick Sverige en rad tyska provinser runt hamnstäderna i Östersjön och Nordsjön.

Uppgörelsen med Danmark Danmark var under medeltiden och 1500-talet den starkaste makten i Norden. Stora delar av nuvarande Sverige tillhörde då Danmark och den danske kungen styrde över hela Norge. Det var också den danske kungen som kontrollerade infarten till Östersjön genom Öresund. I två fredsöverenskommelser 1570 och 1613 tvingades Sverige att betala stora lösensummor för att få ha kvar den smala landremsan längs Göta älv, som då var landets enda förbindelse med Västerhavet.   Men i takt med svenskarnas militära framgångar ändrades maktbalansen. I slutet av trettioåriga kriget angrep Sverige Danmark söderifrån och tvingade fram freden i Brömsebro 1645. Den danske kungen fick lämna ifrån sig Jämtland, Härjedalen, Halland, Gotland och Ösel till Sverige.   Efter trettioåriga krigets slut följde några år av fred då Sverige styrdes av Gustav Adolfs dotter Kristina. Men under Karl X Gustav återupptogs eröv-

När de svenska trupperna landsteg i norra Tyskland 1630 sägs kungen, Gustav II Adolf, ha fallit på knä och tackat Gud för den lyckliga överfarten. Målning från 1670.   I propagandan framställdes han som det lejon som enligt bibliska profetior skulle komma från norr och befria kristenheten från ondskans örn, vilken identifierades som kejsaren i Wien.

Stormaktstiden

139


ringspolitiken. I en djärv aktion förde kungen sina trupper från Tyskland och via Jylland över de gungande isarna på Lilla och Stora Bält och hotade Köpenhamn. Danmark kapitulerade, och i freden i Roskilde 1658 blev också Skåne, Blekinge och Bohuslän svenska landskap.

Varför så många krig? Vid mitten av 1600-talet hade alltså Sverige förvandlats till en stormakt. Landet befann sig nästan oavbrutet i krig – under hela perioden 1600–1660 var det krig i 54 år, fred bara i sex. Vilka var orsakerna till detta ständiga krigande? Och hur kom det sig att Sverige var så framgångsrikt?   När kung och adel skulle förklara krigen för befolkningen framställdes de nästan alltid som försvarskrig. Krigen var nödvändiga för att möta hotet från Danmark, eller för att skydda den protestantiska tron, menade man. Senare tids forskare har dock hävdat att Sverige snarare intog en offensiv roll. En viktig drivkraft var handeln runt Östersjön som omsatte stora penningsummor. Vissa forskare har till och med sett krigspolitiken som en medveten strategi för att göra Östersjön till ett svenskt innanhav.   Men det fanns också andra motiv. Genom erövringarna kunde adeln få nya gods och rikedomar. För dem var kriget ett yrke och det fanns inget värdigare sätt att vinna anseende än genom segrar på slagfältet. Enligt tidens synsätt var det också genom militära framgångar kungen visade sin storhet. Dessutom hade krigen en tendens att framkalla nya krig. Ofta uppkom situationer där det gällde att passa på medan fienden var svag eller att visa på militär styrka för att själv undvika angrepp. Och när en armé väl mobiliserats var det ofta bäst att kriga så länge som möjligt. I fält finansierade hären sig själv, genom plundring. Så fort det blev fred skulle generaler och soldater ha betalt, och dessutom stod man med ett svagare försvar när arméerna upplösts. Därför följde ofta det ena kriget på det andra.   Att Sverige var så bra på att hantera detta spel berodde delvis på grannarnas svagheter. Ryssland slets sönder av tronstrider och inbördeskrig i början av 1600-talet. Tyskland präglades av religiösa motsättningar. Sedan Gustav Vasas tid låg Sverige också steget före länder som Danmark i bygget av en stark centralmakt. Till detta ska även läggas det geografiska läget i Europas utkant. För att nå de svenska centralbygderna måste de danska trupperna tåga genom Smålands stora skogsmarker. Sverige däremot hade 140

Nya tider, nya världar


nära till Själland och Köpenhamn. Krigen fördes nästan alltid på utländsk mark och bara i gränsbygderna drabbades de svenska bönderna av plundring. Detta gjorde det också lättare för staten att få fram resurser till krigen.

Extraskatter och utskrivningar Att föra krig kostade nämligen stora pengar och kostnaden fördes mestadels över på de svenska bönderna. Det finns beräkningar som visar att inget annat land i Europa vid den här tiden kunde pressa ut lika stora resurser ur sin befolkning. För varje krig som Sverige drogs in i krävdes nya extraskatter.   Men ännu värre var utskrivningarna av soldater till krigen. Visserligen bestod stormaktsarméerna till stor del av utländska legoknektar, men en kärntrupp av inhemska soldater måste hela tiden fyllas på från bondbyarna. Det var prästerna som fick uppgiften att föra bok över invånarna, så att myndigheterna fick ett underlag när man skulle utse nya knektar.   Att bli uttagen till krigstjänst var nästan som en dödsdom. En undersökning från Bygdeå socken i Västerbotten visar att av de 27 soldater som 1637 sändes till Tyskland fanns bara en kvar i livet ett år senare. Bara under åren 1621–1632 beräknas 50 000 svenska och finska soldater ha dött, de flesta i epidemier som härjade i förläggningarna. För att undvika utskrivningarna flydde många unga män till skogs, eller till Ryssland om de bodde nära gränsen. Det var också möjligt att köpa sig fri genom att betala en ersättare som utförde krigstjänsten. Det kostade ofta mer än värdet på en hel gård.

Greven Magnus Gabriel De la Gardie har blivit något av representant för hungern efter makt och rikedom hos stormakts­tidens svenska adel. På målningen ser vi honom i all den pösande elegans som tidens mode föreskrev. Hustrun Maria Eufrosyne avbildas ett trappsteg över sin man eftersom hon var av kunglig släkt.

Adeln stärker sin ställning Adeln och kungamakten hade ett gemensamt intresse i att bygga upp det svenska stormaktsväldet. Detta kom till uttryck i den kungaförsäkran som Gustav II Adolf lämnade vid sitt trontillträde 1611. Här lovade han att riksrådet skulle få delta i alla viktiga beslut och att alla högre ämbeten skulle tillsättas med adelsmän. Efter hand stärkte adeln sitt inflytande ytterligare. När Gustav Adolf stupade vid Stormaktstiden

141


Drottning Kristina

Till drottning Kristinas hov inbjöds framstående kulturpersonligheter från kontinenten. På denna 1700-talsmålning ser vi den franske filosofen Descartes vid hennes bord, inbegripna i en konversation om lärda ting.

Drottning Kristina hör till 1600-talets mest gåtfulla personligheter. Redan hennes födelse gjorde ett tvetydigt intryck: man trodde först att den lilla ludna varelsen var en pojke och sköt salut med 42 skott, så som seden var när en prins såg dagens lus. När fadern Gustav Adolf förstod misstaget sade han med ett leende: »Hon blir slug med tiden, ty hon har bedragit oss alla«.   Som tronföljare fick Kristina en gedigen utbildning, vilket var ovanligt för kvinnor vid den tiden. Redan som barn utmärkte hon sig genom sin intelligens, vetgirighet och självständighet. När hon kom upp i tonåren tog hon bestämt avstånd från den traditionella kvinnorollen. Utländska ambassadörer i Stockholm rapporterade hem att hon gick klädd i en enkel mansjacka med kjol av grovt tyg och skor med låga klackar. Hon ägnade sig gärna åt jakt och kunde sitta till häst i tio timmar utan att bli trött.   Vid arton års ålder (1644) blev Kristina regerande drottning. Hon tog aktiv del i landets styrelse men ägnade sig också åt att förändra hovlivet i enlighet

142

Nya tider, nya världar

med sin egen smak. Konst, teater och filosofi tillhörde hennes stora intresse och svenska fältherrar som förde krig på kontinenten fick till uppdrag att röva med sig böcker i vetenskapliga och litterära ämnen till drottningens bibliotek. Lärda män från hela Europa inbjöds till hovet. På detta sätt kom drottningen också i kontakt med den katolska läran.   Trots enträgna påstötningar från riksdagen vägrade Kristina att gifta sig. År 1654 avgick hon som drottning till förmån för sin kusin Karl Gustav. I största hemlighet lämnade hon sedan Sverige, övergick till katolicismen och reste till Rom. Eftersom hon var dotter till Gustav Adolf, protestantismens store försvarare, var detta en glänsande triumf för påvekyrkan.   Historikerna diskuterar fortfarande varför Kristina övergick till katolicismen. Medan vissa ligger huvudvikten vid hennes religiösa omvändelse anser andra att hon framför allt längtade till den friare och mera stimulerande kulturmiljön i de katolska länderna. Hon var trött på obildningen i det kalla Norden.


Lützen 1632 var hans dotter Kristina bara ett barn. Under tolv år styrdes Sverige av en förmyndarregering med greven Axel Oxenstierna i spetsen. Under hans ledning skapades centrala ämbetsverk i Stockholm, var och en med speciellt ansvar inom statsmakten.   Ett av de största problemen för regeringen var hur de ständiga krigen skulle finansieras. Exporten av koppar och järn gav inkomster, liksom tullavgifter från hamnarna vid Östersjön och extraskatter från bönderna. Ändå hamnade staten ofta i akut penningnöd. Den lösning man då tillgrep var att sälja ut jord till rika adelsmän, som för en engångssumma tog över rätten till böndernas arrendeavgifter och skatter. Efter den westfaliska freden belönades också officerarna med sådana gårdar. Till slut kontrollerade adeln nästan två tredjedelar av landets jordbruk.   För bönderna var detta en oroande utveckling. När allt mer av skatten vandrade över i adelns händer var risken stor att bördan skulle bli större på de återstående skattebetalarna. En del fruktade att adeln också i Sverige skulle införa den livegenskap som rådde på andra sidan Östersjön. När riksdagen skulle samlas 1650 växte missnöjet och man krävde att adelns makt skulle inskränkas. Men drottning Kristina tog avstånd från böndernas krav, vilket gjorde att det inte kunde genomdrivas.

