9789127119758

älskelsen gått över för vandlas dialog lätt till maktkamp. Men det behöver inte vara så.

I relationsklassikern I stället för skilsmässa beskriver den amerikanske psykologen Har ville Hendrix hur man med hjälp av IMAGOTERAPI kan skapa ett kärleksfullt och långvarigt förhål-

HARVILLE HENDRIX

B r i s t p å n ä r h e t , b r å k o c h b e s v i k e l s e r. N ä r f ö r-

lande. Genom att bli medveten om hur vi pådrömmen om den per fekta partnern och istället fördjupa relationen tillsammans.

Sedan I stället för skilsmässa kom ut första gången 1988 har den blivit en internationell bestseller och gjort imagoterapi till en väletablerad och omtyckt metod för parutveckling runt om i världen – även i Sverige. Här presenteras metoden i en efterlängtad

nyutgåva av

den svenska översättningen från 1990.

O_Istallet for skilsmassa omslag.indd 1

GRUNDAREN TILL IMAGOTERAPIN

I STÄLLET FÖR SKILSMÄSSA Från maktkamp till samarbete

I STÄLLET FÖR SKILSMÄSSA

v e r k a s a v v å r a t i d i g a r e l a t i o n e r, k a n v i s l ä p p a

E N R E L AT I O N S K L A S S I K E R AV

HARVILLE HENDRIX

GETTING THE LOVE YOU WANT 09-08-07 10.21.50

091107Skilsmassa_ORIG.indd 6

09-07-09 14.05.24

Innehåll Till Jo Robinson 9 Tack 11 Inledning 13 Del 1 Det omedvetna äktenskapet 1 Attraktionens mysterium 19 2 Barndomssår 30 3 Din imago 48 4 Förälskelse 59 5 Maktkampen 75 Del 2 Det medvetna äktenskapet 6 Att bli medveten 95 7 Att stänga utgångarna 109 8 Att skapa en trygghetszon 122 9 Att öka din kunskap om dig själv och din partner 136 10 Att bestämma ditt arbetsschema 153 11 Att dämma upp ilska 171 12 Porträtt av två äktenskap 199

091107Skilsmassa_ORIG.indd 7

09-07-09 14.05.25

Del 3 Övningar 13 Tio steg mot ett medvetet äktenskap 241 Att söka professionell hjälp 271 Noter 273 Litteratur 285

091107Skilsmassa_ORIG.indd 8

09-07-09 14.05.25

Till Jo Robinson med tack för ovärderlig hjälp För två år sedan, då jag hade samtyckt till att lägga fram idéerna i den här boken för allmänheten och inte bara för yrkesfolk, sade min redaktör på Holts förlag att det kanske skulle vara bra om jag tog hjälp av en yrkesförfattare. Efter att ha intervjuat fem författare blev jag presenterad för Jo Robinson från Portland i Oregon, författare till Unplug the Christmas Machine. Hon förstod genast vad det var jag försökte göra. Jag blev så imponerad av henne att jag väntade tre månader tills hon hade avslutat sin andra bok, Full House.

När hon blev ledig överlämnade jag ett vidlyftigt råmanu­ skript och travar med utskrifter av föredrag liksom material från studiecirklar. Som komplement till allt jag hade skrivit deltog hon i mina studiecirklar och seminarier, intervjuade mig ingående och läste massor av kliniskt material. Hon har arbetat outtröttligt med att förvandla ett rörigt och något dunkelt manuskript och mycket extra material till en klar och redig och fint bearbetad produkt.

9

091107Skilsmassa_ORIG.indd 9

09-07-09 14.05.25

091107Skilsmassa_ORIG.indd 10

09-07-09 14.05.25

Tack Under arbetet med den här boken har jag blivit intensivt medveten om en sanning som så träffande uttryckts av skalden John Donne, att no man is an island och av Walt Whitman, som sade: I contain multitudes. Medan jag samlat de tankar och idéer och det kliniska material som presenteras här, har jag insett hur beroende jag är av människor och erfarenheter. De nya perspektiven skulle inte ha varit möjliga utan de intellektuella giganter på vilkas skuldror jag står och utan de många bidra­ gen från duktiga lärare, stimulerande studenter, tillitsfulla par, stödjande vänner och min familj. Till alla dem vill jag uttrycka min uppskattning och be om förlåtelse för alla obetänksamma friheter jag kan ha tagit mig.

Många goda vänner har givit mig mycket uppmuntran – några vill jag nämna vid namn. Doktor Robert Elliot läste tidiga versioner av manuskriptet och kritiserade kärleksfullt mina idéer när jag borde framfört dem klarare och tydligare. Doktor Pat Love var först med att använda mina idéer i ett utbildningsprogram om äktenskap och familj och vidarebefordrade värdefulla reaktioner till mig. Reed och Carolyn Whittle läste senare versioner av manuskriptet och gav värdefulla råd under arbetets gång.

Judy McCall var älskvärd nog att läsa och kommentera det slutliga manuskriptet och hjälpte till med omslagstexterna.

