Några pressröster om: INTE ENS DET FÖRFLUTNA, 2008
”Med några enkla tryck på tangentbordet kunde han via satellit se de små människornas vardagliga liv. Dessa vidskepliga och svagbegåvade trodde ännu på slumpen. Det gav honom en känsla av makt då han hela tiden kunde iaktta dem. När väderförhållandena var gynnsamma kunde han till och med observera deras aningslösa ansikten. Kanske var det just det som gav honom den största tillfredsställelsen.”
”Anna Jansson skriver med en galen underskruv det är omöjligt att inte imponeras av. När hon är bra är hon helt lysande, och som infam samtidsparodi över oss svenska medelålders kvinnor är det oslagbart.” Dagens Nyheter ”Maffigt spännande.”
Aftonbladet
E TT NYTT FALL F ÖR MAR IA WE R N
ET T NY T T FA L L FÖR M A R I A W E RN Anna Jansson debuterade 2000 med romanen Stum sitter guden, och kriminalinspektör Maria Wern har sedan dess varit huvudperson i ytterligare åtta romaner, som alla fått stora framgångar och finns utgivna i ett flertal länder. Främmande fågel blev 2008 en framgångsrik TV-serie med Eva Röse i rollen som Maria Wern.
Den gotländska myten om vita havsfrun har funnits sen Tjelvar tände elden och ön steg ur havet. Det berättas om en ung kvinna som drunknade på bröllopsnatten och som sedan dess i sin osalighet försökt locka ned män i underströmmarna utanför västkusten. Myten väcks till liv en tidig morgon, strax före midsommar, när en sjuksköterska hittas mördad i lusthuset på Tempelkullen i Botaniska Trädgården. Hon är klädd till brud. Kriminalinspektör Maria Wern utreder fallet. Det blir en ojämn kamp där mördaren kan observera varje steg de tar. Med en intelligens och ett tekniskt kunnande som överträffar allt de trodde var möjligt planläggs en djävulsk strategi. Ondskan finns närmare än de tror.
POJKE FÖRSVUNNEN, 2007 ”För läsaren väntar en spännande och välskriven roman med skarpsynta skildringar av moraliska konflikter och mänskliga tillkortakommanden” Aftonbladet ”Bäst just nu! En bra deckare har förutom den spännande intrigen och trovärdiga personbeskrivningar också en tydlig undertext. Den vill berätta något mer än bara historien om ett brott. Det lyckas Anna Jansson med här.” TARA
Besök också Anna Janssons hemsida: www.thriller.nu
FRÄMMANDE FÅGEL, 2006
”Främmande fågel är spännande som kriminalroman och den bevisar att genren lämpar sig utmärkt också för seriös etisk reflexion.” Svenska Dagbladet
”Boken Svart fjäril är inte bara en lysande polisroman, den ger också tänkvärda insikter… Anna Jansson är till vardags sjuksköterska, blandar fiktion, forskning, samhällsdebatt och mänskliga beteenden (normala och sjukliga)och denna mix resulterar i en suveränt underhållande och spännande kriminalroman. En klart läsvärd sådan.”
