Billy Ehn & Orvar Lรถfgren
Kulturanalytiska verktyg
Innehåll
Inledning
5
Sju etnografiska ingångar till vardagslivet
17
1. Småsakernas betydelser
19
2. Hantverk och meditation
37
3. Under observation
49
4. Fånga stämningen
63
5. Följa tingen
79
6. Snickra i trä och med ord
95
7. Laddade mellanrum
109
Ta kulturanalysen ut i världen
127
8. Brobyggare i projektsamarbete
129
9. Jobba som kulturanalytiker
141
10. Öppet och rörligt sökande
157
Litteratur
163
Inledning Den här boken1 är resultatet av en växande undran. I många år har vi som kulturforskare med etnografiska metoder studerat vardagsliv. Det har handlat om arbete, fritid och familj förr och nu, om invandrare, svenskar och kulturmöten, om barn, förskola och ungdomskultur, om medier och upplevelseindustri. Trots all denna kulturanalytiska forskning har vi efterhand insett att det är mycket som vi har missat, därför att det har verkat vara så obetydligt och formlöst. Alla dessa småsaker som man inte tänker på som livsavgörande, utan glömmer snabbt. Allt det man knappt lägger märke till medan det pågår. Snabbt förbipasserande känslor, intryck i ögonvrån. Det är sådant som inte precis brukar vara ett samtalsämne på festen eller hemma efter skolan och jobbet. Vad händer till exempel när man står och väntar på bussen, städar lägenheten eller försjunker i dagdrömmar – och vad är poängen med att studera det? Medan mer dramatiska händelser är iögonenfallande, avfärdas gärna rutiner och flyktiga stämningar som ointressanta. Men vi menar att det är just i denna vardagslunk som mycket av samhällslivets villkor skapas eller utmanas. Därför är den viktig att undersöka närmare.
Hitta oväntade infallsvinklar Vi är inte ensamma om detta intresse för att se på det alldagliga med förundran, det återkommer vi till längre fram. Låt oss inledningsvis 1 Vi är tacksamma för de mycket konstruktiva kommentarer vi har fått av Camilla Carbin, Inger Ehn Knobblock, Anna Sofia Lundgren, Bo Nilsson och Lars-Eric Jönsson.
5
kulturanalytiska verktyg konstatera att det är framför allt tre saker som vi vill med den här boken. Först och främst att få grepp om det undflyende i vardagslivet genom att utveckla kulturanalysen med hjälp av olika verktyg och perspektiv. För det andra ska vi konkret visa hur man kan göra etnografi och kulturanalys, från den första vilda idén till materialinsamling och skrivande. För det tredje diskuterar vi vad som händer när man tar med sig kulturanalysen ut i arbetslivet eller i ett samarbete med andra discipliner och verksamheter. Tanken är att boken ska vara till glädje både för studenter och forskare, och för dem som börjar jobba som kultur- eller samhällsvetare. Då märks snabbt vilka talanger som är efterfrågade, till exempel att kunna ge oväntade infallsvinklar på tillvaron. Ofta handlar det om att på kort tid hitta material och genomföra ett projekt. Det gäller att producera intressanta resultat, som dessutom ska presenteras klart och tydligt. Under studenttiden tränas man i detta genom att skriva uppsatser och andra texter som måste bli klara med snäva tidsmarginaler. Det skapar krav som kan förlama. Hur kommer man i gång, vad gör man efter att ha kört fast och hur ska alla brokiga idéer och allt material förvandlas till något läsbart? Som om inte det var utmaning nog finns också en längtan efter att skriva något originellt. Meningen är att då ska den här boken vara till hjälp. Den består av två delar. Den första är uppbyggd kring sju exempelstudier som illustrerar hur en kulturanalytisk undersökning inleds och utvecklas. Vi visar hur man efter de första dagarnas hugskott kring ett ämne söker information på alla upptänkliga ställen och hur det sedan går till att tolka den ur ett kulturellt perspektiv. Exemplen handlar om vitt skilda, och mer eller mindre alldagliga företeelser: par som flyttar ihop, vardagsrutiner som morgonmakeup, fem dagar på sjukhus, gamla elektronikprylar, stämningen på en järnvägsstation, hemmasnickrandet av en duschtrall samt pauser av olika slag. Hur i all världen undersöker man sådant och varför? Det kommer vi att svara på. De sju exemplen är valda för att belysa olika metodologiska verktyg och undersökningsstrategier. De visar också på olika ingångar till den 6
Inledning lilla världen av vanor, prylar, känslor och handgrepp. Men att starta i det vardagliga syftar även till att tackla större samhällsfrågor – från genusordningar och klasskillnader till identitetspolitik och gränserna mellan privat och offentligt. Den sista delen av boken handlar om kulturanalysens användbarhet utanför universitetet. I två kapitel beskriver vi hur den tillämpas i olika slags uppdrag och samarbetsprojekt. Vilka färdigheter behöver professionella kulturanalytiker i arbetslivet och vad kan vi på universitetet lära oss av deras erfarenheter? Även om forskning innebär noggrant och tålmodigt arbete med att söka kunskap, handlar den också om att vara kreativ. Vårt motto är därför: släpp loss, våga pröva, tänk fritt! De kulturanalytiska verktygen kan då vara bra att ha för att klara av det både roligaste och svåraste i all slags forskning: att överraska sig själv och andra. Det är en eftertraktad förmåga.