Jag vill också uttrycka min uppskattning av den entusiasm, det stöd och den stimulans jag fick från de många terapeuter i Dallas och New York som studerade vid Institute for Relationship Therapy. De hjälpte mig att testa dessa idéer i sitt arbete med äktenskapsterapi.

Jag står i djup tacksamhetsskuld till de många äkta par som har visat mig förtroende och låtit mig använda deras historier 11

091107Skilsmassa_ORIG.indd 11

09-07-09 14.05.25

för forskning och för att berika den här boken. Jag lärde mig det mesta jag vet om parrelationer av dem.

Jag vill också tacka Henry Holts förlag för det intresse man där visade för mina idéer redan innan man sett något manu­ skript, och för att förlaget väntade så tålmodigt på att det skulle bli färdigt långt efter att det borde ha varit det. Jag uppskattar särskilt tålamodet och stödet från min redaktör på Holt, Channa Taub, som vänligt men bestämt manade på mig, och min agent, Julian Bach, som ledsagade mig genom kontraktsprocessen och gav mig värdefull orientering om förlagsvärlden.

Tamera Allred läste flera av de sista utkasten och kom med många värdefulla förslag. Sharon Morris bistod med utmärkt redaktionell hjälp. Till sist vill jag tacka Yvonne Singleton, min sekreterare, för hennes skickliga renskrivning av manuskriptet och hennes tålamod när jag ville ha delar av det färdigt »igår«.

Framför allt vill jag uttrycka min djupaste uppskattning av min fru, Helen, och våra sex barn, som alla har stött mig och visat förståelse, till och med när mitt skrivarbete ibland gick före samvaron med familjen. De är lika förtjusta som jag över att det är klart!

12

091107Skilsmassa_ORIG.indd 12

09-07-09 14.05.25

Inledning I dagens samhälle uppmuntras man att betrakta äktenskapet som en låda. Först väljer man en partner. Sedan klättrar man in i lådan. Först när man hunnit slå sig till ro tar man en närmare titt på kamraten i lådan. Om man tycker om det man ser, stannar man kvar där man är. Om inte, så klättrar man ur lådan och ser sig om efter en annan partner. Äktenskapet betraktas med andra ord som något som inte kan förändras. Om det fungerar eller inte beror på ens förmåga att attrahera en bra partner. Den vanliga lösningen på ett olyckligt äktenskap, den enda som nästan femtio procent av alla par väljer, är att skiljas och börja om från början med en ny och förhoppningsvis bättre partner.

Problemet med den lösningen är att det är mycket smärtsamt att byta låda. Det är plågsamt att dela på barn och ägodelar och att ge upp vackra drömmar. Det finns ett motstånd mot att försöka skapa ett intimt förhållande igen, av rädsla för att det också ska misslyckas. Och det skadar känslomässigt de andra invånarna i lådan – barnen – som känner skuld för skilsmässan och undrar om de någonsin kommer att få uppleva varaktig kärlek.

Det enda alternativ till skilsmässa många människor ser är tyvärr att stanna kvar i lådan, stänga locket och stå ut i ett dåligt förhållande resten av livet.

De lär sig att uthärda i ett tomt äktenskap genom att fylla sin tid med mat, alkohol, droger, aktiviteter, arbete, tv eller romantiska fantasier, och de tror resignerat att deras längtan efter djup kärlek aldrig kommer att förverkligas.

I den här boken förordar jag en mer hoppfull och, tror jag, riktigare syn på kärleksförhållanden. Äktenskapet är inte ett statiskt förhållande mellan två oföränderliga människor. Äk13

091107Skilsmassa_ORIG.indd 13

09-07-09 14.05.25

tenskapet är en psykologisk och andlig resa som börjar i den första attraktionens extas, slingrar sig igenom en besvärlig sträcka då man lär känna sig själv och kulminerar i skapandet av en intim, glädjefylld, livslång förening. Huruvida du inser att det här är något som är möjligt att uppnå, beror på din villighet att skaffa dig kunskap om dolda sidor hos dig själv, inte på din förmåga att attrahera den perfekta partnern.

Min personliga bakgrund När jag började min bana som terapeut behandlade jag både enskilda och par. Jag tyckte bäst om att arbeta med en person i taget. Min utbildning var inriktad på ensamma människor, och när jag träffade klienterna en och en kände jag mig kompetent och effektiv. Så var det inte när ett par kom in på min mottagning. Ett äktenskapligt förhållande innehöll en komplex samling variabler som jag inte var utbildad att handskas med. Till slut ägnade jag mig åt det som de flesta terapeuter gör – problemorienterad, kontraktsenlig äktenskapsrådgivning. När det inte fungerade, delade jag på paret och hänvisade dem till skilda grupper eller samtalade med dem var för sig.

1967 ökade min förvirring inför kärleksförhållandets psykologi när jag började få problem i mitt eget äktenskap. Min fru och jag var djupt engagerade i vårt förhållande och vi hade två små barn, så vi arbetade med vårt äktenskap i åtta år tillsammans med ett otal terapeuter. Ingenting tycktes hjälpa och 1975 beslöt vi oss för att skiljas.

