9789140693297

Bära eller brista KOMMUNIKATION OCH RELATIONER I ARBETET MED MÄNNISKOR

2 UPPL.

Odd Harald Røkenes & Per-Halvard Hanssen

Förord Den här boken tar upp centrala begrepp och problemställningar som är kopplade till samverkan i olika yrkessammanhang och ger dig som läsare en introduktion i ämnet kommunikationsteori. Kommunikationsteori är ett område som rör flera yrken. Därför har det fallit sig naturligt för oss att integ­rera teorier och perspektiv från flera olika yrkesområden och traditioner.

Tanken är att boken ska användas under en längre tidsperiod och upplägget är sådant att det kan ligga till grund för en strukturerad undervisningsplan.

Boken riktar sig till olika yrkeskategorier och sammanhang där professionella yrkesutövare arbetar med människor, till exempel på skolor, inom sjukvården och socialtjänsten.

Vår önskan är att boken ska vara en interaktiv arbetsbok. Därför vill vi uppmana dig som läsare att samverka med andra, aktivt utforska de frågor som tas upp och reflektera över dig själv och din egen bakgrund i förhållande till arbetet med människor. Det är lika viktigt att på ett seriöst sätt försöka lösa de fortlöpande arbetsuppgifterna i boken som att läsa och förstå det teoretiska materialet. Det är en förutsättning för att man ska kunna utvecklas från att vara en god samtalspartner för vänner och bekanta i vardagen till att bli en god samtalspartner i sin yrkesutövning. Låt boken bli ett redskap för din personliga och professionella tillväxt och utveckling genom att du aktivt tar till dig innehållet och inte bara läser texten.

Den här upplagans struktur och uppbyggnad överensstämmer delvis med tidigare upplagas. Däremot innehåller boken åtskilligt nytt material. Vi skriver bland annat om vikten av mentalisering och medveten närvaro (mindfulness) i samverkan mellan människor. Den här upplagan rymmer också mer material om kommunikation inom medicinsk behandling, socialt arbete och pedagogisk verksamhet. Vi går också djupare in på frågor som samspelet mellan gener och miljö, neuroplasticitet, brukarkunskap och brukarinvolvering.

Boken är också uppdaterad beträffande forskning kring kommunikation och relationskompetens.

Några råd till lärare • Läs igenom hela boken innan du planerar undervisningen. Det är viktigt att du får en helhetsbild av bokens upplägg och tankegångar. Då är det lättare att vara flexibel i planeringen av varje enskilt undervisningstillfälle.

• Det är viktigt för den pedagogiska processens framskridande att du som lärare intar rollen som regissör och ledare i samband med övningar och gruppuppgifter.

• Vissa gruppuppgifter fungerar bäst när läraren är aktivt närvarande i gruppen.

• Låt gärna de studerande arbeta med materialet i boken under en längre tidsperiod.

• Betrakta uppgifterna och övningarna som förslag och anpassa dem gärna så att de passar den situation ni befinner er i.

• Ändra gärna på ordningsföljden i boken. Ta upp det ämne som passar bäst i den aktuella situationen. Det finns inget som hindrar att man hoppar fram och tillbaka.

• Boken kan vara användbar inom flera olika ämnesområden, till exempel etik och flervetenskapligt samarbete, samt för att belysa frågor och samverkanssituationer som uppstår under utbildningens gång. Den kan med andra ord användas fortlöpande under utbildningen och inte bara i ämnet kommunikation.

• Boken kan även användas för självstudier och i studiecirklar, till exempel om flera kolleger på en arbetsplats vill utvecklas på områdena relationskompetens och kommunikation.

Trondheim, juni 2012 Odd Harald Røkenes och Per-Halvard Hanssen

Innehåll 1. Relationskompetens och kommunikation

7

Odd Harald Røkenes

2. Det intersubjektiva mötet

43

Per-Halvard Hanssen

3. Utveckling av relationskompetensen

67

Odd Harald Røkenes

4. Bakgrund och sättet att vara

95

Odd Harald Røkenes

5. Förförståelse, människosyn och kommunikation

143

Odd Harald Røkenes

6. Att förstå den andre

161

Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes

7. Kommunikationsprocessen

193

Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes

8. Samverkan i yrkesrollen

221

Odd Harald Røkenes & Per-Halvard Hanssen

Litteraturförteckning

269

Sakregister

283

Bildförteckning

287

1 Relationskompetens och kommunikation Odd Harald Røkenes

Du kan redan kommunicera. Människan har en grundläggande, medfödd kommunikationsförmåga. Vi utvecklar vår allmänna kommunikationskompetens i samverkan med andra människor, först och främst genom språkutvecklingen. Därigenom blir vi delaktiga i en mångfaldig, nyanserad och värdefull kommunikationsgemenskap. Den allmänna kommunikationskompetensen är din främsta resurs när du ska arbeta med människor. Att göra ett bra jobb handlar till stor del om att använda det man redan kan i egenskap av kommunicerande medmänniska.

När du utövar ditt yrke ska du tillämpa det du kan i ett nytt sammanhang.

Det här kan man lära sig mer om. Man kan utvecklas både som individ och som yrkesutövare. I den här boken riktar vi uppmärksamheten mot sådant som är utmärkande för kommunikation och samverkan i ett särskilt yrkessammanhang: arbetet med människor. Det utgör själva kontexten. Arbetet kan bland annat innebära att skapa förutsättningar för förändring, utveckling och inlärning hos andra människor, bidra till att de blir friska eller att de kan fungera bättre i vardagen. Yrkeskontexten innebär att det ställs vissa krav på den som kommunicerar. Den professionella befinner sig i en roll där hen samverkar med brukare och övriga samarbetsparter utifrån vissa övergripande verksamhetsmål.

Parterna har andra förväntningar på varandra än de skulle ha haft om de träffades privat. Det påverkar deras samarbete.

Handlingskompetens och relationskompetens Yrkeskompetens är i vidare bemärkelse en yrkesutövares förmåga att förstå och förhålla sig till de krav hen möter i professionella sammanhang. Inom vårt yrke ställs vi inför andra kommunikationskrav och -möjligheter än dem vi annars möter i vardagen. För att vi ska kunna tillgodose de aspekterna av vår yrkesutövning krävs att vi har en relationskompetens. Relationskompetens innebär att förstå och samverka med de människor vi möter i vårt yrke på ett bra och ändamålsenligt sätt. En relationskompetent yrkesutövare kommunicerar på ett sätt som 7

Odd Harald Røkenes är meningsfullt, som värnar om det överordnade syftet med samverkan och inte kränker den andra parten. När du arbetar och samverkar med människor är det särskilt viktigt att du tillvaratar den andres rättmätiga intressen. Den professionella ska i första hand ta hänsyn till brukarens/klientens behov och inte försöka tillgodose sina egna behov på den andres bekostnad. Relationskompetensen är sammansatt och kompetenskraven ändras allteftersom kontakten med klienten utvecklas. Yrkesutövaren måste för det första vara kapabel att skapa kontakt, att upprätta en relation till klienten. För det andra måste den professionella vara kapabel att stanna kvar i relationen över tid, att upprätthålla relationen. Den tredje relationella utmaningen innebär att kunna avsluta professionella relationer på ett bra sätt. Andra viktiga aspekter av relationskompetensen är situationsförståelse, kulturell lyhördhet, självinsikt och empatisk förmåga hos yrkesutövaren.

