Kan barn förstå vad demokrati är? – inspiration och utveckling i förskolan Vilket samhälle skulle vi få om barn fick komma till tals på allvar? Vad skulle vi vuxna få reda på om barn fick en röst på riktigt? Evita, 5 år, får frågan av sin lärare: Om du fick bestämma – vad skulle du säga till vuxna att de ska tänka på för att ni barn ska få säga vad ni tycker och tänker? Evita svarar: Dom ska ta det lite lugnt och vänta en stund så man hinner tänka. Evitas svar visar på en insikt om att den vuxnes bemötande och inväntande är avgörande för om hon ska tycka att det är någon idé att säga vad hon tänker. Om detta handlar boken. Den handlar om barn i förskolan och om deras otaliga initiativ varje dag. Den handlar om vuxna i förskolan, om demokratiarbetet, i meningen att barn har rätt att vara både delaktiga, ha inflytande och få ta ansvar i sin egen vardag. Vi ger oss in i förskolans värld men också i skolans och ger många berättelser därifrån om händelser som visar hur barn ständigt söker mening i tillvaron genom sina många initiativ. Vi har valt att med hjälp av analys och reflektion kring olika vardags händelser, synliggöra skilda sätt att förstå något av barns och vuxnas komplexa och intressanta samvaro. Boken riktar sig till alla som arbetar i offentlig verksamhet där barn finns med. Den riktar sig också till utbildning och fortbildning av lärare i förskola, skola och fritidshem. Den är angelägen för chefer, politiker och tjänstemän som har att ansvara för att barn kommer till tals och blir respekterade i alla frågor och i all verksamhet som rör dem. Den är också avsedd för föräldrar och andra som intresserar sig för barns liv tillsammans med varandra och med vuxna.
Elisabeth Arnér Solveig Sollerman | Kan barn förstå vad demokrati är?
Elisabeth Arnér är fil.lic. och förskollärare i grunden och har under många år arbetat vid Örebro universitet. Nu föreläser hon runt om i landet om demokrati och inflytande i förskola och skola. Solveig Sollerman är förskollärare i grunden. Hon har gått skolledarutbildning och har arbetat som chef och utvecklingsledare under många år i Örebro kommun.
Kan barn förstå vad demokrati är? – inspiration och utveckling i förskolan
Elisabeth Arnér Solveig Sollerman
Art.nr 36374
www.studentlitteratur.se
978-91-44-08323-0_01_cover.indd 1
2013-10-28 09:18
Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares begränsade rätt att kopiera för undervisningsbruk enligt Bonus Presskopias skolkopieringsavtal, är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Presskopia. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Denna trycksak är miljöanpassad, både när det gäller papper och tryckprocess.
Art.nr 36374 ISBN 978-91-44-08323-0 Upplaga 1:1 © Författarna och Studentlitteratur 2013 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jakob Meijling Printed by Ednas Print, Slovenien 2013
978-91-44-08323-0_01_book.indd 2
2013-10-25 11:45
En droppe droppad i Livets älv har ingen kraft att flyta själv Det ställs ett krav på varje droppe Hjälp till att hålla de andra oppe! ~ Tage Danielsson
978-91-44-08323-0_01_book.indd 3
2013-10-25 11:45
978-91-44-08323-0_01_book.indd 4
2013-10-25 11:45
INNEHÅLL
Förord 7 Författarpresentation 9 K apitel 1
Vad innebär arbetet med demokrati i förskolan? 11
Hur ska vi ha det med varann egentligen? 14 En konflikt i förskolan 17 ”Vi har inte fått någon större hjälp när vi har pratat med de vuxna” 19 K apitel 2
Barns rättigheter 23
Vid vilken ålder kan barn få inflytande? 25 Att synliggöra demokratiarbetet i förskolan 28 Ställ frågan – annars finns den inte 31 K apitel 3
Pedagogiskt ledarskap 35
Vuxnas överordning och barns underordning 37 Ansvar 42 K apitel 4
Barnets värdighet och värde 45
Lärare som skäller på barn i förskolan 47 Metoder och arbetssätt 51 Att få vara olika 54
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 5
5
