Siv Strรถmquist
Konsten att tala och skriva
5 UPPL.
Innehåll KONSTEN ATT TALA OCH SKRIVA 1 Om konsten att tala och skriva 11
KONSTEN ATT TALA 2 Att våga, vilja och kunna 17 Skillnaden mellan att samtala och tala 17
3 Hur ska jag göra? 19 Arbetsprocessen – arv från retoriken 19 Arbetsprocessen – aktuell än i dag 20 Sammanfattning 21
4 Åhörarna i centrum 23 Analys av talsituationen 23 Sammanfattning 26
5 Man måste ha något att säga 27 Vad ska jag tala om? 27 Utforska ämnet! 28 Forska vidare! 30 Sammanfattning 31
6 Bearbetning av materialet 33 Sovra! 33 Fokusera! 33 Organisera och disponera! 34 Sammanfattning 35
7 Den viktiga strukturen 37 Inledning 38 Avslutning 38 Standardmönster 39 Sammanfattning 40
8 Språket – formuleringsfasen 41 Naturligt, enkelt och konkret – men vårdat 41 Den röda tråden ska göras tydlig 42 Retoriska knep 43 Sammanfattning 45
9 Stöd för minnet 47 Oförberedd?! 47
Det förberedda talet 48 Sammanfattning 50
10 Framförandet 51 Öva! 51 Kontakten med åhörarna 52 Kroppsspråket 53 Hjälpmedel 55 Skilj på muntlig och skriftlig information! 56 Var dig själv! 57 Sammanfattning 58
KONSTEN ATT SKRIVA 11 Skrivprocessen 61 Vad är det vi gör när vi skriver? 61 Sammanfattning 63
12 Vem skriver jag för och varför? 65 Analys av skrivsituationen 65 Sammanfattning 67
13 Materialinsamling 69 Metoder för research 69 Aktivering 71 Utveckling 74 Inkubationstid 76 Sammanfattning 77
14 Bearbetning av materialet 79 Sovra! 79 Fokusera! 79 Organisera! 80 Disponera! 81 Utnyttja textmönstren! 83 Planeringen är preliminär 84 Sammanfattning 85
15 Hur kommer man igång? 87 Klassisk musik eller joggning? 87 Läsning kan hjälpa 88 Tala för att komma igång 88 Skriv! 88 Börja med det lättaste! 89 Sammanfattning 90
16 Formuleringsarbetet 91 Tänk på läsaren! 91 Skriv personligt och varierat! 92 Skriv enkelt – men inte som du talar! 92 Välj genusneutralt! 94 Skriv självbärande texter! 94 Skriv klart och överskådligt! 95 Följ reglerna! 95 Utnyttja hjälpmedlen! 97 Sammanfattning 99
17 Den viktiga bearbetningen 101 Granska och utvärdera! 102 Bearbetningsstrategier 102 Korrekturläsning 106 Sammanfattning 106
REGLER OCH RÅD 18 Textmönster 109 Sagor och äventyrsberättelser 109 Bruksprosa – några exempel 110
19 Textindelning 115 Facktext 115 Skönlitteratur 115 Tidningstext 116
20 Rubriker 117 Rubrikens funktion 117 Rubrikens utformning – språkligt 118 Rubrikens utformning – grafiskt 118 Några regler att lägga märke till 120 Sammanfattning 121
21 Styckeindelning 123 Styckets funktion och språkliga utformning 123 Styckets grafiska utformning 124 Sammanfattning 126
22 Textbindning 129 Bindeord i meningar 129 Kopplingar mellan meningar och stycken 130 Logiska sammanhangssignaler 130 Sammanfattning 133
23 Språkriktighet 135 Meningskonstruktion 135 Tänk på orden! 138 Se upp! 141 Kniviga val 145 Skriv på svenska! 148
KONSTEN ATT SKRIVA BREV 24 Ett brev är ett brev … 153 Grundläggande brevmönster 153 Privatbrevets vett och etikett 158 E-brevet 163 Det formella brevet 164
25 Formellare än brevet 179 Sammanträdets texter 179 Sammanfattning 183
RAPPORT, PM, PROJEKTARBETE 26 Vetenskaplig text – inte bara för forskare 187 Den vetenskapliga textens tredelning – standardstruktur 188 Standardiserad disposition 189
27 Glöm inte de inledande och avslutande delarna! 193 Hur ska titelsidan utformas? 193 Det inledande sammandraget 194 Innehållsförteckningen 195 Litteraturlistan 196 Eventuella bilagor 201
28 Samspelet med andra texter 203 Källhänvisningar i texten 203 Noter – inte bara för källhänvisningar! 208 Citatteknik 208
29 Regler för specialtext 213 Tabeller, tablåer och figurer 213
30 Vetenskaplig text – sammanfattning 217
SKRIVREGLER OCH TYPOGRAFI 31 Skrivtekniska detaljer 221 Förkortningar 221 Avstavning 224 Siffror eller bokstäver? 225 Stor eller liten bokstav? 227 Hur skriver man repliker? 228 Tankar och allmän anföring 230 Hur markerar man titlar? 230
