KARAVAN PULS
PARIS
Karavan förlag Box 1206
221 05 Lund karavanreseguider.se
info@karavanreseguider.se © Karavan förlag och författarna 2017 Form: Ingrediensen AB
Omslagsbild: Eiffeltornet, Paris © CSLD/Shutterstock.com
Bilder i inlagan: Se s 232
Kartunderlag: © OpenStreetMaps bidragsgivare Tryckning: 1 2 3 4 5 6 7 8 9
Tryck: ScandBook, Falun 2017 ISBN: 978-91-7545-564-8
Gatuliv i Marais.
Innehåll INLEDNING VÄRLDENS NAVEL
8
En kärleksförklaring av Mikael Timm.
ARKITEKTUR TOMHETEN I TORNET
24
LITTERATUR PÅ BÖCKERNAS BOULEVARDER
54
FOTBOLL MED MÅLET I SIKTE
80
TERRORISM DEN NYA VARDAGEN
98
Julia Svensson skildrar Eiffeltornet som utsiktsplats, symbol och framgångssaga, och åker för första gången upp i det.
Vad är Paris om inte en gigantisk bibliotekssal? Per Svensson går på vandring i Balzacs, Flauberts, Prousts och Strindbergs spår.
Med köpet av Neymar sprängde PSG alla gränser. Johanna Frändén berättar Paris fotbollshistoria – från förorten till Parc des Princes.
Magnus Falkehed skildrar terrorismens historia, från vikingarna fram till idag, och träffar överlevare från Bataclan och Stade de France.
4 INNEHÅLL
KONST EN KÄRLEKSHISTORIA
114
KOLONIALISM I IMPERIETS SPÅR
134
SERIER PARIS RUTA FÖR RUTA
162
MAT DAG FÖR DAG, BIT FÖR BIT
188
KATAKOMBER PÅ UTFLYKT I UNDERJORDEN
206
Se historiska platser och nutida konst med Ted Hesselbom, och smält intrycken, sida vid sida, på en klassisk parisisk uteservering.
Alice Petrén guidar till Barbès, La Goutte d’Or och Belleville – områden i stadens norra del, tydligt präglade av kolonialismen.
Fransmännen tar sina serier på allvar. Mattias Oscarsson berättar om Asterix, Tardi och en tecknad kultur, större än många svenskar förstår.
Det serveras både franskt, colombianskt och japanskt – och något för alla plånböcker – när Daniella Illerbrand äter sig genom Paris.
På med stövlarna! Tänd ficklampan! Anna Thulin klättrar ner bland skeletten i katakomberna, och möter både upptäckare och poliser.
SKRIBENTER 230 BILDER 232 REGISTER 234
INNEHÅLL 5
Seine och Notre-Dame.
INLEDNING
Världens navel MIKAEL TIMM På väggen finns en karta över Paris. Den verkar vara från 1950-talet eftersom nya museer, förstäder och tunnelbanelinjer inte finns med. Det gör inget. Kartan sitter på väggen i ett litet hotell utanför Kansas City. Ägarna, ett äldre par, försöker tappert göra sitt hotell till en upplysningens oas. På övervåningen finns ett litet bibliotek och ett gammalt skrivbord som gästerna får använda. Och en liten trädgård, inhägnad av järnstaket med kodlås. Allt är i miniformat men kartans ägare drömmer om storstaden Paris. Fast de har inga planer på att åka dit. Kartan är inte där för att ge praktisk information. Den signalerar att vi trots allt inte be-
8 INLEDNING
finner oss så långt bort från alltings centrum. Vi som stannar framför kartan vet att det går fort att resa i drömmen. För visst är Paris världens navel. Staden där allt kan hända. Och ännu viktigare: staden där vi vill att allt ska hända. Det finns förstås städer som är större, har lika mycket eller mer kultur, bättre kommunikationer, vackrare omgivningar, fler spektakulära byggnader. Konstkritiker brukar säga att New York, inte Paris, är platsen där det händer. Modemänniskor talar om Tokyo. Experimentmusiker om Berlin. Det gör inte Paris det minsta. Hon vet sitt värde. För visst – allt är kanske bättre någon annanstans. Men ändå inte. Paris har sitt förflutna som fortfarande får gatstenarna att vibrera av upphetsning och vinden att sjunga om kärlek, sveper den så bara över en parkeringsplats. Paris är alltid Paris. Och alltid något annat. Något som var och en som tänker på Paris skjuter till. Den som en gång varit där förändras, blir bofast i drömmarnas stad. Som Humphrey Bogart säger till Ingrid Bergman i Casablanca innan de skiljs för alltid: – Vi har ju alltid Paris. Men för att kunna leva drömmen om Paris måste man först hitta staden vilket inte alltid är så enkelt. En vän berättar hur han köpte sin första bil och tog sig till Frankrike. Det här var innan gps hade uppfunnits och kartan hade blåst ut genom fönstret redan på autobahn så ungefär femton mil från resans mål stannade min vän vid ett vägbygge och frågade efter vägen till Paris. – Paris …, sade den förste byggarbetaren frågande och skakade på huvudet. Sedan vände han sig till sin kollega. – Han letar efter något som heter Paris. Har du varit där?
