9789144095394 by Smakprov Media AB

31 mm

Lena Wiklund Gustin (red.)

I den här boken har Lena Wiklund Gustin, docent i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola och professor i psykiskt hälsoarbete vid Högskolan i Narvik, tillsammans med en rad forskare beskrivit olika aspekter av vårdande vid psykisk ohälsa.

Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

| Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

Boken ger läsaren en grund för personcentrerad vård på avancerad nivå, genom att ta fasta på forskning som beaktar patientens och närståendes livsvärld. En historisk tillbakablick på hur det har varit att vara patient inom den psykiatriska vården inleder boken, innan författarna presenterar aktuell forskning om hälsa, ohälsa och vårdande. Utgångspunkten tas i vårdvetenskaplig forskning som utgår från patienters erfarenheter av lidande och vård. Återhämtning som en pågående process där personen formar sitt liv utgående från sina egna förutsättningar och värden löper som en röd tråd genom boken. Teman som exempelvis hopplöshet, skam och utanförskap men även positiva erfarenheter av glädje, tillit och gemenskap relateras till ohälsa och lidande, men också till försoning, hälsa och återhämtning. Vårdarens betydelse för att främja patientens hälsoprocesser lyfts fram med fokus på vårdkulturen, vårdande relationer och kommunikation mellan patienter och vårdare. I denna andra upplaga av boken har de tidigare kapitlen omarbetats och uppdaterats med ny forskning och flera kapitel har tillkommit. I de nya kapitlen lyfts vårdande på avancerad nivå också fram i relation till de komplexa situationer som uppstår exempelvis på en vårdavdelning, där patienters olika behov ska tillgodoses. Maktstrukturer relaterade till såväl genus som förhållningssätt beskrivs och problematiseras. Dessutom synliggörs betydelsen av att möjliggöra såväl patienters som närståendes delaktighet för att främja återhämtning och ett bärkraftigt vardagsliv. Målgruppen är i första hand studenter på avancerad nivå samt sjuk sköterskor inom den psykiatriska vården. Boken kan också med fördel läsas av andra inom hälso- och sjukvården som är intresserade av att få en inblick i hur den psykiatriska vården kan förstås med utgångspunkt i patientens värld snarare än utgående från diagnostiska kriterier.

Andra upplagan Läs även Art.nr 33498

OMVårdnad vid psykisk ohälsa – på GRUNDLÄGGANDE nivå

Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

Art.nr 33496 2:a uppl.

Lena Wiklund Gustin (red.) www.studentlitteratur.se

978-91-44-09539-4_01_cover.indd 1

2014-07-31 15:20

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Kopiering, utöver lärares och studenters begränsade rätt att kopiera för undervisningsändamål enligt Bonus Copyright Access kopieringsavtal är förbjuden. För information om avtalet hänvisas till utbildningsanordnarens huvudman eller Bonus Copyright Access. Vid utgivning av detta verk som e-bok, är e-boken kopieringsskyddad. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman eller rättsinnehavare. Studentlitteratur har både digital och traditionell bokutgivning. Studentlitteraturs trycksaker är miljöanpassade, både när det gäller papper och tryckprocess.

Art.nr 33496 ISBN 978-91-44-09539-4 Upplaga 2:1 © Författarna och Studentlitteratur 2010, 2014 www.studentlitteratur.se Studentlitteratur AB, Lund Omslagslayout: Jens Martin/Signalera Illustrationer: Anette Nordin om ej annat anges Översättning kapitel 9: Madeleine Midenstrand Printed by Mediapool Print Syd AB, Estonia 2014

978-91-44-09539-4_01_book.indd 2

2014-07-08 13:58

INNEHÅLL

Förord 11 Författarpresentation 15 1 Att närma sig det svårförståeliga 21 Lena Wiklund Gustin

Att utveckla specialistkompetens på avancerad nivå 23 Perspektiv och begrepp 24 Bokens upplägg 33 Referenser 35 2 Röster ur det förflutna 39 Gunnel Svedberg

Ropa ut eländet och säga sin mening 39 En läkare som medpatient 45 De stora institutionernas tid 49 Vi efterlyser dialog 53 Sammanfattande reflektioner 55 Referenser 56 3 Livsförståelse som utgångspunkt för patientens perspektiv 61 Arne Rehnsfeldt

Interdependens och värdighet 63 Liv, hälsa och lidande som en enhet 63 Meningsskapande i gemenskap 65 Det vårdande hermeneutiska mötet och livsförståelseetik 65 Att bli sedd som människa 67 Att utvecklas i livsförståelse 68 Det lilla extra 69 En vision om livgivande vårdande 70 Sammanfattande reflektioner 72 Referenser 73 © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 3

2014-07-08 13:58

Innehåll

4 Hälsa och hälsofrämjande arbete i psykiatrisk omvårdnad 77 Henrika Jormfeldt & Petra Svedberg

Psykiatrisk hälso- och sjukvård 78 Hälsa och hälsofrämjande arbete 79 Olika perspektiv på hälsa 80 Hälsofrämjande arbetssätt utifrån olika perspektiv 85 Sammanfattande reflektioner 92 Referenser 93 5 Glädje, kreativitet och nyfikenhet – resurser i patientens hälsoprocesser 99 Lena Wiklund Gustin & Anette Nordin

Glädje 100 Nyfikenhet och intresse 101 Kreativitet och skapande 103 Att stärka positiva känslor 105 Sammanfattande reflektioner 112 Referenser 113 6 Kroppen i hälsans rörelse – fysisk aktivitet som möjlighet till återhämtning 117 Oona Lassenius

Den osynliga och sårbara kroppen 117 Kroppen i ljuset av teori och filosofi 119 Kroppen i hälsans rörelse 120 Fysisk aktivitet och inaktivitet vid psykisk ohälsa 122 Fysisk aktivitet och återhämtning 123 Betydelsen av hur vi förstår 125 Innebörder för psykiatriskt vårdande 126 Sammanfattande reflektioner 127 Referenser 128 7 Andliga behov – en väg till personlig mening och hälsa 131 Tiburtius Koslander

Den andliga dimensionens betydelse för hälsa och lidande 133 Att beakta andliga behov inom psykiatriskt vårdande 139 Att beakta den andliga dimensionen 141 Sammanfattande reflektioner 148 Referenser 149 © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 4

2014-07-08 13:58

I nnehåll 5

8 Sorg 153 Ingela Skärsäter

Vad leder oss in i sorgen 154 Att drabbas av förlust 156 Sorgens många ansikten 157 Går sorgen alltid över? 160 Konsekvenser för vårdandet 162 Sammanfattande reflektioner 165 Referenser 165 9 Saknadens ton i ensamhetens melodi – ensamhet hos personer med allvarlig psykisk ohälsa 169 Brita Nilsson

Är människan i grunden ensam? 171 Hur upplevs ensamhet som hälsa och ohälsa? 171 Hur kan andra förstå ensamhet hos personer med allvarlig psykisk ohälsa? 175 Kan ensamhet lindras? Hermeneutiskt tänkande som klinisk praxis 178 Hermeneutisk observation, förståelse och tolkning 179 Sammanfattande reflektion 184 Referenser 185 10 Vilken är min plats i tillvaron? 189 Susanne Syrén

