DE MYSTISKA
MEDDELANDENA De mystiska meddelandena
Din tönt! martin frisén
DE MYSTISKA
MEDDELANDENA
Tidigare böcker: De mystiska gravstenarna, 2014
De mystiska meddelandena Utgiven av Idus förlag www.idusforlag.se | info@idusforlag.se © Text: Martin Frisén © Illustratör: Martin Frisén Grafisk form och sättning: Sandra Stridh, Idus förlag Första upplagan Tryckt i Viljandi, 2015 ISBN: 978-91-7577-314-8
Till Svante och Astrid Tack till: Klass 6b Navet skola, för alla goda råd och synpunkter Calle Palm & Annelie Gewerth för korrekturläsning Alf Mörnerud för hjälp med bokomslaget Eva för all stöttning och konstruktiv kritik
1. Knäbäcks egen Robin Hood – Kolla! Det ser precis ut som ett tåg. Det var en varm och solig måndagseftermiddag med mycket moln på den annars klarblåa himlen. Sigge och Viggo låg raklånga på gräsmattan och kollade på molnen som for förbi. Klockan var strax efter tre och det var skönt att slappa lite efter skolan. De gick i femte klass på Säbyskolan, men nu var de lediga resten av dagen. Killarna försökte hitta moln som liknade verkliga saker. Om man såg ett moln som var likt något och den andra personen godkände det, fick man ett poäng. Just nu stod det 1-1 mellan Sigge och Viggo och båda ville ta ledningen. Sigge fick span på ett litet avlångt moln och pekade upp mot himlen. Molnet såg ut som en av gravstenarna de hade hittat på kyrkogården
7
för ett tag sedan. Viggo erkände att molnet var mycket likt och mindes äventyret med de mystiska gravstenarna. Då hade det dykt upp flera gamla gravstenar på Knäbäcks kyrkogård utan förklaring. Sigge och Viggo hade varit med och löst det mysteriet och hamnat på bild i tidningen. Sigges flickvän Jenny hade även gjort ett reportage om Sigge i skoltidningen, men det handlade inte om gravstenarna, utan om en pojke som hade försvunnit från skolan för länge sedan. Sigge hade även löst den gåtan och efter detta kallades Sigge Snövall för skoldetektiven. Efter någon halvtimmes spanande efter molnfigurer tröttnade Viggo. – Kan vi inte göra något annat nu? – Visst, svarade Sigge. Har du något förslag? – Vi kan gå in och kolla på OS. Det finns väl alltid något att se. Välkommen till OS-sändningarna, hördes det från teven. Just nu pågår finalen i bågskytte och vårt svenska medaljhopp leder inför den sista pilen. Christine ser mycket koncentrerad
8
ut, påpekade kommentatorn. Pilen for i väg med ett svisch och satte sig mitt i tavlan. ”Bulls Eye”, skrek expertkommentatorn. Ett OS-guld till Sverige är säkrat. – Det verkar väldigt roligt med bågskytte, sa Sigge. Det borde vi prova på någon gång. – Jag tror vi har en pilbåge i boden. Kom så går vi och tittar. Killarna stack in i verktygsboden som låg i en länga av småhus på Viggos tomt. På en vägg hängde en gammal pilbåge och pilar i ett koger. Pilbågen hade Viggos pappa haft som liten, men nu var den inte använd på många år. Bågen var gjord av glasfiber och var långsmal med ett svart grepp på mitten. Viggo böjde bågen mellan benen och spände fast senan. Nu var bågen redo att användas. De tog fram en stor träskiva och målade röda, blåa och gula cirklar på den. I ringarna skrev de in tio poäng, tjugo poäng och i mitten stod det ”Bulls Eye.” Pilbågstavlan ställdes upp mot en vitkalkad stenmur som vätte mot Viggos ena granne. Sigge stegade upp tio meter och drog ett streck
9
med ena foten i gruset. Efter att ha singlat slant om vem som skulle få börja skjuta, stod nu Viggo redo att avfyra den första pilen. Sigge låtsades ha en mikrofon i handen och härmade kommentatorn från teven. – Just nu sänder vi live här från de Olympiska spelen i Knäbäck. I bågskyttefinalen ser vi Viggo Jonsson, även kallad Knäbäcks Robin Hood. Han ska precis avfyra den första pilen. Viggo spände bågen till maxgräns och släppte iväg pilen. Tyvärr blev det inget ”Bulls Eye.” Den trubbiga pilen bara studsade mot tavlan. Träskivan var för hård. – Vi behöver göra en förbättring av de här gamla pilarna, sa Viggo. Han for in i verktygsboden och efter en stunds letande kom han ut med några dartpilar i handen. Försiktigt skruvade Viggo bort de sylvassa spetsarna från dartpilarna och satte sen fast dem på pilbågspilarna. – Nu ska de väl ändå fastna på tavlan, triumferade Viggo. Viggo gick bort till startplatsen och lyf-