Relationskompetensen bygger på den allmänna kommunikationskompetensen men kan utvecklas hos den enskilda yrkesutövaren och tydliggöras i förhållande till olika yrkessammanhang.

Relationskompetensen är en viktig del av yrkeskompetensen. En omfattande amerikansk undersökning bland allmänläkare visar till exempel att dålig kommunikation mellan läkare och patient samt läkarens bristande hänsyn till relationsfaktorer är det största hindret för en effektiv behandling av allvarliga depressioner (Schulman m.fl. 2001). En undersökning av kommunikationen mellan läkare och kroniskt sjuka patienter visade att patientens hälsotillstånd mätt med fysiologiska mått (blodsocker och blodtryck), beteendemässigt (funktionsnivå) och subjektivt (upplevelse) var direkt kopplat till vissa aspekter av kommunikationen och relationen mellan läkare och patient (Kaplan m.fl. 1989).

Andra undersökningar visar att professionella kan förbättra kommunikationen.

Det framgår av en stor norsk undersökning om kommunikationen mellan läkare och patient att läkarens kommunikationsfärdigheter hade förbättrats efter en kommunikationskurs på endast 20 timmar. Kommunikationskursen handlade om att visa intresse och lyhördhet för patientens egna tankar, skapa en känsla av trygghet, visa medkänsla, ge information på rätt sätt och visa intresse för hur sjukdomen påverkar patientens tillvaro (Fossli Jensen m.fl. 2011). Hilde Nordahl Karterud skiljer mellan ändamålsinriktad kommunikation, det vill säga kommunikation i syfte att förmå patienten att acceptera den professionellas förståelse, och förståelseinriktad kommunikation, som innebär att den professionella och patienten tillsammans arbetar mot en gemensam förståelse. Karteruds undersökningar visar att det är viktigt att kommunicera på ett sådant sätt att läkaren och patienten kan mötas i sin förståelse av sjukdomen, även om deras förståelse skiljer sig åt, så att inte processen går i stå och patienten tappar motivationen till behandling (Karterud 2006). Den professionella bör bidra till brukarens förståelse men också till sin egen förståelse av brukaren. Det sker inte i form av ensidig information utan genom en fortlöpande process där den professionella 8

1. Relationskompetens och kommunikation är inställd på att förstå det som brukaren uttrycker/beskriver och att förmedla sin egen förståelse i en ömsesidig dialog. På det viset uppstår ett meningsfullt samverkansrum mellan dem båda.

Handlingskompetensen är också viktig. Yrkesgrupper som arbetar med män­ niskor måste både kunna handla och samverka. Handlingskompetensen består av kunskaper och färdigheter som innebär att du kan göra något med den andre eller för den andre, på samma sätt som man gör något med ett objekt, ett föremål. Att kunna ge en spruta eller sätta ihop en rullstol på rätt sätt är exempel på handlingskompetens. En sjuksköterska behöver till exempel särskilda kunskaper och färdigheter för att kunna ge en spruta till ett litet barn. Men för att kunna göra ett bra jobb måste hen även kunna förhålla sig till barnet, inte bara göra något med barnet. Hen måste förstå och ta hänsyn till hur det känns för barnet att få en spruta och hur hen på bästa sätt kan kommunicera med barnet i den situationen och värna om dess intressen. Vad innebär det till exempel att inte barnet känner hen sedan tidigare? Skulle det vara annorlunda om det var barnets förälder som satt med barnet i knäet? Hur påverkas barnets relation till den professionella när det får en spruta? Vad känner sjuksköterskan själv när hen ska ge en spruta till ett barn som är ängsligt och gråter? Hur påverkar hens erfarenheter och personlighet hens samverkan med barnet? Det är sådant som ingår i en yrkesutövares relationskompetens.

Relationskompetens handlar bland annat om att känna sig själv, förstå den andres upplevelse och förstå vad som händer i samspelet med den andre. Den professionella måste kunna gå in i en relation, skapa förutsättningar för en bra kommunikation och förhålla sig på ett sådant sätt att det som sker är för den andres bästa. Det förutsätter att du möter den andre som ett subjekt – en självständig, handlande individ – och visar respekt för den andres integritet och rätt till självbestämmande. I arbetet med människor är det svårt att föreställa sig rena handlingar, där det saknar betydelse vilket förhållande parterna har till varandra och hur de kommunicerar. Du kommer i regel att agera inom ett socialt samverkansfält där du står i olika relationer till andra människor. Handling kan inte särskiljas från samverkan. Även om den andre befinner sig i ett medvetslöst tillstånd kan relationen betyda mycket. En patient som ska opereras kan till exempel vara angelägen om att få veta: Vem kommer att se mig naken under operationen? Kommer några kandidater att vara närvarande? Kommer jag att träffa någon av dem efteråt? För att en sådan patient ska känna sig väl omhändertagen krävs att den professionella även tar hänsyn till patientens upplevelse och inte bara fokuserar på de tekniska, instrumentella sidorna av det operativa ingreppet. I stället för att säga att vi arbetar med brukare, patienter och klienter är det i många sammanhang mer konstruktivt att poängtera att vi samarbetar med dem.

Professionella behöver två ben att stå på i sin yrkesverksamhet, både en 9

Odd Harald Røkenes

YRKESKOMPETENS

Handlingskompetens

Relationskompetens

Instrumentella färdigheter och kunskaper

Relationsförståelse, relationella färdigheter och etiska reflektioner

Figur 1. Yrkeskompetensen består av både handlingskompetens och relations­ kompetens.

instrumentell handlingskompetens och en kommunikativ relationskompetens (fig. 1).

Hos en erfaren yrkesutövare är handlingskompetensen och relationskompetensen sammanflätade till en helhet. På utbildningar för arbeten med människor är det viktigt att skapa ett fungerande samspel mellan inlärningen av instrumentella färdigheter och kunskaper å ena sidan och utvecklandet av relationsförståelse, relationella färdigheter och etiska reflektioner å andra sidan (fig. 1).

Handlingskompetensen och relationskompetensen utgör tillsammans yrkeskompetensen. Att rikta uppmärksamheten mot samverkan är därför en naturlig del av undervisningen. Inlärningsmiljön bör vara utformad så att inlärningen av kunskaper och instrumentella färdigheter alltid sätts in i en samverkanskontext.

Det kan främja utvecklingen av relationskompetensen. Men den professionella kan inte bara luta sig mot sina sociala och relationella färdigheter. Hen måste även ha en grundläggande handlingskompetens som bygger på instrumentella färdigheter och faktakunskaper.

10

1. Relationskompetens och kommunikation

Att möta hela människan Som professionell måste du bemöta den andre som ett subjekt och en medmänniska och förhålla dig till dennes upplevelser, känslor, önskemål och vilja. Att möta hela människan innebär att du inte bara möter henne som ett objekt, en fysisk företeelse. Objekt är något man hanterar, subjekt kommunicerar och samverkar man med. Att förhålla sig till den andre är därför viktigare än att göra något för den andre.

