Martin Jonols
Biljana 채r b채st.indd 3
2010-01-21 13.34
Rabén & Sjögren Box 2052, 103 12 Stockholm www.rabensjogren.se © Martin Jonols 2010 Omslag av Nino Keller Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 ISBN 978-91-29-67098-1 Rabén & Sjögren ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Biljana är bäst.indd 4
2010-01-21 13.34
E 1 Hej! Jag heter Biljana. Vill du läsa mysiga historier om små vovvar, gulliga killar och söta kaniner som har kommit bort? Då kan du slå igen boken direkt. För den här boken handlar om mig! Allting började morgonen då mitt lag, Östmora, skulle spela en träningsmatch i fotboll mot ett lag som heter Äppelhöjden. Jag hade legat och snurrat som en propeller hela natten och kände mig som en groda jag såg i ögonen en gång precis innan morsan körde över den med bilen. Regnet smattrade mot fönsterrutorna och jag låg och tänkte på det där snobbiga laget som ville käka oss till frukost. Och så tänkte jag på min finne i näsan som hade dykt upp dagen innan. Jag hade stått hela kvällen framför spegeln och tränat på att dra in näsborrarna så att den inte skulle synas. Men den syntes i alla fall. Om Gud finns hade han en dålig dag när han skapade mig. Kanske hade han gått in i väggen eller något för ögonen blev alldeles för stora och runda och så är jag bred axlad fast jag är typ spinkigast i hela klassen. 5
Biljana är bäst.indd 5
2010-01-21 13.34
Jag struntade i att äta frukost den där morgonen och gick genom Östmora, supernervös inför matchen, fast jag egentligen borde vara cool för jag är lagkapten och allt. Du kanske aldrig har hört talas om Östmora? Det är synd, för det är världens bästa förort. Här finns ett gatukök som heter Mums och som har sjukt goda kebaber. I gatuköket jobbar två supersnygga brorsor som gör kebaberna. Och så finns Östmorafiket som ligger i ett gammalt trähus där några religösa tanter brukar servera kaffe och läsk. De pratar alltid överdrivet tydligt och är lite stirriga i blicken men de gör galet goda semlor. Det finns några smala radhus i Östmora också, där min bästis Emma bor. Men jag bor högst upp i ett höghus och när det är klart väder kan man se typ till Burkina Faso från vårt fönster. En annan klar fördel med Östmora är att det inte bor en enda snobb här. För att koncentrera mig före matcherna brukar jag knyta fotbollsskorna typ två hundra gånger eller låta bli att gå på skarvarna mellan gatstenarna. Om jag råkar gå på en skarv så kommer vi att förlora matchen. Fast det är ändå ganska normalt. Det är värre för Mellika i mitt lag. När hon är nervös inför en match måste hon säga good bajs om någon börjar prata med henne. Hon försöker säga det så tyst och vänligt som möjligt men hon törs inte låta bli. 6
Biljana är bäst.indd 6
2010-01-21 13.34
När jag kom fram till planen hade jag ont i sidan, som om någon stoppat in en kniv och vridit om lite grann. Vår målvakt Berivan var redan där, och Mellika och Sara som spelar på mittfältet. Snezana och Tanja som är anfallare stod redan och kickade med en boll. Alla såg rätt lugna ut om man räknar bort Mellika som stod och pratade med domaren och antagligen väntade på rätt läge att säga good bajs. Sen fick jag syn på min kompis Emma och då kände jag mig lugnare. Vi är backar båda två och har varit bästisar sen vi var små. De flesta tjejerna i vår klass tycker att fotboll är för killar. Det är inte tjejigt att spela, säger de. På gympan kastar de dåliga tjejkast med flit och fnissar åt sig själva bara för att de tror att man måste göra det om man är tjej. Jag gillar inte det. Emma är inte alls sådan. Vi brukar träna volter i gympa salen och det är vi som är snabbast i klassen på sextio meter, snabbare än killarna. Hon skulle aldrig någonsin låtsas att hon var sämre än hon är. En del killar psykar oss för att vi gillar fotboll och inte fnissar åt deras nördiga skämt, men vi brukar hämnas genom att rita manga serier om dem sen. Då hittar vi på nya namn åt dem, som Daggmasken och Born to lose och sådant. Äntligen kom vår tränare Micke cyklande. Vad ska 7
