”Med all min entusiasm inför det svenska språkets hemliga system går jag i den här boken igenom ordklasser, satsdelar och satsbyggnad.” Så skriver Sara Lövestam i förordet till den här boken.
Grammatiken och piraten som jagade mås är boken för alla – för dig som går i skolan och behöver lära dig om språkets uppbyggnad, för dig som redan gått i skolan men önskar att du lärt dig mer – och för alla andra som bara inte kan få nog av grammatik.
Sara Lövestam är lärare och författare till både ungdomsoch vuxenlitteratur. Hon är också en flitigt anlitad föreläsare och talar då bland annat om språkets uppbyggnad och struktur.
ISBN: 978-91-40-69221-4
9 789140 692214
Grammatik och piraten som jagade mås
I en lättsam och berättande ton beskriver författaren språkets olika delar och dess struktur och hjälper läsaren att upptäcka glädjen i att förstå hur det svenska språket är uppbyggt. Boken är fylld med finurliga textexempel, däribland berättelsen om piraten Kniv-Siv. Dessutom exemplifierar och inspirerar Sara Lövestam med egna illustrationer. I alla avsnitt finns frågor att fundera och diskutera kring, och ett litet test avslutar varje kapitel.
Sara Lövestam
Grammatik och piraten som jagade mås
GRA MMA TIK Sara Lövestam
Grammatik och piraten som jagade mås
FÖRORD Äntligen får jag dela denna grammatikbok med dig! Grammatik och piraten som jagade mås är en grammatikbok för grundskolans senare år, men kan också användas på gymnasiet eller av dig som för länge sedan gått ut skolan men vill fräscha upp dina grammatikkunskaper (samtidigt som du får i dig den besynnerliga historien om piraten Kniv-Siv och hennes jakt på ett ärofyllt liv). Med all min entusiasm inför det svenska språkets hemliga system går jag i den här boken igenom ordklasser, satsdelar och satsbyggnad. Här och där hittar du en mås i marginalen, som pekar på uppgifter eller utmaningar, som är skrivna med mörkblå text. Dessa är till för att du själv ska få chansen att lista ut hur det h änger ihop, och ofta passar uppgifterna bra att diskutera i smågrupper innan man går vidare. Efter varje kapitel finns ett litet test. Frågorna är inte så många, däremot går det att diskutera varje fråga länge när man går igenom testet. Till testet hör ett facit – men ett fåtal frågor har många möjliga svar och måste bedömas av en lärare. Du kommer att märka att jag inte vill att du ska fylla i särskilt många övningar. Jag vill i stället att du ska fundera, lista ut, upptäcka och reflektera. Jag vill att du ska se hur grammatik hjälper dig att skriva bättre och att du ska upptäcka vad vi egentligen gör när vi använder språket. Lycka till! Sara Lövestam
1
INNEHÅLL Förord...................................................................................... 3 Introduktion....................................................................... 7 Ordklasser och satsdelar............................................ 9 Ordklasser............................................................................. 11 Verb......................................................................................... 12 Vad är ett verb?.................................................................. 12 Hjälpverb........................................................................... 13 Infinitiv............................................................................. 14 Verb som slutar på -s......................................................... 15 Tempus.............................................................................. 17 Imperativ........................................................................... 23 Konjugationer (överkurs!)................................................. 24 Presens particip................................................................. 26 Perfekt particip................................................................. 27 Partikelverb....................................................................... 28 Litet test på verb............................................................... 30 Substantiv............................................................................... 31 Singular och plural............................................................ 32 Bestämd och obestämd form............................................. 33 Genitiv............................................................................... 35 Litet test på substantiv...................................................... 36 Pronomen............................................................................... 37 Personliga pronomen........................................................ 38 Demonstrativa pronomen................................................. 40 Reflexivt pronomen........................................................... 41 Possessiva pronomen........................................................ 42 Indefinita pronomen......................................................... 46 Interrogativa pronomen.................................................... 47 Litet test på pronomen...................................................... 48
2
