9789140650849

Bära eller brista kOmmunikatiOn OcH RelatiOneR i aRbetet med människOR

Odd Harald Røkenes & Per-Halvard Hanssen

Förord Den här boken tar upp centrala begrepp och problemställningar som är kopplade till samverkan i olika yrkessammanhang och ger dig som läsare en introduktion i ämnet kommunikationsteori. Kommunikationsteori är ett område som rör flera yrken. Därför har det fallit sig naturligt för oss att integrera teorier och perspektiv från flera olika yrkesområden och traditioner. Tanken är att boken ska användas under en längre tidsperiod och upplägget är sådant att det kan ligga till grund för en strukturerad undervisningsplan. Boken riktar sig till olika yrkeskategorier och sammanhang där professionella yrkesutövare arbetar med människor, till exempel på skolor, inom sjukvården och socialtjänsten.

Vår önskan är att boken ska vara en interaktiv arbetsbok. Därför vill vi uppmana dig som läsare att samverka med andra, aktivt utforska de frågor som tas upp och reflektera över dig själv och din egen bakgrund i förhållande till arbetet med människor. Det är lika viktigt att på ett seriöst sätt försöka lösa de fortlöpande arbetsuppgifterna i boken som att läsa och förstå det teoretiska materialet. Det är en förutsättning för att man ska kunna utvecklas från att vara en god samtalspartner för vänner och bekanta i vardagen till att bli en god samtalspartner i sin yrkesutövning. Låt boken bli ett redskap för din personliga och professionella tillväxt och utveckling genom att du aktivt tar till dig innehållet och inte bara läser texten.

Denna andra utgåva påminner om den första i fråga om upplägg och struktur. Den innehåller dock en hel del nytt material, dels på grund av utvecklingen på området, dels till följd av återkopplingen på första utgåvan.

I den här utgåvan presenterar vi bland annat resultat från senare hjärnforskning samt den betydelse de kan ha för förståelsen av människan och resonemanget kring samverkan i arbetet med människor. Vidare rymmer denna utgåva nya textavsnitt som handlar om att befinna sig i en samverkansprocess under längre tid, om tvärvetenskaplig samverkan, om klienternas självbestämmande, om resiliens och om att ha en begränsad förmåga till intersubjektivitet. Boken är dessutom uppdaterad i fråga om forskning kring kommunikation och relationskompetens.

Några råd till lärare • Läs igenom hela boken innan du planerar undervisningen. Det är viktigt att du får en helhetsbild av bokens upplägg och tankegångar. Då är det lättare att vara flexibel i planeringen av varje enskilt undervisningstillfälle.

• Det är viktigt för den pedagogiska processens framskridande att du som lärare intar rollen som regissör och ledare i samband med övningar och gruppuppgifter.

• Vissa gruppuppgifter fungerar bäst när läraren är aktivt närvarande i gruppen.

• Låt gärna de studerande arbeta med materialet i boken under en längre tidsperiod, till exempel 1–3 år.

• Betrakta uppgifterna och övningarna som förslag och anpassa dem gärna så att de passar den situation ni befinner er i.

• Ändra gärna på ordningsföljden i boken. Ta upp det ämne som passar bäst i den aktuella situationen. Det finns inget som hindrar att man hoppar fram och tillbaka.

• Boken kan vara användbar inom flera olika ämnesområden, till exempel etik och flervetenskapligt samarbete, samt för att belysa frågor och samverkanssituationer som uppstår under utbildningens gång. Den kan med andra ord användas fortlöpande under utbildningen och inte bara i ämnet kommunikation.

• Boken kan även användas för självstudier och i studiecirklar, till exempel om flera kollegor på en arbetsplats vill utvecklas på områdena relationskompetens och kommunikation.

Trondheim, april 2006 Odd Harald Røkenes och Per-Halvard Hanssen

Innehåll Del 1: Att arbeta med människor 7

1.

2.

Relationskompetens och kommunikation 9 Odd Harald Røkenes Det intersubjektiva mötet 50 Per-Halvard Hanssen

Del 2: Egenperspektivet: Att förhålla sig till sig själv 73

3.

4.

5.

Utveckling av relationskompetensen 75 Odd Harald Røkenes Bakgrund och sättet att vara 103 Odd Harald Røkenes Förförståelse, människosyn och kommunikation 155 Odd Harald Røkenes

Del 3: Den andres perspektiv 175

6. Att förstå den andre 177

Per-Halvard Hanssen och Odd Harald Røkenes

Del 4: Samverkansperspektivet 217

7.

