Page 1

Malmstrรถms

80gr Offset papper 80gr bulk 1,20 Rygg = 20 mm

almstrรถms reviderad av

Christina Ramberg

reviderad av

Christina Ramberg

22 upplagan


Civilrätt ISBN 978-91-47-09742-5 © 2012 Christina Ramberg, Anders Agells rättsinnehavare, Tore Sigeman och Liber AB Förläggare: Carin Laurin Redaktör: Camilla Nevby Omslag och grafisk formgivning: Fredrik Elvander Layout: Catharina Grahn/ProduGrafia Upplaga 22:1 Tryck: Graphycems, Spanien 2012

Kopieringsförbud Detta verk är skyddat av upphovsrättslagen. Den som bryter mot lagen om upphovsrätt kan åtalas av allmän åklagare och dömas till böter eller fängelse i upp till två år samt bli skyldig att erlägga ersättning till upphovsman/ rätts­innehavare. Liber AB, 205 10 Malmö tfn 040-25 86 00, fax 040-97 05 50 www.liber.se Kundservice tfn 08-690 93 30, fax 08-690 93 01


Förord

Denna bok fyllde 100 år 2010. Jag känner inte till någon universitetslärobok i något ämne som är så gammal. Det är naturligt att en så gammal bok rör just juridik och civilrätt eftersom ämnet handlar om eviga problem i mänskliga relationer. Vad ska vi göra med egendom som tillhört en död person? När är ett löfte bindande, när kan det ångras och vad händer vid löftesbrott? Vad händer om någon skadar en annan person eller annans egendom? Det handlar om att balansera motstående intressen och variationerna är begränsade: Antingen går egendomen till byn (staten) eller så fördelas den i enlighet med den dödas vilja eller till släkten. Löften är som utgångspunkt bindande om de har getts på ett sådant sätt att någon haft rimlig anledning att lita på dem. Om man genom slarv orsakar skada på annan person eller egendom, blir man ersättningsskyldig. Denna bok behandlar sådana problem och hur vi valt att närmare lösa problemen just i dag, just i Sverige. Vanligtvis är huvudprinciperna i stort sett likadana i hela världen. När den svenska lösningen är udda vid en internationell jämförelse, försöker jag framhålla det. De historiska utvecklingslinjerna presenteras översiktligt, liksom rättspolitiska överväganden. Det huvudsakliga syftet med boken är – nu som alltid – att tjäna som kurslitteratur. Behövs en bok som denna, som täcker en enormt stor del av juridiken? Varför ska studenter läsa den? Blir den inte med nödvändighet alltför ytlig? Svaret är att beskrivningar av stora helheter behövs. För att förstå och tillämpa juridik behöver man kunna tränga in i detaljer och gå på djupet. Men för att göra en djup analys måste man känna till helheten och få 5


Förord

en övergripande bild. Helheten kan man emellertid inte till fullo förstå om man inte är bekant med hur en djupanalys går till. Det finns alltså ett nära samband mellan djup och helhet; likt sambandet mellan hönan och ägget. Syftet med denna bok är att tillgodose behovet av överblick och stora sammanhang. Dessutom syftar den till att ge introduktioner till olika civilrättsliga delområden. Den första upplagan skrevs 1910 av Carl Georg Björling. Han var professor i Lund. Boken var avsedd som kurslitteratur för juridikstuderande efter en numera nedlagd förebild från Danmark. Boken fick ett välvilligt mottagande redan från början. År 1943 tog Åke Malmström över boken. Han var ursprungligen verksam i Lund och blev sedermera professor i Uppsala. Alltsedan 1977 har professor Tore Sigman varit medverkande i nya upplagor, framför allt med avseende på arbetsrätt och EU-rätt, men även i övrigt med kommentarer och synpunkter. Även i denna upplaga har han ansvar för kapitlet om arbetsrätt. Han har varit ett stort stöd för mig och säkerställt den viktiga kontinui­teten. När Malmström dog tog professor Anders Agell i Uppsala över ansvaret för boken 1986 och hade det fram till sin död 2008. Han tog sig an att försöka kombinera kontinuitet och förnyelse. Jag strävar efter detsamma. Agell fick kommentarer och synpunkter från bl.a. Magareta Brattström, Jan Hellner, Carl Hemström, Johnny Herre, Torgny Håstad, Torbjörn Ingvarsson, Ulf Jensen, Michael Mellqvist, Mikael Persson, Bo Wennström och Laila Zackariasson. Bokens struktur och innehåll har utvecklats på ett spännande vis. Särskilt kontroversiell förefaller den nuvarande uppdelningen i särskilda avsnitt om lös respektive fast egendom ha varit. Det tog många upplagor innan Malmström slutligen – till synes motvilligt – tog successiva steg och separerade dem i upplagorna 1953 och 1962 i syfte att synkronisera strukturen till juristutbildningens uppbyggnad på den tiden. Jag har funderat på att gå tillbaka till den gamla ordningen eftersom skillnaderna mellan fast och lös egendom inte längre är så betydande. Men jag säger som Malmström sa i flera upplagor: Den förändringen får anstå tills vidare.

6


Förord

Andra intressanta strukturella förändringar skedde 1945 då den utomobligatoriska skadeståndsrätten togs med för att i upplagan 1950 brytas ut ur obligationsrätten och placeras i ett självständigt kapitel. Immaterialrätten introducerades i boken först 1957. I denna upplaga har jag helt reviderat kapitlet om utomkontraktuell skadeståndsrätt. Mårten Schultz och Mia Carlsson har varit till stor hjälp i det arbetet. Dessutom har jag slagit ihop flera av de inledande kapitlen. Boken har uppdaterats med ny lagstiftning som antagits t.o.m. den 30 juni 2011. Det är omöjligt att vara specialist på hela civilrätten. Jag har genom åren fått värdefull hjälp av många kolleger. Jag vill särskilt nämna Filip Bladini, Thomas Erhag, Elif Härkönen, Svante O Johansson, Claes Martinson, Torbjörn Odlöw, Mats Persson, Jenny Peters, Kristoffer Schollin, Ingmar Svensson, Örjan Teleman, Bo Wennström, Carl Wetter, Ola Zetterqvist, Ingrid Wiklund och Rolf Åbjörnsson. Mitt arbete har skett i givande samråd med Stefan Zetterström som skriver övningsboken till denna bok. Jag är alltid tacksam för kommentarer på bokens innehåll. Det är en förutsättning för att den ska kunna fylla sin funktion i ytter­ ligare ett sekel. Stockholm den 17 augusti 2011 Christina Ramberg christina.ramberg@juridicum.su.se

7


Förkortningar

ABL AD ARN AvtL

aktiebolagslag (2005:551) Arbetsdomstolen(s domar) Allmänna reklamationsnämnden lag (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område BB byggningabalken i 1734 års lag BFL bokföringslag (1999:1078) BrB brottsbalk (1962:700) BrP lag (1964:163) om införande av brottsbalken CISG (Convention on Contracts for the International Sale of Goods) lag (1987:822) om internationella köp ExprL expropriationslag (1972:719) försäkringsavtalslag (2005:104) FAL föräldrabalk (1949:381) FB FBL fastighetsbildningslag (1970:988) FörenL lag (1987:667) om ekonomiska föreningar HAgL lag (1991:351) om handelsagentur HB handelsbalken i 1734 års lag lag (1980:1102) om handelsbolag och enkla bolag HBL HD Högsta domstolen HFD Högsta förvaltningsdomstolen jordabalk (1970:994) JB KKrL konsumentkreditlag (2010:1846) KKöpL konsumentköplag (1990:932) KO konsumentombudsmannen KommL kommissionslag (2009:865) KonkL konkurslag (1987:672)