Adjektiv................................................................................... 49 Komparation...................................................................... 51 Kongruens......................................................................... 53 Ett litet test på adjektiv..................................................... 54 Adverb..................................................................................... 55 Adverb som kommer från adjektiv................................... 55 Andra adverb..................................................................... 56 Litet test på adverb........................................................... 57 Prepositioner.......................................................................... 58 Interjektioner......................................................................... 59 Räkneord................................................................................. 60 Litet test på prepositioner, interjektioner och räkneord.... 61 Konjunktioner och subjunktioner..............................................62 Konjunktioner = samordnande......................................... 62 Subjunktioner = underordnande...................................... 63 Varför har vi konjunktioner och subjunktioner?.............. 64 Ett litet test på konjunktioner och subjunktioner............ 66
Satsdelar................................................................................ 69 Verb = predikat...................................................................... 70 Subjekt.................................................................................... 72 Objekt och p redikativ............................................................. 74 Adverbial................................................................................. 76 Satsadverbial..................................................................... 78 Litet test på satsdelar........................................................ 79
Syntax...................................................................................... 81 Huvudsatser........................................................................... 82 Bisatser................................................................................... 84 Litet test på bisatser.......................................................... 87
Bonusmaterial: för den som bara inte kan få nog av grammatik........................................... 89 Ser jag i syne eller är det en b isats i en annan bisats?..... 89 Jag vill verkligen veta vad en fras är!............................... 90
Facit.......................................................................................... 94
3
Innehåll Verb
Verb Vad är ett verb? Det finns en ramsa som många använder för att minnas vad ett verb är: Verb är saker som man gör Till exempel tutar, kör. Oftast kan man tänka så, för att hitta verben, till exempel: Fotbollsspelaren ramlar med flit. Vad gör fotbollsspelaren? Ramlar. Därför är ramlar ett verb. Måsen sket på mitt huvud! Vad gjorde måsen? Sket. D ärför är sket ett verb. Prova själv på de här meningarna: 1. Mamma åt upp hela födelsedagstårtan själv. 2. Påven gråter. Fast frågan är om verb verkligen alltid är saker som man gör. Finns är till exempel ett verb, och har. Det är inte direkt något man gör, men ändå är de verb. Men en sak finns det, som verkligen visar att ett ord är ett verb: Att det byter form om det går från nutid till dåtid. Finns blir fanns. Har blir hade. Ramlar blir ramlade. Inga andra ordklasser än verb gör så här.
12
Innehåll Verb
Hjälpverb Det finns några verb som liksom lägger upp det för att ett annat verb ska komma direkt efter. Till exempel om du säger ”Jag brukar”, så väntar man bara på nästa verb. Brukar vad? Klättra? Fika? Beatboxa? Det är inte bara brukar som fungerar så, det finns ett helt gäng. Här är några av de vanligaste: kan brukar
vill måste
bör får2
börjar ska
De här verben kallas hjälpverb. För att de hjälper nästa verb att komma fram? För att de själva behöver hjälp av ett annat verb? Ingen vet, men de heter i alla fall hjälpverb. Det finns en sak som händer med formen på det andra verbet, när det första är ett hjälpverb. Titta på de här mening arna och försök lista ut vad det är: 1. H on hade cayennepeppar i stället för kanel i äppelpajen, så alla gästerna spottade och fräste när de åt den. 2. H on hade cayennepeppar i stället för kanel i äppelpajen, så alla gästerna började spotta och fräsa när de åt den. Svaret finns upp och ned på den här sidan.
Svar: Efter hjälpverb slutar nästa verb på -a (oftast). Det kallas att det andra verbet står i infinitiv. Vänd till nästa sida för att få veta exakt vad infinitiv är! 2. Får är inte alltid ett hjälpverb. Ibland är det bara ett vanligt verb, som i meningen ”Han får feber”. Och ibland är det ett djur.
13
Innehåll Verb
Infinitiv Infinitiv är verbformen som oftast slutar på -a, till exempel sporta, skriva och sticka. Några verb är för korta för att sluta på -a, man säger ju till exempel aldrig boa3, gåa eller lea utan bara bo, gå och le. Här är ett säkrare sätt att veta vad som är infinitiv: Om du börjar med att säga ”att” så blir verbet i infinitiv, till exempel att gå, att skriva, att le. Infinitiv kallas grundform, och om man slår upp ett verb i lexikon står det alltid i infinitiv. När man använder svenskan kommer infinitiv i två situationer: • Efter ett hjälpverb, t.ex. Jag måste kila, kan du vakta min alligator? • Direkt efter ”att”, t.ex: Jag gillar att spela innebandy. Att skiljas är att dö en smula. ”MEN VÄNTA HÄR!” skriker kanske du nu. ”Hur kan skiljas vara infinitiv? Det slutar ju på -s!” Det stämmer, min vän. En del verb slutar på -s. Läs nästa kapitel så blir du kanske lugn igen. Hjälpverb efter hjälpverb Om ett hjälpverb kommer efter ett annat hjälpverb, står det andra hjälpverbet i infinitiv. Och det tredje, om det finns tre. Det kan till och med vara fyra hjälpverb efter varandra, som i meningen: Jag skulle vilja kunna sluta äta godis. Infinitiv
Kan du själv komma på en mening med flera hjälpverb efter varandra? 3. Jo, ibland säger man boa, men då är det inget verb. Då är det en kramig orm eller en fjädersvans man kan ha runt halsen när man vill känna sig glamorös.
