Foto: Susanne Walström
Martin Ingvar är professor vid Karolinska
Gunilla Eldh är erfaren medicinjournalist
och författare. Författarna har tidigare skrivit flera böcker om vår tids stora folkhälsoproblem, såsom övervikt och långvarig värk: Hjärnkoll på vikten (2010, 2012) och Hjärnkoll på värk och smärta (2012).
Hjärnans utveckling förutsätter att vi vuxna kan ge barnen motivation och återkoppling, utmaningar och trygghet. Barnhjärnan är också känslig för miljöfaktorer som mat, sömn och fysisk aktivitet. Martin Ingvar och Gunilla Eldh ger här ett hjärnperspektiv på den svenska skolan. Deras utgångspunkt är att livet i klassrummet behöver nytt syre från hjärnforskning och beteendevetenskap. Skolan ska inte vara ett slagfält för ideologi, dagspolitik och pedagogiska doktriner. Det är dags att lyssna till vad vetenskapen har att säga.
ISBN 978-91-27-13778-3
HJÄRNKOLL PÅ SKOLAN
institutet. Han har som hjärnforskare och debattör intresserat sig för hur aktuell forskning inom neuro- och kognitionsvetenskap kan stötta barns lärande.
Martin Ingvar Gunilla Eldh
Foto: Elisabeth Ingvar
Kärnan i allt lärande är det pedagogiska kontraktet mellan lärare och elev, mellan vuxen och barn: »Jag är övertygad om att du kan lära dig detta – och det är viktigt för mig att du lyckas!«
Martin Ingvar Gunilla Eldh
HJÄRNKOLL PÅ
skolan
Vi lever i »hjärnans århundrade« och kan studera på molekylnivå vad som händer i hjärnan när vi lär oss nya saker. Det är dags att ta vara på den kunskapen och låta den genomsyra undervisningen. Låt hjärnan visa vägen till ett rikare, roligare och lättare liv i klassrummet!
A
B
C
och varför barn behöver dig för att lära
9 789127 137783
Org_Hjarnkoll_pa_skolan.indd Alla sidor
2014-08-11 11:05
Hj채rnkoll p책 skolan.indd 2
2014-08-11 11:26
Innehåll Förord 7 1. Barn är härmapor 9 2. Vad Nalle Puh visste 14 3. Nakensnäckans hemlighet 22 4. Du är medskapande! 29 5. Språket vässar tankeförmågan 35 6. Miraklet i Markaryd 42 7. Det pedagogiska kontraktet 48 8. Arbetssegerns sötma 54 9. Berättelsens magi 61 10. Slöare men smartare än datorn 67 11. Men jag som inte passar in då? 75 12. Intelligens räcker inte 84 13. Hjärnan är en del av kroppen 91 14. Sol och sömn höjer hjärnans prestanda 101 15. Barn med sockerhjärna 107 16. Hjärnan får en kick 115 17. Meritera mera! 122 18. Öppna klassrummen! 131 19. Matte är mer än att räkna 137 20. Att läsa är inte att förstå 145 21. Rätta mig om jag har fel 154 22. Alla kan närma sig flow 161 23. Epilog 167 Litteratur 172
Hjärnkoll på skolan.indd 5
2014-08-11 11:26
Hj채rnkoll p책 skolan.indd 6
2014-08-11 11:26
Förord Gunvor Matsson, Kerstin Palmlund, Bi Hansson, Ulf Ekstam, Rosel Mouvitz, Birgitta Hansson, Stig Frelin, Kristina Rosberg, Olle Sedman, Leif GW Persson, Claes Tropé – vissa lärare sätter avtryck för livet. Ofta beror det på att de har haft ett pedagogiskt kontrakt med sina elever: ”Jag tror att du kan lära dig detta. Jag är övertygad om att det kommer att gå vägen – och det är viktigt för mig att du lyckas!” Utgångspunkten för den här boken är att detta kontrakt är själva kärnan i allt lärande, och det även innan barnet börjar i förskolan. Under de första åren i livet, när hjärnan är som mest formbar och mottaglig, är föräldrar, syskon och andra i barnets närmaste krets dess ”lärare”. Vi behöver alla motivation, belöningar, återkoppling och utmaningar för att hjärnan ska fungera optimalt, men barn är helt beroende av att få detta från de människor som finns i deras närhet. De här systemen i hjärnan byggs i barndomen och i den processen är du medskapande. Det tar ett tag att veta hur det känns att lyckas – också i sina egna ögon. Att all inlärning av färdigheter och kunskaper måste utgå från hur hjärnan fungerar kan tyckas självklart. Dessvärre har den insikten länge varit frånvarande i diskussionen om skolan. Detta trots att vi lever i ”hjärnans århundrade” och numera kan studera på molekylnivå vad som händer med våra hjärnceller