8


Förkortningar

KTjL konsumenttjänstlag (1985:716) KöpL köplag (1990:931) LAS lag (1982:80) om anställningsskydd LAU lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar LOA lag (1994:260) om offentlig anställning LOU lag (2007:1091) om offentlig upphandling MB miljöbalk (1998:808) MBL lag (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet MFL marknadsföringslag (2008:486) NJA Nytt juridiskt arkiv PAL produktansvarslag (1992:18) PBL plan- och bygglag (2010:900) PL patentlag (1967:837) PreskrL preskriptionslag (1981:130) prop. proposition (till riksdagen) PUL personuppgiftslag (1998:204) SamboL sambolag (2003:376) SamägL lag (1904:48) om samäganderätt SFS Svensk författningssamling SkbrL lag (1936:81) om skuldebrev skadeståndslag (1972:207) SkL SOU Statens offentliga utredningar st. stycke utsökningsbalk (1981:774) UB URL lag (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk ärvdabalk (1958:637) ÄB ÄktB äktenskapsbalk (1987:230)

9


Innehåll

Rätt och ­rättsutveckling 1. Rättsordningen och rättskällor...................................................................................... 23 1.1 Rättsordningens begrepp och indelning.................................................................. 23 1.1.1 Rättsreglerna.................................................................................................................... 23 1.1.2 Rättens indelning........................................................................................................ 25 1.2 Några drag ur rättsutvecklingen...................................................................................... 26 1.2.1 Historisk och internationell utblick.......................................................... 26 1.2.2 Svensk rättsutveckling........................................................................................... 28 1.3 Rättsreglernas struktur.............................................................................................................. 29 1.4 Svensk rätts i­nternationella beroende........................................................................ 30 1.4.1 Konventioner................................................................................................................... 30 1.4.2 EU-rättens betydelse i Sverige...................................................................... 32 1.4.3 Internationell privat- och processrätt ..................................................... 33 1.5 Lagtolkning ........................................................................................................................................ 35 1.6 Rättspraxis ........................................................................................................................................... 37 1.7 Rättsvetenskapen............................................................................................................................ 38

Inledning till ­civilrätten 2. Civilrättens begrepp och indelning .......................................................................... 43 3. Personrätt................................................................................................................................................ 45 3.1 Person. Rättssubjekt.................................................................................................................... 45 3.2 Fysiska personers rättsställning. Integritet. Rättskapacitet.................. 45 3.3 Rättslig handlingsförmåga och civilrättslig ansvarighet......................... 47 3.4 Förmyndare. God man. Förvaltare................................................................................ 50 3.4.1 Inledning.............................................................................................................................. 50 3.4.2 Förmyndare för omyndig.................................................................................... 51 3.4.3 God man............................................................................................................................... 52 3.4.4 Förvaltare............................................................................................................................ 53

11


Innehåll

Allmän ­förmögenhetsrätt och särskilda avtalstyper 4. Allmän ­förmögenhets­rätt...................................................................................................... 57 4.1 Förmögenhetsrättens grundprinciper......................................................................... 57 4.2 Olika egendomsslag.................................................................................................................... 58 4.2.1 Rättigheter och skyldigheter............................................................................ 58 4.2.2 Olika tillgångar............................................................................................................. 59 4.2.3 Fast och lös egendom.............................................................................................. 61 4.3 Äganderättens innebörd........................................................................................................... 62 4.3.1 Allmänt om äganderätten.................................................................................... 62 4.3.2 Besittningens betydelse........................................................................................ 64 4.4 Förvärv av rättigheter. Allmänt om sakrätt........................................................... 67 4.4.1 Allmänt.................................................................................................................................. 67 4.4.2 Laga fång............................................................................................................................. 67 5. Avtal och andra ­rättshandlingar. Allmänna principer........................ 71 5.1 Grundläggande principer och huvudproblem.................................................... 71 5.1.1 Dispositiv och tvingande lag........................................................................... 72 5.1.2 Konsumentskydd......................................................................................................... 73 5.1.3 Allmän och speciell avtalsrätt........................................................................ 74 5.2 Ingående av avtal............................................................................................................................ 74 5.3 Ångerrätt vid distansavtal och hemförsäljning m.m.................................. 79 5.4 Ansvar vid avtalsförhandlingar........................................................................................ 80 5.5 Rättshandlingar genom ställföreträdare.................................................................. 80 5.5.1 Allmänt om ställföreträdarskap.................................................................... 80 5.5.2 Fullmakt – avtal i huvudmannens namn.............................................. 81 5.6 Avtals innehåll................................................................................................................................... 85 5.6.1 Avtalets grundstenar................................................................................................. 85 5.6.2 Tolkning av avtal......................................................................................................... 85 5.7 Rättshandlingars ogiltighet m.m.................................................................................... 87 5.7.1 Allmänt.................................................................................................................................. 87 5.7.2 Misstag.................................................................................................................................. 89 5.7.3 Oskälighet på grund av förhållanden vid avtalets tillkomst........................................................................................................................... 90 5.7.4 Oskäliga avtalsvillkor i sig själv.................................................................. 91 5.7.5 Ändrade förhållanden (bristande förutsättningar)...................... 92 5.7.6 Avtal för skens skull................................................................................................. 93 5.7.7 Konsekvensen av ogiltighet och jämkning........................................ 93

12


Innehåll

5.8 Avtalsbrott............................................................................................................................................. 94 5.9 Avtalsfrihetens gränser. Marknadsrätt....................................................................... 96 5.9.1 Kontraheringstvång................................................................................................... 96 5.9.2 Lagarna om oskäliga avtalsvillkor............................................................. 96 5.9.3 Regler om marknadsföring .............................................................................. 97 5.9.4 Konkurrenslagen ........................................................................................................ 99 5.9.5 Offentlig upphandling .......................................................................................101 6. Särskilda avtalstyper..............................................................................................................103 6.1 Inledning..............................................................................................................................................103 6.2 Köp ...........................................................................................................................................................103 6.2.1 Köplagarnas tillämpningsområden.........................................................103 6.2.2 Köpavtalets innehåll..............................................................................................105 6.2.3 Risken för varan ......................................................................................................106 6.2.4 Säljarens dröjsmål...................................................................................................107 6.2.5 Säljarens felansvar..................................................................................................108 6.2.6 Köparens betalningsdröjsmål .....................................................................112 6.2.7 Köparens rätt att avbeställa köpet............................................................113 6.2.8 Allmänt om sakrättsliga frågor vid köp m.m. ............................114 6.2.9 Köparens skydd mot andras anspråk på äganderätt till egendom..............................................................................................................115 6.2.10 Köparens skydd mot säljarens borgenärer...................................117 6.2.11 Säljarens skydd mot köparens borgenärer...................................119 6.3 Kommission, handelsagentur, återförsäljaravtal och franchising.....................................................................................................................................119 6.4 Gåva..........................................................................................................................................................122 6.5 Hyra av lös sak, leasing........................................................................................................123 6.6 Avtal om tjänster..........................................................................................................................125 6.6.1 Förvaring och deposition..................................................................................125 6.6.2 Entreprenad och arbete på annans egendom................................126 6.6.3 Transportavtal..............................................................................................................129 6.6.4 Konsulttjänster............................................................................................................130 6.6.5 Tjänster utan uppdrag..........................................................................................131 6.7 Kreditavtal..........................................................................................................................................131 6.7.1 Penninglån......................................................................................................................131 6.7.2 Närmare om skyldigheten att betala ränta......................................133 6.7.3 Kreditköp, avbetalningsköp och låneköp.........................................134

13


Innehåll

6.7.4 Kontokort.........................................................................................................................136 6.8 Avtal om säkerhet. Pantavtal, företags­hypotek och borgen..............137 6.8.1 Panträtt................................................................................................................................137 6.8.2 Företagshypotek........................................................................................................140 6.8.3 Borgen.................................................................................................................................140 7. Fordringar...........................................................................................................................................143 7.1 Skuldebrev.........................................................................................................................................143 7.1.1 Allmänna principer.................................................................................................143 7.1.2 Löpande skuldebrev..............................................................................................145 7.1.3 Enkla skuldebrev......................................................................................................147 7.1.4 Dödning av skuldebrev......................................................................................148 7.2 Flera gäldenärer i fordringsförhållanden.............................................................148 7.3 Borgenärsbyte och gäldenärsbyte...............................................................................150 7.4 Preskription och preklusion..............................................................................................151 7.4.1 Preskription....................................................................................................................151 7.4.2 Preklusion och kallelse på okända borgenärer...........................152 7.5 Betalning och exekutiva åtgärder................................................................................153 7.5.1 Allmänna betalningsregler..............................................................................153 7.5.2 Kvittning...........................................................................................................................154 7.5.3 Återkrav av felaktig betalning (condictio indebiti)................155 7.5.4 Utmätning........................................................................................................................155 7.5.5 Konkurs..............................................................................................................................157 7.5.6 Vilken egendom omfattas av utmätning och konkurs?.......158 7.5.7 Förmånsrättsordningen.......................................................................................159 7.5.8 Företagsrekonstruktion.......................................................................................160 7.5.9 Skuldsanering .............................................................................................................161