När jag satt i skilsmässodomstolen och väntade på min tur att träffa domaren, tyckte jag att jag misslyckats dubbelt, både som äkta man och som terapeut. Just den eftermiddagen skulle jag föreläsa i en kurs om äktenskap och familj, och dagen därpå skulle som vanligt flera par komma till mig för att få råd. Trots min yrkesutbildning kände jag mig lika förvirrad och hade lidit ett lika stort nederlag som de andra männen och kvinnorna som satt bredvid mig och väntade på att deras namn skulle ropas upp.

Under året efter skilsmässan vaknade jag varje morgon med en stark känsla av förlust. När jag lade mig på kvällen låg jag 14

091107Skilsmassa_ORIG.indd 14

09-07-09 14.05.25

och stirrade upp i taket och försökte finna någon förklaring till att vårt äktenskap misslyckats. Säkert hade både min fru och jag goda skäl för att skiljas, precis som alla andra. Jag tyckte inte om det här hos henne, hon tyckte inte om det där hos mig.

Vi hade olika intressen, vi hade olika mål. Men under vår litania av klagomål kände jag att det fanns en besvikelse i kärnan, en underliggande orsak till vår olycka, som vi under åtta års ansträngningar inte lyckats få grepp om.

Tiden gick och min förtvivlan övergick i en tvingande önskan att begripa mitt dilemma. Jag tänkte inte lämna mitt raserade äktenskap utan att vinna någon insikt.

Jag började inrikta mina krafter enbart på att lära mig allt jag kunde om parförhållanden. När jag forskade i fackböcker och tidskrifter blev jag förvånad över hur få meningsfulla diskussioner om äktenskapet jag fann, och det material som fanns var utan undantag vinklat mot individens och familjens psykologi.

Det tycktes inte finnas någon allmängiltig teori som förklarade förvecklingarna i förhållandet mellan man och kvinna. Ingen tillfredsställande förklaring på de starka känslor som kan förstöra ett äktenskap. Och det fanns ingen förklaring av vad det var jag tyckt att jag så smärtsamt saknat i mitt första äktenskap.

För att fylla luckorna arbetade jag med hundratals par på min privata praktik och tusentals fler studiecirklar och seminarier. Ur min forskning och mina kliniska observationer utvecklade jag så småningom en teori för äktenskapsterapi som kallas Imago Relationship Therapy. Mitt tillvägagångssätt var eklektiskt. Jag förde samman djuppsykologi, beteendevetenskaperna och västerländsk andlig tradition och lade till några bitar transaktionsanalys, gestaltpsykologi, systemteori och kognitiv terapi. Enligt min åsikt har alla de här skolorna givit riktiga bidrag till förståelsen av individens psykologi, men det var först när de fördes samman till en ny syntes som de kastade ljus över kärleksförhållandets mysterier.

När jag började realisera mina idéer blev mitt arbete med par oerhört framgångsrikt. Skilsmässofrekvensen i min praktik gick kraftigt ner och de par som fortsatte tillsammans berättade att de kände en mycket djupare tillfredsställelse i sina äkten15

091107Skilsmassa_ORIG.indd 15

09-07-09 14.05.25

skap. När mitt arbete blev mer påtagligt, började jag föreläsa både för ensamstående och par. Till slut utvecklade jag en studiecirkel för par som skulle gifta sig, som jag kallade »Att hålla ihop«. 1981 startade jag en utbildning för yrkesfolk. Hitintills (1988) har mer än trettiotusen människor utsatts för mina idéer genom rådgivning, studiecirklar och seminarier.

Om den här boken Min avsikt med att skriva den här boken är tvåfaldig: att dela med mig till dig vad jag har lärt mig om kärleksförhållandets psykologi och att hjälpa dig att förvandla ditt eget förhållande till en varaktig källa till kärlek och kamratskap. Det är kort sagt en bok om att bli hängivna vänner i teori och praktik.

Boken är delad i tre delar. I den första delen skildrar jag de flesta förhållandens öde: attraktion, förälskelse och maktkamp.

När jag beskriver välbekanta detaljer i det äktenskapliga livet uppmanar jag dig att se dem som ett psykologiskt drama. Jag kallar det här dramat »det omedvetna äktenskapet«, och med det menar jag ett äktenskap som innehåller alla de hemliga önskningar och automatiska beteenden som finns kvar sedan barndomen och som obevekligt leder par in i en konflikt.

I den andra delen undersöker jag ett helt annorlunda äktenskap, »det medvetna äktenskapet«1, ett äktenskap som hjälper dig att tillfredsställa dina ouppfyllda barndomsbehov på ett positivt sätt. Jag förklarar först en utprovad teknik för att på nytt uppväcka förälskelsen. I den här processen återupplivas samarbetsviljan och man blir motiverad att arbeta med de underliggande problemen. Därefter visar jag hur man ersätter konfrontation och kritik, taktiker som man lärt som barn, med en läkande process där båda parter växer och ger varandra stöd. Till sist beskriver jag hur man omvandlar sin undertryckta besvikelse till inlevelse och förståelse.

I den sista delen tar jag alla de här idéerna och packar ihop dem till en unik tioveckorskurs i parterapi, och det är i det här äktenskapet med ny livskraft som du kommer att finna frid och glädje.