32 Skriftspråkets tecken 233 Egentliga skiljetecken 233 Vad betyder skiljetecknen? 241 Skrivtecken 242 Specialtecken – hur gör man? 248
33 Typografi och layout 251 Typsnitt och grad 251 Sidans utformning – och textens 253
LITTERATUR, BILAGOR, REGISTER Litteratur 261 Bilaga 1 Korrekturtecken 262 Bilaga 2 Dokumentmall 264 Register 265
Konsten att tala och skriva
Både när vi talar och när vi skriver ägnar vi oss åt textbildning, en arbetsprocess med gamla anor, med rötter i retoriken. Här ser vi, på en gravyr från 1672, den romerske författaren Suetonius (född ca 70 e. Kr.) fördjupad i textbildningsprocessen.
1
Om konsten att tala och skriva
Förmågan att kommunicera – i tal och skrift – har blivit allt betydelsefullare. I vårt datoriserade, informationsinriktade samhälle tas det för givet att praktiskt taget alla ska kunna skriva eller tala offentligt. Yrkeslivet kräver det, men också utbildning, föreningsliv och fritidsaktiviteter av olika slag. Vi måste vara beredda att skriva protokoll och minnesanteckningar; brev, artiklar och uppsatser. Vi måste vara beredda att muntligen föredra, redovisa, presentera och debattera. Det här är inte problemfritt. Både att skriva och att tala offentligt är för många förknippat med känslor av osäkerhet och nervositet. Vem har inte suttit och kämpat med en skrivuppgift eller gått omkring och känt olust inför en stundande muntlig redovisning? Hur gör man egentligen när man skriver, om man vill skriva bra? Hur kommer man igång? Hur planerar, formulerar och bearbetar man? Och hur ställer man samman en bra presentation? Hur får man kontakt med åhörarna? Vilka är reglerna – och knepen – de där som alla andra verkar känna till? Det är lätt att tro att förmågan att tala offentligt eller att skriva väl är medfödd hos somliga. De uttrycker sig elegant, och de ser inte ut att vara nervösa. Sanningen är att ingen har fått vare sig förmågan att skriva eller att göra en professionell redovisning som en skänk från ovan. I båda fallen handlar det om medvetet arbete. Alla kan lära sig att skriva väl och att tala offentligt. Det gäller bara att ta reda på hur man gör, att hitta svaren på frågorna. Det handlar dels om teknik (att följa vissa givna regler och utprövade rutiner), dels om träning. Man kan jämföra konsten att tala eller skriva väl med konsten att spela ett instrument, eller varför inte konsten att rida eller köra bil. I samtliga fall är det fråga om att lära sig att utföra vissa handlingar och att sedan öva 11
konsten att tala och skriva tills somliga handgrepp kan göras automatiskt och andra kan ske enligt ett medvetet val. Det vill säga: man väljer att handla enligt mönster som erfarenhetsmässigt visat sig vara ändamålsenliga. För den som vill förbättra sin kommunikationsförmåga är det också viktigt med kunskap om själva arbetsprocessen, om lämpliga arbetsrutiner och tillvägagångssätt. Det är viktigt med kunskap om mönster och förebilder, och det är inte minst viktigt att känna till vilka regler som gäller i de olika kommunikationssituationerna. *** En handbok i tal och skrift är inget nytt och modernt påfund. Förebilder till den här boken hittar vi redan under antiken. Den klassiska retoriken, talekonsten, avsatte många handböcker i konsten att tala väl. På den tiden gällde det enbart muntlig kommunikation. Nu för tiden skriver vi kanske hellre om vi vill nå ut till många mottagare. Skrivkonsten i kombination med avancerad teknik tillhandahåller i dag effektiva verktyg för masskommunikation. Oavsett om vi talar eller skriver så handlar det om konsten att bygga upp texter och att förmedla dem. Textbildningsarbetet som sådant följer i båda fallen en arbetsmodell med rötter i retoriken. Konsten att tala och skriva utgår från den, men den behandlar talet respektive skriften för sig eftersom själva produkten, texten, skiljer sig åt – liksom