8.

Kommunikationsprocessen 219 Per-Halvard Hanssen och Odd Harald Røkenes Samverkan i yrkesrollen 249 Odd Harald Røkenes och Per-Halvard Hanssen

Litteraturförteckning 301 Sakregister 313

DEL 1

Att arbeta med m채nniskor

Odd Harald Røkenes

1 Relationskompetens och ­kommunikation Du kan redan kommunicera. Människan har en grundläggande, medfödd kommunikationsförmåga. Vi utvecklar vår allmänna kommunikationskompetens i samverkan med andra människor, först och främst genom språkutvecklingen. Därigenom blir vi delaktiga i en mångfaldig, nyanserad och värdefull kommunikationsgemenskap. Den allmänna kommunikationskompetensen är din främsta resurs när du ska arbeta med människor. Att göra ett bra jobb handlar till stor del om att använda det man redan kan i egenskap av kommunicerande medmänniska.

När du utövar ditt yrke ska du tillämpa det du kan i ett nytt sammanhang. Det är en förmåga man kan lära sig mer om och utveckla. I den här boken riktar vi uppmärksamheten mot sådant som är utmärkande för kommunikation och samverkan i ett särskilt yrkessammanhang: arbetet med människor. Det utgör själva kontexten. Arbetet kan bland annat innebära att skapa förutsättningar för förändring, utveckling och inlärning hos andra människor, bidra till att de blir friska eller att de kan fungera bättre i vardagen. Yrkeskontexten innebär att det ställs vissa krav på den som kommunicerar. Den professionella befinner sig i en roll där han eller hon samverkar med brukare och övriga samarbetsparter utifrån vissa övergripande verksamhetsmål. Parterna har andra förväntningar på varandra än de skulle ha haft om de träffades privat. Det påverkar deras samarbete.

Handlingskompetens och relationskompetens Yrkeskompetens är i vidare bemärkelse en yrkesutövares förmåga att förstå och förhålla sig till de krav hon möter i professionella sammanhang. Inom vårt yrke ställs vi inför andra kommunikationskrav och -möjligheter än dem vi annars möter i vardagen. För att vi ska kunna tillgodose de ­aspekterna 9

Del 1: att arbeta med människor av vår yrkesutövning krävs att vi har en relationskompetens. Relationskompetens innebär att förstå och samverka med de människor vi möter i vårt yrke på ett bra och ändamålsenligt sätt. En relationskompetent yrkesut­övare kommunicerar på ett sätt som är meningsfullt, som värnar om det överordnade syftet med samverkan och inte kränker den andra parten. När du arbetar och samverkar med människor är det särskilt viktigt att du tillvaratar den andres rättmätiga intressen. Den professionella ska i första hand ta hänsyn till brukarens/klientens behov och inte försöka tillgodose sina egna behov på den andres bekostnad. Relationskompetensen är sammansatt och kompetenskraven ändras allteftersom kontakten med klienten utvecklas.

Yrkesutövaren måste för det första vara kapabel att skapa kontakt, att upprätta en relation till klienten. För det andra måste den professionella vara kapabel att stanna kvar i relationen över tid, att upprätthålla relationen. Den tredje relationella utmaningen innebär att kunna avsluta professionella relationer på ett bra sätt. Andra viktiga aspekter av relationskompetensen är situationsförståelse, kulturell lyhördhet, självinsikt och empatisk förmåga hos yrkesutövaren. Relationskompetensen bygger på den allmänna kommunikationskompetensen men kan utvecklas hos den enskilda yrkesutövaren och tydliggöras i förhållande till olika yrkessammanhang.

Relationskompetensen är en viktig del av yrkeskompetensen. En omfattande amerikansk undersökning bland allmänläkare visar till exempel att dålig kommunikation mellan läkare och patient samt läkarens bristande hänsyn till relationsfaktorer är det största hindret för en effektiv behandling av allvarliga depressioner (Schulman m.fl. 2001). Handlingskompetensen är också viktig. Yrkesgrupper som arbetar med människor måste både kunna handla och samverka.