Kungligt envälde och fred I början av 1670-talet befann sig Sverige återigen i krig. De svenska trupperna leddes av sextonårige Karl XI, som just tagit över styret efter den förmyndarregering av adelsmän som styrt landet sedan hans fars död 1660. Inledningsvis gick kriget dåligt för svenskarna och sommaren 1676 började danska trupper avancera norrut i Skåne. Men i det blodiga slaget vid Lund 1676 lyckades Karl XI slå tillbaka den danska hären.   Kriget hade avslöjat svagheterna i statens ekonomi och brister i förmyndarregeringens agerande. Detta gjorde att Karl XI kunde gripa initiativet. Vid riksdagen 1680 genomdrev han de att personer i förmyndarregeringen som utnyttjat sin ställning för privat vinning skulle ställas inför rätta. Adeln skulle också tvingas lämna tillbaka de gårdar de tidigare under 1600-talet fått av staten, ett beslut som kallades för reduktionen. Det fattades med stöd från borgare, bönder och präster men också med en majoritet inom adeln, där många officerare och ämbetsmän blivit beroende av sina inkomster från staten. När beslutet genomförts ägde kronan, skattebönderna och adeln ungefär var sin tredjedel av jorden. På så sätt bröts adelns makttillväxt i Sverige.   Riksdagen beslöt också att kungen i fortsättningen skulle få styra landet utan att behöva anlita riksrådet. Han fick rätt att ensam stifta lagar och år 1693 fastslog riksdagen att kungen bara var ansvarig inför Gud för sina handlingar.   Med hjälp av inkomsterna från de indragna gårdarna skapade Karl XI balans i statsfinanserna. Ett nytt system för att hantera statens budget, det Stormaktstiden

143


Slottsbranden i Stockholm 1697 skildrat på ett tyskt kopparstick från samma år.

så kallade indelningsverket, infördes. Officerare tilldelades kronojord att bruka som en del av sin lön. Samtidigt ålades bönderna i varje socken att underhålla ett visst antal knektar, som i fredstid skulle försörja sig som torpare. På så sätt skulle man undvika de förhatliga utskrivningarna och inte heller behöva lägga så mycket pengar på att hyra legosoldater.   Denna organisation av krigsmakten var mer anpassad för att försvara Sveriges stormaktsställning än för nya erövringståg. Karl XI eftersträvade inga nya militära äventyr – han förstod att Sveriges resurser inte räckte till. Men händelseutvecklingen skulle snart gå en annan väg.

Stormaktstidens slut

Så här ville Karl XII framställa sig – som den enkle soldatkungen, bredbent och med handen på värjan. Porträttet av hovmålaren von Krafft målades någon gång under den sista delen av hans regeringstid.

144

Nya tider, nya världar

Den 7 maj 1697 bolmade röken tät över Stockholm. Det kungliga slottet brann. Det tunga koppartaket brakade samman i ett regn av gnistor och riksvapnet Tre kronor uppslukades av lågorna. Många uppfattade branden som ett olycksbådande tecken. Den gamle kungen hade just dött och den nye, Karl XII, var bara en fjortonårig pojke. Vad skulle nu hända? I öster hade Peter I skapat ett enat, starkt ryskt rike. Han slöt allians med både Danmark och Polen för att återerövra det som gått förlorat till Sverige under 1600-talet. Så drogs snaran åt kring det svenska stormaktsväldet.   Till en början försvarade sig Sverige väl. Danmark tvingades ge upp efter en svensk landstigning på Själland och i Estland ledde Karl XII sina trupper till seger mot den ryska hären. Den unge kungen fick rykte om sig att vara ett militärt geni. Men när han några år senare trängde in i Ryssland hopade sig motgångarna. De ryska trupperna drog sig undan, brände byar och livsmedelsförråd framför den svenska hären, vilket gjorde att Karl XII tvingades vika av söderut, till Ukrainas bördiga slätter. Efter den hårda vintern 1708–09 var det en kraftigt reducerad här som mötte tsar Peters trupper vid staden Poltava. Slaget slutade med en katastrof. Nästan hela


armén utplånades eller hamnade i rysk fångenskap. Kungen själv lyckades med några få soldater ta sig in i Turkiet, där han blev kvar ända till 1714, i hopp om att sultanen skulle öppna en andra front mot Ryssland.   Efter nederlaget vid Poltava kastade sig grannstaterna över det svenska stormaktsväldet. Ändå vägrade Karl XII att sluta fred. När han kom hem från Turkiet stampade han istället fram en ny här och angrep Norge. I november 1718 stupade kungen under belägringen av Fredrikstens fästning utanför Halden.   Efter kungens död sökte Sverige fred på alla fronter. Det kunde bara ske till stora eftergifter. De flesta områden i Tyskland gick förlorade, liksom de baltiska provinserna som blev ryska besittningar. Bäst klarade sig Sverige mot Danmark som inte fick tillbaka sina gamla landskap. Sverige behöll alltså sin plats som det starkaste riket i Norden. Men stormaktstiden var slut.

Kvinnor och män i krigets skugga Idag är vi vana att se Sverige som ett land med fredliga traditioner. Vi lyckades hålla oss utanför både det första och det andra världskrigets fasor – ja faktum är att sista gången Sverige var i krig var 1814, för över 200 år sedan. Desto större blir kontrasten till 1600-talet då landet nästan oavbrutet befann sig på krigsfot.   Även om krigen mest bedrevs på utländsk mark fick de en genomgripande betydelse i människors liv. De som var kvar hemma tvingades genomlida hur nära och kära rycktes bort på fjärran slagfält: barn förlorade sina fäder, syskon sina bröder och föräldrar sina söner. Samtidigt fick befolkningen arbeta hårdare för att betala de extraskatter som bekostade krigen. Ekonomiskt drog bönderna det tyngsta lasset. Men räknat i andelen döda drabbades adeln hårdast. Adeln var först och främst ett krigarstånd, och även om generaler och officerare inte utsattes för lika stora risker under fälttågen som vanliga soldater var dödligheten mycket hög också bland krigsbefäl. Flera gamla svenska adelssläkter utplånades på manssidan som en följd av krigen. Bara genom nyadling och invandring av utländsk adel kunde Sverige få tillräckligt med officerare.   Under senare tid har också frågan om hur förhållandet mellan män och kvinnor påverkades av krigen diskuterats inom forskningen. Vissa historiker har lyft fram hur framförallt adliga kvinnor nu trädde in i mer framskjutna positioner. Med männen borta i fält kunde de överta rollen som Stormaktstiden

145


familjeöverhuvud och styra över familjernas jordegendomar. Men någon djupare eller mer varaktig förändring av könsmaktsordningen rörde det sig knappast om. I denna krigiska tid stod manlig dådkraft högt i kurs, kvinnan förblev underordnad.   Ett problem för framförallt unga kvinnor var att krigen gjorde det svårare att gifta sig och sätta bo. Dödligheten i fält skapade ett underskott av män på äktenskapsmarknaden vilket innebar att många kvinnor »blev Diagrammet bygger på genomöver«. I ett samhälle där giftermål och övertagandet av en gård också var gångar av prästernas kyrkböcker vägen till status och försörjning, och där det fanns få andra möjligheter för samt tiondelängder med uppgifter en kvinna att livnära sig annat än som piga, var detta ett svårt gissel. om böndernas skördar. Vad ser du   För de ogifta män som lyckades undvika militärtjänst var utsikterna för samband mellan dödlighets­ desto bättre. Med färre unga män i livet minskade konkurrensen om lediga kurvan och storleken på skördarna? gårdar, samtidigt som det fanns 400 många ogifta kvinnor att uppDödlighet (1665=100) vakta. Ännu när den officiella Skörd i Sverige, exkl. Skåne (1665=100) 300 svenska befolkningsstatistiken inrättades i mitten av 1700-talet, 200 kunde man utläsa de demografiska effekterna av krigen. Det 100 fanns ett ovanligt stort överskott av kvinnor i de äldre årgångarna, 0 och många av dessa hade förbli1665 1670 1675 1680 1685 1690 1695 1700 1705 1710 1715 vit ogifta. Som om krig, sjukdomar och hungersnöd inte var nog måste stormaktstidens människor också oroa sig över livet efter detta. Takmålning över helvetet från Hakarps kyrka i Småland, tidigt 1700-tal.

© Erik Hallberg. Data: SND: L Palm. En skördeindikator före agrarrevolutionen.

146

Nya tider, nya världar


Trots alla umbäranden växte Sveriges befolkning. År 1630 fanns ca 900 000 invånare inom landets nuvarande gränser, vid sekelskiftet 1700 ca 1,3 miljon. Allra mest växte befolkningen i Bergslagen där framställningen av järn och koppar för export till Europa skapade nya arbetstillfällen. För att få bröd och gröt var man i dessa områden (liksom i städer och många skogstrakter) beroende av importerad säd. Redan vid denna tid var således försörjningen i landet sammanvävd med internationella handelsströmmar.   Jämfört med idag var en viktig skillnad i tillvaron dödens ständiga närvaro. Det berodde inte bara på krigen utan också på farsoter som pest, rödsot och smittkoppor. Med ca 20 års mellanrum, oftast i samband med krig eller missväxt, drabbades landet av stora dödlighetskriser, där på lokalt plan ofta var tionde människa strök med. Statistiskt sett dog oproportionerligt många under vårvintern, då förråden kunde vara tomma efter att höstens skörd ätits upp. Försvagade av näringsbrist blev människorna ett lätt offer för de epidemier som härjade. Något säkert sätt att skydda sig mot krig, utskrivningar, missväxt och sjukdom fanns inte. I sin utsatta position vände sig människorna till Gud och kyrkan, som hade en central roll i tidens föreställningsvärld, inte minst som missväxt eller farsoter sågs som straff från Gud. Men ofta vävdes religiositeten samman med övernaturliga föreställningar där man med magiska ritualer försökte skydda sig och sina nära och kära från död och olycka.