I existentiell hemlöshet 190 Existentiell hemlöshet vs traditionell psykiatrisk vård 193 Att verka för delaktighet 194 Sammanfattande reflektioner 197 Referenser 197 11 Avskurenhet och gemenskap 201 Lena-Karin Gustafsson

Att bli berövad sitt sammanhang 203 Avskurenhet och gemenskap som aspekter av lidande och hälsa 205 Att bygga broar mellan skilda världar 207 Sammanfattande reflektioner 213 Referenser 214

978-91-44-09539-4_01_book.indd 5

2014-07-08 13:58

Innehåll

12 Tillit och medlidande i mötet mellan patienten och vårdaren 217 Sonja Kulzer

Tillit och medlidande inom psykiatriskt vårdande 219 Vårdens innehåll 223 Sammanfattande reflektioner 228 Referenser 229 13 Att balansera mellan värdighet och skam 231 Lena Wiklund Gustin

Värdighet 232 Skam 234 Skam och lidande 236 Att återupprätta värdigheten 242 Sammanfattande reflektioner 245 Referenser 245 14 Hopp och hopplöshet 249 Kenneth Rydenlund

Några filosofiska och vårdvetenskapliga aspekter av hopp och hopplöshet 251 Hopp och hopplöshet i relation till hälsa och lidande 253 Att möta hopplöshet och inge hopp – aspekter på vårdande 254 Sammanfattande reflektioner 265 Referenser 265 15 Makt och maktlöshet 269 Reet Sjögren

Maktlöshetens ansikte 270 Makt som ett uttryck för ohälsa 272 Makt som ett uttryck för hälsa 274 Den maktlösa patientens väg mot hälsa 277 Den vårdande kulturen som ett etiskt sammanhang 282 Sammanfattande reflektioner 285 Referenser 285

978-91-44-09539-4_01_book.indd 6

2014-07-08 13:58

I nnehåll 7

16 Maktordningar som utmaningar i omvårdnaden för patienter inom psykiatrisk vård 289 Esa Kumpula & Per Ekstrand

Genus som analytiskt redskap 291 Betydelsen av att identifiera genus i psykiatrisk vård 293 Genusperspektiv i mötet med patienter 297 Sammanfattande reflektioner 304 Referenser 305 17 Gestaltande av ett vårdande där patientens existens bekräftas 309 Gunilla Carlsson

Rädsla och osäkerhet 311 Upplevelser av kränkning 312 Oförställd inbjudan och egentlig vilja 313 Att bejaka patientens verklighet 314 Det ”nakna” vårdandet 318 Sammanfattande reflektioner 322 Referenser 322 18 Ordning på vårdarnas villkor – vård utifrån ett personalgemensamt förhållningssätt 325 Per Enarsson

Den psykiatriska vårdmiljön 326 Sociala processer och Social Ordning 327 Makt och maktrelationer i psykiatrisk omvårdnad 330 Etik och moral vid psykiatrisk omvårdnad 331 Personalgemensamt förhållningssätt 331 Sammanfattande reflektioner 336 Referenser 338 19 Stabilitet, rytm och rörelser – att konstruera vårdande i intensiv psykiatri 343 Martin Salzmann-Erikson

Stabilitet som centralt begrepp i psykiatrisk intensivvård 345 Caring – att skapa stabilitet 346 Nursing – att balansera fluktuationer och skapa en rytm 349 Sammanfattande reflektioner 355 Referenser 356

978-91-44-09539-4_01_book.indd 7

2014-07-08 13:58

Innehåll

20 ”Det osynliga rummet” – en tyst möjlighet i vårdpraxis 361 Erna Lassenius

Rummet – en metafor för det osynliga 362 Rummet därunder existentiellt 363 Kroppen i rummet − som rummet 365 Rummet och vårdkultur 367 Rumslighet på ”vårdgolvet” 369 Sammanfattande reflektioner 375 Referenser 376 21 Beroende och frihet 381 Lena Wiklund Gustin

Beroende 382 Frihet 384 Från ömsesidigt beroende till lidande 385 Den vårdande relationen 387 Att visa omsorg 389 Konkretisering 390 Sammanfattande reflektioner 394 Referenser 395 22 Vård för ett bärkraftigt vardagsliv vid psykisk ohälsa 399 Marie Rusner

Ett nytt koncept för vård och delaktighet 400 Vård för ett bärkraftigt vardagsliv med extra dimensioner 409 Sammanfattande reflektioner 413 Referenser 414 23 Vårdande kommunikation – samtal om hälsa, lidande och vårdande 417 Lennart Fredriksson

Relationell kommunikation i ett vårdande samtal 418 Etisk kommunikation i ett vårdande samtal 421 Narrativ kommunikation i ett vårdande samtal 425 Det vårdande samtalet – kommunikation som lindrar lidande 429 Sammanfattande reflektioner 436 Referenser 436

978-91-44-09539-4_01_book.indd 8

2014-07-08 13:58

I nnehåll 9

24 Försoning 441 Lena-Karin Gustafsson

Begreppet ”försoning” 442 Försoning – ett ”bifynd” i forskningen 443 Att uppleva försoning 445 Att stödja i försoningsprocessen 448 Försoning i förhållande till patientens olika sammanhang 451 Sammanfattande reflektioner 453 Referenser 454 25 Att använda sin specialistkompetens i patientens tjänst 457 Lena Wiklund Gustin

Att ha ett professionsansvar 459 Sjuksköterskans kärnkompetenser 460 Avslutande reflektioner 482 Referenser 483 Bilaga 1 489 Bilaga 2 491 Personregister 495 Sakregister 497

978-91-44-09539-4_01_book.indd 9

2014-07-08 13:58

978-91-44-09539-4_01_book.indd 10

2014-07-08 13:58

FÖRORD

För att en lärobok ska bli en bok för lärande måste den inte bara förmedla fakta, utan också utmana tanken hos läsaren. Att skriva en lärobok är därför något alldeles speciellt, inte minst då det som här är fråga om en antologi som byggs upp genom att flera olika forskare bidrar med olika trådar som tillsammans bildar en väv av kunskap. Trådarna måste flätas samman så att väven blir stark och harmonisk, och också ger en rättvisande bild av forskningsfältet. Än större blir utmaningen då det inte bara är en bok som ska skrivas utan två. Att som redaktörer samarbeta för att skapa två böcker – som båda handlar om psykiatrisk omvårdnad, som båda är tillräckligt lika för att höra ihop och tillräckligt olika för att inte överlappa varandra, och som dessutom bidrar till vårdvetenskaplig fördjupning och progression har varit en utmaning. Vår ambition har varit att på olika sätt lyfta fram den vetenskapliga grunden för sjuksköterskans arbete inom psykiatrisk vård. Boken Omvårdnad vid psykisk ohälsa – på grundläggande nivå utgår från vårdvetenskaplig forskning och tar sin utgångspunkt i sjuksköterskans omvårdnad i relation till olika typer av psykisk ohälsa inom betydelsefulla områden där möten inom den psykiatriska kontexten sker. Boken beskriver inte bara sjuksköterskans omvårdnad, utan ger även grundläggande kunskap om psykiatriska sjukdomstillstånd, hur de behandlas och de konsekvenser det får för sjuksköterskans professionella ansvar. Man kan här tala om ett s.k. nursing-perspektiv på den psykiatriska omvårdnaden. Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå utgår istället från ett caring-perspektiv. Utgångspunkten är här vårdvetenskaplig forskning som fördjupar kunskapen om vad det innebär att vara patient inom den psykiatriska vården. Boken tar fasta på hur olika typer av upplevelser formar en persons förståelse av sig själv och sin verklighet. Denna kunskap kan vara ett stöd för sjuksköterskans reflektion runt den enskilde patientens behov, och därigenom bidra till att vården kan anpassas till den unika, upplevande personen. Båda böckerna utkom första gången 2010 och den bok som du håller © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 11

