9789140676016 by Smakprov Media AB

Fördjupningsbok 1 Senait Bohlin, Cecilia Brunosson, Liza Greczanik & Magnus Johansson

Portal är ett komplett läromedelspaket i svenska för årskurs 7–9 framtaget utifrån Lgr 11. I Portal Texter – Fördjupningsbok 1 finns allt material som vi hänvisar till i Portal Grundbok, när det gäller blocken Berättande texter och Sakprosatexter. Boken innehåller bland annat ett stort antal återberättade klassiska romaner, återberättade sagor och myter samt mer om svensk litteraturhistoria och författare från 1900och 2000-talet. När det gäller sakprosa återfinns bland annat fler nyhetsartiklar och krönikor.

texter

Senait Bohlin Lärare i svenska och SO med lång erfarenhet av att använda datorn som redskap i undervisningen.

Cecilia Brunosson Lärare i svenska, engelska och drama, men arbetar också som skådespelare.

Liza Greczanik Lärare i svenska och SVA, men har också både skrivit och föreläser om datorn i undervisningen.

Magnus Johansson Speciallärare med inriktning mot läsoch skrivutveckling, som också har skrivit Mango Språk och Reparationskurs.

ISBN: 978-91-40-67601-6

Senait Bohlin, Cecilia Brunosson, Liza Greczanik & Magnus Johansson

9 789140 676016

676016_omslag.indd 1

2013-12-18 09:14

Innehåll Myter........................................................................................ 10 Mer om nordisk mytologi .......................................................... 10 Så blev världen till – den nordiska versionen ........................... 10 De viktigaste nordiska gudarna ............................................... 12 När jätten Trym stal Tors hammare .......................................... 14

Mer om grekisk mytologi ......................................................... 16 Hur världen skapades ............................................................... 16 De viktigaste grekiska gudarna ................................................. 18 Myten om Pandoras ask ........................................................... 20

Sagor ....................................................................................... 22 Ys, den sjunkna staden – en folksaga från Frankrike ................ 22 Den tvåfärgade rocken – en folksaga från Nigeria .................... 23 Hon som ville stänga döden ute – en romsk folksaga från Skottland..25 Hunden och vargen – en fabel av greken Aisopos ..................... 27

Romaner ................................................................................ 28 Fler romangenrer ....................................................................... 28 Kärleksromaner ........................................................................ 28 Spionromaner ........................................................................... 29 Äventyrsromaner ...................................................................... 29 Utvecklingsromaner .................................................................. 30

Sju återberättade romaner ....................................................... 31 Jan Guillou: Vägen till Jerusalem, Tempelriddaren och Riket vid vägens slut .......................................................... 31 Liza Marklund: Sprängaren ...................................................... 31 Jonas Hassen Khemiri: Ett öga rött .......................................... 32 Anne Frank: Anne Franks dagbok ............................................ 32 William Golding: Flugornas herre ............................................. 33 Amanda Svensson: Hey Dolly ................................................... 34 Khaled Hosseini: Flyga drake .................................................... 34

Mer om August Strindberg ...................................................... 35

Innehåll

676016_inlaga.indd 4

2013-12-19 08.38

Noveller ................................................................................. 40 Mörkret ........................................................................................ 40 Mod ............................................................................................... 46 Hissen .......................................................................................... 51

Lyrik ......................................................................................... 54 Fem poeter ................................................................................... 54 Sapfo ........................................................................................ 54 Carl Michael Bellman ............................................................... 55 Erik Johan Stagnelius................................................................ 57 Arthur Rimbaud ....................................................................... 58 Edith Södergran ........................................................................ 59

Femton dikter.............................................................................. 62 Sapfo: Fragment 31................................................................... 62 Ingrid Sjöstrand: En gång …..................................................... 62 Carl Michael Bellman: ur Epistel nr 81..................................... 63 Anna Greta Wide: Rymden ....................................................... 63 Erik Johan Stagnelius: ur Amanda ............................................ 64 Göran Palm: Havet ................................................................... 65 Gustaf Fröding: I ungdomen..................................................... 65 Margareta Garpe/Suzanne Osten: Vi måste höja våra röster ..... 65 Arthur Rimbaud: Den sovande i dalen ..................................... 66 Cornelis Vreeswijk: Telegram från en bombad by ..................... 67 Sonja Åkesson: Upprustningen ................................................. 67 Edith Södergran: ur Dagen svalnar … ...................................... 68 Bob Dylan: ur Sakta lägger båten ut från land ......................... 68 Werner Aspenström: Sardinen på tunnelbanan ......................... 69 Nils Ferlin: I livets villervalla .................................................... 69

Dramatik ............................................................................... 70 Kungliga Dramatiska Teatern .................................................. 70 Repliker ur pjäsen Fröken Julie ............................................... 72 Några dramatiker och pjäser .................................................... 74 Henrik Ibsen och det realistiska dramat.................................... 74

Bertolt Brecht och den episka teatern ..................................... 77 Samuel Beckett och det absurda dramat................................. 79 Några svenska dramatiker ........................................................ 82 Lars Norén ............................................................................... 82 Suzanne Osten .......................................................................... 83 Kristina Lugn............................................................................ 84

Innehåll Förord

676016_inlaga.indd 5

2013-12-19 08.38

Skönlitteraturens historia ...................................... 86 Berättelser från antiken ............................................................ 86 Homeros: Iliaden ..................................................................... 86 Homeros: Odysséen .................................................................. 90 Sofokles: Kung Oidipus ............................................................ 96 Aristofanes: Lysistrate............................................................. 102

Berättelser från Medeltiden .................................................... 106 Tristan och Isolde ................................................................... 106 Njals saga ............................................................................... 111 Dante: Den gudomliga komedin ............................................. 116

Svensk litteratur under medeltiden ...................................... 119 Den heliga Birgitta .................................................................. 119 Erikskrönikan ......................................................................... 119 Ballader .................................................................................. 120

Berättelser under renässansen............................................... 121 Rabelais: Den store Gargantuas förskräckliga leverne ............ 121 Cervantes: Don Quijote.......................................................... 126 Shakespeare: Hamlet .............................................................. 132 Mer om William Shakespeare ................................................ 138

Svensk litteratur under renässansen .................................... 141 Den svenska skaldekonstens fader .......................................... 141 Sveriges första feminist?.......................................................... 141 Lasse Lucidor ......................................................................... 141

Berättelser under upplysningen............................................. 142 Defoe: Robinson Crusoe ......................................................... 142 Swift: Gullivers resor .............................................................. 146 Voltaire: Candide .................................................................... 150

Svensk litteratur under upplysningen .................................. 154 Den första dagstidningen ........................................................ 154 Var det bara män som skrev? .................................................. 154

Berättelser under romantiken ................................................ 156 Goethe: Den unge Werthers lidanden...................................... 156 Wollstonecraft Shelley: Frankenstein ....................................... 162 Scott: Ivanhoe......................................................................... 168

Mer om Keats, Byron och Shelley........................................... 173 Svensk litteratur under romantiken ...................................... 175

Innehåll

676016_inlaga.indd 6

2013-12-19 08.38

Berättelser under realismen ................................................... 176 Dickens: Oliver Twist ............................................................. 176 Dostojevskij: Brott och straff .................................................. 180 Brontë: Jane Eyre ................................................................... 184

Svensk litteratur under realismen ......................................... 188 Strindberg ............................................................................... 188 Carl Jonas Love Almqvist ....................................................... 188 Victoria Benedictsson ............................................................. 189 Fredrika Bremer...................................................................... 189 Viktor Rydberg ....................................................................... 189 Nittiotalisterna ....................................................................... 190 Novellernas mästare ............................................................... 191

Berättelser från modernismen ............................................... 192 Kafka: Förvandlingen ............................................................ 192 Kafka: Processen .................................................................... 198 Hemingway: Farväl till vapnen ............................................... 204 Hesse: Stäppvargen ................................................................. 210