Folkökning i södra och mellersta Sverige 1570–1750. Ju rödare desto större folkökning, ju blåare desto svagare (mörkrött = tolvfaldigad befolkning; mörkblått = folkminskning). Vilka mönster kan du urskilja? © Lars Nyström. Data: SND: L Palm. Agrarhistorisk databas 1570–1810: befolkning, jordbruk, jordägande.

Frågor på texten

Diskutera och analysera

1. Vilka områden var det som Sverige erövrade under stormaktstiden? Vad finns kvar idag?

7. På vilka olika sätt kunde vilka bondebefolkningen kunde hantera krigets vedermödor? Varför gjorde de inte gjorde uppror?

2. Historikerna har pekat på olika orsaker bakom den svenska krigspolitiken. Hur förklarades krigen i samtiden? Hur har senare forskare förklarat dem? Hur kom det sig att Sverige var så framgångsrikt?

8. Jämför Sveriges utveckling med något annat land i Europa under 1600-talet, som Frankrike, England, Ryssland eller Holland. Vad skiljer och vad förenar?

3. Hur påverkade stormaktens framväxt adelns ställning? Peka på ekonomiska och politiska faktorer.

9. Är stormaktstiden någonting att vara stolt över för dagens svenskar? Diskutera!

4. Man kan säga att adeln bidrog till bygget av en stark svensk stat. Man kan också säga att adelns stärkta ställning bidrog till att den ekonomiska grunden för staten underminerades. Förklara!

Ta reda på

5. Karl XI genomförde flera viktiga reformer. Vilka problem löste de? Vem vann och vem förlorade på dem? 6. Förklara följande företeelser och varför de var viktiga: den westfaliska freden, tåget över bält, reduktionen, indelningsverket, slaget vid Poltava.

10. Hela samhället förändrades av krigen. Analysera hur livsvillkoren för adel och bönder, män och kvinnor påverkades utifrån olika aspekter. 11. Vad skatte-, frälse-, och kronobönder var vet de flesta. Men vad var en skattefrälsebonde? Undersök också vad frihetsmilen var. Vad kan den betytt för adelns möjligheter att få arbetskraft? 12. Befästningar, adelsslott och nya städer är exempel på kvarlevor från stormaktstiden som finns kvar idag. Undersök vad du kan hitta i din egen kommun.

Stormaktstiden

147


Kapitlet i korthet | Nya tider, nya världar

Inkariket börjar att växa till ett imperium 1400

Magellan påbörjar sin världsomsegling

Osmanerna erövrar Konstantinopel 1450

Gutenberg uppfinner boktryckarkonsten

Kring sekelskiftet 1500 inträffade en rad händelser som satt spår i världshistorien. Européerna upptäckte Amerika och började lägga andra delar av världen under sig. Handeln spred sig i samhället. Nya tankar inom både religionen och om människans sätt att leva uppstod. Samtidigt blev kungarna allt mäktigare. Särskilt 1600-talet blev ett krigets århundrade, då befolkningen i Europa drabbades hårt av de militära konflikterna.

Europa upptäcker världen I slutet av 1400-talet seglade europeiska skepp ut över världshaven. Portugiserna öppnade sjövägen till Indien runt Afrika i jakt på kryddor och värdefulla tyger. Columbus korsade Atlanten och nådde Amerika, där spanjorerna erövrade de mäktiga

Gustav Vasa blir kung

1500

Columbus seglar till Amerika

1550

Martin Luther startar reformationen

Copernicus upptäcker att jorden snurrar runt solen

rikena i kontinentens inre. Stora rikedomar skeppades till Europa. Men för de amerikanska urinvånarna innebar mötet en katastrof – uppemot 90 % dog, framförallt av de sjukdomar européerna förde med sig.

Renässans och reformation Samtidigt som européerna började upptäcka världen uppkom nya tankar om människan och universum. Den så kallade renässansen hyllade människans skaparkraft och ville väcka det kulturella arvet från antiken till liv. En ny världsbild med solen i stället för jorden i centrum tog form. Samtidigt splittrades den katolska kyrkan då reformatorer som Martin Luther och Jean Calvin gick till storms mot vad de ansåg vara en förvanskning av Bibelns lära. Starkare stater, större krig Allt sedan senmedeltiden hade kungarna försökt stärka sin makt och bygga upp mer centraliserade stater. Under 1500- och 1600-talet fortsatte denna utveckling. Genom att ta ut mer skatter från befolkningen kunde kungen bygga upp större arméer. Detta ledde också till fler och större krig när staterna brakade samman. Mäktigast bland kungahusen var den Habsburgska, där en gren styrde över Spanien och dess kolonier, en annan över stora delar av Centraleuropa. År 1618 bröt det trettioåriga kriget

148

Nya tider, nya världar


Ludvig XIV blir kung i Frankrike 1600

Gustav II Adolf stupar vid Lützen, Tyskland

Sverige som störst

Karl XIs reduktion

Newton upptäcker tyngdlagen

1650

1700

Den ärorika revolutionen i England

ut, ett krig som beräknat ha kostat en tredjedel av befolkningen i Tyskland livet. Striden gällde såväl religion som makt och ledde till att Habsburgs ställning försvagades.

De nya stormakterna Efter det trettioåriga kriget försköts maktcentrum i Europa västerut, mot Atlantkusten där handelslederna löpte samman. Politiskt var Frankrike Europas centrum. År 1643 till 1715 styrde Ludvig XIV landet enväldigt. Hovlivet kring slottet i Versailles utvecklades under denna period till ett mönster för kungarna i Europa. Tidens ekonomiska stormakt var dock Holland som var ett slags köpmannarepublik av handelsmän, skeppsredare och bankirer. I England blev 1600-talet en orolig period med konflikter mellan kung och parlament, olika sociala grupper och trosinriktningar. Sedan parlamentet tagit över det mesta av makten 1688 blev England en ledande handelsnation. Sverige blir ett enat rike I början av 1520-talet ledde den unge adelsmannen Gustav Eriksson ett uppror mot den danske kungen och bröt loss Sverige från Kalmarunionen. Under sin långa period som kung 1523–1560 byggde han sedan upp en stark centralmakt, trots motstånd både från bönder, adelsmän och kyrka. På Västerås riksdag

Frihetstiden i Sverige börjar

1750

Den svenska armén går under vid Poltava

1527 anslöt han Sverige till reformationen. Staten tog över kyrkans egendomar vilket betydde att en fjärdedel av landets gårdar kom att ägas av kronan. Kungamakten stärktes sedan ytterligare genom ett effektivare skattesystem. År 1544 beslutade riksdagen att kronan för alltid skulle gå i arv bland Gustav Vasas ättlingar.

Stormaktstiden Under 1600-talet utvecklades Sverige till en aggressiv krigarstat. Kung och adel ville kontrollera landområden och handel och drog nytta av att angränsande länder hade en svagare centralmakt. Sverige erövrade områden i Baltikum, norra Tyskland samt danska och norska landskap som Skåne, Blekinge, Jämtland och Bohuslän. För bondebefolkningen innebar de ständiga krigen enorma uppoffringar i form av skatter och utskrivna soldater. Adeln däremot blev rikare och kontrollerade som mest två tredjedelar av jorden i riket. Slutet för stormaktstiden kom under Karl XII i början av 1700-talet. Efter att Sverige hamnat i krig med nästan samtliga sina fiender utplånades nästan hela den svenska armén i slaget vid Poltava 1709.

Kapitlet i korthet

149


Analys: Kontinuitet och förändring. Orsak-verkan.

Giftermål och familj förr och nu Har människor alltid levt i kärnfamiljer om mamma, pappa och barn? Nej, skulle förmodligen många säga. En vanlig uppfattning är att man förr i tiden bodde i storfamiljer där även mor- eller farföräldrarna ingick. Kanske var det först med den industriella revolutionen, när människor flyttade till staden och fabrikerna, som yngre kunde göra sig oberoende av släkten och skapa egna hushåll. Kärnfamiljen blir enligt en sådan uppfattning något som hör den moderna tiden till. Idag vet vi att detta är en missuppfattning. Åtminstone sedan senmedeltiden var kärnfamiljen den helt dominerande hushållstypen i Västeuropa. Detta hängde samman med att människor gifte

sig förhållandevis sent i livet, i 25–30-årsåldern – ungefär som idag alltså. Eftersom människornas liv var betydligt kortare då än idag innebar de sena giftena att storfamiljer ofta inte kunde uppstå. När barnen väl gift sig och skaffat barn var den äldre generationen många gånger redan borta. Att de unga gifte sig sent innebar inte att de bodde kvar hemma tills de närmade sig trettio. Tvärtom var det vanligt att barnen tidigt flyttade hemifrån. De tog då tjänst som dräng eller piga i någon annans hushåll, eller som lärling hos en hantverkare. Under denna tid sparade de ihop pengar för att senare kunna sätta bo. Gifte sig gjorde de först när de ansåg sig ha råd att försörja en familj. Giftermål i Västeuropa blev på

Badsöndag på Sibbarp. Limhamn, 1950-talet. Mamma, pappa, barn – har det alltid varit så?

150

Nya tider, nya världar


så vis mer än på andra håll beroende av unga männi­ skors ekonomiska situation. Hade de kunnat ta över ett arrende eller en verkstad, fått ett någorlunda bra arbete eller om de ärvt en gård, så kunde de gifta sig. Om de däremot saknade tjänst eller egendom, så fick de helt enkelt vänta tills deras ekonomiska situation förbättrats. Det ansågs ansvarslöst att gifta sig och skaffa barn om man saknade försörjning. Mer än var tionde man och kvinna förblev ogifta livet igenom. En viktig konsekvens av detta system var att barnen hade en förhållandevis stor självständighet gentemot föräldrarna. De fick tidigt stå på egna ben, och kunde i många fall själva välja vem de skulle gifta sig med. Visserligen skulle också föräldrarna ge sitt samtycke, men uppgjorda äktenskap, där familje­fäderna redan när barnen var små gjorde upp om giftermålen, var ytterst sällsynta. En annan följd var att barnantalet hölls nere. Även om födslarna kom förhållandevis tätt inom äktenskapen, så kunde paren sällan få särskilt stora barnaskaror. En stor del av kvinnans fertila år var redan förbrukade när hon gifte sig. Dessutom var barnadödligheten hög. Två-, trebarnsfamiljen var därför inte ovanlig. Vad som gör detta system intressant är inte minst att det skiljer sig från resten av världen. I exempelvis Östeuropa eller större delen av Asien gifte sig kvinnor i 20-årsåldern, medan mannen ofta var äldre. Efter giftermålet flyttade de som regel in hos mannens föräldrar och ofta hann de få många barn. Skillnaderna gör att historiker brukar talar om ett särskilt västeuropeiskt giftermålsmönster.