2014-07-08 13:58

Förord

i din hand är en revidering av den tidigare upplagan. Nya kapitel har tillkommit i båda böckerna, vilket innebär att innehållet nu omfattar några områden som tidigare saknades. Alla kapitel har också uppdaterats med aktuell forskning. Som redaktörer har vi fortfarande samma intention med böckerna. Vi tänker att boken på grundutbildningsnivå kan ge sjuksköterskestudenter och nyutexaminerade sjuksköterskor baskunskap om, och förståelse för, hur olika former av psykisk ohälsa kan yttra sig och hur sjuksköterskan i sin omvårdnad kan förhålla sig till dessa yttringar på ett ändamålsenligt vis. Enligt vår erfarenhet, som kliniskt verksamma sjuksköterskor såväl som lärare, kan sådan kunskap bidra till att man växer i sin roll som sjuksköterska i ett tvärprofessionellt team. Sjuksköterskan kan då bidra till att patientens omvårdnadsbehov kan identifieras och mötas utifrån symtomen och den aktuella situationen, samt skapa en förståelse för ohälsan och de konsekvenser som denna för med sig i patientens dagliga liv. Boken vill förmedla en grundläggande förståelse för sjukdomarna och hur de behandlas samt något av den generella kunskap som studenter efterfrågar, d.v.s. ”Hur gör jag med en människa som hör röster?” eller ”Hur hjälper jag en människa som inte vill leva längre?”. För en specialistsjuksköterska inom den psykiatriska vården är det emellertid inte tillräckligt med denna grundläggande kunskap. Psykiatriskt vårdande på avancerad nivå handlar inte bara om att förstå symtom och hur de ska behandlas, utan om att förstå människan som lider av ett symtom. Vårdarens förståelse måste då inbegripa hur de tankar och känslor som aktualiseras av symtom och livshändelser påverkar personens upplevelse av sig själv och sin egen hälsa. Likartade symtom och/eller situationer kan innebära helt olika saker för olika personer, och aktualisera en rad tankar och känslor. En person som lider av depression kan t.ex. gömma sig bakom en stark fasad och ge ett kompetent intryck, för att ”hålla sig uppe”, om rädslan för att bli sviken av andra är så stor att man inte vågar be om hjälp med det som är svårt. En annan person kan, i en liknande situation, tvivla på sin egen förmåga att ta hand om sig, ge ett mycket hjälpsökande intryck och passivt överlämna sig till vårdpersonalen. Det finns således ingen självklar överensstämmelse mellan ett visst tema, t.ex. sorg, och en diagnos som t.ex. depression. Sorgen finns där, men också människor som inte är deprimerade kan sörja, på samma sätt som ensamhet inte är kopplat till någon specifik diagnos. Mycket av det som tas upp handlar således om vad det innebär att vara människa i en utsatt situation. Även om boken på avancerad nivå handlar om människans grundvillkor ser vi den som en fördjupning i relation © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 12

2014-07-08 13:58

F ör ord

till boken Omvårdnad vid psykisk ohälsa – på grundläggande nivå, då progressionen ligger i att gå från kunskaper på en mer generell nivå (t.ex. vilka omvårdnadsbehov depressiva symtom aktualiserar) till att kunna nyansera omvårdnadsåtgärderna genom att beakta individuella variationer i relation till ett vidare perspektiv som utgörs av patientens hela existens. Till viss del kan de båda böckerna läsas parallellt. Då det i den här boken t.ex. står om upplevelsen av ensamhet relaterat till schizofreni finns hänvisningar till vidare läsning om omvårdnad vid psykossjukdomar i boken på grundnivå. Dessa markeras genom den här symbolen i marginalen där siffran hänvisar till kapitlens nummer. I boken på grundnivå finns samma typ av hänvisningar till den här boken. Den psykiatriska vården står inför stora utmaningar. Medierna rapporterar om brister i såväl organisation som kompetens och bemötande. Patienter, brukare och närstående påtalar att den psykiatriska vården är otillgänglig och svår att få kontakt med. Det brister i delaktighet, information och upplevelse av respekt. Samtidigt lyfts sjuksköterskans professionella ansvar för vårdutveckling och evidensbaserat vårdande fram som avgörande för vårdens kvalitet. Det är vår förhoppning att dessa böcker ska ge sjuksköterskor och annan vårdpersonal som tar del av dem en ökad beredskap att ta sig an de utmaningar som en föränderlig psykiatri i en föränderlig värld ställer oss inför. Vår önskan är att sjuksköterskor ska kunna möta patienten ”bortom” symtomen på ett sådant sätt att dessa personer upplever såväl att de är sedda och värdefulla som att de får hjälp att hantera sin situation.

K AP

Halmstad och Västerås, juli 2014 Ingela Skärsäter & Lena Wiklund Gustin

978-91-44-09539-4_01_book.indd 13

2014-07-08 13:58

978-91-44-09539-4_01_book.indd 14

2014-07-08 13:58

FÖRFATTARPRESENTATION

Gunilla Carlsson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatrisk vård och docent i vårdvetenskap. Hon arbetar som studierektor och universitetslektor vid Högskolan i Borås och hennes forskning sker framför allt inom det psykiatriska vårdområdet med särskilt intresse mot existentiella vårdfrågor. Hon bedriver också forskning i ett projekt som avser att skapa förutsättningar för hållbar vårdutveckling genom arbetsmodellen Reflekterande Team (RT). Det är ett forskningsprojekt som försöker möta utmaningen att transformera forsknings resultat och vårdteoretisk kunskap så att vårdhandlingar kan utvecklas. Per Ekstrand är leg. sjuksköterska och docent i vårdpedagogik. Han arbetar som studierektor för grundutbildningen vid Röda Korsets Högskola i Stockholm. Pers forskning har genus- och mångfaldsperspektiv vilket appliceras på hälso- och sjukvårdens organisation med dess olika aktörer. Metodologiskt utgår hans forskning från en kvalitativ ansats och för närvarande är han involverad i två projekt som genomförs inom rättspsykiatrisk vård. Per Enarsson är leg. sjuksköterska med inriktning psykiatri och dr i omvårdnad. Han arbetar som förvaltningschef vid vård- och omsorgsförvaltningen i Katrineholms kommun. Hans forskning rör makt relationer i psykiatrisk vård och omsorg. Särskilt fokus har legat på att kartlägga och förstå sampel mellan grupper av vårdare och enskilda patienter. Per är också ledamot i Svensk sjuksköterskeförenings styrelse. Lennart Fredriksson är leg. specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård och dr i hälsovetenskaper. Han arbetar som forskningshandledare vid Centrum för forskning och utveckling vid Uppsala universitet/ Landstinget Gävleborg och är Associate Editor för Scandinavian Journal of Caring Sciences. Hans forskning handlar om samtal och kommunikation med syfte att lindra och förstå lidande, samt fysiska hälsoaspekter hos personer med psykiska funktionshinder. Andra forskningsområden är etik, vetenskapsfilosofi och hermeneutik.