14
Innehåll Verb
Tempus Tempus beskriver vilken tid något händer, alltså om det händer i nutid, dåtid eller framtid. När man läser en text kan man direkt se om det händer nu, förut eller ska hända i framtiden – eftersom verben får olika form. När man rabblar upp olika former för ett och samma verb kallas det att ta tema, till exempel så här, med tre former: skutta – skuttade – skuttat läsa – läste – läst bo – bodde – bott binda – band – bundit Nu undrar du förstås: Vilka är alla de här formerna? Vad h eter de? Har de roliga namn, hur många är de, hur fungerar de? Åh vilken tur du har. Svaren kommer nu på en gång!
Presens
Presens betyder nutid. Det är helt enkelt verb formen som man använder när man pratar om det som händer just nu, eller nu i allmänhet: Jag sitter och lyssnar på en podd. Någon skum person går fram och tillbaka utanför mitt hus! Det finns definitivt intelligent liv i rymden. Verb i presens slutar nästan alltid på -r, om det inte slutar på -s förstås (se kapitlet Verb som slutar på -s). E ller om det inte är ett hjälpverb, för hjälpverb är helt galna och kan sluta på vilka bokstäver de vill (som ”vill” som slutar på ”l” i presens).
17
Innehåll Verb
Perfekt
Perfekt är när man sätter har framför verbet, så att verbet slutar på -t, till exempel har ätit, har somnat, har gått. P erfekt är alltså gjort av två verb: har och ett annat verb, som slutar på -t. Det där andra verbets form, om man bara pratar om det och inte om båda tillsammans, kallas supinum.
perfekt
har somnat supinum
Futurum
Futurum används när man pratar om framtiden. Det kan man göra på olika sätt: • Man kan skriva ”ska” framför verbet, t.ex. Han ska surfa hela vägen till Umeå. • Man kan skriva ”kommer att” framför verbet, t.ex. Han kommer att bli förkyld. • Man kan skriva verbet i presens och markera att det handlar om framtiden, t.ex. Han tar tåget tillbaka på söndag.
Presenssystemet
Om man skriver en text i presens, börjar den kanske så här: Jag vaknar och är helt blå. Mina händer är blåa, mina fötter är stora och blåa, och när jag ser mig i spegeln är mitt ansikte också blått. Vad har hänt? Har någon målat mig i sömnen? Maja och Masood alltså, jämt
18
Innehåll Verb
håller de på och jäklas! Men det är något annat också: Mitt ansikte är sig inte likt. Näsan är jättestor, och jag har fått en vit mössa. Det är nu jag börjar bli riktigt orolig. Har jag blivit en smurf? Vad ska jag göra? Om man tittar på alla verb i den här texten, så kan man hitta tre sorter: vaknar, är, ser, jäklas, börjar = presens har hänt, har målat, har fått, har blivit = perfekt ska göra = futurum De här tre formerna, presens, perfekt och futurum kan blandas i en text utan problem. Det kallas presenssystemet. Titta på den här meningen där alla tre formerna finns: Jag har ätit för många semlor så jag mår rätt så illa och ska gå och lägga mig. perfekt
presens
futurum
Problemet för många är att man lätt kan glömma att man började texten i presens, och så blandar man kanske in ord i preteritum i samma text. Då håller man sig inte till systemet längre, och texten blir sämre, till exempel om man skulle skriva så här: Jag har ätit för många semlor så jag mådde rätt så illa och ska gå och lägga mig. perfekt
preteritum
futurum
”Vadå preteritum?” undrar du kanske nu (om du inte fortfarande är upptagen med att fundera över det där med smurfen). ”Vad är det där preteritum, som man inte ska blanda med presenssystemet?” Vänd på sidan så får du veta!
