beauty box
Beauty Box Filmstjärnor och skönhetskultur i det tidiga 1900-talets Sverige
Therése Andersson
nordic academic press
Kopiering eller annat mångfaldigande av denna inlaga kräver förlagets särskilda tillstånd.
Nordic Academic Press Box 1206 221 05 Lund info@nordicacademicpress.com www.nordicacademicpress.com Denna avhandling är först utgiven 2006 i Acta Universitatis Stockholmiensis © Denna bearbetade utgåva: Nordic Academic Press och Therése Andersson 2014 Sättning: Nordic Academic Press Omslag: Carmen Robertson Salas Omslagsbild och samtliga foton: Caroline Selvin Tryckt bok ISBN 978-91-87351-20-4 Epub ISBN 978-91-87351-25-9
Innehåll 1. L’air du temps – inledning Från Hollywood till Sverige – transnationella förbindelser Stjärnstudier – teoretiska och metodologiska spörsmål Disposition
2. Rosenolja och arsenik – diskurser om skönhet Vit som snö, röd som blod Skönhet kommer inifrån Våren är härlig men farlig – faror på vägen mot skönhet Resignationens bittra kalk – ungdom och åldrande Förtrollande rosafärg – kosmetikens möjligheter
3. À l’Américain – hollywoodstjärnor som stilikoner Kropp, själ och estetik Konsten att kläda sig – en filosofi Star Fashion
7 9 16 27
37 44 51 56 60 64
85 92 99 102
4. I strålkastarljuset – Max Factor, filmkamera och make-upteknik
121
Make-up for the Stars and You Sminkningsvetenskapens elementära grunder Vägen till fulländad skönhet – top secret
123 131 144
5. Själens spegel – yttre och inre perfektion Det tysta spelet Det ideala kameraansiktet Den fagra blomman från Sverige
159 163 174 181
6. Sitt bästa jag – slutdiskussion
203
Summary
211
Källor och litteratur
221
kapitel 1
L’air du temps – inledning Supermodellerna surar. För på modetidningsomslagen plutar nu Scarlett Johansson och Mischa Barton. Och i var och varannan annons från de stora lyxmodehusen är en stjärna blickfång. Kändisar säljer plötsligt kläder bättre än fotomodeller.1
I ett nummer av tidningen Elle från 2004 kan man läsa att Nicole Kidman fick 90 miljoner för att vara Chanels nya ansikte för den legendariska doften Chanel No. 5, då hon ansågs vara ”en ikon som bara med ett ansiktsuttryck kan få oss att känna någonting”.2 Vad som kallas den nya trenden påvisas också genom andra exempel: Maggie Gyllenhaal för Miu Miu, Cate Blanchett för Donna Karan och Hilary Swank för Calvin Klein. Artikeln hänvisar också till någon forskning som hävdar att filmcelebriteter har en dokumenterad positiv effekt på betraktaren, eftersom betraktaren redan har en positiv bild av celebriteten i fråga.3 Kopplingen mellan filmstjärnor, mode och kosmetik förefaller dock vara mer komplex än så, då den samtidigt ställer frågor om kvinnlighet, identitet, självbilder och självrepresentation. Och är trenden särskilt ny? Celebritetsreklam med superstjärnor i amerikansk inramning riktar blickarna mot motsägelsefulla föreställningar om skönhet och kvinnlighet, vilka har korsat varandra genom historien. Den i föreliggande avhandling avgränsade tidsperioden från 1900-talets början fram till 1940, med specifikt fokus på 1920- och 1930-talen, belyser etablerandet av Hollywoodstjärnor som celebriteter, satt i ett svenskt sammanhang, och de uttryck det fick i texter: artiklar och reklam med tidningen Filmjournalen4 som fallstudie. Syftet med avhandlingen är därför att undersöka vilka föreställningar som omgav filmstjärnor och kvinnlighet, i relation till skönhet och mode under nämnda tidsperiod i Sverige, såväl som hur dessa föreställningar förhöll sig i relation till spelfilmens utveckling, men även till större samtida processer så som kvinnoemancipation och strävan efter individualitet, den begynnande kommersiella 7
beaut y box
