9789176788288

ROBERTH NORDH är docent i processrätt samt f.d. hovrättsråd och rektor för Domstolsakademin. Han är numera verksam som rådgivare och anlitas som utbildare för bl.a. domare, advokater och åklagare.

Denna första del av Praktisk Process handlar om processens ram i tvistemål. Yrkande och grunder, ändring av talan och preklusion av nya omständigheter är huvud­ämnena.

Författaren hänvisar till praxis, förarbeten och litteratur, men för också fram egna synpunkter på rättsläget. Denna tredje upplaga innefattar en omarbetning och revision av tidigare upplagor.

01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFA/ZZ8= 02 0040

ISSN 1650-7665 ISBN 978-91-7678-828-8

Nordh.Praktisk process1.3u.2.indd 1

IUSTUS FÖRLAG

PRAKTISK PROCESS I

processens ram i tvistemål

PROCESSENS RAM I TVISTEMÅL

roberth nordh

PP I

PRAKTISK PROCESS I

roberth nordh

Bokserien Praktisk Process belyser centrala områden inom processrätten, såsom formulering av yrkanden och grunder, bevisfrågor, domens rättskraft osv. Praktisk Process vänder sig främst till praktiskt verksamma jurister och till studenter som vill få en samlad, men ändå någorlunda kortfattad, redogörelse för rättsläget på ett visst område.

3

PROCESSENS RAM I TVISTEMÅL om yrkande och grunder, ändring av talan m.m.

UPPLAGA 3

IUSTUS FÖRLAG

9/5/12 1:21 PM

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 2

2012-09-05 10.10

PRAKTISK PROCESS I

Processens ram i tvistemål Om yrkande och grunder, ändring av talan m.m.

Tredje upplagan Roberth Nordh

IUSTUS FÖRLAG

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 3

2012-09-05 10.10

Innehåll Förord 5 Förkortningar 11 Inledning 13 1

Vissa grundläggande begrepp 15 Saken – Rättegångsfrågor 15 Sakfrågor – Rättsfrågor 17 Två andra begreppspar 18

2

Om yrkande och grunder i korthet 20

3 Yrkande 23 Begreppet talan 23 Fullgörelsetalan 24 Fastställelsetalan 28 4

Grunden för talan 41 Rättsfakta och bevisfakta 42 Rättslig grund – iura novit curia – rättstillämpnings­ fakta 48 Åberopsbörda 52

5

Ändring av talan. Några inledande a­ nmärkningar 57

6

Ändring av kärandens talan 62 Domens rättskraft 63 Nytt yrkande 69 13:3 st. 2 RB 80 Ny grund 82 Inskränkning av talan 100 Exempel 101 9

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 9

2012-09-05 10.10

7

Medgivande, erkännande och kvittning 107 Medgivande 107 Erkännande 110 Kvittning 112

8 Ytterligare om nya yrkanden och grunder vid ­tingsrätt 117 Allmänt om förberedelsen 119 42:15 RB 120 42:15 a RB 129 43:10 RB 131 Nytt processmaterial efter huvudförhandling 134 9

Särskilt om processen i högre rätt 136 Yrkanden 137 Anslutningsöverklagande 141 Grunder 141 Reformatio in pejus 145 Ändring av talan 146 Överklagande av beslut 149 Om återförvisning 149

Bilaga A 152 Åberopad litteratur 158 Lagmotiv 161 Rättsfall 162 NJA 162 RH 164 AD 164 Sakregister 165

10

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 10

2012-09-05 10.10

Förkortningar

a.a. angivet arbete AD Arbetsdomstolen FB föräldrabalken (1949:381) JT Juridisk Tidskrift KöpL köplagen (1990:931) NJA Nytt juridiskt arkiv, avdelning I NJA II Nytt juridiskt arkiv, avdelning II prop. proposition RB rättegångsbalken (1942:740) RH Rättsfall från hovrätterna SkadL skadeståndslagen (1972:207) SkiljL lag (1999:116) om skiljeförfarande SvJT Svensk Juristtidning ÄktB äktenskapsbalken (1987:230)

11

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 11

2012-09-05 10.10

Inledning

”Två gånger hade det lyckats honom få målet återförvisat från Kunglig Majestät till häradsrätten, vilket på den tiden ansågs vara en förnämlig processteknisk bravad.”