VLT
Fotograf: Marianne Westerlund
SVART FJÄRIL, 2005
www.norstedts.se
Drömmen förde dej vilse
”Jag brukar tycka bra om hennes illusionslösa, men medkännande människoskildring och hennes ibland ganska sardoniska humor. I år finns både allt det där och en intrig som känns in i märgen. Så bra hon är!” Sydsvenska Dagbladet
Drömmen förde dej vilse Spänningsroman |
Omslagsdesign: Norma Communication / norma.se Omslagsbilder: Folio bildbyrå / Jenny Lindhe / Norma Arkivet
DRÖMMEN FÖRDE DEJ VILSE
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 3
2010-03-08 10:09:28
Av Anna Jansson har tidigare utgivits: Stum sitter guden 2000 Alla de stillsamma döda 2001 Må döden sova 2002 Silverkronan 2003 Drömmar ur snö 2004 Svart fjäril 2005 Främmande fågel 2006 Pojke försvunnen 2007 Inte ens det förflutna 2008 Hantverkarsvett är dyrare än saffran 2008 Först när givaren är död 2009 på andra förlag: I stormen ska du dö 2002 (LL-Förlaget) Dömd för mord 2003 (LL-Förlaget) Etiska dilemman i vården. Hur skulle du ha gjort? 2005 (med Angeta Blom, Gothia förlag) Etiska dilemman i vård och omvårdnad 2007 (med Agneta Blom, Gothia förlag) Åtta böcker i serien om Alex och Mia 2007 (Bonnier Utbildning)
isbn 978-91-1-302626-8 © 2010 Anna Jansson Norstedts, Stockholm Utgiven enligt överenskommelse med Grand Agency Omslag: Norma Communication Tryckt hos ScandBook AB, Falun 2010 www.norstedts.se * Norstedts ingår i Norstedts Förlagsgrupp AB, grundad 1823
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 4
2010-03-08 10:09:28
Med några enkla tryck på tangentbordet kunde han via satellit se de små människornas vardagliga liv. Hur de öppnade ytterdörren och gick ut med hunden eller mötte vänner på gatan, som av en händelse. Dessa vidskepliga och svagbegåvade trodde ännu på slumpen. Det gav honom en känsla av makt då han hela tiden kunde iaktta dem, registrera deras vanor och på det sättet räkna ut var de skulle komma att befinna sig och vilka de skulle möta. Det hade varit en barnlek att hacka sig in på ryssarnas satellitövervakning av gasledningen nära Gotland. Att mottagningen var så tekniskt avancerad kom som en överraskning. När väderförhållandena var gynnsamma kunde han till och med observera deras aningslösa ansikten. Kanske var det just det som gav honom den största tillfredsställelsen.
7
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 7
2010-03-08 10:09:28
1
F
redagen den sjätte juni var en ovanligt het dag. Långt in på kvällen dröjde sig värmen kvar i Visbys trånga gränder. En blek skymning låg över havets krusningar och lyste upp ringmurens mörka torn och klosterruinerna från en annan och mäktigare tid. Siluetten av de trappgavelhus som varit lagerlokaler under Hansatiden framträdde spöklikt i det röda kvällsljuset. Avlägset spelade någon på en träflöjt. En medeltida och vemodig melodislinga. När Maria Wern vid niotiden på kvällen vandrade hem från Hamnplan 5 förbannade hon sitt val av skor. Ursnygga med smala klackar och spetsig tå och vristremmar, men fullständigt omöjliga att gå i. Än var luften mild att andas och kvällen hade på det stora hela varit trevlig. Utom sista timmen när Erika helt enligt planerna hade hittat en karl av intresse. När det hände blev hon döv och blind för alla andra. Maria hade ganska snart känt sig utanför. Ungefär samtidigt hade en fruktdrink med sugrör och paraply landat på bordet framför henne. ”Till damen från herrn vid dörren.” Det fanns en illa dold retsamhet i servitörens leende. Någon hade spanat in läget. Påpassligt satt in en stöt nu när hon var övergiven. Maria sneglade mot dörren. Mannen blinkade åt henne och gjorde en försiktig vinkning med handloven som de gör i amerikanska komedier. Hey, it’s me. Nej, så desperat var hon inte. ”Jag tror det är bra för i kväll. Tacka honom så mycket.” Maria reste sig och försökte få ögonkontakt med Erika, som var djupt en9