förmedlingen, förstås. Skillnaderna beror på mediernas (talandets och skrivandets) olika förutsättningar. Fundamentala skillnader är skriftens varaktighet kontra talets flyktighet, samt planeringstidens längd. När vi talar är planeringstiden oftast kort, men när vi skriver är den längre – turligt nog eftersom det skrivna består. När vi talar kan vi dessutom i regel uttrycka oss ganska luddigt och ostrukturerat och ändå bli förstådda. Det borgar det gemensamma samtalsrummet för, och dessutom har vi alltid möjligheten att förtydliga och rätta till sådant som blir alltför oklart. När vi skriver däremot måste alltsammans vara tydligt och klart redan från början. Det skrivna måste stå på egna ben; det måste vara begripligt för mottagaren närhelst och varhelst det kommer att läsas. De här skillnaderna gör att du i den här boken får delvis olika råd och rekommendationer för ditt talande och ditt skrivande. Observera dock att ju formellare talsituationen är, desto mer kommer villkoren att efterlikna 12
1 om konsten att tala och skriva skrivandets. Och på motsvarande sätt kan det informella skrivandet närma sig talspråket. Men, de grundläggande principerna – arbetsprocessen och textbildningsmodellen – är alltid gemensamma. Detta innebär att bokens båda första delar, om tale- och skrivkonsten, trots allt stundtals överlappar. Ibland hänvisar jag helt enkelt från tala-delen till skriva-delen och vice versa, men i allmänhet har jag försökt vara så utförlig som möjligt kring båda arbetsprocesserna. Det formella skriftspråket är dock regelomgärdat på ett helt annat sätt än talet och alla de olika informella skriftspråksvarianter som vi rör oss med. Därför har jag valt att presentera specifika råd och regler för det formella skrivandet i fyra, från varandra fristående delar. Avdelningen Råd och regler behandlar framför allt sådant som skrivkursdeltagare ofta frågar om. Den inleds med ett avsnitt om textmönster och går sedan från helheten (texten) till delarna (stycken, meningar och ord). I de två följande delarna behandlas sedan dels brevskrivning, dels den vetenskapliga textens utformning. En avslutande avdelning, Skrivregler och typografi, omfattar olika skrivtekniska detaljer samt en presentation av skriftspråkets tecken. Grundläggande regler och rekommendationer ges här för skiljeteckensanvändning, de vanligaste skrivtecknen samt typografi och layout. I en handbok som den här återkommer en del ord påfallande ofta. Lägg märke till att ordet text används i den vida bemärkelsen som i dag är den gängse i de flesta sammanhang. Text står för alla typer av verbala yttranden. En text kan bestå av ett ord eller tusen; den kan vara muntligt framförd eller skriven. För enkelhetens skull använder jag ofta ordet tal som en sammanfattande benämning för den muntligt framförda texten, oavsett om den är till exempel en presentation, en redovisning, ett föredrag eller ett hyllningstal. *** Handbokens illustrationer, såväl den inledande som de som markerar bokens delar, vill påminna om talandets och skrivandets tradition i vår kultur. Det är en tradition som vi alla utgör en del av när vi arbetar med vårt eget talande och skrivande. Vi förnyar och utvecklar samtidigt som vi kan dra nytta av idéer och erfarenheter från förr. Konsten att tala och skriva har utformats med tanke på alla som vill bli en 13
konsten att tala och skriva del av traditionen, alla som har insett vikten och värdet av att tala och skriva bra och som vill förbättra sin förmåga på dessa områden. Här diskuteras arbetsprocessen, presenteras textmönster och ges råd och regler – både för den muntliga och den skriftliga kommunikationen. Det kan vara praktiskt att ha tillgång till sådan information på ett och samma ställe, och det är min förhoppning att du som just nu håller den här boken i din hand ska få nytta av den i ditt fortsatta talande och skrivande.