2013-10-25 11:45
Innehåll K apitel 5
Leken 57
Hur kan läraren få reda på hur barn ser på sin egen lek? 60 K apitel 6
Föräldrar 65
Demokratiuppdraget är inte förhandlingsbart 68 Att göra rutinen till ett värde 69 K apitel 7
Demokrati i förskola och skola 75
Varför ska vi samtala och varför ska vi berätta för varandra? 75 Vad visar barn oss när de få möjlighet att berätta? 78 K apitel 8
Perspektiv 83
Barnperspektiv och barnets eget perspektiv 83 Punktuellt och relationellt perspektiv 85 Att välkomna en ny tanke! 90 K apitel 9
Demokratiuppdraget 93
Tror vi på barnets förmåga? 97 Att få barns uppmärksamhet 99 K apitel 10
Slutord: Det är ingen fara 103
Litteratur 107
6
978-91-44-08323-0_01_book.indd 6
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
FÖRORD
Den här boken handlar om barns rätt att komma till tals i förskolan. Alla människors lika värde och alla människors rätt till inflytande är två hörnstenar i ett demokratiskt samhälle. Förskolans uppdrag att bygga demokrati är centralt i denna bok. Dels har vi rätt att komma till tals, var och en av oss, dels har vi rätt att bli lyssnade på och respekterade för det vi uttrycker. Vi ser det som problematiskt att rätten att komma till tals skulle ha med ålder eller så kallad mognad att göra. Den frågan tycker vi är angelägen att diskutera. Barn måste få möjlighet att utveckla sitt inflytande och sitt demokratiska tänkande från sin första dag i förskolan, genom hela grundskolan och gymnasieskolan. Då skulle de utveckla en vana vid att bry sig om och stå upp, både för sig själv och andra. Det demokratiska samhället måste byggas från början, tillsammans med de yngsta människorna. Det är med stort allvar vi har närmat oss de här frågorna. Att komma nära innebörden av demokrati i vardagen skapar för oss en dimension av något stort och viktigt, men framför allt något gemensamt. Det har att göra med hur vi ska ha det med varann, egentligen. Vi har alla rätt att vara precis så olika som vi är, samtidigt som det kräver en ansträngning av oss att se varandra, respektera varandra och därigenom utveckla vår empati och vårt ansvar. Den här boken har kommit till för att vi har fått veta något om hur barn ser på sitt eget liv i förskolan. Vi har under många år arbetat med utbildning kring inflytande och demokratifrågor i förskola och skola och har haft otaliga samtal med lärare som i mötet med barnen har prövat att fördjupa och utveckla sitt demokratiuppdrag. Ett uppdrag i förskolans läroplan som för lärare har varit både inspirerande och ibland ifrågasatt. Innehållet i boken är tänkt att användas som utgångspunkt i diskussioner kring läraruppdraget i förskola och skola. Boken ger många exempel som © F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 7
7
2013-10-25 11:45
Förord
belyser lärares erfarenheter av vad demokratiarbete kan innebära. Vi har lagt stor vikt vid att genom berättelser belysa händelser i vardagen och sätta dem i relation till det offentliga uppdrag som lärare har samt att reflektera över dem utifrån olika perspektiv. Boken är tänkt att bidra till lärares kontinuerliga lärande om barns inflytande och demokratiutveckling. Vi har mött många människor i arbetet med denna bok. Några vill vi särskilt vända oss till med ett varmt tack. Tack till alla barn som har visat oss vägar som vi inte visste fanns. Tack till alla lärare som i sin strävan med förskolans mångsidiga uppdrag har visat så stort intresse för att lära mer om barns inflytande i förskolan. Tack till er föräldrar som gav oss era reflektioner om vad inflytande i förskolan skulle kunna vara. Tack Marica Törnebohm, förskolechef med stor erfarenhet av att leda demokratiarbete i förskolan. Du har visat ett stort intresse för vårt arbete genom att generöst ge oss inblickar i vad ledarskapet kan betyda för att barn och vuxna i förskolan ska ha en möjlighet att förstå vad demokrati är. Tack