Svensk litteratur under modernismen .................................. 215 Pär Lagerkvist......................................................................... 215 Modernistiska diktare............................................................. 215 Arbetarförfattarna .................................................................. 216 Moa och Harry Martinsson .................................................... 217 Vilhelm Moberg ..................................................................... 218 Hjalmar Bergman ................................................................... 218

Mer litteratur från 1900-talet................................................. 219 Tiden ...................................................................................... 219 Krigsskildrare ......................................................................... 219 Samhällskritik......................................................................... 220 Andra sätt att leva .................................................................. 221 Fler svenska berättare ............................................................. 222

Litteratur från andra delar av världen .................................. 225 Gabriel García Márquez ........................................................ 225 Isabel Allende ......................................................................... 227 Salman Rushdie ...................................................................... 227 Wole Soyinka .......................................................................... 229

Innehåll Förord

676016_inlaga.indd 7

2013-12-19 08.38

Film ......................................................................................... 231 Sju bra ﬁlmer och viktiga ﬁlmskapare .................................231 Charlie Chaplin: Diktatorn..................................................... 231 Alfred Hitchcock: Psycho ....................................................... 232 Tim Burton: Edward Scissorhands .......................................... 233 Haifaa Al-Mansour: Den gröna cykeln ................................... 234 Francis Ford Coppola: Gudfadern .......................................... 235 Steven Spielberg: Schindlers list .............................................. 236 Michael Curtiz: Casablanca ................................................... 237

Exempel på dramaturgisk analys: Twilight .......................... 239 1. Inledning ............................................................................ 239 2. Presentation ........................................................................ 239 3. Fördjupning och upptrappning ........................................... 240 4. Upplösning ......................................................................... 240 5. Avslutning ........................................................................... 241

Serier ..................................................................................... 242 Två svenska serietecknare ...................................................... 242 Sara Granér ............................................................................ 242 Martin Kellerman ................................................................... 245

Sakprosatexter ............................................................... 248 Referat........................................................................................ 248 Reklam gör mig trött! – Nu stänger jag av för gott!................ 248

Tidningstexter................................................................ 249 Intervju med en journalist ....................................................... 249 Varje dag är ett nytt äventyr ................................................... 249

Från händelse till nyhetsartikel ............................................. 252 En dag på redaktionen ............................................................ 252

Nyhetsartikel ............................................................................ 253 Flygande hjälte med dödshemligt budskap.............................. 253 Sommarjobbet är en livsviktig livsstil...................................... 254

Recension .................................................................................. 255 Ridiculous fishing ................................................................... 255

Innehåll

676016_inlaga.indd 8

2013-12-19 08.38

Krönikor .................................................................................... 256 Varför tycker svenskar att engelska är så fint? ........................ 256 Vilken är din musikstil? .......................................................... 258

Debattartikel ............................................................................. 259 Och så alla andra dagar .......................................................... 259

Reklam .................................................................................. 261 Blogg ...................................................................................... 262 En intervju med en ungdomsbloggare .................................. 262

Vetenskapliga texter ................................................. 264 Rapport ...................................................................................... 264 Skydda en järnbit mot rost ..................................................... 264

Faktauppsats ............................................................................. 268 Winston Churchill .................................................................. 268

Innehåll Förord

676016_inlaga.indd 9

2013-12-19 08.38

Sagor Rödluvan och vargen, Askungen, Aladdins lampa, Törnrosa … många av de mest kända sagorna har du antagligen redan hört eller läst. Men det finns ju så många sagor, från olika delar av världen. Här återberättar vi tre gamla folksagor som är kända i de länder de kommer ifrån men som du nog inte har hört förut. Vi avslutar med en gammal fabel.

Ys, den sjunkna staden – en folksaga från Frankrike En gång för länge sedan fanns en kung i Bretagne som hette Gradion. Han skulle bygga en ny huvudstad. Hans dotter Dahut, som älskade havet nästan lika mycket som kungen älskade henne, ville att den skulle ligga längst ut vid kusten mot Atlanten. Kungens rådgivare förklarade att det var en dålig idé, eftersom marken där låg under havsytan. Men Dahut tjatade och Gradion befallde att staden skulle byggas precis där. Staden fick namnet Ys. Som skydd byggdes en hög vall ut mot havet. Mitt i den satt en stor lucka som öppnades bara när fartyg skulle passera. Annars var luckan låst och nyckeln bar kungen i en kedja om halsen. Den nya huvudstaden var den vackraste i hela Europa. Allt borde ha varit frid och fröjd för kung Gradion, men hans dotter gav honom bekymmer. Dahut ordnade fester där folk drack för mycket och gjorde massor av dumheter. Kungen hade fullt upp med att reda ut alla problem som uppstod. Kungens rådgivare försökte få honom att förbjuda Dahuts vilda leverne, men kungen lyssnade inte. Sent en kväll, när en storm rasade ute på Atlanten, kom det en mystisk prins till staden. Han var helt klädd i mörkrött. Prinsessan Dahut bjöd genast in honom till en fest på slottet. De dansade tillsammans i flera timmar. Samtidigt kunde de höra hur de väldiga vågorna slog mot vallen och de låsta portarna. – Låt det storma bara! ropade Dahut. Luckan håller för vad som helst och min far har den enda nyckeln. – Din far sover, sa prinsen hemlighetsfullt. Du skulle kunna ta nyckeln ifrån honom, för att bevisa att du verkligen vill ha mig. Sagt och gjort. Dahut smög in till sin fars bädd, knäböjde och

Sagor

676016_inlaga.indd 22

2013-12-19 08.38

lirkade försiktigt av honom nyckelkedjan. Sedan gav hon nyckeln till prinsen … som plötsligt visade sitt sanna jag. Den spännande man som Dahut hade dansat med var egentligen Djävulen själv. Han låste genast upp luckan och en våg hög som ett berg störtade in i staden. Kungen vaknade av dånet. Han Kung Gradion, se upp! Djävulen tog sin häst, satte sig i sadeln, letade sitter bakom dig – kasta av honom! upp Dahut och satte henne bakom sig. Därefter flydde han ut ur staden, med det invällande havet strax bakom sig. Plötsligt skar en stark röst genom mörkret och skummet från vågorna: – Kung Gradion, se upp! Djävulen sitter bakom dig – kasta av honom! Rösten upprepade detta tre gånger och den tredje gången lydde kungen utan att tänka. Han knuffade sin dotter av hästen och hon försvann i havet. Det påstods att Dahut förvandlades till en sjöjungfru, men det var aldrig någon som såg henne. Däremot kunde man när havet var lågt se torn från staden Ys sticka upp över vattenytan, och under stormiga nätter kunde man höra klangen av stora klockor ringa där utifrån.

Den tvåfärgade rocken – en folksaga från Nigeria Det var en gång två killar som var bästa vänner. Det hade de varit hela sina liv och så skulle det alltid förbli, det var de övertygade om. När de blev vuxna och gifte sig byggde de därför sina hus precis bredvid varandra. Mellan husen bildades en liten gränd och bägge husens dörrar vette mot den. Gränden blev som en gräns mellan killarnas gårdar. En dag kom en skojare från staden förbi. Han hade bestämt sig för att spela killarna ett spratt. Skojaren hade på sig en mycket stilig och imponerande rock. Den var dessutom tvåfärgad. Hela den vänstra sidan av rocken var röd, medan den högra var blå. Skojaren tog vägen mellan de två husen, igenom gränden. Han visslade och förde så mycket oväsen att bägge killarna, som var ute på varsitt fält och arbetade, stannade upp och tittade på honom när han gick förbi. Sedan fortsatte de jobba.

Sagor

676016_inlaga.indd 23

2013-12-19 08.38

Lyrik Fem poeter Lyrik försöker oftast förmedla en känsla eller stämning som man inte kan uttrycka genom att skriva prosa. Kanske är poeter därför ofta människor som har många starka känslor i sig. Här ska du få möta några poeter från litteraturhistorien. Det finns förstås tusentals att välja på, men vi har valt fem stycken som ger en bild av hur lyriken har utvecklats genom århundradena.