Ur ”Bock i örtagård” av Fritiof Nilsson Piraten.

När parter överlåter till en domstol att slita en tvist mellan dem blir de deltagare i ett spel med givna roller. I enlighet med principen om att alla är skyldiga att veta vad lagen innehåller förväntas parterna känna till spelreglerna. Dessa är emellertid varken lättöverskådliga eller lättförståeliga. Och även om reglerna endast avser det formella förfarandet kan kunskapen – eller bristen på kunskap – om dem, som i alla andra spel, bli avgörande för spelets utgång.

Det är mot denna bakgrund man ska se de allmänna råden att endast undantagsvis processa utan juridiskt ombud och aldrig, ens om man har erfarenhet av processande, i egen sak. Risken är alltför stor att man annars inte ser fällan som lurar bakom nästa drag eller missar att spela ut sina bästa kort i rätt tid.

Bokserien Praktisk Process har som syfte att belysa vissa centrala områden inom processrätten. Tanken är att ta upp större frågor som aktualiseras när man utför en talan som part, ställföreträdare eller ombud i en rättegång. Det gäller formulering av yrkanden och grunder, bevisfrågor, domens rättskraft osv.

Denna första del av serien behandlar den ram för processen som formas genom å ena sidan kärandens yrkande och grunder och å andra sidan svarandens invändningar och grunderna för dessa. När och hur kan parterna vidta processuella handlingar avseende yrkanden och grunder under en rättegång? I vilken utsträckning kan parterna själva bestämma regelinnehållet? Vad gäller om de i sådant fall 13

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 13

2012-09-05 10.10

inte kommer överens? Vilka kan konsekvenserna bli om spelreglerna inte följs? Detta är några av de frågor som diskuteras i denna bok.

Rättegångsförfarandet är i flera hänseenden reglerat på olika sätt för tvistemål och brottmål. Många regler är emellertid gemensamma för de båda måltyperna. Olikheterna motiverar dock att mål­typerna behandlas var för sig när det gäller de ämnen som är föremål för diskussion här. Denna första bok i serien Praktisk Process är ägnad tvistemålen (civilprocesser).1 De kan indelas i dispositiva respektive indispositiva mål. Skillnaden mellan dem är att parterna kan ingå förlikning i de förra men inte i de senare. Indispositiviteten avspeglar sig i förfarandet som, särskilt när det gäller de ramfrågor som ska behandlas här, påtagligt skiljer sig mellan de två formerna av tvistemål. Båda måltyperna kommer att ägnas intresse, om än de aktuella reglernas innehåll medför att tyngdpunkten ligger på de dispositiva tvistemålen.

I bokens första kapitel anges vissa processuella grundbegrepp och vad de betecknar. Läsaren tillråds att inte hoppa över detta avsnitt.

Missförstånd i fråga om terminologi kan medföra risk för missuppfattningar när det gäller den fortsatta framställningen. I denna be­­ handlas i skilda kapitel på vilket sätt parterna har att bestämma processens ramar och under vilka förutsättningar de kan vidta processuella handlingar med avseende på yrkanden och grunder under den fortsatta rättegången.

1

Gränsdragningen innebär att talan om enskilt anspråk i samband med åtal faller utanför framställningen. Se angående sådan talan i stället del III av bokserien.