091107Skilsmassa_ORIG.indd 16

09-07-09 14.05.25

Del 1 Det omedvetna 채ktenskapet

091107Skilsmassa_ORIG.indd 17

09-07-09 14.05.26

091107Skilsmassa_ORIG.indd 18

09-07-09 14.05.26

1 Attraktionens mysterium Den människotyp vi föredrar avslöjar konturerna av vårt hjärta.

ORTEGA Y GASSET

När par kommer till mig för äktenskapsterapi, brukar jag fråga dem hur de träffades. Maggie och Victor, ett par i femtioårs­ åldern som funderade på skilsmässa efter tjugonio års äktenskap, berättade den här historien för mig: »Vi träffades på universitetet«, mindes Maggie. »Vi hyrde rum i ett stort hus och delade kök. Jag höll på att laga frukost när jag tittade upp och fick se den här mannen – Victor – komma in i köket. Jag reagerade mycket underligt. Mina ben ville bära mig till honom, men förståndet sa till mig att hålla mig undan. Känslan var så stark att jag kände mig svimfärdig och måste sätta mig ner.« När Maggie väl hämtat sig från chocken presenterade hon sig för Victor och de satt sedan och pratade halva förmiddagen. »Just det«, sade Victor. »Vi var tillsammans så ofta vi kunde under de följande två månaderna och sedan rymde vi.« »Om vi hade varit mer sexuellt frigjorda på den tiden«, tilllade Maggie, »är jag säker på att vi skulle ha legat med var­ andra redan första veckan. Jag har aldrig känt så intensivt för någon i hela mitt liv.« Det första mötet framkallar inte alltid seismiska stötvågor.

Rayna och Mark, ett tio år yngre par, hade en mer ljum och utdragen kurtis. De träffades genom en gemensam vän. Rayna frågade en väninna om hon kände några ogifta män, och väninnan sade att hon kände en intressant man som hette Mark som ny­ ligen hade separerat från sin fru. Men hon tvekade att presentera 19

091107Skilsmassa_ORIG.indd 19

09-07-09 14.05.26

honom för Rayna, för hon trodde inte att de skulle passa ihop. »Han är mycket lång och du är kort«, förklarade väninnan. »Han är protestant och du är judinna. Han är mycket tyst och du pratar hela tiden.« Men Rayna sade att det inte spelade någon roll. »Dessutom«, sade hon, »har det väl ingen betydelse för en kväll?« Mot bättre vetande bjöd väninnan in Rayna och Mark till en valnattsfest 1972. »Jag tyckte om Mark på en gång«, mindes Rayna. »Han var intressant men samtidigt tystlåten. Vi satt och pratade i köket hela kvällen.« Rayna skrattade och tillade sedan: »Jag misstänker att det mest var jag som pratade.« Rayna var säker på att Mark var lika attraherad av henne och väntade sig att han skulle höra av sig dagen därpå. Men det gick tre veckor och hon hörde inte ett ljud. Till slut förmådde hon sin väninna att ta reda på om Mark var intresserad av henne. På väninnans uppmaning bjöd Mark Rayna på bio. Det var början på deras förhållande, men det var aldrig någon het romans. »Vi hade sällskap ett tag, sedan gjorde vi ett uppehåll«, sade Mark. »Sedan började vi träffas igen. Till slut, 1975, gifte vi oss.« »För resten«, tillade Rayna, »så är Mark och jag fortfarande gifta och väninnan som inte ville sammanföra oss är skild nu.« De här kontrasterande historierna väcker några intressanta frågor. Varför blir en del människor så intensivt förälskade, till synes vid första ögonkastet? Och varför, som fallet var med Rayna och Mark, verkar så många par ha motsatta personlighetsdrag? När vi har svaret på de frågorna, har vi också vår första ledtråd till de dolda psykologiska behov som är grundvalen för ett äktenskap.

Att reda ut förälskelsens mysterium På senare år har forskare från olika vetenskapsgrenar strävat efter att fördjupa vår förståelse av förälskelsen och varje forskningsområde har bidragit med värdefulla insikter. En del biologer hävdar att det finns en viss »biologik« i beteendet vid partnerval. Enligt det här vida evolutionära sättet att se på kärlek väljer vi instinktivt en partner som kan bidra till artens överlev20

091107Skilsmassa_ORIG.indd 20

09-07-09 14.05.26

nad. Män dras till klassiskt vackra kvinnor – de med ren hy, klara ögon, blankt hår, snygg figur, röda läppar och rosiga kinder – inte av en nyck eller för att det är modernt, utan därför att dessa egenskaper tyder på ungdom och god hälsa och visar att en kvinna är i sin bästa, barnalstrande ålder.

Kvinnor väljer partner av lite annorlunda biologiska skäl.

Eftersom ungdom och fysisk hälsa inte är så viktiga för män i fortplantningsrollen, favoriserar kvinnor instinktivt en partner med uttalade »överbetyg«-egenskaper, förmågan att dominera andra män och att föra hem mer än sin del av bytet. Förutsättningen är att manlig dominans garanterar familjegruppens överlevnad mer än ungdom och skönhet. Sålunda är en femtio år gammal styrelseordförande – den mänskliga motsvarigheten till den manliga gorillan med silverpäls – lika attraktiv som en ung, stilig, viril, men mindre framgångsrik man.