Etnografi och kulturanalys Många gånger talar vi om etnografi och kulturanalys i ett svep. Det är inte helt lätt att hålla isär begreppen. Det vore frestande att säga att det ena är mer praktiskt och det andra mer teoretiskt, men i verkligheten flyter de ihop och bildar en helhet. För att inte alldeles sudda ut skillnaderna vill vi, och det är det vanliga i forskarvärlden, definiera etnografi som ett antal kvalitativa metoder för att samla in material om det dagliga livet i olika miljöer och beskriva det på ett konkret och närgånget sätt. Det finns mängder av handböcker om detta. Ett standardverk är Martyn Hammersleys och Paul Atkinsons Ethnography. Principles in action (2005). Två andra användbara böcker är Harry Wolcotts Ethnography. A way of seeing (2008) och David Fetterman Ethnography Step by Step (2010). De klassiska etnografiska metoderna, framför allt (deltagar)observation och samtalsintervjuer, utvecklades under det tidiga 1900-talet av socialantropologer vid fältarbeten i andra världsdelar. Senare började metoderna användas av etnologer och andra kultur- och samhällsforskare i studiet av det egna samhället. Syftet har då ofta varit att försöka 7
1. Småsakernas betydelser Jag och min pojkvän sedan 5 mån tillbaka pratar om att flytta ihop. Vi känner båda två att vi har ett underbart förhållande och trivs oerhört bra tillsammans. Vi bor båda två i ettor, så det går inte riktigt att prova på samboskapet i förväg, utan vi måste helt enkelt skaffa en egen, ny lägenhet. Nu undrar jag dels om det är vanligt att flytta ihop när man varit tillsammans så här länge (kort). Det är ju iofs så lång tid att vi känner varandra väl och har hittat varandras styrkor och svagheter. Men jag har aldrig känt så här så snabbt förut. Jag undrar också HUR man gör. Det är klart att man flyttar sina saker och bor på samma adress ja, men HUR. Det måste ju finnas problem som alla par har när de flyttar ihop. Vilka är de? Hur undviker man dem? Finns det några bra tips och sätt så att det går så smidigt som möjligt? För säkert blir det en del diskussioner både om tandborsten, köket, garderoben och var skåpet ska stå. (www.brollopstorget.se/Forum-2-16/ m1082098.html, hämtad 8 november 2011)
Vad händer egentligen när förälskade par flyttar ihop? Hur ska kulturforskare tackla den frågan, som inte bara tar stor plats i många människors liv utan också är ett populärt tema i alla slags medier – från bloggar till såpoperor? Det här kapitlet handlar om att undersöka den första tiden när paret delar bostad. Vi kommer att ge ett antal förslag på hur det går till att bygga upp en studie av detta, steg för steg, inom en begränsad tidsrymd. Att göra en undersökning och skriva om det är oftast en rörig historia, som först i efterhand verkar någorlunda välordnad. Här kommer 19
kulturanalytiska verktyg den bökiga forskningsprocessen att beskrivas som om den bestod av fem avgränsade steg: komma i gång, hitta litteratur, samla material, börja analysera, skriva. Men redan nu vill vi påminna om att dessa steg går in i varandra och att de i praktiken tas nästan i vilken ordning som helst. Det femte steget, att skriva, är ju något som för det mesta görs från första början i form av anteckningar. Likaså är det första steget, att komma i gång, något som upprepas flera gånger när man kör fast och behöver göra omstarter. Analysen brukar ofta vara en del av varje steg i form av tankar på vad som ska undersökas och hur. Det tredje steget, insamlingen av forskningsmaterial, avslutas dock helst innan det är dags att skriva klart.