978-91-44-09539-4_01_book.indd 15

2014-07-08 13:58

F ö r fat ta r p r es entat ion

Lena-Karin Gustafsson är leg. sjuksköterska med specialistsjuksköterskeutbildning i psykiatrisk vård och dr i hälsovetenskaper samt docent i vårdvetenskap. Hon arbetar som lektor i vårdvetenskap vid Mälardalens högskola i Eskilstuna. Hennes forskningsområde är vårdvetenskap där hon fokuserar på begreppen lidande, försoning och värdighet samt olika aspekter av upplevelser och vårdande i förhållande till dessa fenomen. Henrika Jormfeldt är leg. psykiatrisjuksköterska, med.dr i vårdvetenskap och docent i omvårdnad vid Högskolan i Halmstad. Hennes forskningsområde inriktas på hälsofrämjande och förebyggande psykiatrisk omvårdnad. Det omfattar bl.a. hälsoutbildning i grupp, samordnade omvårdnadsinterventioner för att främja fysisk hälsa vid psykisk ohälsa och vårdkvalitet i psykiatrisk vård samt utveckling av internetbaserat undervisningsmaterial på mastersnivå inom omvårdnad vid psykisk ohälsa. Tiburtius Koslander är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård och doktor i hälsovetenskap. Han ingår i ett postdoktoralt nätverk vid Åbo Akademi. Hans forskning fokuserar på människans andliga dimension vid psykisk ohälsa. En del av hans forskning handlar om sjuksköterskestudenternas förståelse av patientens andliga dimension i vården. Sonja Kulzer är leg. sjuksköterska och specialistsjuksköterska inom psykiatrisk vård. Hon är universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola där hon även arbetat som klinisk adjunkt inom den psykiatriska vården. Hon är inskriven som forskarstuderande vid enheten för vårdvetenskap, Åbo Akademi i Vasa i Finland. Esa Kumpula är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård samt fil.mag. i vårdvetenskap. Han har tidigare jobbat som vårdutvecklare inom rättspsykiatrisk vård, men är i dag verksam som universitetsadjunkt vid Mälardalens högskola. Vidare är han doktorand vid Akademin för hälsa, vård och välfärd, Mälardalens högskola. Fokus för hans forskning är samspelet mellan genus och hälsa i rättspsykiatrisk vård, vilket utgår från en etnografisk ansats. Erna Lassenius är leg. specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård, fil.mag. i vårdpedagogik och dr i hälsovetenskaper. Hennes forskningsintresse rör sig kring mänskligt meningsskapande utifrån en hermeneutisk ansats. Inom den vårdvetenskapliga forskningen är intresseområdet vårdarens rumsskapande möjligheter och hur möten mellan patient och

978-91-44-09539-4_01_book.indd 16

2014-07-08 13:58

F örfat tarpresentation 17

vårdare kan forma sig som vårdande kultur i vårdpraxis. Hon är också sedan flera år verksam som omvårdnadshandledare. Oona Lassenius är leg. specialistsjuksköterska i psykiatrisk vård, dr i medicinsk vetenskap och verksam vid Mälardalens högskola. Hennes intresseområde inom den vårdvetenskapliga forskningen berör kroppens roll i den psykiskt sjuka människans livsvärld, och den fysiska aktivitetens betydelse för personens psykiska hälsa och återhämtning. Brita Nilsson är leg. sjuksköterska med socialpedagogik som huvudämne och dr i hälsovetenskaper. Fram till 2007 var hon förstamanuens för vidareutbildningen i psykiatriskt hälsoarbete vid Høgskolen i Oslo. I dag är hon knuten till centret för seniorkompetens vid samma institution där hon bl.a. skriver essäer och föreläser. Fokus för hennes forskningsintresse är ensamhet som fenomen samt metodutveckling inom hermeneutik. Anette Nordin är keramiker/konstnär. Mellan åren 1996–2001 var hon slutenvårdspatient i psykiatrin, som hon upplevde som en förvaring med många brister. Genom föreläsningar och sin konst vill hon göra människor uppmärksamma på vad som kan göras bättre inom psykiatrin. Hon jobbar som konsult i vården, föreläsare och konstnär samt är aktiv i föreningen Balans. Arne Rehnsfeldt är leg. sjukskötare och dr i hälsovetenskaper. Han är docent i vårdvetenskap och professor i sykeplejevitenskap vid Høgskolen Stord/Haugesund. Han forskar i vårdvetenskap med inriktning mot existentiellt vårdande på lång sikt. Forskningen skulle också kunna beskrivas som katastrofforskning på vårdvetenskaplig grund. Han arbetar även med klinisk vårdvetenskap där teoriutveckling i förhållande till kliniskt vårdande står i fokus. Marie Rusner är leg. sjuksköterska med specialistutbildning inom psykiatrisk vård och fil.dr i vårdvetenskap. Hon arbetar som forskningsledare på Södra Älvsborgs Sjukhus och som adjungerad universitetslektor på Sahlgrenska Akademin/Göteborgs universitet. Hennes forskning handlar företrädesvis om vad det innebär att leva med bipolär sjukdom, både för de direkt berörda och för närstående men även om hur vården bör utformas för att tillgodose deras faktiska behov. Kenneth Rydenlund är skötare och dr i hälsovetenskaper samt fil.mag. i pedagogik. Han är vårdutvecklare och dessutom forsknings- och utvecklingssamordnare vid Rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena, där han bland annat arbetar med utveckling av det rättspsykia© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 17