7
Hjärnkoll på skolan.indd 7
2014-08-11 11:26
när vi lär oss nya saker. Skolan har i stället blivit ett slagfält för ideologi, dagspolitik och pedagogiska doktriner. Vad vetenskapen säger om saken kommer i skymundan. Det är hög tid att flytta fokus från elevernas utbildning till att även omfatta lärarutbildningen. Livet i klassrummet behöver nytt syre från den moderna neuro- och kognitionsvetenskapen samt från inlärningspsykologin. Vi må ha olika uppfattningar om mycket i skolan: vilka ämnen som ska prioriteras på schemat, hur ordningsreglerna ska se ut, om skolor ska drivas privat eller av det allmänna. Om hur barnhjärnan fungerar finns det däremot en vetenskaplig samsyn. Med den här boken hoppas vi kunna bidra till ett tvärvetenskapligt synsätt på hur barn lär sig kunskaper och färdigheter. Minnet är grunden i allt lärande, och i dag vet vi en hel del om hur den processen går till. Vi vet vad som förstärker minnesfunktionen i hjärnan och vad som hindrar lärande. Livsstilsfaktorer som stress, sömn, mat, motion och vardagsrutiner tillmäts ofta väldigt liten betydelse när det kommer till skolresultat. Inget kan vara mer felaktigt. I den här boken får du veta hur lärandet påverkas av en obalanserad livsstil med för lite sömn, för lite fysisk aktivitet, överdosering av socker och negativ stress. Eftersom lärarens och elevens lärande i viss mån är parallella processer berättar vi även om hur skickliga lärare lär sig. Vi lyfter fram spännande svensk forskning som visar vägen när det gäller undervisning i kärnämnen som svenska och matematik. Den här boken vänder sig till dig som har barn i skolan – men framför allt till dig som undervisar barn eller arbetar med skolfrågor. Martin Ingvar Gunilla Eldh
8
Hjärnkoll på skolan.indd 8
2014-08-11 11:26
kapitel 1
Barn är härmapor Om hjärnans sociala celler Nellie sitter i sin mammas knä och tittar nyfiket på några forskare som bygger en tågbana. På huvudet har hon en lustig gummimössa som består av 128 sensorer. De fångar upp elektriska signaler från hennes hjärnbark och skickar dem vidare till ett datorprogram. Tänk vad en åttamånadersbebis kan få vara med om! Experimenten i spädbarnslabbet vid Uppsala universitet ger viktiga pusselbitar till hur hjärnan utvecklas i samspelet med andra människor. Med hjälp av signalerna från Nellies hjärna kartlägger forskarna det speciella nätverk av nervceller som gör oss till sociala varelser. När leksakståget kommer rullande på spåret följer Nellie det med blicken. I nästa sekund stoppar en forskare loket med handen. Då aktiveras samma område i Nellies hjärna som om hon hade gjort handrörelsen själv. När forskaren inte stoppar tåget händer däremot inget särskilt i det här området. Eftersom de här hjärncellerna ”speglar” rörelsen som Nellie ser någon annan göra, kallas de för spegelneuron. Nellie skapar alltså en egen erfarenhet – lär sig – genom att se någon annan utföra en handling. Hon lär sig genom att härma. Nätverket av spegelneuron verkar vara en förutsättning för att vi ska kunna identifiera oss med andra. Det här sociala systemet
9
Hjärnkoll på skolan.indd 9
2014-08-11 11:26
i hjärnan har högsta prioritet hos det nyfödda barnet. Bara ett system utvecklas ännu tidigare, redan på fosterstadiet, och det är hjärnans reglering av livsuppehållande funktioner som blodtryck, kroppstemperatur och blåstömning.
