9789144107936

R채tt och fel Introduktion till moralfilosofi

James Rachels Stuart Rachels

Originalets titel: The elements of Moral Philosophy, 8th edition Original edition copyright 2007 by McGraw Hill, as set forth in copyright notice of Proprietor’s edition. All rights reserved.

Swedish edition copyright 2008 by Studentlitteratur AB. All rights reserved.

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access.

Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad.

Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare.

Studentlitteratur har både digital och traditionell bok­utgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33088-3 ISBN 978-91-44-10793-6 Upplaga 3:1 © För den svenska utgåvan Studentlitteratur 2008, 2015 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Översättning: Lisa Sjösten Fackgranskning och bearbetning: Caj Strandberg Omslagslayout: Werner Schmidt Printed by Interak, Poland 2015

INNEHÅLL

Förord 7 1 Vad är moral? 9

1.1 1.2 1.3 1.4 1.5 1.6

Definitionsproblemet 9 Första exemplet: Lilla Theresa 9 Andra exemplet: Jodie och Mary 14 Tredje exemplet: Tracy Latimer 16 Skäl och opartiskhet 19 Minimiuppfattningen om moral 22

2 Den kulturrelativistiska utmaningen 25

2.1 2.2 2.3 2.4 2.5 2.6 2.7 2.8 2.9

Olika kulturer har olika moralkoder 25 Kulturrelativism 27 Argumentet om kulturella skillnader 28 Kulturrelativismens konsekvenser 30 Varför oenigheten är mindre än den verkar 32 Vissa värderingar delas av alla kulturer 34 Hur man bedömer om en kulturell sedvänja är oacceptabel 36 Tillbaka till de fem påståendena 39 Vad man kan lära sig av kulturrelativismen 41

© S t ud e n t li t t e r a t u r

3

Innehåll

3 Subjektivism i etiken 45

3.1 3.2 3.3 3.4 3.5

Grundtanken i etisk subjektivism 45 Den språkliga omsvängningen 47 Förnekandet av värde 52 Etik och vetenskap 53 Frågan om samkönade relationer 56

4 Är religionen en nödvändig grund för moralen? 63

4.1 4.2 4.3 4.4

Den förmodade kopplingen mellan moral och religion 63 Teorin om moralen som Guds påbud 65 Naturrättsteorin 68 Religion och särskilda moralfrågor 72

5 Etisk egoism 79

5.1 5.2 5.3 5.4

Har vi en plikt att hjälpa människor som svälter? 79 Psykologisk egoism 81 Tre argument för etisk egoism 86 Tre argument mot etisk egoism 92

6 Teorin om samhällskontraktet 99

6.1 6.2 6.3 6.4 6.5

Hobbes argument 99 Fångarnas dilemma 102 Några fördelar med kontraktsteorin 106 Problemet med civil olydnad 109 Problem med teorin 112

7 Det utilitaristiska synsättet 117

7.1 7.2 7.3 7.4

4

Den etiska revolutionen 117 Första exemplet: Eutanasi 118 Andra exemplet: Marijuana 121 Tredje exemplet: Ickemänskliga djur 125

© S t ud e n t li t t e r a t u r

Innehåll

8 Debatten om utilitarismen 131

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6

Den klassiska versionen av teorin 131 Är välbehag det enda som spelar roll? 132 Är konsekvenser allt som spelar roll? 134 Ska man bry sig lika mycket om alla? 137 Försvaret av utilitarismen 139 Avslutande tankar 146

9 Finns det absoluta moralregler? 147

9.1 9.2 9.3 9.4 9.5

Harry Truman och Elizabeth Anscombe 147 Det kategoriska imperativet 150 Kants argument mot att ljuga 152 Konflikter mellan olika regler 155 Kants insikt 157

10 Kant och respekt för personer 159

10.1 10.2 10.3

Kants huvudtankar 159 Vedergällning och nytta i straffteorin 162 Kants retributivism 165

11 Feminism och omsorgsetik 169

11.1 11.2 11.3

Tänker kvinnor och män olika i moraliska frågor? 169 Konsekvenserna för våra moraliska omdömen 176 Konsekvenserna för etisk teori 180

12 Dygdetik 183

12.1 12.2 12.3 12.4 12.5 12.6

Dygdetik och handlingsetik 183 Dygderna 185 Två fördelar med dygdetiken 195 Dygd och handling 197 Ofullständighetsproblemet 198 Slutsats 199

© S t ud e n t li t t e r a t u r

5

Innehåll

13 Hur skulle en tillfredsställande moralteori se ut? 201

13.1 13.2 13.3 13.4 13.5 13.6 13.7

Moral utan hybris 201 Att behandla människor som de förtjänar och andra motiv 203 Flera olika motiv 205 Utilitarism med multipla strategier 206 Den moraliska gemenskapen 209 Rättvisa och opartiskhet 210 Slutsats 212

Kommentarer till källor 213 Person- och sakregister 227

6

© S t ud e n t li t t e r a t u r

KAPITEL 1

Vad är moral?

Här handlar det ju inte om en bagatell, utan om hur man bör leva.

