9789172321663

Förord Sömn, eller bristen på sömn, är en av de största utmaningar som nyblivna föräldrar ställs inför under barnets första år.

Den största svårigheten brukar vara att få barnet att sova hela natten. Lyhörda föräldrar som ser till barnets behov brukar inte gärna ta till metoder som låter barnet gråta. Därför går de ofta omkring som i en dimma av trötthet och sömnlöshet. Detta martyrskap leder ofta till frustration, besvikelse och onödiga skuldkänslor som kan grumla glädjen över den nya familjemedlemmen. Sömnbristen gör att de nyblivna föräldrarna börjar tvivla på sig själva i stället för att njuta av och lära känna det nya barnet.

Jag har alltid tänkt att det skulle vara underbart att kunna erbjuda ett stort smörgåsbord av lösningar där föräldrar kan välja och vraka tills de hittar den där underkuren som får just deras barn att sova hela natten. Ett sådant smörgåsbord hittar du i Somna utan gråt.

Det fina med Pantleys bok är att föräldrarna kan skapa en sömnplan som utgår från den egna familjen och dess förutsättningar. Här kan man välja bland en mängd varsamma lösningar som är respektfulla mot både föräldern och barnet. Allt för att uppnå balans mellan barnets behov och föräldrarnas behov av en hel natts sömn. Idéerna i boken bygger på tanken att det är under de första åren som man etablerar goda sömnvanor. Vi vill att barnet ska uppfatta sömnen som något skönt, rogivande och nödvändigt, inte som något att oroa sig för.

Du har förmodligen valt den här boken för att ditt barn håller dig vaken på natten. Sömnbristen har troligen gjort det 13

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 13

2007-02-06 14:29:39

svårt för dig att fungera normalt. Elizabeth Pantley, en erfaren fyrabarnsmamma, förstår precis hur du har det, eftersom hon själv har befunnit sig i samma situation. Hon har skrivit en bok som är tydlig, enkel och lättläst. Den är skriven så att den mest utmattade förälder ska kunna förstå och använda lösningarna. Äntligen har jag funnit en bok som jag kan ge till trötta föräldrar och känna mig säker på att de snart kan få sitt barn att sova – utan att barnet behöver gråta sig till sömns.

William Sears

14

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 14

2007-02-06 14:29:39

Författarens förord William Sears är min förebild i föräldraskapet. För fjorton år sedan, när jag var en nervös och oerfaren nybliven mamma, hjälpte hans böcker mig. Hans kunskaper och kloka ord fick mig att förstå vad det innebär att vara förälder. Jag känner mig stolt över att han värderar min bok så högt att han kan tänka sig att skriva förordet i den. De flesta föräldrar känner till William Sears – och de som inte gör det borde göra det. William Sears är en av USA:s mest uppskattade och respekterade barnläkare.

Han är docent i barnmedicin vid University of California. Han är barnmedicinsk expert och föräldrarådgivare både på hemsidan Parenting.com och på hans egen AskDrSears.com. Han har åtta barn och fyra barnbarn. Han och hans fru förekommer ofta på TV i USA och de citeras flitigt i medierna. Dessutom har de skrivit eller varit medförfattare till trettio böcker om föräldraskap. Jag rekommenderar alla deras böcker varmt, läs gärna till exempel The Attachment Parenting Book, The Baby Book, The Successful Child, The Discipline Book och Nighttime Parenting.

15

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 15

2007-02-06 14:29:39

I_Pantley_Somna utan gr책t.indd 16

2007-02-06 14:29:39

Inledning Passar något av följande in på ditt barn? ▶

Det tar evigheter för mitt barn att somna.

▶

Mitt barn kan bara somna om det ammas, får en flaska välling, suger på napp, vaggas, blir buret eller får åka en tur i bilen.

▶

Mitt barn vaknar ofta, hela nätterna igenom.

▶

Mitt barn har svårt att somna på dagen eller sover bara korta stunder.

Passar följande in på dig? ▶

Jag känner mig desperat och vill få mitt barn att sova bättre.

▶

Jag vill inte låta mitt barn gråta sig till sömns.

Om något av ovanstående stämde är den här boken skriven för dig. Varsamt och steg för steg kommer jag att förklara hur du ska göra för att lära barnet sova hela natten. Så snart barnet börjar sova ordentligt kommer du också att få göra det.