En vanlig dag på jobbet Upptäckten av hjärnans spegelneuron var något av en slump. Det hela började en alldeles vanlig dag på jobbet, när en grupp hjärnforskare vid universitetet i italienska Parma gick på lunchrast. Kvar i labbet på Via Gramsci fanns några makakapor i bur som forskarna studerade för att kartlägga funktionen hos de hjärnceller som styr kroppsrörelser, så kallade motorneuron. För att få aporna att själva vilja göra en rörelse brukade man ställa fram en skål med jordnötter. Varje gång en apa tog för sig av nötterna skickades elektriska signaler till en dator där de omvandlades till ljud. Signalerna kom från elektroder som man hade opererat in i apans hjärna. Den dagen då hjärnforskarna i Parma skrev medicinhistoria gick allt planenligt – tills en av dem kom tillbaka från lunchen och själv tog några nötter ur skålen. Till sin stora förvåning, för att inte säga förvirring, noterade han samtidigt att datorn registrerade hjärnaktivitet . . . Varför? Forskaren var ju inte uppkopplad, varken med elektroder i hjärnan som försöksaporna, eller utanpå skallbenet som vår lilla Nellie i Uppsala. Plötsligt upptäckte han att en av aporna följde honom intensivt med blicken. Han tog en nöt till och samma sak hände igen – det sprakade från datorn. Apans hjärna aktiverades på samma sätt när hon såg forskaren ta nötter som när hon gjorde rörelsen själv. Faktum är att det sprakade redan innan. Det räckte med att apan noterade intentionen hos forskaren att ta nötterna. Det
10
Hjärnkoll på skolan.indd 10
2014-08-11 11:26
var så sensationellt att forskarna i Parma och deras professor Giacomo Rizzolatti själva tvivlade på sin egen upptäckt. När de väl var säkra på sin sak återstod att övertyga forskarsamhället. Det gör man inte i en handvändning, i alla fall inte när upptäckten hotar att vända upp och ned på den gängse uppfattningen om människans natur. Deras första artikel om upptäckten refuserades av en av världens främsta vetenskapliga tidskrifter, Nature, med motiveringen att den saknade allmänintresse. Först efter att under flera års tid ha gjort otaliga upprepningar av försöket kunde de till sist publicera sina rön. I dag är spegelneuron ett hett område inom hjärnforskningen. Fortsatta försök har visat att människans sociala förmåga till stor del hänger ihop med en förprogrammerad funktion i hjärnan. Det gör att vi lätt lär oss förstå och förutsäga vad andra gör – som om det var vi själva som gjorde det. I Uppsala har man utvecklat unika metoder för att studera hjärnfunktioner hos så små barn som två månader gamla spädbarn. De har bland annat visat att barn mycket tidigare än vi har trott lär sig att förutsäga målet med andra människors rörelser. Försöken går till så att barnen får titta på en videofilm som visar hur en person plockar upp bollar med ena handen och lägger dem i en korg. Med hjälp av den avancerade ögonrörelsekamera som anpassats för spädbarn, kan man få exakta mått på barnens uppmärksamhet. De minsta spädbarnen har hela tiden blicken fastnaglad vid handen, medan de större barnen föregår handlingen genom att flytta blicken direkt till korgen. De kan alltså förutsäga vad en annan person ska göra. Sedan tidigare vet man att barn börjar plocka upp och flytta omkring saker när de är mellan sju och nio månader gamla. Det betyder att hjärnans spegelsystem medverkar i utvecklingen av de delar av nervsystemet som styr barnets egna rörelser.