Sokrates i Platons Staten (ca 900 f.Kr.) (Övers. Jan Stolpe)

1.1 Definitionsproblemet Moralfilosofi är strävan att på ett systematiskt sätt förstå moralens natur och vad den kräver av oss – med Sokrates ord ”hur man bör leva” och varför. Det skulle ha underlättat om vi hade kunnat inleda med en enkel och okontroversiell definition av vad moral är, men detta visar sig vara omöjligt. Det finns många rivaliserande teorier som alla presenterar olika uppfattningar om vad det innebär att leva moraliskt. Varje definition som går utöver Sokrates enkla formulering kommer utan tvekan att bryta mot åtminstone en av dem.

Detta ger oss anledning att vara på vår vakt, men behöver inte göra oss handlingsförlamade. I föreliggande kapitel kommer jag att beskriva ”minimiuppfattningen” om moral. Som namnet antyder är minimiuppfattningen en central kärna som varje moralteori bör acceptera, åtminstone som utgångspunkt. Vi ska börja med att undersöka några moraliska kontroverser, som alla har att göra med handikappade barn. Minimiuppfattningens grunddrag kommer att framgå av vår diskussion.

1.2 Första exemplet: Lilla Theresa Theresa Ann Campo Pearson, ett spädbarn med anencefali som den amerikanska allmänheten lärde känna som ”baby Theresa”, föddes i Florida 1992.

Anencefali är en av de värsta medfödda utvecklingsrubbningarna som finns.

Spädbarn med anencefali kallas ibland ”spädbarn utan hjärna”, vilket säger © S t ud e n t li t t e r a t u r

9

1 Vad är moral?

ungefär vad det är frågan om, även om det inte är helt korrekt. Viktiga delar av hjärnan – stora hjärnan och lilla hjärnan – saknas, liksom den övre delen av skallen. Det finns dock en hjärnstam, vilket gör anatomiska funktioner som andning och hjärtslag möjliga. I USA upptäcks de flesta fall av anencefali under graviditeten och fostren aborteras. Av dem som inte aborteras är hälften dödfödda. Cirka 350 barn föds levande varje år, men dessa dör vanligtvis inom loppet av några dagar.

Historien om Theresa skulle inte vara anmärkningsvärd om det inte hade varit för att hennes föräldrar framförde en ovanlig begäran. Eftersom de visste att deras barn inte skulle få leva länge, och att hon aldrig skulle uppnå ett medvetet tillstånd även om hon överlevde, erbjöd Theresas föräldrar hennes organ för transplantation. De tyckte att hennes njurar, lever, hjärta, lungor och ögon skulle gå till andra barn som behövde dem. Läkarna höll med om att detta var ett bra förslag. Tusentals spädbarn behöver transplantationer varje år och det finns aldrig tillräckligt med organ tillgängliga. Man tog dock aldrig organen eftersom det i Florida inte är tillåtet att avlägsna organ förrän donatorn är död. När Theresa väl dog, nio dagar senare, var det för sent för de andra barnen – hennes organ kunde inte användas eftersom de hade försämrats alltför mycket.

Tidningarnas rapportering om Theresa gav upphov till en omfattande debatt. Hade det varit rätt att ta spädbarnets organ, vilket skulle ha lett till hennes omedelbara död, för att hjälpa andra barn? Pressen vände sig till ett antal professionella ”etiker” – människor som är anställda på universitet, sjukhus och juridiska fakulteter och får betalt för att reflektera över denna typ av frågor – för att få kommentarer. Överraskande få av dem höll med föräldrarna och läkarna. I stället hänvisade de till vedertagna filosofiska principer för att motsätta sig att man tog organen. ”Det verkar helt enkelt för hemskt att använda människor som medel för andra människors mål”, sa en sådan expert. En annan förklarade: ”Det är oetiskt att döda för att rädda.

Det är oetiskt att döda person A för att rädda person B.” Och en tredje tillade: ”Vad föräldrarna i själva verket ber oss om är att döda detta döende barn, så att hennes organ kan användas av någon annan. Och det är ju verkligen en fruktansvärd tanke.”

Var det verkligen så fruktansvärt? Meningarna är delade. Dessa etiker tyckte det, men inte föräldrarna och läkarna. Men vi är intresserade av mer än vad människor råkar tycka. Vi vill veta hur det verkligen förhåller sig.

10

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

Hade föräldrarna rätt eller fel när de erbjöd barnets organ för transplantation? För att besvara frågan måste man undersöka vilka skäl, eller argument, som var och en av sidorna kan lägga fram. Vad kan sägas för att rättfärdiga föräldrarnas begäran eller för att rättfärdiga åsikten att denna begäran var oriktig?

Nyttoargumentet. Föräldrarnas förslag hade sin grund i tanken att Theresa inte hade någon användning för sina organ eftersom hon ändå snart skulle dö. Men de andra barnen kunde ha nytta av dem. De tycks alltså ha resonerat så här: Om man kan gynna någon utan att skada någon annan, så bör man också göra det. Att transplantera organen skulle gynna de andra barnen utan att skada Theresa. Därför bör man transplantera organen. Är detta riktigt? Alla argument är inte hållbara. Förutom att veta vilka argument som kan läggas fram för ett visst synsätt vill vi också veta huruvida argumenten är bra. Generellt sett är ett argument giltigt om dess premisser är sanna och slutsatsen följer logiskt från dem. I detta fall bygger argumentet på två premisser: att man bör hjälpa någon så länge det inte skadar någon annan och att en transplantation skulle hjälpa de andra barnen utan att man skadar Theresa. Man kan emellertid undra över påståendet att man inte skulle skada Theresa. Hon skulle när allt kommer omkring dö och måste inte detta vara dåligt för henne? Men vid närmare eftertanke tycks det stå klart att föräldrarna under dessa tragiska omständigheter hade rätt – hon hade ingen som helst glädje av att leva. Att leva är något bra enbart om det ger en människa möjlighet att ägna sig åt olika aktiviteter och ha tankar, känslor och relationer med andra människor – med andra ord om det ger henne möjlighet att ha ett liv. I frånvaron av detta är den blotta biologiska existensen värdelös. Även om Theresa kanske skulle överleva i några dagar skulle det inte vara till någon som helst glädje för henne.