Hur vet jag så mycket om barn och sömn? Jag är en stolt och lycklig mamma till fyra barn som sprider ljus i mitt liv, vare sig de är vakna eller sover. Min äldsta dotter, Angela, är nu fjorton år och håller som bäst på att leda mig in i den hittills trevliga rollen som tonårsförälder. Sedan kommer tolvåriga Vanessa och tioårige David. Och så har vi tvåårige Coleton, vår lilla skatt som påminner mig om allt det underbara med små barn.

17

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 17

2007-02-06 14:29:40

Somna utan gråt

Men som också påminner mig om de sömnlösa nätter som hör ihop med spädbarn.

Jag hade inte behövt den här boken när två av mina barn var små. Davids sömnmönster var så exemplariskt att jag knappt minns den perioden i mitt liv. Vanessa hörde till de få spädbarn som sov tio timmar i sträck från det att hon var sex veckor gammal. (Jag kan knappt tro det själv, om det inte vore för att det står i hennes babybok.) Mitt äldsta och mitt yngsta barn däremot var riktiga nattmarodörer. Det var när jag försökte få Coleton att sova hela natten som jag upptäckte flera användbara och praktiska lösningar. Nu är jag glad att jag kan dela med mig av de här lösningarna, och jag hoppas att du också snart får sova.

HUR BOKEN KAN ANVÄNDAS

Jag har, efter månader av efterforskningar, tester och personliga erfarenheter, samlat ihop och sammanställt ett antal lösningar som jag kallar Somna utan gråt. Det är en plan i tio steg som lär barn att sova hela natten. Det är ingen hårdhänt och otrevlig metod och du behöver inte låta barnet gråta sig till sömns, inte ens en minut. Det är snarare ett antal förslag som kan anpassas efter den egna familjen. Lösningarna är enkelt presenterade och lätta att följa. Metoden är lika snäll mot barn och föräldrar som den är effektiv. Men låt mig först berätta varför jag blev så besatt av att skriva den här boken.

För fjorton år sedan, när Angela var liten, stod jag inför ett problem. Hon sov inte på nätterna utan vaknade varannan timme. Eftersom jag var oerfaren och ny som förälder sökte jag efter lösningar i tidningar och böcker och när jag pratade med andra föräldrar. Jag upptäckte snart att det finns två skolor när det gäller barn och sömn. Den ena skolan förespråkar att låta barnet skrika sig till sömns. Den andra skolan menar att det är normalt att spädbarn vaknar på nätterna och att det är föräld18

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 18

2007-02-06 14:29:40

Inledning

rarnas jobb att ta hand om den lilla, dag som natt. Så småningom lär sig barnet att sova och somna om på egen hand. Man kan sammanfatta dessa två skolor i ”skrikmetoden” och ”härdaut-metoden”. Ingen av dessa två passade mig. Jag kände på mig att det borde finnas ett bättre sätt, någon sorts medelväg mellan att strunta i barnets gråt på nätterna och att ständigt vara trött på dagarna. Ett sätt som skulle gynna både mig och barnet.

Jag började få skuldkänslor och kände mig självisk som önskade mig en hel natts sömn. Det var omöjligt för mig att få ihop Angelas behov av tröst på natten och mitt eget behov av sömn.

Tiden gick och så småningom lärde sig Angela att sova hela natten, men inte förrän hon var två år gammal.

SKRIKMETODEN

De som förespråkar den här metoden får det att låta så enkelt.

Några skrikiga kvällar och vips lär sig barnet att somna själv och sova hela natten. Om det bara vore så enkelt! Mina efterforskningar har visat att väldigt få föräldrar tycker att det går så lätt, många vittnar i stället om flera veckors kvällsgråt som kan involvera både barnet och föräldrarna. Vissa barn skriker så häftigt att de kräks. En del föräldrar upplever att kvällsgråten påverkar barnet även på dagtid och gör det klängigt och gnälligt. Små förändringar (till exempel nya tänder, sjukdom, semester, en förlorad eftermiddagsvila) kan göra att man hamnar på ruta ett och återigen tvingas låta barnet skrika sig till sömns några kvällar.

Många av de föräldrar (kanske alla?) som använder sig av den här metoden gör det därför att de tror att det är det enda sättet.