Gunlög Bredänge, fil.dr i pedagogik. Du har följt oss hela vägen, du har läst vårt manus i olika skeden och gett oss viktig vägledning och inspiration som hjälpt oss att fördjupa våra samtal. Du har också uppmuntrat oss att fortsätta, vilket har betytt mycket. Tack, Tomas Englund, professor i pedagogik och forskare i demokratifrågor, för det samtal vi hade om demokrati. Samtalet handlade bland annat om rätten att få vara oense. Det hjälpte oss till ytterligare diskussioner kring vad demokrati är och kan vara. Tack Erik Amnå, professor i statskunskap och huvudsekreterare i demokratiutredningen, för att vi fick möta dig i samtal om demokrati i vardagen. Efter mötet med dig fick våra egna diskussioner en ny dimension, vilket ledde till fördjupning och nya frågor. När barn får komma till tals kan det låta så här: Han var tio år gammal. Han stod där alldeles ensam på scenen och med stort allvar frågade han alla oss vuxna som satt framför honom: – Hur kan vi barn hjälpa er vuxna att förstå hur ni ska kunna hjälpa oss barn? Elisabeth Arnér Solveig Sollerman
8
978-91-44-08323-0_01_book.indd 8
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
FÖRFATTARPRESENTATION
Elisabeth Arnér och Solveig Sollerman har bedrivit utvecklingsarbete i många år med fokus på demokrati och barns inflytande inom ett antal förskolor i ett samarbete mellan Örebro kommun och Örebro universitet. Elisabeth Arnér är fil.lic. och förskollärare i grunden och har undervisat vid Örebro universitet. Hennes forskning är inriktad mot barns möjligheter till inflytande i förskolan. Nu föreläser hon runt om i landet om demokrati och inflytande i förskola och skola. Solveig Sollerman är förskollärare i grunden. Hon har gått skolledarutbildning och har arbetat som chef och utvecklingsledare under många år i Örebro kommun.
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 9
9
2013-10-25 11:45
978-91-44-08323-0_01_book.indd 10
2013-10-25 11:45
K AP I T E L 3
Pedagogiskt ledarskap
Det krävs ett tydligt ledarskap för allt arbete i förskolan, dels rektors ledarskap, med det ansvar som vilar på den funktionen, dels den enskilde förskollärarens ansvar för det dagliga uppdraget och verksamhetens utveckling. Förskolechefen har uppdraget att leda den pedagogiska processen i förskolan, vilket innebär att hon eller han måste hålla sig à jour med utveckling och forskning. Som pedagogisk ledare för all personal i förskolan, har förskolechefen det övergripande ansvaret för att verksamheten bedrivs i enlighet med målen i läroplanen och uppdraget i dess helhet. Hon eller han har ansvar för förskolans kvalitet och har därför också ett särskilt ansvar för att barnens aktiva lärande och inflytande gynnas. Ansvaret omfattar också att personalen kontinuerligt får den kompetensutveckling som krävs för att de professionellt ska kunna utföra sina uppgifter. Kompetensutveckling behöver inte alltid innebära att gå på kurs eller utbildning. Lika intressant och viktigt är att utveckla former i förskolan för allas vardagslärande. Det innebär att intressera sig för vardagshändelser och bli van vid att betrakta det som händer ur olika perspektiv för att utveckla förskolan. Vi har ställt frågor om vilka svårigheter och glädjeämnen man kan möta som förskolechef i det dagliga arbetet. En förskolechef berättar då om att det är viktigt att ha en egen vision om vad en bra förskola är. Den visionen måste hållas tydlig och levande. Jag måste envist hålla fast vid den och kunna förmedla den till alla medarbetare på ett sätt som ger motivation och arbetsglädje. I det arbetet ingår både att ge förutsättningar och ställa krav på medarbetarna så att de förstår vad som ingår i uppdraget och att alla arbetar mot samma mål. Jag vill inte bli en chef som endast förvaltar utan jag vill arbeta med kvalitetsutveckling som har sin grund i aktuell forskning. © F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 35