11
Hjärnkoll på skolan.indd 11
2014-08-11 11:26
Smart genväg till mognad Förmågan till identifikation med andra utvecklas nästan samtidigt som de mest basala hjärnfunktionerna hos det lilla spädbarnet. Att känna andras smärta och glädje är lika grundlagt i människans biologi som instinkten att försvara den egna flocken mot fiender. Social samverkan har ett överlevnadsvärde och är därför evolutionens hårdvaluta. Att härma andra spontant är alltså medfött, liksom att rycka till när någon skär sig. Men varför bråkar barn om de automatiskt identifierar sig med andra? Och – i förlängningen – varför gör vi andra illa och varför är det inte fred på jorden? (Typiska frågor från en femåring.) Inom psykologin laborerar man i dag med begreppen medkänsla, empati och compassion, där det senare står för en mer mogen, utvidgad känsla av omsorg liknande faders- och moderskänslor. Då vi känner medkänsla lider vi inte med den andra, det händer inget i hjärnans smärtområden. I stället engageras ventrala striatum, ett område i hjärnan som har med positiv belöning att göra, och vi känner värme och tillfredsställelse. Att ständigt få ont av att andra har ont verkar däremot kunna ge empatiutmattning, ett slags emotionell förslitningsskada som inte är helt ovanlig i vårdyrken. Liksom alla funktioner som utvecklats under evolutionen svarar härmningen mot livsviktiga behov. När barnet härmar and ra vet det att just det beteendet är socialt tillåtet. Härmar barnet dessutom en person som det litar på innebär det ett minimalt risktagande. Barnet kan jämföra sitt eget beteende direkt med hur det upplever andras beteende. Att härma är helt enkelt en smart genväg till mognad. Den biologiska koden för härmning är evolutionens svar på behovet av effektiv informations överföring mellan generationer.
12
Hjärnkoll på skolan.indd 12
2014-08-11 11:26
Nu vet du att barnets hjärna är konstruerad så att den utvecklas i samspel med förebilder. När barnet härmar ”rätt” beteende hos andra, kompletteras och utvecklas spegelsystemet av hjärnans belöningssystem. Utdelningen sker i form av signalämnet dopamin. En liten dusch av det ämnet gör att vi genast mår bättre. Den känslan av välbefinnande vill vi gärna uppleva igen. Och igen och igen . . . Om hjärnans belöningssystem och hur det är kopplat till motivationen visste Nalle Puh en hel del.
13
Hjärnkoll på skolan.indd 13
2014-08-11 11:26
kapitel 2
Vad Nalle Puh visste Om belöning och motivation Superfilosofen Nalle Puh funderade högt en gång över när honung smakar bäst. Inte så konstigt, eftersom hela hans tillvaro på något sätt tycks kretsa kring den bärnstensgula, klibbiga och oändligt söta biprodukten. Puhs intellektuelle vän Christopher Robin visste inte vad han skulle svara eller varför och sa därför otåligt: ”När då?” Puh svarade: ”Precis före.” Nalle Puhs svar stämmer mycket väl med neurofysiologiska rön. Skillnaden mellan hur något är och hur det borde vara är nämligen det som kan få oss att anstränga oss, pröva nya saker och lära oss något nytt. Det system i hjärnan som kollar läget, beräknar energiåtgången för ansträngningen – och värderar eventuell framtida vinst – består av olika områden som samverkar. Återkopplingen får vi när hjärnan jämför hur det är med hur det borde vara. När bilderna överensstämmer klickar det in som valuta i hjärnans belöningssystem. Valutan finns i två valörer: ”vilja”-knappen (motivation) och ”gilla”-knappen (att tycka om). Den första signalen (vilja, motivation) kommer innan du når det inre uppsatta målet. Den and ra signalen kommer först när du gått i mål (tycka om). Omvärlden kan stödja och förstärka båda typer av återkopplingssignal – då fungerar pedagogiken bäst. Framsidan av sociala medier
14
Hjärnkoll på skolan.indd 14
2014-08-11 11:26
bygger helt och hållet på dessa mekanismer. När vi ”lajkar” and ras inlägg är det ju ”gilla”-knappen” vi klickar på. Som barn är det bra att veta vad som ger ”gilla”-valuta eller ”vilja”-valuta. Och det är också bra att jag får ”gilla”-valuta om jag verkligen anstränger mig, även om jag inte når ända fram till målet den här gången.
