9789197738286 by Smakprov Media AB

johan frisk

Om drogen som erĂśvrade vĂ¤rlden

Förord Gången är drygt 15 meter lång. Den sträcker sig från yoghurtkylen ända fram till kassorna. De sex hyllplanen till vänster visar upp ett 50-tal olika sorters chokladkakor; mörk choklad, ljus, med fyllning, tunn, krispig, med smak som apelsin, jordgubb, mint, aprikos, chili, nöt. Där ligger också kakor av marsipan och nougat, kakor fyllda med knäck och kokos och kola. Och praliner i prasslande påsar eller inhysta i lockande pappboxar. När chokladen tar slut tar glassen vid; två stora frysar fyllda med paketglass, pinnar, glasstårta och sorbet. På andra sidan gången hänger flera lager med färgglada påsar. Där finns hårda karameller, mjuka karameller, runda karameller, kantiga karameller och karameller med och utan fyllning. Där finns godis formade som bilar och vägskyltar, som tomtar och klubbor, solar och olika frukter. Före nästa sektion, den med lösgodis, står en kyl med läsk. Lösgodiset fyller 96 genomskinliga burkar. Gångar som den här, fyllda med sockerstinna produkter i färgsprakande förpackningar, finns i de flesta livsmedelsbutiker. Oftast strategiskt placerade i närheten av kassorna. Ägarna till de drygt 5 000 butiker i Sverige som säljer livsmedel har alla lärt sig vilken kommersiell kraft som finns i en av männi skans största drifter: sötsuget.

Själv har jag, liksom de flesta, vant mig vid överflödet av sötsaker. Jag höjer inte ett ögonbryn när jag passerar den här gången i min lokala livsmedelsbutik. Om inte barnen är med. Då tvingas jag prestera åtminstone en handfull bestämda »Nej, inte idag«. »Nej, kanske på lördag«. »Nej, lägg tillbaka den där«. »Nu«. Sötsuget har ett stort inflytande också över andra delar av butiken. Numera köper livsmedelsindustrin 80 procent av det socker som produceras i Sverige och vi har långsamt men säkert vant oss vid allt sötare frukostflingor, yoghurtar, snabbmat, såser, läsk och bröd. Förr konsumerades det mesta av sockret hemma och det var lättare att hålla reda på hur mycket man fick i sig. Så sent som på 1800-talet åt vi inte mer än fyra kilo socker per person och år. Idag har den siffran tiofaldigats, och vi får i oss cirka 40 kilo socker per år. Och då räknas inte glukossirap och andra stärkelsebaserade sockerarter. Som en följd av den höga konsumtionen pekas sockret, och sötsuget, ut som den största boven bakom den alltmer akuta fetmaepidemin. Sockret får också skulden för de senaste årens kraftiga ökning av antalet diabetesfall. De som tillverkar socker eller livsmedel med socker i håller givetvis inte med, och sockerindustrin har investerat stort i marknadsföring och lobbying för att vederlägga påståendena. Och, inte minst, för att påverka de myndigheter och organisationer som försöker sätta en gräns för hur mycket socker vi bör få i oss. Vissa beskriver sockret som en drog med förmågan att skapa ett beroende. Också här är sockerindustrin av en annan mening. Klart är att sötsuget är genetiskt betingat, generna bakom förmågan att känna sötma är identifierade som tas1r2 och tas1r3.

Men sötsuget har haft större påverkan på mänskligheten än att – möjligtvis – skapa en allt fetare befolkning. Folkslag har utrotats i jakten på sötman, krig har startats, länder har skapats och en hel slavhandel har uppstått för att tillfredsställa efterfrågan på socker. Sötsug är en mäktig kraft. En kraft som de flesta av oss måste förhålla oss till på något sätt. Det gäller inte minst livsmedelsindustrin som alltmer intensivt söker efter den heliga graal. En metod att minska på mängden socker men behålla samma smak av sötma. För sötman, den måste vi ha.

Innehåll Förkortningar..................................................... 10 1. Sockerfabriken....................................................15 En snillrik bluff...................................................................15 En miljon ton socker......................................................... 20 »Det pågår en hets mot socker«.......................................25 Hetsaren...............................................................................32 Den andra fabriken.............................................................45

2. Sötma.................................................................. 49 Att lura tungan................................................................... 49 Att lura hjärnan...................................................................58 Är sötman en drog?........................................................... 64

3. Det vita guldet....................................................75 Ett grässtrå vid namn Gramineae......................................75 Hertig Birger tar sockret till Sverige................................ 80 Sockerslavarna.....................................................................85 Napoleon och betorna....................................................... 94 Sötsuget erövrade världen................................................. 98

4. Guldet blir till t andröta och fett......................103 »Den mest kvalfulla av sjukdomar«...............................103 Sockret får skulden för fetman........................................112 Big sugar och procenten...................................................119

5. Jakten på en ersättare....................................... 135 Bäret .................................................................................. 135 »Maten sötas med gift«...................................................145 Jakten fortsätter................................................................155 Örten..................................................................................159