Biljana är bäst.indd 7
2010-01-21 13.34
man säga om Micke? När han var ung var han superbra i fotboll. Säger han. Nu väger han typ två hundra kilo för mycket. Dessutom har han astma. Det är kanske för att han röker ett paket cigaretter om dagen. När det går dåligt för laget låter han som ett gammalt dragspel. När det går bra för laget låter han som en hel dragspelsorkester. Allting kändes bättre när han kom och började fylla på vattenflaskor och hålla upp sina papper med en massa pilar kors och tvärs som visade hur vi skulle spela. Solen hade dribblat bort molnen och lyste på högen med bollar. Jag blev varm i hela kroppen och tänkte att det här blir nog en bra match i alla fall. – Okej, skrek Micke, dags och värma upp! Biljana, Berivan, Emma, Snezana. Kom hit! Vi ställde oss i en ring runt omkring honom som vanligt. Det märktes att han började bli nervös. Hans blod åder i pannan började bli violett. Sen fick han de där stora svettfläckarna på magen. – Kommer ni att vika ner er? gastade han och fick en tupp i halsen. – Nej! skrek vi. Vi lät inte ett dugg taggade utan mer som ett gäng plockade kycklingar som väntade på att bli marinerade och lagda på grillen. 8
Biljana är bäst.indd 8
2010-01-21 13.34
– Jag hör inte vad ni snackar om! Kommer ni att vika ner er? – NEEEEEJ!!! – Vi ska äga dem! fortsatte han. – Vi ska krossa dem! svarade vi. Just då kom Äppelhöjdens lag åkande i sina stora skrytiga bilar. Papporna började genast irra omkring som fyrverkeripjäser överallt, och alla hade illgröna jackor som det stod ”Äppelhöjden – rena fröjden!” på. De dunkade varandra lite för hårt i ryggen medan mammorna dukade upp kaffe, saft och nybakade bullar. Man kunde se på Micke att han blev sjukt sugen på de där bullarna. Matchen började och Äppelhöjdenföräldrarna hejade och ropade goda råd åt sina spelare. De var så ivriga att ögonen stod ut som pingisbollar på dem. Var fanns våra föräldrar? Vem hejade på oss? Den enda som var där och kollade var Daniel. Men vad gjorde han där? Daniel är lillebrorsa till de där supersnygga killarna i gatuköket. Han släpar nästan alltid runt på sin gitarr och är så söt i sina dreadlocks. Inte en enda gång har han varit i slagsmål. Han är inte datanörd och han drar inte tråkiga skämt och gnäggar av skratt åt sig själv som rätt många andra killar gör. Jag märker att han kollar på mig 9
Biljana är bäst.indd 9
2010-01-21 13.34
på rasterna ibland. Jag smygkollar på honom typ ett par miljoner gånger om dagen … Äppelhöjdens anfallsspelare, som jag skulle markera, viskade något till sin lagkompis. Sen fnittrade de och kollade på mig. Det gjorde mig ännu mer nervös. Benen började kännas som sönderkokt spagetti. – Heja Filippa! skrek en pappa. – Heja Ebba! Spring i djupled, skrek en annan pappa samtidigt som han glufsade i sig en nybakad bulle. – Markera din gubbe nu, Denise, gastade en pappa med seglarskor, snusnäsduk och en pipa som han puffade på när han inte skrek. Det var som om matchen var på liv och död, som om papporna skulle få hjärtinfarkt om inte deras döttrar nådde fram med varenda passning. Sen blåste domaren av matchen utan att någon fattade varför. Men jag kände igen den där domaren. Vi hade haft honom förut. Han sprang omkring med långa kliv och sa saker som ingen fattade ett dugg av. Nu sa han att Emma inte fick vara med för att hon inte hade några benskydd på sig. Jag gillade inte den där strutskillen. Hon sa att hon hade glömt dem hemma men hon fick kliva av planen i alla fall, och Micke fick cykla som en galning för att hämta ett par reservskydd hemma hos sig. 10