Nyttoargumentet ger därför ett starkt skäl för att transplantera organen.

Vilka argument finns för den motsatta uppfattningen?

Argumentet att vi aldrig bör använda människor som medel. De etiker som motsatte sig transplantationerna lade fram två argument. Det första byggde på uppfattning att det är fel att använda människor som medel för andra människors mål. Att ta Theresas organ skulle vara detsamma som att använda henne för att gynna de andra barnen och därför bör man inte göra det. © S t ud e n t li t t e r a t u r

11

1 Vad är moral?

Är detta ett hållbart argument? Tanken att vi inte bör ”använda” människor är givetvis tilltalande, men det är en vag uppfattning som behöver finslipas. Vad innebär det mer exakt? Att ”använda människor” handlar vanligtvis om att kränka deras autonomi – deras förmåga att själva avgöra hur de ska leva sina liv i enlighet med sina egna önskemål och värderingar. En persons autonomi kan kränkas genom manipulering, bedrägeri eller svek. Jag kan exempelvis låtsas att vara din vän när jag egentligen bara är intresserad av att gå ut med din syster, ljuga för dig för att få låna pengar eller försöka övertyga dig om att du skulle uppskatta att gå på en konsert i en annan stad bara för att jag vill att du ska följa med mig. I samtliga fall manipulerar jag dig för att få något jag själv vill ha. Människors autonomi kränks också när de tvingas göra saker mot sin vilja. Detta är förklaringen till varför det är fel att ”använda människor”. Det är fel eftersom det strider mot deras autonomi.

Att ta Theresas organ skulle dock inte kunna kränka hennes autonomi, eftersom hon inte har någon – hon kan inte fatta beslut, hon har inga önskningar och hon kan inte värdesätta någonting. Skulle det innebära att man ”använde henne” i något annat moraliskt viktigt avseende? Man skulle förstås använda hennes organ för någon annans skull, men det gör man varje gång man genomför en transplantation. I det här fallet skulle man dock ha gjort det utan hennes tillstånd. Innebär detta att det skulle vara fel?

Om man använde organen mot hennes vilja skulle det kunna vara ett skäl för invändningar, eftersom man då skulle kränka hennes autonomi. Men Theresa har ingen vilja.

När människor är oförmögna att fatta beslut på egen hand, och andra måste göra det åt dem, finns det två rimliga principer att följa. För det första kan man fråga: Vad skulle ligga i deras eget intresse? Om man använder denna måttstock i fallet med Theresa verkar det inte finnas någon invändning mot att ta hennes organ. Detta beror på att hennes intressen, vilket vi redan har noterat, inte på något sätt kommer att påverkas. Oavsett vad som händer kommer hon snart att dö.

Den andra riktlinjen hänvisar till personens egna preferenser. Man kan ställa frågan: Vad skulle hon säga om hon kunde berätta för oss vad hon vill? Det kan ofta vara till hjälp att tänka på det här sättet när man har att göra med människor som har preferenser, men som inte kan uttrycka dem (exempelvis en medvetslös patient som har undertecknat ett dokument som ger läkaren tillstånd att avbryta livsuppehållande åtgärder vid en obotlig 12

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

sjukdom). Men sorgligt nog har Theresa inga preferenser om någonting och hon kommer heller aldrig att ha några. Därför kan man inte få någon vägledning från henne, inte ens i fantasin. Slutsatsen är att man måste göra det man anser är bäst.

Argumentet att det är fel att döda. Etikerna hänvisade också till principen att det är fel att döda en person för att rädda en annan. Att ta Theresas organ skulle innebära att man dödar henne för att rädda andra, påpekade de, och att ta organen skulle alltså vara fel. Är detta argument hållbart? Förbudet mot att döda är onekligen en av våra allra viktigaste moralregler. Trots detta är det få människor som anser att det alltid är fel att döda – de flesta tycker att undantag ibland är berättigade. Frågan är nu huruvida man borde betrakta handlingen att ta Theresas organ som ett undantag från denna regel. Det finns många skäl till stöd för denna uppfattning: Theresa är inte medveten, hon kommer aldrig att ha ett liv, hon kommer ändå att dö inom en snar framtid och man skulle kunna hjälpa andra barn genom att ta hennes organ. Alla som accepterar dessa skäl kommer att betrakta argumentets huvudpremiss som falsk. Det är vanligtvis fel att döda en person för att rädda en annan, men inte alltid.