Handlingskompetensen består av kunskaper och färdigheter som innebär att du kan göra något med den andre eller för den andre, på samma sätt som man gör något med ett objekt, ett föremål. Att kunna ge en spruta eller sätta ihop en rullstol på rätt sätt är exempel på handlingskompetens. En sjuksköterska behöver till exempel särskilda kunskaper och färdigheter för att kunna ge en spruta till ett litet barn. Men för att kunna göra ett bra jobb måste hon även kunna förhålla sig till barnet, inte bara göra något med barnet. Hon måste förstå och ta hänsyn till hur det känns för barnet att få en spruta och hur hon på bästa sätt kan kommunicera med barnet i den situationen och värna om dess intressen. Vad innebär det till exempel att inte barnet känner henne sedan tidigare? Skulle det vara annorlunda om det var barnets mor som satt med barnet i knäet? Hur påverkas barnets relation till den professionella när det får en spruta? Vad känner sjukskö10

1. relationskompetens och kommunikation terskan själv när hon ska ge en spruta till ett barn som är ängsligt och gråter? Hur påverkar hennes erfarenheter och personlighet hennes samverkan med barnet? Det är sådant som ingår i en yrkesutövares relationskompetens.

Relationskompetens handlar bland annat om att känna sig själv, förstå den andres upplevelse och förstå vad som händer i samspelet med den andre.

Den professionella måste kunna gå in i en relation, skapa förutsättningar för en bra kommunikation och förhålla sig på ett sådant sätt att det som sker är för den andres bästa. Det förutsätter att du möter den andre som ett subjekt – en självständig, handlande individ – och visar respekt för den andres integritet och rätt till självbestämmande. I arbetet med människor är det svårt att föreställa sig rena handlingar, där det saknar betydelse vilket förhållande parterna har till varandra och hur de kommunicerar. Du kommer i regel att agera inom ett socialt samverkansfält där du står i olika relationer till andra människor. Handling kan inte särskiljas från samverkan. Även om den andre befinner sig i ett medvetslöst tillstånd kan relationen betyda mycket. En patient som ska opereras kan till exempel vara angelägen om att få veta: Vem kommer att se mig naken under operationen? Kommer några kandidater att vara närvarande? Kommer jag att träffa någon av dem efter­åt? För att en sådan patient ska känna sig väl omhändertagen krävs att den professionella även tar hänsyn till patientens upplevelse och inte bara fokuserar på de tekniska, instrumentella sidorna av det operativa ingreppet.

Istället för att säga att vi arbetar med brukare, patienter och klienter är det i många sammanhang mer konstruktivt att poängtera att vi samarbetar med dem.

Professionella behöver två ben att stå på i sin yrkesverksamhet, både en instrumentell handlingskompetens och en kommunikativ relationskompetens (figur 1).

Hos en erfaren yrkesutövare är handlingskompetensen och relationskompetensen sammanflätade till en helhet. På utbildningar för arbeten med människor är det viktigt att skapa ett fungerande samspel mellan inlärningen av instrumentella färdigheter och kunskaper å ena sidan och utvecklandet av relationsförståelse, relationella färdigheter och etiska reflektioner å andra sidan (figur 1).

11

Del 1: att arbeta med människor

YRKESKOMPETENS

Handlingskompetens

Relationskompetens

Instrumentella färdigheter och kunskaper

Relationsförståelse, relationella färdigheter och etiska reflektioner

Figur 1. Yrkeskompetensen består av både handlingskompetens och relationskompetens.

Handlingskompetensen och relationskompetensen utgör tillsammans yrkeskompetensen. Att rikta uppmärksamheten mot samverkan är därför en naturlig del av undervisningen. Inlärningsmiljön bör vara utformad så att inlärningen av kunskaper och instrumentella färdigheter alltid sätts in i en samverkanskontext. Det kan främja utvecklingen av relationskompetensen.

Men den professionella kan inte bara luta sig mot sina sociala och relationella färdigheter. Han eller hon måste även ha en grundläggande handlingskompetens som bygger på instrumentella färdigheter och faktakunskaper.

Att möta hela människan Som professionell måste du bemöta den andre som ett subjekt och en medmänniska och förhålla dig till dennes upplevelser, känslor, önskemål och vilja. Att möta hela människan innebär att du inte bara möter henne som ett objekt, en fysisk företeelse. Objekt är något man hanterar, subjekt kom12

1. relationskompetens och kommunikation municerar och samverkar man med. Att förhålla sig till den andre är därför viktigare än att göra något för den andre.

En sjukgymnast kan till exempel behandla en patient med elektrisk stimulering av musklerna, på samma sätt som en ingenjör använder sig av elektricitet för att väcka en elektronisk krets till liv. Men om sjukgymnasten bara betraktar patienten som en kropp hon ska åtgärda reducerar hon den andre från att vara en medmänniska till att bli ett objekt för hennes yrkesutövning. En sådan reduktionism kan patienten uppleva som kränkande. Det kan också försämra möjligheterna att uppnå syftet med behandlingen, för att inte sjukgymnasten tar hänsyn till de mellanmänskliga och psykologiska faktorer som är viktiga för hälsan och tillfrisknandet.