Första steget: Komma i gång I handbokens värld startar en undersökning med att man formulerar syfte och problem (se t.ex. Larsen 2009, Fetterman 2010). Det finns tydliga mallar för hur en uppsats eller forskningsrapport ska disponeras. Man inleder med att tala om vad som ska studeras och vilka frågor som ska besvaras, vilka metoder och teoretiska perspektiv som använts och vad man känner till av tidigare forskning på området. Ordning och reda. Sådana mallar är bra att ha, men under själva insamlingen och bearbetningen av material är det som sagt inte lika logiskt. Då är det lätt gjort att känna sig osäker och att villrådigt irra hit och dit. Ju mer man får veta om sitt ämne desto tydligare brukar kunskapsmålet visserligen bli, men också mer komplicerat. Tiden från det första infallet till den färdiga texten är en resa som sällan är rak eller förutsägbar. Slutresultatet blir dessutom ofta något helt annat än vad det verkade i början. Det beror på att det med jämna mellanrum dyker upp saker som man inte hade en aning om i början och som ändrar undersökningens inriktning. Vid starten gäller det att snabbt överblicka fältet, att samla ihop tillräckligt med idéer och råmaterial för att avgränsa ämnet och komma vidare. Nya frågor väcks hela tiden. Par som flyttar ihop – är det samkönade eller olikkönade personer, gamla eller unga? Kommer de från en liknande etnisk, kulturell och ekonomisk bakgrund? Flyttar 20
1. Småsakernas betydelser den ena parten in till den andra eller är det en ny gemensam bostad? Kommer de direkt hemifrån föräldrarna? Har de redan bott på egen hand eller tillsammans med någon annan i ett tidigare förhållande? Med sådana frågor förbereds insamlingen av materialet. Så tidigt som möjligt bör sökmotorn kopplas på. Det innebär att förvandla sig till en jourhavande etnograf som hela tiden letar efter information och är beredd på att hitta den på de mest oväntade ställen. Det duger inte att bara sitta och vänta på att forskningsmaterialet ska dyka upp. Eftersom det brukar vara bråttom är det bra att tjuvstarta. In med hugskott och exempel i anteckningsboken eller den nyöppnade datafilen! Så gjorde vi när vi startade med det här ämnet. Vi googlade på ”flytta ihop”, hamnade på Bröllopstorgets forum och fastnade för det inledande citatet med sina konkreta frågor om tandborsten, köket, garderoben och var skåpet ska stå. När vi sedan läste svaren förväntade vi oss exempel på samma detaljerade nivå, men det gav inte så mycket som vi hade hoppats på. Det var mer allmänna råd om vad man bör tänka på i ett kärleksförhållande, som att inte somna osams, vara överens om ekonomin och tala öppet med varandra. Visst, det är viktigt, men svaren blev alltför förutsägbara. Detta händer ofta när man går igenom vad folk skriver eller säger på nätet, i intervjuer eller i enkäter. Det blir som att befinna sig i en ekokammare, där man får väldigt generella och slitna åsikter om ”hur det är” eller bör vara – färdigformulerade tankar som redan cirkulerat i medier och samtal. Då är det mer givande med de konkreta småsakerna eller ”petitesserna”, som någon kallade dem, sådant som att ”han TAR PÅ OSTEN! med fingrarna! ofattbart!”. Den lilla detaljen öppnar nya perspektiv, som när någon skrev att ”han gillar inte när jag inte hänger upp grytlapparna efter att jag använt dem, medans jag inte gillar att han ställer in smörpaketet med kniven kvar i” eller ”det absolut värsta han vet är hårstrån i handfatet”. Får honungen ställas in i kylen, kan man ha ost och marmelad på mackan, är det okej att spara alla tidningar för att läsa dem senare eller att surfa hela nätterna? Hur ska man knyta plastpåsar och hur står man ut med att den andre inte plockar upp hårstråna ur golvbrunnen? Petitesser, ja, men det är ju sådana bagateller 21
kulturanalytiska verktyg vardagen huvudsakligen består av och som kan nöta ned det mest passionerade förhållandet. Sedan hittade vi forumet på www.familjeliv.se och tråden Saker du stör dig på hos din kille/sambo? Utöver att ”han har en flaggstång i arslet och kan aldrig släcka i badrummet” fanns där närmare femhundra exempel på olika störningsanledningar. Ett rikt forskningsmaterial, som också väcker en undran över hur människor över huvud taget klarar av att bo ihop. Men det är inte det den tänkta undersökningen ska handla om, utan vi är mer intresserade av vad och hur olika par gör med alla sina saker, vanor och rutiner när de ska dela bostad. Vår problemställning handlar om småsakernas stora betydelse. Var och hur dras gränserna mellan mitt, ditt och vårt? Vem tar eller får makten över vad? Sådana frågor hänger ihop med ett av våra viktigaste etnografiska och kulturanalytiska verktyg: inriktningen på handlingar och händelser. I stället för att fråga direkt vad människor tänker och tycker tar vi reda på vad de gör eller har gjort. Vi är mer intresserade av deras erfarenheter än av deras åsikter och attityder.