En sjukgymnast kan till exempel behandla en patient med elektrisk stimulering av musklerna, på samma sätt som en ingenjör använder sig av elektricitet för att väcka en elektronisk krets till liv. Men om sjukgymnasten bara betraktar patienten som en kropp hen ska åtgärda reducerar hen den andre från att vara en medmänniska till att bli ett objekt för hens yrkesutövning. En sådan reduktionism kan patienten uppleva som kränkande. Det kan också försämra möjligheterna att uppnå syftet med behandlingen, för att inte sjukgymnasten tar hänsyn till de mellanmänskliga och psykologiska faktorer som är viktiga för hälsan och tillfrisknandet.

En annan människa är dock även en kropp, ett objekt, ett föremål. Därför är det både nödvändigt och givet att vi även förhåller oss till varandra som objekt i olika sammanhang. Relationskompetens innebär att både vara kapabel att möta den andre som ett subjekt och att kunna handla instrumentellt i de situationer och relationer där det är lämpligt och riktigt. Det förutsätter att du har tänkt efter och kan motivera dina handlingar.

Att förklara eller förstå?

Mänskligt beteende kan vara både ändamålsenliga handlingar och ett beteende utan något bestämt syfte. Knäreflexen till exempel har inget bestämt syfte – patienten kickar inte mot läkaren med flit. Den är en naturlag. Naturlagar och icke ändamålsenliga beteenden kan orsaksförklaras. De betyder ingenting, de uppstår bara till följd av en eller flera orsaker. Människan kan dock även handla ändamålsenligt för att uppnå ett visst syfte. Vi är både objekt och subjekt. Subjekt samverkar och förstår varandra, objekt påverkar varandra i form av orsak och verkan. Att förstå är därför något annat än att förklara. Jag kan till exempel peka på en bok för att jag vill att du ska räcka mig den. Det är ett beteende som det inte är meningsfullt att orsaksförklara. Man kan förstå det beteendet utifrån den avsikt som kommuniceras via den meningsgemenskap vi har i det icke-verbala språket. I möten mellan människor är meningsanalyser och förståelsen därför ofta betydligt viktigare än förklaringar utifrån en empirisk analys av orsakssambanden. Inom naturvetenskapen är man intresserad av att påvisa och förklara orsakssamband. Inom samhällsvetenskap och humanistiska 11

Odd Harald Røkenes ämnen lägger man större vikt på meningsanalyser och förståelse, men även inom dessa fackområden kan man behöva förklara saker utifrån ett orsakssamband.

Att förstå handlar både om att leva sig in i andra människors världsuppfattning och att ta reda på vilka motiv eller syften som ligger bakom deras agerande.

Ett beteende som ter sig meningslöst kan bli begripligt om man förstår i vilket sammanhang det uppstår. Forna tiders sjöfarare till exempel aktade sig för att segla för långt ut mot horisonten. Enligt deras verklighetsuppfattning kunde man segla utför världens stup. Om man ser det ur det perspektivet blir deras beteende förståeligt.

I arbetet med människor är det nödvändigt att värna om både förklaringar och förståelse. Vissa psykiska sjukdomar kan till exempel förklaras med genetiska och andra biologiska faktorer, men sådana förklaringar är inte tillräckliga för att kunna möta psykiskt sjuka på ett bra sätt.

En person som upplever sig vara förföljd kan ha fått diagnosen paranoid schizo­ freni, en psykisk sjukdom som bland annat kan förklaras med biokemiska faktorer.

Personen i fråga kanske lider av förföljelsemani som gör att hen ständigt vänder sig om för att se om någon följer efter hen. Ett sådant beteende stämplas lätt som irrationellt och obegripligt. Däremot blir det begripligt om du ser det utifrån den personens verklighetsuppfattning. Om man tror att någon är ute efter en är det klokt att vara på sin vakt. För att mötet med en sådan människa ska fungera, kan det ofta vara viktigare att förstå avsikten med det hen gör än att förklara orsakerna bakom hens upplevelser. Det är skillnad på att bli förklarad och att känna sig förstådd.

I arbetet med människor ingår den professionella i det som kallas den hermeneutiska cirkeln (Heidegger 1993; Habermas 1968). Heidegger definierar begreppet hermeneutik som en tolkning av förståelsen, ett meddelande av det förstådda via talet. För att kunna förstå en annan människa krävs att vi har en inblick i hennes världsuppfattning, de meningskontexter där den andres beteende eller uttalanden hör hemma. Vi kan ha svårt att förstå våra medmänniskor, eftersom vi inte uppfattar världen på samma sätt. Vi förhåller oss till olika meningskontexter.

Det kunde vi bland annat se i exemplet ovan med den paranoida schizofrena personen. Habermas betraktar det hermeneutiska förhållandet som ett förhållande mellan två subjekt. Det innebär två olika referensramar eller förståelsehorisonter: en hos den som tolkar och förstår, en annan hos den som blir tolkad och förstådd. Den som förstår gör det alltid utifrån något. Vi förstår andra mot bakgrund av våra egna erfarenheter, känslor och tankar, till exempel utifrån den kultur vi lever i. Det kallas förförståelse, det vill säga den förståelse vi bär med oss i mötet med andra människor. När vi kommunicerar med någon annan får vi ta del av den andres förståelse. Därigenom ändrar vi också vår egen förståelse.

Det är det som kännetecknar den hermeneutiska cirkeln. Det vi förstår påverkar 12

1. Relationskompetens och kommunikation det vi utgår från i vår förståelse, samtidigt som vi i utgångsläget måste ha något att förstå utifrån. Därför kan den som förstår inte särskiljas helt från den eller det som förstås. Du ser aldrig en annan människa sådan som hon är utan sådan som du upplever att hon är, utifrån din egen förförståelse.

Inom utbildningar för arbeten med människor är det särskilt viktigt att lyfta fram kommunikationen och relationen mellan yrkesutövaren och brukarna. De studerande bör uppmanas att utforska och reflektera över sin egen förförståelse, bakgrund, kultur, självförståelse, teoretiska utgångspunkt, sitt sätt att tänka och sina egna erfarenheter. Hur påverkar till exempel dina egna erfarenheter av sjukdom ditt sätt att kommunicera med människor som är sjuka? Vilka kulturella föreställningar bär du på när du möter en beslöjad muslimsk kvinna?

Vilka teorier stöder du dig på och hur präglar de ditt sätt att se på de människor du arbetar för och med? För att du ska kunna göra ett bra jobb är det viktigt att du inte bara fokuserar på patienter, klienter och brukare utan även riktar uppmärksamheten mot dig själv och det du bidrar med i samverkan med brukare och samarbetsparter.

Objektifiering av människor Att arbeta med människor innebär till stor del att gå in i en hjälprelation. Den ena parten (yrkesutövaren) förväntas vara till hjälp för den andre (klienten, brukaren, eleven eller patienten). I en sådan situation finns det en risk att den professionella visar en väldig handlingsiver. Vissa yrkesutövare är oerhört måna om att visa sig effektiva genom att vidta olika åtgärder. De vill göra något med den andre eller åt den andre. Den professionellas önskan om att visa sig handlingskraftig kan förstärkas om hen är osäker på sig själv och sin egen kompetens.

Samma sak kan hända om personen i fråga har en stark önskan om att bli sedd och beundrad eller känner stora förväntningar från andra – till exempel chefer, lärare, klienter, anhöriga eller politiker – på att vissa resultat av arbetet ska kunna visas upp.