14
15
Hur kommer man igång? När det äntligen är dags att skriva – i ordets egentliga bemärkelse – har mycket arbete redan lagts ned på skrivuppgiften. Nu återstår bara att formulera innehållet, att ge det bearbetade materialet en språklig form. Bara! För det mesta brukar det kännas mycket svårt att komma igång med själva skrivandet. Det tar emot och man skjuter upp och skjuter upp. Man hittar på svepskäl för att slippa. Eller man sitter där och stirrar på det tomma papperet eller den blanka skärmen. Och uppgiften känns helt plötsligt ogenomförbar. Då måste man komma ihåg att man faktiskt klarat av att skriva förr, att det är så här det brukar kännas. Man kan också tänka på att skrivandet visserligen är en mycket krävande mental process, men att man trots allt kommer ganska långt med hårt och beslutsamt arbete. Man får spotta i nävarna och ta i … Det är dessutom så att det finns en hel del strategier och knep också inför själva skrivstarten, strategier som det kan vara bra att känna till om det skulle bli svårt att komma igång.
Klassisk musik eller joggning? För en del skribenter kan välvässade pennor och prydliga vita pappersark vara en nödvändig förutsättning för att skrivandet ska komma igång. För andra betyder en garanterat ostörd stund med ordbehandlaren allt. Ostördhet, ja. Det kan för många vara ett måste för att uppnå den koncentration som krävs i skrivögonblicket. Man vill sitta ostörd – och kanske helst på en alldeles bestämd plats. Tystnaden inspirerar till kreativitet. Det kan också ljud göra. Många skribenter vill till exempel lyssna till musik när de skriver. Om det blir 87
konsten att skriva klassisk musik eller hårdrock har säkert ingen betydelse för själva skrivarbetet; det är den enskilde skribenten som avgör. På samma sätt kan metoderna variera inom många olika områden. När en tar en joggningsrunda för att komma igång med skrivandet, mediterar kanske en annan.
Läsning kan hjälpa Ett av de klassiska knepen för att stimulera skrivandet är läsning. Genom att läsa vad någon annan skrivit inom samma ämnesområde får man ofta inspiration till att skriva något själv. Man kan också bli inspirerad av läsning som inte alls har med det egna skrivandet att göra. Det är med favoritförfattare och god litteratur som med en kopp varmt te – båda kategorierna kan göra underverk med den som tycker att det tar emot att börja skriva … Man kan också komma igång med skrivandet genom att läsa det man själv skrivit. Den metoden brukar fungera bra om man håller på med en större skrivuppgift. Då kan det hjälpa att läsa igenom det man skrivit tidigare – allt eller bara de sista sidorna.
Tala för att komma igång Talet och samtalet har tidigare nämnts i den här boken i samband med materialinsamling och utveckling av materialet. Även när det gäller konsten att komma igång med skrivandet kan det vara en bra metod att utnyttja talet. För att få fart på skrivflödet kan man helt enkelt tänka sig en mottagare som lydigt och intresserat lyssnar på vad man har tänkt skriva. Genom att man talar fram stoffet, eller delar av det, kommer formuleringsförmågan igång och det blir lättare att skriva.
Skriv! Skrivflödet kan således sättas igång med talets hjälp. Men det bästa sättet att komma igång med att skriva är nog trots allt att skriva – samtal, joggning och bakgrundsmusik i all ära. Pröva några olika knep nästa gång du sitter där och våndas. Skriv brev! Skriv dagbok! Skriv – vad som helst, bara du skriver! 88
15 hur kommer man igång?
Skriv om vad som helst! Det finns många olika komma igång-knep som alla bygger på att man skriver. För att lura sig själv att komma igång kan man till exempel skriva en stund om vad som helst. Metoden brukar kallas för free-writing. Vi har inget bra svenskt uttryck, men metoden kan vi använda oss av ändå. Metoden innebär att du väljer ett ämne – vilket som helst: en penna, ditt rum, utsikten genom fönstret et cetera – och sedan skriver i 3 à 5 minuter om detta. Skrivandet sätter igång din formuleringsförmåga, och du tycker nu förhoppningsvis att det känns bättre att ta itu med den egentliga uppgiften.
Associera! Ett annat knep för att komma igång är att man ägnar en stund åt att associera. Välj ett ämne (en person, en sak, en plats) och associera sedan fritt kring detta ämne under högst tre minuter och anteckna allt det du kommer att tänka på. Efter några minuters skrivande känner du säkert att orden börjar rinna till och det kan då vara dags att gå över till den egentliga skrivuppgiften.
Försök med kortskrivning! Du kan också använda dig av kortskrivningsmetoden för att komma igång (jfr kapitel 13, delkapitlet Aktivering). Då skriver du om ditt ämne, inte om vad som helst, och får på så sätt troligen användbart material för det fortsatta skrivandet samtidigt som du förhoppningsvis kommer igång.