Om vi för ett ögonblick kan bortse från det ovärdiga i att få vår dragningskraft på det motsatta könet reducerad till vår fortplantningsförmåga och förmåga att skaffa mat/pengar, finns det en del som talar för den här teorin. Antingen vi tycker om det eller ej spelar verkligen en kvinnas ungdom och utseende och en mans makt och sociala ställning en roll vid partnerval, vilket en snabb genomläsning av kontaktannonser bekräftar: »Framgångsrik fyrtiofemårig man med privat jetplan söker attraktiv, slank, tjugoårig kvinna«, och så vidare. Men även om biologiska faktorer spelar en nyckelroll i våra amorösa närmanden, måste det finnas mer än så i kärlek.

Låt oss gå vidare till ett annat studieområde, socialpsykologin, och undersöka det som kallas utbytesteorin vid partnerval.1 Grund­tanken i utbytesteorin är att vi väljer en partner som är mer eller mindre lik oss. När vi är ute och söker en partner bedömer vi varandra lika kallt som företagsledare som funderar på en sammanslagning. Vi noterar varandras fysiska företräden, ekonomiska status och sociala ställning, lika väl som olika personliga egenskaper som vänlighet, kreativitet och sinne för humor. Snabbt som en dator räknar vi ihop varandras poäng, och om summorna blir något så när lika ringer klockan och budgivningen börjar.

21

091107Skilsmassa_ORIG.indd 21

09-07-09 14.05.26

Utbytesteorin ger oss en mer ingående belysning av partnervalet än den enkla biologiska modellen. Det är inte bara ungdom, skönhet och social ställning som intresserar oss, säger socialpsykologerna, utan hela människan. Att en kvinna har sin första ungdom bakom sig, till exempel, eller att en man har ett arbete med låg status kan uppvägas av att hon eller han är en charmerande, intelligent, engagerad människa.

En tredje teori, »personateorin«, lägger ännu en dimension till fenomenet romantisk attraktion.2 Personateorin hävdar att en viktig faktor vid partnerval är hur en eventuell friare stärker vår självkänsla. Vi har alla en mask, en persona, som är det ansikte vi visar utåt. Personateorin anser att vi väljer en partner som förbättrar den bild vi har av oss själva. Den avgörande frågan här är: »Hur kommer det att påverka min självkänsla om jag blir sedd med den här personen?« Det tycks ligga något i den teorin. Vi har alla känt oss lite stolta och kanske lite förlägna över hur vi tror att vår partner uppfattas av andra.

Det har faktiskt betydelse för oss vad andra tycker.

De här tre teorierna hjälper oss att förklara några sidor av förälskelsen, men vi har ändå inte fått svar på våra ursprung­ liga frågor. Hur förklarar man intensiteten i kärleken – som i fallet Maggie och Victor – de här extatiska känslorna som kan vara så överväldigande? Och varför – som i fallet Rayna och Mark – har så många par motsatta egenskaper?

Ju djupare vi forskar i fenomenet förälskelse, desto ofullständigare tycks faktiskt de här teorierna vara. Hur förklarar man till exempel den känslomässiga förödelse som ofta följer med ett brutet förhållande, det där dödliga baksuget av känslor som kan dränka oss i ångest och självömkan? En klient sade till mig när hans flickvän hade lämnat honom: »Jag kan varken sova eller äta. Det känns som om bröstet skulle explodera. Jag gråter hela tiden, och jag vet inte vad jag ska ta mig till.« De attraktionsteorier vi talat om hittills antyder att en riktigare reaktion på en misslyckad romans skulle vara att helt enkelt kasta sig in i en ny omgång partnerval.

Det finns en annan förvirrande sida hos förälskelsen: vi tycks vara mycket kräsnare än någon av de här teorierna antyder. För 22

091107Skilsmassa_ORIG.indd 22

09-07-09 14.05.26

att förstå vad jag menar ska du reflektera ett ögonblick över ditt eget umgänge med det motsatta könet. Du har träffat tusentals människor i ditt liv. Lågt räknat kan vi förmoda att flera hundra av dem var tillräckligt fysiskt tilldragande eller tillräckligt framgångsrika för att fånga ditt intresse. När vi minskar den här samlingen genom att tillämpa den sociala utbytesteorin skulle vi kanske komma ner till femtio eller hundra personer ur den här utvalda gruppen som skulle ha en »poängsumma« som var lika stor eller större än din egen. Logiskt sett skulle du ha blivit kär i massor av människor. Ändå blir de flesta människor djupt förälskade bara i ett fåtal individer. När jag samtalar med ensamstående får jag faktiskt gång på gång höra att »det finns ju inga bra män (eller kvinnor) i tillvaron«!

Världen är full av människor som de försmått.