Andra steget: Söka litteratur Nu är det dags att ge sig ut på internet och bibliotek och leta i litteraturlistor, men också att fråga andra om tips. Litteraturletande kan ta oväntade riktningar, någon hänvisar till en ny länk eller ett diffust minne av en författare. Den ena ledtråden ger den andra, och det gör att man ofta hamnar på överraskande platser. Återigen är det viktigt att inte bara följa upptrampade spår inom det egna ämnesfältet. Nätsökandet har fört det goda med sig att man kommer ut i okänd terräng bara genom att leka med olika sökordskombinationer (”flytta ihop/ etnografi/vanor/städning”). En av de första böcker vi hittar är en doktorsavhandling skriven av etnologen Sarah Kjær (2007) som har studerat unga par i Köpenhamn. Hon utgick från vardagliga trivialiteter och bad paren berätta om turerna kring kvällsdisken och diskussionerna i tv-soffan. Genom sina intervjuer ville hon lära sig hur parförhållanden görs i alldagliga rutiner och gnissel. 22
4. Fånga stämningen Antihjälten i Kingsley Amis roman Lucky Jim (1954) är en hopplös slarver till universitetslärare, men han har en underbar talang. När han möter en ny miljö eller grupp av människor kan han blixtsnabbt bedöma stämningen. En vandrande tråkighetsdetektor kallar han sig själv, ett finkalibrerat instrument som kan sändas in i föreläsningssalar, på cocktailpartyn eller till Rotarymöten och snabbt återvända med en bedömning av tristessnivån. ”Precis som en kanariefågel som skickas ner i en gruva – samma idé”, konstaterar han. När man som kulturanalytiker gör observationer, och till exempel försöker fånga något så undflyende som skiftande stämningslägen på en sjukhusavdelning, kan man bli avundsjuk på Jims talanger. I det följande prövar vi olika verktyg för att beskriva och analysera hur atmosfär skapas och förändras. Vi utgår från en speciell stämning: resfebern som härjar bland människor på väg. Den är en intressant blandning av högst skilda känslor – eller affekter, ett begrepp som betonar det kroppsliga i upplevelser. På stationer, flygterminaler och andra transitplatser kan man ”i luften” känna av stress och långtråkig väntan, rastlös förväntan och uppbrottsberedskap. Här skapas olika emoscapes, kollektiva affekter som ännu inte verbaliserats. Det är en kulturanalytisk uppgift att ta reda på hur det går till och hur det kan beskrivas.