Det finns ännu en möjlighet. Det bästa sättet att förstå hela situationen skulle kanske vara att betrakta Theresa som någon som redan är död. Om detta låter befängt kan man tänka på att vår syn på döden har förändrats genom åren. År 1967 utförde den sydafrikanske kirurgen Christiaan Barnard världens första hjärttransplantation på människa. Det här var revolutionerande – hjärttransplantationer skulle kunna rädda många liv. Men det var osäkert om några liv skulle kunna räddas i USA. Enligt den här tidens amerikanska lagstiftning ansågs en människa vara död när hjärtat har slutat slå. Men när ett hjärta har slutat slå bryts det ner mycket snabbt och kan då inte längre transplanteras. I USA var det alltså oklart huruvida några hjärtan skulle kunna användas för transplantation på laglig väg. Därför har den ameri­kanska lagstiftningen ändrats. Man anser inte längre att döden inträder när hjärtat slutar slå, utan när hjärnan slutar fungera: Begreppet ”hjärndöd” är nu ett allmänt accepterat kriterium för att dödförklara människor i juridisk mening. Detta löste problemet med transplantationer, eftersom en hjärndöd patient kan ha ett friskt hjärta som kan transplanteras.

Utgår man från den nuvarande definitionen uppfyller barn med anence© S t ud e n t li t t e r a t u r

13

1 Vad är moral?

fali inte de formella kraven för att räknas som hjärndöda. Men kanske borde definitionen omarbetas så att den inkluderar även dem. När allt kommer omkring saknar också dessa barn allt hopp om medvetet liv, av den uppenbara anledningen att de saknar storhjärna och lillhjärna. Om definitionen av hjärndöd omformulerades, så att även barn med anencefali räknades in, skulle man vänja sig vid tanken att dessa olyckligt lottade spädbarn föds döda och därför inte anse att man dödar dem genom att ta deras organ. Det skulle då finnas anledning att ifrågasätta det argument som handlar om att det är fel att döda.

På det hela taget verkar alltså argumenten för att transplantera Theresas organ vara starkare än argumenten mot att göra det.

1.3 Andra exemplet: Jodie och Mary I augusti år 2000 fick en ung kvinna från ön Gozo i Medelhavet veta att hon väntade ’. Hon och hennes man visste att sjukvården på Gozo inte hade de resurser som krävs för att hantera de komplika­tioner som kan uppstå när siamesiska tvillingar föds, och inför förlossningen åkte de därför till St. Mary’s Hospital i engelska Manchester. Barnen, som fick namnen Mary och Jodie, var sammanväxta vid nedre delen av buken. Deras ryggrader satt ihop och de hade tillsammans bara ett hjärta och ett par lungor. Jodie, som var den starkare av dem, försåg sin syster med blod.

Ingen vet hur många par siamesiska tvillingar som föds varje år, men det verkar röra sig om ungefär ett hundratal. De flesta siamesiska tvillingar som inte är dödfödda dör inom ett par dagar efter förlossningen, men vissa klarar sig bra. De uppnår vuxen ålder, gifter sig och får själva barn. Men utsikterna för Mary och Jodie såg bistra ut. Läkarna sa att om man inte ingrep skulle flickorna dö inom sex månader. Det enda hoppet var att separera dem genom en operation. Detta skulle rädda Jodie, medan Mary skulle dö omedelbart.

Föräldrarna, som är djupt troende katoliker, vägrade att låta läkarna operera eftersom detta skulle påskynda Marys död. ”Vi tycker att naturen ska ha sin gång”, sa föräldrarna. ”Om det är Guds vilja att inget av våra barn ska överleva så får det bli så.” På sjukhuset ansåg man sig vara skyldig att försöka rädda åtminstone ett av spädbarnen och man gick till domstol för att få tillstånd att separera dem mot föräldrarnas vilja. Domstolarna gav 14

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

tillstånd och den 6 november utfördes operationen. Som förväntat överlevde Jodie och Mary dog.

När man tänker på det här fallet bör man hålla isär frågan om vem som bör fatta beslutet och frågan om vilket beslut man bör fatta. Man kan exempelvis tycka att beslutet bör lämnas till föräldrarna och kommer då att protestera mot domstolens inblandning. Men då återstår den separata frågan om vilket beslut som skulle vara klokast av föräldrarna (eller vilken annan person som helst) att fatta. Vi kommer att koncentrera oss på den senare frågan: Skulle det vara rätt eller fel att under de rådande omständigheterna separera tvillingarna?

Argumentet att vi bör rädda så många vi kan. Den huvudsakliga grunden för att separera tvillingarna är att vi har ett val mellan att rädda ett av spädbarnen och att låta båda dö. Är det inte utan tvekan så att det är bättre att rädda ett av dem? Det här argumentet är så tilltalande att många som hör det brukar se saken som avgjord utan närmare eftertanke. När debatten var som hetast, när tidningarna var fulla av reportage och artiklar om Jodie och Mary, lät den amerikanska tidningen Ladies’ home journal göra en undersökning för att ta reda på vad amerikanerna tyckte. Undersökningen visade att 78 procent stödde operationen. Människor hade uppenbarligen övertygats av tanken att man bör rädda så många man kan. Jodie och Marys föräldrar ansåg dock att det fanns ett ännu starkare argument för den motsatta uppfattningen.