35
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
Förskolechefen beskriver vidare hur hon ser på utmaningar i sitt arbete. Bland annat nämner hon följande: • Alla medarbetare befinner sig på olika nivåer, både när det gäller
teoretiska kunskaper och förståelsen av sitt uppdrag. Det gör det svårare att leda arbetet och att ha kontroll över vilken kultur som finns på varje enhet. • Jag måste ständigt arbeta med att få alla att förstå att styrdokument och regelverk är tvingande för alla förskolor och ingenting som går att välja bort. • Det svåra är det skifte som förskolan befinner sig i nu. Det finns medarbetare som gick utbildningen för länge sen, när förskolan såg annorlunda ut. Den ”vårdande kulturen” lever kvar och man tänker inte alltid ”lärande”. Man är heller inte riktigt van vid att reflektera och analysera. Det handlar mycket om att ”bara vara” i verksamheten. Det krävs ett medvetet arbete för att få dem som nu har gått den nya utbildningen och som tänker lärande att vara kvar i det synsättet, att behålla nyfikenheten, att arbeta med förskolans mål så att inte den gamla kulturen tar över. Förskolechefen sammanfattar sina tankar så här: När både nytänkande och erfarenhet möts och när lärarna har ett påtagligt inflytande över sitt arbete så skapas en verksamhet som är genomtänkt, planerad och med fokus på en närhet till barnen där samtal hela tiden flödar mellan barnen och lärarna.
Många förskolechefer har genom åren berättat om hur de arbetar för att skapa en ständigt pågående pedagogisk utvecklingsmiljö i förskolan. De menar att det är viktigt att skapa tid för möten där pedagogiska frågor diskuteras för att säkerställa en hög pedagogisk kvalitet. De vill ge tid till lärarna för egen reflektion, utvärdering och analys, men poängterar också att det behöver skapas en öppenhet för en föränderlig och kreativ miljö i förskolan. En förskolechef med erfarenheter av aktivt arbete med utveckling av demokratiuppdraget inom sina förskoleenheter berättar:
36
978-91-44-08323-0_01_book.indd 36
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
Personalen behöver i högre utsträckning än tidigare göra riktade iakt tagelser, reflektera över dessa och skapa relationer med barnen som gynnar samvaron än mer. En del i det arbetet handlar om att intressera sig för aktuell pedagogisk forskning genom att hålla sig uppdaterad med hjälp av artiklar, böcker och andra skrifter som fördjupar frågor som rör förskolan, men framför allt att diskutera och reflektera tillsammans med kollegor och tillsammans med barnen.
Det finns, enligt denna rektor, missuppfattningar när det gäller att förstå demokratiuppdraget. Dels finns det en föreställning om att ”nu ska barnen bestämma allt”, dels finns ett motstånd som beror på att demokratifrågorna många gånger är oreflekterade och ibland inte diskuterade i någon särskild stor omfattning i förskolan. Det finns styrdokument som säger att barnen ska ges inflytande och att de har rätt att ha en röst. Demokratiuppdraget beskrivs i den läroplan som kom 1998. Tidigare fanns det riktlinjer för förskolan. Vid en första anblick på hur demokratiarbetet utvecklats i förskolan kan en viss förvåning vara berättigad över att vi inte kommit längre. Det finns många förskolor som arbetar framgångsrikt med frågor om demokrati och inflytande medan andra har långt kvar till den insikt som krävs för att riktigt förstå uppdraget. Med ett gott pedagogiskt ledarskap, eget engagemang och goda kunskaper om hur lärande sker, är förutsättningarna goda för att förskolans demokratiutveckling ska gynnas. Ny kunskap erövras också genom att större betydelse läggs vid barnens eget perspektiv. Barnen kan berätta om vad som är intressant och viktigt för dem, och deras tankar och initiativ ska ges stor vikt när det gäller att utveckla förskolans demokratuppdrag.
