änglarnas kraft
var pälsallergiker, tyckte så mycket om Tora att hon använde en skyddsmask mot damm för att kunna vara med honom. Den här fantastiska hunden var till och med intresserad av nyheter ibland. Det finns ett gammalt svartvitt foto av honom när han läser lokaltidningen. När jag var bebis brukade Tora sitta vid min spjälsäng och vakta mig. Det var som om han tog på sig rollen som storebror och såg efter sin lillebror. Så redan från början hade vi starka band mellan oss. När jag nu såg pappa svepa in Tora i en skotskrutig filt och lyfta in honom i baksätet på vår bil frågade jag mamma: ”Tror du att han kommer att bli bra?” ”Jag vet inte. Jag hoppas verkligen det”, svarade hon med känslofylld röst. ”Gå och titta på teve, hjärtat, så ska jag laga middag.” Jag satte mig på min favoritplats framför teven. Men när min mamma försvann in i köket ställde jag mig på knä och bad: ”Snälla Gud, gör så att Tora kommer tillbaka. Snälla, låt honom bli bra. Jag älskar honom så mycket. Amen.” Inom en timme kom pappa tillbaka utan Tora. Han hade fått somna in. Jag minns att jag grät i hallen tillsammans med mina föräldrar. Jag kommer aldrig att glömma att jag tänkte: Jag önskar att Gud hade kunnat hjälpa Tora. 14