Immaterialrätt 8. Immaterialrätt................................................................................................................................165 8.1 lnledning..............................................................................................................................................165 8.2 Upphovsrätt.......................................................................................................................................166 8.3 Patenträtt..............................................................................................................................................171 8.4 Rätt till mönster............................................................................................................................173 8.5 Rätt till kännetecken – varumärke och firma..................................................174

14


Innehåll

Fastighetsrätt 9. Fastighetsrättens ­grundvalar........................................................................................179 9.1 lnledning..............................................................................................................................................179 9.2 Fast egendom och tillbehör...............................................................................................180 9.3 Fastighetsbildning och inskrivningsväsende m.m.....................................181 9.3.1 Fastighetsbildning...................................................................................................181 9.3.2 Fastighets- och inskrivningsregistret....................................................183 9.4 Användningen av fast egendom....................................................................................183 9.4.1 Äganderättens gränser.........................................................................................183 9.4.2 Miljöskydd och planlagstiftning...............................................................185 10. Fastighetsöverlåtelse.............................................................................................................187 10.1 Fastighetsköpets form. Villkor vid ­fastighetsköp....................................187 10.2 Säljares och köpares rättigheter och skyldigheter...................................189 10.3 Byte och gåva av fastighet..............................................................................................192 10.4 Lagfart.................................................................................................................................................192 10.5 Sakrättsliga frågor vid fastighetsköp...................................................................194 11. Panträtt. Nyttjanderätt. Servitut...........................................................................195 11.1 Inteckning och panträtt......................................................................................................195 11.1.1 Allmänna grunder.................................................................................................195 11.1.2 Inteckningsförfarandet....................................................................................196 11.1.3 Upplåtelse av panträtt. Ägarhypotek.................................................196 11.2 Exekution i fast egendom................................................................................................198 11.3 Nyttjanderätt.................................................................................................................................199 11.3.1 Allmänna grundsatser.......................................................................................199 11.3.2 Arrende............................................................................................................................201 11.3.3 Bostadshyra................................................................................................................203 11.3.4 Lokalhyra......................................................................................................................206 11.3.5 Bostadsrätt. Kooperativ hyresrätt.........................................................207 11.3.6 Tomträtt..........................................................................................................................209 11.4 Servitut. Ledningsrätt. Gemensamhets­anläggningar m.m.............210

15


Innehåll 

Associationsrätt. Arbetsrätt 12. Associationer.­­ Stiftelser..........................................................................................................................................215 12.1 Inledning...........................................................................................................................................215 12.2 Bolag....................................................................................................................................................216 12.2.1 Enkla bolag ...............................................................................................................216 12.2.2 Handelsbolag och kommanditbolag .................................................217 12.2.3 Aktiebolag....................................................................................................................218 12.3 Föreningar .....................................................................................................................................227 12.3.1 Ekonomiska föreningar .................................................................................227 12.3.2 Ideella föreningar.................................................................................................228 12.4 Stiftelser............................................................................................................................................229 13. Arbetsrätt..........................................................................................................................................233 13.1 Arbetsavtalens indelning. Arbetstagarbegreppet......................................233 13.2 Arbetsrättens källor................................................................................................................235 13.3 Den kollektiva arbetsrättens grunder...................................................................236 13.3.1 Arbetsmarknadens organisationer........................................................236 13.3.2 Föreningsrätt..............................................................................................................237 13.3.3 Kollektivavtalet.......................................................................................................237 13.3.4 Allmän förhandlingsrätt. Medling.......................................................239 13.3.5 Kollektivavtals rättsverkningar...............................................................240 13.3.6 Arbetsstrid och fredsplikt.............................................................................241 13.3.7 Påföljder av kollektivavtalsbrott och lagbrott..........................243 13.3.8 Avtalsbärande fackförenings särskilda rättigheter...............245 13.4 Arbetstagarinflytande över företags- och arbetsledning...................245 13.4.1 Arbetsgivarens principiella bestämmanderätt..........................245 13.4.2 Styrelserepresentation m.m.......................................................................246 13.4.3 Inflytande enligt medbestämmandelagen.....................................246 13.5 Anställningsavtal......................................................................................................................249 13.5.1 Lagstiftning och andra normkällor.....................................................249 13.5.2 Parternas centrala förpliktelser...............................................................251 13.5.3 Löneskydd...................................................................................................................253 13.5.4 Semester och annan ledighet.....................................................................253 13.5.5 Anställningsskydd. Anställningsformer.........................................256 13.5.6 Övergång av företag...........................................................................................260 13.5.7 Diskrimineringsfrågor.....................................................................................261

16


Innehåll

Skadeståndsrätt. Försäkringsrätt 14. Skadestånd utanför kontraktsförhållanden..............................................267 14.1 Inledning...........................................................................................................................................267 14.2 Skadetyper......................................................................................................................................268 14.3 När har någon ansvar för annans skada?..........................................................269 14.3.1 Culparegeln ...............................................................................................................270 14.3.2 Föräldrars ansvar .................................................................................................271 14.3.3 Arbetsgivaransvar.................................................................................................272 14.3.4 Djurägares ansvar.................................................................................................273 14.3.5 Ansvaret för skador på grund av transporter.............................273 14.3.6 Ansvaret för miljöskador m.m................................................................274 14.3.7 Produktansvar...........................................................................................................275 14.3.8 Stat och kommuns ansvar.............................................................................276 14.3.9 Ansvar för kränkningar...................................................................................277 14.3.10 Ansvar för ren förmögenhetsskada..................................................278 14.4 Orsakssamband (kausalitet) och adekvans.....................................................279 14.5 Skadeståndsberäkningen..................................................................................................281 14.5.1 Skadeståndsberäkning vid personskada.........................................281 14.5.2 Skadeståndsberäkning vid sakskada.................................................282 14.5.3 Beräkning av förmögenhetsskada........................................................283 14.5.4 Skadeståndsberäkning vid kränkning..............................................283 14.5.5 Medvållande och skadeståndsersättningens storlek .........284 14.5.6 Skadebegränsningsplikt, jämkning och bortfall av ersättningsskyldighet.......................................................................................284 14.6 Flera skadegörares ansvar ..............................................................................................285 14.7 Brottsskadelagen .....................................................................................................................286 15. Försäkringsrätt..........................................................................................................................287 15.1 Om försäkringsavtalsrätten............................................................................................287 15.2 Olika typer av försäkring.................................................................................................288 15.3 Några allmänna försäkringsrättsliga frågor...................................................290 15.4 Skadeförsäkring........................................................................................................................293 15.5 Personförsäkring.......................................................................................................................296 15.6 Patient- och läkemedelsskador .................................................................................299

17


Innehåll

Familjerätt 16. Familjerättens innehåll och utveckling..........................................................303 17. Äktenskap och andra samlivsformer................................................................305 17.1 Äktenskaps ingående ..........................................................................................................305 17.2 Äktenskapsskillnad ...............................................................................................................306 17.3 Äktenskapets rättsverkningar .....................................................................................307 17.3.1 Allmänna grunder ...............................................................................................307 17.3.2 Underhållsskyldighet ......................................................................................308 17.3.3 Makars egendomsförhållanden .............................................................309 17.3.4 Bodelning ....................................................................................................................311 17.4 Samboende.....................................................................................................................................315 18. Föräldrar och barn................................................................................................................319 18.1 Fastställande av moderskap och faderskap....................................................319 18.2 Adoption...........................................................................................................................................321 18.3 Personliga rättsförhållanden. Barnets efternamn. Vårdnad. Boende och umgänge..........................................................................................................322 18.4 Underhållsskyldigheten.....................................................................................................327