Vuxnas överordning och barns underordning I utvecklingen av ett samhälle som präglas av demokratiska värden ska alla medborgare kunna göra sina röster hörda. Vi vill understryka att alla människor i samhället måste betraktas som fullvärdiga medborgare, även barnen. Alla måste få komma till tals, oavsett ålder. Oavsett om människan är nyfödd, tre år, 13, 53 eller 93 år gammal så har hon rätt att ha en röst och bli respekterad för det hon på olika sätt uttrycker. Ett särskilt hänsynstagande
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 37
37
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
behöver riktas mot barn eftersom de så tydligt befinner sig i underordning i förhållande till vuxenvärlden. Vilka möjligheter har barn i förskolan att uttrycka sina uppfattningar och berätta om vad de tänker och känner? Det råder ett tydligt maktförhållande mellan vuxna och barn och barn har små möjligheter att rubba maktförhållandet till de vuxna, såväl i hemmet som i förskolan. Janus Korczak (1929/1988) har uttryckt följande: ”Känslan av maktlöshet skapar respekt för makt.” Det är viktigt att känna till och se att det finns maktrelationer mellan vuxna och barn. Om vuxna visar brist på respekt för barn och det liv som barnen skapar, kan det vara en form av maktutövning. Därför behöver både barn och vuxna i förskolan bygga sina relationer på respekt för varandra och inte utifrån maktrelationer. Att lära sig se hur maktrelationer kan se ut innebär en möjlighet till att förändra dem (Qvarsell, i Mathiasson, 2004). I samtal med sexåriga barn om deras syn på vuxna ställdes, till ett barn i taget, frågan om vem som bestämmer hemma och i förskolan. Barnen svarade: ”Det gör fröken eller mamma och pappa.” Det har tydligt framgått för barnen att det ser ut så. Barnen lär sig regler, lyder vuxna och blir på så sätt anpassade till tillvaron. Men vad får den lydiga inställningen, eller barnens underordning i förhållande till vuxna, för konsekvenser? Det är genom erfarenheter barnen lär sig och barn ska och behöver göra erfarenheter hela tiden. Många barn uttrycker att de blir hindrade, att det finns så mycket regler och att de inte kan påverka sin situation i förskolan. Detta bör ses som allvarligt. Barn ser inte att det är någon mening med att komma med idéer, allt är redan bestämt (Arnér & Tellgren, 2006). Lärare har ansvar för barns liv i förskolan. Barn är beroende av vuxnas förmåga att ta ansvar och att använda sin makt. Det innebär att den vuxne behöver skapa en medvetenhet om vad överordning respektive underordning är. Berättelsen nedan har att göra med hur vi, oavsett ålder, förhåller oss till varandra och hur vi tillåter eller inte tillåter det lilla barnet att ha en röst. Nina, tre månader gammal, är placerad i en babylift bakom en buske vid stranden. Hennes föräldrar och alla andra vuxna är mitt uppe i ett midsommarfirande. Just nu sitter alla till bords för att äta. Nina börjar plötsligt skrika och mamma springer genast dit för 38
978-91-44-08323-0_01_book.indd 38
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
att trösta. När Nina har lugnat sig återgår mamman till middagen. Samma sak upprepas igen, vilket får en äldre släkting att uttrycka följande: – Måste du springa hela tiden, låt henne skrika, hon behöver stärka sina lungor. Mamma står med den lilla i famnen och svarar: – Nina har sitt sätt att uttrycka sig på och jag väljer att lyssna på det och bry mig om vad hon säger. Vi bär på olika föreställningar om vid vilken ålder barn ska få inflytande. Vi bär också på olika uppfattningar om vad som är möjligt och vad som är omöjligt när det gäller hur demokrati kan realiseras. Hur är det möjligt att se på demokratifrågor i förskolans vardag? Vi vill gärna använda oss av ordet vardagsdemokrati, därför att det ordet säger något om att det demokratiska tänkandet utvecklas i vår vardag i samspel mellan oss människor