I många situationer är det både nödvändigt och lämpligt att vara handlingsinriktad. Bland annat måste sjuksköterskor som arbetar på en akutmottagning och habiliteringsassistenter som möter aggressiva brukare agera snabbt utifrån tydliga regler för hur sådana situationer ska hanteras. Om yrkesrollen helt och hållet präglas av handlingsinriktning och regelstyrning kan det få negativa konsekvenser för brukaren, till exempel om en sjuksköterska inom hemtjänsten inte pratar med brukarna om hur de själva vill att saker och ting ska skötas, utan utför arbetsuppgifterna enligt ett visst schema oavsett vem hen är hemma hos. Ett sådant förtingligande – objektifiering – av andra människor skapar en alienation. Den andre blir ett ”det” som yrkesutövaren ägnar sig åt. Den andres upplevelser betraktas som irrelevanta eller ovidkommande i den professionellas 13

5 Förförståelse, människosyn och kommunikation Odd Harald Røkenes En berömd zenmästare sa en gång att den största visdomen är följande: Buddha är ditt eget sinne. Detta djupsinniga uttalande gjorde starkt intryck på en ung munk. Han bestämde sig för att lämna klostret och bege sig ut i ödemarken för att meditera över denna insikt. Där bodde han som eremit i 20 år och begrundade sin lärdom. En dag träffade han en annan munk som var på genomresa och kom snart underfund med att den andre munken hade studerat för samma zenmästare som han. Han frågade honom ivrigt vad han visste om mästarens största visdom. ”Jo, det har mästaren tydligt förklarat. Han säger att den största visdomen är följande: Buddha är inte ditt eget sinne”, sa den resande munken.

(Zen-historia)

Förförståelse Ditt eget sätt att tänka bidrar till att skapa din verklighetsuppfattning. När du förstår något eller förklarar något gör du det utifrån vissa kategoriseringar, med hjälp av vissa begrepp eller teorier. Tänkesättet är en viktig del av det vi kallar individens förförståelse. Förförståelsen kan betraktas som de glasögon vi alltid har på oss och som färgar allt vi ser.

Förförståelsen består bland annat av: • kulturell verklighetsuppfattning, människosyn, etisk grundsyn, värderingar och normer • individuella tankesätt och levnadsregler, till exempel ”Man kan inte lita på någon annan än sig själv!” eller ”Tänk positivt!”

• självförståelse • yrkesrelaterade paradigm, teorier, modeller och metoder • egna rollförväntningar.

Förförståelsen grundar sig på allmänmänskliga fenomen, som till exempel att vi organiserar våra intryck i strukturer och meningsfulla helheter och utifrån 143

Odd Harald Røkenes våra individuella erfarenheter. Den påverkas även av de individuella, omedvetna och automatiska upplevelse- och handlingsmönster som är en del av vårt sätt att vara och vår personlighet.

En individs självförståelse kan även betraktas som en del av dennes förförståelse. Vi ska nu främst gå in på hur självförståelse, människosyn, professionella referensramar och etisk grundsyn kan påverka kommunikationen och samverkan. Samtidigt vill vi uppmana dig att reflektera över ditt eget sätt att tänka.

Självförståelse och kommunikation För att kunna fokusera på vårt eget tänkesätt behöver vi ta hjälp av en teori eller ett visst synsätt. Vi måste välja perspektiv. I tidigare kapitel har vi bland annat använt oss av det hermeneutiska tänkandet och intersubjektivitetstänkandet för att belysa sådana processer. Vi ska nu se närmare på två riktningar som har en hel del gemensamt: konstruktivismen (Kelly 1955) och socialkonstruktionismen (Berger & Luckman 1966; Gergen & Davis 1985; K.J. Gergen 1994).

Dessa riktningar fokuserar på hur subjektet bidrar till att skapa verkligheten med hjälp av mentala och sociala konstruktioner. Konstruktivismen och socialkonstruktionismen är påverkade av historiska filosofiska traditioner, till exempel det hermeneutiska tänkandet och fenomenologin, men många av teoretikerna på dessa områden fäster inget större avseende vid detta utan använder sig av en annan terminologi (Wick 1996). Konstruktivismen och socialkonstruktionismen är riktningar som vi kan använda för att förklara hur vi tänker. De kan betraktas som metateorier, det vill säga teorier om teorier. De försöker säga något om hur vi konstruerar vår verklighet, både individuellt, socialt/kulturellt och ämnesteoretiskt.

Dessa båda riktningar framhåller att kunskap inte är något som forskare påvisar på ett objektivt sätt. Kunskap är något vi skapar i mötet med olika erfarenheter utifrån den förförståelse vi har. De ifrågasätter därför den traditionella empiriska vetenskapssynen, där kunskap betraktas som något som samlas in med hjälp av neutrala observationer av yttervärlden.

Konstruktivismen och socialkonstruktionismen skiljer sig dock åt i vissa avseenden. Kenneth Gergen lyfter bland annat fram följande skillnader (1994): Konstruktivismen, som bland annat företräds av Jean Piaget (1950) och George Kelly (1955), intresserar sig främst för individens psykologiska konstruktion av verkligheten. Den fokuserar på inre, mentala processer, särskilt tankeprocesser.

Socialkonstruktionismen lägger större vikt vid att verkligheten skapas med hjälp av sociala konstruktioner. Människans handlingar tolkas i första hand utifrån sociala relationer och en gemensamt skapad verklighet. Kunskap betraktas inte som ett resultat av inre, mentala processer utan som något vi skapar i samverkan med andra människor (K.J. Gergen 1994).

144

5. Förförståelse, människosyn och kommunikation

Självförståelse och teorin om personliga konstruktioner Teorin om personliga konstruktioner, Personal Construct Theory, har framtagits av psykologen George Kelly (1955). Kelly utgår från att varje enskild individ har sitt eget unika sätt att organisera verkligheten på. Den organisationen grundar sig på konstruktioner, bipolära begrepp. Detsamma gäller självbilden och sättet att uppfatta andra människor. En individ kan till exempel konstruera sin självuppfattning eller uppfattning av andra utifrån begreppsparen öppen–inbunden, rolig–tråkig, självisk–osjälvisk och beskriva sig själv som inbunden, tråkig och osjälvisk. En annan person kanske lägger större vikt vid konstruktionerna spontan–kontrollerad, äkta–falsk, pålitlig–opålitlig och beskriver någon annan som spontan, äkta och opålitlig. Människor är dessutom olika i fråga om kognitiv komplexitet, det vill säga hur många konstruktioner de använder, och i fråga om hur rigida eller flexibla deras personliga konstruktioner är. Kelly anser att det krävs en viss flexibilitet för att en individ ska kunna fungera väl psykologiskt och socialt.

För att vi ska kunna förstå andra människor är det viktigt att få klart för sig hur de konstruerar verkligheten och sin självbild, menar Kelly.

Vi kan ta som exempel en kurator som säger till sin handledare: ”Jag är en inbunden person.” För att förstå det påståendet är det viktigt att handledaren får klart för sig vilken betydelse kuratorn själv lägger i det ordet i stället för att använda en generell personlighetspsykologisk definition av inbundenhet. Handledaren kan till exempel fråga: ”Vad menar du när du säger att du är inbunden?