kosmetikaindustrin, samt den fysionomiska idévärlden. Filmstjärnan studeras således som knutpunkt för olika idériktningar och hur dessa idéer presenterades i populärpressen och införlivades i befintliga traditioner. Hur ser representationerna av filmstjärnor, mode och kosmetik ut i Filmjournalen och den svenska populärpressen under tidsperioden? Vilka kvinnligheter konstrueras och presenteras, och vilka idéer kan skymtas bakom skönhetsidealen och estetiken? Viktigt för avhandlingen är Judith Butlers teoretiska belysning av begreppet performativitet, där genus inte betraktas som ett vara, eller en essens, bortom historien, utan som ett göra, där genus aktivt skapas av sociala praktiker.5 Det som i föreliggande avhandling studeras är hur kvinnligheter iscensätts genom filmstjärnor i mediala representationer, med ett teoretiskt utgångsläge där kvinnligheter definieras av utseende, och där kosmetik och mode utgör praktiska, hudnära verktyg i detta görande, medan film och journalistik arbetar på en social, diskursiv nivå. Kosmetik och mode betraktas, med hänvisning till Teresa de Lauretis, som självteknologier6 för att skapa, och omskapa, sig själv, liksom teknologier för att skapa och omskapa betydelser av kvinnligheter. Detta återkopplar igen till Butlers tankegångar, där produktionen av ett ”själv” framställs genom upprepad uppspelning, performans, där jaget ständigt återkonstitueras.7 På området stjärnstudier ansluter resonemanget vidare till Richard Dyers infallsvinkel, där filmstjärnor får artikulera ”the business of being an individual”8 – företaget att vara en individ – då de representerar igenkännbara sätt att handla, känna och tänka.9 Den mediala representationen av stjärnorna framställs ofta och i olika sammanhang som självrepresentation, förhandlad i offentlighetens ljus och förefaller visa vem stjärnan egentligen är, istället för att betraktas som just medialt konstruerad.10 Masscirkulationen av texter och bilder, som möjliggör den mediala konstruktionen och representationen av filmstjärnor, är ett av modernitetens uttryck, där film, reklam, fotografi, mode och design, med Miriam Hansens ord, utgör ”cultural practises that both articulated and mediated the experience of modernity”.11 För att belysa konstruktioner av femininitet och individualitet under tidsperioden har jag valt att arkeologiskt studera olika idélager som har format föreställningar kring filmstjärnor och skönhet. 8
l’air du temps – inledning
Det är ett tillvägagångssätt som följer Marcia Landys gramscianska, dekonstruktivistiska förhållningssätt,12 vilket hänvisar till den metodologiska bakåtrörelsen som tillämpas här; att söka kasta ljus över och disartikulera historiska idélager.
Från Hollywood till Sverige – transnationella förbindelser Under första delen av 1900-talet etablerades det amerikanska filmstjärnsystemet,13 med en fankultur som hade konsumistiska värden, där, som Samantha Barbas påpekar, de populära skådespelarnas personligheter blev medelpunkten i den begynnande celebritetskulturen.14 I mitten av 1910-talet började fotografier av kvinnliga filmstjärnor användas i reklam för skönhetsprodukter, vilket naturligtvis fick en plats i filmtidningarna:15 Their [the stars] faces adorned advertisements for cosmetics and clothing, their exploits filled newspapers and magazines; their names appeared regularly in everyday conversations. It was almost as if someone had forgotten to stop the film at the end of the show, as if actors had spilled off the movie screen into the realm of everyday life.16
Under 1920-talet blev de amerikanska filmstjärnorna till så kalllade stilpedagoger, vilka i tidningsartiklar erbjöd sakliga lektioner i personlig klädstil och ”good grooming”,17 något som samtidigt gav tidningar funktionen som guider för mode, skönhet och livsstil. Det yttre utseendet hade följaktligen stor betydelse och utrymme inom den amerikanska stjärnkulturen, och detta fick även starka kommersiella uttryck även i den svenska pressen; I Hollywood är skönhetsexperternas råd till filmstjärnorna: ”Använd Palmolive för vacker hy.” /…/ I Hollywood, den stad i hela världen, där skönhet betyder mest, anbefalla 72 av stadens förnämsta skönhetsexperter regelbunden användning av Palmolive tvål, som det säkraste medlet för uppnåendet av frisk och vacker hy.18