1. Vad är en kärnfamilj? Vad är en storfamilj? 2. Vad kännetecknade det västerländska giftermålsmönstret? 3. Vilka konsekvenser fick detta giftermålsmönster för individen, för familjen och för samhället? Hur kan det ha påverkat samhället på lång respektive kort sikt? 4. Jämför med giftermål och familjebildning idag. Peka på likheter och skillnader.

Eftersom de små kärnfamiljerna i Västeuropa uppenbarligen inte var en följd av det moderna samhällets framväxt utan fanns redan på medeltiden har en del forskare vänt på resonemanget. Kanske var kärnfamiljens framväxt snarare en orsak till att Västeuropa moderniserades och ryckte fram gentemot resten av världen? Somliga ekonomisk-historiker hävdar faktiskt att familjemönstret bidrog till uppkomsten av marknadsekonomin. Människor i Västeuropa hade redan sedan unga år skaffat sig erfarenhet av att söka arbete utanför hemmet och uppmuntrats att spara för att själva kunna gifta sig. På så vis gynnades både driftighet och marknadstänkande. Genushistoriker har dragit andra växlar på familjemönstret. Så har man pekat hur unga kvinnor i Europa hade både ett större ansvar för sin försörjning och en större makt över sitt val av äktenskapspartner än kvinnor i andra delar av världen. Utifrån detta har man drivit tesen är att kvinnans jämförelsevis starka ställning i väst i dag har sin grund i det historiska giftermåls­mönstret. Andra historiker är skeptiska till sådana resonemang. Men alldeles oavsett vilka slutsatser som kan dras pekar diskussionen på en intressant långsiktig kontinuitet genom historien – ty i viktiga delar består ju det västeuropeiska giftermålsmönstret än idag. Vad som först i vår egen tid börjat förändras är frågan om vad som egentligen utgör en familj. Konstellationen mamma-pappa-barn är inte längre den enda tänkbara enheten.

5. I dagens Sverige är familjelagstiftningen i mångt och mycket formad efter kärnfamiljen. Även på andra sätt står den fortsatt stark. Själva symbolen för landet – kungafamiljen – är exempelvis en kärnfamilj. Samtidigt finns i debatten de som vill utmana dess ställning och lagstiftningen har alltmer anpassats efter andra typer av familjebildningar, däribland de baserade på samkönade partners. Diskutera i vad mån sådana familjebildningar innebär ett brott eller en kontinuitet med det västeuropeiska giftermålsmönstret.

Nya tider, nya världar

151



Mot en ny världsordning Ju närmare nutiden vi rör oss, desto osäkrare blir historieskrivningen. Det är svårt att genomskåda den egna samtiden och förstå vilken betydelse olika händelser kommer att få framöver. Att Sovjetsystemet skulle rasa samman var det ingen som trodde i mitten av 1980-talet. Hade man vetat det hade nog de historieböcker som skrevs då sett annorlunda ut. Även efter 1989 har vi varit med om en rad stora förändringar som vi inte ännu kan se de fulla konsekvenserna av. Kommer den väldiga tillväxten som inletts i tidigare fattiga länder som Kina och Indien att fortsätta, och hur kommer detta att påverka världen? Vilken betydelse kommer den fortsatta utvecklingen av informationstekniken att få? Hur kommer våra liv att påverkas av förändringar i klimatet? Sådana frågor kan besvaras först av morgondagens historiker. Därför handlar detta kapitel, där vi riktar blickarna mot den tid vi själva lever i, mer om att ställa frågorna än om att komma med några säkra svar. Vad som blir historia avgörs av framtiden.

429


Världen efter 1989 Genom kommunismens fall förändrades situationen i världen. Under det kalla kriget hade två samhällsmodeller stått mot varandra. Nu tycktes det bara finnas ett huvudalternativ kvar: demokrati och marknadsekonomi. Sovjetsystemets sammanbrott påverkade utvecklingen i alla världsdelar. RUMÄNIEN Men allra kraftigast var förstås omvälvningen i de forna öststaterna.

ÖSTERRIKE

ALIEN

UNGERN

Slovenien Ljubljana

Zagreb

Vojvodina

Sisak

Kroatien

Sava

Vukovar

ÖSTERRIKE Bihac´

Banja Luka

Donau Novi Sad

Belgrad

Krig i Europa

UNGERN

ITALIEN

I början av 90-talet utspelade sig händelser som vi hoppats aldrig behöva se i Europa Vojvodina igen: stridsvagnar på vägarna, artilleribeSplit Donau Novi Sad skjutning av städer, massavrättningar och Belgrad Banja Luka Bihac´ koncentrationsläger. Don Pristina Tuzla Montenegro au BULBosnien- Kosovo   Bilderna kom från Jugoslavien. Landet Dubrovnik GARIEN Herzegovia Srebrenica Pale hade bildats efter första världskriget som ett na Serbien Sarajevo Skopje Split Dri förbund av olika folkslag. Efter andra världsMakedonien kriget blev det en kommunistisk diktatur. ALBANIEN Montenegro GREKLAND Pristina Men eftersom det var en inhemsk motBULKosovo Dubrovnik GARIEN ITALIEN ståndsrörelse som drivit ut nazisterna lyckaSkopje des man upprätthålla en självständig ställBefolkningsgrupper i Jugoslavien 1991 Makedonien ning mot Sovjet. Ända till sin död 1980 Slovener lyckades diktatorn Tito också balansera ALBANIEN GREKLAND Kroater spänningarna mellan de olika folkslagen i Ungrare landet, och mellan rika regioner i norr och fattiga i söder. Men när komSerber och montenegriner Befolkningsgrupper munismen gick mot sin upplösning kom motsättningarna snabbt upp till i Jugoslavien 1991 Muslimer ytan. Rumäner och slovaker Slovener   År 1990–93 förklarade Slovenien, Kroatien, Bosnien och Makedonien Bulgarer Kroater sig självständiga. Men ledarna i Serbien ville hålla ihop unionen. Följden Albaner Ungrare blev en serie krig. Makedonier Serber och montenegriner   Allvarligast blev utvecklingen i Bosnien, där serber, kroater och musliForna Jugoslaviens gräns Muslimer mer bodde som grannar i samma byar och städer. Genom etnisk rensning Rumäner och slovaker – terror, massmord och folkfördrivning – försökte arméer från de olika Bulgarer folkgrupperna ta kontroll över så stora landområden som möjligt. Albaner   Den värsta tragedin inträffade i staden Srebrenica, en muslimsk enklav Makedonier mitt i ett serbiskt kontrollerat område. I juli 1995 gick den bosnisk-serbiska Forna Jugoslaviens gräns armén under ledning av Ratko Mladic in i staden och mördade alla muslimska män och pojkar över 13 år, sammanlagt över 8000 människor.   Efter massakern i Srebrenica genomförde Nato flygbombningar mot serbiska mål för att få ett slut på kriget. Så småningom nåddes också ett fredsavtal under amerikansk medling. Bosnien blev en egen stat men delades i en serbisk och en kroatisk-muslimsk del. I allt väsentligt bestod resultaten av den etniska rensningen. 430

SlovenienTuzla

BosnienLjubljana Herzegovia

Don

au

Zagreb Srebrenica Pale Sisak a n Serbien Sarajevo Dri Vukovar Kroatien Sava

Mot en ny världsordning

RUMÄNIEN


Srebrenica den 12 juli 1995, dagen efter Ratko Mladics intåg. Män har skiljts från kvinnor och barn. På morgonen dagen efter inleddes den stora massakern.

Sovjetimperiet efter kommunismen Också inom Sovjetblocket finns exempel på etniska konflikter som kom upp till ytan när diktaturen släppte. Men i huvudsak var imperiets upplösning fredlig.   För många människor kom kommunismens fall som en befrielse. Men snart ställdes man inför nya problem. I de flesta länderna fanns inga demokratiska traditioner att falla tillbaka på och inga partier med förankring i befolkningen. Att införa marknadsekonomi visade sig också komplicerat. De institutioner som fick systemet att fungera i väst, alltifrån banker och lagar till socialförsäkringar och fackföreningar, måste byggas upp från grunden. I vissa forna sovjetrepubliker, som Vitryssland, Uzbekistan och Kazakstan skedde aldrig någon demokratisering. Istället lyckades en ny diktatur, oftast med rötter i den gamla, snabbt roffa åt sig makten.   I Ryssland ägde något av en samhällskollaps rum i övergången mellan det gamla systemet och det nya. Mellan 1989 och 1999 föll bruttonationalprodukten i landet med över 40 %; medellivsåldern för män sjönk från 65 till 57 år; födelsetalen från 2 till 1,1 barn per kvinna. Många människor blev socialt utslagna när ineffektiva industrier konkurrerades ut och den trygghet som ändå funnits under kommunismen försvann. Samtidigt kunde andra, ofta med bakgrund i diktaturens maktelit, utnyttja den osäkra situationen och snabbt bli rika. Genom tvivelaktiga manövrar lyckades en liten grupp affärsmän (de så kallade oligarkerna) ta kontroll över den ryska oljeoch gasindustri.   I Östeuropa och Baltikum blev utvecklingen mer framgångsrik. Övergången till marknadsekonomi medförde visserligen ökade klassklyftor och social utslagning, men ledde också till en snabb ekonomisk tillväxt. På gatorna ersattes kommunistiska folkbilar som Lada och Trabant av importerade modeller. Kapital strömmade in i länderna. Befriade från tyngden Världen efter 1989

431


av den store grannen i öster vände sig länderna mot det kapitalistiska och demokratiska väst, där medlemskap i Nato och EU hägrade.   I historiens backspegel kan det väckas frågetecken om hur djupgående demokratiseringen var i vissa länder. Men ur samtidens horisont rörde det sig om en otvetydig framgångshistoria.