Kan du beskriva hur det visar sig i vardagen?” Då kanske kuratorn svarar med följande exempel: ”Jo, en av de boende där jag jobbar är en flicka i tonåren som har förlorat sin pappa i en bilolycka och jag kan inte förmå mig att berätta hur det kändes när min pappa dog.” Handledaren har kanske en helt annan uppfattning om vad det innebär att vara inbunden och ser det som kuratorn berättar snarare som ett tecken på positiv självavgränsning. Utifrån Kellys resonemang är båda dessa uppfattningar ”riktiga” och båda är viktiga för att handledaren ska kunna förstå kuratorn och det som händer i samspelet mellan henne och flickan på institutionen.

När det gäller egenutveckling och psykoterapi är det enligt Kelly viktigt att få hjälp med att bli medveten om sina egna konstruktioner, utforska dem, förändra dem och använda sig av dem. Det kan ske med hjälp av flera olika metoder, till exempel rollspel.

De personliga konstruktionerna fyller en viktig psykologisk och social funktion. De hjälper oss att tolka och förutse olika händelser. Vi organiserar konstruktionerna i sammanhängande system. Dessa system förändras med tiden.

Enligt Kellys resonemang handlar utveckling till stor del om att bygga och förändra sina personliga konstruktioner. Att utveckla sin självbild ingår i detta.

145

Odd Harald Røkenes Genom våra erfarenheter stöter vi på fenomen som gör att vi utvecklar nya konstruktioner och utvidgar våra system, samt fenomen som får oss att förändra våra gamla konstruktioner. Våra erfarenheter förstärker vissa konstruktioner medan andra försvagas. Utvecklingen sker i cykler, där vi pendlar mellan att upplösa och strama åt våra konstruktioner. Det är enklare att förändra perifera konstruktioner än sådana som är viktiga och centrala (se diskussionen i föregående kapitel om att förändra sin personlighet och sitt sätt att vara). Självbilden kan också vara svår att förändra. Även om man har en negativ självbild är den förutsägbar och innebär en trygghet. De flesta konstruktioner förändras ändå med tiden, både för att livet ställer nya krav och för att vi har olika åldersgrupper som referens. Om vi stöter på händelser och fenomen som vi inte kan placera eller förstå med hjälp av de konstruktioner vi har kan det göra att vi får ångest och blir fientligt inställda till omgivningen, menar Kelly.

Gruppuppgift, självbeskrivning Bilda grupper med 3 personer i varje.

• Arbeta individuellt och anteckna fyra ord som ger en bra beskrivning av hurdan du är som person, och fyra ord som beskriver hurdan du inte är.

• Diskutera med varandra. Förklara gärna i detalj vad ni har skrivit. Ge varandra respons.

• Utcheckning: Låt var och en i gruppen få yttra sig. Hur upplevde ni den här processen?

Konstruktiva kriser Vissa händelser är viktigare för en människas utveckling än andra. Wapner med flera använder begreppet transition, ”övergång”, om händelser som förändrar vår syn på oss själva och världen (1983). Sådana händelser kan antingen skapa tillväxt eller förvirring. Vi kan kalla det konstruktiva kriser, eller övergångskriser.

Sådana kriser kan leda till att vår självbild förändras. Vi finner ett liknande resonemang i Eriksons utvecklingsteori (Erikson 1959). Det finns vissa likheter mellan Kildedal och Laursens begrepp seriös inlärning (1999) som diskuterades i föregående kapitel och Wapners resonemang om övergångar. Konstruktiva kriser – övergångar – uppstår när de erfarenheter en människa gör inte stämmer överens med hens personliga konstruktioner, till exempel när någon som anser sig vara självsäker inte vågar prata i ett gruppsammanhang. Konstruktionerna ogiltigförklaras. Det uppstår ett spänningstillstånd som ofta är förenat med olustkänslor och gör personen uppmärksam på den bristande överensstämmelsen mellan erfarenhet och konstruktion.

146

5. Förförståelse, människosyn och kommunikation Att känna utan att förstå är blindhet, att förstå utan att känna är tomhet.

(Nelson Goodman)

Det konstruktivistiska perspektivet på den psykosociala utvecklingen poängterar att tankar och känslor är utfyllande, komplementära sätt att uppfatta något på (Viney 1992). Utvecklingen sker som en självorganiserande process som eftersträvar balans mellan kognitiva och emotionella processer (Lerner & Bush-Rossnagel 1981). Detta står enligt Viney i kontrast till det psykoanalytiska perspektivet och den behavioristiska inlärningsteorin där tänkandet prioriteras framför känslorna som ett sätt att få veta eller uppfatta något på.

På vilket sätt kan det vara problematiskt att ha medvetandegörandet som ett mål för sin utveckling? Diskutera gärna detta med en kurskamrat.

Självutvecklingen kan betraktas som en process som är förankrad i konstruktionerna själv och icke-själv. Viney anser att det hela livet pågår en ständig utveckling av självet och icke-självet (1992). Människor som alltför ofta möter ett ogiltigförklarande – en invalidering – av sina personliga konstruktioner kan emellertid få problem med sin utveckling.

Ser du några likheter och skillnader mellan detta resonemang och Carl Rogers begrepp inkongruens?

Inom den konstruktionistiska riktningen påstår vissa teoretiker att människan skapar sin egen utveckling (Viney 1992). Det ser vi som en problematisk uppfattning. Genetiska, fysiska och miljörelaterade faktorer spelar en stor roll. Utvecklingen sker i ett mångfasetterat och komplicerat samspel mellan person och situation, mellan kroppsupplevelse och tänkande. Det är mindre problematiskt att påstå att vi till stor del bidrar till att skapa och konstruera vår förståelse av och förklaring till vår egen utveckling. Men det sker inte enbart som en inre, psykologisk process. Det sker i samspel med andra människor.

Kritiken mot teorin om personliga konstruktioner innebär till viss del att den inte värnar om intersubjektiviteten i någon större utsträckning, det vill säga upplevelsegemenskapens betydelse för utvecklingen. Vi behöver det vi kan kalla en interpersonal construct psychology.

147

Odd Harald Røkenes

Självförståelse och socialkonstruktionism Den socialkonstruktionistiska riktningen poängterar vikten av intersubjektivitet och samverkan (K.J. Gergen 1994). Verkligheten skapas med hjälp av gemensamma konstruktioner och de historier – narrativ – vi berättar för varandra. Gemenskapen utgör grunden för bekräftelse, mening och kunskap. Det socialkonstruktionistiska perspektivet utgör en kritik mot den traditionella, empiristiska vetenskapssynen. Det empiristiska synsättet framhåller att sann kunskap och insikt utvecklas genom analyser av den objektiva världen med hjälp av objektiva metoder. Enligt socialkonstruktionismen är en objektiv beskrivning av världen inte möjlig. Samma situation kan uppfattas på många olika sätt, men genom den sociala samverkan kan vi skapa en gemensam förståelse som ger oss kunskap och mening. Däremot går det inte att särskilja subjekt från objekt eller den som tolkar från det som tolkas. Förståelsen av världen är en social produkt.