14

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 14

2012-09-05 10.10

kapitel 1

Vissa grundläggande begrepp

Saken – Rättegångsfrågor Rubriken anger ett begreppspar, där skiljelinjen går mellan å ena sidan allt som omfattas av det materiella rättsförhållande, som ­parternas talan avser, och å andra sidan det formella rättegångsförfarandet.

Förenklat uttryckt kan saken sägas inbegripa allt som domstolen ska eller får beakta vid sin prövning av om käromålet ska bifallas eller inte. Är svaranden skyldig käranden pengar? Har käranden bättre rätt till en viss egendom? Föreligger det fel i den köpta varan?

Detta är exempel på frågor som hör till själva saken. Sådana frågor avgörs alltid genom dom. Saken kan därför sägas angå frågan om käromålet ska bifallas eller ogillas.2 Rättegångsfrågor utgörs av det regelverk som anger ramarna för domstolens handläggning och prövning av målet. Exempel på sådana frågor är: Får käranden komma med ett nytt yrkande under huvudförhandlingen? Ska vittnet höras under ed eller inte? Vem ska svara för rättegångskostnaderna? Rättegångsfrågor avgörs genom beslut, antingen särskilt eller i samband med dom.

En annan signifikativ skillnad mellan saken och rättegångsfrågor är att det som tillhör saken i allt väsentligt regleras genom materiell­ rättslig lagstiftning, t.ex. köplagen och avtalslagen, medan rättegångsfrågor regleras inom processrätten, främst i rättegångsbalken.

Det är inte alltid lätt att upprätthålla en klar rågång mellan vad som tillhör å ena sidan saken och å andra sidan rättegångsfrågor.

2

Rättegång I s. 35 och Lindblom, Processhinder s. 173.

15

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 15

2012-09-05 10.10

Särskilt frågor om processhinder3 kräver inte sällan att domstolen tar ställning också till materiellrättsliga frågor.4 Dessutom ska märkas att ”saken” är en processuell term. Att avgöra vad som faller inom själva saken är därför i sig en rättegångsfråga. Över huvud taget finns det ett samspel mellan materiella frågor (saken) och processuella sådana (rättegångsfrågor) som inverkar på hur man bör lösa olika problem som kan uppkomma under en rätte­ gång. Regler om bevisupptagning har direkt betydelse för domstolens bevisvärdering och därmed för domstolens prövning av vilken av parternas olika ståndpunkter i materiella tvistefrågor som är riktig. Regler om krav på parterna att ange yrkande och grunder samt om begränsningar av möjligheten att ändra sin talan kan vara helt avgörande för hur det materiella rättsförhållandet mellan parterna blir bestämt genom rättegången. Listan på kopplingen mellan saken och rättegångsfrågor kan göras lång.

Bildligt talat kan man därför se innehållet i den materiella rätten respektive processrätten som två kugghjul. När enskilda inte på frivillig väg klarar av att reda ut sina inbördes rättsliga angelägenheter stannar det civilrättsliga kugghjulet. I det läget ska processrättens kuggar fungera som drivkraft och sätta det materiellrättsliga hjulet åter i rullning. För det krävs att hjulens kuggar är anpassade till varandra.

Av dessa skäl är det inte tillräckligt att säga att processrättsliga regler har som syfte att främja en snabb, enkel och billig rättegång.

Inte heller har civilprocessen som enda uppgift att lösa en konflikt mellan parterna. Processen har också en handlingsdirigerande funktion. Domstolarnas avgöranden ska ge anvisningar till medborgarna om hur de bör handla i olika situationer och på så sätt hindra lagstridiga ageranden. Civilprocessen ska verka preventivt. Annorlunda uttryckt kan man säga att domstolarna ska avgöra tvistefrågorna på ett sätt som medverkar till att ändamålen bakom de materiella rätts-

3

Exempel på processhinder är att talan har väckts vid fel domstol eller att en part saknar processbehörighet.