Börja med det lättaste! En mycket bra strategi för den som tycker att det är svårt att komma igång och samtidigt är för praktisk och nyttoinriktad för att uppskatta fria skrivövningar är att man håller sig till den egentliga skrivuppgiften men helt enkelt börjar med det som man kan bäst eller känner mest för. Det finns inget som säger att man måste ”börja från början”, när man skriver. Ofta är det tvärtom. Om man börjar med inledningen kommer man oftast så småningom att märka att den måste göras om. En välplanerad text tillåter att man börjar var som helst i dispositionen. Det är bara att koppla ihop de olika textdelarna när skrivprocessen närmar sig sitt slut. Alltså: starta där det går lättast. Huvudsaken är att du skriver. 89
konsten att skriva
Sammanfattning Det finns en hel del klassiska knep och strategier för den som tycker att det är svårt att komma igång med skrivandet: • välj eller utforma skrivmiljön så att den passar just dig • läs – andras texter och din egen • tala fram din text • skriv för att få igång skrivflödet (fritt skrivande, associationer, kortskrivning) • börja med det lättaste.
90
23
Språkriktighet
Det här kapitlet innehåller goda råd på menings- och ordnivå. Både beträffande meningskonstruktion och ordval finns mycket att tänka på, och i ett särskilt delkapitel har jag samlat ett antal fallgropar som skribenter bör se upp för och undvika.
Meningskonstruktion Det vore olämpligt – för att inte säga orimligt – att försöka ge några generella råd för hur meningar ska konstrueras. Variationsmöjligheterna är oändligt många. En möjlig tumregel skulle kunna vara: Variera! Variera såväl meningslängd som meningsbyggnad. Det förefaller rimligare – och mer ändamålsenligt – att lyfta fram några exempel på sådant som du bör sträva efter att undvika när du konstruerar dina meningar, nämligen meningsfragment (subjekts- och/eller predikatslösa meningar), fristående bisatser och så kallade satsradningar. De här företeelserna bör du se upp med därför att de signalerar helt andra texttyper än den formella prosa som du förväntas skriva i utbildningssammanhang och yrkesliv. Du möter alla tre företeelserna i reklamtexter och kåserier. I skönlitteratur förekommer de också i varierande utsträckning. Den gemensamma nämnaren är att de förutsätts ge en stilistisk effekt av något slag. I den formella prosan, med dess krav på stringens och tydlighet, ger de emellertid oftast enbart upphov till irritation hos läsaren. Irritation hos läsaren ger ofelbart upphov till kommunikationsstörningar, något som också olämplig ordföljd kan göra. Ordföljden är därför ytter ligare en detalj som det kan löna sig att kontrollera. 135
regler och råd
Meningsfragment Det vi brukar kalla ofullständiga meningar, det vill säga antingen meningar utan subjekt eller meningar som utgörs av fristående satsförkortningar av olika slag, förekommer regelbundet i mindre formell prosa: i kåserier, dagboksimiterande stil och så vidare. I ditt formella skrivande bör du undvika formuleringar som Hade tänkt genomföra en enkätundersökning. och Började med att inventera sjökantens växter. I båda fallen bör meningarna inledas med ett subjekt: jag, hon och så vidare. Inte heller bör du, annat än i undantagsfall, använda konstruktioner som Snabba, effektiva undersökningar. Sådana konstruktioner hör hemma i en friare och mer skönlitterärt inriktad prosa. I den formella prosan utvecklas satsförkortningen, eller kopplas samman med det föregående eller efterföljande. Exempelvis: Företaget utför snabba, effektiva undersökningar. Meningsfragmenten ovan har försetts med varningstrianglar och det tecknet kommer i fortsättningen att användas som markör för olämpliga konstruktioner. Omarkerade exempel kan du ha som förebilder.
Fristående bisatser Underordnade bisatser – sådana satser som inleds med konjunktioner: när, eftersom, fastän et cetera eller med relativa pronomen: som, vilken, vilka et cetera – hör ihop med en huvudsats. I formell prosa brukar man därför undvika att grafiskt presentera sådana satser som självständiga. Du bör med andra ord inte skriva När vi redan hade skickat enkäten. eller Som framgår av artikeln.