Europeiska unionen

Samtidigt som Sverige anslöt sig till EU blev också Finland och Österrike medlemmar. De östeuropeiska staterna blev först medlemmar 2004 eller senare.

I Västeuropa är det viktigaste skeendet efter 1989 att EU-samarbetet utvidgades och fick fastare form. När östblocket föll fick tanken på ett enat Europa ny kraft och vitalitet: nu kunde världsdelen åter knytas samman.   När embryot till dagens EU bildades genom Kol- och stålunionen 1951 fanns sex medlemsländer. Vid murens fall hade antalet ökat till tolv. År 1995 blev Sverige, Finland och Österrike medlemmar. Det var stater som tidigare legat som en buffertzon mellan Nato och Warszawapakten. Därefter har steg för steg också de flesta gamla öststater kommit med i unionen. När detta skrivs är antalet medlemmar 28. Samtidigt har samarbetet fördjupats med en allt friare rörlighet av varor, företag och arbetskraft mellan länderna. Ett viktigt steg togs 2002 då tolv av medlemsländerna gick över till en gemensam valuta, euron.

En ny världsordning – vision och verklighet På global nivå är en viktig faktor efter 1989 demokratins frammarsch. I början av 1970-talet beskrevs mindre än en tredjedel av världens stater som helt eller delvis fria och demokratiska. Vid millennieskiftet hade andelen stigit till nästan två tredjedelar. Både kommunistiska förtryckarregimer och högerdiktaturer som upprätthölls av USA som motvikt, hade fallit. Världen blev också fredligare. I Sydamerika lade de flesta gerillarörelser ned vapnen samtidigt som man både till vänster och höger slöt upp bakom en stapplande demokrati. Lika betydelsebärande var utvecklingen i apartheidregimens Sydafrika. År 1994 blev Nelson Mandela landets första demokratiskt valde president. Detta om något väckte hopp om en bättre värld!   Det fanns under decenniet efter murens fall en bred vision om en ny världsordning där »det internationella samfundet« genom FN och folkrätten gemensamt skulle garantera fred och säkerhet och ingripa mot förtryck. I samband med vapenstilleståndet i Bosnien 1995 upprättades en internationell tribunal i Haag med uppgift att döma krigsförbrytare. Man 432

Mot en ny världsordning


Sydafrika

Det är den 11 februari 1990. Utanför fängelset i Paarl, cirka sex mil från Kapstaden, myllrar det av folk, mest svarta män och kvinnor, som klänger mot stängslet och klättar upp i träden runtomkring. Många timmar har de väntat på Nelson Mandela, som under 27 år hållits fängslad av den vita regimen i Sydafrika. Och till slut kommer han ut genom fängelsegrinden, en högvuxen man med gråvitt hår. Han reser sin knutna näve inför folkmassan, som applåderar, hurrar och gråter av glädje.   Sedan lång tid tillbaka hade vita invandrare haft makten i Sydafrika och inrättat ett system av lagstadgat rasförtryck, så kallad apartheid. Enligt apartheidpolitiken skulle raserna skiljas åt och få olika rättigheter i samhället. Svarta och vita fick inte gifta sig med varandra, de fick inte bo i samma områden och de svarta hade ingen rösträtt. Barnen fick gå i speciella skolor med jättestora klasser där de bara fick lära sig det allra enklaste. Många svarta protesterade mot diskrimineringen och i Sharpeville 1960 blev 69 demonstranter skjutna av polisen. Efter detta förbjöd regeringen alla partier med rötter i ursprungsbefolkningen.   Nelson Mandela var ordförande i African National Congress (ANC), som ända sedan 1920-talet arbetat för de svartas rättigheter. Efter Sharpeville

dömdes han tillsammans med många andra svarta politiker för förräderi mot nationen. De skickades till Robben Island, där skulle de få tillbringa resten av sitt liv och tvingas arbeta hårt i stenbrotten.   Under åren efter 1960 blev situationen allt svårare för de svarta i Sydafrika. Utanför städerna växte stora slumområden upp där man med knapp nöd kunde försörja sig. Särskilt bland de unga växte det fram en upprorisk anda. Sommaren 1976 inträffade händelsen i Soweto, då polisen sköt rakt in i den demonstrerande folkmassan. Under protesterna mot detta fängslades tusentals människor, många utsattes för tortyr och dödades i fängelserna. Ändå fortsatte strejker och demonstrationer under hela 1980-talet samtidigt som den internationella opinionen mot apartheidregimen växte sig allt starkare.   Till slut insåg en del vita politiker att situationen måste förändras. Bakom kulisserna pågick kontakter med det förbjudna ANC och dess legendariske ledare Nelson Mandela. Fastän han var sjuttio år gammal och i flera decennier suttit i fängelse kunde han diskutera med sina motståndare och stå fast vid sina åsikter. Det var han och hans anhängare som tog över när han blev fri från fängelset. År 1994 fick alla sydafrikaner rösta, ANC vann valet och Nelson Mandela blev president i den nya staten.

Världen efter 1989

433


kan se detta som en reaktion inte bara på krigen i det forna Jugoslavien utan på alla de brott mot mänskligheten som begåtts under 1900-talet. Liknande tankar låg bakom Nürnbergrättegångarna mot de nazistiska ledarna efter andra världskriget.   Men mot tanken på en värld baserad på FN och folkrätten stod samtidigt en realitet där USA som ensam kvarvarande supermakt upprätthöll ordningen som »världspolis«. När Iraks diktator Saddam Hussein 1991 gick in i det oljerika grannlandet Kuwait var det USA som organiserade motangreppet. Det var också USA och Nato som gjorde slut på striderna i Bosnien.   Alldeles i början på det nya årtusendet kom dessa två sätt att hantera internationella konflikter att ställas mot varandra. Det skedde under förutsättningar som ingen hade kunnat förutse.

Kriget mot terrorismen Den 11 september 2001 genomförde islamistorganisationen al-Qaida en brutal terrorattack. Med kapade passagerarplan som levande projektiler slog de till mot tunga mål på den amerikanska östkusten. Två plan krascha-

World Trade Centers båda skyskrapor i New York i brand efter attentatet 11 september 2001.

434

Mot en ny världsordning


des mot skyskraporna World Trade Center i New York, ett mot försvarshögkvarteret Pentagon. Det fjärde planet var troligen avsett för Vita Huset men slog ned i en skogsbacke sedan passagerarna försökt övermanna kaparna. Totalt dödades 2996 människor, de flesta när tornen på World Trade Center rasade samman. Attacken var riktad rakt mot hjärtat av västerlandet, och mot USA:s ställning som supermakt.   Presidenten, George W. Bush, svarade med att förklara »krig mot terrorismen«, och fick till en början brett stöd från världens nationer. Terrorismen pekades ut som ett gemensamt hot, som bara kunde besegras genom internationellt samarbete.   I ett första steg vände sig Bush mot Afghanistan, där en regim av militanta islamister, de så kallade talibanerna, låtit al-Qaidas ledare Usama bin Ladin husera fritt. När de vägrade lämna ut honom gick USA till angrepp.   Därefter vände Bush blickarna mot Irak och dess diktator Saddam Hussein. Han anklagades för att framställa massförstörelsevapen och stödja internationell terrorism. Men den här gången var det svårare att båda upp stöd för ett angrepp. Av stormakterna i säkerhetsrådet slöt bara Storbritannien upp bakom USA – Frankrike, Ryssland och Kina motsatte sig krigsplanerna. I Europas städer hölls stora manifestationer för att stoppa kriget: I Hyde Park i London samlades 3 miljoner människor i den största demonstrationen i Storbritannien i modern tid.   Likväl valde Bush tillsammans med Storbritanniens Tony Blair att gå till attack. Den 20 mars 2003 dundrade bombplan och stridsvagnar in över den irakiska gränsen. Efter tre veckor kollapsade det irakiska försvaret och Bagdad intogs. Men några massförstörelsevapen kunde man aldrig hitta.   Angreppet mot Irak innebar ett brott mot internationell rätt eftersom det skedde utan FN:s godkännande. Men efter terrorattackerna 2001 hade Bush deklarerat att USA ansåg sig ha rätt att sätta sig över FN och »i förebyggande syfte«, gå ut i krig om detta krävs för att garantera USA:s säkerhet. Härigenom underminerades alla tankar om en ny världsordning baserad på FN och folkrätten.   Rätt snart började också de metoder som användes i kampen mot terrorismen att ifrågasättas. Från Afghanistan och Irak kom rapporter om hemliga fångtransporter, om övergrepp och tortyr. På den amerikanska militärbasen Guantanamo på Kuba sattes hundratals misstänkta i fängsligt förvar utan tillgång till advokat eller rätt att få sin sak prövad i domstol. Det stiftades lagar som inskränkte den enskildes demokratiska rättigheter. Kritiken påverkade, precis som vid kriget Vietnam 35 år tidigare, USA:s trovärdighet som ledare i världen.

George W. Bush, USA:s president 2001–2009.

Världen efter 1989

435


Fånglägret på militärbasen Guantanamo på Kuba har blivit en symbol för brotten mot de mänskliga rättigheterna under kriget mot terrorismen. Eftersom basen ligger på ett annat lands territorium anser USA att den faller utanför amerikansk jurisdiktion. Därmed har man också valt att bortse från Genèvekonventionens bestämmelser om krigsfångar. Fotot har lämnats ut av USA:s militär och visar hur de första fångarna från Afghanistan ankommer till basen i januari 2002.