I den här annonsen från Husmodern 1930 bekräftas utan omsvep 9
beaut y box
Hollywood som skönhetens huvudstad och den vittnar vidare om att filmindustrin och kosmetikaindustrin har en parallell historia och utveckling, där de amerikanska filmstjärnorna innehar status som skönhetsproffs. Denna kunskap går i sin tur utöver det vardagliga och erbjuder lyx och visuell access till nya livsstilar, vilka sedan skulle kunna realiseras genom konsumtion. Detta satte spår i den svenska populärpressen som kunskapskälla för och förmedlare av mode och stil. De artiklar och reklamannonser som berör den amerikanska filmkulturen och dess stjärnor, med avseende på utseende, mode och skönhet, och som behandlas i avhandlingen är, som tidigare nämnts, främst hämtade från Filmjournalen under 1920–1930-talen. Material ur Husmodern, Hela Världen och Bonniers Månadstidning bidrar till skapandet av en mer sammansatt medial kontext. Böcker och reklamskrifter, både svenska och amerikanska (som då översatts till svenska), och som behandlar hälsa och skönhet kompletterar tidningsmaterialet och bidrar på så sätt till skapandet av ett bredare nätverk av texter och bilder som cirkulerade under tidsperioden, även om det inte på något sätt kan göra anspråk på att vara heltäckande. I förhållande till Hollywoodstjärnor och föreställningar om en modern livsstil är frågor om emancipation och autonomi centrala. I Sverige under den senare delen av 1800-talet hade kvinnoemancipatoriska strävanden inriktats på medborgerliga rättigheter, och som Gunnela Björk skriver: ”fram till i början av 1900-talet var det just de civila rättigheterna – rättigheten till personlig frihet, rätten till sin kropp och sin arbetskraft, rätten att äga och disponera sin egendom /…/ som gav en individ status som medborgare”,19 ett medborgarskap som hade olika praktiska innebörder för män och kvinnor. Under senare delen av 1800-talet och vid sekelskiftet bildades föreningar som verkade för kvinnors ökade politiska rättigheter, och 1921 fick Sverige inte bara allmän och lika rösträtt, utan en ny giftermålsbalk trädde i kraft vilken upphävde mannens målsmanskap och gav kvinnor större autonomi.20 Den autonomi som medborgarskapet medförde rör inte enbart rätten till den egna kroppen, men även möjligheten att smycka kroppen och använda den för att uttrycka sitt oberoende genom praktiker som kosmetik och mode. Kvinnors ekonomiska autonomi skapade konsumtionsmöjligheter 10
l’air du temps – inledning
och genererade identiteter som konsumenter. Under 1900-talets första decennier praktiserades detta av bland annat kvinnor från arbetarklassen, vilka genom arbete som pigor eller fabriksarbeterskor hade en egen inkomst, om än liten, att spendera; Friheten att bestämma över de små egna inkomsterna kunde ge en fabriksarbeterska möjlighet att köpa en hatt genom att spara in på maten. Vissa fabriksflickors uppseendeväckande klädsel väckte anstöt hos borgarklassen – man var van vid att kunna se skillnad på folk och folk. Men fabriksflickorna hade låga löner och kunde sällan unna sig extravaganser.21
Som Ulla Wikander påpekar hade arbetarklasskvinnor i det tidiga 1900-talets Sverige möjlighet att, trots de ekonomiskt små medlen, iscensätta bilden av sig själva med hjälp av konsumtion och kreativitet och på så sätt visuellt ge sken av social mobilitet. I Kerstin Wenströms godarådsbok från 1925 framhölls dessa modets möjligheter: Den stora skillnaden i klädedräkt, som förr rådde mellan olika klasser, är nu alldeles utjämnad, emedan vackra tyger och andra saker hörande till toaletten numera finnas till överkomligt pris och emedan modet för närvarande är sådant, att den, som är det minsta händig själv, kan förfärdiga en vacker klänning åt sig utan alltför mycket arbete. Det gäller blott att ha smak att välja det som passar ens figur och för övrigt är klädsamt.22
