FABRIZIO SILEI • MAURIZIO A.C. QUARELLO
FABRIZIO SILEI • MAURIZIO A.C. QUARELLO Översättning Olov Hyllienmark
alvina förlag
Han har lovat många gånger och idag har han äntligen t agit med honom till Detroit, där han ska ”visa en grej”. – Men morfar, vad är det vi ska åka och titta på? frågar Ben tusen gånger under resan. – Vänta så får du se, svarar morfar. Var inte så otålig.
– Det är den! ropar morfar. Det är inte klokt, det är verkligen den! För ett ögonblick är Ben orolig för att bussen plötsligt ska gå. Han tittar en gång, sen en gång till för att se om det finns något mer bakom bussen. I ett hörn hänger ett stort porträtt av en dam med en medalj på bröstet. Besviket tittar han på morfar. Han förstår ingenting. – En gammal buss – vad är det med det då? Morfar ler så att de få tänder han ännu har kvar syns. Nu är det kört, tänker Ben. Han har blivit knäpp. Det måste vara prostatan.
Hon var fyrtiotvå år gammal, hade glasögon och förde sig värdigt. Hon var en av alla svarta kvinnor som åkte hem från jobbet, från varuhuset där hon var sömmerska. Hon satte sig bredvid mig. Andra svarta stod, men alla vita satt. Vid nästa hållplats kom det på fyra personer, alla kritvita. Chauffören skrek genast åt oss att vi skulle resa oss och lämna plats åt de vita. Jag lydde och det gjorde två andra svarta kvinnor också. Det s aknades fortfarande en s ittplats, men Rosa rörde sig inte ur fläcken. Det såg chauffören och han skrek igen borta från sin ratt.
– Alla negrer ska resa sig och lämna plats åt de vita. Du där, res dig och ge din plats åt herrn!
Morfars ögon har blivit glansiga och sorgsna. Han tar Bens hand, kramar den hårt och fortsätter: – Inte ett ord. Bara den där blicken, fylld av medlidande. Den uniformsklädde, slätrakade chauffören, med två stora svettfläckar under armarna, ställde sig rakt framför henne och gjorde sig bred. – Res på dig! Lämna plats åt herrn! befallde han.
Nej,
sa kvinnan stilla och såg honom rakt i ögonen, lugnt och behärskat. – Jag har sagt åt dig att du ska resa på dig och lämna plats åt herrn, neger! Rosa rörde inte en muskel och såg honom rakt i ögonen, på samma sätt som hon hade sett på mig, och upprepade lugnt: Nej. Chauffören blev helt rasande, klev av bussen, viftade med armarna och skrek: – Jaså, ska det vara på det viset. Jag ska visa dig, jag. Nu ska jag plocka de där grillerna ur skallen på dig!
I alla människors liv finns ögonblick som kan förändra allt. För Rosa Parks var kvällen den 1 december 1955 ett sådant ögonblick. Hon tog som vanligt bussen hem efter jobbet – men det var en bussresa som skulle förändra både hennes liv och historiens gång. För oss som lever nu kan det k anske vara svårt att förstå att det för bara ungefär 50 år sedan rådde apartheid i USA, dvs. att man systematiskt gjorde åtskillnad på människor med olika hudfärg. I Rosas buss berättas till exempel om Jeremy som blev misshandlad och nästan dog. Sorgligt nog var han långt ifrån ensam om att drabbas av det. På bussarna i staden Montgomery fanns det vid den här tiden stränga regler för hur ”vita” och ”svarta” skulle hållas åtskiljda, och en gräns mellan deras säten som chauffören kunde flytta på. När Rosa Parks klev på bussen satte hon sig på rätt sida om den gränsen, men när fler passagerare kom ombord flyttades grän sen och chauffören sa åt henne att lämna sin plats. Det var då hon sa nej. Och hon vågade fortsätta säga nej, trots att många
runt omkring henne ville att hon skulle ändra sig – både oroliga människor som ville henne väl, och andra som ville tvinga henne att lyda de orättvisa reglerna. Rosa Parks arresterades av polisen för att hon inte hade lytt busschauffören, och den 5 december dömdes hon till att betala böter. Det blev startpunkten för ”bussbojkotten i Montgomery” som höll på ända till den 20 december 1956, alltså i mer än ett år. Då hade USA:s högsta d omstol konstaterat att reglerna på b ussarna inte stämde med den a merikanska grundlagen, och staden Montgomery tvingades anta en bestämmelse om att alla skulle få sitta var de ville på bussarna. Med sin modiga vägran förändrade Rosa Parks historiens gång, men hon gjorde det inte ensam. Det var många människor som gick samman och protesterade mot orättvisorna genom att vägra åka buss. På så sätt blev Rosa Parks ”nej” startskottet för den amerikanska medborgarrättsrörelsen, som under lång tid fortsatte att kämpa för att alla med borgare i USA skulle få sammarättigheter.
Rosa Parks föddes den 4 februari 1913. Hon började skolan som 11-åring, och tog sin high-schoolexamen efter att hon blivit vuxen och hade gift sig. 1955 arbetade Rosa Parks som sömmerska på ett varuhus, men hon hade också länge ägnat sig åt medborgarrättsliga frågor. Bland annat var hon sekreterare i en avdelning av NAACP (National Association for the Advancement of Colored People). Efter händelsen på bussen blev hon av med sitt arbete, och hot och trakasserier gjorde att hon och hennes man flyttade till Detroit 1957. Rosa Parks dog den 24 oktober 2005, 92 år gammal. Då hade hon belönats med några av USA:s allra finaste medaljer.
Rosas buss ISBN: 978–91–86391–15–7 © Alvina förlag 2013 Ursprungligen publicerad i Italien med titeln: L’autobus di Rosa © orecchio acerbo, Roma, 2011 Översättning: Olov Hyllienmark Grafisk form, italiensk utgåva: orecchio acerbo, www.orecchioacerbo.com Layout, svensk utgåva: Eva Englund Tryckt på 150 g Arctic volume ivory i Malmö av Exakta 2013 Bokbinderi: Kristianstads Boktryckeri AB 2013 Alla barnböcker från Alvina förlag är miljömärkta, och till många finns gratis handledningar för pedagoger. Läs mer på www.alvinaforlag.se
I alla människors liv finns ögonblick som kan förändra allt.
På museet som Ben och hans morfar besöker står en gammal buss. Ben kan först inte förstå varför den är så speciell. Men så börjar den gamle mannen berätta om en tid när rasism var en del av vardagen, och om en kvinna som bestämde sig för att inte längre acceptera det. En kvinna som stod emot trycket från omgivningen. En kvinna som vågade säga ”NEJ!”. Med sitt mod och sin beslutsamhet ändrade Rosa Parks historiens gång. När hon vägrade lämna sin plats i bussen till en vit passagerare, blev det startpunkten för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Hennes historia är en berättelse om hur civilkurage kan förändra världen. Översättning: Olov Hyllienmark
ISBN: 978–91–86391–15–7