och i de händelser som utspelas. Detta är något annat än den representativa demokratin, där var och en av oss i den vuxna befolkningen har möjlighet att rösta vart fjärde år eller finnas med i andra konstruktioner som råd eller styrelser. Råd och styrelser är konstruktioner som också arrangeras i skolan och där barn/elever kan delta. Följande berättelse visar på en situation i förskolan där barnet söker vuxenrespons för sitt initiativ till att leka med uteleksakerna och där maktförhållandet mellan läraren och barnet är tydligt. Dessutom är det intressant att i den här berättelsen fundera över vardagsdemokratin och hur den kan realiseras. På en förskola har alla barn just kommit ut på gården. Klockan är halv tio. Det är många barn ute och ingen är över tre år. Fem lärare står i en ring och pratar med varandra och barnen rör sig åt olika håll. En pojke, cirka två år gammal, går målmedvetet mot boden på gården där uteleksakerna finns. Han försöker få upp dörren som är låst, han drar och drar i handtaget. Plötsligt släpper han handtaget, vänder sig om och går mot gruppen av lärare. Han går fram till en av dem och vänder upp sitt ansikte mot henne och drar i hennes jacka för att få med henne till dörren på boden. Det tar en stund innan han får med sig läraren. När de båda kommer till boden med den
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 39
39
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
låsta dörren, visar pojken tydligt att han vill att läraren ska öppna. Läraren övertalar honom och argumenterar för att han ska hitta på något utan de saker som finns i boden. Därefter lämnar hon honom och går tillbaka till gruppen av lärare. Pojken står kvar vid dörren och drar och drar i den låsta dörren. Här kan man tydligt se hur lärarens ställningstagande, att inte öppna dörren till boden, hindrar pojken från det han tog initiativ till. Vi kan inte bedöma hur relevant hennes agerande var i den situationen, men det är ett tydligt exempel på hur lite barn kan påverka sitt eget meningsskapande om de inte får den vuxne med sig. Spännande i sammanhanget är att fundera över hur ofta ett sådant hindrande i just det här barnets vardag sker. Är det ett undantag eller är det vanligt förekommande? Det finns säkert många skäl till att barn hindras i det de tar initiativ till och kanske går det inte att förstå på ett lättvindigt sätt, men frågan behöver uppmärksammas och diskuteras. När maktförhållanden tar sig sådana uttryck som att barnet får nej och inte heller erbjuds något annat under sin utevistelse, är det intressant att fundera över vad barnet självt kan tänkas tänka om ovan beskrivna situation. Men det kräver förstås att någon frågar. Hur reflekterade pojken kring det som hänt? Hur reflekterade läraren över det som hänt? Det finns ett stort värde i att barn tar, för denne, meningsfulla initiativ. Det gör barn för att skapa mening och för att skapa eget lärande. Barns initiativ och intresse får ny näring när de vuxna intresserar sig för det barn initierar. Om inte barnet lyckas etablera uppmärksamhet för sin idé hos den vuxne kan effekten bli att barnet ger upp sitt samspelsinitiativ. I nästa berättelse inspirerar läraren barnet till att ta ett eget initiativ. Barnen i denna förskola har just vilat. Alla 13 barnen sitter runt ett stort bord. De lägger pussel, bläddrar i böcker och ägnar sig åt andra stillsamma aktiviteter. Barnen ser lite trötta och håglösa ut. Då kommer en lärare in genom dörren och frågar barnen hur de har det. Hon ser barnens passivitet, sätter sig vid bordet och säger glatt till den pojke som sitter närmast: – Om du fick önska dig något just nu, vad skulle du vilja göra då? Han svarar lite trött:
40
978-91-44-08323-0_01_book.indd 40
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