Biljana är bäst.indd 10
2010-01-21 13.34
Han är rätt gullig när han försöker cykla snabbt. Min mormor skulle lätt jogga ifatt honom. Emma fick damp och svor och sparkade i marken. Men jag hade inte tid att lyssna på henne för nu var vi en spelare mindre på plan och Mellika fick spela back bredvid mig i stället för Emma. Det var lite synd för Mellika var ganska ny i laget och fattade fortfarande inte riktigt hur det funkade med fotboll. Och tydligen var brudarna i Äppelhöjden inte bara otrevliga. De var sjukt bra på överstegsfinter också. Om och om igen dribblade de bort Mellika. Jag fick backa upp henne hela tiden, och sen rusa tillbaka till min plats när de anföll där. Sen fick jag dessutom hjälpa vårt anfall för de kom ingenstans. Jag började få blodsmak i munnen och långt borta hörde jag Emma skrika att jag måste springa fortare. Och hon ska vara min bästis! Jag hade hört att tjejerna i Äppelhöjden skulle få tjugo kronor för varje mål de gjorde. Det fick inte vi! Plötsligt hörde jag en gonggong inne i huvudet och så var det 14 motståndare för jag hade börjat se dubbelt och då orkade jag inte springa mer. Deras anfallare kom två och två mot vår målvakt Berivan – och gjorde mål hur lätt som helst. – Mål, skrek alla pappor och mammor, måååååååål! Äppelhöjden – rena fröjden! 11
Biljana är bäst.indd 11
2010-01-21 13.34
Precis då kom Micke tillbaka med benskydden. Han såg ut som en stor glad ballong som fått pyspunka och sjunkit ihop till en gammal gummitrasa. Jag ville bara att den knäppa farbrorn som bor nära planen skulle komma förbi med sin läskiga schäferhund så att den kunde äta upp mig. Emma satte på sig benskydden och hoppade in på planen igen. Hon kämpade som en tiger men det var för sent. Äppelhöjden sprang rakt igenom vårt försvar och gjorde ett mål till. Det var som om de där skrikande papporna hade flyttat in i huvudet på mig. Äntligen blåste strutskillen av matchen. Micke var alldeles blå i ansiktet av ilska när han tvingade oss att skaka hand med snobbarna. En av deras anfallare gav Emma en överlägsen blick. Emma ilsknade till ordentligt. Det gör hon ibland. – Hon puttade mig, skrek Emma till domaren. – Lägg av, din mupp, sa deras anfallare. – Hon puttade mig, sa jag! Upp med kortet, domarn! Deras anfallare bara skrattade. – Man kan inte bli varnad efter matchen, sa hon. – Kanske inte i Äppelhöjden, sa Emma och gick ett steg närmare. Hennes röst var liksom alldeles tjock. Jag var superrädd för att det skulle bli bråk. Det var inte kul att vara kompis 12
Biljana är bäst.indd 12
2010-01-21 13.34
med Emma när hon var så här. Men det löste sig för tjejerna i mitt lag började gnälla på varandra i stället. – Din loser! sa Emma till Berivan som hade släppt in två mål. – Din idiot! svarade Berivan. – Det var ditt fel att vi förlorade! skrek Emma. Hon hade fått sin vampyrblick som hon får när hon blir riktigt arg. – Det var faktiskt du som glömde benskydden, svarade Berivan. Eftersom det är jag som är lagkapten så borde jag ha fått stopp på dem. Men det gick inte. Och jag hatar bråk. Jag får ont i magen av det! Plötsligt var Micke inte blå i ansiktet längre, utan röd som en sönderkokt kräfta. – Nu slutar ni bråka! skrek han så att det ekade över hela Östmora. Sen skrek han … eh … Han skrek några saker som tyvärr inte går att ha med i den här boken … Föräldrarna från Äppelhöjden tittade konstigt på honom innan de åkte iväg i sina snygga bilar. Tjejerna i vårt lag gav upp och gick hem utan att säga hej då. Jag kände mig som den sämsta lagkaptenen i universum. Och så var jag besviken på Emma. 13