2014-07-08 13:58

F ö r fat ta r p r es entat ion

triska vårdandet utifrån en vårdvetenskaplig grund. Patienternas egen upplevelse av att vårdas och vårdarnas kunskapsutveckling är i fokus för forskningsintresset. Han arbetar dessutom som lektor vid Institutionen för vårdvetenskap, Högskolan i Borås. Martin Salzmann-Erikson är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård och filosofie doktor i medicinsk vetenskap, inriktning hälso- och vårdvetenskap. Han arbetar som lärare vid Högskolan i Gävle och Ersta-Sköndal Högskola samt som kliniskt verksam sjuksköterska vid Oslo Universitetssykehus, Ullevål. Martin har initierat ett flertal forskningsprojekt inom psykiatrisk vård och vårdpedagogisk forskning samt har en ledande position inom nätnografiforskning och cyber omvårdnad. Vidare har han engagerat sig i kvalitativ metodutveckling och akademiskt skrivande. Han sprider sina forskningsresultat genom att aktivt delta i både internationella och nationella konferenser, håller föreläsningar och symposium samt handledning av vårdpersonal. Reet Sjögren är fil.dr i vårdvetenskap. Hon har varit verksam som universitetslektor vid Mälardalens högskola, och innan dess i många år arbetat inom den psykiatriska vården både som sjuksköterska och vårdutvecklare/vårdutvecklingschef. För närvarande är hon fri skribent, samtidigt som hon arbetar med uppdrag inom patientfokuserad vårdvetenskaplig handledning. Hennes forskning fokuserar på svåra möten med patienter inom det rättspsykiatriska vårdandet och de krav mötena ställer på vårdarens ansvar och medvetenhet. Ingela Skärsäter är professor i omvårdnad med inriktning mot hälsa och livsstil på Högskolan i Halmstad. Hennes forskningsområde omfattar forskning kring omvårdnad vid psykisk ohälsa och dess påverkan på personen, familjen och det omgivande sociala nätverket, samt hur eHälsa och andra stödjande processer kan påverka tillfrisknandeprocessen. Gunnel Svedberg är leg. sjuksköterska specialiserad inom psykiatrisk vård, leg. psykoterapeut med psykodynamisk inriktning, lärare och handledare inom psykiatri, med.dr inom klinisk neurovetenskap med en avhandling om omvårdnadstraditioner inom svensk psykiatrisk vård. Hon har varit verksam som universitetslektor vid Karolinska Institutet och Karlstads universitet. Gunnel deltar i Forskarseminariet i vårdetik med livsåskådningsvetenskap vid Ersta Sköndal högskola. Hon forskar om den psykiatriska vårdens historia, med berättelser som huvudkälla. Petra Svedberg är leg. sjuksköterska, dr i medicinsk vetenskap och docent i omvårdnad vid högskolan i Halmstad. Hennes forsknings-

978-91-44-09539-4_01_book.indd 18

2014-07-08 13:58

F örfat tarpresentation 19

område omfattar hälsofrämjande omvårdnad med inriktning mot det psykiatriska vårdområdet samt forskning kring hälsoinnovationer för barns psykiska hälsa. Susanne Syrén är leg. sjuksköterska med inriktning psykiatrisk vård och dr i vårdvetenskap. Hon är anställd som lektor vid Linnéuniversitet i Kalmar/Växjö. Hennes intresse- och forskningsområden rör företrädesvis individens och familjens situation i samband med allvarlig psykisk ohälsa. Lena Wiklund Gustin är leg. sjuksköterska med specialistutbildning i psykiatrisk vård, leg. psykoterapeut och dr i hälsovetenskaper. Hon arbetar som lektor vid Mälardalens högskola och som professor vid Høgskolen i Narvik. Hennes forskning utgår från ett vårdvetenskapligt perspektiv med fokus på upplevelser av hälsa och lidande i samband med psykisk ohälsa, samt olika aspekter av vårdande av personer vars lidande kan relateras till substansberoende. Vidare arbetar hon med metodutveckling inom narrativ hermeneutik. Lena arbetar också privat som kognitiv psykoterapeut och handledare.

978-91-44-09539-4_01_book.indd 19

2014-07-08 13:58

Livsförståelse som utgångspunkt för patientens perspektiv

A r n e R e h nsfe l dt

Livsförståelse som människans förhållande till sig själv, sitt eget varande och sitt liv som det levs i vardagen är intressant att reflektera över i en psykiatrisk kontext, där sjukdomen ofta invaderar livet på ett helt annat sätt än vid somatiska åkommor. Med utgångspunkt i den danske filosofen och teologen K.E. Løgstrups tänkande kan en grundläggande livsförståelse i universell mening komma till uttryck genom livsyttringarna tillit eller misstro. Dessa sätt att förhålla sig till världen har stor betydelse såväl för människans upplevelse av hälsa som för hur den vårdande relationen formas. Det här var en patient, en man som varit psykiskt sjuk i många år mer eller mindre. Han hade vanföreställningar om livet. Under mina år i psykiatrin har jag träffat honom många gånger, mer eller mindre ansatt. Han har varit svår att hantera. Nu skulle vi göra en satsning. Vi skulle hjälpa honom med hans lägenhet som han hade haft i flera år. Den var möblerad visade det sig, fast aldrig använd kan man säga. Det fanns en möbelgrupp som jag minns väldigt väl som var precis ny. Jag frågade om han hade köpt den ny, om han hade köpt en ny soffa. Nej, nej, nej den har jag haft, den köpte jag för sju år sedan. Han hade alltså aldrig suttit i den. [---] Han hade inte vågat eller kunnat bo själv. Så vad vi tre vårdare skulle göra det var att hjälpa honom, träna honom hem till hans lägenhet, hjälpa honom att göra i ordning där med honom och efter vissa önskemål ’ska du inte köpa, ska du inte ha något mer på väggen här?’ ’ jo jag vill ha en tavla’ ’du kan välja en så hjälper vi dig sätta upp den’. [---] Han blev utskriven och bodde där i den där lägenheten … vårt arbete ledde i alla fall till en utskrivning och han vistades där … det kanske var tre veckor, det kanske var två månader, jag minns inte. Patienten kom åter, förr eller senare i alla fall så kom patienten åter lika sjuk. Och då kunde man ju tänka så här att ’ jaha nu får vi börja om från början igen, nu var det ju värdelöst det vi hade satsat, det vart ju liksom inget bra av det.’ Men så slås man av det, att under den här perioden nu på dom här tre veckorna eller två

978-91-44-09539-4_01_book.indd 61

2014-07-08 13:58

A r n e R e h n sf el dt

månaderna, även om han var sjuk i resten av sitt liv så den perioden han hade själv den måste ju vara oförglömlig för honom, att han kunde klara det för hans värdighet som människa. Det gör det alltså, att även om det känns motigt och det blir återfall hela tiden så för stunden, han kanske kunde må rätt skapligt där, kunde sitta i sin soffa, kanske kunde slå på tv:n och känna att jag har det rätt mysigt i alla fall, även om han sen blev sjuk, så kanske det är någonting som han kan minnas och ha i sitt hjärta på något sätt.