Mina erfarenheter av skrikmetoden Vid ett tillfälle när Angela var liten föll jag till föga för trycket från familj, vänner, ja till och med min barnläkare, som alla trodde att några skriknätter skulle lösa våra problem. (Du som 19

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 19

2007-02-06 14:29:40

Somna utan gråt

läser boken känner säkert igen trycket från utomstående.) Så en enda hemsk natt lät jag Angela skrika.

Visst tittade jag till henne då och då, och för varje gång ökade jag antalet minuter till nästa besök. Men varje gång jag gick in till henne möttes jag av de små armarna som sträcktes mot mig, ett hjälplöst snyftande och desperata rop på mamma. Efter två timmars plåga grät jag också.

Jag lyfte upp mitt älskade barn och höll henne hårt i famnen.

Hon var för skärrad för att ta bröstet, för utmattad för att kunna sova. Jag kramade henne och pussade hennes fjuniga huvud. Är det här att vara lyhörd inför hennes behov? funderade jag.

Lär jag henne trygghet och tillit till världen på det här sättet? Är det omtanke? Just i den stunden bestämde jag mig: Det här är fel. Det är fruktansvärt, plågsamt och definitivt fel. Jag var övertygad om att detta var ett grymt sätt att behandla en annan människa, allra helst det käraste jag har. För mig är det hjärtlöst och otänkbart att tvinga ett barn att genomgå sorg och fasa ända tills det ger upp och somnar. Jag lovade att jag aldrig mer skulle följa vägar som andra stakat ut åt oss. Aldrig mer skulle jag låta henne skrika sig till sömns. Dessutom svor jag på att Angelas eventuella kommande syskon aldrig skulle behöva gå igenom samma grymma behandling. Det har de aldrig behövt.

Tretton år senare Coleton, mitt fjärde barn, sov fortfarande inte hela nätterna när han var ett år gammal. Han följde i storasysters fotspår och slog rentav hennes rekord genom att vakna i stort sett varje timme, nätterna igenom. Nu var jag själv en van, mogen förälder och professionell föräldrautbildare, men min uppfattning om skrikmetoden hade inte förändrats. Eftersom jag visste att så många föräldrar hade upplevt samma sak trodde jag att åren som gått hade resulterat i nya lösningar på problemet.

20

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 20

2007-02-06 14:29:40

Inledning

Jag började leta och trodde att jag skulle hitta böcker med konkreta, användbara idéer. En månad senare började jag utvärdera mina fynd. Framför mig hade jag en trave böcker och artiklar, både gamla och nya, som alla kunde delas in i två huvudgrupper: skrikmetoden och härda-ut-metoden.

Vad experterna säger om skrikmetoden Jag hittade faktiskt en hel del ny information som stärkte mig i min avsky för skrikmetoden. Paul M. Fleiss och Frederick Hodges skriver så här om strikta metoder för spädbarn i boken Sweet Dreams (Lowell House, 2000): Spädbarn är mer känslostyrda än förnuftsstyrda. Ett spädbarn kan inte förstå varför dess skrik på hjälp ignoreras. Om du struntar i gråten finns risken att barnet kommer att känna sig övergivet även om dina intentioner är de bästa. Barns behov är biologiska, och det kan sömnexperter varken förneka eller ignorera.

Det stämmer att det spädbarn vars skrik ignoreras förmodligen kommer att somna om, men orsaken till problemet kommer att kvarstå. Även om föräldrarna har uteslutit sjukdom som orsak, finns den underliggande stressen kvar om de inte behandlar barnet kärleksfullt och tröstar eller ammar den lilla till sömns igen.

Det mest lyhörda och kärleksfulla sättet är att omedelbart svara på barnets gråt. Påminn dig själv om att du är förälder, och att trösta barnet är en av dina viktigaste uppgifter. Det är en fin känsla att veta att det bara är du som har förmågan att sprida glädje och jaga oro och ledsenhet på flykten.

Kate Allison Granju skriver i Attachment Parenting (Pocket Books, 1999): Spädbarn är människor, men extremt hjälplösa, sårbara och beroende människor. Ditt barn räknar med att du ska ta hand om 21

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 21

2007-02-06 14:29:40

Somna utan gråt

det och älska det. När barnet skriker signalerar det till dig, på det enda sätt det kan, att det behöver dig.

Du vet hur det känns att skrika på hjälp eller av skräck. Det är fasansfullt. Det är inte annorlunda för ett spädbarn. När barnet skriker, oavsett anledning, påverkas hela kroppen. Blodtrycket stiger, musklerna spänns och stresshormonerna flödar.

