Issuu on Google+


Bengt AlmĂŠn

Mot en annan ĂĽrstid Dikter


Till Maria, Sara och Katarina

I begynnelsen 채r relationen Martin Buber


Innehåll Mellantider Trastens eftermiddag I gräsen Du är det Ur negativen Till hennes begravning Språk som vindar Säg inte Trasdockan Någon gång kom Väverskan Sammankomst Standängarna är utan Gränslöst Den gamla och musiken Väntan I blå tunnlar Tiden och rummet Solens avskedslek Det nyss födda mayday mayday mayday

Motbilder

1 En tidig morgon 2 Ett moln att segla i 3 Över rötter går

9 10 11 12 13 14 15 16 17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

30 30 31 32


4 Ett skepp lägger till 5 Grönt glödande badskimmer 6 Fjärilens vinge rör 7 Jag borstar torkar 8 Det lilla huset 9 Nattviolen andas ut 10 Silverdis i det grunda

33 34 35 36 37 38 39

Överlevare Guiden Rum med persienner Så stumma orden Poesin Söker lövverkens skimmer Frågor I sluttningen mot havet En snöflingas färd Fröet i stenen Avstånd Vilse bland årstider

40 41 42 43 44 45 46 47 48 49 50 51


Mellantider Det är i mellantiden som brunnslocket öppnas och himmelsspegeln blir synlig Befriade skuggor berör sakta granskogsväggar och gläntor Daggdroppen djupt i sin kåpa lär ut regnbågens mysterium och motstår tiden blir en levande antik raritet med ständigt stigande värde Minnet av ett vänligt ansikte präglas in i barnets öga blir ett frimärke för ljusare brev Ensamheten reser sig ur sin ensamhet omgiven av röster långt borta och nära Hur mättad kan en tystnad bli Då kan slussar bli onödiga vita båtar glider sakta motströms mellan träden tunga stenar tvekar när de faller i mörka schakt fångas upp av spindelväv och ljus den milda kraften kommer underifrån Ur varm jord skjuter den gröna skott mot ännu en himmel får en sten att blomma och en grind att öppnas 


Trastens eftermiddag Den har sitt revir i årstidernas utmarker den femte årstidens ständigt återkommande fågel I björkens stora rimfrostglänsande dokument sitter den blickstilla som en svart signatur ser förgyllda genomlysta blad ta sig upp ur snön för att söka sig till sommarens grenar I en grön dröm lyfter den genom vårens första milda regn mot sitt rede mot en annan årstid

10


I gräsen Något mera föll för liens vassa slag Inte bara strån och blad Frågade vinden och månen frågade natten Bara lärkan visste När hon hämtat himmelsljuset och lagt det över marken kunde hon med sitt fall nedåt visa på en punkt i gräset Här är det sa hon när hon föll just i den här punkten Det är härifrån allt kommer breder ut sig i morgondimman så att daggen kan möta det

11


* Du är det fuktigt formbara Händer söker din kropps utbuktningar gropar rörelser ditt motstånd och din försvarslösa tillgivenhet Någon blåser livet in i dej rör vid ditt öras spröda hinna Torkans tid kommer ugnen och bränningen den hårda ytan med glasyren Du fick ett svårläst partitur att följa Hörde någon dina första minsta sånger Varför står du nu i mörkret under lönnarna dina händer kramar krossat glas och hårda kanter Vart förde vinden dina minsta sånger vart går du nu

12


* Ur negativen i det röda ljuset Fars ådriga händer skickliga i långrevens slingor Årorna blir lätta nu som vingar och ekans tunga kropp lyfter som en fågel över vassen I vågens blanka svärta drömmer gäddan om en kosmisk löja I håven vid cykelstyret ett stycke tid infångad Solen glöder i granriset

13


* Till hennes begravning kom även de som inte känt henne De visste inte vem hon var men hade känt hennes närvaro Sett hennes fotspår i sanden Hade hört sina namn i det kalla regnet och ovädret och när ingen annan fanns lutade hon sig över dem De hörde viskningarna genom mörkret De skulle alla minnas dem som den sista tillflykten när allt annat var förlorat de hade känt hennes närvaro Ibland bara som en ömtålig längtan

14


Bengt Almén debuterade 2006 som diktare med samlingen "Mörker genomlyst". Diktsamlingen "Jag Du" utkom 2010 och bjöd läsaren en lågmäld men engagerad dikt om närhet, mänskliga möten och närvaro i skilda tidsperspektiv. I "Mot en annan årstid" skriver nu Bengt Almén vidare med motiv som känns igen från de första samlingarna. I naturen finner poeten bilder och verktyg för att gestalta och bearbeta existensens gåtor och möten människor emellan. Här en dikt, som ingår i avdelningen "Motbilder": En tidig morgon stiger sakta likt en hägring en trädgård upp bland molnen Möter en annan trädgårds hemliga dofter Det är så det kommer sig att nya arter uppstår att frön djupt i jordens mull helt oväntat börjar gro

www.faunforlag.se


9789186033835