Livsförståelse handlar om förståelse för och meningsskapande av allt från det väldigt konkreta här och nu i vardagen, till det mest abstrakta i form av förståelse av livet som sådant. I ovanstående berättelse ser vi också hur vitt skilda människors livsförståelse kan vara, och också hur livsförståelsen kan förändras. Vårdaren beskriver hur han förstår sitt arbete som något gott han gör, en ”satsning” på en annan människa, och han berättar hur han med utgångspunkt i sin förståelse för vad ett gott liv innebär förbereder patientens utskrivning från kliniken. I berättelsen ser vi också hur han sen för en stund i samband med patientens återkomst ser sitt arbete som ”värdelöst”, som något han gjort i onödan. Efter en stund förstår han dock att ur patientens perspektiv kan några veckor i den sällan använda lägenheten vara oerhört stort, något som gett ett bestående och gott minne. Vårdaren förstår här att patientens livsförståelse och värdering av sin situation kan skilja sig högst väsentligt från hans egen. Där han känner sig misslyckad som vårdare, kan patienten känna sig lyckad som människa. Ett grundantagande för begreppet livsförståelse är att den naturliga livsförståelsen speglar det som människan djupast sett ”är” (det ontologiska eller universella). Man kan också säga att det fenomenologiska uttrycket, alltså hur vi lever och ger uttryck för vår djupaste förståelse av livet, avslöjar ett fenomens innersta väsen. En person kan således förstå sig själv och det han eller hon gör utifrån ett perspektiv där livet är fyllt av mening, men förståelsen av livet kan också förmörkas i den djupaste förtvivlan. Løgstrup (1992) beskriver hur dessa olika livsförståelser kan komma till uttryck. Han är speciellt intresserad av sådana livssituationer av ”krisartad” natur där människan är utlämnad till andra och sårbar, som t.ex. vårdsituationer. Det är i sådana situationer som tilliten stiger fram som den mest tydliga livsyttringen, där till och med en annan människa kan ha ens hela liv i sina händer (jfr kapitel 12). Det är också den aspekten av livsförståelse som står i fokus för detta kapitel, d.v.s. hur livsförståelsen kommer till uttryck i människors liv.

978-91-44-09539-4_01_book.indd 62

2014-07-08 13:58

3 Liv s för ståelse som utgångspunk t för patientens perspek tiv 63

Interdependens och värdighet Möten mellan människor (som något yttre) kan ses som uttryck för människans ontologiska interdependens (som det inre), d.v.s. absoluta beroende av andra i ontologisk mening (Løgstrup 1992), speciellt i sådana svåra skeden i livet när livsförståelsen sätts på spel. Att drabbas av psykiatrisk ohälsa och kanske brottas med tankar om att ta sitt liv kan ses som ett exempel på ett sådant livsavgörande skeende, där hela ens förståelse för – och kanske tro på – världen vacklar. Tilliten till såväl den egna förmågan och omgivningens möjligheter att hjälpa sviktar. Samtidigt visar forskning (Rehnsfeldt 1999) att människan har en förmåga att utvecklas i sin livsförståelse i livsavgörande situationer. För att göra detta blir mötet med andra avgörande, eftersom beroendet av andra då ställs på sin spets (jfr kapitel 21). Interdependensen, ömsesidigheten i människans tillvaro, gör att man som vårdare har möjlighet att förstå att patienten har det svårt och lider. Det är denna förståelse som gör det möjligt för vårdaren att lindra lidandet eller att stödja patienten att utveckla sin livsförståelse. Denna utveckling sker bland annat i riktning mot patientens värdighet som människa. Det innebär att leva ett värdigt liv oavsett omständigheter och är något varje människa själv kan definiera utifrån sina egna värden och sin egen helhet. Ett värdigt liv behöver inte innebära frihet från sjukdom, utan kan vara att leva ett liv i enlighet med sina värderingar trots att man t.ex. drabbats av schizofreni eller annan psykisk sjukdom. REFLEK TERA ÖVER

–– Tänk efter hur din livsförståelse ändrats efter någon genomgripande livshändelse i ditt liv. –– Vad innebar andra människor i denna förändring?

Liv, hälsa och lidande som en enhet Det är också viktigt att poängtera att liv, hälsa och lidande kan ses som en enhet och förutsätter varandra. På samma sätt som man kan ha hälsa trots sjukdom kan man ha lidande trots avsaknad av sjukdom, där lidandet rymmer en potential för liv och hälsa. Lidande är något naturligt i människans liv och det krävs därför också ett naturligt möte för att lindra det. Liv, hälsa och lidande är i hög grad relaterade till livsavgörande händelser eller skeenden. Dessa behöver inte komma abrupt utan kan vara pågående skeenden. En psykisk sjukdom kan utgöra en sådan livsavgörande händelse som väcker frågor både till patienten och närstående om liv och hälsa. © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 63

2014-07-08 13:58

A r n e R e h n sf el dt

”LIDANDETS FRAMÅTSKRIDANDE” I FÖRHÅLLANDE TILL LIVSFÖRSTÅELSEMÖRKER RESPEK TIVE UT VECKLING I LIVSFÖRSTÅELSE

K AP 10

Livsförståelse är kopplat till begreppet ”lidandets framåtskridande”. Det är en existentiell rörelse där också upplevelsen av att lidandet lindras ryms. Denna rörelse innebär att människan förstår sitt liv på ett djupare (mer ontologiskt) sätt och når en ”utveckling i livsförståelse”. Utveckling i livsförståelse visar på livsförståelsens dubbla natur. Å ena sidan handlar det om att utveckla livsförståelse, d.v.s. om att livsförståelsen förändras. Å andra sidan är det också en fråga om att utvecklas genom livsförståelsen, d.v.s. vår förståelse av livet bidrar till vår utveckling som personer. Lidandets framåtskridande kan beskrivas som en rörelse från livsförståelsemörker till en utveckling i livsförståelse, vilket gör att livet förstås på ett nytt sätt. I livsförståelsemörkret ses livet enbart i mörka termer, medan det i utvecklingen i livsförståelse finns en dialektik mellan ljust och mörkt. I lidandets framåtskridande, i den dialektiska rörelsen mellan exempelvis hopp och hopplöshet, är lidandet uthärdligt och därmed förenligt med hälsa i enlighet med Erikssons (1994) tankar om hälsa som uthärdligt lidande. Ett kliniskt exempel på motsatsen är en person som går i suicidtankar eller försöker ta sitt liv. Här har det outhärdliga lidandet tagit över och lidandets framåtskridande rörelse ”frusit i steget”. Det finns då inte längre någon dialektik mellan motsatser. I stället präglas livet av att enbart mörker, hopplöshet eller död dominerar livsförståelsen. Människan är således i ett livsförståelsemörker, där det finns en avsaknad av hälsa och liv. Det innebär inte att den tidigare livsförståelsen försvunnit, men dialektiken mellan ljus och mörker, liv och död, hopp och hopplöshet har för tillfället ”avstannat”, så att enbart mörker och död framträder. Livsförståelsemörkret kan också beskrivas i termer av livslidande (Eriksson 1994) eller som ”enduring” (Morse & Penrod 1999). Enduring innebär att bara överleva så gott det går. Hur kan man då se eller veta att patienten befinner sig i ett livsförståelsemörker? Den enda kliniska evidens (jfr kapitel 25) man kan få för detta är från patienten själv. Det innebär att våga ställa sådana frågor i mötet med patienten som öppnar för förståelse av hennes eller hans aktuella livsförståelsemörker. Men en hjälp på vägen dit kan vara den ”hermeneutiska observation” (Nåden 2010), där man som vårdare öppnar sitt inre för att se vad den andre uttrycker med sin kropp eller sina ögon och tolkar det som ett möjligt livsförståelsemörker (jfr kapitel 9).