6. Aktörerna..........................................................174 7. Sötsugsordlista..................................................182 8. Så motar du sötsuget....................................... 189 Källor................................................................ 194

kapitel 1

Sockerfabriken e n snil l r ik bl u f f En förmiddag i mitten av september tar jag bilen till sockerbruket i Örtofta. Det är skördetid, de första lasterna med sockerbetor har precis anlänt till fabriken och jag åker dit för att se hur det går till när betorna förvandlas till socker. Vid lunch stannar jag på en rastplats ett par kilometer söder om Halmstad. Det är en praktisk plats, med rejäla stenbord och ordentligt med utrymme för husbilarna som står uppradade längs trottoaren. Ett äldre par har slagit sig ner vid ett bord längre bort, en ensam man sitter i sin bil och dricker vatten ur en flaska. Jag äter min pastasallad direkt ur burken och sköljer ner med vatten. När den trista men praktiska måltiden är avklarad tar jag fram belöningen, mörk choklad med mintkrokant. Jag häller upp en mugg kaffe ur termosen och bryter en bit ur förpackningen. Den krispiga kakaon fyller munnen med len sötma och jag känner en ny energi. Det är en vacker höstdag, solen skiner från en blå himmel och mellan träden skymtar havet. Jag bryter ännu en bit. För att sysselsätta mig studerar jag förpackningen. Då upptäcker jag något jag bara hört talas om men ännu inte sett. På 15

framsidan av den mörka förpackningen sitter ett litet, knappt synligt märke. gda, står det. Samma förkortning återfinns på baksidan, som rubrik i en egen kolumn i innehållsförteckningen. gda står för Guideline Daily Amount. På svenska brukar det översättas till Vägledande dagligt intag. På baksidan kan jag läsa att om jag äter en portion choklad, i det här fallet beräknad till 25 gram, en fjärdedel av hela kakan, så får jag i mig nio procent av den mängd socker jag kan äta under en dag. gda sätter en gräns på 90 gram socker per dag, en siffra som tagits fram med hjälp av europeiska kostrekommendationer. Vid en första anblick tycks gda vara ett vällovligt försök att hjälpa konsumenten att hålla nere sitt intag av socker, fett och annat som man lätt kan få för mycket av. Syftet visar sig dock vara ett annat, och siffran nio procent är mer vilseledande än vägledande. Chokladkakan jag äter heter Marabou Premium. Marabou som varumärke har funnits sedan 1919 då ab Chokladfabriken Marabou tillverkade de första kakorna. »Premium« har tillkommit under senare år, som en del av den armada av mörk choklad som intagit hyllorna i svenska livsmedelsbutiker och kiosker. Idag ägs varumärket Marabou av Kraft Foods, ett amerikanskt livsmedelsföretag som länge hörde till Philip Morris Companies, världens största tillverkare av tobaksprodukter. Philip Morris har numera döpts om till Altria Group. Altria är även huvudägare i världens näst största ölproducent, SABMiller, och äger en av usa:s största vinproducenter. I januari 2007 beslöt Altria att sälja Kraft Foods för att fokusera på tobak och alkohol. Kraft Foods blev ett självständigt 16

bolag med, kan man tänka sig, viktiga lärdomar från tobaksoch alkoholindustrin i bagaget. Tobak och alkohol har flera saker gemensamt. En är att de skänker njutning, samtidigt som de är skadliga för hälsan. En annan att de länge varit föremål för regleringar av framför allt marknadsföring och information. En annons för vin får inte se ut hur som helst, och ska innehålla en text som varnar för alkoholens skadeverkningar. Tobak får knappt marknadsföras alls och de texter som pryder cigarettpaketen ger en ofta brutal varning för innehållet. Att tobak och alkohol dessutom beskattas hårdare än andra varugrupper förstärker bilden av något skadligt och oönskat. På senare år har sockret knuffats allt närmare den skamvrå där myndigheterna placerat tobak och alkohol. Flera länder har infört någon form av sockerskatt och diskussionen kring märkning av livsmedel har närmat sig ett värderande system, vilket innebär att märkningen ger en direkt signal om livsmedlets hälsovådlighet. Stoppljuset är en variant, där rött markerar att produkten innehåller för mycket socker eller fett. Ett annat system är den svenska modellen med nyckelhål som stämplar en produkt som hälsosam (och konkurrenterna som mindre hälsosamma). Många livsmedelsföretag motsätter sig en värderande märkning. För att förekomma ett system med stoppljus eller nyckelhål har Kraft, Coca-Cola, Kellogg’s, Unilever, Nestlé och ett par andra internationella livsmedelsföretag skapat gda. Märkningen har funnits i Storbritannien ett par år och håller nu på att få starkare fäste i Europa. Det var när den brittiska livsmedelsmyndigheten fsa, Food Standard Agency, ville införa en märkning med stoppljus, som livsmedelsindustrin förde fram gda. När fsa i januari 2007 17