Förebilder är reservvaluta Motivationens kärna handlar om att man då och då lyckas med det man vill. När man lär sig en ny färdighet, som att cykla, finns en stark motivation att göra rätt. Om man slarvar, eller inte har övat tillräckligt, slår man sig. Gör man rätt kommer man fram till målet. Egentligen bygger kunskapsinlärningen på samma princip. Repetition och träning av minnet förbättrar inlärningen. Men det räcker inte, vi behöver också känna motivation. All kunskapsinlärning och färdighetsträning måste drivas av att vi ser en vinst med vår ansträngning. Vi måste uppleva känslan av att få något tillbaka när vi tänjer på vår förmåga. När den egna motivationen inte räcker till behövs det någon form av reservvaluta i belöningssystemet. Den reservvalutan är engagemang, förväntningar, uppmuntran att gå vidare och olika former av belöning, från lärare, föräldrar, syskon, vänner och andra förebilder. Att lära in något är egentligen detsamma som att sätta minnesspår i hjärnan. Att etablera ett minne tar tid och det kallas för konsolidering av minnet. Den processen förstärks av repetition. När vi väl lärt oss något blir det väldigt lite trafik i hjärnan och det sparar hjärnarbete. Om vi får ny kunskap som inte stämmer med den gamla blir vi tvungna att lära om. Då uppstår brus i trafiken i hjärnan och systemet modifieras. Bruset upphör när
15
Hjärnkoll på skolan.indd 15
2014-08-11 11:26
det nya minnesspåret etablerats. Om målet hägrar och du känner dig motiverad att lära om, ja, då blir bruset starkare och det sätter snabbare och djupare spår i minnet. Den nya kunskapen ”fastnar” lättare. Utan motivationen får det vara. Hjärnan är nämligen programmerad att inte gå i gång ”i onödan”. Den behöver ett visst motstånd mot inlärning för att systemet inte ska krascha. Det här gör att hjärnan kan verka lite lat – den behöver triggas för att anstränga sig, och att lära sig något innebär en ansträngning. Det måste vara lönt att bemöda sig. Om inget lockar den att anstränga sig, blir det inget brus – tystnaden breder ut sig i hjärnan. Därför spelar inställningen till det man ska lära sig stor roll för resultatet. I kapitel 8 berättar vi mer om hur bety delsefullt det är för motivationen att målet för ansträngningarna känns viktigt.