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 9
2010-03-08 10:09:28
gagerad i ett samtal med sitt nyförvärv. Han hette Anders och arbetade som distriktsläkare i stan. Verkade ovanligt sympatisk. Gift eller sociopat eller missbrukare eller störande pervers? Något fel brukade det vara på män som såg så bra ut och som fortfarande verkade vara lediga. Maria kunde inte låta bli att känna ett styng av oro när Erika frågade om han ville följa med henne hem. Hon som var polis borde veta att det finns galningar på krogen. ”Var försiktig!” Meddelandet gick inte fram. Å andra sidan kanske det var han som skulle ha behövt en varning. Erika brukade kunna ta vara på sig själv. ”Du har väl mobilen på, Erika?” viskade Maria när hon reste sig upp. ”Hönsmorsa! Det fattar du väl att jag inte har tid att ringa dej i natt!” Erika skrattade varmt och kramade hennes arm. ”Det är lugnt.” ”Precis”, bröt Anders in. ”Det är alldeles för lugnt. Jag har en dotter där hemma och en gammal mamma som är barnvakt. Hon väntar sej att bli hemskjutsad i anständig tid. Det blir en puss i porten och sen får jag gå ensam hem genom Visbys farliga gator.” De betalade var och en för sig och gick ut i den ljumma kvällen. Vinden låg på från sydost och föste dem bort från kajen. Gatlyktorna speglade sig i det svarta vattnet. Musik och sorl hördes från båtarna i gästhamnen. Strandgatan var nästan folktom. De skildes åt vid Donners plats och Maria fortsatte Hästgatan hemåt mot Klinten. Fötterna gjorde vansinnigt ont. Hon tog av sig barfota och höll skorna i handen. Här och där glimmade det till av glasbitar och vassa kapsyler. Hon försökte se var hon satte fötterna. En taxi stannade till och tog upp ett festklätt par. För Marias del var taxi inget alternativ. En onödig kostnad när kassan var skral. Dessutom var det så nära hem. Hon fortsatte till Wallersplats och vek sedan av på Södra Kyrkogatan mot Domkyrkan, vars svarta torn skymtade över hustaken. Hon undvek Stora Torget och gick in mot Ryska gränd. Hon tänkte ta den långa branta kyrktrappan upp till Klinten. Ett 10
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 10
2010-03-08 10:09:28
motionspass som straff för att hon inte hade orkat träna på hela veckan. Längre fram på Ryska gränd hör Maria ett skrik på hjälp. En sprucken målbrottsröst. Till en början känns det overkligt. Tre män i rånarluvor står och sparkar på någon som fallit omkull på marken. Det är mörkt i gränden, men hon uppfattar sparkar mot hans huvud. Killen som ligger ned kan vara tretton–fjorton år. Några år äldre än Marias egen son. Han skriker högt. Varje spark får hans magra kropp att rycka till. ”Sluta! Sluta! Polisen här!” Maria tar upp sin polislegitimation och gör rösten så stark och myndig hon kan fast hon skakar inom bords. De tre männen ser upp ett ögonblick. Väger och mäter henne med blicken. Om hon bara tar det lugnt, inger dem respekt, kanske det går att lösa upp situationen utan mer våld. Hon går beslutsamt fram mot dem. Ensam mot de tre. Slår 112 på sin mobil. I bästa fall får det dem att ge sig av från platsen så att hon kan rädda pojken. Svara då! Hon blir placerad i kö. Väntetiden ska inte överstiga tre minuter. Tre helvetes minuter. Den störste av männen hånflinar henne rakt i ansiktet när han ger grabben en ny spark. Den träffar honom i magen. Pojken är helt tyst nu. Antagligen har han förlorat medvetandet. Den andre ger Maria en hård smäll så att hon tappar mobilen. Han mosar den med sin stålhättade sko. Maria böjer sig ned och försöker se hur det är med pojken. Hans ansikte är sönderslaget och blodigt. Kroppen ligger slapp. Han skyddar sig inte längre med armarna. ”Sluta! Ni har ihjäl honom!” Först nu blir hon riktigt rädd. En lång man runt de sjuttio med keps och ljus överrock dyker upp i gränden. Maria skriker på hjälp, men mannen skyndar bara förbi. Som om han inget ser. Inget hör. Den långa rocken flaxar om hans ben. Han vänder sig inte ens om. Det grå håret i nacken spretar över kragen. 11