Atmosfärer som forskningsobjekt Vår etnografiska arena blir järnvägsstationen, ett ställe med snabba stämningsskiften. I väntsalar och på perronger konfronteras människor av alla de slag. Här kan man följa samspelet mellan kroppar och resgods 63
kulturanalytiska verktyg i rörelser. Tempoväxlingarna är många i den betongfasta infrastrukturen. Med hjälp av begreppsverktyg som rekvisita och rytmer försöker vi etnografiskt observera den här platsen som en scen för vardagsdramatik i smått och stort. I början var vi inte särskilt framgångsrika. Vi återvände med triviala nedklottrade observationer och intetsägande foton. Det behövdes andra redskap för att komma vidare. En strategi var att satsa på läroprocesser i ett historiskt perspektiv. Hur har olika grupper och generationer av människor lärt sig hantera stationen som social skådeplats? Genom att i litteratur, arkiv och andra historiska källor gå tillbaka till tider, där den moderna stationen var en nyhet och där de flesta kände sig som nybörjare, kunde vi få ett grepp om vad man måste lära sig för att bli en resenär i sådana miljöer: att vänta, köa och förhålla sig till medpassagerare, men också att ta in mängden av intryck från knuffande kroppar, främmande ansikten, högar av resgods och svårförståeliga avgångsmeddelanden. Nästa steg var att se hur olika forskare skapat etnografiska strategier för att beskriva en bestämd atmosfär. I linje med bricolagemetoden sökte vi också träffande situationsbeskrivningar från skönlitteratur och nätet. Men allra först slog vi i ordboken (Oxford dictionary) för att få veta mer om begreppet atmosfär och dess historia. Där får man veta att det har ett naturvetenskapligt ursprung – en gassfär som omger en planet. Redan på 1700-talet började atmosfär användas i överförd betydelse, som ”ett psykologiskt klimat” eller ”en ton som genomsyrar en bestämd plats, en händelse eller en tidsperiod”. Det intressanta här är att det vardagliga sättet att tala om emotionella atmosfärer fortfarande bär med sig ett arv från det ursprungliga bruket av ordet för att mäta fysiska tillstånd, ofta med hjälp av meteorologiska termer. Då används metaforer som en tryckt eller upprymd stämning, en varm eller en kylslagen atmosfär. Användningen av metaforer för att fånga kulturella fenomen går igen hos många forskare. En av dem är arkitekturfilosofen Gernot Böhme (2006), som i många år och åtskilliga böcker studerat hur atmosfärer skapas i byggda miljöer. Han använder begreppet för att 64
4. Fånga stämningen beskriva förbindelser mellan människor, ting och omgivning. Han är speciellt intresserad av hur ljud, ljus, rymd, doft och färg är med om att forma en speciell stämning. Det kan vara kylan eller klangen i ett marmorgolv, anblicken av tunga röda sammetsdraperier eller ljudet av det konstanta trafikdånet i staden. Böhme har en blick för både det materiella och det sensuella. Han får oss att fundera över vad som menas med uttrycket att en viss atmosfär ”sitter i väggarna”. Frågan om det går att bygga in och lagra en stämning i en byggnad återkommer vi till längre fram. ”Finns det någon som inte, åtminstone någon gång, har kommit in i ett rum och ’känt atmosfären’?”, frågar filosofen Teresa Brennan (2004) i introduktionen till sin bok The transmission of affect. Hon bygger på neurologisk forskning och är intresserad av hur människor påverkas känslomässigt av andras närvaro och av hur man på olika sätt kan förnimma en stämning. Det handlar om att nervsystemet registrerar och reagerar på stämningsläget hos en annan person, en grupp eller en miljö, utan att man behöver vara medveten om det.
Hur luktar en station? Vi tog med oss de två forskarnas frågor och idéer till järnvägsstationen. Av Teresa Brennan lärde vi oss att en delad atmosfär inte i så hög grad skapas av synintryck, utan av de mer svårfångade impulser som går genom örat, näsan och huden. Ljud, lukt och beröring arbetar mer direkt än synen, ett sinne som i högre grad avskiljer och selekterar, poängterar hon. Det var just synintrycken vi hade börjat med i början av fältarbetet. Med kamerans hjälp hade vi tittat – med kanske alltför vidöppna ögon, medan andra intryck mest blev störningar i bakgrunden. Nu var det dags att pröva andra redskap. En av oss gav sig i kast med Köpenhamns centralstation, Hoved banegården, en augustisöndag mitt i semestertider och startade mobilens mikrofon. Nu gällde det att beskriva ljudmiljön – stationens soundscape. En uppsjö av ljud blandas till ett diffust bakgrundsbrus, vars olika delar är svåra att identifiera. Efter att ha lyssnat flera gånger på 65
Med de sju exempelstudierna har vi visat hur man startar och fördjupar en undersökning. Vi har plockat fram ett antal metodologiska och analytiska verktyg som är bra att ha, till exempel när man ska skriva en uppsats eller en rapport. Men som vi nämnde i inledningen så har vi också ambitionen att säga något om hur etnografi och kulturanalys kan användas utanför universitetet, och vad som händer när man står där med sin utbildning och ska samarbeta med andra yrkesgrupper. Vad kan man bidra med och vad kan man lära sig i dessa möten? Vi börjar med projekt där kulturanalytiker jobbar ihop med forskare från andra discipliner och med professionella från olika verksamhetsområden. Här blir det intressant att se hur den akademiska världen med sina speciella regler och normer går att förena med det tänkande och de arbetssätt som praktiseras på andra håll. Sedan tar vi steget fullt ut och berättar om kulturanalytiker som arbetar på företag, myndigheter och organisationer för att göra olika slags undersökningar. Vilka krav ställer sådana uppdrag på forskningens genomförande? Hur kan dessa erfarenheter bidra till att utveckla kulturanalysen på universitetet? Men vi frågar också om det finns några metodologiska problem med att jobba på det här sättet i konkurrensutsatta branscher. Hur påverkas kunskapssökandet av kraven på snabba och effektiva resultat?