Stimulans hellre än stöd Ett barn som lär sig genom ”trial and error” befinner sig i sin faktiska utvecklingszon. För att nå sin proximala utvecklingszon behöver barnet stimulans från vuxenvärlden. Det menade den ryske psykologen Lev Vygotskij (1896–1934) som var särskilt intresserad av skillnaden mellan vad barn kan lära sig själva och av när de faktiskt behöver stöd och uppmuntran från vuxna. Hur ska då det här vuxenstödet se ut för att fungera? Det måste faktiskt vara ganska precist för att få avsedd effekt. För mycket eller fel stöd kan förstöra motivationen totalt. Du behöver visserligen veta vad barnet har för svårigheter, men det är inte samma sak som att utföra arbetet. Därför är ett ord som stimulans bättre än stöd (som för tanken till kryckor). Puffa, uppmuntra,
16
Hjärnkoll på skolan.indd 16
2014-08-11 11:26
locka är andra uttryck som sätter fingret på vad barnet behöver för att tänja sina gränser. Om du närapå löser uppgiften i dina barns eller elevers ställe är det inte fråga om undervisning eller lärande – det är curling, en veritabel motivationsmördare. Många lärare (liksom föräldrar) ägnar sig dagligen åt curling av olika skäl. Föräldrar hävdar ofta att de gör barnens läxor för att spara tid. Ur ett inifrånperspektiv är det känslor av otillräcklighet, hopplöshet och maktlöshet som dominerar bilden. Utifrån sett kan det vara hur tydligt som helst att det handlar om fel fokus, fel prioriteringar, brist på närvaro och engagemang. Som lärare kanske du har samma skäl till att låta bli att hjälpa elever – tidsbrist och känsla av maktlöshet; du har för många elever som behöver hjälp, eller du har ingen möjlighet att påverka din egen arbetssituation. Men hur ser samma situation ut om du i stället skulle välja ett utifrånperspektiv? Kan ett skäl vara att du inte vet hur elevens svårigheter ser ut och vad de beror på? För att ringa in dina elevers möjligheter och begränsningar måste du bedöma dem kontinuerligt. Annars kan du varken ge rätt uppgift eller rätt stimulans. Hur du gör det på bästa sätt beskriver vi i kapitel 21. Motivationen tycks förstärkas mest när vi lyckas lagom ofta. Det är därför de flesta dataspel är konstruerade så att du inte ska klara av mer än 75–90 procent av uppgifterna på en viss ”level”, spelnivå. Lyckas du oftare än så får du gå vidare till nästa nivå där banan är svårare. Du utmanas inom din proximala utvecklingszon. Ett kunskapsspel för de allra minsta träffar också rätt när det gäller motivation och belöning: ”Pling – du har rätt! Fortsätt till fråga två”, eller ”Plong, ska vi försöka igen?” Det visar att spelkonstruktörerna har förstått hur hjärnan fungerar
17
Hjärnkoll på skolan.indd 17
2014-08-11 11:26
när det gäller motivation. Tyvärr ingår inte denna grundläggande kunskap i svensk lärarutbildning. När skolan misslyckas med att ge lagom svåra uppgifter, blir skillnaden mellan hur det är och hur det borde vara väldigt stor. För barnet blir varje skoldag ett kvitto på nya misslyckanden. Det kan vara ett väldigt grymt system.
Läxan ska inte vara ett straff Barnhjärnan fungerar rationellt och barns beteende och utveckling påverkas av många olika motivationssignaler, men återkoppling är ett måste. Brist på återkoppling i skolan är förödande för ett barns möjligheter att lära sig läsa, skriva, räkna och allt annat som en liten människa egentligen är som gjord för. Den som inte heller får någon återkoppling i hemmet riskerar att bli en förlorare från första början. Ett slående exempel på vad bristen på återkoppling kan ställa till med är hur läxorna hanteras i många svenska skolor. När eleverna får uppgifter som inte hanns med på lektionen i hemläxa – och läraren inte hinner med att återkoppla nästa dag eller nästa ämneslektion – då gäller det att ha föräldrar eller storasyskon som kan rycka in. I den finska skolan är hemuppgifterna inbakade i undervisningen och återkopplingen är systematisk. Eleverna får tydliga uppgifter och har en stark motivation att lösa dem, eftersom de får återkoppling redan nästa lektion i ämnet. Den idealiska hemuppgiften förbereder eleven på något som läraren ska gå igenom nästa dag. Allt blir en ”teaser” och du tar vara på barnens naturliga nyfikenhet. Att få ett hum om vad som ska komma stärker motivationen. Genom att göra läxan känner man sig uppdaterad och får tillgång till något nytt. Eftersom det handlar om kommande arbete är återkopplingen
18
Hjärnkoll på skolan.indd 18
2014-08-11 11:26
självklar och högst relevant. Det är stor skillnad mot att skickas hem med ”överblivna” arbetsuppgifter som ingen vill veta av och som ingen kommer att bry sig om att kolla. Läxan ska aldrig vara ett straff för den som inte är snabb nog att hinna göra klart uppgifterna på lektionen.