Argumentet om människolivets okränkbarhet. Föräldrarna älskade båda sina barn och ansåg att det skulle vara fel att offra ett av dem, även om de gjorde det för att rädda det andra. Givetvis var de inte ensamma om att tänka på det här viset. Föreställningen att allt mänskligt liv är värdefullt – oavsett personens ålder, ras, socialklass eller eventuella handikapp – är stommen i den västerländska moraltraditionen. Den betonas särskilt i religiösa texter.

I den traditionella etiken sägs förbudet mot att döda oskyldiga människor vara absolut. Det spelar ingen roll om dödandet skulle tjäna ett mycket gott syfte; det kan helt enkelt inte utföras. Mary är en oskyldig varelse och får därför inte dödas. Är detta argument hållbart? De domare som bedömde fallet i rätten tyckte inte det, av ett överraskande skäl. De förnekade att regeln mot att döda kunde tillämpas i denna situation. Domaren Robert Walker sa att Mary inte skulle © S t ud e n t li t t e r a t u r

15

1 Vad är moral?

dödas under operationen. Hon skulle endast separeras från sin syster och därefter ”skulle hon dö, inte för att hon avsiktligt dödades, utan för att hennes egen kropp inte kan hålla henne vid liv”. Orsaken till hennes död skulle med andra ord inte vara själva operationen, utan hennes egen svaghet. Och den moralprincip som säger att man inte får döda är därför irrelevant.

Domarens uppfattning förefaller vara en smula sofistisk. Det spelar väl ingen roll om man säger att Marys död orsakas av operationen eller av den egna kroppens svaghet? I bägge fallen kommer hon att dö och hennes död kommer att ha inträffat tidigare än den skulle gjort om hon inte hade skiljts från sin syster.

Det finns emellertid ett mer naturligt sätt att invända mot argumentet om människolivets okränkbarhet. Man skulle kunna svara att det inte alltid är fel att döda oskyldiga människor. Det skulle till exempel kunna vara rätt om tre villkor är uppfyllda: (a) den oskyldiga personen har ingen framtid eftersom hon kommer att dö snart oavsett vad som händer; (b) den oskyldiga personen har inte någon önskan att fortsätta leva, kanske för att hon inte har några önskningar överhuvudtaget; och (c) genom att döda den oskyldiga personen skulle man kunna rädda livet på andra personer, som sedan kan fortsätta att leva meningsfulla liv. Under dessa sällsynta omständigheter kan det vara berättigat att döda en oskyldig människa.

1.4 Tredje exemplet: Tracy Latimer Den cp-skadade Tracy Latimer dödades av sin far 1993, när hon var 12 år gammal. Hon bodde tillsammans med sin familj på en präriefarm i ­Saskatchewan i Kanada. En söndag när hans hustru och de andra barnen var i kyrkan satte Robert Latimer dottern Tracy i sin pickup och ledde in avgaser i förarhytten tills hon avled. Vid sin död vägde Tracy mindre än 18 kilo och man sa att hon ”befann sig på ett tre månader gammalt spädbarns mentala nivå”. Hennes mor sa att hon kände sig lättad över att Tracy var död när hon kom hem och tillade att hon ”inte hade haft modet” att göra det själv.

Robert Latimer åtalades för mord, men domaren och juryn ville inte ge honom något strängt straff. Juryn fann honom endast skyldig till icke överlagt mord och rekommenderade domaren att bortse från det föreskrivna straffet på 10 års fängelse. Domaren höll med och dömde honom till ett års fängelse, följt av ytterligare ett år då han inte fick lämna sin farm. Kanadas 16

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

högsta domstol trädde emellertid in och avgjorde att det föreskrivna straffet måste utdömas. Robert Latimer började avtjäna sitt fängelsestraff 2001 och blev villkorligt frigiven 2008.

Om man bortser från de juridiska aspekterna är frågan huruvida Robert Latimer gjorde något fel. Det här fallet innehåller flera av de problem som vi redan har mött i de andra fallen. Ett argument mot Robert Latimer är att Tracys liv var moraliskt värdefullt och att han därför inte hade rätt att döda henne. Till hans försvar skulle man kunna säga att Tracys tillstånd var så katastrofalt att hon inte hade några utsikter till ett ”liv” i någon annan än en rent biologisk mening. Hennes existens hade reducerats till meningslöst lidande och att döda henne var därför en barmhärtighetshandling. Med hänsyn tagen till dessa argument tycks det som om Robert Latimer kan ha handlat på ett sätt som var försvarbart. Hans kritiker har dock framfört ett antal andra synpunkter.

Argumentet att det är fel att diskriminera handikappade. När dom­stolen gav Robert Latimer ett milt straff var det många handikappade som upp­ fattade detta som en kränkning. Ordföranden för en lokal handikapp­ förening, som själv hade multipel skleros, sa: ”Ingen har rätten att bestämma att mitt liv är mindre värt än någon annans. Det är själva kärnpunkten.” Han sa att Tracy dödades eftersom hon var handikappad och att detta är något oacceptabelt. Handikappade människor ska ges samma respekt och samma rättigheter som alla andra.

Vad ska man säga om detta argument? Diskriminering är naturligtvis alltid något allvarligt, oberoende av vem den riktar sig mot. Den är förkastlig eftersom den innebär att man behandlar vissa människor sämre än andra när det inte finns några relevanta skillnader mellan dem som rättfärdigar det.