Successionsrätt 19. Olika slag av ­succession....................................................................................................333 19.1 Arv..........................................................................................................................................................333 19.1.1 Arvsordning och arvsdelning....................................................................333 19.1.2 Efterlevande makes arvsrätt.......................................................................336 19.1.3 Vissa allmänna förutsättningar för arvsrätt ...............................339 19.1.4 Allmänna arvsfonden........................................................................................339 19.1.5 Laglott..............................................................................................................................340 19.1.6 Förskott på arv.........................................................................................................341 19.2 Testamente. Arvsavtal.........................................................................................................341 19.2.1 Upprättande av testamente ........................................................................341 19.2.2 Testamentets innehåll.......................................................................................343 19.2.3 Delgivning och klander av testamente. Jämkning för laglott m.m...........................................................................344 19.2.4 Arvsavtal........................................................................................................................345

18


Innehåll

20. Boutredning och ­arvskifte.............................................................................................347 20.1 Dödsbo och dödsbodelägare.........................................................................................347 20.2 Dödsbos förvaltning..............................................................................................................347 20.3 Bouppteckning...........................................................................................................................348 20.4 Bodelning och arvskifte....................................................................................................349 Några juridiska uttryck och termer.....................................................................................351 Register...........................................................................................................................................................355 Lagregister...................................................................................................................................................370

19


Rätt och r­ ättsutveckling


1. Rättsordningen och rättskällor

1.1 Rättsordningens begrepp och indelning 1.1.1 Rättsreglerna I alla sammanhang behöver vi spelregler. Det kan gälla inom familjen, bland vänner, i organisationer och för hela samhällen eller stater. Spelreglerna är inte enhetliga, det är skillnad på sedvanor/tradition, moral och rätt. Rättsregler finns bl.a. i form av lagar och förordningar som tillämpas (används) av domstolar och andra myndigheter. Rättsregler kommer till stånd på olika sätt. Reglerna om hur lagar och andra författningar stiftas i Sverige är fastlagt i regeringsformen (främst 8 kap.). Rättsregler kan också tillskapas av Högsta domstolen (domstolspraxis). Vidare kan rättsregler uppkomma genom handelsbruk. Systemet av rättsregler kallas för rättsordningen (”gällande rätt”, ”den positiva rätten”). Rättsordningen är i ständig förändring, dels tydligt genom lagändringar, dels gradvis genom ändringar i personers och företags beteenden och uppfattningar eller genom rättspraxis, där principer långsamt växer fram och förändras. Rättsreglerna och rättsordningen är mer bindande än sådana spelregler som endast följer av moral eftersom efterlevnaden av moralregler inte skyddas av myndigheters verkställande makt. Ordet ”lag” är mångtydigt. Ordet kan avse ”rättsordningen” som helhet. Men ”lag” kan också avse en skriven rättsregel, tillkommen i behörig ordning. Ofta används ”lag” synonymt med författning. Med en författning som i sin rubrik kallas lag avses en lag som är antagen av riksdagen. En författning som i sin rub-

Spelregler

Rättsregler

Rättsord­ ningen

Lag

23


1. Rättsordningen och rättskällor

Författ­ ningar

Oskriven rätt

Sedvanerätt

24

rik kallas förordning beslutas av regeringen, antingen med stöd av bemyndigande i en lag eller med stöd av regeringsformens regler om vad som faller inom regeringens kompetensområde. Lagar och övriga författningar offentliggörs i löpande tidsföljd i en officiell publikation, Svensk författningssamling (SFS), som har utkommit sedan 1825. Varje författning har sitt nummer (t.ex. 1970:988). Vanligen anges i slutet av författningen den dag då den ska träda i kraft; ofta finns där också särskilda övergångsbestämmelser. Lagar och författningar finns tillgängliga på internet, både på officiella webbsidor (t.ex. www.riksdagen.se) och på internetplatser som tar betalt för sina tjänster (t.ex. InfoTorg eller Zeteo). Lagar sammanställs också i böcker, t.ex. ”den blå lagboken”, ”den gröna lagboken” eller ”den röda lagboken”. Dessa sammanställningar följer olika systematik och kan vara inriktade på olika ämnesområden. De innehåller långt ifrån alla lagar. Det är inte fråga om officiellt sanktionerade lagböcker, utan helt enkelt sammanställningar som förlag ger ut precis som vilken annan bok som helst. Lagar, förordningar och andra författningar, den skrivna rätt­ en, innehåller inte alla spelregler i samhället. Det finns en oskri­ ven rätt som är lika mycket rättsregler som den skrivna rätten på så sätt att den sanktioneras av myndigheter. ”Rätt” är ett vidare begrepp än ”lagstiftning”. Detta framträder tydligt i det engelska språket som skiljer mellan ”law” och ”legislation”, där det senare begreppet hänvisar till den skrivna rätten. I civilrätten finns många områden som inte blivit föremål för lagstiftning och som inte heller blivit föremål för avgöranden i Högsta domstolen. Då kan det vara svårt att bedöma vad som gäller. Man säger att rättsläget är oklart. Om en oskriven regel anknyter till vad som är ett allmänt förekommande handlingssätt i den mänskliga samlevnaden betecknas den ofta som sedvanerätt. Ett bestämt handelsbruk (en kutym) kan i en viss bransch ha stadgat sig till en sedvanerättslig regel. Många av de centrala civilrättsliga lagarna är kodifieringar av handelsbruk, vilket framkommer i t.ex. 3 § köplagen, som stadgar


1.1 Rättsordningens begrepp och indelning

att handelsbruk eller annan sedvänja har företräde framför lagens bestämmelser. Det finns alltså rättsregler utanför vad som följer av lagar och domstolspraxis. Det är svårt att beskriva dessa regler. Ibland säger man att ”det ligger i sakens natur”, ibland talar man om ”naturrätt” eller om ”allmänna rättsprinciper”. Rättsreglerna är sanktionerade. Det betyder att brott mot dem kan leda till tvångsåtgärder (sanktioner) från myndighets sida. Spelregler som endast följer av moral är inte sanktionerade av myndigheter. Seden bjuder att man hälsar på vänner och bekanta, men den som inte hälsar riskerar ingen juridisk påföljd – sanktionen är i stället ”social” på så sätt att man inte blir populär. Vanligen har varje självständig stat sin egen rättsordning. Det finns svensk rätt, dansk rätt, norsk rätt, fransk rätt, kinesisk rätt osv. I vissa stater finns områden med delvis skilda rättsregler. I Storbritannien finns bl.a. en särskild engelsk rätt och en särskild skotsk rätt. I förbundsstater är det vanligt att bara vissa rättsregler är gemensamma och att i övrigt de särskilda delstaterna har sina egna rättsregler. Detta är fallet i USA och till viss grad i Tyskland. Numera finns en särskild EU-rätt som är gemensam för alla medlemsstater i EU; medlemsstaterna har delvis gemensamma europeiska rättsregler och delvis egna nationella rättsregler. 1.1.2 Rättens indelning Det finns olika rättsområden. De två huvudområdena är privat­ rätt och offentlig rätt. Offentlig rätt handlar om relationen mellan staten å ena sidan och medborgaren å den andra. I offentlig rätt ingår straffrätt, processrätt och skatterätt som alla handlar om i vilken utsträckning staten (myndigheter) får fatta beslut som ingriper i individens förhållanden. Till den offentliga rätten hör också reglerna om hur lagar blir till och om hur staten ska styras (statsrätt) samt regler om myndigheter och deras beslutsordning (förvaltningsrätt). Tvister mellan medborgare och staten handläggs vanligen av särskilda domstolar. Ofta fattas ett första beslut av någon myndighet, vilket kan överklagas till förvaltningsrätten (f.d. länsrätten), vilket i

Sanktioner

Nationella rättsregler

Offentlig rätt

25


1. Rättsordningen och rättskällor

Privaträtten

Tvister

sin tur kan överklagas till kammarrätten och Högsta förvaltningsdomstolen (f.d. Regeringsrätten), som är högsta instans. Det finns också speciella förvaltningsdomstolar, t.ex. Marknadsdomstolen. Privaträtten handlar om förhållanden mellan personer och mellan företag. Det kan t.ex. röra frågan om vem som äger en viss sak eller om en person har rätt att få pengar av en annan person. Till privaträtten räknas bl.a. reglerna om köp, hyra, arrende, lån, skuldebrev, borgen, pantsättning, anställning, samarbete genom bolag, regler om ingående av avtal, fullmakt, regler om skadestånd på grund av skadegörelse m.m. Till privaträtten hör också reglerna om äktenskaps ingående och upplösning, äkta makars egendom, adoption, arv, testamente och boutredning. Privaträtt kallas i Sverige och på den europeiska kontinenten för civilrätt (på engelska heter det Private Law) och det är detta rättsområde som denna bok behandlar. Benämningen civilrätt stammar från det romerska uttrycket ius civile (som dock i klassisk tid hade en delvis annan innebörd). Civilrättsliga tvister (och även vissa offentligrättsliga tvister som t.ex. brottmål) handläggs av allmänna domstolar, dvs. tingsrätt, vars avgöranden kan överklagas och prövas av hovrätt och sedan Högsta domstolen. Det finns också specialdomstolar för vissa civilrättsliga tvister, t.ex. Arbetsdomstolen.