INLEDNING 9
Också den andre mannen skakade på huvudet. – Paris är något ni utlänningar hittat på, sade den förste byggarbetaren. Vi fransmän vet inte om den där staden alla talar om verkligen finns. Det var en lektion i fransk esprit, den snabba kopplingen av filosofiskt genomskådande och fräckt skratt. Vägbyggarna hade förstås rätt. Paris finns inte rent fysiskt. Tätorten som kallas Paris är som Marcel Duchamp skulle säga inte Paris. Men det är ren representation av våra drömmar om Paris. Man kan förstås försöka förklara stadens dragningskraft med att säga att den är en av Europas äldsta storstäder. Dessutom är Frankrike sedan medeltiden en centraliserad stat vilket betyder att alla som vill bli något måste ta sig till Paris. Och att när de väl kommit dit är de beredda till allt för att inte tvingas åka hem. Men ändå, det är vi främlingar som diktat ihop staden. Parisarna lever där, de behöver inte drömma om Paris. Riktiga parisare drömmer förmodligen om m elankoliska älgar i Norrlands inland eller själfulla folkmusiker på irländska pubar som häver i sig whisky och häver ur sig fler ballader än som spelas i Paris under ett decennium. P arisierna, som den keltiska folkstammen kallades vid tiden för Kristi födelse, har så många vardagsbestyr att sköta. Vi besökare kan njuta av staden och när vi gör det förvandlas vi av Paris. Också den brackigaste turist anar att det finns värden bortom kreditkorten. Om detta vittnar generationer av besökare. Romarna kallade den underkuvade folkstammens viktigaste bosättning för Lutetia Parisiorum, vilket under medeltiden förkortades till Paris. Stadens universitet drog till sig utlän-
10 INLEDNING
ningar redan på 1100-talet och de skrev förstås hem. Petrus de Dacia som ibland räknas som Sveriges förste författare (även om han skrev på latin) föddes på 1200-talet på Gotland, blev dominikanermunk och for till Sorbonne där själve Thomas av Aquino blev hans lärare. Jag hade gärna hört Petrus berätta både om föreläsningarna och om staden. Det medeltida Paris är egendomligt okänt (och skamligt outnyttjat av filmproducenter). Den som vill göra en tidsresa bör en sen kväll ta sig till Maraiskvarteren och ströva ned mot floden. Här finns ännu möjligheten att ana den oerhört vitala stad Paris måste ha varit i skarven mellan medeltid och renässans. Fortfarande åker studenter för att studera vid Sorbonne, en del tar sig till och med in vid elitskolorna. Men det är inte det medeltida Paris som lockar besökare. Större delen av de medeltida husen och gatunätet demolerades mellan 1850 och 1870. Invånarnas protester brydde sig ingen om. Istället för trånga gränder, gator som slingrade som hjärnvindlingar och kvarter som organiskt växte samman byggdes breda avenyer och rondeller som formade ett stjärnsy stem – inte därför att trafiken var besvärande eller för att de första vykortsfotograferna skulle få motiv, utan för att det var praktiskt att sätta kanoner i rondellerna och skjuta ned parisare som barrikaderade sig på de raka avenyerna. Den stad som besökarna beundrar byggdes för att skjuta ned otacksamma medborgare. Lyckligtvis måste man bygga nya hus till de nya gatorna. Och eftersom gjutjärnet fanns försågs husen med små balkonger så att borgarna kunde betrakta skådespelet där nere.