Biljana är bäst.indd 13
2010-01-21 13.34
Jag gjorde sällskap med Micke efter matchen. Han gick med lugna steg och hade blivit superschysta Micke igen. Det blir han när han inte är stressad. Kanske borde han byta träningsoverall lite oftare och prata lite mindre. Men han är världens bästa tränare. När vi började spela fotboll var vi ett av de sämsta lagen i Stockholm. Micke brukade lova att han skulle bjuda alla på glass om vi förlorade med mindre än 10–0. Han behövde inte köpa en enda glass på flera år. Men vi gav aldrig upp. Och Micke har fortsatt att fylla på våra vattenflaskor och skjutsat oss hem från matcherna i sin sunkiga gamla skåpbil. Inte en enda gång har han sparkat någon ur laget. I stället har tjejer från andra, bättre lag som hört talas om att Micke är schyst, börjat spela med oss. Nu har vi blivit riktigt bra. När vi inte bråkade med varandra var vi ett av de bästa lagen i serien. – I dag var det katastrof, sa jag till Micke. – Det där tänker jag inte ens lyssna på, sa han. Det var en träningsmatch, okej? Det är om två veckor ni måste vara skärpta. Om ni vinner då, mot Hammarby, kan vi bli bäst i serien. I så fall tänker jag fira med att äta upp halva gatuköket. När jag tänkte på att vi hade chans att vinna serien fick jag magknip. 14
Biljana är bäst.indd 14
2010-01-21 13.34
– Jag var sämst i dag, sa jag. Klart värst! Och fulast! – Du kanske gick fel i morse? sa Micke. Det var ingen skönhetstävling utan en fotbollsmatch du var med i. Han drack några klunkar av sin sportdryck och spillde lite på magen. – Tänk så här i stället, fortsatte han. Hur hade Nobby Stiles gjort? Nobby Stiles är Mickes stora idol i livet. Nobby spelade för Manchester United och vann VM med England för typ två hundra år sen. När Micke inte vet vad han ska äta till frukost, vilken skjorta han ska välja eller vad han ska säga till en tjej frågar han alltid sig själv: Vad skulle Nobby Stiles ha gjort? – Hur skulle Nobby ha spelat mot Äppelhöjden? frågade han. – Sluta! Jag orkar inte! Jag spelade som en enda stor finne i näsan! – Nobby var ingen fotomodell direkt, sa Micke. Han brukade ta av sig löständerna före matchen för att skrämma livet ur de känsliga killarna i motståndarlaget. – Sluta snacka om Nobby Stiles, bad jag. – Nej, lyssna nu, sa Micke. Nobby var en av de mest otekniska spelarna i världshistorien. Men han var med och vann VM. Han snodde helt enkelt bollen på mittfäl15
Biljana är bäst.indd 15
2010-01-21 13.34
tet, sen rusade han framåt på kanten som en galning och passade någon som var mer teknisk. Bobby Charlton till exempel. När Micke snackar om Nobby och Bobby blir han alltid tyst en kort stund och stirrar tomt framför sig, som om han har blivit blixtkär eller något. – Jag fattar inte varför du alltid snackar om de där gamla gubbarna, sa jag. – Synd, för det skulle till och med en sjögurka fatta. Jag slog honom det hårdaste jag kunde på hans tjocka mage. Jag gör det ibland. Då känns det bättre. Han skrattade lite, även om det var klart svårt för honom eftersom han hade tappat luften. Jag började gå mot min port. – Biljana! ropade han efter mig. – Ja? Han tittade på mig med sin stränga tränarblick. Jag tittade tillbaka med min stränga Biljana-blick. – Nu käkar du ordentligt, sa han. – Mm … – Hör du vad jag säger? – Visst, sa jag och tacklade upp porten som om den var en snobbig Äppelhöjdenspelare.
16
Biljana är bäst.indd 16
2010-01-21 13.34