Sapfo Sapfo föddes antagligen ca 630 f.Kr. och levde på den grekiska ön Lesbos. Om hennes liv och person vet vi inte mycket, men hon verkar ha varit någon slags ledargestalt för en grupp unga kvinnor i öns huvudstad Mytilene. Kanske kan man tänka sig att hennes ställning var ungefär som en välkänd bloggares idag. Hon skrev saker som många läste och identifierade sig med och blev en slags förebild. Sapfo skrev framför allt om kärlek. De flesta av hennes dikter har gått förlorade, men de som finns kvar känns fortfarande aktuella. Läs dikten som man i efterhand har döpt till Fragment 31 på s. 62 så får du se. Där sitter Sapfo och tittar på avstånd på den kvinna hon är kär i. En man kommer fram till kvinnan, de två viskar något till varandra innan han sätter sig väldigt nära. Sapfo tycker att mannen växer. Han är plötsligt vacker och ståtlig som en gud, det vill säga omöjlig att tävla emot. Hennes älskade kommer att falla för honom. Själv får hon problem med andningen, tungan lyder inte längre, hjärtat bultar, det susar i öronen … Förälskelse och svartsjuka kändes uppenbarligen likadant för 2 600 år sedan som nu. Här intill kan du läsa ett annat känt fragment (fragment betyder ungefär ”del” eller ”spillra”) från Sapfos diktning. Jämför det gärna med diktcitaten från Karin Boye och Håkan Hellström på s. 154 i Portal Grundbok. Här har vi ännu en variant på temat ”jag ligger vaken i min säng på natten och kan bara tänka på och längta efter

Lyrik

676016_inlaga.indd 54

2013-12-19 08.38

dig”. Det är inte säkert att Boye och Hellström läst just de raderna, men en sak vet vi: Sapfo var en av dem som ”uppfann” vårt sätt att beskriva vad som händer med oss när vi blir kära. Plejaderna har sjunkit och månen gått ner, och midnatt är inne. Vår mötestimma har kommit. Men ännu ligger jag ensam.

Plejaderna är en vacker stjärnhop i stjärnbilden Oxen. Den består av sju stjärnor som alla fått namn av gudinnor i den grekiska mytologin.

Carl Michael Bellman Om du kliver in i en tidsmaskin och transporterar dig tillbaka till en vanlig kväll i Stockholm år 1790, då är risken stor att du inte kommer att känna igen dig. Tunnelbanorna och skyskraporna är borta och på bakgårdarna vimlar det av gnäggande hästar, grymtande grisar och kacklande höns. Se upp var du sätter fötterna! Man slänger nämligen ofta ut smutsvatten och avföring i rännstenen. Gatorna är fulla av tiggare, ficktjuvar och prostituerade. Svåra sjukdomar, särskilt könssjukdomar, är vanliga. Och vart du än vänder blicken ser du en krog och människor som dricker. Det här var den miljö som Carl Michael Bellman levde i. Hans liv började dock en bit ifrån gatornas smuts: han föddes 1740 och växte upp i ett rikt och bildat hem. Hans farfar var professor i poesi och hans pappa var jurist. Tanken var att Carl Michael skulle bli präst eller något annat fint. Men när hans föräldrar fick ekonomiska bekymmer och var tvungna att lämna Stockholm tog hans liv en annan riktning. Han blev kvar i staden och ägnade sig till en början mest åt att festa. Men på krogarna hittade Bellman också ett jobb: han uppträdde som imitatör och sångare. Han imiterade även instrument, ungefär som en nutida ”beatboxare”, och därför kunde han ackompanjera sig själv när han sjöng sina första egna visor. Det var enkla och oskyldiga parodier på bibliska berättelser, till exempel Gubben Noak. Han blev snabbt populär bland dem som levde sina liv på krogarna. 1771 blev Gustav III kung. Han hade hört Bellmans visor och gillade dem – särskilt en av dem, en hyllningssång till Gustav själv. Han gav därför Bellman lön för att han skulle kunna ägna sig åt författandet på heltid.

Fem poeter

676016_inlaga.indd 55

2013-12-19 08.38

Aristofanes: Lysistrate Aristofanes föddes antagligen omkring 450 f. Kr och dog omkring år 385 f. Kr. Han skrev många komedier och Lysistrate är den mest kända av dem. Precis som alla andra komedier slutar den lyckligt och innehåller många komiska scener som fick publiken att skratta. Många av skämten var ganska ”grova”, det vill säga de handlade väldigt tydligt om sex. Men ämnet för pjäsen var allvarligt. Aristofanes använde komedierna för att kritisera sådant som han tyckte var fel, och för att försöka påverka människor till att göra samhället bättre. Vi befinner oss på ett torg i Aten, 411 år före Kristus. Läget är minst sagt dystert. De två ledande stadsstaterna, Aten och Sparta, har varit i krig med varandra i nästan tjugo år. De slåss om vem som ska ha mest makt i det grekiska området. Dessutom har både Sparta och Aten övertalat eller tvingat andra stadsstater att ställa upp på respektive sida, så nästan alla greker är indragna i striderna. Massor av människor dör. Föräldrar förlorar sina barn, barn förlorar sina föräldrar, fruar förlorar sina män. Trots det fortsätter striderna, år ut och år in. Det finns tydligen alltid människor som är beredda att offra andras liv för att vinna makt, pengar eller vad det nu är man är ute efter. Eller kanske ska vi säga så här: det finns tydligen alltid MÄN som är beredda att offra liv för att vinna. För så är det ju. Det har genom i historien i princip alltid varit män som startat krigen och som slagits i dem. Så är det också här och nu, i Grekland 411 år före Kristus. Kriget är som en stor eld och männen släpar hela tiden dit mer ved. Blodet flyter och människor dör, och de som inte dör sörjer. Det verkar helt hopplöst. Men … in på torget kliver nu en klok person som har kommit på ett sätt få stopp på galenskapen. Personens namn är Lysistrate, som på grekiska betyder ungefär ”ned med vapnen”. Och Lysistrate är förstås en kvinna. Lysistrate har kallat kvinnor från både Aten och Sparta till ett möte. Men när det ska starta har ingen kommit. Lysistrate är sur när den första deltagaren, Kleo, äntligen lufsar in på torget. – God morgon, kära Lysistrate. Men vad är det med dig? Du ser ju arg ut! Det ska du inte göra. Du är inte lika snygg då. – Snygg och snygg … Jag är ju arg som en kastrull som kokar över! Jag kallar hit stadens alla kvinnor för att tala om en STOR

