9789198276527 by Smakprov Media AB

Bokens hemsida: www.hundtokig.se

1. – Såhär, nu står han väl fint? säger Alva. Hon rättar till Rufus bakben så att de står lagom mycket isär. Han vrider på huvudet för att se vad hon håller på med. – Stilla nu, säger hon och sträcker kopplet rakt upp. Du får vara domare, Tara! – Okej. Tara kommer fram med bestämda, domar aktiga steg och böjer sig ner. Hon klämmer och känner på valpen, öppnar hans mun och granskar tänderna. Maja och Flisan sitter i gräset och är publik. – Nu kan du gå ett varv i ringen, säger Tara.

– Kom då, lockar Alva och börjar gå. Rufus följer snällt med. De har övat några gånger tidigare och han har börjat vänja sig vid hur det går till på utställning. Och han vet att han får något gott som belöning. Om tre veckor gäller det, då är det på riktigt. Till dess ska de träna ordentligt så att Rufus är väl förberedd. Alva har varit på hundutställning förut, men det är annorlunda att själv ställa ut. Det känns pirrigt redan nu fastän det bara är övning. Undrar då hur det kommer att kännas när det verkligen är dags! Tänk om hon blir nervös och det smittar av sig så att Rufus också blir orolig. Nej, så får hon inte tänka. Till sist får Rufus trava en bit och Alva småspringer bredvid. – Duktig kille! berömmer hon och tar fram en godis. Rufus tuggar i sig den och slickar sig om nosen. – Det gick ju jättebra! säger Flisan. 8

– Så duktig han var när Tara kollade tänderna, säger Maja. När vi ställde ut Vito bet han domaren så vi blev diskade. Det var inte precis vad Alva ville höra. – Men det var domarens eget fel, fortsätter Maja. Han hade en mörk rock som fladdrade, så Vito blev helt vettskrämd! Alva hoppas att hennes domare inte kommer att ha någon fladdrande rock. Det är ju nästan sommar fortfarande. Alva vill att det ska gå bra på utställningen. Mest för Ninas skull, hon som är så snäll och låter Alva vara fodervärd. Nina ska också ställa ut sin valp, Cato. Han är från samma kull som Rufus och det är Ninas Cesar som är deras pappa. En stor och ståtlig airedaleterrier, med skägg och allt. Men även om han är stilig är han en mästare på hyss. Alva vet, för hon fick ta hand om honom när Nina hade halkat och brutit benet förra vintern. Hon minns hur han busade och skojade och 9

de blev bästa vänner. Och hon minns dagen när hon måste lämna tillbaka Cesar och hur förfärligt tomt det blev efter honom. Det var den sorgligaste dagen i Alvas liv. Den lyckligaste var när hon fick bli matte åt Rufus. Även om hon har en egen hund nu är det fortfarande något speciellt med Cesar. Han liksom förstår henne på ett alldeles särskilt sätt, som om han vet precis hur hon känner. Som tur är får hon fortsätta gå ut med honom och träna tillsammans med Maja, Flisan och Tara. Roligast är nog agility, det tycker både Alva och Cesar. – Det var länge sedan vi tränade agility, säger Maja, som om hon kunde läsa Alvas tankar. – Ja! säger Alva. Ska vi sätta upp hindren? Jag kollar om jag kan hämta Cesar. Hindren står inne i ladan. Tjejerna har själva snickrat och målat dem och till och med gjort en tunnel som hundarna kan krypa igenom. De brukar bygga banor och träna i hagen här hos Flisan på Lönnbacken. 10

– Fast jag måste nog hem och plugga, säger Tara. – Nu? säger Maja. Terminen har ju knappt börjat! – Ja, men vi har en massa läxor redan. Jag ska skriva en hel uppsats till i morgon! På franska. Tara suckar och hänger med axlarna. Hennes bordercollie, Wilma, ser lika slokörad ut. – Jag fattar inte att sommarlovet redan är slut, säger Maja. Det började ju nyss. – Vi kunde väl i alla fall haft hundkunskap på schemat, säger Alva. – Men det är rätt kul ändå att skolan har börjat, säger Flisan. Ögonen glittrar till. Vad nu, skojar hon? När blev Flisan plötsligt så intresserad av skolan? – Så man får träffa kompisarna och så, lägger hon till. – Vi har väl träffats hela lovet? säger Maja.

– Jo, men de andra, säger Flisan och lägger huvudet på sned. – Jaha? säger Maja. De två går i samma klass och ingen av dem brukar hänga särskilt mycket med sina klasskompisar. Vem är det nu Flisan så gärna vill träffa? Flisan byter samtalsämne. – Men i morgon då? Ska vi träna i morgon i stället? Åh nej, just i morgon ska Alva träffa Filip! Vad ska hon säga nu? Ända sedan förra hösten har hon varit kär i honom, men det är det ingen som vet. Allra minst Filip och absolut inte Maja, Flisan och Tara! Som tur är hinner Tara före. – Nej, då har jag läxa, både i matte och kemi, säger hon. – Men du är ju hopplös, säger Maja. Hur mycket läxor har du egentligen?

– Ja, jag vet, det är helt sjukt, säger Tara. – På lördag då? säger Flisan. – Jo, det går nog bra, säger Tara. – Ja, säger Alva, då kan jag säkert låna Cesar. – Okej, då ses vi då! säger Maja. På hemvägen tänker Alva på det Flisan sa, om att börja skolan och träffa kompisarna igen. Alva har också längtat lite. Inte precis efter sin egen klass, utan mer efter Filip. Han går i Majas och Flisans klass, i åttan. Själv går hon i sjuan. Alva hade aldrig vågat hoppas att han ens skulle se åt hennes håll. Det var tack vare att hon passade Cesar som de började prata. Filip har en tik som heter Mixi, hon är en korsning mellan bordercollie och labrador. Nu har Alva knappt sett Filip på hela sommaren. Inte förrän skolan skulle börja igen. Nästan hela lovet har han varit iväg hos sina kusiner. Alva och han har messat lite, skickat bilder på hundarna och så, och när han kom tillbaka träf13

fades de så att han fick se Rufus på riktigt också. Fast det kändes som att det inte bara var för valpens skull Filip ville träffas, utan lite för Alvas också. Det dunkar extra hårt i bröstet när hon tänker på honom. I morgon ska de träffas igen.