– Jag skulle helst vilja göra ett luftskepp för det håller pappa och jag på med hemma. Läraren blir inspirerad och frågar honom: – Hur gör man ett luftskepp, vet du det? – Ja, svarar pojken, det vet jag, vill du att jag ska visa hur man gör? – Jaa, svarar fröken, det vill jag, det låter spännande. Pojken börjar planera för sitt luftskepp, han tar fram material, han involverar de andra barnen. Läraren sitter kvar och bejakar hans aktivitet. Under tiden som luftskeppsbygget pågår, har det också utvecklats en mycket aktiv samvaro barnen emellan. När så småningom luftskeppet blir flygfärdigt, lovar läraren barnen att de ska få pröva luftskeppet utomhus. Då kommer en annan lärare in i rummet. Hon klappar i händerna och ropar: – Nu får ni städa för nu ska vi äta mellanmål. – Neeej, ropar barnen. Fröken sa att vi skulle få pröva luftskeppet när det var klart. Så sker också efter viss övertalning av kollegan. Barnen jublar när de ser att luftskeppet fungerar utomhus och hela eftermiddagen blir en lyckosam upplevelse som ger ny näring till både barn och vuxna. Läraren har genom sin överordning alltid möjlighet att inspirera till eller låta bli att inspirera till ett meningsskapande. I den här situationen uppfattade läraren att barnen verkade håglösa och genom att ställa en fråga till ett av barnen fick hon tillsammans med barnen igång en innehållsrik eftermiddagsaktivitet. Vi uppfattar att genom den vuxnes uppmärksamhet på att barnen tycktes oinspirerade utvecklades ett livaktigt samspel där både vuxna och barn fick en meningsfull stund tillsammans. Det gynnar demokratin när läraren är medveten om den utveckling som sker i samspel mellan barn och mellan barn och lärare. Det är viktigt att både barn och lärare hjälper varandra och lär av varandras olikheter. Barnen söker upp varandra för lek och andra gemensamma aktiviteter och därmed faller det sig naturligt att uppmärksamma barns samspel, konflikter och interaktion över huvud taget. Vi vill avsluta kapitlet med att rikta uppmärksamheten mot att de vuxna har ett självklart företräde framför barn då det gäller att tolka verkligheten. Detta grundar sig på vuxnas formella makt, fysiska storlek och styrka
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 41
41
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
men också på en kunskaps- och erfarenhetsgrundad auktoritet. Om vuxnas auktoritet och mångåriga erfarenheter alltid ska komma i första rummet, kommer barn aldrig att få en chans till ett reellt inflytande i samhället (Näsman, 1995). Men hur ska då barns kunskap och erfarenhet kunna tas till vara och ses med respekt från vuxna? Hur kan det bli möjligt att se den fullvärdiga människan i ett litet barns ansikte? Det finns en ansenlig mängd kunskap om barn och barns liv som vuxna många gånger är väl insatta i. Men det räcker inte att vara allmänt insatt utan det krävs också en ansträngning att i handling visa respekt för barn.
Ansvar Människans förmåga att känna ansvar och ta ansvar är en förutsättning i ett demokratiskt samhälle. Med ökat ansvar följer en ökad självständighet. Om det är så att barn utvecklar sin självständighet ytterligare när de får ett större ansvar, har vi möjlighet att gynna en sådan utveckling. Enligt Göhl-Muigai (2004) kan ansvar ibland upplevas som tungt och något man helst vill slippa undan. Men inom förskolan har ansvar ofta omgärdats av positiva förtecken. Att få ansvara för något visar sig innebära en möjlighet till både frihet och självständighet. Om begreppet ansvar ska få en tydlig innebörd i förskolans pedagogiska vardag, så gynnas det av att man återkommande samtalar med barnen om vad ansvar kan vara. Lärarna har ett yrkesetiskt ansvar för sitt eget agerande men också för att lära barn vad ansvar kan vara. Det innebär att inse att barn tar ansvar i olika situationer, när de får möjlighet, fast det inte alltid syns så tydligt. Det betyder inte att det ansvar barn tar, alltid ser likadant ut som det ansvar vuxna tar. Barnets förmåga att