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 11
2010-03-08 10:09:28
”Ring polis! Hjälp oss då! Ring polis!” Hennes röst är fortfarande stark och myndig. Mannen är försvunnen. Borta ur spelet. Den fege faan. Nästa gång är det du som behöver hjälp! Det här får du leva med resten av ditt liv, vill hon skrika efter honom. Han måste hjälpa dem ringa. Fattar han inte? Maria känner en vanmäktig vrede. De närmaste sekunderna är avgörande för om de ska klara sig levande ur det här. ”Lägg dej inte i det här, din satans polisfitta!” Den långe måttar en ny spark mot pojken. Maria vet inte var hon får styrkan ifrån. Men hon lyckas knuffa undan förövaren som förlorar balansen och faller. Sparken träffar i luften ovanför offrets huvud. En kille, som är kortare och rundare än de andra, verkar drogad. Rörelserna är slängiga och pupillerna små som flugskitar. ”Fan, vi kanske skulle sluta nu, Roy. Vi drar.” De andra hör honom inte. Den långe ger sig på den försvarslöse igen. Maria skriker för att påkalla hjälp. Skriker medan hon sliter och drar i dem, slåss som ett vilddjur. De kommer att döda honom om hon inte lyckas hindra det. Pojken är inte mycket större än hennes son Emil. Det kunde vara Emil. Maria ger dem allt hon har. Slår och sparkar, vrålar på hjälp. Hon får in en fullträff i skrevet på den långe så att han viker sig mot marken igen. Samtidigt sätter en av de andra upp ett knä i Marias korsrygg och fäller henne till marken. Det susar i huvudet. Hon får ett slag i ansiktet med en knuten näve. Det smakar blod i munnen. Smärtan gör att hon tappar luften. Hon kravlar sig upp. En spark i ryggen och hon vacklar omkull. Faller. Kryper fram till pojkkroppen på marken. Lägger sig över honom för att skydda hans huvud. Skyla honom med sin kropp. Hon får en kraftig spark i sidan. En till. Det känns som om något sprängs i bitar. Det gör så ofattbart ont. Hon lägger all koncentration på att skydda sitt huvud och pojkens. ”Din jävla snutfitta!” Den långe närmar sig henne med en spruta. Maria ser honom i ögonvrån. Kanylen blänker. Hon skriker. Sprutan är fylld med mörkrött blod. 12
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 12
2010-03-08 10:09:28
”Snälla, jag … Låt bli. Låt bli. Aj, som faan!” Han sätter sig på hennes rygg. De andra håller fast hennes armar och ben. Ett ögonblick tror Maria att de tänker våldta henne. Att de bara hotar med sprutan som vapen. Men det är värre än så. ”Välkommen till helvetet.” Det hånfulla tonfallet går fram. Nålen skär in genom byxorna och huden, djupt in och raspar mot lårbenet. Maria försöker sparka sig fri. Nålen glider ur. Kanske brister den i hennes kött? Hon vet inte. Han fortsätter att hugga. Hon måste försöka märka honom. Bita, riva, klösa hans maskerade ansikte. Han spottar på henne. Mitt i ansiktet. Blicken är full av hat. Han reser sig upp för att måtta en spark till. Någon öppnar ett fönster och en kvinnoröst skriker. ”Jag ringer polis om det ska vara ett sånt oväsen.” ”Gör det! Ring polis!” Marias röst når inte fram. Hon får ytterligare en spark så att hon kippar efter luft. Ryggen går i kras. Smärtan är olidlig. Ytterligare ett fönster öppnas. ”Vad är det som händer?” ”Hjälp!” Marias röst är ett ihåligt kraxande läte. Ännu en spark viner. Hon försöker skydda huvudet med armen. En spark till. Det knakar till. Smärtan får