978-91-44-09539-4_01_book.indd 64

2014-07-08 13:59

3 Liv s för ståelse som utgångspunk t för patientens perspek tiv 65

Meningsskapande i gemenskap Om människan ses som interdependent i ontologisk mening så är detta ömsesidiga beroende grunden för att skapa mening i gemenskap mellan exempelvis patient och vårdare (Rehnsfeldt 2012). Genom att ”ladda” lidandet med mening, sker ett lindrat lidande och därmed en utveckling i livsförståelse. Att vara meningsskapande i gemenskap innebär att det är nödvändigt att ha en annan människa till sin hjälp för att skapa mening i lidandet och därmed utvecklas i livsförståelse (Arman & Rehnsfeldt 2006; Rehnsfeldt & Eriksson 2004; Rehnsfeldt & Arman 2012). Om vi anknyter detta resonemang till patienten som funderar på – eller har försökt – att ta sitt liv, innebär det att vårdande borde inrikta sig på att just skapa mening i gemenskap med patienten för att personen ska utvecklas i livsförståelse. REFLEK TERA ÖVER

Stanna upp inför en situation då du varit beroende av en annan människas stöd för att skapa mening i lidandet, eller då du upplevt ett meningsskapande möte med en patient.

Det vårdande hermeneutiska mötet och livsförståelseetik Det vårdande hermeneutiska mötet utgår från synen på människan som (ontologiskt) beroende, eller interdependent som är det begrepp man finner i Løgstrups skrifter. Løgstrup menar att man kan se detta ömsesidiga beroende genom de uttryck det får i vardagen, speciellt i sådana situationer där människans livsförståelse utmanas. När människan är i en livsavgörande händelse eller i en gränssituation, kan man se hennes ”verkliga” natur i förhållande till andra människor. Løgstrup (1992) talar exempelvis om tillit, medlidande och talets öppenhet som naturliga (universella) fenomen som stiger fram i sådana situationer. Talets öppenhet handlar om det absoluta behovet att få tala om de existentiella tankar som uppstår i samband med livsavgörande upplevelser. Detta har jag också sett i min forskning som till stor del handlar om dessa livsavgörande upplevelser eller gränssituationer (t.ex. Arman & Rehnsfeldt 2012; Rehnsfeldt 1999; Råholm, Arman & Rehnsfeldt 2008). Det betyder att mötet har både en ontologisk dimension och en levd existentiell. I den existentiella dimensionen sker det konkreta mötet, där människans livsförståelse berörs och utvecklas, medan den ontologiska dimensionen återspeglar det mellanmänskliga mötet som ett grundläg-

978-91-44-09539-4_01_book.indd 65

2014-07-08 13:59

A r n e R e h n sf el dt

gande livsvillkor. Dessa båda dimensioner av mötet laddar varandra med mening och måste förstås som en helhet. Genom det existentiella mötet berörs människan på livsförståelsenivå och utvecklas i livsförståelse, det vill säga förstår livet på ett nytt sätt som kan ge mening åt hennes nuvarande situation. Det vårdande hermeneutiska mötet kan inte jämföras med terapi, eftersom det sker på en annan arena och med andra vetenskapliga förtecken. Därmed inte sagt att det ska ersätta terapi eller medicinering, utan fylla ett tomrum där inte terapin når fram. Vad som förenar terapi och det vårdande hermeneutiska mötet är att de måste generera konkreta vårdhandlingar och bygga på vetenskapliga grunder (Arman & Rehnsfeldt 2006). Det vårdande hermeneutiska mötet borde passa bra inom psykiatrin, eftersom den ”nära vårdaren” möter patienten på olika sätt. Det som karakteriserar mötet när det beskrivs på detta sätt är att det finns en stor grad av ”naturligt möte” inbäddat, d.v.s. det liknar ett naturligt möte medmänniskor emellan, men det kräver också kunskap. Begreppet att vara ”meningsskapande i gemenskap” (Rehnsfeldt & Eriksson 2004) rymmer det naturliga mötet i form av vårt ömsesidiga beroende (interdependens) och dess naturliga uttryck i mötet mellan människor. Begreppet ”det vårdande hermeneutiska mötet” kan ge en bild av det naturliga inslaget i mötet (Arman & Rehnsfeldt 2006). Det betyder utifrån Gadamers (1976, 1989) perspektiv att mötas i en ”gemensam mening”, där enskilda existentiella upplevelser förvandlas till något som berör de deltagande på ontologisk och existentiell nivå. Ömsesidigheten gör det alltså möjligt att ”känna igen” något i den andres berättelse, något som hör till det djupt och gemensamt mänskliga. Det gör att ett personligt tema, i den psykiatriska vården i regel patientens, förvandlas till något gemensamt som berör på livsförståelsenivån hos båda. Det är då inte längre en fråga om att mötas och samtala för att patienten ”ska komma till insikt”, utan om att tillsammans skapa förutsättningar för att förstå och dela något som kan utveckla förståelsen för vad det innebär att vara människa. På det viset kan livsförståelsen också ses som den slutgiltiga etiska intentionen i mötet. Den hermeneutiska dimensionen innebär att parterna möts i enlighet med de hermeneutiska principerna om helhet–del–helhet eller fråga–svar–fråga (Rehnsfeldt & Arman 2008). Det är dock viktigt att notera att fråga och svar här inte handlar om att vårdaren ställer en mängd frågor till patienten, utan att de tillsammans söker sig fram till en ny tolkning och förståelse för hur livet kan gestalta sig. Det finns således en etisk intention med mötet, d.v.s. mötet bär i sig © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 66

2014-07-08 13:59

3 Liv s för ståelse som utgångspunk t för patientens perspek tiv 67

en möjlighet till det goda, och för att uttrycka detta används begreppet ”livsförståelseetik”. Den slutgiltiga etiska intentionen, det goda som mötet syftar till, innebär således att en utveckling i livsförståelse kan ske (Rehnsfeldt 2005). Denna utveckling kan ses i ljuset av den ”ontologiska hälsomodellen” och dess syn på hälsa som görande, varande och vardande (Eriksson, Bondas-Salonen, Herberts, Lindholm & Matilainen 1995). På vardandenivån är hälsa relaterad till integration av människan som en enhet eller helhet. Det betyder inte att människan måste vara fri från exempelvis sjukdom, men att personen kan ta till sig sjukdomen som en del av livet, och ibland till och med utvecklas genom den genom en utvecklad livsförståelse. Hur kan det vårdande hermeneutiska mötet tillämpas rent konkret i den psykiatriska vården? Vårdarens hållning, som bör bära det ”naturliga” mötets kännetecken, och den livsförståelseetiska intentionen skapar en grund för att mötet blir vårdande. För att anknyta till den inledande berättelsen behöver inte mötet bara bestå av samtal utan det kan också handla om att mötas i förhållande till livets nödvändigheter, i detta fall i samband med iordningställandet av patientens lägenhet. Det var ett möte som rymde mycket av det vårdande hermeneutiska mötets kännetecken, i form av naturlighet, tolkning och förståelse. Att hjälpa patienten ordna till sin lägenhet, och bo i den, är en aktiv och teorigrundad vårdhandling som har stor betydelse för patientens utveckling i livsförståelse.