4 En utförlig beskrivning av dessa problemställningar finns i Lindblom a.a. Se även Praktisk process V.

16

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 16

2012-09-05 10.10

reglerna slår igenom i samhället.5 Att beakta samtliga dessa syften är ett av de viktigaste, men också svåraste momenten att hantera när man söker lösningen på olika handläggningsfrågor som kan uppkomma i en civilrättslig process vid domstol.

Sakfrågor – Rättsfrågor Ett annat viktigt begreppspar inom processrätten är sakfrågor och rättsfrågor. Trots sin språkliga anknytning till begreppsparet saken – rättegångsfrågor, har paren inget med varandra att göra. Tvärtom är det så att såväl saken som rättegångsfrågor innehåller både sak­ frågor och rättsfrågor!

Sakfrågor kan enkelt beskrivas som förhållanden som har inträffat eller har kunnat inträffa i verkligheten. Det är alltså fråga om sådant som man kan föra bevisning om. Rättsfrågor kan då sägas söka svaret på vilken rättslig betydelse sakfrågorna har. Till förtydligande kan följande exempel lämnas.

Mot kärandens krav på betalning invänder svaranden att han eller hon har rätt till prisavdrag på grund av fel i varan. Käranden gör mot det gällande att svaranden inte har reklamerat felet i tid. Svaranden påstår att reklamation visst har skett och hänvisar till ett brev.

Frågan om svaranden har reklamerat hör till själva saken. Att avgöra om han eller hon har skickat ett brev, att fastställa innehållet i brevet, att pröva om käranden har erhållit brevet osv. är sakfrågor. De kan alla bli föremål för bevisning. Frågan om svaranden – genom det som är bevisat om brevets innehåll, avsändande etc. – har avgett en rättsenlig reklamation är däremot en rättsfråga.

Anta vidare att domstolen finner att svaranden inte har reklamerat och bifaller käromålet. Svaranden överklagar och påstår att reklamation har skett även per telefon. Käranden invänder att detta är en ny omständighet, som svaranden enligt 50:25 RB inte får åberopa först i

5

Se om rättskipningens samhällsfunktion Rättegång I s. 7–22, Lindblom, Progressiv process s. 41 ff. samt prop. 2001/02:107 s. 20 ff. och 2010/11:128 s. 23 f.

17

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 17

2012-09-05 10.10

hovrätten. Svaranden å sin sida hävdar att han eller hon har nämnt telefonsamtalet redan under huvudförhandlingen vid tingsrätten och att det under alla förhållanden inte är fråga om en ny omständighet.

Frågan om svaranden i hovrätten ska få åberopa att reklamation har skett muntligen vid ett telefonsamtal är en rättegångsfråga. Prövningen av om svaranden redan vid tingsrätten har framfört påståendet är en sakfråga, förhållandet kan bli föremål för bevisning. Anta att svaranden vid tingsrätten inte har nämnt något om telefonsamtalet. Att bedöma om svaranden genom att göra påståendet i hovrätten har åberopat en ny omständighet i lagens mening utgör en rättsfråga.

Som följande kapitel kommer att visa är det av stor vikt att skilja mellan sakfrågor och rättsfrågor när det gäller bl.a. att formulera grunden för en parts talan, att avgöra om en part har ändrat sin talan och att bestämma rättskraftsverkningarna av en dom.6

Två andra begreppspar När man ska ta ställning till vilka processuella dispositioner av­­ seende yrkande och grunder som parterna kan göra under rättegången är det viktigt att veta vem som bestämmer spelutrymmet. Är det domstolen eller parterna? Och hur stor frihet överlämnas till den som bestämmer?

För att beskriva hur det förhåller sig med dessa frågor används här med Ekelöfs terminologi begreppsparen obligatoriska – fakultativa regler och tvingande (indispositiva) – dispositiva regler.7 En regel som innebär att domstolen ska (måste) företa något, om vissa förutsättningar är uppfyllda, är obligatorisk. Om däremot regeln innebär att domstolen får (må, kan) göra något, är den fakultativ.