En annan människa är dock även en kropp, ett objekt, ett föremål. Därför är det både nödvändigt och givet att vi även förhåller oss till varandra som objekt i olika sammanhang. Relationskompetens innebär att både vara kapabel att möta den andre som ett subjekt och att kunna handla instrumentellt i de situationer och relationer där det är lämpligt och riktigt. Det förutsätter att du har tänkt efter och kan motivera dina handlingar.

Att förklara eller förstå?

Mänskligt beteende kan vara både ändamålsenliga handlingar och ett beteende utan något bestämt syfte. Knäreflexen till exempel har inget bestämt syfte – patienten kickar inte mot läkaren med flit. Den är en naturlag. Naturlagar och icke ändamålsenliga beteenden kan orsaksförklaras. De betyder ingenting, de uppstår bara till följd av en eller flera orsaker. Människan kan dock även handla ändamålsenligt för att uppnå ett visst syfte. Vi är både objekt och subjekt. Subjekt samverkar och förstår varandra, objekt påverkar varandra i form av orsak och verkan. Att förstå är därför något annat än att förklara. Jag kan till exempel peka på en bok för att jag vill att du ska räcka mig den. Det är ett beteende som det inte är meningsfullt att orsaksförklara. Man kan förstå det beteendet utifrån den avsikt som kommuniceras via den meningsgemenskap vi har i det icke-verbala språket. I möten mellan människor är meningsanalyser och förståelsen därför ofta betydligt viktigare än förklaringar utifrån en empirisk analys av orsakssambanden.

Inom naturvetenskapen är man intresserad av att påvisa och förklara orsakssamband. Inom samhällsvetenskap och humanistiska ämnen lägger man större vikt på meningsanalyser och förståelse, men även inom dessa fackområden kan man behöva förklara saker utifrån ett orsakssamband.

13

DEL 2

EGENPERSPEKTIVET: ATT FÖRHÅLLA SIG TILL SIG SJÄLV

Odd Harald Røkenes

3 Utveckling av relationskompetensen Jag vill gärna visa att människor inte bara har flera troll i sinnets djup utan även mera guld.

Jan Kjærstad

Kompetensutveckling för den som arbetar med människor rör sig om mer än bara kunskapsinhämtning och färdighetsträning. I det sammanhanget handlar inlärning och utveckling till stor del om att skapa förutsättningar för ett konstruktivt möte mellan profession och människa. Du är i viss bemärkelse en yrkesmässig tillgång. Vi kommer nu att gå närmare in på egenperspektivet, ditt personliga bidrag till samverkan med andra (se figur 3, kapitel 1). I det här kapitlet fokuserar vi på utvecklingen av relationskompetensen, och de följande två kapitlen handlar om att lära känna sig själv. Kompetensutveckling innebär att du integrerar kunskapen i dig själv, så att du kan vara professionell på ditt eget vis samt att du värderar ditt eget bidrag till inlärningsprocessen. Relationskompetens är det samma som en medvetenhet om egna värderingar och åsikter samt en medvetenhet om den betydelse ditt eget sätt att vara och dina egna erfarenheter har när du kliver in i en yrkesroll.

Detta kommer i mångt och mycket att bli en upptäcktsresa där du får utforska vad som är viktigt för att kunna göra ett bra jobb i ett framtida yrkessammanhang, först och främst genom att du lär dig mer om dig själv.

Böcker och föreläsningar kan inte ge dig alla svar. Ett samtal med dina kurskamrater på lunchen kan vara minst lika viktigt eller att du ber din kompis att du får läsa de brev du skrev till honom eller henne för flera år sedan.

Det är många faktorer som påverkar den professionellas samverkan med andra: • sociodemografiska faktorer, till exempel kön, ålder, social bakgrund, familjebakgrund, civilstatus och utbildning 75

Del 2: egenperspektivet: att förhålla sig till sig själv • livshistoria, släkt, erfarenheter, olika händelser och trauman i livet • individuella särdrag, till exempel utseende, funktionshinder, sjukdomar och intelligens • kulturella faktorer som etnisk tillhörighet, social tillhörighet, värderingar, människosyn och livssyn • psykologiska faktorer som personlighet, beteende, självbild, självkänsla, självförtroende, blinda fläckar och ömma punkter • den professionellas förförståelse, tankesätt, vetenskapssyn, kunskaps­syn, etisk grundsyn och tillämpning av vissa teorier och metoder.