Dessutom – och det är ett lustigt faktum – är de få individer som vi dras till ofta mycket lika varandra. Tänk efter ett ögonblick vilka personlighetsdrag de människor har som du allvarligt har tänkt på som en potentiell partner. Om du skulle göra en lista över deras mest framträdande egenskaper skulle du upptäcka en massa likheter, förvånande nog också när det gäller deras negativa drag.

Från min strategiska position som äktenskapsterapeut ser jag det omisskännliga mönstret i mina klienters val av äktenskapspartner. På ett gruppterapimöte lyssnade jag en kväll till en man som gift sig för andra gången tre månader tidigare. När hans första äktenskap upplöstes hade han svurit inför gruppen att han aldrig mer skulle ha något att göra med en kvinna som hans första fru. Han tyckte att hon var elak, sniken och själ­ visk. Ändå bekände han under mötet att han dagen innan hade »hört« sin ex-frus röst från den nya partnerns läppar. Med en känsla av panik insåg han att de två kvinnorna hade nästan identiska personligheter. Det förefaller som om vi alla tvångsmässigt söker en partner med en mycket speciell uppsättning positiva och negativa personlighetsdrag.

23

091107Skilsmassa_ORIG.indd 23

09-07-09 14.05.26

Att pejla det undermedvetna För att kunna förstå den här höga graden av selektivitet måste vi inse den roll det undermedvetna spelar vid partnerval. Under den post-freudianska eran har människor blivit ganska skickliga i att snoka igenom det undermedvetna efter förklaringar till dagliga händelser. Vi pratar kunnigt om »freudianska misstag«, analyserar våra drömmar och undrar över hur det undermedvetna påverkar vårt dagliga uppträdande. Men ändå underskattar de flesta av oss i hög grad det undermedvetnas spännvidd. Det finns en jämförelse man kan göra som kanske ger en bättre uppfattning om hur det undermedvetna tränger igenom och påverkar allting. På dagen kan vi inte se stjärnorna.

Vi säger att de »kommer fram« på natten, fastän de finns där hela tiden. Vi undervärderar också antalet stjärnor. Vi tittar upp mot himlen, ser några otydliga stjärnor och antar att det är allt som finns. När vi reser bort från stadens ljus ser vi en himmel som är överströdd med stjärnor och blir överväldigade av himlavalvets prakt. Men det är först när vi studerar astronomi som vi får veta hela sanningen: de hundratusentals stjärnor vi kan se en klar natt utan måne är bara en bråkdel av stjärnorna i universum, och många av de ljuspunkter som vi förmodar vara stjärnor är egentligen hela galaxer. Så är det med vårt undermedvetna: de ordentliga, logiska tankarna i vårt medvetna förstånd är bara en tunn slöja över det undermedvetna, som är aktivt och i funktion hela tiden.

Låt oss ta en snabb titt på hjärnans struktur, detta mystiska och invecklade organ med många olika underavdelningar.

För enkelhetens skull ska jag använda neuroforskaren Paul McLeans modell och dela hjärnan i tre koncentriska lager.3 Hjärnstammen, med sitt inre och mycket primitiva lager, är den del av hjärnan som har hand om fortplantning och självbevarelse och livsviktiga funktioner som blodcirkulation, andning, sömn och sammandragning av muskler som svar på yttre retning. Den här delen av hjärnan är belägen nedtill i kraniet och kallas ibland reptilhjärnan därför att den finns hos alla ryggradsdjur från reptiler till däggdjur. I den här diskussionen 24

091107Skilsmassa_ORIG.indd 24

09-07-09 14.05.26

kan vi tänka på hjärnstammen som centrum för fysiska funktioner.

På båda sidor om den översta delen av hjärnstammen finns den del av hjärnan som kallas limbiska systemet, vars funktion tycks vara att frambringa starka känslor. Forskare kan genom kirurgiska ingrepp stimulera limbiska systemet på försöksdjur och åstadkomma spontana utbrott av fruktan och aggression. I den här boken använder jag termen »gamla hjärnan« för att beteckna den del av hjärnan som omfattar både hjärnstammen och limbiska systemet. Tänk på gamla hjärnan som den del av hjärnan som bestämmer de flesta av dina automatiska reaktioner.

Det sista området i hjärnan är hjärnbarken, en stor massa av hjärnvävnad, full av vindlingar, som omger de två inre delarna och själv är delad i fyra regioner eller lober. I den här delen av hjärnan, som är mycket högt utvecklad hos homo sapiens, är våra kognitiva funktioner lokaliserade. Jag kallar hjärnbarken den »nya hjärnan« därför att den uppstod senast i utvecklingshistorien. Din nya hjärna är den del av dig som är medveten, alert och i kontakt med din dagliga omgivning. Det är den del av dig som fattar beslut, tänker, observerar, planerar, förutser, reagerar, organiserar information och skapar idéer. Den nya hjärnan är i sig logisk och försöker finna en orsak till varje verkan och en verkan till varje orsak. I viss mån kan den dämpa en del av den gamla hjärnans instinktiva reaktioner.4 I stort sett är den här analytiska, undersökande, ifrågasättande delen av ditt medvetande den del av dig som du tänker på som »jag«.