1.2 Några drag ur rättsutvecklingen

Romerska rätten

26

1.2.1 Historisk och internationell utblick Inom den antika medelhavsvärlden framträdde romarna som skickliga jurister, och den romerska rätten har varit viktig för den europeiska rättsutvecklingen. Modern juridik börjar med den romerska republikens ”de tolv tavlornas lag” från 449 f.Kr. som säkerställde plebejernas (underklassens) rätt mot patriciernas (överklassens) godtyckliga regeltillämpning. Den romerska rätten utvecklades genom domstolspraxis, rättslärda personers (juristkonsulters) skrifter och lagstiftning. Dessa svåröverskådliga regler reviderades och sammanfattades av kejsar Justinianus i det östromerska riket (ca 530 e.Kr.) till ett stort lagverk, som


1.2 Några drag ur rättsutvecklingen

eftervärlden döpt till Corpus juris civilis (en sorts lagbok). Den romerska rätten studerades ingående vid de medeltida universiteten och inom rättsvetenskapen uppträdde vissa skolor, bl.a. glossatorerna och postglossatorerna, som förklarade hur innehållet i Corpus juris civilis skulle tolkas och tillämpas. Den romerska rätten fick betydelse för den medeltida kyrkans rättsordning, den kanoniska rätten, som i sin tur fick stort inflytande inte minst inom familjerätten. En viktig epok i privaträttens utveckling är handelslivets blomstring i en rad medeltida städer, särskilt i Italien och till följd av Hansan i norra Europa. Genom det handelsbruk och de seder (det som på latin kallas lex mercatoria) som utvecklades där lades grunden till många moderna civilrättsliga lagar. I samband med att nationalstaterna ökade i betydelse började man från 1700-talets slut på många håll i Europa sammanfatta de viktigare rättsreglerna i stora systematiska lagverk (kodifikationer). Code civil (”Code Napoleon”) av år 1804 blev förebilden för många länder (bl.a. Belgien, Italien och Spanien). Dess inflytande kan spåras även i Sverige under 1800-talet. Berömd är också den tyska Bürgerliches Gesetzbuch (BGB) från 1896 (med ikraftträdande den 1 januari 1900), som påverkat lagstiftningen i Sverige och andra länder. I de nordiska länderna saknas kodifikationer. I stället finns flera lagar som behandlar enskilda isolerade områden. Lagstiftningen är inte uppbyggd på samma heltäckande systematiska sätt som i många andra länder på den europeiska kontinenten. Systematiseringsarbetet har i stället gjorts genom rättsvetenskaplig forskning (doktrin). De enskilda svenska lagarna finns sammanställda i s.k. lagböcker – men det är alltså inte samma sak som en sammanhållen strukturerad kodifikation. I den angloamerikanska rättskretsen (common law) saknas stora kodifikationer och det är först under senare hälften av 1900-talet som dessa länder börjat stifta lagar i större omfattning. Angloamerikansk rätt har historiskt sett utvecklats genom domstolspraxis (case law) även om den numera till stor del baseras på detaljerad lagstiftning.

Lex ­mercatoria

Kodifika­ tioner

Lagböcker Common law

27


1. Rättsordningen och rättskällor

Harmonise­ ring

Landskaps­ lagar

1734 års lag

Balkar

28

Den europeiska integrationen har medfört ökad europeisk lagharmonisering, dvs. likadana rättsregler i olika stater. Den har också medfört att de historiska skillnaderna i rättssystematik och rättsteknik i olika länder har minskat. 1.2.2 Svensk rättsutveckling När svensk rätt på allvar träder fram i historiens ljus, möter den oss i form av ett antal landskapslagar. Dessa, som från början bevarats i den muntliga traditionen, skrevs ner under 1200-talet och 1300-talet, till en början som privata minnesanteckningar (rättsböcker), längre fram delvis som officiella lagverk (lagböcker). Kungamakten verkade för en modernisering och unifiering (likriktning) av rikets rätt, och ca 1350 tillkom två allmänna lagar: Magnus Erikssons allmänna landslag och samma kungs allmänna stadslag. Landslagen utgavs senare i en reviderad version, Kristoffers allmänna landslag (1442). Lands- och stadslagarna gällde in på 1700-talet men kompletterades av domstolspraxis och av särskild lagstiftning (särskilt under 1600-talets stora samhällsomdaning). Under denna tid påverkades reglerna i hög grad av influenser från andra länder. Flera försök gjordes att revidera landslagen. Den stora lagkommission som tillsattes under Karl XI lyckades till sist – efter många personskiften och många avbrott – slutföra arbetet, vilket 1734 resulterade i en ny allmän lag, Sveriges rikes lag. Denna 1734 års lag kodifierade erfarenheterna från den föregående perioden och bildade utgångspunkt för den svenska civil-, straff- och processrättens senare utveckling. Samma historiska betydelse har lagen för Finland. I Danmark och Norge tillkom motsvarande lagverk tidigare (Christian V:s Danske Lov 1683 och samma kungs Norske Lov 1687). 1734 års lag var, liksom sina äldre föregångare, indelad i balkar (huvudkapitel). Det fanns nio balkar: giftermålsbalken, ärvdabalken, jordabalken, byggningabalken, handelsbalken, missgärningsbalken, straffbalken, utsökningsbalken och rättegångsbalken. Nästan alla bestämmelser i 1734 års lag har numera ersatts.


1.3 Rättsreglernas struktur

Ibland har det skett genom fristående speciallagar och ibland genom nya lagar som kallats för balkar, t.ex. 1987 års äktenskapsbalk (ÄktB), föräldrabalken (FB) av år 1949, ärvdabalken (ÄB) av år 1958, utsökningsbalken (UB) från 1981, jordabalken (JB) av år 1970 och miljöbalken (MB) av år 1998. I den gamla byggningabalken (BB) gäller i dag endast några få regler. I handelsbalken (HB) finns några få ursprungliga stadganden kvar men de viktigaste reglerna på detta område finns i nyare särskilda lagar. Ny civilrättslig lagstiftning rör ofta ämnen som inte behandlades i 1734 års lag, t.ex. de arbetsrättsliga lagarna, lagarna om aktiebolag, föreningar, upphovsrätt, patenträtt och varumärkesrätt. Av stor betydelse för den svenska civilrättens utveckling har det nordiska lagstiftningssamarbete varit som inleddes på 1870-talet. Det nordiska samarbetet har dock fått minskad betydelse eftersom lagstiftningssamarbetet numera mest sker inom ramen för EU.

1.3 Rättsreglernas struktur De flesta rättsregler är handlingsregler, de beskriver hur man ska bete sig. Handlingsregeln vänder sig dels till personer, dels till myndigheter. Till exempel bostadshyresreglerna är tänkta som regler för hur hyresvärdar och hyresgäster ska handla, vilka krav de kan ställa på varandra osv. Samtidigt beskriver reglerna vilka beslut domstolar och andra myndigheter ska fatta. Den typiska rättsregeln är uppbyggd efter schemat: om ett visst faktum föreligger, så ska en viss konsekvens inträda. Det kallas för rättsfaktum och rättsföljd (rättsverkan). Om någon sålt en sak, så ska varan vid leveransen vara felfri. Om någon lånat pengar, så är han skyldig att betala tillbaka lånet på förfallodagen. Om en vårdare på förskola har tillsyn över ett barn, så är han eller hon skyldig att hindra barnet från att skada sig själv eller någon annan. Med rättsföljd kan man också avse den rättsliga påföljd (sanktion) som följer när någon inte betett sig i enlighet med handlingsregeln. Om säljaren inte levererar en felfri vara, så kan han vara skyldig att avhjälpa felet och betala skadestånd till köparen.