Om att upptäcka sina egna utvecklingsmöjligheter Du kan kommunicera. Som människa har du en grundläggande kommunikationskompetens som relationskompetensen i din yrkesverksamhet vilar på. Den kan du vidareutveckla och du kan även lära dig mer om hur man hittar ett bra och lämpligt sätt att vara sig själv i olika yrkessammanhang.

Vi vill därför uppmana dig att titta närmare på några av de sidor hos dig själv som nämndes ovan och fundera över vilken betydelse de kan ha för din samverkan med andra i yrkessammanhang. Syftet behöver inte vara att du ska förändra dig utan snarare att du ska kunna förhålla dig till den du är i din yrkesutövning på ett så bra sätt som möjligt.

Gå till vägs ände med dina fel, åtminstone med vissa av dem, så att du får möjlighet att komma fram till vilka de är. Stannar du istället när du har hunnit halvvägs, kommer du att upprepa samma misstag så länge du lever och vissa kommer att påstå att det är din ”livslott”. Tvinga fienden, som är din struktur, att ge sig tillkänna. Om du inte lär dig att förvränga ditt eget öde har du endast varit ett rum för uthyrning.

(Henri Michaux)

Det finns undersökningar som visar att de grundläggande karaktärsdragen hos vuxna i princip är oföränderliga (Nordvik 1995). Detta kan lätt leda till ett slags pedagogisk pessimism. På vissa högskolor och universitet kan man bli för angelägen om att sålla bort studenter som inte anses vara lämpliga för att arbeta med människor, istället för att lägga vikt vid utvecklingen av relationskompetensen på de olika utbildningarna. Vi anser att de flesta människor har en potential när det handlar om att utvecklas till att bli mer lämpade – det vill säga mer kompetenta att samverka i sin yrkesutövning 76

3. utveckling av relationskompetensen – utan att det för den skull innebär att de genomgår en radikal personlighetsförändring. Att till exempel bli medveten om sitt eget beteende kan i sig vara en förändring som är viktig för yrkesutövningen. Det ger dig möjlighet att hitta ett förhållningssätt till den du är. En person som är medveten om att han inte är så bestämd och handlingskraftig kan antingen försöka ändra på sig eller ta konsekvenserna av att han är sådan, till exempel genom att undvika olika chefspositioner. Negativa handlingsmönster, till exempel att en person inte vågar yttra sig på ett möte, kan brytas. När vi säger att vuxna människors grundläggande karaktärsdrag är oföränderliga innebär det inte att vuxna inte kan utvecklas eller lära sig nya förhållningssätt till de krav som omgivningen ställer. I många fall är det dock nödvändigt eller önskvärt att en människa förändrar sig. Inom alla yrken finns det plats för olika personlighetstyper. Det finns många sätt att vara en kompetent yrkesutövande och det faktum att professionella är olika är en tillgång i sig.

Brukarens recept på en perfekt behandlingsassistent

Sammanställt av en grupp socionomstuderande med hjälp av synpunkter från före detta missbrukare som de studerande träffade i samband med ett arbete om eftervård.

• • • •

10 dl kärlek och närhet 2 ton öppenhet, ärlighet och engagemang 1 msk fördomsfrihet 5 liter gränssättning, eventuellt en viss tuffhet (Du avgör själv om det behövs en liten ”spark” i ändan) • 1001 liter empati och respekt • 3,33 dl mod att konfrontera Blanda samtliga ingredienser och låt brukaren få tid att utvecklas! Hjälparen måste inse sina begränsningar och tala som en medmänniska, inte som en professionell yrkesutövare. (Jätteviktigt!)

Tillsätt: • 1 dussin samtalsinitiativ • 20 000 ml mod att föra mer än ytliga samtal • 5 dussin medvetenhet om vad du är bra på • 10 msk förmåga att se vilka resurser som krävs • 10 000 kg psykisk styrka – var konsekvent 77

Del 2: egenperspektivet: att förhålla sig till sig själv • 122 hg av kryddan ”stå för vad du säger” • 1 näve ”var dig själv” strös ovanpå Slutligen: Man kan inte vara bra jämt, ingen är felfri.

Hur mycket vi än läser, kan vi aldrig veta allt!

Använd sunt förnuft.