Som exempel på skillnaden mellan obligatoriska och fakultativa regler kan nämnas att enligt 14:1 RB ska, om där angivna förutsättningar är uppfyllda, två käromål som väcks samtidigt handläggas 6

Förhållandet mellan sakfrågor och rättsfrågor har utförligt studerats av Lindell, Sakfrågor och rättsfrågor.

7 Rättegång I s. 45 ff.

18

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 18

2012-09-05 10.10

gemensamt. Följaktligen är 14:1 RB obligatorisk, den ger inget hand­ lingsutrymme åt domstolen. Väcks däremot det ena käromålet senare, gäller enligt 14:6 RB att målen får handläggas gemensamt, om det är till gagn för utredningen. Denna bestämmelse är fakultativ.

Den överlämnar åt domstolen att själv bestämma om det är lämpligt eller inte att målen handläggs i en rättegång.

Begreppsparet tvingande – dispositiva regler tar sikte på parternas inflytande på processuella reglers tillämplighet. Skillnaden mellan regeltyperna framgår av följande exempel. Enligt 10:18 RB ska vissa forumregler tillämpas av domstolen oberoende av om parterna har ett gemensamt önskemål om att domstolen ska pröva målet, medan andra forumregler ska beaktas av domstolen bara om svaranden invänder mot domstolens behörighet. I det förra fallet är forumreglerna tvingande. Domstolen ska tillämpa dem självmant, ex officio. Forumreglerna av det andra slaget är dispositiva. Domstolens prövning måste initieras av i vart fall en av parterna.

Det finns ett samband mellan begreppsparen på så sätt att regler oftast är både obligatoriska eller fakultativa och tvingande eller dispositiva. Exempelvis är forumregeln i 10:17 RB (jfr 10:18 RB) både obligatorisk och tvingande, medan den i 10:6 RB (jfr 10:18 RB) är obligatorisk och dispositiv. Ett exempel på en bestämmelse som är fakultativ och dispositiv är 42:18 st. 1 p. 5 RB, medan regle­ ringen om val av förberedelseform i 42:9 RB är fakultativ och tvingande.

19

12-40 Iustus PP I, 5 sep.indd 19

2012-09-05 10.10

ROBERTH NORDH är docent i processrätt samt f.d. hovrättsråd och rektor för Domstolsakademin. Han är numera verksam som rådgivare och anlitas som utbildare för bl.a. domare, advokater och åklagare.

Denna första del av Praktisk Process handlar om processens ram i tvistemål. Yrkande och grunder, ändring av talan och preklusion av nya omständigheter är huvud­ämnena.

Författaren hänvisar till praxis, förarbeten och litteratur, men för också fram egna synpunkter på rättsläget. Denna tredje upplaga innefattar en omarbetning och revision av tidigare upplagor.

01 02 FnL1 EkZpcm1hIEpvaG4gUGVyc3NvbgRKb2hu AFA/ZZ8= 02 0040

ISSN 1650-7665 ISBN 978-91-7678-828-8

Nordh.Praktisk process1.3u.2.indd 1

IUSTUS FÖRLAG

PRAKTISK PROCESS I

processens ram i tvistemål

PROCESSENS RAM I TVISTEMÅL

roberth nordh

PP I

PRAKTISK PROCESS I

roberth nordh

Bokserien Praktisk Process belyser centrala områden inom processrätten, såsom formulering av yrkanden och grunder, bevisfrågor, domens rättskraft osv. Praktisk Process vänder sig främst till praktiskt verksamma jurister och till studenter som vill få en samlad, men ändå någorlunda kortfattad, redogörelse för rättsläget på ett visst område.

3

PROCESSENS RAM I TVISTEMÅL om yrkande och grunder, ändring av talan m.m.

UPPLAGA 3

IUSTUS FÖRLAG

9/5/12 1:21 PM