102

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 102

2013-12-19 08.38

SAK, men vad gör de? Jo, de tar tydligen sovmorgon. – Seså, ta det lugnt … En husmor kan inte bara lämna sitt hem sådär. Hon måste pyssla om sin man, och väcka tjänstefolket, och ta hand om barnen, och laga mat, och … – Jamen det är ju det jag menar! Vi väljer att hålla på med sådant istället för att ta itu med STORA SAKER. – Men vad är det för STOR SAK du pratar om då? – Fred förstås! Vi måste få slut på kriget! Och nu kommer fler mötesdeltagare, från hela Aten och även från Sparta. Deras män ligger i krig med varandra, men det hindrar inte kvinnorna från att träffas. Lysistrate tar till orda och berättar om sin idé: de ska starta en strejk – en kärleksstrejk. När deras män kommer hem från slagfälten och vill ligga med sina fruar, då ska kvinnorna säga nej. Det kommer de att göra ända tills de styrande männen i Aten och Sparta slutit fred. Kvinnorna suckar och några protesterar högljutt. De vill ju förstås ha sex lika mycket som sina män. Men de inser att Lysistrate har rätt: freden är viktigare. Och eftersom männen är så korkade att de inte inser det, får kvinnorna ta över makten och ställa saker och ting till rätta. – Men tänk om de blir så arga att de försöker våldta oss då? säger Kleo. – Då kämpar vi emot! ropar Lysistrate. Bit dem! Klös dem! Riv ut ögonen på dem! – Så gör vi! ropar kvinnorna. Nu blir det kärleksstrejk i Aten och Sparta! Kvinnorna från Sparta återvänder till sin hemstad för att ge instruktioner till de andra kvinnorna där. Samtidigt marscherar Lysistrate och några andra atenska kvinnor upp till templet Akropolis där statskassan förvaras. Statskassan är alltså de pengar som alla i staden äger gemensamt för att betala för sådant som alla har nytta av. I den stad som du bor i används den till exempel för att bekosta skolor och äldreomsorg. Lysistrate och de andra kvinnorna övermannar dem som vaktar statskassan och ockuperar templet. Några gubbar som är för gamla och orkeslösa för att delta i kriget kommer stapplande för att köra ut kvinnorna. De tänder eldar i trapporna och röken väller in till Lysistrate och hennes väninnor – man försöker alltså ”röka ut” ockupanterna. Men kvinnorna släcker eldarna och kör iväg gubbarna. Då kommer istället poliserna. De förhör Lysistrate. – Är du alldeles tokig, kvinna? undrar poliskommissarien. Varför

Berättelser från antiken

676016_inlaga.indd 103

103

2013-12-19 08.38

har du tagit männens pengar? – Det är inte bara männens pengar! fräser Lysistrate. Vi har alla betalat skatt. De här pengarna ska användas på ett sätt som är bra för hela folket. Men nu går ju vartenda öre åt till att betala soldaternas löner. Det vill vi sätta stopp för. Vi ska tvinga er män att sluta fred! – Tsss… det där begriper du dig inte på. Klart att soldaterna måste ha lön! Vem ska annars försvara oss? – Om vi slutar kriga behövs inget försvar! Och behöver vi ändå försvara oss … det kan vi kvinnor göra! – Du är galen, Lysistrate! tror du verkligen att kvinnor kan bestämma över så viktiga saker som krig och fred? Nänä. Sådant ska män sköta! – Nej, inte nu längre. Nu är det vi kvinnor som bestämmer! Poliserna bara skakar sina huvuden och går därifrån. Den där kvinnan går ju uppenbarligen inte att prata med, tänker de. Dagarna går. Männen som kommer hem från striderna och vill vara med sina kvinnor blir förstås upprörda när de får höra talas om strejken. Men kriget fortsätter. Dessutom börjar Lysistrate få problem med sina väninnor. Några av dem smiter iväg och träffar sina män i hemlighet när de egentligen ska vakta statskassan. Lysistrate stoppar en kvinna som säger att hon måste gå hem för att föda barn. Hennes mage är jättestor – men det var den inte för bara några dagar sedan. Lysistrate lyfter hennes klänning och hittar en … kastrull. – In i templet igen! ryter Lysistrate. – Myrrhine, Myrrhine! ropar plötsligt någon. Det är en man som kommer springande med ett litet barn på armen. – Oj, där är ju Kinesias, viskar Myrrhine. Min make alltså. – Okej, säger Lysistrate. Nu måste du vara stark! Kom ihåg vad du har lovat: det är kärleksstrejk! Myrrhine, Kinesias och deras son blir ensamma. Kinesias håller upp sonen. – Du är en dålig mor som har övergivit ditt barn! ropar han anklagande. Titta här … han måste ju få en ny blöja! – En sådan usel far som inte ens kan byta blöjor på sin egen son. – Vadå … sådant skitgöra ska väl inte en man behöva syssla med? Myrrhine suckar och tar sin son i famnen. Kinesias tittar på henne. Ojoj, vilken vacker fru han har. Har hon inte blivit ännu vackrare den senaste tiden? Och ser hon inte yngre ut också? Jo, så är det. Han måste få vara med henne, kosta vad det kosta vill.

104

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 104

2013-12-19 08.38

– Okej, säger han. Jag tycker att den här kärleksstrejken är knäpp. Men jag lovar: jag ska göra mitt bästa för att få slut på kriget. Nu kan vi väl kramas lite? – Mm, det är faktiskt väldigt frestande, säger Myrrhine och ler. Men först ska jag hämta en filt som vår son kan sova på. Myrrhine går iväg och kommer Jag tycker att den här kärleksstrejken tillbaka med en filt. Hon lägger sonen är knäpp. Men jag lovar: jag ska göra på den och vyssar honom till sömns. mitt bästa för att få slut på kriget. – Nu då! väser mannen. – Jag ska bara hämta en madrass åt oss, skrattar Myrrhine. – Äh, vi kan väl ligga på marken. – Nänä. Ge dig till tåls lite, jag kommer snart. Myrrhine försvinner och kommer tillbaka med en madrass. – Så där ja, jublar Kinesias. Nu, äntligen … kom och lägg dig här hos mig! – Jag ska bara hämta ett täcke åt oss, kvittar Myrrhine. – Täcke? Vadå täcke? Det är väl inte kallt här heller. – Jag är alldeles strax tillbaka! Myrrhine lämnar sin make för tredje gången och återvänder med ett täcke. – Nu då, stönar mannen. Nu är det väl klart? – Kudde. Vi måste ha en kudde. När Myrrhine hämtat kudden drar Kinesias sin fru intill sig. – Är det säkert nu då? säger hon. Lovar du att ni ska sluta kriga? – Jag lovar! – Vad lovar du? – Att jag ska se till att det blir slut på kriget! – Bra. Den dagen det blir fred, då ska vi ligga med varandra. Men inte förrän då. Några dagar senare får Atens högsta ledare fint besök. Det är utrikesministern från Sparta. Han förklarar att männen i Sparta håller på att bli tokiga över att inte få vara med sina fruar. Statsministern säger att det är precis likadant i Aten. De kommer överens om att man måste hitta en lösning. Lysistrate dyker upp med ett fredsavtal som de båda männen skriver under. Därefter ordnar kvinnorna en stor fest. Männen från Sparta och Aten dricker vin, omfamnar varandra och tackar Lysistrate för att hon fått dem att förstå vad som är viktigast här i världen: kärlek.

Berättelser från antiken

676016_inlaga.indd 105

105

2013-12-19 08.38

Svensk litteratur under upplysningen Jämfört med ute i Europa var Sverige vid den här tiden inte så kulturellt utvecklat, men under 1700-talet ökade läskunnigheten långsamt bland allmänheten. Också de nya europeiska idéerna om förnuft, demokrati och kunskap – upplysningen – spreds till Sverige. Det berodde bland annat på att Sverige hade flera kända vetenskapsmän med många kontakter ute i Europa. En av dem var Carl von Linné (1707–1778). Han kallas också blomsterkungen eftersom han ägnade en stor del av sitt liv åt att kartlägga den svenska naturen och ordna alla växter i grupper. En annan känd svensk vetenskapsman från den här tiden är Anders Celsius (1701–1744) som definierade (fastställde) den 100-gradiga temperaturskalan.

Den första dagstidningen 1769 utkom den första dagstidningen i Sverige, Dagligt Allehanda, men vi hade redan veckotidningen Den svenska Argus*, utgiven av Olof von Dalin (1708–1763). Dalin var kunglig bibliotekarie och lärare till kronprins Gustav, som senare blev kung Gustav III, du vet kungen med teatern och den Svenska akademien. Dalin var, kan man säga, Sveriges första upplysningsman eftersom han tog med sig många av de nya idéerna hem till Sverige från sina studieresor till Paris. Förutom att ge ut Argus, skrev Dalin Sagan om hästen. Sagan om hästen är en allegori, det vill säga en berättelse som är som en vanlig saga men som handlar om något helt annat. I det här fallet handlar det om Sveriges historia och dess kungar. Hästen är Sverige och de olika ryttarna är våra kungar, från Gustav Vasa till Fredrik I.