Ett vanligt exempel är diskriminering i arbetslivet. Anta att en blind person förvägras ett jobb endast för att arbetsgivaren ogillar tanken på att anställa någon som inte kan se. Det är lika illa som att vägra att anställa människor för att de är latinamerikaner, judar eller kvinnor. Varför behandlas denna person annorlunda? Skulle han göra ett sämre jobb? Är han mindre intelligent eller mindre flitig? Är han på något sätt mindre förtjänt av att få jobbet? Skulle han ha mindre nytta av ett arbete? Om det inte finns någon bra anledning att stänga honom ute är det helt enkelt godtyckligt att behandla honom på det här sättet. © S t ud e n t li t t e r a t u r

17

1 Vad är moral?

Bör man tänka på Tracy Latimers död som ett fall av diskriminering av handikappade? Robert Latimer hävdade att det inte handlade om Tracys cp-skada. ”Folk säger att det här är en handikappfråga”, sa han, ”men de har fel. Det är en fråga om tortyr. Det handlade bara om stympning och tortyr för Tracy”. Strax före sin död hade Tracy genomgått en större operation av sin rygg, sina höfter och sina ben, och fler operationer stod på tur. ”Vi pratar om en liten flicka som var tvungen att matas med slang, ha stavar inopererade i ryggen, hade ben som bara hängde eftersom musklerna i dem har skurits av och hade liggsår”, sa hennes far. ”Hur kan någon människa säga att hon var en lycklig liten flicka?” Vid rättegången vittnade tre av Tracys läkare om hur svårt det var att kontrollera hennes smärta. Därför förnekade Robert Latimer att hon dödades på grund av sin cp-skada. I stället dödades hon på grund av sin smärta och sitt lidande och eftersom det inte fanns något hopp.

Argumentet om det sluttande planet. Detta leder oss naturligt till ytter­ ligare ett argument. När den kanadensiska högsta domstolen fastställde den ­f ällande domen mot Robert Latimer sa Tracy Walters, ledare för en nationell handikapporganisation, att hon blev ”positivt överraskad” när hon fick höra talas om beslutet. ”Det skulle verkligen ha varit ett sluttande plan och öppnat upp dörrarna för andra människor att avgöra vem som ska leva och vem som ska dö”, sa hon.

Andra språkrör för de handikappade upprepade denna uppfattning. De menade att man kan känna sympati för Robert Latimer och till och med frestas tycka att det var bättre för Tracy Latimer att få dö. Det är dock farligt att tänka på det sättet. Om man accepterar någon form av barmhärtighetsdödande har man gett sig ut på ett ”sluttande plan”, som man oundvikligen kommer att glida utför. Till slut kommer man att ha förlorat respekten för allt liv. Var ska man dra gränsen? Om Tracys liv inte är värt att skydda kan man undra hur det är med andra handikappade personers liv. Hur är det med åldringarna, de skröpliga och andra ”onyttiga” samhällsmedlemmar? I detta sammanhang brukar man ofta nämna nazisterna, som ville ”rena den ariska rasen”. Slutsatsen är att om man inte vill sluta som dem är det bäst att inte ta det första steget.

Liknande argument har använts i samband med alla möjliga typer av frågor. Både när det gäller abort, provrörsbefruktning och senast kloning har motargumenten handlat om vad dessa saker kan leda till. När man i efterhand ser tillbaka är det ibland uppenbart att oron varit ogrundad.

18

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

Provrörsbefruktning är ett sådant exempel. När Louise Brown, det första ”provrörsbarnet”, föddes 1978 förekom det en mängd olycksbådande profe­ tior om vad som kunde vänta henne, hennes familj och samhället som helhet.

Men ingenting hände och provrörsbefruktning blev en rutinåtgärd. Sedan Louise Brown föddes har cirka 100 000 amerikanska par använt sig av provrörsbefruktning för att få barn.

När man inte vet någonting om framtiden kan det dock vara svårt att avgöra huruvida ett sådant argument är hållbart. Förnuftiga människor är oeniga om vad som skulle hända om man accepterade barmhärtighets­ dödande som det av Tracy Latimer. Denna typ av oenighet kan vara svår att komma till rätta med. De som är benägna att försvara Robert Latimer kan anse att förutsägelserna är orealistiska medan de som fördömer hans agerande bestämt hävdar att förutsägelserna är rimliga.

Det bör noteras att denna typ av argument lätt kan missbrukas. Låt säga att man är emot något men inte har några bra argument för sin ståndpunkt.

Man kan då alltid hitta på en förutsägelse om vad det man motsätter sig skulle kunna leda till, och oavsett hur orimlig denna förutsägelse är finns det ingen som kan bevisa att man har fel. Denna metod kan användas för att invända mot nästan vad som helst och därför ska sådana argument hanteras med stor försiktighet.

1.5 Skäl och opartiskhet Vad kan allt detta lära oss om moralens natur? Det finns två kärnpunkter som vi kan börja med att beakta: för det första att moraliska omdömen måste underbyggas med goda skäl och för det andra att moralen kräver att man tar hänsyn till varje individs intressen på ett opartiskt sätt.