Barn som tvingas underkasta sig skrikmetoden verkar ibland sova djupt när de till slut somnar. Det beror på att spädbarn ofta faller i djup sömn efter att de genomgått ett trauma. Denna djupa sömn ska inte ses som ett bevis för metodens effektivitet utan snarare som ett tecken på en av metodens många brister.

William Sears skriver i Nighttime Parenting (Plume, 1999) att skrikmetoden skapar ett föräldraskap som stöter bort¹ och han går så långt att han varnar föräldrar för metoden. ”Föräldrar, jag varnar er. Det finns inga enkla lösningar på svårigheter i barnuppfostran. Barn är alldeles för värdefulla och deras behov för viktiga för att vi ska hemfalla åt lättköpta och ogrundade lösningar.”

Vad andra föräldrar säger om skrikmetoden När jag pratade med andra föräldrar var det många som berättade om sina erfarenheter av skrikmetoden.

När vi försökte få Christoph att somna med hjälp av skrikmetoden skrek han i två eller tre timmar, elva kvällar i rad.

På dagarna var han gnällig och ängslig. Vi sover alla bättre sedan vi gav upp den förfärliga idén.

Amy, mamma till Christoph, tio månader

¹ I motsats till Attachment parenting, som ungefär betyder ”föräldraskap som knyter an och håller nära”. (Översättarens kommentar.)

22

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 22

2007-02-06 14:29:40

Inledning

Med mitt första barn ville jag så gärna göra allting rätt, och därför prövade jag skrikmetoden.

Jag upptäckte att det ofta blev återfall efter att man uthärdat den första gången: resor, sjukdomar, mardrömmar, förändringar osv. Det var helt enkelt inte värt besväret. Att göra det en gång var tillräckligt jobbigt och jag stod inte ut med att gå igenom fler skrikkvällar.

Heather, mamma till Anna, femton månader, och Brandon, tre år Vi prövade skrikmetoden.Vår barnläkare sa att vi kunde låta Salvador skrika hela natten om det behövdes. Han skrek från och till i ungefär fyra timmar, sov till 02.30 och skrek sedan från och till ända tills jag tog upp honom vid sextiden på morgonen.

Det var rena tortyren! Skrikdelen av metoden fungerade alldeles utmärkt, men ingen av oss nådde fram till sömndelen.

Silvana, mamma till Salvador, nio månader HUR KÄNNS DET ATT SKRIKA SIG TILL SÖMNS?

Ingen kan tala om för oss hur det känns för ett barn som tvingas skrika sig till sömns. Däremot är det många som utnyttjar situationen och försöker gissa eller tala i barns ställe, och det är förstås ett smart sätt att föra fram sin egen version. När jag inför denna bok gjorde efterforskningar såg jag en video där en sömnexpert påstod följande: ”Det är varken fysiskt eller mentalt skadligt att låta barn skrika sig till sömns, inte ens om det skriker i timtal.” Detta är uppenbarligen expertens sätt att rättfärdiga metoden och samtidigt få de föräldrar som använder den att må bättre. Jag blev så förskräckt att jag genast visade videofilmen för min man. Expertens uttalande berörde honom så djupt att han följande morgon skickade ett svar via e-post, ett svar som han riktade till alla föräldrar: 23

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 23

2007-02-06 14:29:40

Somna utan gråt

Om du tror på vad den här ”experten” säger är du inne på fel väg när det gäller ditt barn. Tro inte ett ögonblick på att ditt barn inte påverkas av en sådan attityd. Denna likgiltighet inför barns känslor kan sprida sig till andra områden i takt med att barnet växer. Om barnet vill bli buret hela dagen och du är upptagen är det lätt att övertyga sig själv att det inte är skadligt att strunta i honom. När barnet blir äldre och vill sparka boll fast du har annat att göra kan du lätt rättfärdiga ditt handlande med att barnet ändå har det roligare med sina kompisar. När barnet vill att du ska vara med på en aktivitet i skolan och du är för trött är det lätt att argumentera för att din närvaro egentligen inte är nödvändig.

Under småbarnsåren skapas ett mönster som kommer att följa er och påverka er relation under resten av livet. Visst finns det tillfällen när man som förälder måste uppmuntra självständighet, men dessa tillfällen bör väljas med omsorg.