Var det bara män som skrev? Givetvis var det inte bara män som skrev, men kvinnorna hade svårare att slå sig fram. Detta har sin förklaring i att de ofta inte ens lärt sig läsa eller skriva. Kvinnorna hade dessutom sällan tid att sätta sig och skriva på grund av att de hade många barn och mycket hushållsarbete att ta hand om. Men ett exempel på en svensk kvinnlig författare från den här perioden är Hedvig Charlotta Nordenﬂycht (1718–1763). Hon var

154

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 154

2013-12-19 08.38

helt utfattig efter att hennes make hade dött men lyckades försörja sig genom sin penna och sitt författarskap. Hon skrev, precis som Brenner, tillfällighetsdikter. Hon var en viktig person i svenskt kulturliv, och hon kastade sig ofta in i debatter som handlade om fördomar mot kvinnor. Den långa dikten Fruntimrets försvar handlar just om det. Nordenflycht fick utstå en hel del kritik för sin diktning. Bland annat ansåg Johan Henric Kellgren (1751–1795) att hennes diktning var oerhört ”ful och älskogskrank (ungefär sexuell)”. Kellgren gav sig inte bara på Nordenflycht utan kritiserade många andras verk också. Han var ledande kritiker på Stockholms Posten och en stor del av hans egna verk var satir mot adel, präster och lärda. Kellgren var även anställd av kung Gustav III och han skrev flera teaterpjäser och operetter tillsammans med kungen. Bland annat skrev han operan Gustaf Wasa 1782. Kellgren drev tidningen Stockholms Posten tillsammans med sin gode vän Carl Petter Lenngren. I tidningen kunde man bland annat läsa små lustiga, anonyma dikter. De här dikterna var skrivna av Lenngrens hustru, Anna-Maria Lenngren (1754–1817). Lenngren skrev många satiriska och samhällskritiska dikter men ville inte själv synas. Hennes mest berömda dikt, Pojkarne, är en längtansfull beskrivning av barndomen. Trots att hon var blygsam och lite anonym och höll sitt hem i perfekt ordning, kämpade hon för kvinnors rätt till utbildning och arbete. Många blev därför förvånade när hon skrev dikten Några ord till min kära dotter, ifall jag hade någon. Du kan läsa ett utdrag ur dikten i Portal Grundbok s. 151. Dikten handlar nämligen om att dottern inte ska försöka tävla mot männen, att hon ska ägna sig åt hem och barn och att hon ska vara stolt över sin roll som maka och mor. Många anser att Lenngren är ironisk i dikten medan andra menar att hon kanske gav upp, att hon resignerade som kämpande kvinnoaktivist. Men den mest kända författaren, och också vissångaren, från upplysningstiden i Sverige är Carl Michael Bellman. Om honom kan du läsa på s. 55–57.

Anna-Maria Lenngren

Svensk litteratur under upplysningen

676016_inlaga.indd 155

155

2013-12-19 08.38

Nittiotalisterna

Selma Lagerlöf

190

Omkring 1890 debuterade en rad författare som inte tyckte att litteraturens främsta uppgift var att skildra verkligheten. Till den här gruppen hör Gustaf Fröding och Selma Lagerlöf. Dessa författare intresserade sig istället för det folkliga och fosterlandet. Deras dikter och romaner utspelade sig på landsbygden och i gångna tider. Författarna beskrev naturen mycket noga och lyfte fram det sköna i den. Kanske längtade de bort och tillbaka till tiden före maskiner, fabriker och järnvägar. Gustaf Fröding (1860–1911) var journalist till yrket, men är känd för sina dikter från Värmland. Trots att han själv hade mycket svårt att få kontakt med kvinnor har han ändå skrivit vackert om kärlek. En av de mest kända nittiotalisterna är kanske Selma Lagerlöf (1858–1940). Hennes hembygd var också Värmland och gården Mårbacka. När Lagerlöf studerade vid Högre Lärarinneseminariet (ungefär lärarhögskolan) började hon fundera på om hon skulle göra något åt alla de berättelser och sägner hon hört som barn. Huvudet var fullt av knasiga historier som borde skrivas ner. Men det tog henne ganska lång tid att få till det. Hennes debut blev Gösta Berlings saga som utkom 1891. Romanen handlar om den charmfulla slarvern Gösta Berling, en suput med makt över kvinnorna. Runt sig har Berling sina vänner, ”kavaljererna på Ekeby”, som alla lever i sus och dus utan en tanke på morgondagen. Man kan säga att romanen handlar om konflikten mellan plikt, det man måste göra, och glädje, njutning och skönhet. Lagerlöf var en riktigt duktig berättare och hennes språk var

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 190

2013-12-19 08.39

enkelt och talspråkligt men hennes berättarteknik var ändå avancerad. Förutom berättelsen om Gösta Berling skrev Selma Lagerlöf över tjugo romaner. Bland dem finns Jerusalem (1901–1902), Kejsarn av Portugallien (1914) och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige (1906–1907) – en lärobok i geografi som lästes av hundratusentals skolbarn.

Novellernas mästare Samtida med nittiotalisterna var Hjalmar Söderberg (1869–1941). Han skrev fem novellsamlingar och kallas den svenska novellens mästare. Hans noveller kännetecknas av att de är korta och koncentrerade samt skrivna med ett enkelt språk. Berättelserna är ofta tragiska, men ibland med inslag av ”Jag tror på köttets lust och själens komik. Den första novellsamlingen obotliga ensamhet.” heter Historietter och gavs ut 1898. I den ingår novellen Pälsen som du hittar i Portal Grundbok s. 143. Söderberg var endast trettio år gammal när han skrev sin självbiografi, Martin Bircks ungdom (1901). I den möter läsaren en ung man som tar ställning mot fördomar och hyckleri, en man som kritiserade kyrkan och en man som avskydde och försökte bekämpa kommunismen och fascismen. Söderberg var lite av en pessimist trots detta och han menade att människan bara var en marionett som inbillar sig att hon kan göra något av fri vilja. Andra romaner av Söderberg är Förvillelser (1895), Doktor Glas (1905) och Den allvarsamma leken (1912).

Hjalmar Söderberg

Svensk litteratur under realismen

676016_inlaga.indd 191

191

2013-12-19 08.39

Farväl till vapnen Farväl till vapnen skrevs år 1929 av amerikanen Ernest Hemingway (1899–1961). Han debuterade sex år tidigare och skrev fram till sin död 1961 nio romaner, ett hundratal noveller, dikter, en teaterpjäs och några dokumentärböcker. 1954 fick han Nobelpriset i litteratur. I slutet av första världskriget tjänstgjorde han som artonåring som ambulansförare i Italien och skadade där sina ben i en granatexplosion – erfarenheter som han senare använde i den här berättelsen. Hemingway var känd för sin sparsmakade stil – eller ”isbergstekniken”, som han själv kallade det. Det betyder ungefär att han bara skrev det som syns, det som finns på ytan. Det som finns därunder – känslorna – lämnade ha till läsaren att själv fylla i. Mitt namn är Frederick Henry. Jag är amerikan, men den här historien utspelar sig i Europa. Jag reste till Italien 1916, mitt under första världskriget. Det kan låta vansinnigt, men jag gjorde det frivilligt. Jag ville verkligen dit, jag ville inte slåss men jag ville uppleva kriget på nära håll. Jag hade försökt få jobb som krigsjournalist och när det misslyckades blev jag istället frivillig ambulansförare i den italienska armén. Man skickade mig till Alperna i norra Italien, där vi slogs mot den österrikiska armén. Ni bör veta att många människor var entusiastiska över kriget. Flera länder var inblandade, och i alla dessa länder var folk övertygade om att just deras sida skulle vinna snabbt. Stolta soldater marscherade iväg och stolta föräldrar och flickvänner vinkade och hurrade åt dem. Så var läget när jag kom till Italien. Jag blev snabbt vän med några av de andra ambulansförarna: Passini, Bonello, Piani och Aymo. Men löjtnant Rinaldi blev min allra bäste vän. Han var läkare och det var han som presenterade mig för Catherine – eller Cat, som jag kallade henne. Cat var från England. Hon tjänstgjorde som sjuksköterska. Rinaldi var förtjust i henne, men redan första gången jag träffade henne blev jag mer än så. Jag blev kär upp över öronen. Hon blev knappast kär i mig lika snabbt, för när jag för första gången försökte kyssa henne fick jag en smäll i ansiktet. Så småningom blev vi dock ihop. Jag tror man kan säga så, i alla fall. Allt var ganska märkligt. Vilket inte var så konstigt – det var krig och man kunde aldrig vara säker på att man skulle leva nästa dag. Cat visste detta bättre än de flesta. Hon hade varit förlovad med