Barn är inte självförsörjande Det vi gillar vill vi ju ha mera av och ”gilla”-funktionen finns i hjärnan. När vi nått målet tickar belöningen in i form av en dopamindusch i hjärnan, tillsammans med lite endorfiner. Det ger oss känslor av välbehag och tillfredsställelse, ja, rent av njutning. Belöningssystemet är en stark styrande kraft för vårt beteende. Vissa belöningar är förprogrammerade och finns där redan när vi föds. De kallas för primära belöningar och dit hör mat, sex, beröring och att lyckas avvärja hot eller faror. Sekundära belöningar är mer avhängiga av kulturen men kan mer eller mindre abstrakt kopplas de till primära belöningarna. Genom att förstå hur belöningssystemet fungerar, kan vi också påverka beteendet på olika sätt. Om du belönar barnet med ett soligt leende när det beter sig på ett visst sätt, sker något som på psykologspråk kallas förstärkning. Sannolikheten för att barnet ska göra just så igen ökar med andra ord. Ju mer komplexa saker som barnet ska lära sig, desto viktigare är den typen av uppmuntran. Hos små barn har det inre belöningssystemet ännu inte hunnit utvecklas. De är fortfarande i stort behov av yttre belöning – ”du kunde nästan, försök igen, jag vet att du kan” – för att komma någon vart i den här processen. Det ligger i hjärnans sociala kodning att ha känslighet både för konkret återkoppling men
19
Hjärnkoll på skolan.indd 19
2014-08-11 11:26
också för de subtila signaler som vi alla omedvetet skickar ut som små leenden, ögonrörelser, handgester och förändringar av kroppsställning. Eftersom barn har så lite erfarenheter och information inmatad i hjärnan behöver de mycket mer återkoppling utifrån. För barnens inlärning och utveckling är det viktigt att vi vuxna hittar sätt att stärka deras motivation, alltså viljan att lära, bland annat genom att belöna deras ansträngningar. Om barnet får kvitto från omgivningen när det gör framsteg, bygger det så småningom upp förmågan att motivera och belöna sig själv. Det införlivar omvärldens belönande funktion och blir så småningom alltmer självförsörjande på motivationskapital. Ju mer välutvecklad och solid den här förmågan är, desto mindre beroende av yttre belöningar blir vi som vuxna. Vi väger in gamla data och data om en förväntad framtid. Beräkningarna blir alltså mer omfattande och komplicerade med åren. Du vet vilken skön känsla av tillfredsställelse som väntar när du klarat beställningen på bistron i Paris eller når kaklet efter 500 meter fjärilsim. Därför kan du tänka dig att anstränga dig för att lära dig konversera på franska eller bli bättre på simteknik. Som vuxen har du i alla fall betydligt bättre förutsättningar att klara det där med återkoppling på egen hand.
Belöningssystemet kan kidnappas Att tala om belöning i skolan är historiskt belastat. Beteendevetenskapliga begrepp som belöning och förstärkning förknippades länge med den amerikanske psykologen B.F. Skinner (1904– 1990) och behaviorismen, en psykologisk inriktning som bland annat betonar belöningens betydelse för mänskligt beteende.