Moraliska resonemang. Fallen med spädbarnet Theresa, tvillingarna Jodie och Mary och den cp-skadade Tracy Latimer har, liksom många av de andra fall som diskuteras i boken, en tendens att väcka starka känslor. Sådana känslor är ofta ett tecken på att man tar moralen på allvar och bör därför respekteras. Men de kan också vara ett hinder på vägen mot att finna sanningen: När man känner starkt för en fråga är det frestande att anta att man helt enkelt vet vad som är sant, utan att ens behöva tänka över motståndarsidans argument. Dessvärre kan man dock inte lita till sina känslor, oavsett © S t ud e n t li t t e r a t u r

19

1 Vad är moral?

hur starka de är. Våra känslor kan vara irrationella. Kanske är de ingenting annat än produkterna av fördomar, själviskhet eller kulturell betingning.

(En gång i tiden sa exempelvis människors känslor att medlemmar av andra raser var underlägsna och att slaveriet var en del av Guds plan.) Olika männi­ skors känslor står ofta i motsättning till varandra. I fallet med Tracy Latimer känner vissa människor mycket starkt att hennes far borde ha dömts till ett långt fängelsestraff, medan andra känner precis lika starkt att han aldrig borde ha åtalats. Men båda dessa känslor kan inte vara riktiga.

Om man vill finna sanningen måste man låta sina känslor vägledas så mycket som möjligt av de argument som kan anföras. Moral handlar först och främst om att rådfråga förnuftet. Det moraliskt rätta att göra är i varje situation den handling som det finns bäst skäl att utföra.

Detta är inte en avgränsad idé som gäller ett litet antal moraluppfattningar, utan ett generellt logiskt krav som måste accepteras av alla, oavsett position i en specifik fråga. Grundtanken kan uttryckas på ett enkelt sätt: Anta att någon säger att man bör utföra en viss handling (eller att det skulle vara fel att utföra den). Då är det legitimt att fråga varför man bör utföra handlingen (eller varför det skulle vara fel) och om personen i fråga inte kan ge något bra skäl kan man avfärda rådet som godtyckligt eller grundlöst.

På detta sätt skiljer sig moraliska omdömen från uttryck för personlig smak. Om någon säger ”Jag gillar kaffe” behöver han inte ha ett skäl för det – han konstaterar bara något om sig själv och ingenting annat. Man kan inte ”rationellt försvara” varför man gillar eller ogillar kaffe och det finns alltså ingenting att argumentera om. Så länge han beskriver sin smak på ett korrekt sätt så måste det han säger vara sant. Det finns dessutom inget som säger att någon annan borde dela hans uppfattning. Det spelar ingen roll om alla andra i världen skulle hata kaffe. Om någon å andra sidan säger att något är moraliskt fel måste hon ange skäl, och om de skäl hon anger är välgrundade måste andra människor erkänna deras styrka. Om hon saknar goda skäl för det hon säger kan man enligt samma logik säga att hon bara pratar strunt och vi behöver då inte bry oss om henne.

Naturligtvis är inte alla skäl som kan anföras goda. Det finns dåliga såväl som goda argument och en stor del av förmågan att tänka moraliskt består i att kunna inse skillnaden. Men hur gör man det? Hur bär man sig åt för att bedöma ett argument? De exempel vi har studerat illustrerar några av de saker som är relevanta.

20

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

Det första är att ha koll på fakta. Ofta är detta inte så enkelt som det låter. En källa till problem är att dessa ”fakta” ibland är svåra att fastställa – en fråga kan vara så komplex att inte ens experterna kan komma överens.

Ett annat problem är mänskliga fördomar. Vi vill ofta tro på någon version av fakta eftersom den ger stöd åt våra förutfattade meningar. De som tar avstånd från exempelvis Robert Latimers handling kommer att vilja tro på förutsägelserna i argumentet om det sluttande planet. De som känner sympati för honom kommer inte att vilja tro på dessa förutsägelser. Det är inte svårt att komma på andra exempel av samma slag: Människor som inte vill ge pengar till välgörenhet säger ofta att välgörenhetsorganisationerna är slösaktiga, även då de inte har några bra bevis för detta, och människor som ogillar homosexuella säger att en oproportionerligt stor del av alla pedofiler är homosexuella, trots att det finns bevis på motsatsen. Men fakta existerar oberoende av våra önskningar och det ansvarsfulla moraliska tänkandet börjar först när man försöker se saker och ting som de är.

Efter att ha fastställt alla fakta så noga som möjligt kan man börja tillämpa moralprinciperna. I våra tre exempel var ett antal principer inblandade: att vi inte får ”använda” människor, att vi inte får döda en person för att rädda en annan, att vi ska göra det som gynnar de människor som berörs av våra handlingar, att allt liv är okränkbart och att det är fel att diskriminera handi­ kappade. De flesta moraliska argument består av principer som tillämpas på de fakta som föreligger i specifika fall och därmed är den självklara fråga man måste ställa huruvida principerna är hållbara och huruvida de tillämpas på ett intelligent sätt.

Det hade varit bra om det fanns ett enkelt recept för att konstruera bra argument och undvika dåliga. Olyckligtvis finns det ingen enkel metod. Ett argument kan vara felaktigt på många olika sätt, vilket framgår tydligt av de olika argumenten avseende handikappade barn, och man måste alltid vara beredd på att det kan uppstå nya komplikationer och nya typer av miss­ bedömningar. Men detta är inte överraskande. Att använda gamla invanda metoder på ett rutinmässigt sätt är aldrig ett tillfredsställande substitut för kritiskt tänkande, inte på något område. Moralen utgör inget undantag.