Alla våra teorier är resultatet av social samverkan och kan därför bli föremål för frågor, motföreställningar och kritik. Gergen betraktar konstruktionismen som en metateori som tillåter oss att avmystifiera gängse uppfattningar (Gergen & Davis 1985:271).

Enligt det socialkonstruktionistiska perspektivet är människan ett meningsproducerande och meningssökande väsen, och mening skapas genom social samverkan. K. J. Gergen anser att vi i stället för att som Descartes säga ”jag tänker, därför är jag” borde säga ”jag kommunicerar, därför är jag” (1994).

Den intersubjektiva gemenskapen är avgörande för att identitetsuppfattningen och självförståelsen ska kunna utvecklas. Vi blir till i våra egna ögon genom interaktionen med andra. Gergen poängterar att utvecklingen hos oss vuxna är beroende av hur vi upprättar ett samband mellan de unika historiska händelser vi har varit med om. Vår egen utveckling skapas i samverkan med andra människor som är en viktig del av utvecklingsprocessen.

Vi bär varandra som skuggor inom oss själva.

(Stein Mehren)

På senare år har i synnerhet familjeterapiområdet påverkats av det socialkonstruktionistiska perspektivet (Andersen 2003; Anderson & Goolishian 1988).

En viktig aspekt av detta handlar om terapeutens självförståelse. Anderson och Goolishian fokuserar på att terapeuten lämnar sin expertroll och intar rollen som deltagande observatör i samtalet (1988). Terapeutens ansvar är i första hand att skapa förutsättningar för att ett dialogiskt samtal ska komma till stånd.

Socialkonstruktionistiska tankar har även haft betydelse på handledningsoch rådgivningsområdet (Campbell m.fl. 1995; Lauvås m.fl. 1997). Den professionella självförståelsen, det vill säga handledarens förståelse av sin yrkesroll, 148

5. Förförståelse, människosyn och kommunikation yttrar sig i att handledaren intar rollen som icke-vetande, är återhållsam med expertråd och mindre auktoritär, uppmuntrar handlingsreflektion och nyfikenhet, erkänner olika ämnesperspektiv som situationen kan tolkas utifrån och är mån om att vara ”barnmorska” för nya insikter och nya innebörder.

Individens självbild har även betydelse för den professionella självförståelsen. Om till exempel sjukgymnasten Karl anser sig vara ”den som vet bäst” kommer han förmodligen vilja tolka sin yrkesroll som rollen av expert. I andra änden av skalan kan man tänka sig en yrkesutövare som är mycket osäker på sig själv och föredrar att gömma sig bakom en frågande, utforskande roll. Ur ett socialkonstruktionistiskt perspektiv kommer de båda att kunna utvecklas, främst genom dialoger, reflektion och återkoppling från andra människor. På utbildningar till arbeten med människor bör man därför skapa förutsättningar för praktiska erfarenheter och dialoger för att främja inlärning och utveckling.

Nya hinder krävs för att ny kunskap ska uppstå. Se till att du ibland sätter upp vissa hinder för dig själv, hinder som du måste ta dig över … och få nya insikter av.

(Henri Michaux)

Yrkesperspektiv, människosyn och samverkan Den professionella måste kunna förhålla sig till det faktum att det inom hens yrkesområde finns flera olika teorier, perspektiv och metoder. Hen måste även kunna motivera sina handlingar utifrån den kunskap som anses vara gällande på yrkesområdet och det som anses vara yrkesetiskt försvarbart. Vilka teorier och metoder som yrkesutövaren väljer att stödja sig på är avgörande för kommunikationen och samverkan med brukarna. De styr hens uppmärksamhet och beteende i en viss riktning. Vissa föredrar att ta fasta på ett särskilt teoretiskt perspektiv och vissa metoder, medan andra växlar mellan olika perspektiv och metoder beroende på vem eller vad de möter i sin arbetssituation.

Yrkesförståelse Samarbeta med någon du känner och som känner dig väl. Ta två pappersark var. Rita en cirkel i mitten på det ena och skriv: ”Det som kännetecknar mig som professionell är …” Sedan skriver du lämpliga stickord runt cirkeln och drar streck in mot mitten så att bilden föreställer en sol. Gör likadant på det andra pappret och utgå från meningen: ”Det som kännetecknar dig som yrkesutövare är …” Jämför det ni båda har skrivit.

Fundera tillsammans över skillnader och likheter.

149

7 Kommunikationsprocessen Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes Nådegåvan. Att få kontakt med de så viktiga andra. Att kunna se tecknen; signaler från kroppen, orden eller beteendet. Och sedan få möjlighet att tolka dessa tecken, ge dem den innebörd som även den andre har gett dem, eller medvetet eller omedvetet ville ge dem. Nådegåvan är att se och förstå, och bli sedd och förstådd tillbaka. Det är nog en av de förhoppningar som alla varaktiga relationer grundar sig i. Längtan efter att skapa en gemenskap där man förstår signalsystemet. Skulle man dessutom tycka om det man får veta, åtminstone kunna tolerera det, då är det något vackert som har hänt.

(I en recension av Kjersti Ericssons roman Paradisfugl. En fortelling om de andre)

I de följande två kapitlen ska vi titta närmare på kommunikationen ur ett samverkansperspektiv. Vi ska belysa det som händer i kommunikationsprocessen samt de grundläggande färdigheterna för samverkan i mellanmänskliga möten. Vi tar då särskilt fasta på sådant som är utmärkande för kommunikationen i de yrken där människan ska vara till hjälp för andra i något avseende.

Samverkansperspektivet är ett uppifrånperspektiv som omfattar både yrkes­ kontexten, egenperspektivet, den andres perspektiv och den intersubjektiva upplevelsegemenskapen. Det kan vara värdefullt att utgå från samverkansperspektivet när man ska analysera och förstå kommunikationsprocesser och skapa förutsättningar för en bra kommunikation. I våra analyser använder vi oss av kommunikationsteoretiska begrepp och modeller. Även professionella behöver träna upp sina färdigheter. Vi måste lära oss att kommunicera på ett ändamålsenligt sätt i vår yrkesroll.

Kommunikationen bör anpassas till yrkeskontexten och den relation vi har till klienten eller brukaren. Vi behöver dessutom öva på att reflektera över det som händer i vår samverkan.

I första kapitlet talade vi om bärande relationer. Vi kan se den bärande relationen som en bro mellan människor. En stabil bro är förankrad inom dig, i något som är äkta och trovärdigt. Samverkan är trafiken som passerar bron. Vi behöver både trafikregler och färdigheter för att trafiken ska flyta. Samverkan styrs dessutom av en strukturerad ledning. Vi kan betrakta yrkesrollen som en sådan 193

Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes

4.

Samverkansperspektivet 1.

Egenperspektivet

2.

Den andres perspektiv

3.

Den intersubjektiva upplevelsegemenskapen KONTEXTEN

Figur 13. Fyraperspektivsmodellen för kommunikation

strukturerad ledning – ett körfält på bron. Den anger färdriktningen och definierar ramarna för samverkan. Kommunikation innebär att skapa en mening och utväxla budskap över bron. Det är själva innehållet i samverkan. En bärande relation upprätthåller samverkan och kommunikationen mellan parterna, så att de kan öka sin förståelse för varandra, utvidga upplevelsegemenskapen och känna att de har kontakt. När vi nu ska betrakta kommunikationen ur ett samverkansperspektiv koncentrerar vi oss på kommunikationsprocessen – det som händer i trafiken över bron.