sträva efter att ta ansvar behöver synliggöras och uppmuntras. Alla vi människor har någon gång i barndomen varit med om att ta ansvar i en svår situation. Det kan ha rört sig om att hjälpa en kamrat som har slagit sig eller springa efter hjälp när mamma har svimmat. Barn visar initiativförmåga, mod och handlingskraft när det verkligen behövs. Två bröder, fem och sex år gamla, är ute på isen nära hemmet och leker. Plötsligt brister isen under ett av barnen som faller i det iskalla vattnet. Pojken försvinner under iskanten och den andra pojken som står kvar på isen hoppar i och börjar leta under vattnet. Han får tag 42
978-91-44-08323-0_01_book.indd 42
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
2013-10-25 11:45
3 Pedagogiskt ledarskap
i jackan på sin bror och lyckas dra honom och sig själv upp på isen. Barnen tar sig hem och berättar vad som har hänt. Den räddande pojken berättade senare att han aldrig tvekat utan varit helt inställd på att hjälpa sin bror upp på isen. Utan att ha en vuxen i närheten tog han fullt ansvar för situationen och visade den handlingskraft som behövdes i sammanhanget. Det har inte med ålder att göra egentligen. Det är en fråga om ansvar. Vi vuxna behöver lära oss att förstå att även barn har förmåga att ta ansvar för sina handlingar och att de också gör det i hög utsträckning. Vi behöver inte utgå från att barn inte tar ansvar eller att det ska gå över styr när barn får utrymme för sina initiativ.
© F ö r fat ta r na o c h S t uden t li t t e r at u r
978-91-44-08323-0_01_book.indd 43
43
2013-10-25 11:45
Kan barn förstå vad demokrati är? – inspiration och utveckling i förskolan Vilket samhälle skulle vi få om barn fick komma till tals på allvar? Vad skulle vi vuxna få reda på om barn fick en röst på riktigt? Evita, 5 år, får frågan av sin lärare: Om du fick bestämma – vad skulle du säga till vuxna att de ska tänka på för att ni barn ska få säga vad ni tycker och tänker? Evita svarar: Dom ska ta det lite lugnt och vänta en stund så man hinner tänka. Evitas svar visar på en insikt om att den vuxnes bemötande och inväntande är avgörande för om hon ska tycka att det är någon idé att säga vad hon tänker. Om detta handlar boken. Den handlar om barn i förskolan och om deras otaliga initiativ varje dag. Den handlar om vuxna i förskolan, om demokratiarbetet, i meningen att barn har rätt att vara både delaktiga, ha inflytande och få ta ansvar i sin egen vardag. Vi ger oss in i förskolans värld men också i skolans och ger många berättelser därifrån om händelser som visar hur barn ständigt söker mening i tillvaron genom sina många initiativ. Vi har valt att med hjälp av analys och reflektion kring olika vardags händelser, synliggöra skilda sätt att förstå något av barns och vuxnas komplexa och intressanta samvaro. Boken riktar sig till alla som arbetar i offentlig verksamhet där barn finns med. Den riktar sig också till utbildning och fortbildning av lärare i förskola, skola och fritidshem. Den är angelägen för chefer, politiker och tjänstemän som har att ansvara för att barn kommer till tals och blir respekterade i alla frågor och i all verksamhet som rör dem. Den är också avsedd för föräldrar och andra som intresserar sig för barns liv tillsammans med varandra och med vuxna.
Elisabeth Arnér Solveig Sollerman | Kan barn förstå vad demokrati är?
Elisabeth Arnér är fil.lic. och förskollärare i grunden och har under många år arbetat vid Örebro universitet. Nu föreläser hon runt om i landet om demokrati och inflytande i förskola och skola. Solveig Sollerman är förskollärare i grunden. Hon har gått skolledarutbildning och har arbetat som chef och utvecklingsledare under många år i Örebro kommun.
Kan barn förstå vad demokrati är? – inspiration och utveckling i förskolan
Elisabeth Arnér Solveig Sollerman
Art.nr 36374
www.studentlitteratur.se
978-91-44-08323-0_01_cover.indd 1
2013-10-28 09:18