har hänt. Vi har föreställt oss de hemskaste saker.” ”Hon har väl aldrig blivit korsfäst?” frågade Violet med dar rande stämma. ”Jag sade att hon antagligen blivit korsfäst, varför skulle Jenny annars ha sagt att hon såg ut som Jesus?” ”Jag sade att det nog var någon som hade försökt göra rent efteråt”, sade Duncan, ”och att det var därför det fanns rött vatten överallt. Man hör om det jämt och ständigt, gamla som blir mördade för pengar. Och de gör hemska saker med dem också, innan de slår ihjäl dem.” ”Åh, jag hoppas verkligen att hon inte blev våldtagen”, sade Violet. ”Jag står inte ut med tanken att de kan ha våldtagit henne.” Cooper greps av en känsla av sorg inför det här gamla paret som likt så många av sina likar framlevde sina sista år i skräck, eftersom medierna hade tutat i dem att de befann sig i fara. Han om någon visste att våld med döden som följd statistiskt sett mest drabbade unga män mellan femton och tjugofem. Han hade rett upp alldeles för många fyllebråk och plockat upp alldeles för många knivhuggna och sönderslagna kroppar ur rännstenen utanför olika pubar för att hysa något tvivel om den saken. ”Hon dog i badkaret”, sade han utan att avslöja några känslor. ”Hennes handleder var uppskurna. Just nu lutar rättsläkaren mest åt självmord och vi ställer frågor bara för att förvissa oss om att hon verkligen tog sitt liv.” ”Men Jesus dog inte i något badkar”, sade Violet oförstå ende. ”Hon hade ett trätobetsel över huvudet med blommor i. Jag skulle kunna föreställa mig att mrs Spede trodde att det var en törnekrona.” Det var den enda förklaring som verkade begriplig, tänkte han. ”Jag avskydde den där tingesten. Mathilda hade ett väldigt speciellt förhållande till den.” Cooper märkte att Violet hade för vana att betona de ord hon ansåg betydelsefulla. ”Då måste 21
I_Walters_Blomsterkronan_s5415.indd 21
20120927 16:30:00