Men också »på marken« underminerades USA:s ställning. Många irakier var först glada när USA drev Saddam Hussein från makten. Men snart övergick invasionen i en situation av terror och attentat, med konflikter mellan olika etniska och religiösa grupper och en allt djupare misstro mot den amerikanska ockupationen. Successivt blev läget allt mer kritiskt också i Afghanistan med korruption, krigsherrar, opiumhandel och talibanvåld.   Under den följande presidenten Barack Obama (2009–2016) inledde USA ett återtåg. Stegvis drogs marktrupperna tillbaka från Irak samtidigt som man gjorde ett sista försök att bringa situationen i Afghanistan under kontroll. 2011 skedde en viktig symbolisk seger när terrorledaren Usama bin Ladin dödades i sitt gömställe i Pakistan. I detta skede hade de amerikanska soldaterna också börjat lämna Afghanistan. Här och på andra håll har istället fjärrstyrda så kallade drönare blivit en viktig komponent i USA:s krigföring. Varken i Afghanistan eller i Irak har dock den politiska situationen stabiliserats. Irak faller allt mer sönder i en kurdisk, en shiamuslimsk och en sunnimuslimsk del, där den senare delvis kontrolleras av terrororganisationen Islamiska staten, IS. Barack Obama, USA:s president 2009–2017, går till historien som landets första svarta president. Till hans politiska resultat hör införandet av en allmän sjukvårdsförsäkring, Obamacare.

436

Mot en ny världsordning

Ett globalt brytningsskede I historiens ljus framstår kriget mot terrorismen som den tid när USA:s makt som ensam supermakt kulminerade. För samtidigt som president Bushs självsäkra retorik nöttes ned i mötet med en komplex och svårbemästrad verklighet skedde under ytan också mer grundläggande förskjutningar i den globala maktbalansen. Istället för en värld med bara ett enda centrum började man skönja konturerna av en multipolär värld, med flera konkurrerande stormakter.


Mot en multipolär värld Ända in på 2000-talet sågs den växande klyftan mellan nord och syd som ett av världens största problem. Industriländerna i nord lade beslag på en allt större del av jordens tillgångar. Syd satt fast i en fattigdomsfälla med export av billiga råvaror.   Men samtidigt fanns tidigt också motsatta tendenser. Japan hade redan på 1800-talet börjat utvecklas som industrination och nådde under 1970talet en lika hög levnadsstandard som länderna i väst. Samtidigt gjorde också Sydkorea, Taiwan och Malaysia stora industriella framsteg. I väst rynkade många till en början på näsan åt produkter »made in Taiwan«. Men snart stod det klart att man i de nya »tigerekonomierna« var lika duktiga som européerna på att tillverka många varor.   Asiens framryckning har sedan fortsatt, framförallt genom en snabb och uthållig tillväxt i Kina. Efter 2000 började utvecklingen ta fart också i Afrika och Latinamerika. Aldrig tidigare har så många människor fått det bättre som under de senaste decennierna!   Geopolitiskt innebär detta att världen håller på att kantra över, från nord till syd. År 2010 blev Kina världens näst största ekonomi, efter USA. Bakom framträder ytterligare stormakter. Räknat i befolkningsmängd är Indien snart det största landet i världen, och också här växer ekonomin snabbt. Till bilden hör också Ryssland som sedan sekelskiftet 2000 åter aspirerar på en plats som stormakt.

Det väldiga Kina När vi talar om världen efter 1989 som »efter kommunismens fall« är detta en sanning med modifikation. I det största landet föll ju aldrig kommunismen.   Också i Kina var 1989 ett ödesår. När Gorbatjov kom till i Peking i maj fick besöket på Himmelska fridens torg ställas in eftersom det ockuperats av studenter som krävde politiska reformer. Men i juni krossades protesterna med pansarvagnar. Man kan leka med tanken på att proteströrelsen startat några månader senare, samtidigt som muren rammade i Berlin. Hade kommunismen då fallit också i Kina?   Nej, troligen inte. Jämfört med Sovjetväldet fanns nämligen en väsentlig skillnad: Kommunismen i Kina hade börjat leverera i form av en högre levnadsstandard för befolkningen.   Berättelsen om Kinas uppsving brukar börja med Deng Xiaopings tillträde som ledare 1978. Kina hade då en förskräcklig tid bakom sig med katastrofer som det stora språnget och kulturrevolutionen. Men genom ledarskiftet efter Maos död möjliggjordes reformer som öppnade upp den kommunistiska ekonomin. Deng Xiaoping lät bönderna arrendera jord direkt av staten och själva sälja överskottet på marknaden. Det blev tillåtet

En av det sena 1900-talets viktigaste gestalter –Deng Xiaoping. Notera »Mao-kostymen«. Detta var den vanliga klädedräkten för alla kineser efter revolutionen. Ännu 1987 bars den också av mannen som öppnade upp Kina för marknadsekonomi och utländska investeringar.

Mot en multipolär värld

437


Himmelska fridens torg morgonen den 1 juni 1989, på proteströrelsens sjunde vecka. En ung man framför en fredlig protest på gitarr – inte helt olikt vänsterprotesterna i västvärlden 20 år tidigare. Genom de många röda kinesiska fanorna markerar studenterna att kraven på öppenhet inte var ett ifrågasättande av systemet som sådant. Två dagar senare rensades torget med pansarvagnar.

med privata företag inom industri och handel och snart växte en mängd mindre verkstäder som tillverkade kläder, metallföremål eller elektroniska komponenter fram på landsbygden och i städerna. Det inrättades särskilda frizoner för utländskt kapital och industrietableringar.   I allt väsentligt innebar reformerna att Kina öppnades upp för kapitalism och marknadsekonomi men under fortsatt kommunistiskt diktatur. »Det spelar ingen roll om katten av svart eller vit« sade Deng Xiaoping, »det viktiga är att han fångar möss«. Samtidigt pekar vissa forskare på hur också den planekonomiska fasen, alla katastrofer till trots, i vissa avseenden faktiskt lade en grund för det senare uppsvinget. Befolkningen hade gjorts läs-, skriv- och räknekunnig. Det hade skapats en elementär industriell infrastruktur. Redan på 1960-talet steg också medellivslängden i landet kraftigt vilket är en viktig indikator på samhällets modernisering.   Kina är idag ett land med enorma kontraster. Många är fortfarande bönder som brukar jorden med enkla redskap mot några tior om dagen. Samtidigt sker en våldsam modernisering i storstadsregionerna där den gamla låga gårdsbebyggelsen fått lämna plats för industrier, motorvägar och höghuskomplex. Här finns en växande medelklass som strävar efter samma levnadsstandard som i väst, med bilar, kylskåp och datorer. De stora skillnaderna mellan fattiga och rika riskerar att leda till allvarliga sociala konflikter. Så länge den ekonomiska tillväxten kan tillfredsställa medelklassens behov av nya konsumtionsvaror och fattiga från landsbygden får jobb i städerna, verkar den kommunistiska diktaturen behålla greppet. Men på sikt växer sannolikt kraven på demokratiska reformer.   Utvecklingen i Kina öppnar upp för jämförelser över vida historiska horisonter. Det är lätt att glömma av att landet ända fram till den industriella revolutionen i England var världens största ekonomi. Men när de billiga europeiska industrivarorna strömmade ut över världsmarknaden, slogs det mesta av kinesernas produktion ut. Därefter utsattes nationen för 438

Mot en ny världsordning


Farfar, far och son framför en propagandabild för enbarnspolitiken. Sonen blir av allt att döma enda barnet. Enbarnspolitiken startade för att modernisera landet och hejda folkökningen. En bit in på 2000-talet riskerade den istället att skapa nya problem: att det blev för få som arbetade i nästa generation för att försörja alla gamla. Numera tillåts två barn, men de flesta familjer skaffar likväl bara ett. Enbarnspolitiken har blivit till en kulturell norm och att ha fler barn uppfattas som för dyrt.

förödmjukelse efter förödmjukelse genom imperialismen. I det kinesiska ledarskapets ögon är det som nu sker bara en återgång till sakernas naturliga ordning. Den period då européerna dominerade världen framträder då som en kort parentes i historien.

Rysslands återkomst Av mindre historisk dignitet men likväl av betydelse för maktbalansen i världen är Rysslands återvunna stormaktsambitioner. Landet är jordklotets näst största kärnvapenmakt, den största gasproducenten och en av de tre största oljeproducenterna.  När Vladimir Putin tillträdde som president årsskiftet 2000 befann sig Ryssland i ett bottenläge. Ekonomin hade havererat efter kommunismen, i de baltiska staterna höll man på att få Nato inpå knutarna och i det forna Jugoslavien bombade västalliansen dess historiska brödrafolk, serberna. Mot en multipolär värld

439


Med Vladimir Putin som president har Ryssland tagit bestämda steg för att återta vad man uppfattar som sin rättmätiga stormaktsposition i världspolitiken.

440

Mot en ny världsordning

Inte ens det egna territoriet hade man full kontroll över. I Tjetjenien i Kaukasus hade muslimska separatister bildat en utbrytarrepublik.   Med kylig beslutsamhet visade Putin att det nu var dags att återställa ordningen. Bland de första åtgärderna var att krossa den tjetjenska republiken, detta framställdes senare som en del i »kriget mot terrorismen«. En annan tydlig markering var beslutet att ta tillbaka den gamla sovjetiska nationalhymnen (om än med ny text). Genom ökande inkomster från olja och gas började samtidigt ekonomin sätta fart och vanliga ryssar fick det äntligen bättre igen. Efter åren av kaos och fattigdom framstod Putin som en garant för ordning, tillväxt och nationell stolthet.   Priset betalades i form av en förlorad demokrati. Steg för steg inskränkte Putin mötesfrihet och debatt, tystade oppositionen och lade TV och tidningar under regimens kontroll. När konstitutionen hindrade honom att bli vald en tredje gång steg han under en valperiod ned till premiär­ ministerposten, men återtog därefter presidentskapet. I internationella demokratiindex kategoriseras landet numera som auktoritärt och ofritt, bara snäppet bättre än många öppna diktaturer.   Jämfört med Kina, som mer verkat i det fördolda och undvikit att blanda sig i andra länders inre angelägenheter, har Ryssland hållit en hög profil i världspolitiken. När styret i Ukraina 2014 bröt samman under motsättningar mellan ryss- och EU-vänliga gick Putin in med trupper och annekterade Krim-halvön. I inbördeskriget i Syrien (se nedan s. 443) har han


försett Assadregimen med vapen och flygunderstöd. Samtidigt är det också tydligt att Rysslands makt hänger på en skör tråd jämfört med Kinas. Ekonomiskt är man helt beroende av olja och gas. Oljepriset reglerar landets muskler i världspolitiken.   Gemensamt för Kina och Ryssland är att de illustrerar att utvecklingen mot öppenhet och demokrati i världen inte längre är lika självklar som efter 1989. Båda ser sig också som stormakter i historisk rätt. De strävar båda efter att återställa vad de uppfattar som sin rättmätiga ställning i världen.