Nordiskt samarbete

Handlings­ regler

Rättsfaktum och rättsföljd

Påföljd

29


1. Rättsordningen och rättskällor

Självtäkt

Om den som lånat pengar inte betalar tillbaka i tid, så blir han skyldig att betala dröjsmålsränta. Om vårdaren brister i tillsynen över barnet, så blir arbetsgivaren skyldig att ersätta den skada som barnet orsakat. När man har en rättighet i förhållande till någon annan, så kan man inte själv ta sig rätt. Det är brottsligt (självtäkt eller olovligt förfogande). Om Sonja t.ex. har rätt att få en tavla som hon köpt av Albrecht så kan hon inte ta sig in i Albrechts hus och hämta tavlan utan Albrechts tillåtelse. Hon får inte heller rycka tavlan ur Albrechts hand. På samma sätt får den som blivit bestulen på sin cykel inte själv ta den tillbaka om han ser den på grannens bakgård. Den som vill göra sin rätt gällande och inte lyckas få motpartens samtycke, måste be myndigheterna om hjälp. Ofta är det Kronofogdemyndigheten som hjälper till med detta, som kallas för exekutivt tvång. För att kronofogden ska kunna agera behövs en exekutionstitel. Det kan man få bl.a. genom en dom i domstol (se vidare avsnitt 7.5.4). Det är alltså inte tillräckligt att påstå att man har en rättighet. Den måste fastslås i en exekutionstitel.

1.4 Svensk rätts i­ nternationella beroende

Konven­ tioner

30

1.4.1 Konventioner Förhållandet mellan stater regleras av folkrätten. Stater kan sluta avtal med varandra och frivilligt följa dessa avtal samt seder och bruk som utvecklats, men det finns ingen överstatlig makt som kan säkerställa efterlevnaden. Visserligen finns det internationella domstolar som kan uttala sig om vad som gäller enligt folkrätten i ett visst fall, men det finns i princip ingen verkställande makt som kan säkerställa efterlevnaden av den internationella domstolens beslut. De lagar som stiftas i Sverige bygger i ökande grad på internationella konventioner (dvs. överenskommelser mellan olika stater om att i sina länder införa vissa likalydande lagar). Genom konventioner kan flera länder samordna sina regler. Syftet är att skapa likadana eller snarlika regler i de stater som biträder kon-


1.4 Svensk rätts ­internationella beroende

ventionen. Konventioner kan utarbetas i olika internationella organ (t.ex. FN). När samarbetet sker mellan två stater brukar man tala om bilaterala avtal. Att Sverige tillsammans med andra stater kommit överens om och formellt ratificerat en internationell konvention innebär inte att den blir svensk lag. Ratificeringen innebär endast att Sverige åtagit sig i förhållande till de andra staterna att omvandla konventionen till svensk lag. I ett andra steg ska konventionen omvandlas till svensk lag (införlivas i svensk rätt). Även om lagen är svensk brukar domstolar sträva efter att tolka lagen i enlighet med hur motsvarande konventionsbaserade lagar tolkas i andra länder. För vissa konventioner finns det databaser med samlad internationell rättspraxis, t.ex. beträffande den internationella köplagen, CISG (www.uncitral.org/clout). En särskild karaktär har arbetet inom internationella organisationer med syfte att tillförsäkra alla människor vissa minimirättigheter. Grundläggande är den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, antagen 1948 av FN:s generalförsamling. Mera omedelbar betydelse för den praktiska rättstillämpningen i Sverige har den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) från 1950. Denna konvention, som binder de stater som är medlemmar av Europarådet, tillämpas av en europeisk domstol för mänskliga rättigheter (Europadomstolen – som alltså inte är samma sak som EU-domstolen) med säte i Strasbourg. Sverige har i flera fall förlorat mål enligt Europakonventionen och därefter tvingats vidta ändringar i den svenska lagstiftningen. Europakonventionen utgör en del av den svenska rätten (lag 1994:1219). Det betyder att konventionen kan åberopas direkt inför svenska domstolar och myndigheter för prövning av om svensk rätt tillgodoser det skydd som konventionen uppställer för t.ex. den enskildas privat- och familjeliv eller rätt till sin egendom. EU-staterna har 2009 antagit en stadga om de grundläggande rättigheterna som är bindande för medlemsländerna. FN:s barnkonvention av år 1989 har ratificerats av Sverige, men den har inte genom lagstiftning gjorts direkt tillämplig för

Ratificering

Europa­ konventionen

Barn­ konventionen

31


1. Rättsordningen och rättskällor

svenska domstolar och myndigheter. Regering och riksdag ska eftersträva att svensk rätt motsvarar de krav som konventionen ställer. I första hand sker detta genom att lagstiftningen på olika områden ses över.

Europeiska unionen

Förord­ ningar och direktiv

Direkt effekt

Förhands­ avgörande

32

1.4.2 EU-rättens betydelse i Sverige Svensk lagstiftning påverkas i hög grad av Sveriges medlemskap i Europeiska unionen (EU). Medlemsländernas lagstiftning harmoniseras på åtskilliga områden. EU kan fatta beslut om regler med direkt bindande verkan för medlemsstaterna och deras medborgare utan att Sverige införlivar dem i svensk rätt och i princip mot Sveriges riksdags vilja. De viktigaste rättsakterna i EU är förordningar och direktiv. En förordning blir omedelbart tillämplig i medlemsländerna; en stor mängd administrativa föreskrifter för olika typer av näringsverksamhet har denna form. Ett direktiv däremot ålägger medlemsstaterna att införa en viss typ av regler men staterna kan själva välja i vilken form direktivet ska genomföras, t.ex. i vilken lag en viss bestämmelse ska placeras och hur den ska utformas i detalj. På civilrättens område har normgivningen inom EU vanligtvis formen av direktiv. Det åligger Sverige att se till att de svenska lagarna överensstämmer med de regler som bestämts i direktiven genom att implementera dem (vanligen inom en viss tidsfrist). Direktiv, fördrag och andra rättsakter kan ibland ha direkt ef­ fekt i ett medlemsland. Det innebär bland annat att enskilda och företag kan ha rätt till skadestånd av en medlemsstat, om de lidit skada därför att staten försummat att inom föreskriven tid införa ett EU-direktiv. Det är ett EU-intresse att lagarna som är en följd av direktiv til�lämpas enhetligt i hela unionen. En nationell domstol, som ställs inför en oklar fråga om innebörden av EU-rätten, får därför inhämta ett s.k. förhandsavgörande från EU-domstolen. Högsta domstolen och andra domstolar som dömer i sista instansen är skyldiga att inhämta förhandsavgöranden vid tolkning av EU-rätten. Förhandsavgöranden är bindande för den nationella domstolen.