På samma video kommer författaren med följande påstående till alla utvakade föräldrar: ”Hon kommer aldrig att lära sig somna om du inte låter henne skrika.” Jaså? Säg det till mina fyra barn som nu sover hela nätterna. Säg det till de miljoner barn som faktiskt sover hela natten utan att någonsin ha behövt skrika sig till sömns.

Ingen vet hur skrikmetoden påverkar ett barn på lång sikt.

Man kan ju faktiskt inte uppfostra ett barn två gånger och jämföra resultatet. Och ingen vet på allvar hur det känns att gråta sig till sömns. Jean Liedloff presenterar ett trovärdigt förslag på ett litet barns varseblivning i sin bok The Continuum Concept (Addison-Wesley, 1977). Här beskriver hon ett litet barn som vaknar mitt i natten: Han vaknar i den ordlösa tystnadens fasa. Kan inte röra sig. Han skriker. Han är uppfylld av vilja, begär och kompromisslös otålighet. Han drar efter andan och skriker tills huvudet fylls och ljudet bultar i öronen. Han skriker tills det värker i bröstet och hal24

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 24

2007-02-06 14:29:40

Inledning

sen bränner. Han kan inte längre uthärda smärtan och hans gråt försvagas och dör bort. Han lyssnar efter ljud. Han öppnar och stänger händerna. Han vrider huvudet från sida till sida. Inget händer. Det är outhärdligt. Han börjar skrika igen men smärtan i halsen får honom att tystna fort. Han viftar med armarna och sparkar med benen. Han slutar. Han lider, men kan inte tänka, inte hoppas. Han lyssnar. Sedan somnar han om igen.

FÖRNYAT BESLUT MEN FORTFARANDE TRÖTT OCH SÖMNLÖS

Genomgången av traven med böcker hade alltså bara stärkt mig i beslutet att inte låta mitt barn skrika sig till sömns. Men fortfarande vägrade jag att känna skuld över min längtan efter ostörd nattsömn. Jag ville sova. Jag ville få svar på mina frågor.

Det borde finnas en lösning.

Mina efterforskningar var målmedvetna. Jag började på bibliotek och i bokhandlar och fortsatte sedan på Internet. Som väntat hittade jag mängder med artiklar och böcker om barn och sömn. Betraktelser och klagolåt var lätta att hitta, men var fanns lösningarna? Och överallt mötte jag de två metoderna: skrikmetoden och härda-ut-metoden.

Föräldrarna däremot verkade alla höra till samma kategori: de utvakade och desperata. Leesa, mamma till nio månader gamla Kyra, beskrev sin situation så här: Jag är orolig eftersom bristen på sömn har börjat påverka hela mitt liv. Det känns som om jag inte kan föra en vettig konversation. Jag är väldigt oorganiserad och har ingen ork att ta tag i saker. Jag älskar min dotter mer än allt annat och jag vill inte att hon ska behöva skrika, men när jag tänker på att gå och lägga mig börjar jag nästan gråta. Ibland tänker jag: ”Det är meningslöst.

Jag ska ju ändå upp om någon timme.” Min man frågar mig hur vi ska göra, men det har gått så långt att jag skriker åt honom: ”Om jag visste hur man gjorde så skulle väl Kyra sova?!”

25

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 25

2007-02-06 14:29:40

Somna utan gråt

När jag kommit så långt i mina efterforskningar började jag tänka att andra föräldrar som också gick igenom ständiga nattvak borde ha idéer som de kunde dela med sig av. Så jag började söka i föräldrasajter på Internet, i diskussionsforum och på chattsidor. Där fann jag massor av föräldrar som bemötte den nattliga terrorn med tappra leenden på läpparna. Det var också där, i samtal om personliga erfarenheter, citat ur böcker och artiklar och i mina experiment med Coleton som jag började finna lösningar. Där, i mina personliga erfarenheter och i utbytet med föräldrar som hade provat alla upptänkliga metoder, hittade jag idéer som inte dömde barnet till timmar av gråt. Där fanns lösningar som erbjöd en fridfullare väg mot sömn och vila. En vila som hela familjen var i desperat behov av.

Jag tog reda på den vetenskapliga förklaringen till att spädbarn vaknar på natten, och jag skilde sanningar från lögner. Jag samlade på de lösningar jag kom över, jag badade i all information jag hittade om ämnet och hade regelbunden kontakt med andra utvakade föräldrar. Sakta men säkert, ur förtvivlan och trötthet, formades en plan – en varsam, kärleksfull plan som skulle lära mitt barn att sova.