19
Innehåll Verb
Personliga pronomen Personliga pronomen betecknar personer eller saker:
Jag är orolig för att gå in i tvättstugan. Jag är rädd att tvättmaskinen ska bli levande och suga in mig. Pontus vill ha ketchup på allt. Han trivs så. Det får honom att må bra. Min telefon är sönder. Jag tappade den i ett fågelbad och nu fungerar den inte. Personliga pronomen
Nu blir kanske någon arg, för att det står hen i en lista i din grammatikbok. mig Det är helt normalt, för före 2012 var dig det nästan ingen som använde hen oss (fastän det hade funnits sedan 1960er talet). Det var alltså ett nytt pronomen, och eftersom det nästan aldrig kommer honom några nya pronomen så började det henne klia i folks språköron. Vissa blev rädda hen att han och hon skulle försvinna nu när den det fanns ett hen. Andra blev förbannadet de, och trodde att det var en maffia av dem hbt-personer och feminister som ville tvinga på dem ett nytt ord mot deras vilja. Några sa att de inte kunde acceptera ordet, för att hen betyder höna på engelska10. Det finns fortfarande folk som är arga på hen. Vissa kommer att vara arga hela livet. Andra kommer att undvika det hela livet, men låta ilskan försvinna för sin egen sinnesfrids skull. Och andra kommer att använda det – därför finns det i listan.
subjektsform jag du vi ni han hon hen den det de
objektsform
10. Det är i och för sig ganska vanligt att ett ord på ett språk betyder något annat på ett annat språk. Till exempel betyder barn lada på engelska, och fart betyder prutt.
38
Innehåll Verb
Men allt det där kanske inte du bryr dig om, för du kanske funderar mest på det här: Vadå subjektsform och objektsform? Jo: Subjektsform använder man om den som gör något. Till exempel i meningen jag kittlar dig, så är det jag som gör något, nämligen kittlar. Jag är alltså subjekt. Objektsform använder man om den som någon annan gör något med. I samma mening, jag kittlar dig, så är det dig som någon (jag) gör något med. Dig är alltså objekt. Om du känner att du bara måste veta mer om subjekt och objekt, kan du kika på s. 72–75.
De eller dem?
Många tycker att det är svårt att välja mellan de och dem när man skriver. Det beror på att man i talspråk (utom i vissa dia lekter) säger ”dom” för både de och dem, så skillnaden finns bara i skriftspråk. Men samtidigt som många har svårt för det här, finns det också många som stör sig på folk som skriver fel, så det är ju helt klart en fördel att skriva rätt. Här är några tips på hur du kan tänka för att skilja på de och dem när du skriver: 1. De är subjekt och dem är objekt. Om du lär dig vad ett subjekt och ett objekt är, så behöver du inte ens tricksen i nästa punkt. 2. Man kan testa att byta ut ”dom” i meningen man ska skriva mot vi eller oss. Om det passar med vi så ska det vara de. Båda orden har två bokstäver. Om det passar med oss ska det vara dem, alltså tre bokstäver i båda orden. 3. Om man är bra på engelska kan man översätta meningen och se vilket ord ”dom” blir. They på engelska är de på svenska, them på engelska är dem på svenska. 4. I bland används ”dom” ihop med substantiv och adjektiv, till exempel de mörka molnen eller de där kattungarna. I sådana situationer ska det alltid stå de.11 11. Det kallas bestämd artikel, och du kan läsa mer om det på s. 34
39
Innehåll Verb
Varför har vi konjunktioner och subjunktioner? Om vi inte hade några bindeord skulle exempelvis den här meningen inte finnas. Testa att säga den utan om eller några andra bindeord – det blir korthugget och konstigt. En text helt utan bindeord blir också korthuggen och konstig: Det var en höstdag. Jag gick ut med hunden. Hunden heter Korvas. Vi gick genom skogen. I skogen susade träden. Jag hörde ett ljud. Det lät som en varg. Plötsligt slet sig Korvas. Hon rusade iväg. Jag letade länge efter Korvas. Jag ropade hennes namn. Hon kom inte. Efter ett par timmar hittade jag henne. Hon verkade inte ledsen. Hon hade varit borta länge. Några veckor senare tittade jag på henne. Hon verkade tjock. Korvas var gravid. Bindeord används för att olika meningar, och delar av meningar, ska kopplas ihop med varandra – men också för att man ska förstå hur de hänger ihop. Det är ju en helt annan sak att säga ”Hon verkade inte ledsen, för hon hade varit borta länge” än ”Hon verkade inte ledsen, trots att hon hade varit borta länge”. Bindeord som konjunktioner och subjunktioner kan visa massor av olika saker: Orsak och konsekvens
eftersom, för att, för, så, därför att
Tid och ordning
när, innan, medan
Motsatser
men, trots att, även om
Villkor
om, ifall
Addition och
64
Jämförelse
än, som, som om
Intention
för att
Innehåll Verb
En del subjunktioner används också för att visa vad någon säger och tänker, till exempel: Han sa att han inte var rädd för sälar. Hon frågade om han ville köpa en säl. Han sa att han inte fick köpa fler för sin mamma. Och en del subjunktioner används för att referera till ett tidigare ord: Hon lyckades aldrig sälja sin säl, som bara blev större och större.