8. Brobyggare i projektsamarbete Ett av de fält som kulturanalytiker dras in i är samhällsplanering – i skiftande former och på olika arenor. Uppgiften kan vara att skapa liv och rörelse i en nyplanerad stadsdel, att undersöka hur barnfamiljer använder bilen i sina liv eller att förstå hur sjukskrivningsmönster påverkas av lokala värderingar. Det kan också handla om hur läkare och patienter hanterar svåra frågor kring organdonation eller hur man bygger ett ekologiskt hållbart samhälle genom att förändra vardagliga vanor (för fler exempel, se Öhlander 2005). I sådana samarbeten möter kulturanalytikern speciella utmaningar. Det blir en konfrontation med andra föreställningsvärldar och forskningsrutiner. Det ställs också krav på att visa hur den kunskap man producerar kan tillämpas. Hur argumenterar man för de egna perspektivens och metodernas betydelse?
Tältlägret – en mångdisciplinär träning Varje morgon samlas vi under tältduken runt arbetsbordet för att försöka komma vidare med projektet. Men vi är inte ensamma, runt omkring oss i tältlägret sitter, springer eller klättrar andra arbetsgrupper. Våra närmaste grannar är i full fart med att skapa en koreografi för en uppsättning av Verdis opera Aida som ska gå av stapeln i Bryssel till hösten. På andra sidan sitter ett gäng högljudda ryska konstnärer och förbereder en installation om kapitalismen. De skissar på falska dollarsedlar och Leninaffischer att hänga upp i träden. Första dagen und129
kulturanalytiska verktyg rade vi hur vi skulle kunna bedriva vetenskap i detta kaos. Nu kan vi knappt vänta på att få höra Verdi sjungas igen. Hit har vi kommit, en grupp kulturvetare och arkitekter. Vi är på den amerikanske teatermannen, konstnären och utställningsbyggaren Robert Wilsons sommarläger Watermill, ute på Long Island. Hit bjuds konstnärer, kulturarbetare och forskare varje sommar för att arbeta med olika projekt. Som kulturanalytiker känner vi oss som sparvar i trandansen. I flera år har vi arbetat med ett projekt kring Öresunds regionens utveckling. Vi har bedrivit vetenskap i vanlig ordning, skrivit artiklar och böcker, gjort intervjuer och observationer. Efter hand märkte vi att projektet började följa gamla hjulspår. Det blev därför dags för en omstart och att pröva andra former för kunskapsproduktion. Nu på detta sommarläger skulle vi få lov att experimentera med olika medier. Vi skulle också utforska olika idéer och miljöer via kameran, installationer och utställningsbyggen. Allt detta i samarbete med folk från helt andra fält. Dagarna i tältlägret var inte bara en time-out från gamla rutiner utan även hårdträning i att kommunicera över ämnesgränser och arbetsfält. Det är en träning som kulturanalytiker ofta utsätts för – i högst olika former. Om forskaren som ensamvarg länge var ett normalt tillstånd inom kulturvetenskaperna, så är projektgruppen en vanlig arbetsform idag när man ger sig ut i arbetslivet eller fortsätter en akademisk karriär. Ofta hamnar man som ensam kulturanalytiker i en arbetsmiljö där olika ämnes- och yrkesidentiteter blandas. Det kräver nya talanger. Först och främst handlar det om att kunna övertyga andra om den egna kompetensen. Vad har kulturanalysen att ge, hur framstår arbetsformen som seriös och ”vetenskaplig” i en värld som domineras av helt andra metoder med hypotesprövningar, statistiska fördelningar och stora enkät- och siffermaterial? Men kommunikationen går i båda riktningarna. I ett tvärvetenskapligt sammanhang måste man vara bra på att lyssna och förstå hur andra, från medicinare till företagsekonomer, tänker och resonerar. Samma krav gäller i förhållande till uppdragsgivarna och olika samhällsinstanser samt, sist men inte minst, medievärlden. Som kulturanalytiker med lite andra vinklar på vardagen 130
8. Brobyggare i projektsamarbete blir man ett eftertraktat intervjuobjekt och måste ha en beredskap för att hantera journalister som vill ha snabba och enkla svar på komplicerade frågor. ”Vad har du kommit fram till i din undersökning?”