Blanda samtliga ingredienser och låt behandlingsassistenten jäsa en bra stund.

Det är viktigt att varje enskild student försöker hitta egna utvecklingsmöjligheter, så att han kan utöka sin relationskompetens på de områden som det är möjligt och realistiskt att ta sig an. Det kan ske i form av en kartläggning av de instrumentella och relationella krav som kommer att ställas i ett framtida yrkessammanhang. För enstaka individer kan en sådan utveckling innebära att de blir medvetna om att vissa arbeten inte passar dem. Andra kan upptäcka sidor i sitt beteende som de vill förändra för att på ett bättre sätt kunna möta de krav som yrkessituationen ställer.

Gruppuppgift Karl har börjat läsa till socialpedagog. Han började utbildningen på förslag av en rehabiliteringskonsult. Karl fick inte vara kvar på sitt tidigare arbete som biografvaktmästare eftersom han hade allvarliga problem med sin impulskontroll. Vid ett tillfälle gav han en stökig biobesökare en örfil och flera gånger skällde han ut folk, bland annat för att de betalade med stora sedlar som han fick besvär med att växla.

Det gjorde att han fick sparken. Nu ska han alltså utbilda sig till socialpedagog.

Ryktena om Karls tidigare historia florerar, både bland de studerande och lärarna.

Hur kan Karl, kurskamraterna och lärarna hantera detta? Diskutera frågan med 2–3 av dina kurskamrater.

När det gäller karaktärsdrag och grundläggande beteendemönster är det möjligt att en förändring kräver en annan process än den som kan genomföras med hjälp av pedagogiska tillrättavisningar eller på egen hand, till exempel en psykoterapeutisk utvecklingsprocess. Det är i synnerhet aktuellt när personen ifråga inte ens är medveten om sitt olämpliga och självdestruktiva beteende.

78

3. utveckling av relationskompetensen Vi kan föreställa oss en person som har en tendens att vara mycket öppen och självutlämnande gentemot andra människor, till exempel grannar och bekanta, som känner att öppenheten inte passar den relation de har till personen ifråga och därför blir illa till mods. Det kan leda till att folk drar sig undan. Personen ifråga märker själv att de gör det men förstår inte varför. Så länge han inte är medveten om sitt eget beteende kan han inte heller förändra det på egen hand.

I en sådan situation är förändringen till stor del beroende av en process som främjar det Habermas kallar en frigörande självreflektion, en process där personen känner sig mött på ett sådant sätt att han kan och vågar möta sig själv, se sitt eget mönster och förhålla sig till det. Personen i fråga måste bli medveten om sitt eget beteende. För att kunna förändra upplevelser och beteendemönster är det värdefullt om man har en anknytning till andra och kan samverka med dem inom ramen för en gemenskap. En nära vänskap eller ett parförhållande kan eventuellt ge utrymme för sådana möten. För många kan det bli aktuellt att utforska dessa processer i en terapeutisk relation, till exempel i samtal med en psykolog.

Anpassningssocialisering och bildningssocialisering Den norske filosofen Jon Hellesnes tar upp två grundläggande former för socialisering: anpassning och bildning (Hellesnes 1975:27). Förhållandet mellan anpassningssocialisering och bildningssocialisering är enligt oss en viktig dimension på utbildningar för arbete med människor. Vi ska se närmare på hur dessa begrepp kan bli meningsfulla när de tillämpas på utbildningssystemet. Det utmärkande för en anpassningssocialisering är att utbildningsinstitutioner och praktikplatser försöker få de studerande att anpassa sig och ta till sig de värderingar, normer, teorier och metoder som anses vara mest gångbara inom ämnesområdet eller yrket. Pedagogiken genomsyras av en kunskaps- och normförmedling samt tester av om de studerande har tillägnat sig de kunskaper som anses vara giltiga och de normer som anses vara riktiga. En bildningsinriktad pedagogik lägger större vikt vid att de studerande får möjlighet att utveckla ett genomtänkt, kritiskt och självständigt förhållningssätt till olika värderingar, normer, teorier, metoder – och till sig själva. Reflektion, kritiskt tänkande och egenutveckling blir därmed överordnade värden. Pedagogiken är mer processoch utvecklingsinriktad och är öppen för en teoretisk mångfald och en metodpluralism. Det som studeras kan i princip betraktas ur flera perspek79

Del 2: egenperspektivet: att förhålla sig till sig själv tiv och inom den professionella verksamheten kan olika metoder tillämpas, men dessa bör bli föremål för kritisk reflektion och prövning. De studerande bör även rikta uppmärksamheten mot sig själva, sitt eget tänkande och sina utvecklingsmöjligheter.