som refererar till säl
Läs texten om hunden Korvas igen. Hur kan man använda bindeord för att göra den bättre, mer sammanhållen och med bättre flyt?
65
Innehåll Verb = predikat
Verb = predikat Vi fortsätter att titta på meningen med det glupska marsvinet, som var så gulligt just när vi köpte det. Jag köpte marsvinet. I den här meningen finns det ett verb, ser du vilket? Exakt, köpte. Men om vi pratar satsdelar så heter det inte verb, utan predikat. Meningens predikat är alltså ”köpte”. Ett predikat kan bestå av flera verb, till exempel i den här meningen: Jag ville bara ha ett gulligt litet husdjur! Då är predikatet alla verben som hör ihop, alltså ville ha. Prova att hitta predikaten i de här meningarna, innan vi fortsätter! Det finns sju predikat gömda i de här fyra meningarna. Rätt svar finns upp och ner. Först började marsvinet gnaga på mina skor. Nästa dag åt hon femhundra kronor, som pappa hade lagt på byrån. Den tredje dagen tog hon alltså min Ipad. Jag förstår inte hur hon lyckades äta den, men det gjorde hon. Men det kan faktiskt finnas andra ord än verb i predikatet! 1. O m det är ett verb som kommer tillsammans med ordet sig, t.ex. ångra sig eller sminka sig, så är sig också med i predikatet. Den här sortens verb kallas reflexivt verb20. Ibland blir sig i stället mig, dig, oss eller er, t.ex. jag ångrar mig, eller vi sminkar oss.
Svar: 1. började gnaga 2. åt 3. hade lagt 4. tog 5. förstår 6. lyckades äta 7. gjorde 20. Det står lite mer om reflexiva verb och reflexiva pronomen på s. 41.
70
Alltså: Jag började bli rädd att marsvinet skulle äta upp allt jag ägde. Predikat: började bli
Innehåll Verb = predikat
2. O m det är ett partikelverb, så är både verbet och partikeln med i predikatet, t.ex. äta upp, hälsa på eller tycka om.21
skulle äta upp partikel
Hon brydde sig tydligen inte om mina känslor. Predikat: brydde sig om reflexivt verb
partikel
Alltså: För att hitta alla predikat, letar man efter verben. Man kollar också ifall verben har en partikel eller ett reflexivt pronomen som hör till. Då är de också en del av predikatet.
21. Om du har glömt allt om partikelverb, fräscha upp minnet på s. 28–29
71
Innehåll Subjekt
Subjekt När man vet vad som är predikatet är det oftast väldigt lätt att hitta subjektet. Subjektet är nämligen den som gör predikatet, till exempel: Jag köpte marsvinet. Vad är predikatet? Jo, köpte. Vem var det som köpte? Det var jag. Alltså är jag subjekt. Marsvinet åt tyvärr upp min Ipad. Vad är predikatet? Jo, åt upp. Vem var det som åt upp? Det var marsvinet. Alltså är marsvinet subjekt. Vi testar! Försök hitta alla subjekten i meningarna: 1. Först blev jag förvånad. 2. Hur kunde ett marsvin äta så mycket? 3. Sen blev jag arg. Ett subjekt är oftast sådär kort, till exempel ”jag” eller ”ett marsvin”. Men ibland är de ganska långa, för i subjektet finns det ibland flera ord som hänger ihop med varann, till exempel: Mitt dumma, glupska marsvin hade förstört mitt liv. Här är subjektet fyra ord: mitt dumma, glupska marsvin. Marsvin är det viktigaste ordet, som kallas huvudord. De tre andra orden (mitt dumma glupska) hänger ihop med marsvin och beskriver det. Alla fyra orden bildar en liten ordgrupp, som också kallas för en fras, och hela den frasen är subjekt.22
Svar: 1. jag. 2. ett marsvin. 3. jag 22. Vill du veta mer om fraser? Läs kapitlet ”Jag vill verkligen veta vad en fras är” på s. 90–93
72