Skolas in i en projektvärld I det nämnda Öresundsprojektet samarbetade akademiker från en rad discipliner: kulturanalytiker med bakgrund i etnologi och antropologi, företagsekonomer, trafikforskare, mediesociologer, arkitekter och miljövetare. Tillsammans studerade man från 1996 till 2005 arbetet med att bygga ihop Sydsverige och Själland med hjälp av Öresundsbron. I denna gigantiska satsning arbetade politiker, samhällsplanerare och tekniker inte bara med att förbättra kommunikationerna mellan två länder utan också för att skapa ett speciellt transnationellt rum – Öresundsregionen. Det var inga små frågor som skulle behandlas i detta projekt. Det handlade om en rad generella samhällsproblem och utvecklingstendenser: globalisering, nationell suveränitet, invandring och integration. Den första uppgiften handlade om att få den heterogena projektgruppen att fungera. Företagsekonomerna var vana att arbeta i dialog med näringsliv och myndigheter, de visste mycket om hur man gjorde sig synlig och slagkraftig. ”Kom inte med en snårig text på fem sidor, ge oss fem bullet points i stället”, var deras första råd till oss. De fostrade oss också i vikten av att använda samlande begrepp som fångar andras uppmärksamhet och anger en färdriktning. Begrepp som ”catwalk economy” eller bron som ”en liggande totempåle” blev både slagord och analytiska verktyg. Det flitiga bruket av metaforer innebar även att vi fick träna oss i att se när nya begrepp övergår till att bli förblindande snarare än förlösande. Mediesociologen hade jämt videokameran med sig, filmade allt och lärde oss hur mycket mer man kan få ut av en situation eller en miljö genom att gång på gång analysera en videosekvens. Hon tänkte alltid i bilder. Trafikforskaren fick oss att se regionen som kartor över flöden av rörelser och resenärer, men också att leka med modeller och prognoser. 131
Kulturanalytiska verktyg Billy Ehn & Orvar Löfgren Med nya ögon upptäcker man hur gåtfull vardagen ändå är. Minsta bagatell kan få oväntat stor betydelse. Det som pågår vid fikapausen eller under morgonens makeup framför badrumsspegeln är inte alls så trivialt som det verkar. Det är i de dagliga rutinerna som samhällsstrukturer bekräftas eller förändras. Den här boken visar hur man kommer igång med en etnografisk undersökning och gör överraskande kulturanalys, från den första vilda idén till materialsamlande och skrivande. Varför kan småsaker bli så irriterande när förälskade par flyttar ihop? Hur beskriver man stämningen på en tågstation? Hur blir medier och elektronik osynliga i sin självklarhet? Syftet med kulturanalys är att slå hål på myter och ifrågasätta självklara normer. Nästan ingenting tas för givet. Med hjälp av olika verktyg och perspektiv fångar författarna undflyende företeelser i det dagliga livet. De diskuterar också vad som händer när man tar med sig kulturanalysen ut i arbetslivet eller i ett samarbete med andra discipliner och verksamheter.
Billy Ehn, professor i etnologi vid Umeå universitet, och Orvar Löfgren, professor emeritus i etnologi vid Lunds universitet.
ISBN 978-91-40-68096-9
9 789140 680969