INLEDNING 11
Kanske var det balkongerna och de nya stora fönstren som förändrade Paris. Om det är något stadens historia visar gång på gång så är det att Parisborna gör som de vill oavsett vad kejsaren, borgmästaren eller regeringen bestämmer. Den motorväg längs Seines högra strand som president Giscard d’Estaing lät bygga på 1970-talet blir nu badstrand (!) under några sommarveckor och är snart förvandlad till promenadväg året om. Den vackra Place des Vosges som Henrik IV lät uppföra i början av 1600-talet har överlevt alla politiska växlingar och förvandlats från aristokratins torg, till fattiga arbetares för att nu vara den bildade lyxturismens centrum.
Dandyn tar över Ibland är det som om staden Paris har en egen vilja. Det tog inte lång tid innan generalernas och politrukernas mordiska avenyer togs över av ny sorts revoltörer. Stadsplanerarna var rädda för att arbetare och hantverkare skulle bygga barrikader och skjuta på soldaterna. Men istället för arga revoltörer kom snobbarna. Välklädda, unga män med färgglada västar, stuprörsbyxor och blommor i kavajhålet. Och ännu mer provocerande: deras utmanande väninnor. Boulevarderna blev provokatörernas spelplats. Dandyn tog över Paris under 1800-talets andra hälft. Makthavarnas rivningsprojekt och brutala omdaning av den medeltida staden blev på sätt och vis grunden för stadens turistindustri. La belle époque, den vackra epoken, fick sin stil genom att närmast besinningslöst förstöra medeltida stadskultur och ersätta det med brackighet. Glittrande brackighet. Donald Trump hade klarat sig väl i
12 INLEDNING
1800-talets parisiska borgerlighet. Inte undra på att ungdomarna protesterade genom att skapa en egen stil. I de antika stadsstaterna var torget en spelplats. Nu blev de breda trottoarerna en scen medan de nya kaféerna och brasserierna erbjöd sittplats på parkett. Brasserierna skiljer sig från de traditionella restaurangerna genom att ha stora fönster utan gardiner och alltså öppna upp sig mot gatan. Den lite enklare krogkulturen kom till Paris när Frankrike 1871 förlorat Alsace till Tyskland och från början var öl lika viktigt som vin. På brasserierna var det lika viktigt att ha roligt som att äta gott. De var dessutom relativt billiga. Det passade förstås den unga generationen som nu kunde sitta och kommentera dem som gick förbi. Boulevarderna födde flanörerna. Unga män och kvinnor som drömde om att förvandla samhället men började med att förarga föräldrarna. Männen excellerade i besynnerlig klädsel, petnoga med detaljerna som nog främst var avsedda att reta alla vuxna. Dandyn, den dekadente njutaren, förenade sig med revoltören. Främst var Charles Baudelaire, boulevardernas besjungare. Hans mästerverk är Ondskans blommor och i diktsamlingens andra upplaga 1861 finns Tableaux parisiens, parisiska tavlor. Det var ingen lycklig storstadsdiktning. Flanören var ensam, olycklig och sina utstuderade kläder till trots – fattig. Bedövande och gällt ljöd boulevardens larm. Helt svartklädd, drottninglik i sorgen, smärt och lång passerade en kvinna mig: hon lyfte upp festong och fåll och svängde dem med stolt, behagfull arm.
INLEDNING 13
Passage Choiseul.