1.4 Svensk rätts ­internationella beroende

EU:s direktiv (liksom förordningar) saknar oftast skriftliga förarbeten. Underlaget för att bedöma reglernas syfte och ändamål består främst av direktivets ordalydelse jämte den s.k. preambel som innehåller förhållandevis kortfattade (och ibland motstridiga) uttalanden om ända­målen. När ett direktiv har implementerats i svensk lag, så kan direktivstexten vara av betydelse för att tolka den svenska lagtexten. Många viktiga civilrättsliga lagar har påverkats av EU:s direktiv, t.ex. konsumentköplagen (se avsnitt 6.2 i denna bok), konsumentkreditlagen (avsnitt 6.7), lagen om paketresor (avsnitt 6.6.3), upphovsrättslagen (avsnitt 8.2), aktiebolagslagen (avsnitt 12.2.3), lagar inom arbetsrätten (avsnitt 13.4 och 13.5) och produktansvarslagen (avsnitt 14.3.7). 1.4.3 Internationell privat- och processrätt Många problem är gränsöverskridande, vilket ger upphov till problem att fastställa vilket lands rättsordning som gäller för att lösa problemet. Exempel: Ett svenskt företag köper ett fartyg från ett skeppsvarv i Korea. Köparen och säljaren blir oense om i vilket skick fartyget ska vara. Tvisten kan skapa svåra problem av internationell natur: • Vilket lands domstol kan pröva tvisten? • Vilka regler gäller; de svenska eller de koreanska (eller något annat lands lag)? • Kan man få hjälp av utländska myndigheter i Korea om en svensk domstol kommit fram till att det koreanska skeppsvarvet ska betala pengar till den svenska köparen och skeppsvarvet vägrar att betala frivilligt? Exemplet aktualiserar till en början frågan om en av parterna kan väcka talan mot den andra vid domstol i Korea eller i Sverige. Det kan vara så att båda ländernas domstolar har behörighet att enligt sina nationella regler ta upp tvisten. Om länderna inte är bundna

33


1. Rättsordningen och rättskällor

Inter­ nationell processrätt

Inter­ nationell privaträtt

Avtalat ­lagval Starkast anknytning

34

av någon relevant internationell konvention, avgörs nämligen en domstols behörighet enligt det egna landets regler om s.k. inter­ nationell processrätt; trots terminologin är det fråga om nationell rätt i varje land och det borde alltså kallas för nationell interna­ tionell processrätt. Om en svensk domstol är behörig att ta upp en tvist mellan den koreanska tillverkaren och den svenska köparen måste domstolen därefter avgöra vilket lands lag angående fartygsköp som ska användas för bedömningen. Detta val av tillämplig lag sker i svensk domstol enligt reglerna i den svenska internationella privaträt­ ten, som också är en del av nationell rätt. Varje stat har nämligen sin internationella privaträtt (nationella internationella privaträtt). Motsvarande gäller vid eventuell domstolsprövning i Korea. Det kan alltså hända att en svensk domstol ska avgöra tvisten enligt de lagregler om fartygsköp som gäller i Korea. De internationellt privaträttsliga reglerna handlar inte om de sakförhållanden som ska bedömas. Reglerna är formella. De är inte materiella normer utan lagvalsregler. I de flesta länder kan parter i en internationell transaktion själva välja tillämplig lag genom en överenskommelse i sitt avtal. När parterna inte har gjort ett lagval själva, är den grundläggande regeln att lagvalet ska bestämmas med hänsyn tagen till vilken stat transaktionen har den starkaste anknytningen. Om lagvalet gäller familjerätt (t.ex. förutsättningar för äktenskapsskillnad eller delning av makars egendom) eller arvsrätt står två huvudprinciper mot varandra. Nationalitetsprincipen fäster avgörande vikt vid en persons nationalitet (medborgarskap). Do­ micilprincipen utgår i stället från vederbörandes stadigvarande hemvist (domicil). Stater har strävat efter att skapa så lika regler som möjligt på den internationella privat- och processrättens område. Exempel på centrala rättsakter inom detta område är EU-förordningen nr 593/2008 om tillämplig lag på avtalsförpliktelser (den s.k. Rom I), Rådets förordningar nr 44/2001 och 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens respektive äktenskaps- och föräldrarättens områden


1.5 Lagtolkning

(de s.k. Bryssel I- och II-förordningarna) samt FN-konventionen från 1958 om verkställighet av utländska skiljedomar som införlivats i lagen (1999:116) om skiljeförfarande.

1.5 Lagtolkning Lagar bör skrivas så, att de kan förstås utan alltför stora svårigheter. De måste samtidigt vara exakta, logiskt följdriktiga och tillräckligt fullständiga. Lagtext ska helst vara klar, kort, exakt och fri från främmande ord. Det är alltså svårt att skriva lagtext. Trots alla ambitioner är det ofta svårt att förstå lagtext. Tolkning av lagtext kan ske med olika tolkningsmetoder. En möjlighet är att tolka en lag strikt efter bokstaven. Men då måste man veta vad lagens ord betyder. Är det rätt att hålla sig till ordens betydelse i allmänt språkbruk – som ofta är vagt – eller ska man följa speciell fackterminologi? Bokstavstolkning med logiskgrammatisk analys av texten kan leda till orimligt formalistiska resultat. En läsning av en lagbestämmelse enligt ordalagen bör därför kompletteras med en tolkning som stämmer med lagens ändamål, ratio legis, vilket kallas för en teleologisk tolkningsmetod. Ändamålstolkning kan ibland stå i strid mot bokstavstolkning. En extensiv (utvidgande) tolkning går längre än vad ordalagen i strikt mening medger. Omvänt förekommer det att hänsynstagande till lagens ändamål leder till restriktiv (inskränkande) tolkning av den språkliga utformningen. När en bestämmelse inte är direkt tillämplig kan ibland en ana­ logisk tolkning med stöd av lagens ändamål vara lämplig. När en domstol gör en analogi, brukar den hänvisa till grunderna för ett visst lagrum i stället för till själva lagrummet som sådant. Analogier är särskilt lämpliga när lagbestämmelsen ger uttryck för en allmän princip som gäller också utanför lagens begränsade tillämpnings­område.

Tolka lagtext

Analogi

Exempel: I en lokal finns förbud mot medtagande av hundar. Frågan är om det är tillåtet att ta med en katt in i lokalen. Svaret beror på vad syftet är med hundförbudet. Om syftet är att

35


1. Rättsordningen och rättskällor

skydda pälsallergiker, är det naturligt att tolka förbudstexten analogt så att den gäller också för katter. Men om syftet med förbudstexten är att hindra smitta av en viss sjukdom som endast hundar kan ha, ligger det närmare till hands att tolka förbudet e contrario (motsatsvis), dvs. så att förbudet inte gäller för katter.

Förarbeten

36

Vid ändamålstolkning av lagtext, kan det uppkomma problem med att fastställa vad ändamålet är. Man brukar skilja på en sub­ jektiv teleologisk lagtolkningsmetod, som går ut på att fastställa vad lagstiftaren avsett, och en objektiv teleologisk lagtolkningsmetod, som försöker fastställa ändamålet mot bakgrund av fria lämplighetsöverväganden. Vid en subjektiv teleologisk lagtolkningsmetod är det naturligt att studera lagens förarbeten. För viktigare lagar tar förarbetet vanligen ganska många år. Vanligtvis inleds arbetet med en utredning i en kommitté, som ger ut ett betänkande (förslag) som ingår i serien Statens offentliga utredningar (SOU). Ett betänkande innehåller vanligen förslag till lagtext samt en redogörelse för tankegångarna bakom förslaget, s.k. motiv. Betänkandet går sedan ut på remiss till myndigheter, organisationer m.fl. På grundval av remissvaren sker en bearbetning i ämnesansvarigt departement och därefter inhämtas ibland yttrande från Lagrådet (som bl.a. kontrollerar hur lagförslaget förhåller sig till grundlagarna). Lagrådets yttrande kan föranleda ytterligare bearbetning i departementet. Efter detta utformas regeringens proposition till riksdagen. I riksdagen behandlas propositionen först i utskott (av några riksdagsmän) och sedan i plenum (av alla riksdagsmän). Bifaller riksdagen propositionen, anmäls detta i skrivelse till regeringen som promulgerar lagen. Bakgrunden till en lag och hur den varit avsedd att fungera framkommer ofta i förarbetena till lagen, dvs. betänkandet (SOU:n) samt regeringspropositionen, utskottsutlåtandet och riksdagens protokoll. Förarbetena finns tillgängliga på www.regeringen.se. I vårt land spelar förarbetena förhållandevis stor roll för lagarnas tolkning. Ett hänsynstagande till uttalanden i en lags förarbeten kan öka förutsebarheten i lagens tillämpning. Men det ligger


1.6 Rättspraxis

en fara i att lägga alltför stor vikt vid förarbetena eftersom riksdagen endast antagit själva lagtexten och alltså inte all den text som ligger bakom utformandet av lagtexten. Lagens förarbeten har därför en begränsad vägledande betydelse. I andra länder lägger man normalt sett inte alls vikt vid en subjektiv teleologisk lagtolkningsmetod. Bland annat på grund av det gemensamma lagstiftningsarbete som sker inom ramen för EU – där det saknas motsvarighet till de svenska förarbetena – får de svenska förarbetena allt mindre betydelse och ersätts av en objektiv teleologisk metod som används i t.ex. EU-domstolen. När en svensk lag har sitt ursprung i ett EU-direktiv, får direktivstexten och de ändamål som framgår av direktivets preambel betydelse för att tolka lagtexten.