136
23 språkriktighet I båda fallen bör bisatsen kopplas till en huvudsats: Vi erinrade oss den frågan, när vi /…/ och Detta har grundligt undersökts, som framgår /…/
Satsradningar I den skönlitterära prosan finns många exempel på satsradningar, det vill säga att fullständiga meningar med både subjekt och predikat radas upp efter varandra med bara kommatecken som avgränsningssignal. Skrivsättet brukar betraktas som ett stilistiskt knep; det kan exempelvis fungera tempohöjande. (Se t.ex. Hjalmar Söderbergs historiett ”Pälsen” eller inledningsstyckena i Strindbergs Röda rummet.) I den formella prosan kan satsradningar leda till att textens klarhet och tydlighet blir lidande. Det kan bli svårt att se vad som hör ihop och inte hör ihop om texten flyter fram i en enda lång ordström. De flesta läsare är dessutom så inställda på att meningsgräns i formell prosa ska markeras med punkt och stor bokstav, att de störs i sin läsning om de möts av avvikelser från konventionen. Undvik alltså satsradningar i ditt formella skrivande! Du kan antingen sätta ut punkt och stor bokstav, den enklaste åtgärden, eller också välja bland följande alternativ: bindeord eller något annat skiljetecken än punkt (semikolon eller tankstreck). I stället för att skriva Jag skriver om miljövård, det är ett högaktuellt ämne. så kan du alltså välja någon av följande konstruktioner: Jag skriver om miljövård därför att det är ett högaktuellt ämne. Jag skriver om miljövård. Det är ett högaktuellt ämne. Jag skriver om miljövård; det är ett högaktuellt ämne. Jag skriver om miljövård – det är ett högaktuellt ämne. Innebörden i meningarna blir, som du ser, något olika beroende på hur man väljer att presentera innehållet. (Jfr kapitel 32 om skillnaden mellan semikolon och tankstreck). 137
regler och råd
Ordföljd När vi talar använder vi oftast en enkel och okomplicerad ordföljd. Vi radar upp bestämningar efter huvudordet, i stort sett i den ordning som de dyker upp i vårt medvetande. Den här strategin ger högertyngd åt talet, men renodlat högertyngda meningar blir ofta mindre funktionella i skrift. Den högertunga meningen Det står en bil på parkeringsplatsen som är grå och smutsig. fungerar säkert bra i tal eftersom vi med röstens hjälp kan ange vad som hör ihop, men i skrift måste ordföljden ändras för tydlighetens skull: En grå och smutsig bil står på parkeringsplatsen. En god skrivstrategi är att tänka på att de delar i satsen eller meningen som hör ihop också bör föras ihop.
Tänk på orden! Ordval och ordböjning har också stor betydelse för textens klarhet och tydlighet. I det här delkapitlet påminns du om några detaljer som det kan vara klokt att tänka på.
De eller dom? I formella texter bör du alltid välja formella ordformer. Även om du säger dom, mej/dej/sej, eran/våran, sen och sånt, så bör du skriva: • de/dem • mig/dig/sig • er/vår • sedan • sådant. De talspråkliga formerna använder du i skrift endast om du ska återge vad någon har sagt, om du vill betona talspråkligheten. Former som dom eller sånt ger en speciell stilton som inte lämpar sig för informerande eller utredande text. I sådana texter ger bruket av dom et cetera ofta ett barnsligt eller slarvigt och ovårdat intryck. Undvik det! 138
Konsten att tala och skriva
FEMTE UPPLAGAN
Siv Strömquist KONSTEN ATT TALA OCH SKRIVA har blivit en klassisk handbok för alla som vill utveckla sin kommunikativa förmåga. Den ger råd och regler för arbetet med att planera, formulera och bearbeta talade och skrivna texter. Här disku teras allt från ögonkontakt och kroppsspråk till skiljetecken och språkregler. Boken bjuder också på ett stort antal mönstertexter.
Den femte upplagan av KONSTEN ATT TALA OCH SKRIVA är grundligt genom arbetad och är i sin helhet anpassad till dagens tal och skrivsituationer. Rekommendationer för den språkliga utformningen av texter avsedda för digital publicering har infogats. Kapitlen om interpunktion och språkriktighet – till exempel om hur engelska lånord ska hanteras i svenskan – är uppdate rade och utökade, och ett avsnitt om vikten av att skriva genusneutralt har tillkommit. KONSTEN ATT TALA OCH SKRIVA är en oumbärlig bok för alla, i alla typer av utbildningar. En bok att återvända till i framtida tal och skrivsituationer.
Siv Strömquist, docent i nordiska språk vid Uppsala universitet, har i forsk ning och undervisning ägnat särskilt intresse åt skrivande och språkriktighet. Under åren 1994–2012 svarade hon regelbundet på läsarnas språkfrågor i Svenska Dagbladet.
ISBN 978-91-40-68812-5
9 789140 688125