Dikten ”Till en som gick förbi” slutar: För sent! Jag kände ej din väg, du inte min… Jag skulle älskat dig, och detta visste du Flanören var på samma gång en färggrann del av boulevardlivet – han ville ju bli sedd – och samtidigt utesluten från åskådarnas gemenskap. Baudelaires texter är präglade av ensamhet, och hur mycket senare generationer än beundrat honom blev hans liv allt svårare och slutade med att han svårt sjuk fick flytta hem till mamma. Baudelaire var inte den ende dandyn som fastnade i vardagens taggtrådsdetaljer. En dandy var framförallt en estet. Det gällde att lida med stil. De nya boulevarderna lockade också konstnärer och fotografer, dessutom blev boulevarden en scen för modeskapare. Klädsnobben Georges Brummell (kallad Beau Brummell, den vackre Brummell) var en brittisk snobb, känd för att gå i pastellfärgade jackor (en del hippier tog upp vanan långt senare), men som fick fly till Paris när pengarna tagit slut. Han avled i fattigdom 1840 men hans klädvanor gör att han fortfarande är ihågkommen. Det fanns naturligtvis kvinnliga flanörer också, många fina målningar av boulevarderna är gjorda av kvinnliga 1800-talskonstnärer som först nu börjar få erkännande. Men kvinnorna var kanske inte så självhögtidliga som Baudelaire, Verlaine och de andra. Fotografen Félix Nadar har tagit det mest berömda porträttet av Baudelaire. Nadars fotostudio fylldes av dåtidens kändisar och han var minst lika djärv som dagens fotografer. Hans bild av skådespelerskan Sarah Bernhardt, insvept bara i en filt, har inspirerat generationer av fotografer. Na-
16 INLEDNING
dar var också en mycket entusiastisk ballongflygare och när han seglade fram över staden med sin lådkamera var han prototypen för den konstnärlige äventyraren, en råmodell för allt från futurister till vår tids krigsfotografer.
Flanörens stad När boulevarderna anlades var trafiken inte så bullrande. Jag träffade en gång en man som definierade den nya tiden som den dag det blev omöjligt att hälsa på någon på andra sidan boulevarden utan att skrika. Men trots elektricitet, bilar och smarta telefoner har 1800-talets Paris bestått förvånansvärt länge. Jag minns hur jag hörde vandrande glasmästare sjunga fram sitt reklambudskap när de vandrade från hus till hus i hopp om att finna någon som behövde sätta in en ny ruta. Matmarknaderna brer ut sig men allehanda småbutiker lyckas överleva. Fortfarande kan man välja mellan olika sorters smör hos osthandlaren. Fortfarande slår expediten in tårtbiten i papper. Fortfarande glänser trottoaren vid fiskaffären av fjäll som handlaren skrapat bort. Den som försökt köra genom Paris i rusningstrafik vet att man kan tappa hoppet både om sin egen överlevnad och om mänskligheten. Dock förblir Paris flanörens stad. De breda trottoarerna har inte krympt. Kaféerna blir fler, många nya kontorsbyggnader öppnar sig mot gatan. Och att det är en stad som behållit sina mänskliga proportioner är kanske förklaringen till att Paris är så älskat. Boulevarderna ser för all del lite solkigare ut i dessa dagar och alla stånd med försäljning av skräp skymmer sikten men också idag går det att promenera från Porte Saint-
INLEDNING 17
Denis bort mot de stora varuhusen och uppleva hur gatan förvandlas till en teater. Visst, de flesta som går vill komma från punkt A till punkt B. Men lika viktigt är att bli sedd. Och ännu viktigare: att se andra. Det betyder att Paris har en mänsklig skala. Trots att staden idag har mer än fyra miljoner invånare är den fortfarande överblickbar. Man kan ta sig till fots mellan de olika stadsdelarna utan alltför stora besvär. Och hur många nya smarta mobiler som än säljs så stannar människor på trottoarerna för att med några snabba repliker dela ett ögonblick eller börja ett kommande liv tillsammans. Själv är jag lika fascinerad av det som spelas upp på trottoarerna nu som när jag första gången kom till Paris. Det är en stad man inte kan få nog av. Somliga av oss blir kvar längre än planerat. 