Gruppsamtal Vad är det som gör att en situation eller ett samtal uppfattas som något positivt av dig: 1. generellt i mötet med andra människor 2. när du är klient eller patient och möter en yrkesperson?

I det här kapitlet ska vi undersöka närmare vad det är i själva relationen, den strukturerade ledningen, samverkan och kommunikationen som hämmar eller främjar kontakt och utveckling. Vilka faktorer är det som hämmar en yrkesutövare eller klient och ger upphov till låsta positioner? Vad är det som främjar en bra kontakt? Begränsar det man pratar om? Begränsar sättet på vilket vissa frågor diskuteras? Eller främjar det ena förklaringssättet framför det andra?

Kommunikationsprocessen handlar om hur relationen eller samspelet har 194

7. Kommunikationsprocessen varit, är eller utvecklas. När vi tolkar enskilda händelser måste vi ta hänsyn till hur relationen ser ut. Om den professionella blir arg på en klient kan man till exempel analysera detta separat genom att ställa frågor som: ”Har du svårt att behärska dig?” (Är vederbörande en bra/dålig yrkesutövare?) ”Var det inte dags att någon satte NN på plats?” (Vi anammar ett moraliskt perspektiv.) ”Bör vi inte sätta tydliga gränser i kontakten med NN?” (Vi bedömer klientens behov.)

Om vi däremot bedömer den professionellas ilska utifrån ett processtänkande tar vi snarare fasta på de konsekvenser beteendet har för den fortsatta utvecklingen av relationen, samverkan och kommunikationen. Det kan vi bland annat göra genom att diskutera följande: Var den professionella tvungen att göra en markering för att bryta loss samverkan ur ett fast mönster som till exempel innebar att yrkesutövaren fick sitta och fråga ut klienten som själv förhöll sig passiv.

Vad måste den professionella göra efter en sådan reaktion för att relationen och samspelet ska utvecklas på ett så bra sätt som möjligt för klienten? Var det vid rätt tidpunkt och på rätt sätt hen gav uttryck för sin ilska? Om inte, vad bör hen då göra för att försäkra sig om en positiv utveckling?

Kommunikationsprocessen Låt oss se närmare på kommunikationsprocessen med hjälp av några centrala kommunikationsteoretiska begrepp och modeller. Begreppen är hämtade från olika ämnesområden och professionella synsätt, bland annat hermeneutik, socialpsykologi, systemiskt tänkande, socialkonstruktionism och psykodynamiskt tänkande. Vi lägger något större vikt vid den systemteoretiska kommunikationsteorin (Watzlawick m.fl. 1967; G. Bateson 1972). Om dessa teorier är helt obekanta för dig kan det vara värdefullt för dig att läsa annan litteratur parallellt, till exempel Jensen (1994) och K.J. Gergen (1994).

Positionering i kommunikation När vi ska analysera ett kommunikationsförlopp kan det vara meningsfullt att betrakta de olika perspektiven som positioner vi intar i vår analys. Egenperspektivet är position 1. I den positionen ställer jag frågor till mig själv som: ”Vad tycker jag om detta?” ”Vad känner jag i den här situationen?” Den andres perspektiv är position 2. När jag intar den positionen kan det vara konstruktivt att ställa sig frågan: ”Hur ter sig det här ur hens perspektiv?” ”Vad kan man tänka sig att hen känner när jag pratar med hen på det här viset?” Den intersubjektiva upplevelsegemenskapen är position 3. I den positionen kan jag till exempel fråga: ”Vad är vi överens om i den här frågan?” ”På vilka områden har vi bäst kontakt?” Samverkansperspektivet är position 4. Det är ett metaperspektiv, det vill säga ett perspektiv på perspektiven. Det ger oss möjlighet att metakommunicera, 195

Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes att kommunicera om kommunikationen. I den positionen ställer vi frågor som: ”Vad är det som händer mellan oss nu?” ”Har jag missuppfattat dig?” ”Hur kan vi hitta en gemensam utgångspunkt som vi båda tycker är meningsfull?”

Gruppövning, positionering i kommunikation Bilda grupper med tre deltagare i varje.

Gör ett rollspel med ett samtal mellan brukare och klient. Utgå gärna från konkreta erfarenheter som någon av er har gjort, antingen som klient eller som yrkesutövare.

Steg 1 Placera tre stolar i en trekant. Välj roller. A: klient, B: yrkesutövare, C: observatör/ reflektör. A och B pratar med varandra. C observerar och reflekterar tyst över det som händer.

Steg 2 Efter cirka sju minuter byter A och B roller och placering. A spelar yrkesutövaren, B spelar den klient hen just har mött i sin yrkesroll. Samtalet tar vid där det bröts.

Steg 3 Efter cirka sju minuter byter A och B roller och placering igen. A återgår till rollen som klient, B blir yrkesutövare igen. Samtalet tar vid där det bröts. Håll på i cirka sju minuter till.

Steg 4 Gruppsamtal • Vad är det som sker i samspelet mellan klient och yrkesutövare?

• När ni bytte roller första gången, vad förändrades då i fråga om känslor, sättet att tänka och synen på den andra rollen?

• Vad hade förändrats när ni bytte tillbaka till era ursprungliga roller, i fråga om känslor, sättet att tänka, synen på den andre och parternas sätt att förhålla sig till varandra?

Steg 5 Samtalet i rollspelet återupptas. A är klient, C är yrkesutövare och B observatör/reflektör. Håll på i cirka sju minuter.

Steg 6 Gruppsamtal • Vad förändrades för C och B när ni bytte roller, i fråga om känslor, sättet att tänka och synen på samspelet mellan klient och yrkesutövare?

• Fundera över hur du upplevde de olika rollsekvenserna som klient och yrkesutövare.

När kände du att kontakten var som bäst? Vad var det som bidrog till det?

196

7. Kommunikationsprocessen

Att kommunicera är att göra gemensamt Ordet kommunikation kommer från det latinska verbet communicare, som betyder ”att göra gemensamt”. När vi kommunicerar, skapar, utväxlar och påvisar vi något som har en innebörd. Vi meddelar oss. Vi för in en del av vår egen värld i den intersubjektiva upplevelsegemenskapen så att den blir tillgänglig för andra. Mellanmänsklig kommunikation äger rum när beteendet får en innebörd. Innebörden är något vi skapar tillsammans. Både den som sänder ett budskap och den som tar emot det bidrar till att beteendet får en innebörd.

Innebörden är resultatet av ett samspel mellan följande punkter: • • • •

innehållet (vad som förmedlas) hur budskapet är kodat det sammanhang – den kontext – budskapet förmedlas i hur budskapet uppfattas.

Tänk dig … … en klassrumssituation i årskurs åtta. Två lärare, Åke och Maria, befinner sig i klassrummet. Åke säger bryskt till Maria: ”Stäng dörren!”. Själva innehållet är ett meddelande om att dörren ska stängas. Budskapet är kodat som en brysk order. Kontexten är en situation där flera elever är närvarande.

• • • • •

Vad tror du var innebörden i det som Åke ville förmedla?