Gamla hjärnans logik I skarp kontrast till hur nya hjärnan fungerar är du omedveten om de flesta funktionerna hos din gamla hjärna. Att försöka förstå den här delen av dig själv är en omöjlig uppgift, därför att du måste vrida ditt medvetande så att det kan undersöka sin egen buksida. Forskare säger att gamla hjärnans huvudsakliga uppgift är självbevarelse. Även när den är skärpt ställer den gamla hjärnan hela tiden grundfrågan: »Är det farligt?« När din gamla hjärna sköter sitt jobb att övervaka din säker25

091107Skilsmassa_ORIG.indd 25

09-07-09 14.05.26

het fungerar den på ett fundamentalt annorlunda sätt än din nya hjärna. En av de avgörande skillnaderna är att den gamla hjärnan tycks ha bara ett dunkelt medvetande om den yttre världen. I motsats till den nya hjärnan, som är beroende av direkt perception av yttre fenomen, får den gamla hjärnan sina inkommande data från bilder, symboler och tankar som producerats av den nya hjärnan. Dessa data reduceras därför till mycket allmänna kategorier. Medan din nya hjärna till exempel mycket lätt kan skilja John från Suzy och Suzy från Margaret, klumpar din gamla hjärna kort och gott ihop de här männi­ skorna i sex grundkategorier. Det enda din gamla hjärna bryr sig om är om en viss person är någon att: 1) ge mat, 2) få mat av, 3) ha sex med, 4) fly från, 5) underkasta sig eller 6) anfalla.5 Fina distinktioner som »det här är min granne«, »min kusin«, »min mor« eller »min fru« befattar den sig inte med.

Den gamla och den nya hjärnan, som är olika på så många sätt, utbyter och tolkar hela tiden information. Så här går det till. Låt oss anta att du är ensam hemma och att person A plötsligt kommer in genom dörren. Din nya hjärna skapar automatiskt en bild av den här varelsen och sänder den till din gamla hjärna för granskning. Den gamla hjärnan tar emot bilden och jämför den med andra, lagrade bilder. Genast kommer en första iakttagelse: »Den här människovarelsen är inte en främling.« Tydligen har möten med den här varelsen registrerats tidigare.

En tusendels sekund senare kommer en andra iakttagelse: »Det finns inga farliga händelser förknippade med den här bilden.« Det samröre du har haft med den här mystiska gästen har inte någon gång varit livshotande. Sedan kommer snabbt en tredje iakttagelse: »Det har varit många trevliga händelser förknippade med den här bilden.« Registreringen tycks antyda att A är någon som du umgås med. När limbiska systemet har kommit fram till den slutsatsen skickar det en klarsignal till reptilhjärnan och du finner dig gå mot inkräktaren med öppna armar. Då sätts den nya hjärnan i funktion och du säger: »Moster Mary!

Så trevligt att se dig!« Allt det här har ägt rum under en bråkdels sekund utan att du varit medveten om det. Du är bara medveten om att moster 26

091107Skilsmassa_ORIG.indd 26

09-07-09 14.05.26

Mary, som du tycker mycket om, har kommit in genom dörren.

Under tiden som din moster är på besök hos dig fortsätter datasamlandet. Det här senaste mötet framkallar fler tankar, känslor och bilder, som skickas till limbiska systemet för att lagras i den del av hjärnan som är reserverad för moster Mary.

Dessa nya data kommer att ingå i den information som den gamla hjärnan går igenom nästa gång hon kommer på besök.

Nu tänker vi oss en annorlunda situation. Vi antar att den person som kom in genom dörren inte var moster Mary utan hennes syster, moster Carol, och i stället för att hälsa henne med öppna armar märker du att du tycker illa om att bli störd.

Varför reagerar du så olika inför de här två systrarna? Låt oss anta att du bodde en vecka hos moster Carol när du var ett och ett halvt år, medan din mamma var på sjukhus och födde ett syskon. Dina föräldrar, som försökte förbereda dig på det här besöket, förklarade för dig att »mamma ska åka bort till sjuk­ huset och hämta hem en liten bror eller syster«. Orden »sjukhus«, »bror« och »syster« betydde ingenting för dig, men »mamma« och »åka bort« gjorde det. Varje gång någon nämnde de orden tillsammans, kände du dig orolig och sög på tummen. Flera veckor senare, när din mamma började få värkar, lyftes du upp ur din säng och kördes sovande hem till moster Carol. Du vaknade ensam i ett främmande rum och den människa som kom till dig när du grät var inte din mamma eller pappa utan moster Carol.

Du var ängslig och orolig de följande dagarna. Fastän moster Carol var snäll och rar mot dig, kände du dig övergiven. Den här primalrädslan blev förknippad med din moster, och i många år efteråt sprang du ut ur rummet när du fick se henne eller kände lukten av hennes parfym. Senare i livet har du haft många trevliga eller neutrala upplevelser med moster Carol, men inte desto mindre känner du trettio år senare en instinktiv lust att springa din väg, när hon kommer in i rummet. Det kräver stor självbehärskning av dig att resa dig och hälsa henne välkommen.