det att svartna för ögonen. ”Ring ambulans! Snälla ring!” Rösten är bara en viskning, kanske bara en tanke. Det blir tyst. Sparkarna upphör. Mörka figurer rör sig oformligt runt dem som i häxdans. Stålhättade kängor. Rösterna från fönstren blir ekon. En sista spark skär genom hela kroppen. När Maria vaknade såg hon först bara de stirrande ögonen. Svarta människokroppar med långa ben och ögon. Ett tyst mummel av upprörda och beklagande röster. Ekon, halva ord att klamra sig fast vid i ett hav av stormande smärta. Hon försökte fånga orden. De förblev obegripliga. Ljudet av en annalkande ambulans kom allt starkare. Någon rörde vid henne, försökte flytta på henne. Smärtan 13
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 13
2010-03-08 10:09:28
var obeskrivlig. Ett nytt ansikte kom alldeles nära. En man med uppjagad blick, orden var lugna. Tydliga. En vänlig röst och hon ville gråta. ”Hur är det? Var har du ont?” Ambulansmannen talade till henne. ”Lever pojken?” Han hörde henne inte. Det gjorde ont att andas. ”Var har du ont?” Hon kunde inte svara begripligt. Läpparna var svullna. Rösten höll inte mer. Ord som inre blödningar, nackfrakturer, identitet svajade av och an utan att få fäste. Mansrösten tog kommandot. Hon lät sig viljelöst fösas med. Pojken och hon lyftes in på varsin bår i de väntande ambulanserna. Hon såg en skymt av hans slappa kropp. Han måste klara sig, måste överleva, trots alla slag och sparkar mot huvudet. Var fanns hans föräldrar? Snart skulle de få veta. Maria kände gråten skaka genom kroppen, bli till kramp utan tårar. Varje gång bilen krängde gjorde det olidligt ont. Ambulansmannen fanns där, han med de oroliga ögonen och den lugna rösten. Hela den skumpande vägen till lasarettet fanns han där hos henne. Han sa att han hette Tobias. Hon höll fast vid hans namn som vid ett mantra. Ljuset från lysrören i den vita salen skar in i ögonen. De vitklädda fladdrade förbi som ljusa fjärilar. De var händer och röster i ett töcken av smärta. En läkare presenterade sig, men Maria kunde inte få namnet att stanna kvar i medvetandet. Hans ansikte var runt. Han svettades och bar glasögon som halkat ned en bit på näsan, underkäken rörde sig malande när han talade. Han hade missat med rakhyveln på hakan. Ett litet blodigt sår. Ett ord lät som röntgen. Han frågade något. Ville ha ett svar. Men smärtan slukade henne i sitt mörker. Rösterna kom och gick, svajade av och an i medvetandet. ”Pojken, hur går det för pojken?” Maria grep tag i en vit rock. Hon måste få veta. ”Är det din son?” 14
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 14
2010-03-08 10:09:29
Maria skakade på huvudet. ”Han är på IVA . Polisen vill tala med dej sen.” Den kvinnliga rösten var lugn och mjuk. Får vårdpersonal avlägga röstprov innan de anställs? Ju tystare och lugnare, desto allvarligare är det, eller hur? Man ser det i ögonen på dem. Bara där läcker sanningen ut. När det är riktigt tyst är döden närvarande. Då pågår kampen mellan liv och död. Maria fick hjälp att kravla över till en säng. ”De stack mej!” ”Du ska strax få komma till röntgen.” Två röster samtalade. Ingen hörde henne. Sängen började rulla. ”Jag kan ha blivit blodsmittad.” Rädslan rusade genom kroppen. ”Jag kan vara smittad!” De hörde henne fortfarande inte. Sängen fick fart. Takarmaturernas bländande ljus rusade förbi. Vita rockar passerade. Tyst som skuggor i en dröm. Bara det susande ljudet från fläktarna och sänghjulens hasande, svischande ljud över betong golvet hördes. ”Jag blev stucken med en blodig spruta!” Maria försökte få ögonkontakt med transportören som samtidigt hälsade på en kollega. ”Jag kan ha fått hiv!”
15
Drömmen förde dej vilse_korrläst_nya formatet.indd 15
2010-03-08 10:09:29