1933 kom den tyske litteraturhistorikern och filosofen Walter Benjamin till Frankrike. Han hade besökt Paris tidigare, men nu var han på flykt undan nazismen. Benjamin hade svårt att försörja sig, men ett uppdrag hade han. Han skulle skriva en längre researtikel för en tysk tidskrift. Ämnet fascinerade honom. Problemet var att för varje byggnad eller parisisk kuriositet han skrev om hittade han ytterligare något som bara måste vara med i artikeln. Resultatet blev det så kallade Passagearbetet, ett tusental sidor spretiga men fascinerande texter om allt möjligt som har med staden att göra. Gator, leksaker, fotografier, Seine, skolor, belysningar, katakomber, mode… Paris är den gemensamma nämnaren i en bok som omfamnar och omfattar hela livet. Ja, för Walter Benjamin var nog Paris livet. Benjamin var fascinerad av de smala passager som byggdes under 1800-talet, alltså ett slags gator under tak. En av
18 INLEDNING
dessa passager, Passage Choiseul, ligger nära Nationalbib lioteket där Walter Benjamin tillbringade en stor del av sina dagar. I samma dunkla passage växte författaren Louis-Ferdinand Céline upp, vilket han bland annat skildrat i romanen Resa till nattens ände. Céline hatade sin uppväxt. George Orwell (Nere för räkning i Paris och London) led när han diskade på restaurang. Walter Benjamins vistelse i Paris slutade med att han flydde till Spanien undan nazisterna. Han kom bara ett par mil in i Spanien innan han tog sitt liv inför risken att bli utlämnad till Gestapo. Med detta sagt att Paris är fyllt av plågade liv, det finns lika många trista miljöer som det finns glittrande lampor i Eiffeltornet. Men staden förblir ändå hoppfull, ja, direkt livgivande. För många av oss blir livet inte fullödigt utan besök i Paris. Därför står jag där i en amerikansk småstad och drömmer framför kartan som visserligen låtsas visa en avlägsen storstad men i själva verket är en kärleksbild av världens navel. C’est tout!
MIKAEL TIMM är född i Stockholm och har bott i och skrivit om Amsterdam, Eskilstuna, New York, Paris och Venedig – städer han fortfarande ofta vistas i. Sammantaget har det blivit drygt ett dussin böcker i skiftande genrer och ungefär lika många pjäser. Dessutom har han provat på att regissera teater och film samt gjort radioprogram. De senaste titlarna (2017) är boken Bunker ett noll fyra tillsammans med fotografen Bruno Ehrs och pjäsen A Night in Kansas City som produceras i Tyskland. Bägge texterna har han arbetat på i Bibliothèque de France i Paris, där han annars helst av allt besöker Cinemateket, diskreta lyxkrogar i Marais och en och annan jazz- eller rockklubb vid Bastiljen.
INLEDNING 19
Paris
17:E ARR
8:E ARR Bois de Boulogne
Arc de Triomphe
Champs-Élysées
16:E ARR Jardins du Trocadéro
Palais de Tokyo
Musée des Égouts
Musée Marmottan Monet
Se i
ne
Tour Eiffel
Place de la Concorde
7:E ARR
Musée d’Orsay
Musée de l’Armée
Champ-de-Mars
Invalides
École Militaire
L
Se in
e
15:E ARR
1 kilometer
Ca
14:E ARR
Orsay
18:E ARR Sacré-Cœur
Gare du Nord
Dirty Dick
9:E ARR
Louvre
Le Chateaubriand och Le Dauphin
20:E ARR
3:E ARR
1:A ARR
Centre Pompidou
Marché des Clown Enfants Rouges bar Pontochoux
Chez Julien
Bataclan
Septime
Notre-Dame
5:E ARR Jardin des Plantes
ne
i Se
Panthéon
Cimetière du Père-Lachaise
11:E ARR
4:E ARR
Pont Neuf
Jardin du Luxembourg
Place de la République
Frenchie To Go
Pont des Arts
6:E ARR
19:E ARR
10:E ARR
Mi Ranchito Paisa
2:A ARR
Parc des Buttes-Chaumont
12:E ARR
La Grande Mosquée de Paris
Catacombes
13:E ARR
ne
i Se
Bibliothèque Nationale de France
Staden i statistik
Med sina cirka 2,2 miljoner invånare i innerstaden och 12 miljoner i storstadsområdet är huvudstaden Paris Frankrikes överlägset största stad. Paris är också ett populärt resmål. 2016 kom 36 500 000 turister hit. Kanske var det något av stadens 206 museer, 1 016 konstgallerier, 716 biodukar eller 3 operahus som lockade. Säkert är att flera av dem besökte Eiffeltornet – 5 934 000 personer hittade dit det året.