Tänk efter …

Vad är utmärkande för den utbildning som du går/har gått?

Självförvaltning och helhetlig inlärning Vi ska nu titta närmare på ett exempel på en bildningsinriktad pedagogik i Danmark. Jerlang och Jerlang har utvecklat ett pedagogiskt resonemang kring något som de kallar självförvaltning (Jerlang och Andersen 1991; Jerlang och Jerlang 1996). De poängterar att pedagogiken måste omfatta hela människan och hennes totala situation, att den måste utveckla människans självbestämmande, ansvar för sin egen utveckling och ansvar för omgivningen.

Självförvaltning är det samma som individens vilja och förmåga att skapa sitt eget liv och påverka sin livssituation i ett ansvarsfullt och solidariskt samarbete med andra likvärdiga individer. Individen har alltså inte bara ansvar för sin egen utveckling utan även för andras samt för omgivningen, däribland kulturen, samhället, naturen och ekologin.

(Jerlang och Andersen, 1991:42)

Människan betraktas som en aktiv medskapare av sitt eget liv. Detta kallas självreglering. En annan viktig aspekt av självförvaltningen är autonomi, självbestämmande. Det handlar om att vara självständig, frigjord från sina föräldrar och att kunna göra egna val. Att få stöd i fråga om självreglering och självbestämmande anses vara viktigt för en optimal utveckling. Självreglering och självbestämmande är livslånga processer som bidrar till en integrering av och ett samband mellan känslor och intellekt, kropp och själ och skapar dessutom en känsla av identitet och egenvärde. Jerlang och Jerlang poängterar även att självförvaltning inbegriper makt till skillnad från rädsla och vanmakt. Makten växer fram genom medvetandegörande, insikt och kritik. En annan viktig del av självförvaltningen är att ta ansvar för sitt eget liv och sin egen utveckling, sina medmänniskor och sin omgivning.

80

3. utveckling av relationskompetensen Här kan man dra en parallell till Habermas resonemang kring frigörande självreflektion, moralisk autonomi och diskursetik, som presenterades i kapitel 1.

Jerlang och Jerlang poängterar att en förutsättning för självförvaltning är att individen utvecklar en förmåga: … att älska sig själv, det vill säga känna och bekräfta sig själv som en individ med egna behov, motiv, mål, känslor och intressen – att utveckla sitt självförtroende, kunna visa det, älska andra, det vill säga kunna knyta an till andra, lära känna dem, agera solidariskt gentemot dem, vara en hel människa, det vill säga ”huvud och kropp”, utveckla insikter, känslor, motorik, språk, fantasi och rörelse.

(Jerlang och Jerlang 1996:441)

För att detta ska kunna ske måste individen få möjlighet att utvecklas i genuina relationer i samspel med andra människor, få möjlighet att älska och att själv bli älskad. Enligt Jerlang och Jerlang är det också viktigt att utveckla en allsidighet, en allsidig praktisk livserfarenhet, och vara lekfull, fantasirik, kreativ och experimenterande. Det är dessutom viktigt att utveckla en situationsmedvetenhet, där individen kan se både möjligheter och begränsningar i en situation och agerar utan att vara rädd eller dogmatisk och skaffar sig erfarenhet av självförvaltning. Det kan till exempel ske genom att han sätter upp vissa mål för sin egen utveckling och samarbetar med andra för att uppnå dessa mål. Jerlang kallar det för ”… att konkret bli en medskapare av sitt eget liv” (ibid. 1996:441).

Resonemanget om självförvaltning är ett perspektiv som vi finner relevant för utvecklingen av en relationskompetens, även om det är ett generellt utvecklingspedagogiskt perspektiv som inte begränsas till samverkan i relationen brukare–hjälpare. Utgångspunkten är att alla människor har en inneboende medfödd kompetens som kan utvecklas genom samverkan och reflektion. Det är en livslång process som det är viktigt att skapa förutsättningar för och stödja i pedagogiska sammanhang. Det är i högsta grad aktuellt för dig som utbildar dig för att sedan kunna gå in i en hjälprelation.