204

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 204

2013-12-19 08.39

en pojke som gått ut i kriget som soldat. Det var då hon bestämde sig för att bli sjuksköterska. Hon hade fantiserat om att han skulle komma till hennes sjukhus med ett sår efter en sabel så att hon fick vårda honom. Sedan skulle de gifta sig. Men istället sprängdes han i småbitar av en granat. Kära var vi i alla fall, och vi träffades ofta. Hon var lite knäpp, men jag gillade det. Ibland var hon klok och lugn och mogen, andra stunder var hon som ett litet skrämt barn. Hon var till exempel rädd för regnet. Hon sa att hon hade sett sig själv dö i ett regn. Jag tyckte om att trösta henne då. Men så skulle mitt kompani genomföra ett stort anfall. Under en strid slog en granat ner mitt ibland oss ambulansförare. När röken skingrades såg jag Passini ligga en bit ifrån mig. Han skrek något om sitt ben. Jag kröp dit för att förbinda det åt honom, men upptäckte att det var avslitet. Bara en liten stump Hon sa att hon hade sett sig själv dö återstod. Han dog någon minut senare. i ett regn. Jag tyckte om att trösta Själv hade jag fått splitter i benet henne då. och transporterades ner till sjukhuset. Löjtnant Rinaldi tog hand om mig och sa att jag skulle skickas till ett amerikanskt sjukhus i Milano. Jag protesterade. Han förstod varför och lovade ordna så att Cat blev förflyttad dit. Sjukhuset i Milano sköttes av en sur chefssköterska som höll hårt på alla regler. Till exempel den regel som sa att inga sköterskor fick umgås med patienterna. Men där fanns också en annan sköterska, miss Ferguson, som var mer mänsklig. När Cat kom dit såg miss Ferguson till att Cat och jag kunde vara tillsammans i hemlighet. Det var vår i Milano. Jag opererades på en gång, men var tvungen att stanna kvar i ett halvår för att benet skulle läka. På nätterna, när Cat var ledig, smög hon in till mig så att vi kunde sova tillsammans. Så småningom blev jag så bra att jag kunde gå ut och då gick vi på restauranger, besökte hästkapplöpningar och gjorde utflykter. Det var en härlig tid. Jag gillade Cat mer för varje dag som gick. Jag var helt galen i henne. Samtidigt fortsatte kriget. Vi läste om det i tidningarna och hörde människor vi träffade prata om det. ”Våra modiga trupper har anfallit de desperata österrikarna och tagit kontrollen över San Marco!” Så kunde det låta och människor jublade. Men för oss kändes det långt borta. Det var som att vi hade vår egen värld.

Berättelser från modernismen

676016_inlaga.indd 205

205

2013-12-19 08.39

En dag berättade Cat att hon var med barn. Hon var redan i tredje månaden, men hade inte sagt något till mig för att jag inte skulle oroa mig. Vi var ju inte gifta och det kunde vara mycket besvärligt för en ogift kvinna att vara gravid. Vi försökte lugna varandra. Vi pratade om hur det skulle bli, i framtiden, när kriget var slut och vi kunde leva tillsammans. Hon, jag och vårt barn. – Vi är i verkligheten bara en person, du och jag, och vi får inte missförstå varandra avsiktligt. – Nej, det ska vi inte göra. – Men så gör folk. De älskar varandra, och de missförstår varandra avsiktligt, och de grälar, och så helt plötsligt är de inte en och samma person längre. – Vi ska inte gräla. – Nej, aldrig. Ty vi är bara vi två, och ute i världen är alla de andra. Om någonting kommer emellan oss försvinner vi, och de andra får tag i oss. – De kommer inte att få tag i oss, sade jag. När sommaren var slut fick jag gulsot. Samtidigt upptäckte den stränga chefssköterskan att Cat smugglat in vinflaskor till mitt rum på sjukhuset. Hon anklagade mig för att ha framkallat sjukdomen med flit, med hjälp av alkoholen. Resultatet blev att Cat fick sparken och att jag skickades tillbaka till fronten. Vi skildes åt. Cat skulle föda barnet på något lugnt ställe och skriva till mig. Sedan skulle jag komma till henne. Jag återvände till Alperna och striderna, till Rinaldi och de andra ambulansförarna. Det var höst. Träden var alldeles nakna. Det hade varit en helvetisk sommar, berättade de andra. Alla var trötta på kriget, på kanonmullret och dödandet. Soldaterna var inte stolta längre. De trodde inte längre att de skulle vinna. De trodde ingenting. De ville bara därifrån. Rinaldi hade magrat och såg grå och sliten ut. Han var alldeles slutkörd. Hela sommaren och hela hösten hade han opererat krigsskador, dag och natt. – Vid Gud, baby, jag håller på att bli en underbar kirurg.

206

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 206

2013-12-19 08.39

– Det där låter bättre. – Jag tänker aldrig. Nej, vid Gud. Jag tänker aldrig. Jag opererar. – Det är rätt. – Men nu, baby, är det slut på alltihop. Jag opererar inte längre, och jag känner mig helvetiskt nere. Det här är ett fasansfullt krig, baby. Tro mig när jag säger det. Och värre blev det. Det gick dåligt för den italienska armén och en dag kom en order om att vi skulle genomföra en ”ordnad reträtt”. Vi skulle alltså dra oss tillbaka från fronten. Men det var ingen ordning alls. De leriga vägarna var fulla av lastbilar, kanoner och soldater. Levande soldater, skadade soldater och döda soldater. Det låg lik i dikena och föräldralösa barn stod och grät vid sönderbombade hus. Vår ambulans kröp fram och ibland Jag opererar inte längre, och jag tvingades vi stå stilla i timmar. känner mig helvetiskt nere. Det här Vart Rinaldi tog vägen vet jag inte. är ett fasansfullt krig, baby. Tro mig Jag hade min ambulans och Bonello, när jag säger det. Piani och Aymo åkte med mig. Två italienska sergeanter var också med ombord, vi hade plockat upp dem på vägen. En dag bestämde jag mig för att försöka komma fram fortare. Jag lämnade den stora vägen och körde ut i terrängen. Efter ett tag fastnade vi i leran och jag sa åt männen att gå ut och skjuta på. En av sergeanterna sprang därifrån. Jag gjorde då det som krävdes av mig: jag sköt honom. Han var en desertör, det vill säga en soldat som flyr från kriget, och straffet för ett sådant brott var döden. Ambulansen satt ohjälpligt fast och vi fortsatte till fots. Plötsligt föll Aymo ihop. Han hade blivit skjuten av en italiensk krypskytt. Dödad av en av sina egna, precis som sergeanten som jag skjutit. Allt var ett stort vansinne. Och österrikarna, som nu fått förstärkning av tyska trupper, kom allt närmre. Vi gömde oss i en lada för att inte bli upptäckta, men Bonello lämnade oss och gick mot fienden för att bli tagen som krigsfånge. Han sa att det var hans enda chans att överleva. Jag och Piani fortsatte. Vi nådde en flod. En lång träbro skulle ta oss över till den andra sidan, men vi blev stoppade av italienska militärpoliser. De hejdade alla som kom från fronten och anklagade dem för både det ena och det andra. De höga befälen anklagades för att ha beordrat reträtten och avrättades direkt. Andra anklagades för att vara tyska spioner. De sköts