JAG VET HUR DET KÄNNS

De flesta böcker om barn och sömn är skrivna av experter som visserligen kan alla fysiologiska aspekter på sömn, men som uppenbarligen saknar äkta förståelse för det lidande det innebär att hållas vaken natt efter natt. De vet inte hur det känns i bröstet när ens barn gråter i mörkret. Jag har upplevt det töcken som uppstår efter många sömnlösa nätter. Och eftersom jag har fyra barn vet jag att det är möjligt för små barn att sova hela natten, men det hör definitivt till undantagen.

Den här sortens ”expertböcker” är vanligtvis komplicerade och svårlästa och saknar lösningar. Jag har vadat igenom högar 26

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 26

2007-02-06 14:29:40

Inledning

av böcker om sömn, men ingen innehöll specifika lösningar på sova-hela-natten-dilemmat. Visst, läsaren lär sig mekanismerna, men lämnas med den stora frågan obesvarad: Hur lär man barn att sova?

För att visa hur det var för mig återger jag här Coletons sovtider, nedskrivna på små papperslappar, en natt när han vaknade väldigt många gånger.

Coletons sömn, tolv månader gammal .. Ammas i sängen, fortfarande vaken. .. Läser för David och Vanessa. .. Går och lägger mig i sängen. Ammar tills han somnar. .. Han sover. Äntligen! .. Ammas i tio minuter. .. Ammas i fem minuter. .. Ammas i tio minuter. .. Byter blöja. Ammas i tjugofem minuter. .. Ammas i tio minuter. .. Ammas i femton minuter. .. Ammas i femton minuter. .. Ammas i tjugo minuter. .. Går upp. Ammas och är vaken.

Vaknade totalt åtta gånger. Sov som längst i en och en halv timme i sträck. Sov sammanlagt åtta timmar och en kvart.

Orolig vila i fyrtiofem minuter. Total mängd sömn: nio timmar.

Så här hade jag det i tolv månader! Om du har det så just 27

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 27

2007-02-06 14:29:41

Somna utan gråt

nu så känner jag med dig, var så säker. Och jag lovar att ta dig ur sömnlösheten, precis som jag gjorde med Coleton och mig själv. Så här långt hade jag kommit efter tjugo dagar genom att experimentera med olika idéer och förslag: Coletons sömn efter tjugo dagar med sömnplanen .. Går och lägger sig. Ligger ner och ammas till sömns. .. Ammas i tio minuter. .. Ammas i tio minuter. .. Ammas i tjugo minuter. .. Ammas. Går upp.

Vaknade totalt tre gånger. Sov som längst fem timmar i sträck.

Sov sammanlagt i elva och en halv timme. Lugn vila i en timme. Total mängd sömn: tolv och en halv timme. Skrek i NOLL minuter.

BÄTTRE OCH BÄTTRE DAG FÖR DAG

Det gick bättre och bättre i takt med att jag fortsatte mina efterforskningar. När Coleton började sova bättre var jag redan i full gång med den här boken, och jag fortsatte att tillämpa det jag lärde mig. Det gick ytterligare en tid, och äntligen följde Coleton i sin systers spår genom att sova tio timmar i sträck utan ett knyst. (Till en början sov jag oroligt och vaknade var och varannan timme. Jag brukade lägga handen på hans kropp för att känna om han andades, men efter ett tag insåg jag att han bara sov fridfullt.)

Så här såg det ut efter att jag använt det jag lärt mig i arbetet med boken: 28

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 28

2007-02-06 14:29:41

Inledning

Coletons sömn .. Coleton lägger huvudet i mitt knä och säger ”natti natti”. .. Går och lägger sig. Ligger ner och ammas. .. Sover. .. Ammas i tjugo minuter. .. Går upp.

Vaknade en gång (jämfört med tidigare åtta). Sov som längst i tio timmar (jämfört med tidigare en och en halv). Sov sammanlagt i elva timmar (jämfört med tidigare åtta timmar och en kvart). Vilade i två timmar (jämfört med tidigare fyrtiofem minuter). Total mängd sömn: tretton timmar (jämfört med tidigare nio timmar). Skrek i NOLL minuter.