Om du ska ta ansvar för andra människor måste du även ta ansvar för din egen utveckling och självförvaltning. Liknande pedagogiska infallsvinklar finner man i norsk litteratur om utbildning på högre nivåer. I boken Helhetlig læring framhåller författarna Arild Gulbrandsen och Jan Forslin att man på utbildningar till arbeten med människor i första hand lär sig genom att utöva yrket i praktiken och sedan reflektera över det (1997). Inlärning handlar även om utveckling och för att utvecklas måste man använda 81

Del 2: egenperspektivet: att förhålla sig till sig själv erfaren­hetsbaserade och kreativa undervisningsformer. Gulbrandsen och Forslin kallar det för helhetsspråkliga uttrycksformer: ord, bild, musik, rörelse, kroppsspråk, symboler, färg och form. Sådana uttrycksformer möjliggör en helhetlig inlärningsprocess, med en djupare förankring av kunskapen hos individen. Samma helhetliga inlärningssyn förekommer i boken Kunsten som beveger (Bø och Sæther 2004).

Om att vara sig själv i sin yrkesroll När man utbildar sig till att arbeta med människor får man lära sig att använda det man kan och vara den man är i ett nytt sammanhang, i en yrkesroll. Att utveckla sin relationskompetens handlar om att hitta ett lämpligt och bra sätt att vara sig själv i ett sådant sammanhang. Den processen består av fyra grundläggande delar: • att ha kontakt med sig själv • att vara kongruent i mötet med andra, det vill säga att det finns en överensstämmelse mellan den du är och den du verkar vara • att ha ett medvetet och genomtänkt förhållningssätt till den betydelse din egen kulturella bakgrund, förförståelse, personlighet och dina livserfarenheter kan ha i ett yrkessammanhang • att skapa förutsättningar för en förändring av destruktiva beteenden och samspelsmönster samt framväxten av konstruktiva beteenden och samspelsmönster.

Ingen kan lägga ifrån sig sin personlighet. Den har stor betydelse i samverkan med andra människor. Eftersom personligheten är så pass oföränderlig i vuxen ålder är det viktigt att du som professionell känner dig själv när du ska arbeta med människor, så att du kan förhålla dig till att du är den du är. Att bli en kompetent yrkesutövare handlar även om att förändras och utvecklas på de punkter som är önskvärda och möjliga och hitta egna utvecklingsmöjligheter, både på det yrkesmässiga och personliga planet. Det handlar bland annat om att fundera över sina egna känslor. Nyare forskning om hjärnan visar att en grundförutsättning för att kunna tänka, planera och fatta förnuftiga beslut är att man har kontakt med sina känslor (Damasio 2006). Egenutveckling handlar också om att fundera över den man är och få respons i samspelet med andra människor. En sådan utvecklingsprocess kan inte ersättas med inlärning av teorier, metoder och färdigheter eller med nitisk träning. Det kan lätt leda till en yttre form av inlärning. För en 82

Bära eller brista Kommunikation och relationer i arbetet med människor Odd Harald Røkenes och Per-Halvard Hanssen Kommunikation är grundläggande i arbetet med människor. Att skapa ett bra möte och en god, bärande relation är ofta den viktigaste delen av jobbet.

I den här boken poängterar författarna att kommunikation handlar om mycket mer än att göra sig förstådd. God kommunikation handlar om att leva sig in i andras världar, att skapa en gemensam upplevelsesfär, att bygga relationer till andra människor och våga ge sig in i situationer som upplevs som svåra. God kommunikation kräver också att man reflekterar över sin egen förståelse och sina handlingar och agerar på ett sätt som inte kränker andra människors integritet och självbestämmanderätt.

Boken ger en introduktion till kommunikations- och relationsteori och tar upp centrala begrepp och problem kopplade till samarbete i olika situationer i arbetslivet. Genom uppgifter och övningar konkretiseras teori och problemställningar.

I boken behandlas också nyare forskning om hjärnan, bland annat vilken betydelse kroppsuppfattning, känslor och det undermedvetna har för tänkande och kommunikation människor emellan.

Boken vänder sig till studerande vid universitet och högskolor. Den är av intresse för alla som utbildar sig till ett arbete med människor, framför allt inom vård, socialt arbete och pedagogik.

Odd Harald Røkenes är psykolog och specialist i klinisk psykologi. Han arbetar som lektor vid högskolan i Sør-Trøndelag och som privatpraktiserande psykolog.

Per-Halvard Hanssen är psykolog och specialist i klinisk psykologi. Han arbetar vid barn- och familjeenheten i Trondheims kommun och som privatpraktiserande psykolog. Översättning: Melinda Hoelstad. Fackgranskning: Urban Wåhlander, Göteborgs universitet.

I SBN 978-91-40-65084-9

9

789140 650849