gjorde reklam för sina stoppljus svarade livsmedelsindustrin med en reklamkampanj för gda. Några veckor senare publicerade organisationen National Heart Forum en rapport som gick ut på att gda var vilseledande. Något som inte verkar har fått särskilt stort genomslag i debatten. Medan stoppljusen inte riktigt har fått fäste, och dessutom används på olika sätt av de företag som anslutit sig, så vinner gda allt mer mark. I juli 2008 skickade organisationen ciaa (Confederation of the Food and Drink Industries of the eu) ut en enkät till 2 026 livsmedelsproducenter i eu. Nästan hälften, 44 procent, angav att de använde gda. En undersökning från ett eu-projekt, som våren 2009 studerade 35 000 produkter från 27 eu-länder och Turkiet, kom fram till att gda fanns på en fjärdedel av produkterna. För att få stopp på märkningen innan den blir för etablerad har motståndarna bildat organisationen Stop-gda. Bakom organisationen står patient- och konsumentföreningar som The Danish Diabetes Association, Hjerteforeningen och Danish Cancer Society. Men också livsmedelsföretag som danska Mejeriforeningen och Svensk mjölk. En konsekvens av gda-märkningen är att läsk framstår som hälsosammare än mjölk, något som mjölkproducenterna självfallet vänder sig emot. En läsk sötad med sötningsmedel innehåller varken socker eller fett. Det gör däremot mjölken, som innehåller laktos, alltså mjölksocker. Eftersom gda inte räknar upp några nyttigheter som vitaminer eller mineraler framstår det som att läsken är ett bättre val än mjölken. Stop-gda har flera invändningar mot märkningen. En är att portionerna som utgör grund för beräkningen är för små, en annan att siffrorna baseras på vad en vuxen kvinna kan få i sig. Den förälder som använder gda för att räkna ut hur 18

mycket barnen kan äta av varje produkt kommer att hamna högt över rekommenderade mängder socker och fett. I november 2009 gjorde Livsmedelsverket ett uttalande där de stämplade gda som vilseledande i vissa delar. Det gällde just de alltför små portionerna och att märkningen utgår ifrån en vuxen person, medan produkterna i många fall riktar sig till barn. Men det riktigt snillrika med märkningen är att den utgår ifrån att en person kan få i sig 90 gram socker per dag. Det är den siffra varje portion jämförs med. En portion av chokladkakan jag äter på rastplatsen innehåller till exempel 8,1 gram socker. Det blir nio procent av det dagliga intaget. Problemet är att den totala mängden, 90 gram, utgörs av både naturligt och tillsatt socker. Naturligt socker är till exempel den laktos som finns i mjölk och fruktosen i frukt. Tillsatt socker är precis vad det låter som, socker som tillförts en livsmedelsprodukt för att den ska bli sötare eller få en annan konsistens. Såväl who som de nordiska näringsrekommendationerna sätter gränsen för det dagliga intaget av tillsatt socker till 50 gram. Det innebär att när jag har ätit min portion mintchoklad har jag fått i mig drygt 16 procent av mitt dagliga intag av tillsatt socker. Men även om man utgår ifrån de 90 gram socker, naturligt och tillsatt, som livsmedelsföretagen använder i sin beräkning, så blir märkningen vilseledande. Åtminstone för den som följer hälsoråden som säger att man ska äta 400 gram frukt och grönt samt cirka ett halvt kilo mjölkprodukter per dag, en diet som innehåller 45 gram naturligt socker. Återstår alltså 45 gram. Min portion mörk choklad, med sina 8,1 gram socker, har nu förvandlats till 18 procent av mitt dagliga sockerintag. 19

Sockret har gjort en lång resa. Från lyxvara och edicin till att vara den vanligaste tillsatsen i våra livsmedel. m Under resans gång har ursprungsbefolkningar fördrivits och utrotats, miljontals afrikaner ryckts upp från sina hem och miljön tagit rejält med stryk. Men det är inte slavhandeln eller miljöförstöringen som har gett sockret dess dåliga rykte. Fetma, diabetes, cancer, demens, depression, epilepsi, metaboliskt syndrom, akne – allt sägs vara sockrets fel. Många beskriver de vita kristallerna som en drog som kan skapa ett beroende. Konsumenternas misstro mot sockret har inte gått livsmedels industrin förbi. Men samtidigt som många livsmedelsföretag märker sina produkter med löften om ett lågt sockerinnehåll arbetar deras lobbyorganisationer för att myndigheterna inte ska sätta några gränser för hur mycket socker vi bör få i oss. Många har försökt hitta sockrets ersättare. Hittills har ingen lyckats. De sötningsmedel som finns idag har alla fått kritik för sin hälsovådlighet. Men jakten fortsätter. Idag heter den hetaste kandidaten stevia, en ört som Sydamerikas indianer länge använt som sötningsmedel. Men kan örtens sötma verkligen ersätta det så omtyckta sockret? Sötsug är en bok om en av människans starkaste drifter – sötsuget.

blue publishing

ISBN 978-91-977382-8-6 978-91-977382-6-2 ISBN 978-91-977382-8-6

9 789197 738286 738262 9 789197 738286