27

091107Skilsmassa_ORIG.indd 27

09-07-09 14.05.27

Allt händer nu Den här historien illustrerar en viktig princip i fråga om den gamla hjärnan: den har ingen uppfattning om tid. Idag, i morgon och igår existerar inte – allt som var är fortfarande. Om du är medveten om denna grundläggande egenskap hos ditt undermedvetna kanske du lättare kan förstå varför du ibland har känslor i ditt äktenskap som inte verkar stå i rimlig proportion till de händelser som utlöste dem. Tänk dig till exempel att du är en trettiofemårig kvinna, advokat på en ansedd firma. En dag sitter du på ditt kontor och tänker varma, kärleksfulla tankar om din man och bestämmer dig för att ringa upp honom.

Du slår hans nummer och hans sekreterare upplyser dig om att han har gått ut och inte är anträffbar. Plötsligt försvinner dina kärleksfulla tankar och du känner en våg av oro: var är han?

Ditt rationella förstånd vet att han förmodligen besöker en kund eller äter en sen lunch, men en annan del av dig känner sig – om vi ska vara ärliga – övergiven. Där sitter du, en vacker, begåvad kvinna, och bara för att din man inte är anträffbar känner du dig lika sårbar som när din mamma lämnade dig hela dagen med en okänd barnvakt. Din gamla hjärna är låst i ett arkaiskt perspektiv.

Eller låt oss anta att du är en medelålders man, direktör på mellannivå i ett stort företag. Efter en hektisk dag på arbetet, där du lyckats blidka viktiga kunder och lägga sista handen vid ett multimiljonprojekt, kör du hem, ivrig att dela framgången med din fru. När du går in genom dörren får du se en lapp där din fru skrivit att hon kommer sent hem från arbetet. Du tvärstannar. Du hade räknat med att hon skulle finnas till hands!

Hämtar du dig från besvikelsen och njuter av att ha tid för dig själv? Använder du tiden till att göra en sista koll av budgeten?

Ja. Men inte förrän du har gått raka vägen till frysen och ätit två stora portioner len, söt vaniljglass, en så nära ersättning för modersmjölk som du kan hitta. Det förgångna och det närvarande lever sida vid sida i ditt medvetande.

Låt oss nu, när vi har ägnat lite tid åt att fundera över det undermedvetna, återvända till vår ursprungliga diskussion om 28

091107Skilsmassa_ORIG.indd 28

09-07-09 14.05.27

partnerval. Hur kan den här informationen om den gamla hjärnan underlätta förståelsen av förälskelsen? Jag påpekade tidigare det underliga fenomenet att vi tycks vara ytterst selektiva i vårt val av partner. Vi förefaller faktiskt söka efter en »enda rätta« med en mycket speciell uppsättning positiva och nega­ tiva drag.

Vad vi gör, har jag upptäckt under år av teoretisk forskning och kliniska observationer, är att leta efter någon som har de dominerande karaktärsdragen hos de människor som uppfostrade oss. Vår gamla hjärna, fångad i det eviga nuet och med bara en vag uppfattning om världen utanför, försöker återskapa barndomens miljö. Och skälet till att den gamla hjärnan försöker återuppväcka det förgångna är inte en fråga om vana eller blint tvång utan ett tvingande behov av att läka gamla barndomssår.

Jag vill påstå att det yttersta skälet till att du blev kär i din partner inte är att din partner var ung och vacker, hade ett fint arbete, en »poängsumma« som var lika stor som din egen eller ett vänligt sätt. Du blev kär därför att din gamla hjärna blandade ihop din partner med dina föräldrar! Din gamla hjärna trodde att den äntligen hade funnit den idealiska kandidaten för att gottgöra den psykologiska och emotionella skada du lidit som barn.

29

091107Skilsmassa_ORIG.indd 29

09-07-09 14.05.27

älskelsen gått över för vandlas dialog lätt till maktkamp. Men det behöver inte vara så.

I relationsklassikern I stället för skilsmässa beskriver den amerikanske psykologen Har ville Hendrix hur man med hjälp av IMAGOTERAPI kan skapa ett kärleksfullt och långvarigt förhål-

HARVILLE HENDRIX

B r i s t p å n ä r h e t , b r å k o c h b e s v i k e l s e r. N ä r f ö r-

lande. Genom att bli medveten om hur vi pådrömmen om den per fekta partnern och istället fördjupa relationen tillsammans.

Sedan I stället för skilsmässa kom ut första gången 1988 har den blivit en internationell bestseller och gjort imagoterapi till en väletablerad och omtyckt metod för parutveckling runt om i världen – även i Sverige. Här presenteras metoden i en efterlängtad

nyutgåva av

den svenska översättningen från 1990.

O_Istallet for skilsmassa omslag.indd 1

GRUNDAREN TILL IMAGOTERAPIN

I STÄLLET FÖR SKILSMÄSSA Från maktkamp till samarbete

I STÄLLET FÖR SKILSMÄSSA

v e r k a s a v v å r a t i d i g a r e l a t i o n e r, k a n v i s l ä p p a

E N R E L AT I O N S K L A S S I K E R AV

HARVILLE HENDRIX

GETTING THE LOVE YOU WANT 09-08-07 10.21.50