Att bli sedd som människa Psykisk ohälsa förknippas ofta med psykiatrisk sjukdom, men den kan också uppstå i samband med andra livsavgörande händelser. Händelser som kan få människan att ifrågasätta meningen med sitt liv och/eller känna sig vilsen i tillvaron. Detta motiverar att personens livsförståelse beaktas, vilket kommer att tydliggöras i det här kapitlet. Människor som vårdats i psykiatrisk vård kan beskriva upplevelser av att ha blivit diskriminerade och avvisade, men också att det kan uppstå ljus i mörkret när de möts som normala medmänniskor (Lilja & Hellzen 2008). ”Att bli sedd som människa” beskrivs ofta som något som är viktigt för upplevelsen av hälsa. Personer som drabbats av cancer och utmattningssyndrom beskriver hur de för en kamp mot livet som sådant. Trots de bokstavliga skillnaderna, där den förra gruppen lever i skuggan av döden och den senares liv mer karakteriseras av att leva i förhållande till ett ”intet” där man är tvungen att lära sig leva på nytt, finns stora likheter. Livet i dess nuvarande form upplevs som en för© F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 67

2014-07-08 13:59

A r n e R e h n sf el dt

K AP 17

ödmjukelse och förlust av värdighet. Samtidigt finns också skillnader, där detta att leva i förhållande till ett ”intet” kan innebära ett djupare livsförståelsemörker än att leva i förhållande till något, om än detta förhållande är döden (Rehnsfeldt & Arman 2008). Överfört till psykiatriska förhållanden kan vi här tänka oss djupet av den förtvivlan som en människa utan hopp har (jfr kapitel 14), och också förstå något av varför personer som beslutat ta sitt liv kan tyckas uppleva ett ökat lugn. Detta kan förstås som att personen är indragen i en kamp mellan liv och död, och att lidandet är som mest outhärdligt då människan inte hittar något att förhålla sig till. Det är i förhållande till något livsförståelsen utvecklas, även om detta något är döden. Det innebär därför en stor utmaning för vårdaren inom den psykiatriska vården att stödja patienten att utveckla livsförståelsen i relation till det liv man lever, och inte rikta den mot döden som en utväg. Det etiska kravet (Løgstrup 1992) kommer här således till uttryck i sökandet efter mening i lidandet på ett sådant vis att det blir uthärdligt. Om detta etiska krav inte möts uppstår vårdlidande. Om vårdaren däremot kan möta patienten i sökandet efter mening, kan personen också få sin värdighet som människa bekräftad. Att i samtal och gemensamma aktiviteter söka förståelse för livet som det blivit innebär inte bara att man ”finner” denna mening som ett svar, den skapas också i gemenskapen. Mötet skapar förutsättningar för att patienten ska uppleva sig sedd som människa. Detta att bli människa ”på nytt” i gemenskap med en annan person är således en aspekt av att utvecklas i livsförståelse, och innebär en möjlighet att ”intigheten” ersätts med något mer ”livgivande”. Som vårdare behöver vi också påminna oss om att också de anhöriga kan vara i ett livsförståelsemörker, när de inte förstår vad som sker med släktingen inom psykiatrisk vård. Att inte förstå vad som händer, och inte få information, innebär också det en sorts ”intet” att förhålla sig till. Därför måste även anhöriga få möjlighet till möten där deras livsförståelse kan utvecklas.

Att utvecklas i livsförståelse Livsavgörande skeenden, oavsett om de består i att drabbas av en psykiatrisk sjukdom eller att vara med om en traumatisk händelse, innebär ett stort lidande för personen. Samtidigt kan vi, t.ex. hos människor som varit med om tsunamikatastrofen, se hur en utveckling i livsförståelse kan äga rum. Också i denna typ av erfarenhet lyfts det mellanmänskliga och ömsesidiga beroendet fram, liksom gemenskapens möjligheter. © F ö r f a t t a r n a o c h S t u d e n t l i t t e r a t u r

978-91-44-09539-4_01_book.indd 68

2014-07-08 13:59

3 Liv s för ståelse som utgångspunk t för patientens perspek tiv 69

Hjälpsamhet från andra, och det goda man möter hos andra människor, kan göra att man kan finna mening i det meningslösa. Ytterligare en källa till mening är att ha en uppgift att göra och ta ansvar för – t.ex. att förmedla hopp till andra – liksom att ha ett distinkt mål att nå, som att söka efter anhöriga. Såväl gemenskapen som medlidandet med både närstående och främlingar kan utgöra en kraftkälla. Trots att tsunamikatastrofen är en unik händelse, är den som exempel på ett trauma också universell. Att rädda liv, hjälpa och trösta andra kan mitt i sorg och förtvivlan skapa en ny förståelse för vad som är viktigt och skänka mening i livet. Att trösta och få tröst ger en upplevelse av mening och att ”komma hem”. Kontakten med andra utsatta människor kan ge en ny förståelse för vad det verkligen innebär att vara människa. Att dela sitt lidande och sin glädje med andra skapar en vårdande gemenskap där mening kan skapas. En central slutsats är att möte med den egna livsförståelsen i form av sårbarhet och svaghet gör oss mer autentiska som människor. Det första steget i ett framåtskridande i lidandet som en hälsorörelse, är att det blir sett och mött av andra (Råholm, Arman & Rehnsfeldt 2008). Mot denna bakgrund kan vi inte bara förstå vikten av att patienten och vårdaren möts som människor och att även vårdarens livsförståelse utvecklas i detta möte. Vi påminns också om närståendes betydelse i samband med svåra situationer, och forskning visar också att kommunikation och goda relationer mellan anhöriga, patienter och personal är en viktig kvalitetsfaktor (Schroder, Wilde-Larsson & Ahlstrom 2007).

K AP 21

Det lilla extra Livsförståelsen utvecklas inte bara i samband med traumatiska och livsavgörande händelser. Också det som händer i vardagen har betydelse för hur vi utvecklas i livsförståelse, och vardagen rymmer såväl livgivande som traumatiska ögonblick. Inom den psykiatriska vården, där patienten så tydligt är i ett sårbart tillstånd genom sin sjukdom handlar det ofta där om att skydda patienten för sig själv, ibland genom tvångsåtgärder. Därmed kan det lätt hända att patientens värdighet kränks via bland annat objektifiering och asymmetriska relationer mellan personer (Jacobson 2009). Samtidigt rymmer vardagen som tidigare nämnts också vårdande hermeneutiska möten, och det är tydligt att det som kan kallas vårdkultur har stor betydelse för såväl om vårdlidande skapas som för lindrat lidande (Rytterström, Cedersund & Arman 2009; Öhlén 2000). Inom olika kontext pekar studier på att en kultur präglad av ro, vila,

K AP 16

978-91-44-09539-4_01_book.indd 69

2014-07-08 13:59

31 mm

Lena Wiklund Gustin (red.)

Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

| Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

Andra upplagan Läs även Art.nr 33498

OMVårdnad vid psykisk ohälsa – på GRUNDLÄGGANDE nivå

Vårdande vid psykisk ohälsa – på avancerad nivå

Art.nr 33496 2:a uppl.

Lena Wiklund Gustin (red.) www.studentlitteratur.se

978-91-44-09539-4_01_cover.indd 1

2014-07-31 15:20