2 200 000 000
Ungefär så mycket, i kronor, betalade fotbollsklubben Paris Saint-Germain för att köpa loss Neymar från Barcelona i augusti 2017. Det är världens dyraste fotbollsaffär – med råge. Tidigare rekordtransfer ägde rum 2016, då Manchester United köpte Paul Pogba från Juventus för runt 1,1 miljarder. Paris Saint-Germain har dock ytterligare en jätteaffär på gång: 2018 betalar klubben 1,7 miljarder för Kylian Mbappé, som redan i augusti 2017 anslöt på lån.
GAMLA HUS I STADEN
62 procent av husen i Paris är byggda 1949 eller tidigare. 20 procent byggdes mellan 1949 och 1974 och endast 18 procent har byggts efter det årtalet.
22 STADEN I STATISTIK
324 Så högt, mätt i meter och inklusive tv-antenn, är Eiffeltornet. Tornets ursprungliga höjd var 312,27 meter. Det tog två år och två månader att bygga, och stod färdigt 1889. Tornet väger totalt 10 100 ton.
2 500 000
Så många nitar håller ihop Eiffeltornets 18 038 metallkomponenter. Sedan 1889 har tornet målats nitton gånger, det vill säga vart sjunde år. För att måla tornet går det åt 60 ton färg. Arbetet tar 18 månader, utan att tornet stängs för besökare, och kostar runt 4 miljoner euro. Sugen på att promenera upp? Då väntar 1 665 trappsteg.
Eiffeltornet: 324 m Sacré-Cœur: 83 m Notre-Dame: 69 m Triumfbågen: 50 m
Runt 70 procent av Louvrens 7,4 miljoner besökare 2016 kom från utlandet. Av det totala antalet besökare var 50 procent under 30 år. Över en tredjedel av besökarna gick in gratis, bland andra personer under 18 år.
84 473
Så många hotellrum, fördelade på 1 647 hotell, fanns i Paris innerstad 2016.
101 100 000
Så många passagerare rörde sig på flygplatserna 2016. Många reser också med tåg – från Paris avgår höghastighetståg till London, Bryssel, Amsterdam, München och Frankfurt.
Källor: Parisinfo.com, Insee.fr, Gouvernement.fr, Toureiffel.paris, Louvre.fr, Wikipedia
STADEN I STATISTIK 23
Eiffeltornet runt 1900.
ARKITEKTUR LITTERATUR FOTBOLL TERRORISM KONST KOLONIALISM SERIER MAT KATAKOMBER
Tomheten i tornet JULIA SVENSSON När flygplanet före landning gör sin show off-vända över Paris är det alltid Eiffeltornet jag spanar efter. Så var det 2005 när jag bodde här och så är det fortfarande: Eiffel tornet är det ultimata beviset på att jag är framme. Därför är det lika bra att bekänna det direkt. Trots att jag besökt Paris fler gånger än jag kan räkna har jag aldrig åkt upp. Det är inte det att jag inte varit där, tvärtom. Jag har suttit på en filt i gräset på Champ-de-Mars och haft sommarpicknick. Jag har poserat framför kameror under Eiffeltornets
ARKITEKTUR 25