Mellanöstern Mycket av världspolitiken kretsar idag kring Mellanöstern. Området är strategiskt inte minst på grund av sin olja, här finns två tredjedelar av världens kända oljereserver. Regionalt framträder Saudiarabien och Iran som konkurrerande stormakter. Saudiarabien ser sig som sunnimuslimernas företrädare i världen och har nära band till USA. Iran är en shiamuslimsk prästdiktatur med kopplingar till Ryssland.   En fråga av central betydelse i regionen är konflikten mellan israeler och palestinier. År 1987 inleddes ett uppror i de ockuperade områdena, en första intifada där palestinier med civil olydnad, demonstrationer och stenkastning reste sig mot ockupationsmakten. Svaret blev vattenkanoner, massarresteringar och kulor, ibland i gummi ibland i bly. Till slut tvingades Israel till förhandlingsbordet. En fredsprocess inleddes som gav hopp inför framtiden. Palestinierna fick ett begränsat självstyre på Gazaremsan och i mindre områden på Västbanken. Avsikten var att en palestinsk stat steg för steg skulle bildas vid sidan om Israel. Israel skulle byta land mot fred.   Men år 2000 stod det klart att parterna stod för långt från varandra och fredsprocessen bröt samman. Snart kom de självstyrande palestinska enklaverna att uppfattas som fängelser där vägspärrar och kontroller styckade upp den tilltänkta nationalstaten i småstycken och gjorde det omöjligt för palestinierna att leva ett normalt liv. Svaret blev en andra intifada, denna gång med grövre våld: självmordsbombare på israeliska torg och gator, granater som avfyrades från Gaza mot israeliska städer. Vedergällningen från Israels sida innefattade mord, sprängda hus och nedrivna regeringsbyggnader. Samtidigt befäste man sin ockupation genom nya bosättningar, murar och säkerhetskontroller.   År 2006 hölls val i de palestinska områdena. De resulterade i att den militanta islamistiska rörelsen

2005 började Israel bygga en mur mot Västbanken för att stärka gränskontrollen. Muren försvårade ytterligare palestiniernas redan tidigare starkt beskurna rörelsefrihet och försörjningsmöjligheter. Eftersom den byggdes delvis på ockuperad palestinsk mark mötte den stark internationell kritik.

Mot en multipolär värld

441


Analys: Långa linjer. Olika historiska förklaringar.

Varför är det så oroligt i Mellanöstern? När detta skrivs håller Mellanöstern på att trasas sönder av stridigheter. Det råder inbördeskrig i Syrien, Irak, Libyen och Yemen. Samtidigt utgör regionen basen för internationella terrorgrupper som Islamiska staten och al-Qaida. Går vi längre bakåt i tiden finner vi ytterligare krig och konflikter som USA:s invasion i Irak 2003, det långa inbördeskriget i Libanon under 1980-talet och kriget mellan Irak och Iran 1980–88. Till detta ska läggas den svårlösta konflikten mellan judar och araber i Israel-Palestina. Varför är det så oroligt i Mellanöstern? Tre faktorer brukar särskilt lyftas fram i diskussionen: religionen, det koloniala arvet och oljan.

Religionen Vissa debattörer (framförallt i väst) har velat se grunden till Mellanösterns problem i islam som religion. De har pekat på den starka betoningen av Koranen som Guds ord (vilket skall ha lett till bokstavstrogenhet), den underdåniga relationen till Gud (som ska ha hindrat framväxten av demokratiska värderingar), Koranens ålderdomliga skrivningar om man och kvinna (vilket ska ha lett till kvinnoförtryck) samt idén om jihad, det heliga kriget (vilken ska ha fött våld och terror). Mot detta brukar invändas att en religion aldrig är huggen i sten utan förändras med samhället och historien. Under medeltiden var det det kristna Europa som under stridsropet »Gud vill det!« bedrev korståg, och under 1500- och 1600-talet utkämpade katoliker och protestanter blodiga religionskrig där olika tolkningar av den »rätta tron« ställdes mot varandra. Ända till franska revolutionen dominerade föreställningen om »kungamakt av Guds nåde« i Europa, att kungen fått sin makt från Gud – en idé som bryter mot alla demokratiska värderingar. Långt in på 1900-talet har kvinnor underordnats i samhället med hänvisning till Bibeln. Vad som skett i övergången till det moderna samhället är att både tolkningen av den kristna tron och dess plats i samhället förändrats. Länderna i väst

452

Mot en ny världsordning

har sekulariserats, vilket innebär att tron förvandlats till vars och ens ensak och lyfts ut ur politiken. I jämförelse har islams möte med det moderna samhället blivit betydligt mer komplicerat. Också i Mellanöstern påbörjades under efterkrigstiden en utveckling mot ett sekulärt samhälle. I flera länder kom företrädare för den arabnationalistiska rörelsen till makten, som t.ex. Nasser i Egypten och Baathpartiet i Syrien och Irak. Arabnationalisterna ville distansera sig från väst och samtidigt modernisera sina länder genom utbildningssatsningar, sociala reformer och en sekulär lagstiftning. I städernas medelklasskvarter var det under denna tid få som bar slöja. Men projektet blev ett misslyckande. Länderna utvecklades snart till korrupta diktaturer som erbjöd få framtidsmöjligheter för befolkningen. Samtidigt bidrog också de utrikespolitiska bakslagen, främst i konflikten med Israel, till att de sekulära regimerna förlorade i trovärdighet. I denna situation vände sig många istället till islam. Över hela Mellanöstern pågår sedan 1970-talet en religiös väckelse som i grunden omformat det politiska och kulturella landskapet. I islam har befolkningen sökt en moralisk kompass, gemenskap och ett alternativ både till västs kulturella dominans och till sina egna korrupta regimer. Ofta har islamska organisationer också byggt upp välfärds- eller välgörenhetsprogram och täckt upp där staten misslyckats. Det är i denna bredare rörelse militanta islamistiska grupper som IS haft sin grogrund. Även om det stora flertalet inom den muslimska gemenskapen tar avstånd från dessa grupper är det likväl en vida spridd uppfattning att staten och lagstiftningen bör bygga på islam. Allt detta har haft en starkt destabiliserande effekt på de etablerande statsbildningarna i regionen. Till detta skall också läggas splittringen i olika trossamfund. Den övervägande majoriteten i regionen är muslimer. Men i flera länder finns också stora kristna minoriteter och ända fram till 1960-talet bodde dessutom många judar i arabvärlden. Muslimerna kan


delas in i två huvudgrupper, sunni och shia. I takt med den tilltagande islamiseringen har spänningarna mellan grupperna ökat. I de flesta krig och konflikter i regionen utgör motsättningarna mellan sunni och shia ett huvudinslag. Det gäller inte minst i Irak som hotar att alldeles falla sönder i sina shiaarabiska, sunniarabiska och kurdiska beståndsdelar.

Officiellt hävdade Storbritannien och Frankrike att kolonialväldet skulle hjälpa länderna att utvecklas till självständiga nationer. Men i praktiken byggde deras styre på principen »söndra och härska« där de lovade än den ena gruppen, än den andra gruppen självständighet. I Syrien utgjorde den lilla folkgruppen alawiter (med en egen variant av shia) Frankrikes förlängda arm. I Irak stödde sig britterna på den sunniarabiska minoriteten mot shiaaraber och kurder. I Palestina favoriserades de judiska invandrarna från Europa framför sunnimuslimer och kristna. Eftersom de grupper som lierade sig med kolonialväldet fick utbildning och höga positioner inom samhället kunde de ofta behålla sitt överläge också efter självständigheten. På så vis levde motsättningarna från kolonialtiden kvar under ytan. När maktförhållandena rubbats har de i flera fall exploderat i blodiga inbördeskrig: I Irak i samband med den amerikanska invasionen 2003, i Syrien genom den »arabiska våren« 2011. Vidgar vi perspektivet ser vi att inte bara Mellanöstern och utan hela det forna osmanska riket varit en högst problematisk zon i den moderna historien. Hit hör också Balkanhalvön, som uppvisar samma

Det koloniala arvet

Istanbul

GREKLAND

A V E T

I TA L I EN

H

S P A N I EN

K A K A S P I S

Sverige har varit ett eget land ända sedan medeltiden, dessförinnan försvinner vår historia in i sagornas töcken. I Mellanöstern kan Iran uppvisa en ännu längre historisk kontinuitet. Men av de övriga länderna är inget äldre än 100 år. De flesta uppstod som fria och självständiga stater efter andra världskriget när Storbritannien och Frankrike avvecklade sina kolonialvälden i regionen. Under flera hundra år tillhörde större delen av Mellanöstern det osmanska väldet med centrum i dagens Turkiet. Det var när detta imperium gick under i första världskriget som britter och fransmän kom in i bilden. I ett hemligt fördrag, det så kallade Sykos-Picotavtalet 1916, delade de två länderna upp Mellanöstern mellan sig.