Efter första världskriget kom också kosmetik liksom cigaretter att få symbolisk status som emancipatoriska tecken, samt att kvinnor från alla samhällsklasser kunde röra sig ensamma ute på gator och torg, till och med borgar- och överklasskvinnor kunde nu gå ut utan ett ”förkläde”.23 Det är i den här emancipatoriska kontexten som den visuella accessen till mode och stil, tillgänglig genom film och populärpress, studeras i avhandlingen. Reklam och journalistik innehar här rollen som förmedlare och förhandlare av skönhetskulturen, och dessa texter används därför, som Richard Dyer föreslår, för att försöka rekonstruera ett historiskt sammanhang;24 som kontext för en undersökning av hur film i relation till mode och skönhet presenterades för en svensk, huvudsakligen kvinn11
beaut y box
lig, publik, samtidigt som dessa texter ytterligare problematiserar skönhetskulturen med dess internationella respektive nationella uttryck. Filmjournalen, liksom övrig populärpress som behandlar film, fungerar följaktligen som en del i en amerikanisering, som medium för att presentera och översätta den amerikanska filmkulturen med dess stjärnor för publiken i Sverige; som en aktiv kraft i skapandet av kontexter för reception. Den svenska populärpressens textuella förhandling av Hollywood och dess stjärnsystem betraktas vidare som ett uttryck för vad Miriam Hansen kallar ”vernacular modernism”,25 där transnationella diskurser förhandlas och ges lokala, igenkännbara betydelser. Den del av filmkulturen som diskuteras är därför det extracinematiska, kringliggande materialet och inte själva biografkulturen eller betydelser av enskilda filmer.26 Åskådarskap diskuteras alltså utifrån tilltal, adress; hur ett vidare nätverk av texter och bilder, som går utanför själva filmen, konstituerar åskådarpositioner. Här används Miriam Hansens definition av begreppet ”diskursiv åskådare”, med vilket hon avser positioner skapade av både teoretiska och historiska aspekter, där texternas tilltal möter åskådarnas egna referensramar.27 Underförstått är att mediala representationer i sina adresser producerar och reproducerar betydelser, i det här sammanhanget exempelvis om kvinnligheter, där åskådaren äger ”a reflective distance in relation to the roles she is expected to assume”.28 Filmjournalens stjärnbeströdda artiklar om mode och skönhet kan, i fortsatt linje med Hansen, inbjuda till en sensorisk form av reception, då de talar till åskådarnas kropp och sinnen i relation till försök att förstå och förhandla identiteter och känslor i förhållande till subjektiviteter som uttrycks av filmer och tidningar. Dessa artiklar betraktas därför som adresserande läsare på ett emotionellt plan, liksom Hansen menar att de mest ordinära kommersiella filmerna under tidsperioden kan betraktas som medskapare till en ny sensorisk kultur, då ”Hollywood did just not circulate images and sounds; it produced and globalized a new sensorium; it constituted, or tried to constitute, new subjectivities and subjects /…/ providing models of identification for being modern”.29 I detta sammanhang ges mode och skönhet betydelser som det moderna, som föremål för adress, förkroppsligat av filmstjärnor och kommersiellt tillgängligt för publiken i Sverige. En 12
l’air du temps – inledning
modern livsstil, om än symbolisk, kunde visualiseras genom mode och kosmetik, kropp och ansikte. Betydelser av de Hollywoodlanserade definitionerna av skönhet översätts och tolkas således i den svenska populärpressen, och här framställs skönhet vidare som en nödvändig komponent för att överhuvudtaget uppfylla kraven för epitetet filmstjärna: Av Amerikas många vackra skådespelerskor torde nämligen Marjorie Daw givet vara den sötaste, ty i fråga om mjukhet, linjeharmoni och ungdomlig fraicheur är hennes ansikte det mest fulländade en filmduk någonsin avspeglat. Hemligheten med Marjorie Daws charm ligger kanske främst däri att hon inte synes ha några hemligheter alls – det ser ut som om hennes öppna, ärliga ögon inte skulle spegla annat än en liten ljuv och oskuldsfull flicksjäl av renaste vatten. Marjorie Daw är en sådan typ som man gärna vill föreställa sig att det amerikanska folklynnet utpekat till sitt ideal.30