Berättelser från modernismen

676016_inlaga.indd 207

207

2013-12-19 08.39

också. När de försökte dra in mig i förhörsrummet slog jag mig fri. Jag sprang ut på bron, hoppade i floden och flöt med den några timmar. Nu var jag också en desertör. Och det gjorde mig inget. Jag skämdes inte för det. Alla känslor av plikt hade spolats bort i floden. Jag slet bort stjärnorna från uniformen och Farväl till vapnen, tänkte jag. gjorde slut med italienarna. Jag hade Sedan ville jag inte tänka mer. inget emot dem, tvärtom, jag gillade dem och önskade dem allt gott. De flesta var goda människor, de var kloka och lugna och känsliga, men jag hade inte längre med dem att göra. Och jag hade inget med det här kriget att göra. Farväl till vapnen, tänkte jag. Sedan ville jag inte tänka mer. Jag var inte skapad att tänka. Jag var skapad att äta. Min Gud, ja. Äta och dricka och sova med Catherine. Kanske i natt. Nej, det var omöjligt. Men i morgon natt. Efter en härlig supé, mellan lakan och med vetskapen om att aldrig behöva fara bort annat än tillsammans. Förmodligen tvungna att fara bort ögonblickligen. Hon skulle följa med mig. Det visste jag att hon skulle. Vart skulle vi fara? Det var någonting att tänka på. Det började mörkna. Jag låg och tänkte på vart vi skulle fara. Det fanns många platser. Jag tog mig till Milano och fick veta att Cat hade farit till staden Stresa, vid Gardasjön, som ligger på gränsen mellan Italien och Schweiz. Jag fortsatte dit och fann henne. Men vi var tvungna att ta oss vidare. Om militären hittade mig skulle jag bli skjuten som desertör. Bartendern på hotellet gav oss sin roddbåt, och samma natt rodde vi de tre milen över sjön till Schweiz, som var neutralt – det betydde att landet inte deltog i kriget. Det stormade och regnade, men Cat var modig. Hon sa att hon inte längre var rädd för regnet. Resten av hösten och en del av vintern bodde vi i Montreux. Det var en fin tid. Kriget var långt borta, vi var i säkerhet, jag hade pengar och Cat, och Cat hade ett barn i magen. Jag ville gifta mig med henne men hon ville vänta tills barnet var fött. Istället pratade vi om framtiden. Vi åkte kälke i nysnön och sa att vi skulle kunna bli rävar, med långa svansar som vi kunde rulla in oss i när vi sov. Vi satt

208

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 208

2013-12-19 08.39

framför stora brasor om kvällarna och diskuterade olika platser som vi kunde bo på. Vi var mycket lyckliga. Sedan var det dags för Cat att föda. Vi reste till Lausanne, där de hade ett stort sjukhus. Cat handlade babykläder och förberedde sig. En natt kom värkarna och vi tog en taxi till sjukhuset. Vi fick veta att Cats bäcken var smalt och att det skulle kunna bli en besvärlig förlossning. Det blev det också. Cat fick lustgas för att döva smärtorna, men det räckte inte. Värkarna blev värre och värre, men barnet kom inte ut. Cat skrek. Läkarna tog mig avsides och föreslog att de skulle förlösa barnet med kejsarsnitt istället. Jag sa att de skulle göra det. Jag såg operationen genom en fönsterruta. Det fanns åskådarplatser utanför operationssalen. Några sköterskor satt bredvid mig och skrattade. En sköterska hämtade mig och sa åt mig att gå in i ett angränsande rum. Där stod en läkare och höll barnet i fötterna och daskade det i stjärten. Det var en stor pojke. Jag hade inga känslor för honom. Han hade varit nära att ta livet av sin mor. Ingen talade om för mig att pojken varit död när han föddes. Det fick jag veta först senare, efter att jag varit inne hos Cat. Hon sa åt mig att gå och äta något och jag lydde. Det var då de sa det till mig. Jag gick över gatan och beställde skinka och ägg. En man mittemot läste i en tidning. På baksidan stod det om att engelsmännen hade vunnit flera segrar i kriget. Det skulle kanske snart vara slut. Plötsligt visste jag att jag var tvungen att gå tillbaka. Jag betalade och gick ut. Det regnade. Jag sprang till sjukhuset och möttes av en sköterska. Hon sa att Cat hade fått flera blödningar som de inte kunde stoppa. Jag gick in till henne. – Jag är inte rädd för att dö, älskling, sa hon. Jag bara hatar det. Jag stannade i rummet tills hon dog. Det tog inte lång tid. En läkare kom fram och sa att han inte visste vad han skulle säga. – Det finns inget att säga, sa jag. – Det var det enda vi kunde göra, sa han. Att operera … – Jag vill inte prata om det, sa jag. Jag skrek åt sköterskorna och läkarna att de skulle lämna mig ensam med henne. Jag ville ta avsked. Men när rummet var tomt kändes det bara meningslöst. Efter en stund lämnade jag sjukhuset och gick iväg mot hotellet. Det regnade fortfarande.

Berättelser från modernismen

676016_inlaga.indd 209

209

2013-12-19 08.39

Litteratur från andra delar av världen Nu är det dags att lämna Europa och USA. Du ska få träffa fyra författare från andra delar av världen – två från Sydamerika, en från Asien och en från Afrika. Den här uppdelningen i ”västerländsk” litteratur och ”icke västerländsk” litteratur – är den så vettig? Nej, egentligen inte. Att vi ändå gjort det beror på att det skrivs så mycket och att vi inte har plats att berätta om allt. Ett annat skäl är att vi vill att du ska kunna hänga med när andra pratar om litteratur, och de författare och berättelser som nämns i Sverige är oftast just västerländska. Men kom ihåg vad vi sa i inledningen till blocket Berättande texter i grundboken: ”Vi människor berättar historier nästan hela tiden.” Det gäller alla människor, i vilken tid och på vilken plats vi än råkar vara födda. Och vi människor bär alla på ungefär samma önskningar – vi vill till exempel ha trygghet, vänskap och kärlek och framgång. Det gör också att våra berättelser i grunden handlar om ungefär samma saker. Du kommer snart att märka att berättelser också påverkas av den situation som råder när de skrivs. Det där är inte så krångligt som det kanske låter: det betyder helt enkelt att det som händer i verkligheten också finns med i berättelserna. När det är krig skapas historier om krig, när människor har mycket framtidstro blir historierna gärna optimistiska – och så vidare. Att läsa litteratur från andra länder blir därför också ett sätt att lära sig mer om dessa länder och deras historia.