10
te bågen på nytt. En vindpust blåste omkull måltavlan och Sigge gick för att resa upp den. Viggo var heltaggad på att avlossa den första pilen och stod fortfarande med pilbågen spänd. Nu var tavlan på plats och Sigge vände sig om för att akta sig för pilbanan. Just då tappade Viggo greppet om pilen och den for iväg rakt mot måltavlan. Sigge såg pilen komma flygandes och på något mirakulöst sätt lyckades han ställa sig på tå och pilen susade förbi mellan benen. Sigge stod som förstenad med båda händerna kupade över pungen. Han blundade och var helt kallsvettig. Försiktigt kände han med fingrarna om allt var kvar där nere. En, två, tre räknade Sigge tyst för sig själv. Allt var kvar, vilken tur! När Sigge hade kommit till sans igen gav han Viggo en rejäl utskällning: – Vad gör du, ditt pucko!? Du kan väl inte skjuta när jag står framför tavlan, fattar du väl? Viggo som också hade blivit ganska tagen av händelsen, stammade fram att han hade råkat slinta på bågsträngen. Det hade inte varit
11
hans mening att nästan skjuta bort pungen på sin bästa vän. Nu när saken var utredd tyckte Viggo att de kunde fortsätta att skjuta pilbåge. Sigge bara fnös till svar. Han ville inte ha något med pilbågar att göra i fortsättningen. Aldrig någonsin mer under några omständigheter. Men den önskningen skulle bli långt ifrån uppfylld. Istället för mer bågskytte bestämde de sig för att göra något annat en stund. Viggo hade blivit hungrig av allt sportande och pojkarna gick in till köket. De bredde några mackor och hällde upp mjölk i två stora glas. De satte sig vid det runda köksbordet och pratade om lite allt möjligt, men snart kom de in på dagens stora nyhet. Tidigare idag hade fröken berättat att det skulle börja en ny elev i klassen. Alla hade blivit jättenyfikna och ställt en massa frågor om den nya eleven. Fröken Viveka visste inte så mycket om den nya tjejen, förutom att hennes familj var nyinflyttad till Knäbäck och att hon skulle komma på ett första besök dagen därpå.
12
– Hoppas att hon är schysst, sa Viggo. – Ja, det hoppas jag med. Det ska bli spännande att se vem den nya tjejen är, svarade Sigge med förväntan i rösten. Sigge kollade på klockan och sa att det var dags att gå hem. De skulle ses dagen därpå och ta sällskap till skolan. När Sigge hade gått hem tog Viggo en tur ut i trädgården. Där låg pilbågen slängd i gräset. Den nästan ropade till honom. Kom skjut med mig, skjut med mig. Viggo tog upp pilbågen och slängde iväg några pilar mot tavlan. Pilarna satte sig på rätt hyfsade poäng och en pil hamnade till och med i ringen som var markerad med ”Bulls Eye.” Knäbäcks egen Robin Hood, flinade Viggo för sig själv. Av någon obegriplig anledning fick han för sig att skjuta upp en pil i luften. Viggo spände bågen allt han kunde och pilen for iväg som en raket rakt upp i himlen. Efter några sekunder hade pilen vänt och kom farande lika fort ner igen. Den landade med ett smack en meter från Viggos fot.
13
V
arför skulle vi flytta hit och varför ska jag gå i den här klassen med alla dessa idioter? tänkte Anja tyst för sig själv. Att vara ny i klassen är inte alltid lätt. Det vet den nyinflyttade Anja. Hon har precis börjat i femman på Säbyskolan och hon känner sig pirrig. Kommer hon att få några nya kompisar? En dag hittar Anja ett elakt meddelande i sitt skåp. Vem har skrivit det? Och varför? Fler elaka meddelanden av olika slag dyker upp. Skoldetektiven Sigge Snövall har inte haft ett fall på länge och får i uppdrag att ta reda på sanningen. Tillsammans med bästa kompisen Viggo och flickvännen Jenny, använder Sigge både list och mod för att lösa gåtan med de mystiska meddelandena. Samtidigt i Knäbäck har en okänd man setts smyga omkring utanför stadens skolor. De båda mysterierna vävs ihop till en spännande historia, som blandas med roliga händelser, som den uppfinningstokiga Viggo ställer till med. Detta är Martin Friséns andra bok i den spännande och humoristiska serien om Sigge Snövall, skoldetektiv.
ISBN 978-91-7577-314-8
www.idusforlag.se
9 789175 773148