Vilken innebörd tror du att Maria fann i det han sa?

Vilken innebörd tror du att eleverna fann i det han sa?

Vad hade varit annorlunda om budskapet varit kodat som en artig fråga?

Vad skulle ha varit annorlunda om kontexten hade varit en annan, till exempel om det inte hade varit några elever närvarande, om båda lärarna hade varit män eller om det hade varit en av eleverna som blivit tillsagd att stänga dörren?

I exemplet ovan ser vi att det är många faktorer som påverkar den innebörd som skapas i en kommunikationssituation och att samma händelse kan förstås på flera sätt. Kommunikationen mellan människor är en sammansatt process på flera nivåer. Informationsförmedlingen är bara en del av kommunikationsprocessen.

För att kunna förstå en kommunikationssituation måste vi se till både innehållet (budskapet) och samspelet i situationen. Förespråkare för fenomenologiskt tänkande, hermeneutik och socialkonstruktionism har varit mest intresserade av innehållet. Parternas avsikter, upplevelser och meningsskapande har då stått i fokus. Den systemteoretiska kommunikationsteorin (Watzlawick m.fl.

1967) har varit mer angelägen om att analysera relationerna och samspelet 197

Per-Halvard Hanssen & Odd Harald Røkenes Fysisk och social kontext Person B:s egenvärld

Person A:s egenvärld Återkoppling

Förklaring

Kodning

Intention

Den intersubjektiva upplevelsegemenskapen

Intention

Förklaring

Återkoppling

Kodning

Fysisk och social kontext Figur 14. Kommunikationsprocessen

mellan dem som kommunicerar och kontextens betydelse för resultatet av ett kommunikationsförlopp.

Låt oss titta på en modell för kommunikationsprocessen där vi försöker integrera element från fenomenologiskt, hermeneutiskt, socialkonstruktionistiskt och systemteoretiskt tänkande (se fig. 14).

Kommunikation som en cirkulär process I modellen ovan betraktas kommunikationen som en cirkulär process. Parterna ingår i ett samspel där de ger varandra ständig återkoppling. Återkoppling är en reaktion på en reaktion. Negativ återkoppling är en reaktion som inte leder till någon förändring av kommunikationsmönstret. Positiv återkoppling är ett beteende som leder till att samspelet förändras. Orden positiv och negativ har inget samband med om beteendet upplevs som positivt eller negativt utan syftar på de konsekvenser beteendet får för kommunikationsmönstret.

Lisa arbetar på ett gruppboende för psykiskt funktionshindrade. Att hon gör i ordning lunchpaket till Esteban, en av de boende, fungerar som en negativ återkoppling i samspelet mellan dem. Om hon lät bli att göra det skulle det kanske innebära att Esteban gjorde det själv. Det skulle alltså innebära en positiv återkoppling som förändrade samspelsmönstret.

198

7. Kommunikationsprocessen Problem i kommunikationen mellan människor har ofta att göra med att parterna har hamnat i negativa samspelsmönster. Det är viktigt att titta på de cirkulära återkopplingsprocesserna, både för att förstå vad som händer i en kommunikationssituation och för att kunna förändra negativa samspel.

Intentionalitet Den mellanmänskliga kommunikationen är i regel innehållsstyrd. Vi handlar utifrån vissa intentioner, avsikter och önskemål. Vi vill förmedla ett budskap, till exempel ett innehåll eller en känsla, eller uppnå något i förhållande till den vi kommunicerar med. Kommunikationen brister när vi inte når fram med vårt budskap, när vi tillskrivs felaktiga intentioner och när vi uppnår något annat än det vi ville i mötet med den andre. När man ska analysera mellanmänsklig kommunikation räcker det inte med att bara titta på samspelsmönstret. Vi måste även förstå vilka intentioner som ligger bakom parternas agerande, hur de uppfattar varandras intentioner och vad de känner och tänker i kommunikationssituationen.

Kodning och förståelse Alla budskap kodas och förstås. Kodning sker bland annat genom ordval, tonfall och kroppsspråk. Den sker även genom sättet på vilket budskapet formuleras, till exempel som en antydan, en fråga eller ett påstående. En person kodar sitt budskap utifrån den meningskontext som vederbörande känner till. Att till exempel peka med tummen uppåt, kan ha en viss innebörd i en ungdomsgrupp och en helt annan för en dykare. Det är lättare att kommunicera när parterna känner till varandras koder och meningskontexter. Om inte parterna känner till varandras koder kan beteendet ges en felaktig innebörd.

Förståelsen grundar sig på en förförståelse och meningskontexten hos den som uppfattar. Människor försöker se en mening i andras beteende och skapar en mening i det de själva upplever.

Kodningen måste även betraktas i förhållande till intentionaliteten. Ibland vill vi uppnå något i förhållande till en annan människa utan att vi ger ett tydligt budskap om detta. Vi kan till exempel ha dolda avsikter med vårt handlande.

Då kodar vi ofta budskapet för att den andre inte ska upptäcka våra avsikter.

Kodning och förståelse äger rum i en cirkulär process. Jag agerar utifrån min förståelse av ditt beteende och du agerar utifrån din förståelse av mitt beteende.

Det du gör lägger grunden för en ny förståelse och ett nytt agerande från min sida, och det jag gör lägger grunden för en ny förståelse och ett nytt agerande från din sida. Den processen fortlöper i cirklar så länge vi uppfattar varandra som kommunikationsparter, inte bara i just den situation vi befinner oss för ögonblicket. Om jag väljer att avsluta samtalet kan det hända att du uppfattar 199

Bära eller brista

ANDRA UPPLAGAN

Kommunikation och relationer i arbetet med människor Odd Harald Røkenes & Per-Halvard Hanssen

Kommunikation är grundläggande i arbetet med människor, liksom att kunna skapa bra möten och starka, bärande relationer. God kommunikation och bärande relationer handlar om förmåga att leva sig in i andras världar, att skapa en gemensam upplevelsesfär och att ha modet att ge sig in i situationer som känns svåra. Det kräver också att man reflekterar över sin egen förståelse och sina handlingar, att man inte agerar på ett sätt som kränker andra människors integritet och självbestämmande.

Den här boken är ett stöd i den ständigt pågående kunskapsprocess som arbete med människor innebär. Författarna ger en introduktion till kommunikations- och relationsteorier och kopplar sedan begrepp och problem till olika situationer i arbetslivet. Här finns också uppgifter och övningar där teorier och problem konkretiseras ytterligare. Därmed får läsaren möjlighet att mer ingående utforska bokens teman och inspireras till egna reflektioner.

I denna reviderade upplaga presenteras ny och aktuell forskning kring kommunikation och relationskompetens. Boken har dessutom utökats med resonemang om mentalisering och mindfulness, om neuroplasticitet, dvs. de förändringar i hjärnan som uppstår som en följd av erfarenheter, liksom om brukarkunskap och brukarmedverkan. Här ryms även mer material som specifikt rör kommunikation inom medicinsk behandling, socialt arbete och pedagogisk verksamhet.

Odd Harald Røkenes och Per-Halvard Hanssen är båda psykologer och specialister i klinisk psykologi. Översättning: Melinda Hoelstad Fackgranskning: Urban Wåhlander

ISBN 978-91-40-69329-7

9 789140 693297