Gabriel García Márquez Du vet ju vad ”magisk” betyder – ungefär övernaturlig eller oförklarlig. Du vet också att realism i litteraturen innebär att man strävar efter att vara verklighetstrogen. Nu ska vi lägga ihop de två beskrivningarna. Magisk realism är ett uttryck som ofta används när man pratar om en viss typ av litteratur. Det är berättelser som blandar verkligt och overkligt huller om buller. Man kan också uttrycka det så här: författaren berättar om overkliga saker som om de var verkliga. Sådana berättelser skrivs på många håll i världen, men det är framfö-

Litteratur från andra delar av världen

676016_inlaga.indd 225

225

2013-12-19 08.39

rallt litteratur från Sydamerika som gjort begreppet känt. En av de författare som mest förknippas med magisk realism är Gabriel García Márquez. Han föddes år 1928 i Colombia och är mest känd för romanen Hundra år av ensamhet (1967). Den har lästs av miljoner människor världen över och var nog den främsta orsaken till att Márquez 1982 fick Nobelpriset i litteratur. Att återge handlingen i Hundra år av ensamhet på några få rader är nästan omöjligt – den innehåller så mycket. En ung kvinna som plötsligt flyger upp i himlen när hon hänger tvätt, en annan kvinna som blir hundratrettiofem år gammal och hennes son, en militär, som leder över trettio uppror, överlever fjorton mordförsök och en avrättning och får sjutton barn med sjutton olika kvinnor, för att nämna några små episoder. Men i korta drag är det en berättelse om sju generationer av en släkt som lever i en liten påhittad by. Läsaren får vara med när byn grundas och ta del av de tragiska olyckor som drabbar den. Man kan tolka berättelsen som att den egentligen handlar om hela Sydamerikas historia. Novellen En mycket gammal man med ett par enorma vingar (1968) är lättare att återberätta: En dag hittar en familj en gammal man i en lerpöl. Hans kläder är trasiga, han är nästan tandlös och han har ett par trasiga vingar på ryggen. Familjen konstaterar att mannen borde vara en ängel. De stänger in honom i hönsgården och tar betalt för att låta folk från trakten titta på honom. Under en tid tjänar de bra med pengar – tillräckligt mycket för att de ska kunna bygga sig ett nytt hus. Men snart tröttnar folk på ängeln. Han är tjurig och verkar inte vara något vidare på att genomföra mirakel. En blind man som besöker honom får till exempel inte synen tillbaka, utan bara tre nya tänder. Dessutom har en annan familj i byn fått tag i en flicka som förvandlats till en spindel, stor som ett får. Detta tycker folk är betydligt intressantare och ängeln blir nu bara till besvär för familjen. En dag har han dock fått nya starka fjädrar på sina vingar. Efter några klumpiga försök lyfter han och flyger till familjens stora lättnad sin väg. Márquez berättar den här historien som om den var helt sann. Människorna i byn verkar inte tycka att det är särskilt märkvärdigt med vare sig en ängel eller en spindel med flickhuvud. Fantasi och verklighet blandas ihop. Det här är ett bra exempel på magisk realism.

226

Skönlitteraturens historia

676016_inlaga.indd 226

2013-12-19 08.39

Nyhetsartikel

Flygande hjälte med dödshemligt budskap

En av andra världskrigets brittiska hjältar har hittats i en skorsten med ett chiffrerat budskap direkt från invasionen i Normandie. Nu jobbar MI5 med att knäcka chiffret. Och hjälten kan få postum krigsmedalj. Inte dåligt för en brevduva. Duvan var en av de 250 000 krigsbrevduvor som jobbade i en hemlig division kalllad National Pigeon Service under andra världskriget. Med en räckvidd på ungefär hundra mil – som de klarade på omkring tio timmar – var duvorna ovärderliga kommunikationsmedel. Skelettet av den aktuella duvan hittades nyligen i en rökgång vid en husrenovering i Bletchingley strax söder om London. Vid duvans ben fanns en röd cylinder med en cigarettpapperstor

välbevarad papperslapp inuti. Lappen har 27 rader kod med fem tecken i varje plus två lite längre rader. Lappen är adresserad till ”XO2”, vilket antas vara det brittiska flygvapnet RAF:s bombplanskommando. Den är underskriven av Sergeant W Stot. Men det chiffrerade meddelandet är fortfarande outtytt. Den brittiska säkerhetstjänsten MI5:s motsvarighet till Försvarets radioanstalt FRA jobbar nu febrilt med att knäcka koden. Att lappen är kodad

visar att det är ett topphemligt budskap. Ringmärkningen på duvan berättar att den född 1940. Detta och att duvan hittades inte långt från det dåtida krigshögkvarteret söder om London gör att experterna tror att duvan släpptes från landstigningen i Normandie den 6 juni 1944. Det rådde total radiotystnad i de allierade trupperna under invasionen. Därför användes stora mängder medhavda brevduvor för att meddela stridsledningscentralen i London hur operationen gick. Röster har redan höjts för att duvan ska få en postum så kallad Dickin Medal, en särskild medalj för brittiska djur som gjort stordåd i krig. Den har hittills delats ut till 28 hundar, tre hästar, en katt – och 32 duvor. Den nu funna duvan är väl värd duvmedalj 33, menar förespråkarna. Till slut lyckades den ju faktiskt fullfölja sitt uppdrag. Ulf Törnberg

Nyhetsartikel

676016_inlaga.indd 253

253

2013-12-19 08.39

Sommarjobbet är en livsviktig livsstil – Det här är en livsstil. Jag skulle aldrig bara kunna ligga här på stranden och sola. Det känns bra att ﬁnnas här för att hjälpa människor, säger livräddaren Peter Vago. Kritvita sandstränder. Blått vatten. Strålande sol. Högsommarvärmen har hittat till Skåne och besökarna vallfärdar till Näset. För livräddarna som bevakar Skanörs stränder betyder det fina vädret fullt upp. Klockan 11 varje dag hissas flaggan på tornet, klockan halv sex halas den. – När det är riktigt mycket folk på stranden stannar vi självklart kvar även efter 17.30, säger Eric Queckfeldt, chef för Falsterbonäsets livräddare. Han har varit med från starten 2001. Under åren har det varit flera allvarliga incidenter som drunkningstillbud, stroke, allergiska reaktioner efter getingstick och solsting. Men Eric Queckfeldt säger att folk oftast behöver hjälp med omplåstring. – Folk skär sig på stenar i sanden, på klitter och på grässtrån. Och de får stickor från pirarna. Vi ser också till att hjälpa barn som kommit på vift att hitta sina föräldrar och vi kör ut och hämtar in madrasser och

254

badbollar som flutit ut till havs, säger han. Det är ett sammansvetsat gäng som jobbar på stranden och många återkommer år efter år. – Man måste ha ett öga för livräddning för att bli riktigt bra och det har alla som jobbar här, säger Eric Queckfeldt. För 18-årige Victor Wendel är det tredje sommaren hos Falsterbonäsets livräddare. Än får han inte titulera sig som livräddare men det hoppas han kunna göra nästa år. – Jag ska gå en utbildning på Svenska livräddningssällskapet i Tylösand. Mitt mål är att bli livräddare. Organisationen här nere behövs och jag vill vara med och hålla den vid liv, säger han. ”Hur många grader är det i vattnet”. Frågan upprepas om och om under en dag. Vid lunchtid igår var svaret 21 grader. Johan Oskarsson från Göteborg har en helt annan fråga. Han vill kitesurfa och undrar var han kan hålla till.

Peter Vago och Samuel Brissman håller koll.

– Där borta på den södra delen av stranden får ni hålla till. Men ni måste vara ett bra bit ut så ni inte är i närheten av badarna, säger Eric Queckfeldt och pekar söderut. Under sommaren får även ett gäng Vellingeungdomar en chans att prova på yrket. Efter en utbildning i första hjälpen och vattenteknik får de ge sig ut och patrullera. – Det här har gjort att jag är mer uppmärksam och ser saker på ett annat sätt men under tiden vi har varit här har det inte skett något allvarligt, säger 17-åriga Clara Magnusson. Maria Lovén

Tidningstexter

676016_inlaga.indd 254

2013-12-19 08.39

Fördjupningsbok 1 Senait Bohlin, Cecilia Brunosson, Liza Greczanik & Magnus Johansson

texter

Senait Bohlin Lärare i svenska och SO med lång erfarenhet av att använda datorn som redskap i undervisningen.

Cecilia Brunosson Lärare i svenska, engelska och drama, men arbetar också som skådespelare.

Liza Greczanik Lärare i svenska och SVA, men har också både skrivit och föreläser om datorn i undervisningen.

Magnus Johansson Speciallärare med inriktning mot läsoch skrivutveckling, som också har skrivit Mango Språk och Reparationskurs.

ISBN: 978-91-40-67601-6

Senait Bohlin, Cecilia Brunosson, Liza Greczanik & Magnus Johansson

9 789140 676016

676016_omslag.indd 1

2013-12-18 09:14