20
Hjärnkoll på skolan.indd 20
2014-08-11 11:26
Den gav en förenklad bild av hur inlärning fungerar och vilade på ett otillräckligt neurobiologiskt underlag. I Skinners värld var hot om bestraffning väl så effektivt som positiva belöningar när det gällde inlärning och beteendeförändring. I dag vet vi att bestraffning dels är mindre motiverande och dels ger ett stresspåslag som minskar mottagligheten för inlärning. Att försöka piska in kunskap är således kontraproduktivt. Reaktionen mot Skinners förenklingar ledde till att man kastade ut barnet med badvattnet, men det är hög tid att nyansera bilden. I dag har vi mycket djupare kunskap om hur belöningssystemet utvecklas och fungerar än Skinner hade på sin tid. Alla belöningar är inte bra. Belöningar som det går inflation i mister sin motiverande kraft. När alla är Lucia samtidigt devalveras kronan snabbt. Motsatt finns det kemiska belöningar som är så många gånger starkare än mänskliga, att de ”tjuvkopplar” hjärnan. Du tänker kanske på alkohol, nikotin och andra droger, inte den substans som barn är direkt utsatta för i stora mängder – socker. När godispåsen ersätter uppmuntran har vuxenvärlden mist ett pedagogiskt verktyg. I kapitel 15 beskriver vi vad som händer när hjärnans belöningssystem ”kidnappas” av socker. Om vi vill att förskolan och skolan ska vila på en vetenskaplig grund måste vi våga se hur viktiga grundläggande mekanismer som belöning, förstärkning och motivation är för barnets utveckling, och det gäller för både kunskapsinlärning och färdighetsträning. I skolor med en kultur där lärarna ger adekvat återkoppling är eleverna mindre stressade och får bättre resultat.
21
Hjärnkoll på skolan.indd 21
2014-08-11 11:26
Foto: Susanne Walström
Martin Ingvar är professor vid Karolinska
Gunilla Eldh är erfaren medicinjournalist
och författare. Författarna har tidigare skrivit flera böcker om vår tids stora folkhälsoproblem, såsom övervikt och långvarig värk: Hjärnkoll på vikten (2010, 2012) och Hjärnkoll på värk och smärta (2012).
Hjärnans utveckling förutsätter att vi vuxna kan ge barnen motivation och återkoppling, utmaningar och trygghet. Barnhjärnan är också känslig för miljöfaktorer som mat, sömn och fysisk aktivitet. Martin Ingvar och Gunilla Eldh ger här ett hjärnperspektiv på den svenska skolan. Deras utgångspunkt är att livet i klassrummet behöver nytt syre från hjärnforskning och beteendevetenskap. Skolan ska inte vara ett slagfält för ideologi, dagspolitik och pedagogiska doktriner. Det är dags att lyssna till vad vetenskapen har att säga.
ISBN 978-91-27-13778-3
HJÄRNKOLL PÅ SKOLAN
institutet. Han har som hjärnforskare och debattör intresserat sig för hur aktuell forskning inom neuro- och kognitionsvetenskap kan stötta barns lärande.
Martin Ingvar Gunilla Eldh
Foto: Elisabeth Ingvar
Kärnan i allt lärande är det pedagogiska kontraktet mellan lärare och elev, mellan vuxen och barn: »Jag är övertygad om att du kan lära dig detta – och det är viktigt för mig att du lyckas!«
Martin Ingvar Gunilla Eldh
HJÄRNKOLL PÅ
skolan
Vi lever i »hjärnans århundrade« och kan studera på molekylnivå vad som händer i hjärnan när vi lär oss nya saker. Det är dags att ta vara på den kunskapen och låta den genomsyra undervisningen. Låt hjärnan visa vägen till ett rikare, roligare och lättare liv i klassrummet!
A
B
C
och varför barn behöver dig för att lära
9 789127 137783
Org_Hjarnkoll_pa_skolan.indd Alla sidor
2014-08-11 11:05