1.6 Rättspraxis När en lagtext är svårtolkad eller när en fråga inte får sitt svar i skriven rätt är det naturligt att söka stöd i den bedömning som domstolarna gjort i tidigare likartade rättsfall. Högsta domstolens (HD:s) avgöranden (s.k. prejudikat) är särskilt viktiga eftersom domare i underrätterna (tingsrätter och hovrätter) i princip måste följa HD:s praxis. På arbetsrättens område spelar Arbetsdomstolens (AD:s) domar samma roll. För stora delar av den offentliga rätten har praxis hos Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) liknande betydelse. Domstolar och andra myndigheter har ingen formell skyldighet att följa rättsfall från Högsta domstolen men de avviker inte gärna utan starka skäl. Respekten för prejudikat ökar förutsebarheten för den rättsliga bedömningen av likartade fall i framtiden och bidrar därmed till rättssäkerhet. HD:s domar finns tillgängliga på www.hogstadomstolen.se och Arbetsdomstolens domar på www.arbetsdomstolen.se. HD:s domar kan behöva tolkas. Det är svårt att bedöma hur stor räckvidd ett avgörande från HD har i ett fall som är snarlikt men inte exakt likadant. Det gäller att fastställa den avgörande domsgrunden (ratio decidendi). Ibland kan domskälen innehålla uttalanden av supplerande karaktär (obiter dicta) som inte har

Prejudikat

37


1. Rättsordningen och rättskällor

Prejudikat­ värde Underrätts­ domar

EU-­ dom­stolen

Allmänna reklamations­ nämnden

Skilje­ förfarande

Doktrin

38

med målet att göra direkt. Prejudikatvärdet av sådana uttalanden är mindre än värdet av ratio decidendi. Domar från underrätterna, dvs. tingsrätter och hovrätter, är inte prejudicerande. Det betyder att de inte är bindande och därför inte utgör rättskällor i ordets strikta bemärkelse. I takt med att allt fler underrättsdomar finns enkelt tillgängliga på diverse webbsidor på internet, blir det emellertid allt vanligare med hänvisningar till underrättsavgöranden. Det är troligt att tingsrätter och hovrätter i allt högre grad tar intryck av tidigare avgöranden i underrätter. Här ser vi möjligen en gradvis förändrad inställning till betydelsen av underrättsavgöranden som rättskällor. Domar från EU-domstolen har betydelse för den svenska rättstillämpningen. HD är skyldig att följa EU-domstolens praxis och att i oklara fall begära förhandsavgörande från EU-domstolen om EU-rättens innehåll. Många civilrättsliga tvister avgörs utan medverkan av domstol. Allmänna reklamationsnämnden, ARN, (www.arn.se) ger rådgivande uttalanden i tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Ett sådant uttalande kan inte sanktioneras med myndighets hjälp och hindrar inte att den ena parten kan väcka talan vid domstol. Men i praktiken accepteras ofta ARN:s beslut av näringsidkare eftersom de annars blir ”svartlistade”. Inom affärslivet avgörs ofta kommersiella tvister enligt lagen (1999:116) om skiljeförfarande. Det är en form av privat domstolsförfarande med domare (skiljemän) som utses och avlönas av parterna. Vanligtvis är sådana avgöranden inte offentliga och inom vissa rättsområden är det därför svårt att bilda sig en uppfattning om hur rättsregler tillämpas i praktiken.

1.7 Rättsvetenskapen Det som skrivs av författare om juridik och som baseras på ingående analyser brukar kallas för rättsvetenskap eller doktrin. En uppgift för rättsvetenskaplig forskning är att analysera rättsreglerna med hjälp av rättskällematerial; lagstiftning, lagförarbeten, rättsfall och handelsbruk. Sådana analyser brukar kallas för rätts­


1.7 Rättsvetenskapen

dogmatik. I rättsvetenskapen beskrivs ofta en rättsregels uppbyggnad, dess förhållande till andra rättsregler och vilka intressen regeln är avsedd att tillgodose. Ofta belyser rättsvetenskaplig forskning normers historiska framväxt, vilket bidrar till att öka förståelsen om hur de ska tillämpas. Rättsvetenskapliga uttalanden utgör ibland en kompletterande rättskälla vid sidan av lag, förarbeten och rättspraxis. Man brukar skilja mellan ”hard law” (sådant som domstolarna måste lyda) och ”soft law” (som påverkar domarna på ett mjukare sätt i kraft av övertygande argumentation). Rättsvetenskapliga uttalanden är ”soft law”. Om en rättsvetenskaplig analys syftar till att finna gällande rätt, dvs. en prognos om hur en viss fråga kommer att avgöras i domstol, sägs analysen vara de lege lata (”rätten som den är”). En analys som är rättspolitiskt inriktad kan handla om hur rätten bör vara (resonemang de lege ferenda). Man får ofta en djupare förståelse för rättsregler om man undersöker rättsläget i andra länder. En sådan metod kallas för jäm­ förande eller komparativ rättsvetenskap. Mot bakgrund av att alltfler mellanhavanden är av internationell karaktär, är det viktigt att förstå hur svensk rätt förhåller sig till regler i andra länder. När det stiftas nya svenska lagar och när Högsta domstolen (HD) dömer inom områden där det saknas lagstiftning, är det ofta av intresse att få kunskap om innehållet i utländsk rätt. Komparativ rättsvetenskap kan bidra med sådan information och förståelse. En särskild form av ”soft law” av ökande civilrättslig betydelse är modellagar och principer som framtagits av internationella organisationer eller internationella forskargrupper. Dessa instrument kan närmast liknas vid doktrin, men får en särställning eftersom de utarbetats under lång tid och i nära samarbete mellan många erfarna forskare. Exempel på sådana arbeten som HD refererat till är UNIDROIT Principles of International Commer­ cial Contracts, Principles of European Contract Law och Prin­ ciples, Definitions and Model Rules of European Private Law: Draft Common Frame of Reference (DCFR). Motsvarande soft law-instrument finns inom familjerätt.

Hard law och soft law

De lege lata och de lege ferenda

Komparativ rättsveten­ skap

Modellagar och principer

39


Boken CIVILRÄTT är en mer än 100-årig klassiker. Den ger en introduktion till och översikt av civilrätten. Efter en inledande översikt av rättsordningen, behandlas civilrätten under avdelningar för allmän förmögenhetsrätt och särskilda avtalstyper, immaterialrätt, fastighetsrätt, associationsrätt, arbetsrätt, skadeståndsrätt, försäkringsrätt och familjerätt. Bland nyheterna i denna upplaga kan nämnas: • Sammanslagning av de inledande kapitlen. • Omarbetning och omstrukturering av kapitel 14 om skadestånd utanför kontraktsförhållanden. • Omarbetning av avsnittet om kreditavtal i kapitel 6, på grund av den nya konsumentkreditlagen. • Delvis omarbetning och omstrukturering av sakrätten, främst i kapitel 4 och 6. Professor C.G. Björling var bokens ursprungliga författare. Han efterträddes av professor Åke Malmström, som efterträddes av professor Anders Agell. Sedan 2010 har professor Christina Ramberg ansvar för revidering av boken. Professor Tore Sigeman är sedan lång tid författare till avsnittet om arbetsrätt. Till denna bok hör Övningsboken till Civilrätt av Stefan Zetterström.

Best.nr 47-09742-5

Tryck.nr 47-09742-5-00


9789147097425  

22 upplagan Christina Ramberg Christina Ramberg 80gr Offset papper 80gr bulk 1,20 Rygg = 20 mm reviderad av reviderad av

Read more
Read more
Similar to
Popular now
Just for you