Resonemanget i artikeln från Filmjournalen 1921, som behandlar den amerikanska stjärnans ”fulländade skönhet” i termer av linjeharmoni och skildringen av ögonen som själens spegel, hänvisar tillbaka till den så kallade fysionomiska läran, vilken förenklat kan beskrivas som ett påhittat system för analys av en persons karaktär och personlighet genom fysiska drag. Det här tänkandet, som kan spåras långt tillbaka i historien, var mycket populär under 1800-talet och grundades på idén att en individs inre egenskaper uppvisades genom det yttre utseendet. Ansiktet uppfattades som det mest betydelsefulla, där det tydligast kunde utläsas hur den yttre skönheten skulle representera den inre skönheten.31 Fysionomen Julien Leclercq skriver 1899: Alla veta hvad man menar med ”fysionomiken”. Det är den vetenskap, som har till ändamål att af människans yttre lära känna hennes inre, eller med andra ord: själen genom kroppen. Men den invigda stannar oftast vid blotta studiet af ansiktet, som egentligen är den uttrycksfulla och karakteristiska del hos individen, hvari han klarast afslöjar sig själf.32
Den här fysionomiska relationen mellan det yttre utseendet och de 13
beaut y box
inre egenskaperna betraktades som avgörande inte minst för kvinnor, då läran också var normgivande genom att verka genusbestämmande för vad som var passande för en kvinna att tänka, känna och handla. Praktiken att förändra sitt utseende med hjälp av teknologier som mode och kosmetik bedömdes visserligen som en möjlighet att göra det bästa av sig själv genom att betona de fördelaktiga dragen, men hårfärg, storleken på ögon, öron, näsa, haka, mun och rynkor, samt ansiktsformen som helhet, framställdes samtidigt som tecken för jaget oberoende av om de var naturliga eller medvetet hade formats.33 Ansiktsdragen ansågs ändå deterministiskt avslöja en persons rätta jag; ”så bär också hvar och en i sitt yttre sin själs prägel”,34 och därför kunde inte någon, utifrån detta tänkande, dölja sitt rätta jag. I Leclercqs läsning och analys av sin samtids celebriteter; manliga kungligheter, politiker, militärer, uppfinnare och författare, och kvinnliga kungligheter, sångerskor och skådespelerskor, förklarades deras framgång och personlighet genom dessa fysionomiska principer. I förhållande till filmens stjärnsystem kan fysionomiska idéer sättas i relation till image och föreställningar om stjärnans rätta eller sanna jag som autenticitet definierad av yttre tecken. Richard Dyer framhåller att ”appearances are a kind of reality”,35 då stjärnans utseende, image, förefaller vara det mest verkliga hos stjärnan, och som samtidigt konstituerar stjärnan, men med den skillnaden att det är den mediala cirkulationen, genom bland annat film, tidningar och reklam, som framkallar och tillhandahåller bilden av och föreställningar om vem stjärnan är och hur hon ska uppfattas, som skapar den verkligheten.36 I förhållande till genuskonstruktion framkommer två motstridiga diskurser i förhållande till individen: en essentialiserande där identiteten är determinerad, och en konstruerande performativ som möjliggör olika flytande identiteter. I detta spänningsfält befinner sig filmstjärnorna som offentliga bilder förkroppsligande dessa motsatser. Ansiktet fick också ett nytt kommersiellt värde i celebritetskulturen,37 där fotografier av filmstjärnans ansikte kunde användas i marknadsföring och reklam, men där kraven på dess perfektion och felfria utseende hade avgörande teknisk betydelse för porträttfotografiet och resultatet av filmens närbilder.38 De fysionomiska idéerna relaterar därför mer specifikt till de estetiska kosmetiska villkoren 14