TURKIET

Aten

Alger

Tunis

TUNISIEN

M E D E L H A

1956

ALGERIET

SYRIEN

CYPERN V

E

LIBANON Damaskus

T

1943 Beirut

ISRAEL/PALESTINA

Tripoli

Teheran

1946

1948

1962

Amman

Bagdad

IRAK

JORDANIEN

Kairo

N

il

en

självständig stat Årtal för självständighet Osmanska riket när det var som störst

NIGER

FRANSKA EKVATORIALAFRIKA (TCHAD)

Doha

QATAR Abu Dhabi 1971 FÖRENADE Muscat ARABSAUDIARABIEN EMIRATEN 1971 Enat 1932 OMAN Riyadh

italiensk koloni 1962

Kuwait

1971

T

fransk koloni

1961

BAHRAIN

VE

1922/1954 Formellt självständigt 1922, under brittiskt inflytande till 1954

HA

brittisk koloni

EGYPTEN

DA

1951

L I BY E N

KUWAIT

Under brittiskt och ryskt inflytande

KA IS RS N PE IKE V

1946

Avkolonialisering i Mellanöstern och Nordafrika

IRAN

1932

1967

ANGLOEGYPTISKA SUDAN

ERITREA ABESSINIEN (ETIOPIEN)

YEMEN 1962

Aden

Mot en ny världsordning

453


Armeniska flyktingar flyr undan massakrerna i östra Turkiet 1915. I stora delar av det osmanska riket levde folkslag och religiösa grupperingar blandade, sida vid sida. När man sökt upprätta moderna nationalstater i denna mosaik har resultatet ofta blivit etnisk rensning.

etniska och religiösa splittring som flera av länderna i Mellanöstern. Under sultanens tid kunde man hjälpligt hålla dessa motsättningar i schack. Men så fort man försökt skapa nationalstater, byggda på tanken om en gemensam nationell identitet, har mångfalden av religioner och etniska grupper visat sig mycket svår att hantera. Det värsta uttrycket för detta i både Mellanöstern och Balkan är vad som brukar kallas för etnisk rensning. Det första av 1900talets stora brott mot mänskligheten var folkmorden i östra Turkiet 1915–17 där turkiska nationalister mördade över en miljon kristna armenier och assyrier. I samband med Israels grundande fördrevs 600 000 araber från den nya statens territorium. Under de följande decennierna försvann i princip hela den judiska befolkningen från arabvärlden under en kombination av folkfördrivningar, trakasserier och möjligheten till ett fritt och drägligt liv i Israel. Idag sker etnisk rensning av såväl shia- och sunnimuslimer som kristna i Syrien och Irak. Till det problematiska koloniala arvet ska också läggas det faktum att länderna i Mellanöstern inte haft någon egen, inhemsk styrelsetradition att bygga vidare på. Åter kan vi jämföra med vårt eget land. Att Sverige funnits i många hundra år har också inneburit att institutioner som lagar och styrelseskick kunnat växa fram gradvis, att befolkningen knutits samman under det gemensamma styret och därmed också kunnat utveckla en känsla av samhörighet. I förlängningen har detta även underlättat över-

454

Mot en ny världsordning

gången till demokrati. I Mellanöstern har härskarna alltid kommit utifrån, först var de osmaner, sedan britter och fransmän. När makten varit avlägsen och främmande har invånarna ofta sökt andra vägar än den statliga för att skydda sina intressen. Resultatet blev en parallell, informell maktstruktur, baserad på lokala stormän, klaner eller religiösa samfund. När de nya staterna ärvde makten från kolonialherrarna levde dessa parallella maktstrukturer vidare. Tydligast ser vi detta i Libyen som efter diktatorn Gaddafis fall 2012 brutits sönder i lokala herravälden styrda av klaner, krigsherrar eller religiösa rövarband.

Oljan Vid självständigheten från kolonialmakterna var de flesta länder i Mellanöstern fortfarande fattiga bonde- och herdesamhällen. Detta förändrades snabbt när exploateringen av de stora oljetillgångarna i regionen sköt fart på allvar. Tillgången på olja är den viktigaste förklaringen till stormakternas inblandning i regionen. Redan under mellankrigstiden säkrade brittiska bolag kontrollen över Irans oljeresurser. Men i början av 1950-talet beslutade den persiska regeringen att nationalisera tillgångarna. Britterna sökte då hjälp från USA som genom CIA iscensatte en statskupp, varvid Iran knöts upp till den amerikanska intressesfären. Genom att Sovjet i samma skede knöt band till de arabnationalistiska rörelserna i Irak, Syrien och Egypten blev spelet om Mellanöstern samtidigt en del i det kalla kriget.


Alliansförhållandena omkastades sedan tvärt när det shiamuslimska prästerskapet tog över makten Iran 1979. USA:s nya partner blev nu Saddam Husseins Irak, och i kriget mellan Irak och Iran 1980–88 stödde man Irak med både pengar och vapen. Därefter blev även Irak en fiende. Under de senare decennierna har Saudiarabien och Egypten varit USA:s vänner i regionen (vid sidan om Israel), medan Ryssland istället allierat sig med Syrien och Iran. Att säga att dessa storpolitiska förvecklingar bara handlat om kontroll över olja vore en förenkling, men det är likväl inte troligt att stormakterna ägnat regionen samma intresse om denna resurs saknats. USA:s ständiga närvaro har samtidigt bidragit till en stark motvilja mot väst inom den muslimska världen. På regional nivå har Saudiarabien och Iran gynnats mest av oljan. Mellan de två länderna råder en stark antagonism. Båda är starkt religiösa samhällen med en lagstiftning som bygger på sharia. Men medan Saudiarabien är strikt sunnimuslimskt så är Iran lika strikt shiamuslimskt. Med hjälp av sina oljepengar har länderna byggt upp egna regionala allianssystem där Saudiarabien knutit till sig sunnimuslimska regeringar och milisgrupperingar, Iran shiamuslimska. Inkomsterna från oljan penetrerar på detta sätt hela det regionala maktspelet, vilket kommer tydligt till utryck i Syrien där Iran stöder regeringen, Saudiarabien oppositionen. Samtidigt arbetar Saudiarabien målmedvetet för att sprida sin konservativa variant av islam ut över världen. Officiellt tar man avstånd från terrorgrupper som IS, men det råder ingen tvekan om att oljepengar från Gulfstaterna utgör den finansiella grunden för en rad militanta islamiströrelser.

1. Sammanfatta kort på vilka sätt religionen, det koloniala arvet och oljan bidragit till oron i Mellanöstern. 2. På vilka sätt hänger dessa tre faktorer samman? Ge exempel på hur de samspelar. 3. Beroende på var man lägger tyngdpunkten i analysen kan skulden till varför det är så oroligt i Mellanöstern

Brittisk ockupationssoldat bevakar en pipeline i södra Irak två år efter invasionen 2003.

Istället för att gjuta olja på vågorna har alltså oljan bidragit till att elda på konflikterna i regionen. Mellan länder med stora respektive små eller inga oljetillgångar per invånare råder idag en enorm skillnad i levnadsstandard. Samtidigt är andra näringar svagt utvecklade. Detta förhållande brukar förklaras med ett fenomen som på engelska kallas för rent seeking – när så stora vinster finns att hämta i oljan drivs befolkningen att i första hand söka få del i dessa istället för att utveckla alternativa inkomstkällor. I de oljerika länderna blir kostnadsläget för högt för att bära andra exportnäringar, i länder utan olja satsar man på att ändå få en del av kakan, exempelvis genom avgifter för oljeledningar, gästarbete, bidrag från politiskt allierade oljestater eller i Egyptens fall inkomster från oljetanktrafiken i Suezkanalen. I de flesta fall lyckas en korrumperad elit roffa åt sig det mesta. De skriande orättvisorna inom och mellan länderna, den stora andelen unga som trots en ökad utbildningsnivå inte kan skapa sig en framtid, är av allt att döma viktiga förklaringar till den politiska instabiliteten i regionen. De utgör även en grogrund för de växande islamistiska rörelserna.

fördelas olika. Fundera över vilka faktorer i texten som skulle kunna användas av en person som hävdar att krisen är västerlandets respektive de inhemska samhällenas fel. Vilka är motargumenten? Läs gärna avsnitten om Mellanöstern på s. 388–389 och 441–443 för att få ett bättre underlag.

Mot en ny världsordning

455


Perspektiv på historien 1b

Perspektiv på historien 1b

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström Erik Hallberg

Perspektiv på historien 1b är ett läromedel i första hand tänkt för gymnasieskolans kurs 1b. Stor vikt har lagts vid att ge boken ett lättillgängligt språk och rikligt med pedagogiskt material i form av uppgifter och övningar. I denna nya upplaga har kronologin dragits fram till idag, den globala inramningen blivit tydligare och den genushistoriska tråden stärkts. Dessutom har ett en serie analyserande uppslag lagts till där grundläggande problemställningar i historien diskuteras utifrån skilda perspektiv och tolkningar. Boken är skriven av Hans Nyström, Lars Nyström, Örjan Nyström samt Erik Hallberg. Författargruppen har tillsammans lång erfarenhet av undervisning på gymnasieskola och universitet. De är även författare till flera historiska fackböcker. Serien Perspektiv på historien finns för alla historieämnets kurser. För kurs 1b finns även Perspektiv på historien Plus, som har samma struktur som Perspektiv på historien 1b men är en mer fyllig, kronologisk framställning från äldre tider till idag. I serien ingår även Perspektiv på historien 50p (för kurs 1a1), Perspektiv på historien 2-3 Historiebruk och historievetenskap (för kurs 2 och 3), Perspektiv på historien – Kulturhistoria (för kurs 2b) samt temaboken Perspektiv på historien – Socialhistoria. ISBN 978-91-40-69111-8

9

789140 691118

Hans Nyström Lars Nyström Örjan Nyström Erik Hallberg

Perspektiv 1b på historien


Turn static files into dynamic content formats.

Create a flipbook
Issuu converts static files into: digital portfolios, online yearbooks, online catalogs, digital photo albums and more. Sign up and create your flipbook.