Glöm inte att jag under den här perioden samtidigt höll på med mina efterforskningar och experimenterade med idéer som dök upp. Eftersom du från början kan lägga upp en ordentlig plan och sedan följa den noggrant bör det gå snabbare för dig. Coleton var också annorlunda än Vanessa, som började sova i egen säng väldigt tidigt och kunde vakna glad och pigg tio timmar senare. Jämför Coletons sömn ovan med mina första anteckningar! Även om det tog lite tid var jag överlycklig när jag såg resultatet.

Här kommer ett tillägg som kan glädja vissa. Jag fortsatte att amma och samsova med Coleton genom hela processen. Av egen erfarenhet och genom mitt arbete med föräldrar vet jag nu att det går att samsova och fortsätta amma utan att barnet vaknar hela tiden, tvärt emot vad som brukar hävdas. Om du 29

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 29

2007-02-06 14:29:41

Somna utan gråt

har bestämt dig för att fortsätta amma och samsova så vet du nu att det är möjligt att göra det och ändå få sova.

GÖR SOM DU VILL

Kära läsare, använd bara de delar av boken som passar dig. Gör ingenting som inte känns bra för dig eller barnet. Använd de lösningar som tilltalar dig. Det kanske räcker med några få för att du och barnet ska sova bättre. Målet är att både du och barnet ska sova hela natten utan att någon av er behöver gråta.

TESTMAMMORNA

När jag hade lyckats med Coleton sökte jag upp andra familjer som också slet med sömnlösa nätter. Jag lyckades samla ihop en grupp på sextio mammor som gärna ville pröva mina idéer. Det är en heterogen och intressant testgrupp. Första gången vi träffades var barnen mellan två månader och drygt två år gamla. För vissa var det första barnet, andra hade äldre syskon, en hade tvillingar. En del av mammorna yrkesarbetar, andra är hemmafruar. Några flaskmatar sina barn, andra ammar. Några samsover med sina barn, några använder spjälsäng och några kombinerar.

Vissa är gifta, andra är ensamstående. Testmammorna kommer från hela USA och Kanada och några få från andra länder. De är alla olika men har det gemensamt att när vi träffades första gången kämpade samtliga med sömnlösa nätter. Dessa mammor skrev troget sömnlogg var tionde dag och berättade kontinuerligt för mig hur det gick via e-post. De ställde frågor och gav mig feedback så att jag kunde revidera och förfina sömnplanen.

Det fungerar!

När vi påbörjade samarbetet var det inte något av barnen som sov hela natten (enligt den medicinska definitionen på en hel natts sömn, det vill säga minst fem timmar i sträck).

30

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 30

2007-02-06 14:29:41

Inledning

Men när testmammorna började följa sömnplanen hände detta: ▶ Dag tio sov 42 procent av barnen hela natten. ▶

Dag tjugo sov 53 procent av barnen hela natten.

▶

Dag sextio sov 92 procent av barnen hela natten.

Även efter att barnen hade nått femtimmarsmålet fortsatte de att sova mer och bättre. Vissa sov snart så länge som mellan nio och tretton timmar i sträck.

HUR LÅNG TID KAN DET TA?

Att genomföra en sådan här förändring kan ta tid. Misströsta inte, men jäkta heller inte. Jag önskar verkligen att det gick att lyckas på bara en enda dag, men det kan jag inte lova. Däremot kan jag lova att det blir bättre om du följer mina råd.

Det är ett obestridligt faktum att det inte går att få en nattsuddarbebis att sova hela natten utan antingen skrik eller tid.

I valet mellan dessa två väljer jag tid. En stor portion tålamod behövs också, och nu har du chansen att lära barnet vad tålamod faktiskt innebär.

TESTMAMMORNAS ERFARENHETER

Det hjälper att få höra vad andra föräldrar gått igenom. Här följer några av testmammornas berättelser för mig. Lisa är mamma till två flickor på ett och fem år, båda med sömnproblem. Så här skrev hon i sitt första brev till mig: Jag samsov med vår femåring Jen till hon var ungefär ett år gammal. Då försökte vi få henne att sova i egen säng. Sedan dess kommer hon in till oss VARJE natt. Varje natt de senaste fyra åren!

Och vår minsting Elizabeth som är ett år nu och vaknar mellan tre och fem gånger per natt … Jag har ångest. På natten ligger jag

31

I_Pantley_Somna utan gråt.indd 31

2007-02-06 14:29:41