Kravet på opartiskhet. Nästan alla viktiga moralteorier innehåller idén om opartiskhet. Grundtanken är att varje individs intressen är lika viktiga, det vill säga att det ur en moralisk synvinkel inte finns några personer som är © S t ud e n t li t t e r a t u r

21

1 Vad är moral?

särskilt gynnade. Därför måste var och en erkänna att andra människors välbefinnande är precis lika viktigt som ens eget. Samtidigt utesluter kravet på opartiskhet alla system som behandlar medlemmarna av specifika grupper som moraliskt underlägsna i något avseende – så som svarta, judar och andra ibland har behandlats.

Kravet på opartiskhet är nära sammankopplat med uppfattningen att moraliska omdömen måste underbyggas med goda skäl. Tänk till exempel på den ståndpunkt som intas av en vit rasist, som hävdar att det är rätt att reservera de bästa jobben i samhället för vita människor. Han skulle uppskatta en situation i vilken de stora företagsledarna, regeringstjänstemännen och så vidare är vita, medan svarta främst arbetar i lågstatusyrken. Och han förespråkar att samhället inrättas så att denna situation upprätthålls. Nu kan vi fråga efter skälen – varför man anser att det är rätt. Finns det något hos vita människor som gör dem bättre lämpade för de mest välbetalda och prestigefyllda positionerna? Är de till sin natur klipskare eller mer arbetsamma? Bryr de sig mer om sig själva och sina familjer? Kan de ha större nytta av att ha tillgång till sådana positioner? I vart och ett av dessa fall är svaret nej och om det inte finns något bra skäl för att behandla människor olika är diskriminering något godtyckligt och oacceptabelt.

Kravet på opartiskhet är alltså i grund och botten ingenting annat än ett förbud mot godtycklighet i förhållande till andra människor. Det är en regel som förbjuder oss att behandla en person sämre än en annan när det inte finns några goda skäl för att göra det. Men om detta är förklaringen till varför rasism är fel är det också en förklaring till varför det i vissa fall inte är rasistiskt att behandla människor olika. Anta att en filmregissör gjorde en film om den hjältemodige afrikanskamerikanske medborgarrättsledaren Fred Shuttlesworth (1922–2011). Denna regissör skulle ha ett fullgott skäl för att inte ge huvudrollen till Tom Cruise. Uppenbarligen skulle en sådan rolltilldelning vara obegriplig. Och eftersom det skulle finnas ett gott skäl för detta skulle regissörens ”diskriminering” inte vara godtycklig och därför inte heller öppen för kritik.

1.6 Minimiuppfattningen om moral Minimiuppfattningen om moral kan nu formuleras i korthet: Moral är, åtminstone, en strävan efter att låta sitt handlande styras av förnuftet – det 22

© S t ud e n t li t t e r a t u r

1 Vad är moral?

vill säga att göra det som det finns bäst skäl att göra – samtidigt som man lägger lika stor vikt vid intressena hos alla de individer som kommer att påverkas av ens handlande.

Detta ger bland annat en bild av vad det betyder att vara en medveten moralisk agent. Den samvetsgranne moraliske agenten är någon som på ett opartiskt sätt tar i beaktande intressena hos alla dem som påverkas av det han eller hon gör; som noggrant granskar alla fakta och undersöker deras konsekvenser; som accepterar principer för handlandet först efter att ha synat dem i sömmarna för att förvissa sig om att de är hållbara; som är beredd att ”lyssna till förnuftet” även då det betyder att tidigare övertygelser kan behöva revideras; och som, slutligen, är beredd att handla i enlighet med resultatet av detta mogna övervägande.

Precis som man kunde förvänta sig är det inte alla etiska teorier som accepterar detta ”minimum”. Den här bilden av den moraliske agenten har ifrågasatts på många olika sätt. Teorier som tillbakavisar minimiuppfattningen drabbas emellertid av stora svårigheter. De flesta filosofer inser det och därför har de flesta teorier om moral införlivat minimiuppfattningen på ett eller annat sätt.

© S t ud e n t li t t e r a t u r

23

James Rachels har författat en rad välkända och bästsäljande böcker i moralfilosofi, vilka översatts till flera språk. Han var professor vid University of Alabama, där också Stuart Rachels, som reviderat flera av James Rachels böcker, är verksam.

Rätt och fel

Introduktion till moralfilosofi Rätt och fel är en grundläggande kursbok för studier i etik som sedan länge är väl etablerad. Boken är framför allt uppskattad för sin lättillgänglighet och för sina tankeväckande och klargörande diskussioner. Författarna kombinerar tydliga förklaringar av moralfilosofins teorier med intressanta exempel. Bland de ämnen som diskuteras finns kulturrelativism, eutanasi, homosexualitet och människors behandling av djur. Texten har ett brett användningsområde, inte bara i teoretiska etikkurser utan också i tillämpad etikutbildning.

Boken vänder sig främst till studenter på universitet och högskolor i filosofi eller andra utbildningar med inslag av etiska frågeställningar.

Denna tredje svenska upplaga är genomgående reviderad, såväl språkligt som genom utökade och aktualiserade resonemang.

Tredje upplagan

Art.nr 33088

www.studentlitteratur.se